onsdag 17 november 2010

Kremlologi

"Kremlologi" var smeknamnet på den "vetenskap" som både journalister och underrättelsetjänst ägnade sig åt för att finna ut vad som hände inom det gamla Sovjetunionen. Sålunda satt garvade "utrikeskorrar" och studerade foton från Röda Torget på högtidsdagarna med lupp.

Sovjetledningen hade nämligen en viss fastställd liturgi när den visade sig och ändringar i maktförhållandena märktes genom hur nära Generalsekreteraren någon fick stå. Den som flyttat några platser närmare Chefen hade stigit i rang, den som hamnat längre bort var på väg ut i kylan. Och ve den som hade försvunnit helt från tribunen. Man använde den sortens tecken för att lägga ihop "två och två" och därmed försöka förstå vad som skedde i de inre kretsarna.

Men även i Sverige har vi vår variant av denna "Kremlologi". Som Donkeyman kallar för "Sossologi". Därför att vad som sker i högkvarteret på Sveavägen är precis lika okänt som det som skedde inom Kremls murar. Så nu har pressens "Sossologer" högtidsdagar när det skall presenteras spekulationer och göras höns av fjädrar. Pressen är också fylld med sida upp och sida ned av spekulationer kring vem som skall efterträda Mona och vilken politik som denne skall föra.

Valproceduren
Frågan om den framtida politiken har blivit helt underordnad den maktkamp som numera rasar i Partiet. En maktkamp där första perioden gäller kampen om att få in "rätt" personer i Valberedningen. Den som inte har en advokat i valberedningen är nämligen rökt i det här sammanhanget. Det är nämligen valberedningen och dess ordförande som är "Kungamakare".

Alla som studerat "Sossologi" vet att Partiledaren tillsätts genom att "den inre cirkeln" enas om ett namn. Ett namn som vaskas fram genom korridorsnack och intrigspel i de inre korridorerna. Slutligen presenteras ett namn. En person som "kallas" till att bli Partiledare och som sedan väljs enhälligt och med jubel på partikongressen.

Den som i förhand öppet kandiderar till posten är "rökt". Sossarna kallar sina ledare, de väljs inte i öppna val. Processen påminner på ett sätt om hur kardinalerna utser påve. Vi har redan hört ett antal tänkbara kandidater antingen säga "nej" eller "ingen kommentar". Detta med hänvisning till att det pågår en demokratisk process inom partiet. En process som formellt sett är ganska lika den procedur som användes inom Sovjetunionen i sin tid. På papperet var även det en fullkomligt demokratisk procedur. (Bortsett från under Stalintiden när icke önskvärda kandidater "rensades ut" på ett mer bokstavligt sätt).

Proceduren står i markant kontrast till det nyligen avslutade partiledarvalet hos Labour. Ett val där det fanns ett antal kandidater som presenterade vilka visioner de hade för partiet. Varefter alla partimedlemmar röstade i öppet val om vem som skulle bli ledare.

Inom Socialdemokratin inskränker sig medlemmarnas inflytande till att välja den egna föreningens ombud till en Distriktsstämma. Där man utser ombud till en Regionstämma. Där man i sin tur utser ombud till Partikongressen. Eller möjligen går det i ännu fler steg. En procedur som garanterar kontinuitet och att all opposition hålls undan.

Politiken
Vi har också fått ledande Sossar, till och med Mona själv säga att Partiet hade fel politik inför valet. Och då reagerar Donkeyman - Men vad då ......... Ni har ju alla kämpat för den politiken. Och förklarat att om inte den politiken vinner valet så kommer Sverige att gå åt h******e. En politik som plötsligt en månad efter valet inte är bra längre. Den är till och med dålig. Nu skall man alltså skaffa sig en annan politik för att kunna komma till makten. Donkeyman trodde i sin enfald att politiken speglade partiets ideologi.

Donkeyman skall i all vänlighet komma med ett tips. Ett fält där inte något parti har yttrat sig. Men något som kommer att påverka alla som bor och betalar skatt i Sverige inom kort. Helt jungfrulig mark alltså.

Skaffa en strategi för hur man skall kunna bibehålla ett välfärdssamhälle om 10 år när antalet skattebetalare är kraftigt reducerat och antalet pensionärer är betydligt högre. En långsiktig strategi för den saken är en fråga som många kan ställa sig bakom. Men i den frågan väljer Sossarna att agera precis som alla andra och planera enligt "Strutsmodellen".

Självfallet är det bara en del av ett program. Men det är på 10-15 års sikt man måste planera. Och här kan man finna underlag för en reform av vårt välfärdssystem. En uppdatering av systemet till det nya seklets situation. Alternativen är succesiva nedskärningar eller skattehöjningar. Ingendera saken vinner man val på.

Däremot är folk flest beredda att acceptera skattehöjningar om man vet att de skall finansiera en konkret välfärdsreform som det råder allmän enighet kring. Men folk accepterar inte skattehöjning bara för att generellt hälla in mer pengar i det "penningsluk" som samhällets förvaltning utgör.

På kort sikt tror Donkeyman att följande tre åtgärder skulle stärka partiet:

1) Medlemsomröstning till Partiledarposten. Kan detta inte genomföras stadgemässigt redan nu så måste man trots detta ändra proceduren så att vanliga medlemmar får inflytande. Kanske genom en rådgivande omröstning.

2) Partiet är i praktiken LO:s politiska gren. Även om LO-ledaren har legat lågt på sistone skrämmer detta bort massor med väljare. Som inte vill stödja ett parti som tar order utifrån. Hur skulle Sossarna kommentera om företrädare för "Svenskt Näringsliv" automatiskt hade platser i Moderaternas styrelse. Samt vetorätt där.

3) Partisekreteraren måste vara en person utan egna politiska ambitioner. Den posten är nyckelpost i alla partier. Det är den allra viktigaste positionen i byggandet av ett parti. En effektiv partisekreterare har inte tid att sitta i Riksdag, Kommunfullmäktige eller något annat. Jobbet är alldeles för krävande. Samma sak borde egentligen också gälla Ombudsmännen.

Och Donkeyman ser fram emot flera intressanta månader i praktiska studier i Sossologi.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

lördag 13 november 2010

Att sälja tvål eller politik

Det är spännande och intressanta tider för den som i likhet med Donkeyman har intresserat sig för "Sossologi", dvs läran om Socialdemokratins inre väsen.

Partiet har gjort en brakförlust två Riksdagsval i rad och nu skall ansvar fördelas. Historiskt sett har partier som gjort dåliga val förklarat det med en eller annan variant på temat: "Vi nådde inte fram med vår politik." Det vill säga vi har den bästa politiken men vi lyckades inte kommunicera detta till väljarna.

Enligt Donkeymans uppfattning är det nämligen stor skillnad mellan att sälja tvål och att sälja ett politiskt program. När man säljer tvål eller andra konsumtionsvaror försöker man göra en produkt som är vad köparna önskar sig. När man säljer politik försöker man övertala väljarna att stödja den egna ideologin.

I en idealisk värld har partierna sina olika program som speglar deras politiska ideologi. Och väljarna kan välja den ideologi som stämmer bäst ihop med de egna åsikterna. Valkampen går ut på att övertyga väljarna om att det är den egna ideologin som är bäst.

Analyserna efter valet går därmed ut på att förklara varför den ena eller den andra ideologin är mest eller minst populär hos väljarna. Samt varför det ena eller det andra partiet varit duktiga på att kommunicera sin ideologi.

Sedan har vi den "Amerikanska" valkampen. Där har man vänt på det hela. Man studerar vad väljarna har för åsikter och sedan anpassar man partiets program efter den kunskapen. Den som anpassar sig bäst vinner valet. Partierna säljer åsikter som man säljer tvål. Det avgörande blir maktinnehavet som är överordnat ideologin.

Detta är en metod som i alla år har ansetts som "ful" i Sverige. Partier som visat tendenser till att anpassa sitt program efter vad som är populärt hos väljarna har i alla tider skällts för att vara "populister". Vilket har ansetts som ytterst förkastligt.

Nu ser vi att Sossarnas eftervalsprocess börjar likna tvålförsäljning. Många debattörer vill att partiet skall sticka upp fingret i luften och se vilka åsikter som folket har. Och sedan skaffa sig de åsikterna så att man vinner nästa val.

Men först skall man klara av en rå maktkamp. Det håller på att utbryta ett "Rosornas Krig (2)". Där motsättningarna i stor utsträckning står mellan de Ideologiskt renläriga och de Pragmatiska. Eller Traditionalister mot Förnyare som en del kallar det. Förra gången den här kampen rasade var för 20 år sedan. Då vann de Pragmatiska kampen. Något som sedan ledde till att Göran Persson blev Partiledare och Statsminister. Och till att Mona Sahlin efterträdde honom.

I stor utsträckning är det samma människor som positionerar sig inför en ny maktkamp. Men spelreglerna är förändrade den här gången. Sossarna är en del av en större rörelse där LO spelar första fiolen. Och rörelsen har alltid hyllat enigheten. I god demokratisk ordning utses alla positioner till sådana som bevisligen är fullt lojala. Ombud på kongresser har filtrerats genom val i flera steg. Den enskilde medlemmen saknar helt och hållet inflytande. En sådan sak som öppna medlemsval till beslutande församlingar är helt främmande. Och öppen debatt förekommer i liten utsträckning på kongresserna. En Sossekongress är en manifestation som föregår efter en viss liturgi. Alla tvistefrågor avgörs i bakgrunden.

Nu har Mona Sahlin dragit ur proppen och släppt loss krafter som aldrig tidigare har varit lösa inom Socialdemokratin. Alla styrelser skall ställa sina platser till förfogande. Vilket kommer att starta en våldsam maktkamp inte bara på toppnivå. Tiotusentals kommunpampar och lokala ledare ser plötsligt hur den stabila och säkra maktbas man haft börjar skaka. Och tusentals med "strebrar" runt om i organisationerna ser möjligheten att stiga som en kork genom organisationen. Utan att behöva genomgå åratals med "filtrering".

Detta blir festligt att följa med i..........

Och när maktkampen är färdig skall politiken studeras. Många Sossar uttalar att partiets politik inte är i takt med folkets åsikter! Alltså skall man skaffa nya åsikter. Ren och skär populism alltså. Inför öppen ridå. Här gäller inte den gamla Sovjetiska parollen: "Centralkommittén har inte folkets stöd, Centralkommittén söker ett nytt folk". Här gäller en modern Sosseparoll: "Folket stödjer inte partiets politik. Partiet söker en ny politik".

Och Donkeyman som trodde att politik handlade om ideologi.

Men Donkeymans enkla eftervalsanalys står sig ganska långt:
- Sossarna gick till val med en impopulär partiledare.
- Man gick i allians med ett direkt impopulärt parti.
- De enda egna frågor man drev under valkampen var:
1) Höj skatterna
2) Tag bort de populära RUT- och ROT-avdragen och
3) Ge Stockholmarna en Butler i T-banan.
- Tyngdpunkten i valkampanjen var att förklara att Alliansen var en katastrof

Knappast ett vinnande koncept. Vilket också har bevisats. I den stora opinionsundersökningen.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

tisdag 9 november 2010

Kasta goda pengar efter dåliga

Det finns ett gammalt klassiskt uttryck i Poker som säger "Att kasta Goda pengar efter Dåliga". Det syftar till den situationen när en spelare har trott att han sitter på vinnande kort och har satsat tungt på dessa. Så blir han plötsligt övertygad om att han inte har en lika säker vinnarhand som han trodde. Men eftersom han har satsat så mycket i potten så "måste" han fortsätta att satsa.

Först gör alltså spelaren det han tror är riktigt och rätt. Men så upptäcker han att han har tänkt fel, han har helt enkelt satsat en massa pengar som motståndaren kommer att vinna. Det är då lockande att "lägga sig" och därigenom förlora de tidigare insatserna (dåliga pengar) men därigenom undvika att förlora nya pengar (goda pengar). Men människan är inte rationell. Det är mänskligt att vilja "skydda" sina gamla insatser, trots att man någonstans i baknacken vet att man nu kommer att förlora ännu mer.

Det rationella vore däremot att värdera den nya situationen utan historiska bindningar. "Jag sitter med de här korten, budgivningen har gått så här - VAD GÖR JAG NU. Och värdera alla möjligheter. Kanske man kan spela potten så att man vinner, kanske tack vare att man har omvärderat styrkeförhållandena. Det viktiga är att utgångspunkten är den nya situationen och att man inte ryggmärgsmässigt väljer att antingen köra vidare eller att kasta korten utan att man gör en ny utvärdering och fattar sitt beslut utifrån den nya situationen.

Det här uttrycket kan också överföras till andra mänskliga aktiviteter. Eller varför inte till politiken. Någon satsar tungt på något riktigt dåligt. Och förlorar. Hamnar helt enkelt i en riktig knipa. Då är det lockande att bara fortsätta som om inte något hade hänt. Trots att det är helt uppenbart att man agerat fel och att man måste göra något helt annat för att "kratsa kastanjerna ur elden".

Och har någon riktigt och rejält kört fast i något som håller på att gå alldeles åt h****e så går debatten allt som oftast bara runt två alternativ. Sympatisörerna vill fortsätta i samma riktning ännu en tid för att komma ur situationen medan Oppositionen vill vrida klockan tillbaka till när man gick in i det felaktiga agerandet. Medan det rationella vore att dra ett streck över historien, sätta sig ned och diskutera kring ett annat tema: "Nu sitter vi i den här situationen, vad i allsin dar skall vi hitta på för att komma vidare härifrån?

I modern politik har vi flera bra exempel på just den här problemställningen.

Ett av dessa är Palestina - Israelkonflikten.

I många år har det man kallar för "Det internationella samhället" krävt en Tvåstatslösning. Men sedan 1967 har förutsättningarna ändrats totalt. Israel har genom sin politik omöjliggjort en sådan. Men trots detta går alla politiska initiativ ut på att förhandla fram just en Tvåstatslösning. Utan att ta hänsyn till att förutsättningarna är helt andra i dag.

Det går inte att vrida tillbaka klockan till 1967 som Obama, EU, Calle Bildt och i stort sett hela världens samlade politikerkår kräver. Ännu mindre går det att vrida klockan tillbaka till 1948 som många på den Arabiska sidan kräver. Det krävs en helt ny värdering av situationen. Donkeyman menar att det finns följande alternativ:

1) Sionisterna vinner. Det betyder att Israel i sin helhet (inlusive Västbanken och Jerusalem) blir en Judisk stat och Araberna avlägsnas till det som Sionisterna anser är Palestinaarabernas land, dvs Jordanien.

2) De hårdföra Araberna vinner. Det betyder att staten Israel upphör och alla "nya Judiska invandrare" återvänder dit de kom från. I korthet vrider man tillbaka klockan till före 1948.

Vare sig alternativ 1) eller 2) kan stödjas av omvärlden. De kan inte heller genomföras med mindre den ena sidan besegras militärt. Alltså finns det bara ett tredje alternativ.

3) En gemensam stat för både Judar och Araber upprättas. En stat som vare sig är Judisk eller Arabisk. Det innebär att vare sig de hårda Sionisterna eller de hårda Araberna vinner. Däremot blir alla andra vinnare. Eftersom staten Israel själv har omöjliggjort en Tvåstatslösning genom sin egen politik måste omvärlden gå samman och kräva just denna lösning.

Risken med alternativ 3) är att Sionisterna på den Judiska sidan kommer att försöka etablera en Apartheidliknande stat. Men redan i dag är vi ju på god väg mot just detta. Som Donkeyman ser saken måste omvärlden slå nävarna i bord och kräva just alternativ 3). Visst hade det kanske varit bättre med Tvåstatslösningen men den är överspelad. Att fortsätta arbeta för den är just "Att slänga goda pengar efter dåliga".

Liknande tankesätt kan appliceras på konflikter som Irak och Afghanistan. Enligt detta tankespår:
"Vi borde aldrig ha gått in i det här. Vi kan inte vinna, därmot kan vi förlora. Men som situationen har utvecklat sig blir det ännu värre om vi backar ut utan vidare. Alltså måste vi finna en alternativ lösning."

Läs även andra bloggares åsikter om ,

fredag 5 november 2010

Självplågare (2)

Jag har fått e-mail som tackar för att jag börjat skriva igen. Och något som undrar hur i all sin dar jag kan hålla på så "hopplösa" lag.

Men det finns förklaringar till allt. Så jag lägger till en kommentar till "andrahandslistan" i förra inlägget:

HT Bandy
Min moder var från Tornedalen. Så från det att jag var liten "kotte" började familjen resa dit upp och hälsa på hennes släkt. Det blev 2-3 resor per år under ganska många år. Och eftersom jag var Bandyfreak redan som just liten "kotte" så upptäckte jag snabbt att Haparanda SK/T (Utläses Sportklubben Taktik) var ett dj****t bra bandylag.

De var så bra att de spelade jämnt med de bästa Svenska lagen på 50-talet när det reste norröver för att träningsspela inför seriestarten (det fanns ju inte konstfryst då). Och de exporterade massor av spelare söderöver som blev stjärnor. Så jag var på Bandymatch i Haparanda redan på 60-talet. På den tiden fick inte Norrlandslag spela i Allsvenskan.

När "Norrlandsfönstret" öppnades kvalade de några gånger till högsta serien men då hade laget fallit i spelstyrka. Fast 1971 var de nära. Då spelades en kvalserie och de hade inlett i stor stil. Man skulle "bara" resa ned till Stockholm och "köra över" Nynäshamn så var man i Allsvenskan. Men ryktet säger att spelarna tog ut segern i förskott och gick på nattklubb kvällen före - när man ändå var i Stockholm och skulle möta ett "skitlag". Resultatet var förlust och Allsvenska platsen gick upp i rök. Med följd att Kalix blev Norrbottens ledande lag. I många år.

De senaste 10 åren har Tornio PSV dominerat Finsk Bandy men spelat sina hemmamatcher i Haparanda. Så samarbetet har blivit närmare och närmare fram till dess klubbarna slog sig ihop. Nu spelar HT-Bandy i Elitserien i Sverige och utvecklingslaget i Finsk Elitserie. Och Donkeyman följer med. Var bland annat närvarande på historiens första Elitseriematch i Happis förra året.

AFC Wimbledon
Donkeyman har bott och jobbat i London. Då bodde han i just Wimbledon och höll med Elitserienklubben Wimbledon FC. Som senare köptes upp och flyttades till Milton Keynes under skandalösa former. Men fansen bildade en ny förening under namnet AFC Wimbledon. En förening som Donkeyman har stött hela tiden och som han också är delägare i.

AFC har sakta men säkert klättrat upp genom serierna och efter en radda med seriesegrar är man nu i "The Conference", det vill säga serien under ligan.

Tranmere Rovers
För över 40 år sedan kom Donkeyman som ung sjöman till Birkenhead. Som ligger på sydsidan av River Mersey. På nordsidan ligger Liverpool och de flesta upplever nog detta som en enda stad eftersom det finns både järnvägs- och biltunnlar emellan. Men fotbollslaget i Birkenhead heter Tranmere Rovers. De spelar på Prenton Park. Och där var Donkeyman den gången. Vilket var början på en livslång kärlek.

Partick Thistle
När Donkeyman var helt ung var han i Glasgow för att praktisera på Babcock&Wilcoks ångpannefabrik. Som låg i Clydebank. Men de här månaderna bodde han inneboende hos en familj i Glasgow som dels var fanatiska anhängare av "Scottish Nationalist Party". De höll en dagstidning som hette "The Scottish Nationalist". Deras slogan var: "Scotland Free by 73' ". Vilket historien visade inte riktigt höll.

Men familjen var lika lidelsefulla anhängare av fotbollslaget Partick Thistle. Som den gången låg i högsta serien och hade gjort så sedan urminnes tider. Egentligen är det bara de sista 20 åren som de har kommit ordentligt på "dekis". Även om de aldrig har vunnit något som helst.

Montreal Canadiens
Detta är inte något "hopplöst" lag. Det är den mest meriterade föreningen på den Amerikanska kontinenten. Skälet till att Donkeyman fastnade för dem är att när han var ung var vi ett gäng som spelade hockeyspel. Den gången bestod NHL av sex lag och vi var sex grabbar. Alltså valde vi varsitt lag som vi "var" år efter år. Och jag var Montreal. Med spelare som jag hade målat i korrekta dräkter.

Det var inte heller något dåligt val eftersom de vann riktiga NHL vart och vartannat år på den tiden. Med storstjärnor av en annan värld jämfört med våra Svenska stjärnor på den tiden. Inte kunde jag ana den gången att mitt framtida arbete skulle föra mig till Montreal många gånger och att jag skulle få uppleva Canadiens i verkligheten. Både på gamla Forum och på nya Bell Arena.

Bajen Speedway
Donkeyman har alltid gillat speedway. Utan att vara entusiast för något särskilt lag. Även om han mycket väl minns "Varg-Olle" och de andra gamla hjältarna. Men när Hammarby startade upp Speedway så hängde han med på tåget. De första åren som kröntes med uppflyttning till Elitserien och efter ett år när man drog tillbaka laget beroende på dålig ekonomi.

Men Donkeyman hänger med än. Därför att nu har man rekonstruerat. Man har vunnit Allsvenskan men får inte flytta upp till Elitserien därför att den har "stängts". Trots att Bajen numera har ekonomin i ordning. Men - "tider skola komma". En Bajare ger aldrig upp .....

Surrey Cricket
När den unge Donkeyman var si så där 12 år skickades han över sommaren till England för att lära sig Engelska. Något som var var väldigt förnuftigt gjort av hans föräldrar. Donkeyman tillbringade 8 veckor i Penzance hos en familj som var Cricketentusiaster och som invigde honom i den sportens hemligheter. Vilka är många eftersom folk som inte förstår sporten tycker att den är lika spännande som att se färg torka.

Sedan Donkeyman blivit vuxen har han tillbringat mycket tid i England, SydAfrika och andra länder där man spelar Cricket. Och därmed har han också gått på många intressanta matcher och sett ännu fler på TV. Och haft glädje av erfarenheterna från Cricketbanan i Penzance den gången för 50 år sedan.

Och eftersom han bodde en tid i London blev det en hel del matcher på "The Oval" och "Lords". Men hemmalaget på "The Oval", dvs Surrey blev Donkeymans lag.

GAIS Bandy
Så avslutar Donkeyman med GAIS Bandy. Sedan han fått ett e-mail från vännen Arne som undrar om inte GAIS är att gå lite väl "över kanten". Men då vill han först framhålla att GAIS är på något sätt Göteborgarnas svar på Bajen. Det vill säga ett lag med entusiastisk publik som inte vinner särskilt mycket.

Sedan är det så att Donkeyman älskar Bandy. Och i området från Vänern och ner mot Götet finns det massor av kompetenta lag. Till exempel Villa, LAIK, Gripen, Vänersborg, Blåsut, Surte och Kungälv. Dessutom är Göteborg ett av Sveriges största Bandydistrikt med mängder av lag på lägre nivå.

Det vore ett stort lyft för sporten om det kom ett Elitlag från själva Götet. Och när GAIS valde att satsa på Bandy för några år sedan så började Donkeyman stödja dem. Därför att de har verkligen möjligheterna. En stor stad. Ett känt varumärke. Entusiastiska supporters. Dessutom har de skaffat sig en förnuftig ledning.

Man har på många sätt kopierat Bajen Bandy. Genom att få till en Bandybana på Heden, vilket är lika mycket "mitt i stan" som Zinken. Man har knutit särdeles entusiastiska och kompetenta personer till klubben. Sakta men säkert har man byggt upp ett bra lag och slutligen har man värvat en "Super Star" i form av Magnus Muhren. Som jag hoppas kommer att göra samma för GAIS som Jonas Claesson gjorde för Bajen.

Därför att detta vore dj****t bra för Bandy som sport.

Donkeyman är för övrigt gammal kompis med några av GAIS-arna. Vilket hjälper till. Och han skall se minst ett par matcher i Götet i vinter. Plus några Bajen-matcher givetvis.

Därför håller Donkeyman på GAIS Bandy. Precis som han hoppas att IFK Malmö Bandy skall inspireras av dem. Även om de ligger en del år efter Bajen och GAIS.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

onsdag 3 november 2010

Självplågare

Att vara supporter till ett lag är en form av självplågeri. Det spelar inte någon roll om det gäller Fotboll, Hockey, Bandy eller något annat. För de allra flesta innebär det en livslång kärlek och samtidigt ett livslångt lidande. Visst kan man göra det lätt för sig och "hålla på" Manchester United, Barcelona eller någon annan av "De Stora Kanonerna". Då är man i grunden säkrad seger i de allra flesta matcher samt titlar nästan varje år. Det värsta man kan drabbas av är en misslyckad säsong när laget "bara" kommer på fjärde plats eller så. Men det tar de här gängen igen nästa år. Att hålla på sådana lag är att göra livet lätt för sig. Man har valt "gräddfilen".

Men jag misstänker att den stora massan av supporters inte genomlever sina supporterliv på det viset. Man håller på ett lag som vinner och förlorar matcher om vartannat. Lag som någon gång kämpar om en medalj bara för att nästa år kämpa om att undvika nedflyttning. Många håller på lag där den stora drömmen är att klättra ett steg högre i seriestegen och därmed "bara" vara ett par eller tre nivåer under Högsta Serien.

Det är supporters som genom livet lär sig att matchresultat i högsta grad är färskvara. Man firar en seger därför att man vet att nästa gång är det långt ifrån säkert att den upprepas.

Donkeyman är lidelsefullt intresserad av Bandy, Hockey och Fotboll. Men också av Speedway och Cricket. Och jämfört med "De Stora Kanonerna" så håller han på ganska hopplösa lag. Lag som sällan eller aldrig vinner några serier. Men som däremot har för vana att "åka ur" med jämna mellanrum.

I första hand är det givetvis Hammarby som är den stora kärleken. I alla idrotter som de utövar. Och det har varit ett livslångt lidande. Donkeyman har följt laget sedan 50-talet med glädjeämnen och sorger om vartannat.

Hammarby Fotboll har åkt upp och ned mellan högsta och näst högsta serien i alla tider. Bortsett från ett tiotal år i början på detta sekel när man var fast inventarium i Allsvenskan. Och den minnesvärda säsongen 2001 när man faktiskt vann hela grejan. För att uppnå den segern hade man kämpat i 104 år. Så det är inte att undra på om "Bajarna" firade - det kan ju ta 104 år till nästa gång.

Hammarby Bandy var ute ur Allsvenskan i nästan 20 år innan man rekonstruerade det hela och kom tillbaka. Så blev man ett topplag som gick till final. Men man förlorade ett halvdussin finaler nästan på raken innan man tog det där guldet som man jobbat för i nära 100 år. En minnesvärd snöstormsdag i mars i år.

Hammarby Hockeyn var fram till 1950-talet Sveriges bästa lag. Sedan dess har det bara varit elände, elände, mer elände och slutligen konkurs. Men i god gammal "Bajenanda" lyckades man göra något bra av det också. "Bajen Fans Hockey" föddes 2008 och har genom seriesegrar -08 och -09 spelar man nu i div III Stockholm Norra. Med ett osannolikt publikstöd. Och klubben ägs, drivs och sköts av Supporterna själva.

"Bajare" har alltid varit glada typer som inte tagit för allvarligt på det hela. Enligt den gamla "Bajenandan" tar man dagen som den kommer. Om vi "torskar" så beror det på att vi inte var bra nog. Eller så här - Om vi vinner så dricker vi för att festa, om vi förlorar så dricker vi för att dränka sorgerna och om vi spelar oavgjort så dricker vi för att vi är törstiga.

"Firmor" och "Huliganer" är lika moderna företeelser i "Bajen" som "Kritstreck" och "Finanshajar". Bägge sorterna för bara elände med sig i idrottslag. Något som den tragiskt misskötta Hockeyn kan vittna om. Och fanen vete om inte Fotbollen är på väg mot samma håll.

Men Donkeyman har flera lag som han följer på nära håll. Såsom boende i Tromsø är givet vis TIL, det vill säga Tromsø Idrettslag ett naturligt val. Ett lag som faktiskt har haft en del framgångar. Två helt osannolikt festliga Cupfinalsegrar nere i Oslo. Ett seriesilver och Två seriebrons. Varav det senaste nu i år. Men mellan de festliga ögonblicken finns det många sorgliga händelser med matcher som skulle ha vunnits om inte ........ Och så vidare.

Och som arbetande i Ö-vik går givetvis Donkeyman på MoDo Hockeyn. För andra säsongen i rad har han Säsongkort. Men med vanlig precision så jobbade han inte här 2007 när laget blev Svenska Mästare. Nejdå, han jobbar här -08, -09 och -10 när laget är högst mänskligt och kämpar för att nå slutspel. Men vilka högtidsstunder man bjuds på.

Som i går kväll mot Brynäs. MoDo börjar matchen bra och skapar en radda väldigt vassa målchanser bara för att ligga under med 0-3 inom 8 minuter. Men snacka om moral. Man kämpade sig tillbaka in i matchen och taket lyfte när 4-3 - målet satt.

Och precis som Donkeyman fick uppleva "Nackas" återkomst -64 så fick han uppleva "Foppas" retur -08. Och "Superkedjan -09. Så mellan sorgerna upplever en Supporter många glada stunder.

Så skall Donkeyman bara räkna upp andra lag som han följer - med glädje och sorg:

Haparanda-Tornio Bandy
GAIS Bandy
AFC Wimbledon
Tranmere Rovers
Partick Thistle FC
Montreal Canadiens
Bajen Speedway
Surrey Cricket

Det finns dem bland Donkeymans vänner som säger att han "Samlar på Hopplösa Lag". Men det är nog festligare att följa ett så kallad "hopplöst" lag än att välja en "gräddfil" i form av de stora klubbarna. Tycker alltså Donkeyman.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,