Nu har vi åter drabbats av ungdomskravaller. Kravaller som tog sin början i Husby men som sedan spridit sig till de flesta av Miljonprogrammets förstäder. Kravaller som till sin natur liknar det som vi på senare år har sett från London, Paris och inte minst i USA.
Donkeyman har några kommentarer.
Inte något nytt
Ungdomskravaller har ägt rum i "alla tider". Den som läst sin Stockholmshistoria vet att det ägde rum sådana för både 100 år sedan och mer. Men i "modern" tid är det främst två tillfällen som påminner om dagens upplopp.
På sent -40-tal förekom det kravaller på Söder.
1951 samlades tusentals ungdomar i Berzelii Park och slogs med polisen.
1965 skedde samma sak på Hötorget
Vid alla de här tre tillfällena var brist på sysselsättning för ungdomar den orsak som uppgavs till att ungdomarna gick amok.
Vi som upplevde 60- och 70-talen minns mycket väl en mängd politiska demonstrationer som också ledde till kravaller och upptåg. Vi har till exempel Kårhusockupationen, Båstad, Almstriden, Ockupationen av kvarteret Mullvaden och Järnet samt ett antal VietNamdemonstrationer. I modern tid har vi upplevt många gånger hur demonstrationer har urartat.
Här kan vi alltså identifiera två typer av upplopp. Rena ungdomsupplopp och organiserade demonstrationer som "spårar ur".
På toppen av detta har vi en tredje sorts upplopp som uppstår med jämna mellanrum. Vi talar då om idrottspublik som "spårar ur".
Tändande gnistor
Det behövs två parter för att skapa ett bråk. Den ena parten är alltid polisen. Som sannerligen inte har någon ärorik historia av att hantera sådana här situationer. Donkeyman minns som sagt 60- och 70-talets demonstrationer när poliskårens agerande många gånger var som att hälla bensin på elden.
Han kommer aldrig heller att glömma de avskyvärda bilderna från Göteborg när polisen aktivt skjuter en stenkastare i ryggen.
MEN - på den andra sidan behövs också ledare. Under Donkeymans politiska ungdom minns han väldigt tydligt hur Revolutionsromantiken stod högt i kurs. De politiskt medvetna skulle aktivt gå in och ta ledningen när det uppstod en "Revolutionär Situation" (Läs - när det drog ihop sig till bråk).
Detta är inte något som har fallit i glömska. Vi har ett antal ytterst militanta personer ute på yttersta vänsterkanten som betecknar sig själva som "politiskt medvetna". Många med anknytning till grupper som står anarkisterna nära. De dyker upp ungefär som en kringresande cirkus varje gång det drar ihop sig till demonstrationer. De är maskerade och väl förberedda. De blandar sig in i massan men de bidrar aktivt till att skapa bråk. Deras målsättning är att demonstrationen skall urarta. Därför att då måste polisen ingripa och därmed "tänder" man även de vanliga demonstranterna. Så är kravallen ett faktum.
Donkeyman minns mycket väl hur 1970-talets organisatörer aktivt försökte hålla de här krafterna borta från demonstrationerna. Men man lyckades sällan helt. I dagens samhälle har det gått så långt att man knappast kan arrangera en demonstration mot något som helst utan att de här personerna dyker upp och "häller bensin på elden".
Ungefär liknande är situationen på idrottsarenorna. Den "vanliga" publiken vill inte ha bråk men så har vi en liten grupp med militanta som försöker provocera fram kravaller. Med alla medel. De är helt enkelt där för att slåss. Inte för att se på match.
Efter demonstrationerna i Husby kunde man konstatera att en stor del av de gripna inte hörde hemma där. Många intervjuer i radion med föräldrar och ungdomsledare från Husby klargör också att dessa som arbetat med ungdomar där i många år inte kände igen ett stort antal av deltagarna.
Donkeyman misstänker därför starkt att samma "kringresande cirkus" av "yrkesbråkstakar" har utnyttjat en spänd situation och "tagit ledningen" för att skapa bråk. Tänder man eld och börjar slå sönder fönster så är det ju en självklarhet att polisen rycker ut. Kastar man sedan sten på polisen så är bråket ett faktum. Hur skall polismän kunna se skillnad på "vanliga åskådare" och aktiva provokatörer.
I efterhand av upptågen i London kunde man också läsa i pressen om att lokala demonstrationer "togs över" av tillresande militanta som önskade skapa bråk och upplopp.
Politikens ynkedom
Donkeyman får i det närmaste spykänslor av att lyssna på politikernas förklaringar.
Moderaterna å ena sidan skyller på yrkeskriminella krafter.
Socialdemokratin skyller på regeringen.
MEN - De här förorterna började byggas för 40 år sedan. De planerades och byggdes av Socialdemokratin. Redan från början var de tänkta som bostäder åt "underklassen". Redan från början var det många som såg dem som ghetton. Och redan från början hade påfallande många av dem som bodde där som sin största ambition att komma därifrån.
Vilket har ledit till att alla som "lyckas" omgående flyttar därifrån. Samtidigt som de nyinflyttade kommer från samhällets "lägsta skikt". Vilket har gjort att andelen arbetslösa och utanförstående har ökat kontinuerligt.
Detta kan man inte skylla något enskilt parti för. Detta är något som alla politiker som suttit vid makten sedan 1960-talet har en del i skulden för. Alla har dragit sitt strå till stacken. Eller snarare samlat ved till bålet.
Att använda detta som "valfläsk" är ohederligt och historielöst. Dessa förorter var dåliga redan från början och det ytterligare förfallet och nedrustningen har pågått i 25 år.
Sammanhangen och orsakskedjorna är betydligt mer komplicerade och längre än att man kan skylle på "den andra sidan". Det enda vi kan vara säkra på är att politiskt käbbel och försök att utnyttja detta som "valfläsk" gör att några förändringar över huvud taget inte kommer till stånd.
Tankeväckare
Fotbollsderbyt mellan AIK och Djurgården i går kväll förlöpte helt utan bråk. Var fanns bråkstakarna? Undras?
Läs även andra bloggares åsikter om husby, politik, samhälle, stockholm
torsdag 23 maj 2013
fredag 26 april 2013
Modern Politik
Donkeyman har ju i alla tider varit fascinerad av Politik och Historia. Och den som studerar Historien förstår dagens händelser bättre än den som inte gjort det. Skaffar man sig dessutom kunskap om Ekonomi och framför allt den Ekonomiska Historien så har man fått ett gott underlag för att studera den moderna Politiken. Samt för att skaffa sig en åsikt i de olika frågorna.
Den moderna Svenska Politiken har förändrats. Dagens debatt handlar inte längre om faktiska realiteter. Man debatterar inte längre med bakgrund i sakfrågor. Donkeyman ser nostalgiskt tillbaka på den Gyllene Generationen med Politiker som bestod av sådana som Tage Erlander, Gunnar Sträng, CH Hermansson, Bertil Ohlin, Gunnar Hedlund, Jarl Hjalmarsson och ett skapligt gäng till. Det var herrar som klarade av att genomföra en debatt utan slagord, utan att slänga floskler kring sig, utan personangrepp. Det var sakligt och bildande.
Samtidigt har rätten till att göra utspel och formulera problem förflyttats från de Politiska partierna till Media. Vilket har gjort att det sitter en liten inre krets av journalister och kommentatorer som sätter dagsordningen. En krets som styr hela debatten. Och i slutänden som tillsätter och avsätter både enskilda politiker och regeringar. Och när man vädrar Politikerblod så GÅR DREVET.
MEN ....... Exempel 1
Just nu ser vi två parallella exempel på just detta. Drevet gick mot Sossarna i Omar-Affären. Omar var en Bonde i det stora interna Socialdemokratiska schackspelet. En Bonde som användes för att bli av med en mer värdefull pjäs i form av Ylva Johansson, som tillhörde fel fraktion. När Ylva hade fallit blev Partiet tvunget till ett Bondeoffer för att rädda själva schackspelaren - Veronica Palm.
Att det rör sig om en intern fraktionsstrid i Stockholms Arbetarkommun är uppenbart för alla som vill studera saken närmare. Alla med någon liten kunskap om valmatematik vet att Sossarna måste vinna Stockholm om de skall kunna vinna valet. Allt som skadar Sossarna är alltså bra för Alliansen. Som utnyttjar det hela till bristningsgränsen.
Alliansen går inte i polemik mot Sossekongressens politiska resultat. Man går till angrepp mot Sossarnas oförmåga till att styra landet som anses bevisad genom "Omargate". Och man drar ut på plågan så länge som möjligt. Vrider runt kniven i såret. Med god hjälp av Media.
MEN .................. Exempel 2
Centerpartiet har avlägsnat sig ganska långt från den gamla klassiska Centern under ledning av sådana som Hedlund och Fälldin. Den gången hade partiet nästan inte något som helst stöd i storstäderna. Man hade knappt mandat i Stockholms Kommunfullmäktige.
Sedan dess har den så kallade "Stureplanscentern" tagit över partiet. Med Annie Lööf som Partiets drottning. Inte för att man har vuxit märkbart i urbana stråk. Däremot har man presterat att göra sig av med landsbygdens väljare.
Nu har Annies departement presterat att göra bort sig ordentligt i den riksbekanta "Affären" om vilka handlingar som utlämnats till vilka Media. Eller snarare - vilka som inte lämnats ut. Trots att det är offentliga handlingar som bör lämnas ut "Muy Pronto" när de efterfrågas. En "Affär" där Drevet också har gått. Men man har ännu inte lyckats fälla bytet. Även om det är skadeskjutet.
Och Sossarna tackar och tar emot. Här har man en god möjlighet att angripa Alliansen i KU. Och Annie Lööf har inte något bra försvar.
Det säger sig självt att när Aftonbladet ber om handlingar så är det inte Statrådet Annie Lööf själv som personligen går ned i arkivet och plockar fram dessa. Detta är ett ärende som inte ens hamnar på hennes bord. Någon tämligen underordnad tjänsteman ordnar upp i sådant här.
När saken hamnat i KU så har hon frågat sin statssekreterare om saken och bett om att få besked om vad som gjorts - och vad som inte gjorts. Denne har sedan frågat en underhuggare som frågat en underhuggare som frågat tjänstemannen i fråga. Varefter beskedet har gått tillbaka genom hierarkin. Det besked Annie sedan har fått har hon sedan fört vidare till KU. Då visar det sig att hon har fått helt felaktig information från sina egna tjänstemän. Alltså står Annie och ljuger i KU. Hennes brott består egentligen i att hon litat på sina egna tjänstemän.
Något som givetvis avslöjas omgående. Och då går Media och Sossarna till attack mot strupen. Nu skall bytet fällas. Men man intresserar sig inte för det verkligt allvarliga. Nämligen att en statlig myndighet inte ger sin chef korrekt information. Utan man angriper statsråden personligen för att föra denna vidare. Att dokumentationen uppenbarligen visar att Annies departement inte har följt de regler för representation som gäller, med statsrådets goda minne, är tydligen inte heller ett intressant ämne.
Och nu drar Sossarna ut på plågan så länge som möjligt. Vrider runt kniven i såret. Med god hjälp av Media. Och i något kontorsrum på departementet sitter en enskild tjänsteman och svettas tungt medan denne väntar på att få sparken.
MEN ........................ EXEMPEL 1+2
Annie Lööf och Veronica Palm representerar den nya tidens politiker. Politiska broiler som aldrig har haft ett ordentligt jobb. (Nu skall erkännas att VP har jobbat på dagis för 20 år sedan men någon mer omfattande arbetslivspraktik saknar hon).
Bägge har gjort snabba karriärer i sina partier. Och bägge är ytterst förfarna i konsten att hantera interna intriger och fraktionsstrider. Karriärkvinnor med skinn på näsan. Som lever gott på sina politiska uppdrag och vars största ambition går ut på att hålla sig kvar vid köttgrytorna. Bägge är också karriärkvinnor av en typ som klarar att överleva DREVET.
Bägge representerar en politikertyp som står långt ifrån den gamla generation som Donkeyman nämnde i ingressen till denna artikel.
Donkeyman måste erkänna att han inte är någon större anhängare av någon av de här damerna. Annie är nog en garanti för att Centern inte kommer att växa på länge medan Veronica är en garanti för att Sossarna inte kommer att vinna valet i Stockholm. Eftersom Donkeyman anser att bägge de här utvecklingarna är önskvärda så hoppas han att både Annie och Veronica överlever den här krisen och kan fortsätta i gamla hjulspår.
KONKLUSION
Detta är essensen i hur man för Svensk politik år 2013.
Den moderna Svenska Politiken har förändrats. Dagens debatt handlar inte längre om faktiska realiteter. Man debatterar inte längre med bakgrund i sakfrågor. Donkeyman ser nostalgiskt tillbaka på den Gyllene Generationen med Politiker som bestod av sådana som Tage Erlander, Gunnar Sträng, CH Hermansson, Bertil Ohlin, Gunnar Hedlund, Jarl Hjalmarsson och ett skapligt gäng till. Det var herrar som klarade av att genomföra en debatt utan slagord, utan att slänga floskler kring sig, utan personangrepp. Det var sakligt och bildande.
Samtidigt har rätten till att göra utspel och formulera problem förflyttats från de Politiska partierna till Media. Vilket har gjort att det sitter en liten inre krets av journalister och kommentatorer som sätter dagsordningen. En krets som styr hela debatten. Och i slutänden som tillsätter och avsätter både enskilda politiker och regeringar. Och när man vädrar Politikerblod så GÅR DREVET.
MEN ....... Exempel 1
Just nu ser vi två parallella exempel på just detta. Drevet gick mot Sossarna i Omar-Affären. Omar var en Bonde i det stora interna Socialdemokratiska schackspelet. En Bonde som användes för att bli av med en mer värdefull pjäs i form av Ylva Johansson, som tillhörde fel fraktion. När Ylva hade fallit blev Partiet tvunget till ett Bondeoffer för att rädda själva schackspelaren - Veronica Palm.
Att det rör sig om en intern fraktionsstrid i Stockholms Arbetarkommun är uppenbart för alla som vill studera saken närmare. Alla med någon liten kunskap om valmatematik vet att Sossarna måste vinna Stockholm om de skall kunna vinna valet. Allt som skadar Sossarna är alltså bra för Alliansen. Som utnyttjar det hela till bristningsgränsen.
Alliansen går inte i polemik mot Sossekongressens politiska resultat. Man går till angrepp mot Sossarnas oförmåga till att styra landet som anses bevisad genom "Omargate". Och man drar ut på plågan så länge som möjligt. Vrider runt kniven i såret. Med god hjälp av Media.
MEN .................. Exempel 2
Centerpartiet har avlägsnat sig ganska långt från den gamla klassiska Centern under ledning av sådana som Hedlund och Fälldin. Den gången hade partiet nästan inte något som helst stöd i storstäderna. Man hade knappt mandat i Stockholms Kommunfullmäktige.
Sedan dess har den så kallade "Stureplanscentern" tagit över partiet. Med Annie Lööf som Partiets drottning. Inte för att man har vuxit märkbart i urbana stråk. Däremot har man presterat att göra sig av med landsbygdens väljare.
Nu har Annies departement presterat att göra bort sig ordentligt i den riksbekanta "Affären" om vilka handlingar som utlämnats till vilka Media. Eller snarare - vilka som inte lämnats ut. Trots att det är offentliga handlingar som bör lämnas ut "Muy Pronto" när de efterfrågas. En "Affär" där Drevet också har gått. Men man har ännu inte lyckats fälla bytet. Även om det är skadeskjutet.
Och Sossarna tackar och tar emot. Här har man en god möjlighet att angripa Alliansen i KU. Och Annie Lööf har inte något bra försvar.
Det säger sig självt att när Aftonbladet ber om handlingar så är det inte Statrådet Annie Lööf själv som personligen går ned i arkivet och plockar fram dessa. Detta är ett ärende som inte ens hamnar på hennes bord. Någon tämligen underordnad tjänsteman ordnar upp i sådant här.
När saken hamnat i KU så har hon frågat sin statssekreterare om saken och bett om att få besked om vad som gjorts - och vad som inte gjorts. Denne har sedan frågat en underhuggare som frågat en underhuggare som frågat tjänstemannen i fråga. Varefter beskedet har gått tillbaka genom hierarkin. Det besked Annie sedan har fått har hon sedan fört vidare till KU. Då visar det sig att hon har fått helt felaktig information från sina egna tjänstemän. Alltså står Annie och ljuger i KU. Hennes brott består egentligen i att hon litat på sina egna tjänstemän.
Något som givetvis avslöjas omgående. Och då går Media och Sossarna till attack mot strupen. Nu skall bytet fällas. Men man intresserar sig inte för det verkligt allvarliga. Nämligen att en statlig myndighet inte ger sin chef korrekt information. Utan man angriper statsråden personligen för att föra denna vidare. Att dokumentationen uppenbarligen visar att Annies departement inte har följt de regler för representation som gäller, med statsrådets goda minne, är tydligen inte heller ett intressant ämne.
Och nu drar Sossarna ut på plågan så länge som möjligt. Vrider runt kniven i såret. Med god hjälp av Media. Och i något kontorsrum på departementet sitter en enskild tjänsteman och svettas tungt medan denne väntar på att få sparken.
MEN ........................ EXEMPEL 1+2
Annie Lööf och Veronica Palm representerar den nya tidens politiker. Politiska broiler som aldrig har haft ett ordentligt jobb. (Nu skall erkännas att VP har jobbat på dagis för 20 år sedan men någon mer omfattande arbetslivspraktik saknar hon).
Bägge har gjort snabba karriärer i sina partier. Och bägge är ytterst förfarna i konsten att hantera interna intriger och fraktionsstrider. Karriärkvinnor med skinn på näsan. Som lever gott på sina politiska uppdrag och vars största ambition går ut på att hålla sig kvar vid köttgrytorna. Bägge är också karriärkvinnor av en typ som klarar att överleva DREVET.
Bägge representerar en politikertyp som står långt ifrån den gamla generation som Donkeyman nämnde i ingressen till denna artikel.
Donkeyman måste erkänna att han inte är någon större anhängare av någon av de här damerna. Annie är nog en garanti för att Centern inte kommer att växa på länge medan Veronica är en garanti för att Sossarna inte kommer att vinna valet i Stockholm. Eftersom Donkeyman anser att bägge de här utvecklingarna är önskvärda så hoppas han att både Annie och Veronica överlever den här krisen och kan fortsätta i gamla hjulspår.
KONKLUSION
Detta är essensen i hur man för Svensk politik år 2013.
torsdag 25 april 2013
Amerikansk Politik
Donkeyman har funnit ett klipp som han inte kan undanhålla från sina läsare.
Ni kanske minns ett av de mest framstående "stolpskott" som har producerats i Amerikansk Politik i modern tid. Hon var Vicepresidentkandidat åt John McCain i presidentvalet 2008. Innan dess var hon Guvernör i Alaska (en halv period) samt borgmästare i Wasilla, Alaska.
Hon hade också en period som styrelsemedlem i en lokal kyrka som hävdade att Gud hade utsett Wasilla, Alaska till den plats som skulle förskonas när Den Yttersta Dagen skulle inträffa. Man ansåg sig sitta på information som sade att de troende skulle förflyttas till just Wasilla, där Paradiset skulle upprättas.
Hur som helst, läs denna intervju med denna politiker som alltså kunde ha stått ett hjärtslag från Vita Huset.
Sarah Palin uttalar sig.
När ni har läst detta har ni antagligen satt morgonkaffet, eftermiddagspilsnern eller kvällsgroggen i vrångstrupen.
Då skall Donkeyman avslöja att "The Daily Currant" är ett satirmagasin. Det är alltså en ren "fake". Men medge att den var bra. Och att så många människor har "gått på" detta kan också tolkas som att det i grunden är en trovärdig beskrivning av vissa USA-politikers världsbild.
Ni kanske minns ett av de mest framstående "stolpskott" som har producerats i Amerikansk Politik i modern tid. Hon var Vicepresidentkandidat åt John McCain i presidentvalet 2008. Innan dess var hon Guvernör i Alaska (en halv period) samt borgmästare i Wasilla, Alaska.
Hon hade också en period som styrelsemedlem i en lokal kyrka som hävdade att Gud hade utsett Wasilla, Alaska till den plats som skulle förskonas när Den Yttersta Dagen skulle inträffa. Man ansåg sig sitta på information som sade att de troende skulle förflyttas till just Wasilla, där Paradiset skulle upprättas.
Hur som helst, läs denna intervju med denna politiker som alltså kunde ha stått ett hjärtslag från Vita Huset.
Sarah Palin uttalar sig.
När ni har läst detta har ni antagligen satt morgonkaffet, eftermiddagspilsnern eller kvällsgroggen i vrångstrupen.
Då skall Donkeyman avslöja att "The Daily Currant" är ett satirmagasin. Det är alltså en ren "fake". Men medge att den var bra. Och att så många människor har "gått på" detta kan också tolkas som att det i grunden är en trovärdig beskrivning av vissa USA-politikers världsbild.
måndag 22 april 2013
PK Maffian
Nu har PK-Maffian slagit till igen. Denna gång i den Norska Statsförvaltningen.
Bakgrunden är att man arbetar med en ny motsvarighet till den Svenska "Sjömanslagen", det vill säga den lagstiftning som reglerar Sjöfolkets arbets- och anställningsförhållanden. Vilket ju är naturligt. All lagstiftning behöver ses över då och då.
Men - nu har galenskapen slagit till. Ordet "Sjømann" har nämligen visat sig vara "Ikke PK" och får inte användas längre. Det är nämligen inte "Genusneutralt" och ett eller annat geni har dessutom kommit på att till exempel "Reguleringen for oppsigelse av gravid sjömann" blir språkligt felaktig. Plus dessutom "Ikke PK".
Så då har man lagt pannorna i djupa veck. Ett förslag var "skipsarbeider". Som senare utvecklades till "skipsarbeidstaker". Men det var en tungvrickare så nu har man landat på "arbeidstaker".
Så nu väntar vi bara på att PK-Maffian skall komma med förslag till ny titulatur. Vad skall vi kalla en "Styrman". Vad skall vi kalla en "Båtsman", en "Jungman" och så vidare .......... Detta blir intressant.
Nästa steg blir naturligtvis tvungen omskrivning alternativt dödskallemärkning av hela Sjömanslitteraturen samt alla Sjömansvisor.
De som börjat korrigera i Torbjørn Enger och Astrid Lindgrens verk har en gigantisk uppgift här. Eftersom det är i Norge så måste man givetvis börja med sådana som Erik Bye men sedan är steget nära till Evert Taube och alla andra.
Men Donkeyman som är en beläst karl vet redan att en känd visa censurerades redan tidigt. Det gäller "Jungman Jansson" skriven av Dan Andersson. Den strof som lyder "på en farm i Alabama" löd ursprungligen "hos ett fnask i Yokohama". Så finns det ett par ändringar till men det kan inte Donkeyman ta på sparken.
Här kommer några exempel på vad som måste skrivas om. Alla gamla noter och inspelningar måste givetvis förstöras av PK-Kommisionen.
Icke längre PK
Mindre PK
Ännu mindre PK
Aldrig varit PK
Bakgrunden är att man arbetar med en ny motsvarighet till den Svenska "Sjömanslagen", det vill säga den lagstiftning som reglerar Sjöfolkets arbets- och anställningsförhållanden. Vilket ju är naturligt. All lagstiftning behöver ses över då och då.
Men - nu har galenskapen slagit till. Ordet "Sjømann" har nämligen visat sig vara "Ikke PK" och får inte användas längre. Det är nämligen inte "Genusneutralt" och ett eller annat geni har dessutom kommit på att till exempel "Reguleringen for oppsigelse av gravid sjömann" blir språkligt felaktig. Plus dessutom "Ikke PK".
Så då har man lagt pannorna i djupa veck. Ett förslag var "skipsarbeider". Som senare utvecklades till "skipsarbeidstaker". Men det var en tungvrickare så nu har man landat på "arbeidstaker".
Så nu väntar vi bara på att PK-Maffian skall komma med förslag till ny titulatur. Vad skall vi kalla en "Styrman". Vad skall vi kalla en "Båtsman", en "Jungman" och så vidare .......... Detta blir intressant.
Nästa steg blir naturligtvis tvungen omskrivning alternativt dödskallemärkning av hela Sjömanslitteraturen samt alla Sjömansvisor.
De som börjat korrigera i Torbjørn Enger och Astrid Lindgrens verk har en gigantisk uppgift här. Eftersom det är i Norge så måste man givetvis börja med sådana som Erik Bye men sedan är steget nära till Evert Taube och alla andra.
Men Donkeyman som är en beläst karl vet redan att en känd visa censurerades redan tidigt. Det gäller "Jungman Jansson" skriven av Dan Andersson. Den strof som lyder "på en farm i Alabama" löd ursprungligen "hos ett fnask i Yokohama". Så finns det ett par ändringar till men det kan inte Donkeyman ta på sparken.
Här kommer några exempel på vad som måste skrivas om. Alla gamla noter och inspelningar måste givetvis förstöras av PK-Kommisionen.
Icke längre PK
Mindre PK
Ännu mindre PK
Aldrig varit PK
lördag 20 april 2013
Mer Sossologi
Går man tillbaka 20 år i tiden så hade alla nationer ett helt gäng med "Kremlologer" som försökte följa med i alla maktkampens svängningar borta i Moskva.
Donkeyman och andra "Sossologer" försöker hänga med i maktkampens svängar hos våra Sossar här på hemmaplan. Och i dag, bara några dagar efter "Omargate" har det dykt upp en ny och intressant vändning.
Det var ju så att Omar blev nominerad av Stockholms Arbeterkommun till partistyrelsen därför att Stockholmssossarna önskade bli av med Ylva Johansson. Som tog sig friheten att inte till 100% ha samma åsikter som den Stockholmska ledningen. Vilket skedde till stor förvåning hos resten av Sossarna som ansåg att Ylva var ett starkt kort. Med tanke på hennes långa och hedersamma "track record" som både partiföreträdare och minister.
Men - partiledningen och resten av landets partiorgan skall inte ha inflytande över det "lokala initiativet". Har du inte förtroende på hemmabana så har du inte heller förtroende hos partiet. Därför att i en så kallad Folkrörelse är den lokala förankringen viktig. Och lokalt så var det Stockholms stads ledning med fru Veronica Palm med följe i spetsen som ville bli av med Ylva. Och som då förde fram Omar som ersättare. En ersättare som inte ens feministiska argument skulle kunna knäcka. Omar är nämligen muslim och invandrare så han kvoteras till och mer före kvinnor.
Så visade det sig att Omar inte var PK. Drevet gick och skandalen blev total. Omar fick sparken och fru Veronica Palm var den som tvingades överräcka silkessnöret.
I dag har fru Palm och resten av ledningen i Stockholms Sosseri fått ännu en smäll rätt på trynet. Det har nämligen publicerats en artikel på DN Debatt undertecknad av partiledare Stefan Löfven och Ylva Johansson gemensamt. Något som klart och tydligt visar vad partiledningen anser om Stockholmssosseriets intriger. Man markerar klart och tydligt att Ylva har ledningens förtroende. Till skillnad från Omar.
En erfaren Sossolog som Donkeyman drar genast slutsatsen att Veronica Palm och hennes närmaste anhang är på god väg ut i Partiets kylskåp. Medan Ylva kommer att rehabiliteras vid första tänkbara korsväg.
Läs även andra bloggares åsikter om socialdemokraterna
Donkeyman och andra "Sossologer" försöker hänga med i maktkampens svängar hos våra Sossar här på hemmaplan. Och i dag, bara några dagar efter "Omargate" har det dykt upp en ny och intressant vändning.
Det var ju så att Omar blev nominerad av Stockholms Arbeterkommun till partistyrelsen därför att Stockholmssossarna önskade bli av med Ylva Johansson. Som tog sig friheten att inte till 100% ha samma åsikter som den Stockholmska ledningen. Vilket skedde till stor förvåning hos resten av Sossarna som ansåg att Ylva var ett starkt kort. Med tanke på hennes långa och hedersamma "track record" som både partiföreträdare och minister.
Men - partiledningen och resten av landets partiorgan skall inte ha inflytande över det "lokala initiativet". Har du inte förtroende på hemmabana så har du inte heller förtroende hos partiet. Därför att i en så kallad Folkrörelse är den lokala förankringen viktig. Och lokalt så var det Stockholms stads ledning med fru Veronica Palm med följe i spetsen som ville bli av med Ylva. Och som då förde fram Omar som ersättare. En ersättare som inte ens feministiska argument skulle kunna knäcka. Omar är nämligen muslim och invandrare så han kvoteras till och mer före kvinnor.
Så visade det sig att Omar inte var PK. Drevet gick och skandalen blev total. Omar fick sparken och fru Veronica Palm var den som tvingades överräcka silkessnöret.
I dag har fru Palm och resten av ledningen i Stockholms Sosseri fått ännu en smäll rätt på trynet. Det har nämligen publicerats en artikel på DN Debatt undertecknad av partiledare Stefan Löfven och Ylva Johansson gemensamt. Något som klart och tydligt visar vad partiledningen anser om Stockholmssosseriets intriger. Man markerar klart och tydligt att Ylva har ledningens förtroende. Till skillnad från Omar.
En erfaren Sossolog som Donkeyman drar genast slutsatsen att Veronica Palm och hennes närmaste anhang är på god väg ut i Partiets kylskåp. Medan Ylva kommer att rehabiliteras vid första tänkbara korsväg.
Läs även andra bloggares åsikter om socialdemokraterna
tisdag 16 april 2013
Drevet Går
En Sossologie Studerande som Donkeyman får mycket att intressera sig för i dessa tider. Knappt har kongressen avslutats förrän Partiets inre liv åter breds ut i den Svenska världspressen. De Svenska journalisterna har vädrat politikerblod och framgångsrikt nedlagt sitt byte.
Alla som har studerat Partikongresser vet ju att de inte är till för att diskutera politiken och välja vilken väg Partiet skall ta framöver. Sådant bestämmer man i informella former bakom kulisserna. En Kongress är i första hand en Manifestation av enighet och är helt och hållet till för internt bruk.
Inom Partier som har karaktären av Folkrörelser är det också en välkänd sak att en styrelse av något slag skall representera olika intressen inom Rörelsen. Det är alltså det Representativa som är överordnat allt annat. Olika delar av landet skall representeras, det skall vara en anständig fördelning mellan könen, de olika sidoorganisationerna skall ha sina representanter, fackföreningarna skall representeras ....... och så vidare. Ledamöternas individuella duglighet bedöms inte. Däremot håller man undan alla som framför "jobbiga" eller oppositionella åsikter. Enigheten utåt är det viktiga. Alla som på något sätt är obstinata eller som profilerar sig själv åker ut i kylan.
Eftersom det i slutänden gäller en kamp mellan olika fraktioner så måste också den totala balansen bibehållas. Varje ändring av denna innebär maktförskjutning och ändrad politisk inriktning.
En annan viktig princip är att de olika underliggande organ som skall representeras i grunden nominerar sina egna kandidater. Partiets ledning skall formellt sett inte ha något inflytande över vilka som blir utsedda. Medan det i verkligheten rör sig om att lägga en patiens där alltså balansen inte förändras.
Uppstår det så någon debatt före valen går den inte ut på personens personliga kvalifikationer eller åsikter. Om en fraktion inte vill ha en viss kandidat vald går man inte ut och säger att NN har den eller den politiska åsikten, eller att NN är lat och obegåvad. Man finner någon representativ hindring. Till exempel att man har för många män på listan. Eller för många akademiker, eller för många som bor i ett visst område eller något annat argument av den typen.
Nu föll det sig så att Stockholmssossarna ville "bli av med" Ylva Johansson. En person som haft många tunga poster inom Partiet. Och eftersom Ylva representarade Stockholms Sossar så måste man alltså finna något skäl att kasta ut henne. Samt finna en ersättare. Nu var det en person som var kvinna i en redan manstyngd församling så man måste finna på något annat skäl att få ut henne i kylan.
Man kan föreställa sig hur diskussionen gick i den inre kretsen.
- "Hur f****n kan vi bli av med den gamla kärringen Ylva."
Pannorna läggs i djupa veck.
- "Vi lyfter fram en blatte. Det går inte att säga emot en sådan nomination."
- "Har vi någon på lager."
- "Men vi har ju Omar. Han representerar ju alla muslimer. Han är ordförande i Islamska Rådet."
- "Supert. Den kan vi alltid kontrollera. Han blir inte lika obstinat som Ylva."
Att det inte finns någon som kan representera alla muslimer tänker man inte på. Man är så inkörda i det representativa formatet att man tar det för givet. Eftersom den inre kretsen inte heller rör sig ute i "betongen" utan har sin bas i betydligt mer kultiverade stadsdelar vet man inte heller något om Omar. Och tiden medger inte något research om man skall bli av med Ylva. Omar har dessutom i flera år haft ett antal uppdrag inom Partiet och visat sig vara pålitlig.
Sagt och gjort. Omar nomineras och väljs.
Varefter det tämligen momentant kryper fram att han inte är PK (Politiskt Korrekt). Han är till och med väldigt lite PK. Något som många som rör sig i lite vidare kretsar än "den inre kretsen" vet. Till exempel några specialiserade journalister.
Så publiceras en viss kritik mot Omar. Som sätter en snöboll i rullning.
Sedan GÅR DREVET. Den stackars Omar har inte en chans. Nu har han hela landets samlade journalistkår mot sig. Med understöd från alla landets proffessionella tyckare. Blodhundar som vädrar politikerblod. Omar har inte förutsättningar för att klara av detta.
Katastroflarm i "den inre kretsen".
- "H******e blatten är ju inte PK. Vem har släpat in honom."
Nu är plötsligt Omar något som kan jämföras med sådant som katten släpar in. Så katten själv (Veronica Palm) tvingas begå offentlig sälvkritik medan Omar får sparken från alla sina poster i partiet, även de han hade innan han valdes in i Partistyrelsen.
Men - Och detta är viktigt. Visserligen hjälpte Mediedrev och kritiska interna röster till att fälla Håkan Juholt förra året. Men det finns en skillnad. Juholt var inte vald av en ordinarie Partikongress. Detta är något helt nytt. Fram till denna veckan har medlemmar av Partistyrelsen som är valda av Partiets Kongress varit immuna mot både intern kritik och mediedrev. Det har till och med varit så att den som kritiserat en Partistyrelsemedlem offentligen samtidigt har skrivit under sin avskedsansökan till uppdrag inom Partiet.
Nu har ett Mediedrev väckt intern kritik som har gett en Partistyrelsemedlem sparken. Det är något helt nytt. Frågan är om inte fru Palm också har hamnat på "Svarta Listan" framöver.
Alla som har studerat Partikongresser vet ju att de inte är till för att diskutera politiken och välja vilken väg Partiet skall ta framöver. Sådant bestämmer man i informella former bakom kulisserna. En Kongress är i första hand en Manifestation av enighet och är helt och hållet till för internt bruk.
Inom Partier som har karaktären av Folkrörelser är det också en välkänd sak att en styrelse av något slag skall representera olika intressen inom Rörelsen. Det är alltså det Representativa som är överordnat allt annat. Olika delar av landet skall representeras, det skall vara en anständig fördelning mellan könen, de olika sidoorganisationerna skall ha sina representanter, fackföreningarna skall representeras ....... och så vidare. Ledamöternas individuella duglighet bedöms inte. Däremot håller man undan alla som framför "jobbiga" eller oppositionella åsikter. Enigheten utåt är det viktiga. Alla som på något sätt är obstinata eller som profilerar sig själv åker ut i kylan.
Eftersom det i slutänden gäller en kamp mellan olika fraktioner så måste också den totala balansen bibehållas. Varje ändring av denna innebär maktförskjutning och ändrad politisk inriktning.
En annan viktig princip är att de olika underliggande organ som skall representeras i grunden nominerar sina egna kandidater. Partiets ledning skall formellt sett inte ha något inflytande över vilka som blir utsedda. Medan det i verkligheten rör sig om att lägga en patiens där alltså balansen inte förändras.
Uppstår det så någon debatt före valen går den inte ut på personens personliga kvalifikationer eller åsikter. Om en fraktion inte vill ha en viss kandidat vald går man inte ut och säger att NN har den eller den politiska åsikten, eller att NN är lat och obegåvad. Man finner någon representativ hindring. Till exempel att man har för många män på listan. Eller för många akademiker, eller för många som bor i ett visst område eller något annat argument av den typen.
Nu föll det sig så att Stockholmssossarna ville "bli av med" Ylva Johansson. En person som haft många tunga poster inom Partiet. Och eftersom Ylva representarade Stockholms Sossar så måste man alltså finna något skäl att kasta ut henne. Samt finna en ersättare. Nu var det en person som var kvinna i en redan manstyngd församling så man måste finna på något annat skäl att få ut henne i kylan.
Man kan föreställa sig hur diskussionen gick i den inre kretsen.
- "Hur f****n kan vi bli av med den gamla kärringen Ylva."
Pannorna läggs i djupa veck.
- "Vi lyfter fram en blatte. Det går inte att säga emot en sådan nomination."
- "Har vi någon på lager."
- "Men vi har ju Omar. Han representerar ju alla muslimer. Han är ordförande i Islamska Rådet."
- "Supert. Den kan vi alltid kontrollera. Han blir inte lika obstinat som Ylva."
Att det inte finns någon som kan representera alla muslimer tänker man inte på. Man är så inkörda i det representativa formatet att man tar det för givet. Eftersom den inre kretsen inte heller rör sig ute i "betongen" utan har sin bas i betydligt mer kultiverade stadsdelar vet man inte heller något om Omar. Och tiden medger inte något research om man skall bli av med Ylva. Omar har dessutom i flera år haft ett antal uppdrag inom Partiet och visat sig vara pålitlig.
Sagt och gjort. Omar nomineras och väljs.
Varefter det tämligen momentant kryper fram att han inte är PK (Politiskt Korrekt). Han är till och med väldigt lite PK. Något som många som rör sig i lite vidare kretsar än "den inre kretsen" vet. Till exempel några specialiserade journalister.
Så publiceras en viss kritik mot Omar. Som sätter en snöboll i rullning.
Sedan GÅR DREVET. Den stackars Omar har inte en chans. Nu har han hela landets samlade journalistkår mot sig. Med understöd från alla landets proffessionella tyckare. Blodhundar som vädrar politikerblod. Omar har inte förutsättningar för att klara av detta.
Katastroflarm i "den inre kretsen".
- "H******e blatten är ju inte PK. Vem har släpat in honom."
Nu är plötsligt Omar något som kan jämföras med sådant som katten släpar in. Så katten själv (Veronica Palm) tvingas begå offentlig sälvkritik medan Omar får sparken från alla sina poster i partiet, även de han hade innan han valdes in i Partistyrelsen.
Men - Och detta är viktigt. Visserligen hjälpte Mediedrev och kritiska interna röster till att fälla Håkan Juholt förra året. Men det finns en skillnad. Juholt var inte vald av en ordinarie Partikongress. Detta är något helt nytt. Fram till denna veckan har medlemmar av Partistyrelsen som är valda av Partiets Kongress varit immuna mot både intern kritik och mediedrev. Det har till och med varit så att den som kritiserat en Partistyrelsemedlem offentligen samtidigt har skrivit under sin avskedsansökan till uppdrag inom Partiet.
Nu har ett Mediedrev väckt intern kritik som har gett en Partistyrelsemedlem sparken. Det är något helt nytt. Frågan är om inte fru Palm också har hamnat på "Svarta Listan" framöver.
lördag 13 april 2013
The Heat is ON !!!!
När Donkeyman promenerade från "Donkeyman Towers" till sitt kontor vid 7-blåset i Torsdags morse så var det vinter. Innan han gick kunde han se ut genom fönstren över Tromsø och konstatera att det var långt över midjedjup snö på taket rätt utanför. På gatan var det is och snö, halt som fasen och man måste hålla sig i väggarna för att inte gå på trynet.
När Donkeyman gick hem från kontoret hade dom där uppe slagit på värmen. "The Heat was ON". Solen sken, uteserveringen på Skarven var fullsmockad med människor. Vattnet flöt i strida floder ned för gatorna.
Och detta är vad som gör Tromsø extra speciellt. Vi har bara två årstider här. Det är vinter. Länge som f******n. Så slår det över på några dagar och blir sommar.
Våren är alltså över på några få dagar. Nu är vi inne på andra dagens väderomslag. Det tak som i förrgår hade midjedjup snö är nu nästan helt avtäckt. Gatorna har ren asfalt. Vattnet rinner i floder ut i avloppen. Donkeyman hade 15 grader plus på solsidan av lägenheten högst upp i "Donkeyman Towers".
Ge oss tre dagar till så är broddar, vinterskor, tjocka vantar och mössor bara ett obehagligt minne. Som kan stuvas under fram till nästa vinter. Medan gräsmattorna börjar grönska.
Sedan har vi också fått LJUS. Jag sade LJUS. Det är fullt dagsljus redan vid 4-blecket på morgonen och är ljust till sent på kvällen. Och det är bara några få veckor kvar tills det är ljust dygnet runt. Det är då som Donkeyman börjar leva igen och kan ta sig ut ur idet.
Därför sitter Donkeyman hemma i sin lilla kvart och pimplar öl vid den här tiden på kvällen. Men bara för att hålla minnet av den helvetes vintern brinnande så har han sett på första kvartsfinalen mellan Lule och Skellefte. Som slutade alldeles nyss.
När Donkeyman gick hem från kontoret hade dom där uppe slagit på värmen. "The Heat was ON". Solen sken, uteserveringen på Skarven var fullsmockad med människor. Vattnet flöt i strida floder ned för gatorna.
Och detta är vad som gör Tromsø extra speciellt. Vi har bara två årstider här. Det är vinter. Länge som f******n. Så slår det över på några dagar och blir sommar.
Våren är alltså över på några få dagar. Nu är vi inne på andra dagens väderomslag. Det tak som i förrgår hade midjedjup snö är nu nästan helt avtäckt. Gatorna har ren asfalt. Vattnet rinner i floder ut i avloppen. Donkeyman hade 15 grader plus på solsidan av lägenheten högst upp i "Donkeyman Towers".
Ge oss tre dagar till så är broddar, vinterskor, tjocka vantar och mössor bara ett obehagligt minne. Som kan stuvas under fram till nästa vinter. Medan gräsmattorna börjar grönska.
Sedan har vi också fått LJUS. Jag sade LJUS. Det är fullt dagsljus redan vid 4-blecket på morgonen och är ljust till sent på kvällen. Och det är bara några få veckor kvar tills det är ljust dygnet runt. Det är då som Donkeyman börjar leva igen och kan ta sig ut ur idet.
Därför sitter Donkeyman hemma i sin lilla kvart och pimplar öl vid den här tiden på kvällen. Men bara för att hålla minnet av den helvetes vintern brinnande så har han sett på första kvartsfinalen mellan Lule och Skellefte. Som slutade alldeles nyss.
måndag 8 april 2013
Komplimanger
Donkeyman upplever märkliga tider. Moderna tider som han inte helt förstår.
I går läste man i dagspressen att hela den församlade PK-världen var upprörda över Obama.
Inte av de vanliga skälen, dvs att han strör bomber omkring sig, invaderar länder och sänder dödspatruller hit och dit. Spärrar in folk i Guantanamo. Plus en massa andra kritikvärdiga ting.
Nej då. Det gällde något helt annat. I Californien finns en kvinnlig statsadokat vid namn Karmala Harris. Och Presidenten satte inte bara pris på hennes duktighet. Han tog sig friheten att säga att han tyckte det var den snyggaste Statsadvokaten "over there".
Och då tog det hus i h*****e. Feministerna fullständigt exploderade av irritation. Detta var kvinnofientligt. Det var härskarteknik. Det var .......... You name it. Men det var framför allt inte PK.
Resultatet var att Obama fick ringa till damen och be om ursäkt.
Ja, ni har läst rätt. Presidenten tvingades be om ursäkt för att han gav en komplimang till en snygg kvinna.
Ursäkta, men Donkeyman förstår inte problemet. Är det numera förbjudet att ge komplimanger till en kvinna.
Donkeyman är uppenbarligen inte någon modern människa. Han håller alltid upp dörren åt kvinnor. Han låter alltid kvinnor gå före genom dörrar. Han drar ut stolen åt en kvinna på krogen. Trots att Donkeyman har ett "träben" så reser han sig alltid på bussen eller spårvagnen och överlämnar platsen åt kvinnor.
Och Donkeyman kostar på sig att kasta kring sig komplimanger då och då.
Betyder detta att Donkeyman är en dålig människa. En människa som har "skumma avsikter". Kanske till och med en kvinnohatare. I vart fall inte någon som ser positivt på kvinnors likaställning. Svaret tycks vara: Ja.
Åtmindstone i den del av mänskligheten som är PK.
Ur led är tiden.
I går läste man i dagspressen att hela den församlade PK-världen var upprörda över Obama.
Inte av de vanliga skälen, dvs att han strör bomber omkring sig, invaderar länder och sänder dödspatruller hit och dit. Spärrar in folk i Guantanamo. Plus en massa andra kritikvärdiga ting.
Nej då. Det gällde något helt annat. I Californien finns en kvinnlig statsadokat vid namn Karmala Harris. Och Presidenten satte inte bara pris på hennes duktighet. Han tog sig friheten att säga att han tyckte det var den snyggaste Statsadvokaten "over there".
Och då tog det hus i h*****e. Feministerna fullständigt exploderade av irritation. Detta var kvinnofientligt. Det var härskarteknik. Det var .......... You name it. Men det var framför allt inte PK.
Resultatet var att Obama fick ringa till damen och be om ursäkt.
Ja, ni har läst rätt. Presidenten tvingades be om ursäkt för att han gav en komplimang till en snygg kvinna.
Ursäkta, men Donkeyman förstår inte problemet. Är det numera förbjudet att ge komplimanger till en kvinna.
Donkeyman är uppenbarligen inte någon modern människa. Han håller alltid upp dörren åt kvinnor. Han låter alltid kvinnor gå före genom dörrar. Han drar ut stolen åt en kvinna på krogen. Trots att Donkeyman har ett "träben" så reser han sig alltid på bussen eller spårvagnen och överlämnar platsen åt kvinnor.
Och Donkeyman kostar på sig att kasta kring sig komplimanger då och då.
Betyder detta att Donkeyman är en dålig människa. En människa som har "skumma avsikter". Kanske till och med en kvinnohatare. I vart fall inte någon som ser positivt på kvinnors likaställning. Svaret tycks vara: Ja.
Åtmindstone i den del av mänskligheten som är PK.
Ur led är tiden.
fredag 5 april 2013
Sossekongress
Åter en gång får en ivrig Sossologie Stud möjlighet att studera Socialdemokratins inre liv. Denna gång i form av en kongress där alla "de vanliga" kommentatorerna framstår som ivriga "Kremlologer" och förutspår de beslut som skall fattas.
Märkligt att inte någon journalist vågar skriva sanningen. Den sanning som har gällt i "alla år" ända sedan partiet etablerade sig som makthavande i Sverige. Men en sanning som dessutom gäller alla andra partiers kongresser också.
En kongress är i verkligheten inte ett Forum där man avgör partiets framtida politik och inriktning. Detta är redan avgjort på förhand. De stora frågor där man har olika åsikter har redan fått sina kompromisser som följd av förhandlingar i bakgrunden mellan företrädare för partiets ledning och de olika fraktionerna. Man har fått ge och ta men slutresultaten är redan bestämda.
Skulle det mot förmodan uppstå "problem" genom en eller annan som inte accepterar att delta i skådespelet så dominerar partiets ledning de två viktiga funktionerna. Nämligen kongressens presidium som fastställer voteringsordningen och "förpackar" förslagen. Samt den viktiga "Redaktionskommittén" som skall lösa alla eventuella motsättningar bakom kulisserna. Så går det till hos Sossarna och så går det till hos alla andra.
En partikongress är i själva verket en manifestation för "invärtes bruk". Här skall partiet markera sin enighet och medlemmarna skall motiveras till förnyad kamp. Man skall markera att man sluter upp om sin partiledare och sin partistyrelse. Det är inte ett forum som är till för att värva nya röster.
Generellt sett så har Sossarna ett avgörande problem. Partiets vänstersida står i majoritet bland de aktiva medlemmarna medan högersidan har absolut majoritet bland väljarna. Detta inser också partiets apparat som styr partiet med fast kurs mot mittfåran i politiken.
Visst fick SSU genomslag för att ge en undomsgaranti efter 90 dagar i stället för efter 180. Skillnaden utgör några miljarder spänn som ju är nålpengar i ett statsbudget. Vad man inte talar högt om är att skillnaden också innebär att de arbetslösa ungdomarna nu enligt förslaget bara har 90 dagar på sig som de kan använda att fritt söka jobb. Därefter hamnar de med tvång i en eller annan så kallad "arbetspolitisk åtgärd". Vad sådana innebär vet alla som har varit med några år.
Under Sossarnas glansperiod gick mängder av människor in i sådana åtgärder. Som kostade massor av pengar men som av de som hamnade där betecknats som "vuxendagis". Eller "förvaring". Huvudsaken var att de försvann från statistiken. Medan dessa människor under Alliansens ledning nu har hamnat i statistiken igen. Fast med sämre förmåner.
Självfallet är det totalt avgörande vad denna "ungdomsgaranti" skall innehålla. Men Donkeyman som är luttrad av tidigare iakttagelser tror inte på något revolutionerande utan snarare att det blir en ny form av "vuxendagis" för att förbättra statistiken.
En annan väsentlighet när det gäller arbetslösheten bland ungdom är att tidigare "parkerade" man en hel årgång av ungdomar i militärtjänst. Kontinuerligt. Något som inte heller sker längre. Vad detta betyder för statistiken kan man enkelt räkna ut. Men i framtiden kommer man att göra en liknande vinst. Ungdomskullarna blir helt enkelt mindre medan pensionsavgångarna blir fler och därmed kommer "trycket" efter jobb att lindras alldeles av sig själv. Även om den som just då sitter i regering kommer att försöka ta hem hedern för detta.
Verkligheten kring arbetslösheten är ju att det inte längre hjälper om det blir högkonjunktur. Det blir bara marginellt fler jobb. Detta därför att alla branscher där det över huvud taget är möjligt rationaliserar bort jobben. Den klassiska industriarbetaren existerar knappt längre. Trots att industrin producerar för fullt. Men man sysselsätter bara en bråkdel av den massa som fanns tidigare.
De okvalificerade jobben har helt och hållet försvunnit. Med några få undantag.
Samtidigt är skattesystemet så konstruerat att man beskattar arbete hårt. Vilket ger ytterligare ett incitament till att rationalisera. Donkeyman börjar få mer och mer sympati för det Gröna förslaget om förkortad arbetstid i kombination med skattereform som minskar skatteläggningen av arbete.
Detta problem tar vare sig de Röd-Gröna eller Alliansen sig av. Trots att det är detta som är "pudelns kärna". Det man åstadkommer med dagens politik och med den av Sossarna föreslagna politiken är att man höjer kompetensen hos de arbetslösa. Men man får inte fler jobb för den skull.
Under dagen i dag skall man komma till enighet om "vinster i välfärden". Men gissa vad vänstersidan har fått ge bort för att få igenom ungdomsgarantin. Man behöver inte ens vänta på voteringen för att kunna räkna ut den saken.
Märkligt att inte någon journalist vågar skriva sanningen. Den sanning som har gällt i "alla år" ända sedan partiet etablerade sig som makthavande i Sverige. Men en sanning som dessutom gäller alla andra partiers kongresser också.
En kongress är i verkligheten inte ett Forum där man avgör partiets framtida politik och inriktning. Detta är redan avgjort på förhand. De stora frågor där man har olika åsikter har redan fått sina kompromisser som följd av förhandlingar i bakgrunden mellan företrädare för partiets ledning och de olika fraktionerna. Man har fått ge och ta men slutresultaten är redan bestämda.
Skulle det mot förmodan uppstå "problem" genom en eller annan som inte accepterar att delta i skådespelet så dominerar partiets ledning de två viktiga funktionerna. Nämligen kongressens presidium som fastställer voteringsordningen och "förpackar" förslagen. Samt den viktiga "Redaktionskommittén" som skall lösa alla eventuella motsättningar bakom kulisserna. Så går det till hos Sossarna och så går det till hos alla andra.
En partikongress är i själva verket en manifestation för "invärtes bruk". Här skall partiet markera sin enighet och medlemmarna skall motiveras till förnyad kamp. Man skall markera att man sluter upp om sin partiledare och sin partistyrelse. Det är inte ett forum som är till för att värva nya röster.
Generellt sett så har Sossarna ett avgörande problem. Partiets vänstersida står i majoritet bland de aktiva medlemmarna medan högersidan har absolut majoritet bland väljarna. Detta inser också partiets apparat som styr partiet med fast kurs mot mittfåran i politiken.
Visst fick SSU genomslag för att ge en undomsgaranti efter 90 dagar i stället för efter 180. Skillnaden utgör några miljarder spänn som ju är nålpengar i ett statsbudget. Vad man inte talar högt om är att skillnaden också innebär att de arbetslösa ungdomarna nu enligt förslaget bara har 90 dagar på sig som de kan använda att fritt söka jobb. Därefter hamnar de med tvång i en eller annan så kallad "arbetspolitisk åtgärd". Vad sådana innebär vet alla som har varit med några år.
Under Sossarnas glansperiod gick mängder av människor in i sådana åtgärder. Som kostade massor av pengar men som av de som hamnade där betecknats som "vuxendagis". Eller "förvaring". Huvudsaken var att de försvann från statistiken. Medan dessa människor under Alliansens ledning nu har hamnat i statistiken igen. Fast med sämre förmåner.
Självfallet är det totalt avgörande vad denna "ungdomsgaranti" skall innehålla. Men Donkeyman som är luttrad av tidigare iakttagelser tror inte på något revolutionerande utan snarare att det blir en ny form av "vuxendagis" för att förbättra statistiken.
En annan väsentlighet när det gäller arbetslösheten bland ungdom är att tidigare "parkerade" man en hel årgång av ungdomar i militärtjänst. Kontinuerligt. Något som inte heller sker längre. Vad detta betyder för statistiken kan man enkelt räkna ut. Men i framtiden kommer man att göra en liknande vinst. Ungdomskullarna blir helt enkelt mindre medan pensionsavgångarna blir fler och därmed kommer "trycket" efter jobb att lindras alldeles av sig själv. Även om den som just då sitter i regering kommer att försöka ta hem hedern för detta.
Verkligheten kring arbetslösheten är ju att det inte längre hjälper om det blir högkonjunktur. Det blir bara marginellt fler jobb. Detta därför att alla branscher där det över huvud taget är möjligt rationaliserar bort jobben. Den klassiska industriarbetaren existerar knappt längre. Trots att industrin producerar för fullt. Men man sysselsätter bara en bråkdel av den massa som fanns tidigare.
De okvalificerade jobben har helt och hållet försvunnit. Med några få undantag.
Samtidigt är skattesystemet så konstruerat att man beskattar arbete hårt. Vilket ger ytterligare ett incitament till att rationalisera. Donkeyman börjar få mer och mer sympati för det Gröna förslaget om förkortad arbetstid i kombination med skattereform som minskar skatteläggningen av arbete.
Detta problem tar vare sig de Röd-Gröna eller Alliansen sig av. Trots att det är detta som är "pudelns kärna". Det man åstadkommer med dagens politik och med den av Sossarna föreslagna politiken är att man höjer kompetensen hos de arbetslösa. Men man får inte fler jobb för den skull.
Under dagen i dag skall man komma till enighet om "vinster i välfärden". Men gissa vad vänstersidan har fått ge bort för att få igenom ungdomsgarantin. Man behöver inte ens vänta på voteringen för att kunna räkna ut den saken.
onsdag 20 februari 2013
Jag ser måsarnas flykt .......
I morse vid halvsjublecket promenerade jag hemifrån till kontoret. En inte särdeles lång promenad.
Ned för alla de 61 trappstegen från "Donkeyman Towers", så vidare förbi Strandtorget in genom Strandgata, tvärs över Kirkegata, in på Sjøgata, så ned Bankgata, förbi SAS-hotellet och så in en liten gränd och en kraftig styrbordsgir in mellan sjappen "Rorbua" och "Yonas". Totalt sett kanske 500 meter och 7 minuters vandring.
Men hela vägen gladdes jag åt det härliga morgonljuset och den klara luften. Samt det allra första riktiga vårtecknet här i byen. Måsarna har kommit tillbaka. Mängder med måsar flyger runt och skriker något så in i h*****e. Och när det inte flyger runt och skriker så sitter de på taket runt "Donkeyman Towers" och skriker.
Härligt. Underbart. Ett tecken på att det går mot vår. Nästa gäng som kommer "hem" är Skatorna. I stora mängder. Snart sitter de i flockvis i trädtopparna och har kongress. Antagligen fördelar de sina boplatser eller så därför att resten av året ser man inte sådana flockar. Måsen däremot, den ser och hör vi ända fram till nästa mörkerperiod när merparten packar ihop och drar en bit söderut.
Men vi har också ett gäng helt urbana måsar som inte flyttar någon stans. De lever på resterna av kebab, varmkorvar och annat som nattens mänskliga "fåglar" lämnar efter sig. Eller så hittar de en soptunna med öppet lock som går att vittja. Att fiska har antagligen inte "bymåsar" gjort på generationer.
Men på min vandring till jobbet i morse så associerade jag också till Söders Nationalsång. Som också är Hammarbys Nationalsång. Det är den saligen avlidne "Kenta" som sjunger "Just i dag är jag stark". Där en av linjerna går: "Jag ser måsarnas flykt"..... Vilket lika gärna kunde ha varit: "Jag hör måsarnas skrik".....
Mina vänner. Lyssna på "Kenta".
Kenta - Just i dag är jag stark
Men nu har det sig så att före "Bajens" hemmamatcher så ställer sig publiken alltid upp och sjunger vår egen Nationalsång, dvs "Just i dag är jag stark". Så jag måste visa ett par klipp från de evenemangen också.
Fotbollpubliken sjunger Nationalsång
Hockeypubliken sjunger Nationalsång
Det är alltså att konstatera att en flock med måsar räcker för att göra Donkeyman nostalgisk och ge hemlängtan till Söder.
Ned för alla de 61 trappstegen från "Donkeyman Towers", så vidare förbi Strandtorget in genom Strandgata, tvärs över Kirkegata, in på Sjøgata, så ned Bankgata, förbi SAS-hotellet och så in en liten gränd och en kraftig styrbordsgir in mellan sjappen "Rorbua" och "Yonas". Totalt sett kanske 500 meter och 7 minuters vandring.
Men hela vägen gladdes jag åt det härliga morgonljuset och den klara luften. Samt det allra första riktiga vårtecknet här i byen. Måsarna har kommit tillbaka. Mängder med måsar flyger runt och skriker något så in i h*****e. Och när det inte flyger runt och skriker så sitter de på taket runt "Donkeyman Towers" och skriker.
Härligt. Underbart. Ett tecken på att det går mot vår. Nästa gäng som kommer "hem" är Skatorna. I stora mängder. Snart sitter de i flockvis i trädtopparna och har kongress. Antagligen fördelar de sina boplatser eller så därför att resten av året ser man inte sådana flockar. Måsen däremot, den ser och hör vi ända fram till nästa mörkerperiod när merparten packar ihop och drar en bit söderut.
Men vi har också ett gäng helt urbana måsar som inte flyttar någon stans. De lever på resterna av kebab, varmkorvar och annat som nattens mänskliga "fåglar" lämnar efter sig. Eller så hittar de en soptunna med öppet lock som går att vittja. Att fiska har antagligen inte "bymåsar" gjort på generationer.
Men på min vandring till jobbet i morse så associerade jag också till Söders Nationalsång. Som också är Hammarbys Nationalsång. Det är den saligen avlidne "Kenta" som sjunger "Just i dag är jag stark". Där en av linjerna går: "Jag ser måsarnas flykt"..... Vilket lika gärna kunde ha varit: "Jag hör måsarnas skrik".....
Mina vänner. Lyssna på "Kenta".
Kenta - Just i dag är jag stark
Men nu har det sig så att före "Bajens" hemmamatcher så ställer sig publiken alltid upp och sjunger vår egen Nationalsång, dvs "Just i dag är jag stark". Så jag måste visa ett par klipp från de evenemangen också.
Fotbollpubliken sjunger Nationalsång
Hockeypubliken sjunger Nationalsång
Det är alltså att konstatera att en flock med måsar räcker för att göra Donkeyman nostalgisk och ge hemlängtan till Söder.
söndag 17 februari 2013
Home, sweet home
Nu har Donkeyman varit mer eller mindre kontinuerligt "on the road" sedan Nyår. Resultatet är en fullt genomförd Class Renewal på vår tankbåt "Norvarg". Så har vi genomfört stålmätningar och merparten av Intermediaate Survey på vår containerbåt "Norbjørn". Slutligen så har vi haft en "Vetting Inspection" ombord på "Norvarg".
Så det blev drygt 3 veckor i Hirtshals, därefter "Bergensfjord" till Stavanger och några dagar där. En vecka ute i Breivika Hamn här i Tromsø och slutligen "Kong Harald" fram och åter till Honningsvåg vilket fyllde ut hela förra veckan.
Nu har Donkeyman firat helg i absolut stillhet och tänkt igenom de kommande veckorna som för med sig en mängd med arbete "in house" i stället. Det vill säga tillbaka till kontorsrutinen igen.
Men detta var ju en liten nostalikick för Donkeyman som drog sig till minnes åren på "Swan Shipping" och "Swan Reefer". Under 14 år hade han i genomsnitt 250 dagar om året på hotell, flyg, båtar och tåg medan han reste runt världen och löste problem på rederiets fartyg. Ett liv som han märkligt nog saknar nu när han har haft ett antal betydligt lugnare liv mer eller mindre i hemmiljö.
Det allra skönaste med hemkomsten var att Donkeyman faktiskt fick "cuttat" den sista månaden av mörkertiden. Nu när vi kommit till mitten av Februari är det plötsligt ljust redan före åtta på morgonen och mörknar inte förrän vid femblecket. Dessutom kan man få njuta av härligt solsken på dagarna. Härliga tider med andra ord. Nu blir det inte tråkiga tider förrän när de onödiga månaderna November och December kommer igen. En period som mörkläggs ännu mer av att det är perioden för inbetalning av kvarskatt. Vilket vart år innebär en rejäl dränering av bankkontot.
I dag skall Donkeyman gå ned till puben klockan 12 och läsa "dagens text". Som i dag består av VG, Dagbladet och veckans utgåva av Morgenbladet. Antagligen blir det också match 1 i kvartsfinalen mellan Broberg och Hammarby. Sedan blir det en lättare middag och dagen avslutas med några timmars förberedande papperssortering inför den kommande veckans arbete.
Gårdagens kväll avnjöts uppe i Donkeyman Towers. Det innebar att sitta i godstolen, läsa en bok (Churchill Style av Barry Singer - rekommenderas), spela god musik, röka en Havanna Skogsbrand (i detta fall en Partagas, Serie D-4). Till detta drack han upp en panna Alsace Riesling (Trimbach).
Den goda musiken bestod bland annat av Shostakovich Symfoni #7 i C-Dur. En symfoni som varar i ungefär 70 minuter. Den stod färdig den 27/12 1941. Uruppförandet skedde den 5/3 1942 i staden Kuibyshev. Är det någon som söker efter den på kartan så misslyckas ni. Numera går staden under namnet Samara. Det är en av de största städerna i Ryssland.
Hur som helst - noterna mikrofilmades och fördes via Teheran och Cairo till London. Där den legendariske Sir Henry Wood framförde den på en Promenadkonsert i Royal Albert Hall den 22/6. Därefter spelades symfonin på många platser i England och USA.
Men den konsert som gjort symfonin känd är framförandet i Leningrad. Vid den här tiden var Leningrad belägrat av Tyska armén. Symfoniorkestern hade enbart 15 medlemmar kvar i staden, resten var utspridda vid fronten eller hade stupat. Man gjorde stora ansträngningar för att spåra upp kvarvarande musiker vid fronten. Man affischerade i staden och uppmanade musiker att höra av sig.
Man lyckades trots allt ställa upp en fullskalig symfoniorkester under ledning av Karl Eliasberg. För att "spela ihop" orkestern flög man in noter till standardverk av Beethoven och Tchaikovski som man övade på innan man började repetera Shostakovich nya Symfoni.
Konserten ägde rum den 9/8 1942. Det berättas att ha varit en helt osannolik upplevelse. Orkestern fullt utstyrd med "kjole og hvitt" som man säger i Norge. Ingen elektricitet däremot tusentals stearinljus som lyste upp det bombskadade konserthuset. Högtalare över hela staden återutsände konserten, liksom Sovjetisk Radio. För säkerhets skull utsatte man fiendens artilleriställningar för ett våldsamt bombardemang timmarna innan konserten.
Jag har i en bok läst en skildring som beskriver att även radioapparaterna på den Tyska sidan skruvades in på konserten och man lyssnade. Det påstås till och med att man medvetet avstod från att beskjuta konserthuset.
Och i går kväll spelade Donkeyman två olika versioner av Symfonin uppe i Donkeyman Towers. Med hög volym och dämpad belysning.
Så det blev drygt 3 veckor i Hirtshals, därefter "Bergensfjord" till Stavanger och några dagar där. En vecka ute i Breivika Hamn här i Tromsø och slutligen "Kong Harald" fram och åter till Honningsvåg vilket fyllde ut hela förra veckan.
Nu har Donkeyman firat helg i absolut stillhet och tänkt igenom de kommande veckorna som för med sig en mängd med arbete "in house" i stället. Det vill säga tillbaka till kontorsrutinen igen.
Men detta var ju en liten nostalikick för Donkeyman som drog sig till minnes åren på "Swan Shipping" och "Swan Reefer". Under 14 år hade han i genomsnitt 250 dagar om året på hotell, flyg, båtar och tåg medan han reste runt världen och löste problem på rederiets fartyg. Ett liv som han märkligt nog saknar nu när han har haft ett antal betydligt lugnare liv mer eller mindre i hemmiljö.
Det allra skönaste med hemkomsten var att Donkeyman faktiskt fick "cuttat" den sista månaden av mörkertiden. Nu när vi kommit till mitten av Februari är det plötsligt ljust redan före åtta på morgonen och mörknar inte förrän vid femblecket. Dessutom kan man få njuta av härligt solsken på dagarna. Härliga tider med andra ord. Nu blir det inte tråkiga tider förrän när de onödiga månaderna November och December kommer igen. En period som mörkläggs ännu mer av att det är perioden för inbetalning av kvarskatt. Vilket vart år innebär en rejäl dränering av bankkontot.
I dag skall Donkeyman gå ned till puben klockan 12 och läsa "dagens text". Som i dag består av VG, Dagbladet och veckans utgåva av Morgenbladet. Antagligen blir det också match 1 i kvartsfinalen mellan Broberg och Hammarby. Sedan blir det en lättare middag och dagen avslutas med några timmars förberedande papperssortering inför den kommande veckans arbete.
Gårdagens kväll avnjöts uppe i Donkeyman Towers. Det innebar att sitta i godstolen, läsa en bok (Churchill Style av Barry Singer - rekommenderas), spela god musik, röka en Havanna Skogsbrand (i detta fall en Partagas, Serie D-4). Till detta drack han upp en panna Alsace Riesling (Trimbach).
Den goda musiken bestod bland annat av Shostakovich Symfoni #7 i C-Dur. En symfoni som varar i ungefär 70 minuter. Den stod färdig den 27/12 1941. Uruppförandet skedde den 5/3 1942 i staden Kuibyshev. Är det någon som söker efter den på kartan så misslyckas ni. Numera går staden under namnet Samara. Det är en av de största städerna i Ryssland.
Hur som helst - noterna mikrofilmades och fördes via Teheran och Cairo till London. Där den legendariske Sir Henry Wood framförde den på en Promenadkonsert i Royal Albert Hall den 22/6. Därefter spelades symfonin på många platser i England och USA.
Men den konsert som gjort symfonin känd är framförandet i Leningrad. Vid den här tiden var Leningrad belägrat av Tyska armén. Symfoniorkestern hade enbart 15 medlemmar kvar i staden, resten var utspridda vid fronten eller hade stupat. Man gjorde stora ansträngningar för att spåra upp kvarvarande musiker vid fronten. Man affischerade i staden och uppmanade musiker att höra av sig.
Man lyckades trots allt ställa upp en fullskalig symfoniorkester under ledning av Karl Eliasberg. För att "spela ihop" orkestern flög man in noter till standardverk av Beethoven och Tchaikovski som man övade på innan man började repetera Shostakovich nya Symfoni.
Konserten ägde rum den 9/8 1942. Det berättas att ha varit en helt osannolik upplevelse. Orkestern fullt utstyrd med "kjole og hvitt" som man säger i Norge. Ingen elektricitet däremot tusentals stearinljus som lyste upp det bombskadade konserthuset. Högtalare över hela staden återutsände konserten, liksom Sovjetisk Radio. För säkerhets skull utsatte man fiendens artilleriställningar för ett våldsamt bombardemang timmarna innan konserten.
Jag har i en bok läst en skildring som beskriver att även radioapparaterna på den Tyska sidan skruvades in på konserten och man lyssnade. Det påstås till och med att man medvetet avstod från att beskjuta konserthuset.
Och i går kväll spelade Donkeyman två olika versioner av Symfonin uppe i Donkeyman Towers. Med hög volym och dämpad belysning.
måndag 28 januari 2013
Palmemordet, för tusende gång
Nu har Palmemordet åter kommit upp till debatt. Det vill säga - nya experter har uttalat sig och nya böcker har publicerats. Man kan fylla bokhyllor med böcker om just Palmemordet - om man gidder. Och nya teorier har kommit fram i dagens ljus.
Problemet är att tack vare odugligt polisarbete så har man förstört utredningen från första början. När man började "göra rätt" så hade det redan gått så lång tid att det inte längre varit möjligt att komma fram till ett entydigt resultat.
Dess värre kommer detta att bli ungefär som "Jack the Ripper". Olöst och en gåta som diskuteras om 100 år. Förmodligen lika intensivt som i dag. Och den som samlar på litteratur om Palmemordet har fått köpa nya bokhyllor ett par gånger till.
Min personliga uppfattning är denna:
- Det var inte Christer Petterson. Jag har många skäl till att tro detta. Men det finns två tungt vägande motbevis. För det första så var det en person som stod i Tunnelgatan och som väl kände CP sedan tidigare. Men han kände inte igen CP när denne skulle ha passerat bara några meter från vittnet.
Det andra skälet är att den första polispiketen var på plats tre minuter efter skottet och man satte omedelbart att förfölja mördaren. Men ett 40-årigt knark- och alkisvrak klarar av att hålla undan för dessa in Tunnelgatan, upp för trapphelvetet till Malmskillnadsgatan, vidare över till David Bagare och ut i vimlet vid Stureplan. Vem som helst kan göra ett studiebesök och se att detta inte är realistiskt på något som helst sätt.
- Jag tror inte heller på någon stor sammansvärjning av Poliser, Militärer eller andra. Helt enkelt därför att då skulle någon ha läckt för länge sedan. En hemlighet som delas av 15-20 personer i så många år. Glöm det ......
- Det jag däremot tror på är att mördaren var en enstaka person. På Palmes tid var det många som såg honom som landsförrädare. Jag tror att det är i de kretsarna man skall söka. Vidare tror jag att någon ensam typ av samma modell som "Lasermannen" eller den senaste Malmöskytten har genomfört det hela. Tyst och stilla. En person som inte har utmärkt sig i något sammanhang och som efteråt inte heller har hamnat i några "records". Sedan han kommit undan finns det inte en chans att hitta honom eftersom han inte finns i några otrevliga register.
Samma person (om denne lever ännu) sitter än i dag och är nöjd med att ha befriat nationen från en av de värsta landsförrädarna i modern tid. Och han åker inte fast med mindre han själv anmäler sig och medför "objective evidence" på saken.
Läs även andra bloggares åsikter om palmemordet
Problemet är att tack vare odugligt polisarbete så har man förstört utredningen från första början. När man började "göra rätt" så hade det redan gått så lång tid att det inte längre varit möjligt att komma fram till ett entydigt resultat.
Dess värre kommer detta att bli ungefär som "Jack the Ripper". Olöst och en gåta som diskuteras om 100 år. Förmodligen lika intensivt som i dag. Och den som samlar på litteratur om Palmemordet har fått köpa nya bokhyllor ett par gånger till.
Min personliga uppfattning är denna:
- Det var inte Christer Petterson. Jag har många skäl till att tro detta. Men det finns två tungt vägande motbevis. För det första så var det en person som stod i Tunnelgatan och som väl kände CP sedan tidigare. Men han kände inte igen CP när denne skulle ha passerat bara några meter från vittnet.
Det andra skälet är att den första polispiketen var på plats tre minuter efter skottet och man satte omedelbart att förfölja mördaren. Men ett 40-årigt knark- och alkisvrak klarar av att hålla undan för dessa in Tunnelgatan, upp för trapphelvetet till Malmskillnadsgatan, vidare över till David Bagare och ut i vimlet vid Stureplan. Vem som helst kan göra ett studiebesök och se att detta inte är realistiskt på något som helst sätt.
- Jag tror inte heller på någon stor sammansvärjning av Poliser, Militärer eller andra. Helt enkelt därför att då skulle någon ha läckt för länge sedan. En hemlighet som delas av 15-20 personer i så många år. Glöm det ......
- Det jag däremot tror på är att mördaren var en enstaka person. På Palmes tid var det många som såg honom som landsförrädare. Jag tror att det är i de kretsarna man skall söka. Vidare tror jag att någon ensam typ av samma modell som "Lasermannen" eller den senaste Malmöskytten har genomfört det hela. Tyst och stilla. En person som inte har utmärkt sig i något sammanhang och som efteråt inte heller har hamnat i några "records". Sedan han kommit undan finns det inte en chans att hitta honom eftersom han inte finns i några otrevliga register.
Samma person (om denne lever ännu) sitter än i dag och är nöjd med att ha befriat nationen från en av de värsta landsförrädarna i modern tid. Och han åker inte fast med mindre han själv anmäler sig och medför "objective evidence" på saken.
Läs även andra bloggares åsikter om palmemordet
lördag 26 januari 2013
Bandy
I dag är det lördagen den 26. Januari. Donkeyman som både är nostalgiker och Bandyälskare noterar att dagen innebär ett litet jubileum om än med udda årstal.
Lördagen den 26.Januari 1952 gick nämligen en remarkabel radioutsänding av stapeln. På den tiden var det Lennart Hyland som var nationens stora underhållare - och dess stora sportreporter på samma gång. Vi som är lite till åren minns ju "Hylands Hörna" som var ett absolut måste på lördagarna i TV:s barndom. Men år 1952 fanns inte TV. Det var radio som gällde.
Och - lördag på radio innebar "Karusellen". Den gången fanns bara en radiokanal och lördagskvällar hade Hyland direktsänt underhållningsprogram som hela folket lyssnade till. Det var till och med så att biografernas organisation bad Sveriges Radio om att antingen sända tidigare eller senare så att man inte "drabbade" både 7 och 9-föreställningen på biograferna.
Det speciella med denna lördag var att dagen efter - Söndagen den 27. Januari - skulle Hammarby spela Bandy på Stockholms stadion mot Bollnäs. Bollnäs var Svenska mästare året innan och stora favoriter. Torsten Adenby var en av den tidens stora nöjesarrangörer eller "promotors" som man sade då. Nysvenskan hade redan börjat komma lite sakta. Men Adenby var också Bandyälskare. Så han försökte övertala Hyland att ta med en Bandyspelare i programmet för att få reklam för Söndagens match.
Se denna lilla snutt från 1951 års Bandyfinal. http://www.youtube.com/watch?v=XklVYLagLH8
Och det var inte vilken spelare som helst. Det var Gösta "Snoddas" Norgren som blev Svensk Mästare med Bollnäs året innan och som också spelade på Svenska landslaget. Hur som helst så lät Hyland sig övertala och tog med Snoddas - som reserv. Eftersom det var direktsändning var det inte så säkert hur lång tid allt tog och därför hade man ett par reserver att sätta in om sändningen gick snabbare än beräknat. Vilket det tydligen gjorde denna Söndag.
Snoddas kom in och blev intervjuad av Hyland. En intervju som vi än i dag kan höra:
http://www.youtube.com/watch?v=Ems6eoVOBxg
I efterhand har Hyland berättat att han var helt överraskad av hur intervjun utvecklade sig och när han lät Snoddas sjunga så tänkte han: "Hoppas för f****n att karln kan sjunga".
Men det blev en jättesupersuccé. En av de riktigt stora överraskningarna i Svensk Radio- och TV-historia. Folk blev som tokiga. Alla ville höra Snoddas. Den kvällen började en helt ofattbar karriär.
Nästa dag blev Stadion helt fullspikad - "alla" ville se Snoddas. Och arrangörerna tvingades att dra ut en kabel på isen och låta honom sjunga sången direkt i högtalarna. Torsten Adenby var blixtsnabb och bokade upp framträdanden landet runt. Snoddas slog publikrekord i folkparkerna. På många ställen står det rekordet än i dag. Två dagar senare var skivan inspelad och den sålde något helt otroligt. Så här lät originalskivan:
http://www.youtube.com/watch?v=AXFzrMXKGkk
Och i morgon invigs Bandy-VM i Sverige. Donkeyman minns mycket väl Bandy-VM i Stockholm år 1963. Den 24. Februari såg han Sverige - Sovjetunionen på Stockholms Stadion. En match som Sovjet vann med 8-0 efter ett helt obegripligt artisteri. På den tiden undrade man om Sverige någonsin skulle kunna besegra Ryssarna.
Ett annat Bandy-VM som Donkeyman minns var just första gången som Sverige slog Ryssland och blev världsmästare. Det var år 1981. Sovjet hade vunnit 11 raka VM-titlar och nu gick turneringen borta i Chabarovsk. Donkeyman körde droska den natten och i Stockholm var det våldsamt snöoväder. Flyget på Bromma stod stilla och SAS skickade passagerare runt landet i droskor. Donkeyman som körde en gammal Dodge Dart fick hämta fyra herrar för transport till Karlstad.
Och mitt i snöovädret på blankisen över Kilsbergen (eller vad det nu heter) gick finalen. Alla fem i bilen lyssnade intensivt och jublet var skyhögt efter den eftertraktade titeln var vunnen. Karlstad är ju en stor bandystad med både Göta och Boltic bland annat.
Väl framme vid Karlstad flygplats skrev SAS representant under räkningen men lämnade summan öppen därför att han fick också i uppgift att köra herrarna hem. Varvid det visade sig att en av gubbarna bodde i Arvika så det blev en massa mil till på blankishala slingrande vägar innan körningen var klar. Men det är en annan historia.
Lördagen den 26.Januari 1952 gick nämligen en remarkabel radioutsänding av stapeln. På den tiden var det Lennart Hyland som var nationens stora underhållare - och dess stora sportreporter på samma gång. Vi som är lite till åren minns ju "Hylands Hörna" som var ett absolut måste på lördagarna i TV:s barndom. Men år 1952 fanns inte TV. Det var radio som gällde.
Och - lördag på radio innebar "Karusellen". Den gången fanns bara en radiokanal och lördagskvällar hade Hyland direktsänt underhållningsprogram som hela folket lyssnade till. Det var till och med så att biografernas organisation bad Sveriges Radio om att antingen sända tidigare eller senare så att man inte "drabbade" både 7 och 9-föreställningen på biograferna.
Det speciella med denna lördag var att dagen efter - Söndagen den 27. Januari - skulle Hammarby spela Bandy på Stockholms stadion mot Bollnäs. Bollnäs var Svenska mästare året innan och stora favoriter. Torsten Adenby var en av den tidens stora nöjesarrangörer eller "promotors" som man sade då. Nysvenskan hade redan börjat komma lite sakta. Men Adenby var också Bandyälskare. Så han försökte övertala Hyland att ta med en Bandyspelare i programmet för att få reklam för Söndagens match.
Se denna lilla snutt från 1951 års Bandyfinal. http://www.youtube.com/watch?v=XklVYLagLH8
Och det var inte vilken spelare som helst. Det var Gösta "Snoddas" Norgren som blev Svensk Mästare med Bollnäs året innan och som också spelade på Svenska landslaget. Hur som helst så lät Hyland sig övertala och tog med Snoddas - som reserv. Eftersom det var direktsändning var det inte så säkert hur lång tid allt tog och därför hade man ett par reserver att sätta in om sändningen gick snabbare än beräknat. Vilket det tydligen gjorde denna Söndag.
Snoddas kom in och blev intervjuad av Hyland. En intervju som vi än i dag kan höra:
http://www.youtube.com/watch?v=Ems6eoVOBxg
I efterhand har Hyland berättat att han var helt överraskad av hur intervjun utvecklade sig och när han lät Snoddas sjunga så tänkte han: "Hoppas för f****n att karln kan sjunga".
Men det blev en jättesupersuccé. En av de riktigt stora överraskningarna i Svensk Radio- och TV-historia. Folk blev som tokiga. Alla ville höra Snoddas. Den kvällen började en helt ofattbar karriär.
Nästa dag blev Stadion helt fullspikad - "alla" ville se Snoddas. Och arrangörerna tvingades att dra ut en kabel på isen och låta honom sjunga sången direkt i högtalarna. Torsten Adenby var blixtsnabb och bokade upp framträdanden landet runt. Snoddas slog publikrekord i folkparkerna. På många ställen står det rekordet än i dag. Två dagar senare var skivan inspelad och den sålde något helt otroligt. Så här lät originalskivan:
http://www.youtube.com/watch?v=AXFzrMXKGkk
Och i morgon invigs Bandy-VM i Sverige. Donkeyman minns mycket väl Bandy-VM i Stockholm år 1963. Den 24. Februari såg han Sverige - Sovjetunionen på Stockholms Stadion. En match som Sovjet vann med 8-0 efter ett helt obegripligt artisteri. På den tiden undrade man om Sverige någonsin skulle kunna besegra Ryssarna.
Ett annat Bandy-VM som Donkeyman minns var just första gången som Sverige slog Ryssland och blev världsmästare. Det var år 1981. Sovjet hade vunnit 11 raka VM-titlar och nu gick turneringen borta i Chabarovsk. Donkeyman körde droska den natten och i Stockholm var det våldsamt snöoväder. Flyget på Bromma stod stilla och SAS skickade passagerare runt landet i droskor. Donkeyman som körde en gammal Dodge Dart fick hämta fyra herrar för transport till Karlstad.
Och mitt i snöovädret på blankisen över Kilsbergen (eller vad det nu heter) gick finalen. Alla fem i bilen lyssnade intensivt och jublet var skyhögt efter den eftertraktade titeln var vunnen. Karlstad är ju en stor bandystad med både Göta och Boltic bland annat.
Väl framme vid Karlstad flygplats skrev SAS representant under räkningen men lämnade summan öppen därför att han fick också i uppgift att köra herrarna hem. Varvid det visade sig att en av gubbarna bodde i Arvika så det blev en massa mil till på blankishala slingrande vägar innan körningen var klar. Men det är en annan historia.
måndag 21 januari 2013
Den mörkertid är över
Donkeyman har tillbringat en och en halv månad i ide. Förra artikeln skrevs när det var dags för lucia. Sedan var det intensiv jobbning tills det var dags för midvinterblot.
Enligt god gammal tradition "Drack Donkeyman Jol" med början Fredag den 21. December och ett par dagar framöver. Därefter låg han stilla och lät tiden rinna iväg. Som bekant firar inte Donkeyman den kristna Julhelgen. Däremot läste Donkeyman från det han kallar för sitt "Juleevangelium". Nämligen det kapitel i Frans G. Bengtsons roman "Röde Orm" där "Orm dricker Jul hos Kungen i Danmark." Ett synnerligen mustigt stycke litteratur.
Detta år hade han dessutom en helvetes tandvärk, det var en av hörntänderna som bestämt sig för att "ta kväll". Och med en värkande tand hängandes på trekvart höll sig Donkeyman inne ända tills det blev vardag igen.
Men när vardagen kom gjorde det inte ont längre så det planerade tandläkarbesöket skjöts upp.
Dumt nog.
Därför att Nyårshelgen hann inte börja förrän tandvärken började igen. Vilket krävde action. En spetstång kokades i vatten som decinfektion. Därefter började han bryta och bända på tanddjäveln, som lossnade ganska snart.
Och värken gick över. På 30 sekunder. Sedan dess har det bara varit "paradis". Och Donkeyman blåste tandläkaren på ett par tusenlappar.
Direkt efter Nyårshelgen blev det avfärd till Danmark där Donkeyman nu har varit i tre veckor på ett arbetsuppdrag. Det rör sig om en dockning som äger rum i Hirtshals och som nu börjar närma sig slutet. Sedan blir det hemresa till nya projekt som väntar på hemmaplan.
Men tre veckor i Danmark är inte fel. Tänk att få äta god och billig mat, dricka billigt brännvin och sänka ett par pilsner på sjapp som tillåter rökning. Nostalgin flödar och man närmar sig paradiset. Men då börjar vi snacka politik och det skall vi inte ha något av i denna årets första artikel.
Och i dag är det "Soldag" i Tromsø. Vilket gør att livet bokstavligt talat är betydligt ljusare vid hemkomsten. Årets helvetesperiod, dvs 15 Oktober till 15 Januari är äntligen över. Nu går allt mot ljusare tider igen.
Enligt god gammal tradition "Drack Donkeyman Jol" med början Fredag den 21. December och ett par dagar framöver. Därefter låg han stilla och lät tiden rinna iväg. Som bekant firar inte Donkeyman den kristna Julhelgen. Däremot läste Donkeyman från det han kallar för sitt "Juleevangelium". Nämligen det kapitel i Frans G. Bengtsons roman "Röde Orm" där "Orm dricker Jul hos Kungen i Danmark." Ett synnerligen mustigt stycke litteratur.
Detta år hade han dessutom en helvetes tandvärk, det var en av hörntänderna som bestämt sig för att "ta kväll". Och med en värkande tand hängandes på trekvart höll sig Donkeyman inne ända tills det blev vardag igen.
Men när vardagen kom gjorde det inte ont längre så det planerade tandläkarbesöket skjöts upp.
Dumt nog.
Därför att Nyårshelgen hann inte börja förrän tandvärken började igen. Vilket krävde action. En spetstång kokades i vatten som decinfektion. Därefter började han bryta och bända på tanddjäveln, som lossnade ganska snart.
Och värken gick över. På 30 sekunder. Sedan dess har det bara varit "paradis". Och Donkeyman blåste tandläkaren på ett par tusenlappar.
Direkt efter Nyårshelgen blev det avfärd till Danmark där Donkeyman nu har varit i tre veckor på ett arbetsuppdrag. Det rör sig om en dockning som äger rum i Hirtshals och som nu börjar närma sig slutet. Sedan blir det hemresa till nya projekt som väntar på hemmaplan.
Men tre veckor i Danmark är inte fel. Tänk att få äta god och billig mat, dricka billigt brännvin och sänka ett par pilsner på sjapp som tillåter rökning. Nostalgin flödar och man närmar sig paradiset. Men då börjar vi snacka politik och det skall vi inte ha något av i denna årets första artikel.
Och i dag är det "Soldag" i Tromsø. Vilket gør att livet bokstavligt talat är betydligt ljusare vid hemkomsten. Årets helvetesperiod, dvs 15 Oktober till 15 Januari är äntligen över. Nu går allt mot ljusare tider igen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
