Norrlandståget (2)

Tågtrafiken till Övre Norrland har genomgått ett antal förändringar under de senaste åren. Ursprungligen drev SJ en ganska trist trafik som man önskade lägga ned. Så blev det upphandling. Vilken vanns av Tågkompaniet - något som ledde till en momentan förbättring. Nästa upphandling vanns av Connex - vilket ledde till en momentan försämring, varefter en långsam förbättring inträdde. Men man nådde aldrig upp till Tågkompaniets nivå. Slutligen vann SJ åter upphandlingen i somras. Vilket har ledit oss tillbaka i närheten av Ruta ett. Och Donkeyman misstänker starkt att nedläggning åter är målsättningen.

Första och andra testet av SJ beskriver Donkeyman i artikelarna Norrlandståget och Nattåget. Nu har Donkeyman åter rest med SJ. Först Göteborg - Umeå. Sedan Vännäs - Narvik. Och under över alla under. Resan Götet - Umeå gick "som på räls". Bortsett från den fundamentala försämringen av serveringen som irriterade. Samt att man slutade servera kl 22.30. I stället för 24.00 som var regeln innan SJ tog över. Till en tågälskares glädje var det massor med avstigande i Umeå på måndag morgon.

Resan Vännäs - Narvik däremot blev lite av ett äventyr. Eftersom det var osäkert när vi skulle resa kunde jag inte köpa biljett långt i förväg. Men några dagar före satte jag mig vid datorn och skulle beställa. Ville köpa en hel sovkupé för två personer. Omöjligt. Försökte med två sittplatser. Omöjligt. Beskedet varierade mellan diverse blutt och blatt och att tåget var fullsatt.

Åkte så till Centralstation i Götet och försökte köpa. Efter många försök tillkallade den vänliga försäljaren sin chef. Som också provade. Utan att lyckas. Så ringde man "han som vet". Och fick besked om att det var tillfälligt datafel på Norrlandståget. Kom igen senare.

På avresedagen till Umeå (söndag) försökte jag åter köpa biljett på Centralen. Med exakt samma resultat. Hade då också testat data och SJ telefonförsäljning. Utan resultat.

I Umeå på måndagen provade jag igen SJ telefonförsäljning. "Tjänsten är inte tillgänglig" blev svaret. Något jag senare förstod berodde på att jag ringde från en utländsk mobiltelefon. Testade datan. Omöjligt. Gick till Umea station och testade biljettmaskinen. Tåget fullsatt var beskedet.

Åter på hotellet ringde jag SJ från fast telefonlinje. Efter 12 minuters väntan fick jag snacka med en säljare som inte heller klarade av att boka biljett. Jag sade att tåget kan väl för f***n inte vara fullbokat en måndagkväll i slutet av oktober. Vilket han höll med om. Efter att jag hade snackat för 180 kronor (hotelltaxa) bröts plötsligt samtalet. Utan resultat.

På natten kl 02.30 tog jag och jourhavande taxi till Vännäs. Utan biljetter eller bokning. Tåget skulle gå 03.39. På slaget 03 tändes belysningen i väntsalen och den låstes upp elektriskt. Där inne låg några av ortens invånare och sov. I väntan på morgonbussen hem för att spara taxipengar efter nattens fest. Så det blev en ganska trevlig stund med tanke på att vi hade en hel del öl i bagaget.

Informationen var precis som i Långsele. NadaZero. En skärm som visade att det gått ett tåg för 12 timmar sedan. Men inte något annat. Ingen tidtabell. Inget telefonnummer anslaget. Inte ett dj****a dugg. Det kom fler resenärer. Som skulle till Gällivare och Kiruna. En man berättade att han åkte var annan vecka. Han hade med sig kudde och filt eftersom han visste att det blev många förseningar. Biljett? Han hade för länge sedan slutat bry sig med SJ:s försäljning. Det var bara hopplöst - sade han.

Inte f***n kom det något tåg. Gick och knackade på fönstret in till tågklareraren. En mycket vänlig man som upplyste om att tåget kom tidigast kl 5. Kanske senare. Jag frågade stamresenären. Brukar de ropa ut något i högtalarna. Nej, sade denne. Här måste man följa med genom att kolla genom fönstret.

Klockan fyra slocknade ljuset och dörren låstes. Med automatik. Så när man gick ut för att röka eller spana måste man lägga något mellan dörren så man kom in igen. Frågade samma tågklarerare om han kunde göra något åt ljuset. Nej sade han. Men jag kan låsa upp dörren för rökare som blivit utlåsta. Väntsalen stängs automatiskt utifrån tidtabellen. Inte utifrån när tåget kommer.

Slutligen kom tåget. Kvart i sex på morningen. Gick till sittvagnen mot Narvik. Kondisen kom. Förklarade saken och vips - så hade vi vår sovkupé. Dessutom fick vi den för sittplatspris som kompensation för problemen. Precis som alltid. Personalen (tyvärr klädd i moderna Öststatsliknande uniformer) gör ett supert arbete. Men det hela administreras totalt sett helt under isen. Tåget var tämligen glest besatt. Sittplats nästan tom. Inte att undra på. Vem annan än Donkeyman och andra tågnördar vågar ta taxi upp till Vännäs mitt i natten för att åka med ett tåg som står som fullt i Internet.

Till sist. Efter fem goda timmars sömn. Tack igen för god service snälla konduktören. Donkeyman steg upp och gick till serveringen tillsammans med jourhavande. Som vanligt i stort sett inte något som man hade lust att betala för. Bortsett från ölet. Renskaven är god men serveras i en osmaklig papplåda. Fy f***n vilket nedköp jämfört med TKAB och Connex - Veolia. Problemet var bara att man slog igen strax efter Kiruna. Därför att servitören skulle hoppa över till sydgående tåget vid ett möte. Ungefär samma upplevde vi förra gången tåget var försenat men då var det en medresande anställd som hoppade i tjänst så att det kunde vara öppet till Riksgränsen.

Min spådom är att om inte allt för länge kommer SJ att meddela att det inte lönar sig att ha försäljning ombord på Nattågen. Så stänger man den. Eller sätter dit kaffeautomater. Och om ännu en tid så avvecklar man det hela. Precis som man önskade göra för 20 år sedan. Den gången ville man lägga ned all passagerartrafik norr om Sundsvall. Donkeyman har i vart fall rest med "Nordpilen" i nästan 60 år. Men även ett 60-årigt kundförhållande kan ta slut. Gränsen börjar komma farligt nära nu. Och det blir stora problem med att övertala jourhavande fästmö till en ny tågresa.

Och till mina Norska läsare. Ni som fortfarande önskar statligt monopol på tågen - var saliga i er tro. Men ni vet inte vad ni gör.

Läs även andra bloggares åsikter om statens järnvägar, järnvägar

Ölstugan

Efter Göteborg har Donkeyman rest med sovvagn från Göteborg till Umeå. Eftersom utcheckning var redan klockan 11 på campingplatsen tillbringades Söndagen på Murveln fram till tågdags. Murveln kan alltså åter rekommenderas. Väldigt bra mat som inte kostar skjortan. Samt skapliga priser på ölet.

Jag måste samtidigt äckla de Norska läsarna. Mitt inne i centrala Göteborg är alltså ett shoppingcenter som är öppet klockan 11-18 hela söndagen. Alltså köptes kläder, presenter och lite annat smått och gott under söndagen då Donkeyman och jourhavande gjorde små utflykter från Murveln. För övrigt håller Murveln öppet till klockan 0300 var natt 365 dagar i året. Till skillnad mot i Norge missunnar man alltså inte ensamma att gå ut och träffa andra på till exempel julnatten.

Sedan var det snabb marsch ned till Nattåget och färd upp till Umeå. Måndagen tillbringades med arbete och måndag kväll tillbringades på en annan trevlig pub. Lottas. Mitt i centrala staden. Ett sjapp som dessutom hade en särdeles lång öllista. Med öl från alla möjliga håll. Samt god mat. Dock till lite högre priser än i Göteborg. En form av glesbygdstillägg alltså.

Den Italitenska Resataurangen

Gårdagen avslutade skolan här i Göteborg. Nu är Donkeyman "Refreshad" vid Chalmers Tekniska Högskola härstädes och kan fortsätta jobba med det som han redan har jobbat 40 år med. Till myndigheternas stora belåtenhet.

Detta firades med en längre sittning tillsammans med goda vänner på "Sjuan". Varvid fyllhungern slog till. Donkeyman och jourhavande lyxade sig och gick på restaurang.

Varvid Donkeyman upplevde något som man alltför sällan upplever. En Italiensk restaurang som faktiskt har Italienare anställda. Annars brukar pizza - pastasegmentet vara erövrat av Nordafrikaner. Och man betjänas av yngre herrar vid namn Hassan, Ahmed och Muhammed.

Men på denna stora restaurang centralt i Götet betjänades man av en blandning av Italienare och Svenskar. Äldre medelålders herrar vid namn Emilo, Roberto och liknande och som talade Svenska med uppenbar Italiensk brytning. Personer som dessutom kunde sitt yrke och som kunde förklara detaljerna i matsedeln och rekommendera viner utifrån en yrkeskunskap.

Mer sådant ......

Är det konstigt att Donkeyman gillar Göteborg.

Ölsjappet

Donkeyman har tidigare skrivit om Ölhallen 7:an. Men i går blev det en helkväll på sagda etablissemang. Och det kräver mer kommentarer. Donkeyman är ju en nostalgiker så att gå på sjuan blir en ren njutning.

Det är som att vrida klockan 50 år tillbaka i tiden. Nästan allt är original. Kakelgolvet, Marmorborden, Trästolarna, Bilderna. Absolut allt.

På väggarna hänger ett trettiotal porträtt tecknade av GP:s tecknare Sidén som var stamgäst från 30-talet och in på 50-talet. Han har tecknat kypare och stamgäster. Personer som är glömda i dag men som satt här och njöt sin pilsner den gången. Hästköraren Andersson sitter inne och utanför står hästen med ekipage och tänker "Andersson var blev du av". En hundägare har sin cocker spaniel liggande under bordet. Hunden tänker: "Husse, det är dags att gå hem nu". Och så vidare, och så vidare.

"Gapiga och ouppfostrade ungar undanbedes vänligt men bestämt" står det på ingångsdörren. Och detta är inte en plats för ungar. Donkeyman förtärde Porter till de sena timmar där i går....

Gubbdagis

Hela denna vecka leker Donkeyman och några andra äldre gentlemen med Chalmers maskinsimulator. På varje arbetsplats kan man plocka upp maskinsystemen i ett fartyg. Det ena efter det andra. Och så kör man det hela. Man startar och stoppar pumpar och andra maskinerier. Man öppnar och stänger ventiler. Man justerar reglersystemen. Allt ganska autentiskt.

Och så dyker det upp störningar som måste åtgärdas. Annars får de följder och så kommer hela systemet ur balans. Black Outerna står som spön i backen i salen.

I går torrkokade Donkeyman en större ångpanna på en tankbåt. Vilket i levande livet skulle ha givit Aalborg Boilers ett mångmiljonjobb. Samt i slutänden ledit till att den fullastade tankbåten drivit på land. Med en tänkbar miljökatastrof som följd.

Kort sagt vi har ganska kul. Hela anläggningen förvandlar gamla gubbar till unga pojkar. Och får dagarna till att gå väldigt fort. Med andra ord - ett perfekt gubbdagis.

Sedan är det en annan sak att simulatorn i sig är ganska gammal. Datorerna är från datorns barndom. Programmeringen är inte alltid helt verklighetstrogen. Det vore inte särdeles kostbart att genomföra avsevärda förbättringar. Men det skiner igenom att Sjöfarten inte är den mest prioriterade delen av Chalmers Tekniska Högskola.

Maten

I går shoppade Donkeyman. Både materiellt och mentalt. En lång vandring ut och in genom diverse delikatessbutiker, fiskebutiker, saluhallar och så vidare gjorde att han närapå fick mental orgasm. Den som bor i Norge upplever det som en njutning att få gå i riktiga välförsedda butiker med varor från jordens alla hörn.

Dess värre har Senterpartiet och Norges Bondelag bestämt att den som bor i Norge enbart skall äta varor producerade inom landet. Äter man utländsk mat så dör man därför att den är så farlig och ohälsosam. Men verkligheten är att hela utlandet är befolkat än i dag. Vilket bevisar att den Norska maten vare sig är bättre eller sämre än maten i andra länder. Den är bara betydligt dyrare.

Därför behöver man då och då komma till andra länder och uppleva riktiga välsorterade butiker. Men det är våldsamma prisskillnader. Går man till en lågprisbutik (av samma typ som Rema, Kiwi, Rimi och allt vad de heter) så kostar det ibland bara hälften av vad det kostar i en "riktig" fullservicebutik. Men skillnaden här är att kunden får lov att välja. Billigt, massproducerat men ändå ok eller betydligt dyrare, godare och mycket bättre kvalitet.

Donkeyman var hos "Feskebröderna" och köpte ingredienser till en enkel seafoodanrättning som han och jourhavande smällde i sig i sin lilla stuga. Nedsköljd med ett gott vin. Från Systembolaget. Som har utvecklats till en mycket fin "Liquor Store" som skulle hävda sig var som helst. Man har för övrigt redan en butik i Köpenhamn.

För övrigt finns det en trevlig liten närbutik precis bredvid stugan. Den har öppet alla dagar året runt kl 9-22. Men vilket sortiment man har lyckats pressa in i en liten butik av samma storlek som en normal 7/11. Imponerande minst sagt. Men priset är nog 50% högre än om man går och handlar på stora butiker i centrum.

Så skall Donkeyman klaga ännu mer på Norska butiker. Här i Sverige har man pantapparater som sväljer ölboxar i samma takt som man hinner stoppa in dem i apparaten. Vilken skillnad mot Matservice hemma i Tromsö. Som tar emot boxar i en takt som en lus på tjärad sticka. Och som får driftstörning vid var 30:e box. Till och med den lilla närbutiken jag nämner ovan har snabba boxautomater.

Älven

Precis som i så många andra Svenska städer är det älven som passerar som är det centrala. Det som är grunden till att det anlades en stad just där. I Göteborg är det Göta Älv som utgör själva grundlaget till att bygga en stad.

Ursprungligen var det bara en tunn Svensk remsa mellan de Danska provinserna Halland och Bohuslän som nådde ned till havet. Den gick längs Göta Älv och här anlades både en fästning och en stad. Älven var ju en naturlig farled in i landet, framför allt till Västergötland och landet runt Vänern. Den som har läst böckerna om Arn har passerat området flera gånger i romanerna.

Från 1700-talet och framöver var Göteborg en mycket betydelsefull stad. Det var en centralpunkt i handel och här kom det en omfattande sjöfartsnäring. Än i dag är det många rederier som har sin hemvist här. Givetvis utvecklades det en omfattande industri i området redan i industrialismens början.

Den gången var det mycket Holländare som arbetade i Göteborg. Vilket ledde till att det byggdes kanaler och hus i Holländsk stil. Något som än i dag dominerar det centrala av staden.

Hamnen är än i dag Skandinaviens största och en stor mängd av importgodset till Sverige, Norge, Danmark och Östersjöländerna anländer till Götet för omlastning till mindre fartyg, bil eller tåg.

I Donkeymans ungdom sysselsatte bara varven 40.000 man. Sedan låg hamnarna på lång rad utmed älven. På Hisingsidan var det Lundbyhamnen, Frihamnen och Skandiahamnen som var störst och på sydsidan var det passagerarbåtarna till Amerika, England, Danmark och Tyskland som dominerade. Vilket de gör än i dag.

Som ung sjöman var Donkeyman ofta i Göteborg. Han jobbade på Transatlantics linjebåtar till Väst- och Sydafrika bland annat. Och när en Transare kom in var det stor fest. För det mesta gick vi till Lundbyhamnen och när fartyget passerade rederikontoret med full flaggning hängde hela kontorspersonalen ut genom fönstren och vinkade välkommen med handdukar och lakan. Det tutades i alla visslor och vid ankomst till kajen var det full uppställning med hustrur, barn, rederifolk och så vidare.

Numera är hamnverksamheten flyttad till Skandiahamnen som ligger långt som f***n från centrum. Det är inte längre någon festivitas när båtar kommer in. För övrigt sköts den oceangående linjetrafiken numera av Danskar, Tyskar, Holländare, Japsar, Yankees, Norrmän och en massa andra folkslag.

Götaverken är kvar fast i decimerad form. Lindholmen och Eriksberg har blivit skolor och bostäder. En stor del av kajerna används till kontor, opera, krogar, museer och Gud vet vad. Men till skillnad mot så många andra länder har man ännu inte lyckats parkifiera hela stranden. Tar man en tur med "Älvsnabben" upp och ned genom staden så ser man fortfarande riktiga kommersiella fartyg i stor mängd.

Söndagsfrid

Lördagskvällen tillbringades i goda vänners lag i hemmiljö med en utmärkt middag. Och kamraten hade ett väl tilltaget förråd av alkoholhaltiga drycker vilket gjorde att festen varade väl ut i de små timmar.

Söndagen var alltså fridfull och skapade inte underlag för något direkt filosoferande. Men en aldrig så liten bytur blev det på kvällskvisten. Varvid lyckliga ÖIS:are kunde iakttagas runt omkring på byen och fira återinträdet i Allsvenskan. Efter den obligatoriska portern på sjuan blev det besök på Dubliner och Irländsk musik. Ett väldigt bra band hottade på något in i h****e.

Och Donkeyman fick en tung måndagmorgon än en gång.

Nattklubben

Donkeyman har varit på nattklubb. För första gången på massor av år. Något som gjorde att hela lördagen gick åt till att sova ut ruset. Först på sen eftermiddag var det dags för morgonpilsnern och frukosten.

Tillsammans med jourhavande var han på Sjuans Ölsjapp till stängningsdags. Vilket inträffade vid ettblåset. Sedan blev det en annan pub till tre och slutligen nattklubb till fem. Tillsammans med en hord med skrikiga ungdomar. Som uppenbarligen var väl försedda med kulor till att betala drinkar och andra trevligheter.

Men - och här börjar en liten politisk fundering - både i Stockholm och i Göteborg som trots allt är betydligt större städer än Tromsö ser man färre med drängfulla människor. Vilket nog beror på en annan inställning till hur man organiserar utelivet.

I Tromsö har ju välvilliga politiker sett till att alla pubgästerna skickas ut på gatan samtidigt. Närmare bestämt klockan 03.30. Varefter hela horden skall hem samtidigt. Självfallet kan vare sig buss eller taxi svälja undan den här elefanthjorden.

Här i Göteborg har man differentierade stängningstider. De första sjappen slår igen vid ettiden och sedan fortsätter det utöver natten. Ända fram till klockan fem. Vilket ger ett stabilt utflöde av folk. 

Dessutom har man en differentierad toleransnivå. Dörren blir helt enkelt smalare efter ett. Vakterna ställer större och större krav på nykterhet och allmän ordning hos den som skall in ju senare (tidigare) det blir. Samtidigt som man också höjer åldersgränsen. Det sjapp som har 20 fram till klockan ett är kanske 23 när klockan passerat tre. Och så vidare.

Dessutom har nattklubbarna gaskammare för rökarna så att man slipper en hord med rökare som står utanför ingångsdörren. Har man passerat ut på gatan är det långt ifrån säkert att man kommer in igen även om man har betalt entré.

Den höjda toleransnivån utöver kvällen innebär att vid midnatt har man högre toleransnivå än vad vi har hemma i Tromsö. Men när klockan blir ett eller två är det plötsligt betydligt svårare att komma in. Om man har druckit mycket eller ger ett allmänt sluskigt intryck.

Allt detta sammantaget ger som resultat att det är bättre ordning på byen än vad vi är vana vid från just Tromsö. Eller Oslo för den skull. 

Sedan måste man också påpeka att den ordinarie kollektivtrafiken kör ända till klockan fyra. Vilket självfallet har en stor betydelse när det gäller att frakta hem folk.

Shoppingcentret

När Donkeyman går från "Älvsnabben" på eftermiddagarna slinker han in i "Nordstan". Som kan jämföras med "Jekta" + "Nerstranda" + "Veita" + "Pyramiden" och sedan allt sammans taget i kubik eller så.

Inne på "Nordstan" slinker han in på Murveln för en första eftermiddagspilsner. Och i går intog han dessutom en Hamburgare därstädes. Vilket visade sig vara en riktigt höjdare. För en gångs skull fick man en ordentligt saftig Hamburgare med de rätta tillbehören. Pommes Frites som var skuren från riktig potatis på ett ordentligt sätt. Sallad som inte bara var lite grönska dränkt i äcklig dressing. Ungefär som om det varit en riktig "Grill Man" som tillverkat den inne på ett lokalt "Burger Stand" någonstans "over there".

Nordstan byggdes för ungefär 25 år sedan och ersatte en nergången slum som man helt enkelt rev. Men Donkeyman har minnen från "den riktiga" gamla Nordstan. Där bodde han som ung några gånger på "Hotel Nord". Vilket var ett lopphotell av värsta sorten. Men billigt. Påfallande många gäster tog nog rum på timme i stället för helnatt. Och Donkeyman minns en gång när han försökte sova men väcktes oupphörligen av två drängfulla Norrmän i rummet bredvid.

Herrarna hade en så kallad glädjeflicka på besök. Och konversationen gick högljutt. Med rop som "Ge meg brennevinet" och liknande hölls Donkeyman vaken. Och när det var dags att resa vidare hängde en Norsk gentleman ut genom fönstret och mådde illa. Efter vad Donkeyman minns höll resten av ursprungsbebyggelsen ungefär samma standard.

Så dagens Nordstad är onekligen ett framsteg.

Ölsjappet

I skolan var det sjukvård och samt elteknik. Därefter reste Donkeyman till centrum och genomförde en liten pubrond tillsammans med jourhavande och en gammal kompis. Det hela började i Nordstan på "Murveln" samt fortsatte via flera sjapp för att avslutas i väntan på spårvagnen vid Kungsportsplatsen.

Trodde Donkeyman.

Men så kände han plötsligt igen sig. F****n låg det inte ett gammalt ölsjapp inne på den där gatan? Men det kan väl inte vara kvar. Och huset hitom är ju nytt. Ett hotell.

Det är inte någon idé att gå bort och kika.

Men å andra sidan - det kanske finns kvar.

Det är ju bara 50 meter att gå.

Men det är 50 meter tillbaka också.

Ingen idé.

Det finns inga gamla ölsjapp kvar ändå. Moderna människor går på pub eller bar.

Nja ändå. Jag går och tittar.

Och f***n ta mig. Ölsjappet "Sjuan" låg där. Och såg ut som det alltid har gjort. Klinkergolv från invigningen år 1900. Grova träbord och bänkar. Minnena flöt upp till ytan. Tänk vad många pilsner man har druckit där. Så därmed har Donkeyman funnit åtmindstone ett av de gamla ställena som är oförändrat.

Och det blev så många öl att Donkeyman och jourhavande brände 200 spänn på taxi tillbaka till stugan. Samt fick en tung morgon....

För övrigt måste Donkeyman göra ett tillägg till gårdagens biljettfilosoferande. Det går också att köpa spårvagnsbiljett över SMS. Så dras pengen på telefonräkningen eller kontantkortet. Helt suveränt.

Spårvagnsbiljetten

Var dag när Donkeyman reser till och från kursen på Chalmers måste han betala på spårvagnen eller på färjan. Resan kostar två kuponger därför att det är fritt byte inom 90 minuter i Götet.

Jämför man med kollektivtrafiken hemma i Tromsö så kan man bara konstatera att här tänker man stad. Trots att det är betydligt fler resande så är hållplatsuppehållen mycket kortare här. Bland annat därför att man har ett bättre biljettsystem.

Föraren kör vagnen. Det går inte att köpa biljett av honom. Vissa vagnar har en automat där man kan köpa biljett för 25 spänn. Men jag har ännu inte sett någon använda denna. De flesta har antingen ett månadskort eller så betalar man med 100:- kort. Vilket kan köpas i alla butiker, kiosker och på många andra platser.

Man stoppar kortet i automaten, trycker på 2 för två kuponger och så hoppar kortet upp igen. Då har automaten dragit bort 15,60 som resan kostar. När kortet börjar ta slut så stoppar man ned det gamla, då dras restvärdet bort sedan stoppar man ned det nya och kvarvarande belopp dras.

Man kan kliva på eller av genom alla dörrar i fordonet. Vilket gör att resan går både snabbt och bekvämt. Jämför man med Tromsö är detta mycket bättre. Hemma har man ett system där alla skall in genom framdörren och sticka in sina kort i en enda automat. Som går sakta som fanen. Och så säljer föraren kontantbiljetter. Detta system har man installerat till en summa av så många miljoner att det inte går att räkna till. Synd att man inte gjorde studiebesök här på västkusten innan. Med det enkla system som man har här i Götet skulle man sannolikt snabba upp bussarna märkbart.

Och systemet är säkert för idioter. Donkeyman presterade i morse att stoppa ned nyckelkortet till hotellrummet i automaten. I stället för 100-kortet. Till sitt försvar hävdar Donkeyman att det var tidigt på morgonen och att korten var snarlika.

Automaten å sin sida svarade med att köra nyckelkortet upp och ned några gånger varefter den enkelt och elegant och utan vidare kommentarer slukade det. Då upptäcker Donkeyman misstaget och provar att betala med rätt kort, vilket funkade alldeles utmärkt. Donkeyman känner till många liknande apparater som skulle fått tuppjuck och behövt reparatör efter att ha utsatts för liknande behandling.

Nu måste Donkeyman bara gå till receptionen och be om ett nytt nyckelkort.

På kursen har vi haft sjukvård hela förmiddagen och eftermiddagen skall ägnas åt ellära. I går var det ellära halva dagen och underhållssystem och haverier på eftermiddagen. Med ett mycket intressant föredrag hållet av en rutinerad skadereglerare och surveyor.

Älvsnapsen

Gårdagen tillbringades på skolan. Donkeyman går nämligen en kurs på Chalmers. Vilket tvingade upp honom vid en tidpunkt när han sällan går upp i vanliga fall. Frukost på campingen. Så spårvagn 5 till Lilla Bommen för vidare tur med Älvsnabben 3.

Älvsnabben är ju ett namn man kan filosofera kring. Det är namnet på en plats utanför Muskö i Stockholms skärgård och gav därmed namn till en av den Kungl Svenska Flottans fartyg. En gammal lasthoj som gjordes om till elevfartyg. Där grå bolagets män fick uppleva främmande länder på diverse långresor.

Och en dag avslöjades storstilad brännvinssmuggling vid hemkomst från ett eller annat utland. Varvid Älvsnabben döptes om till "Älvsnapsen". I vart fall i folkmun.

Så har Västtrafik använt namnet för sina färjor. Bekväma och snabba passagerarbåtar som går på Göta Älv. Och det är väl få Göteborgare som vet att det faktiskt finns en plats som heter just Älvsnabben. Men nu reser Donkeyman dagligen fram och tillbaka mellan Lilla Bommen och Lindholmen.

Som också är en plats som ger minnen. Här låg ju Lindholmens varv på den tiden det begav sig. Platsen där onda människor tillverkade Pielstickmotorer på licens. Enbart för att Donkeyman och hans jämlikar skulle få ett h***e ombord i båtarna. Gärna i kombination med Hedemoras hjälpkärror.

Men på vägen passerar Älvsnabben förbi Götaverken som numera går under artistnamnet Cityvarvet. Det ger betydligt angenämare vibbar. Donkeymans maskinistkarriär har gjort honom till kompis med många huvudmaskiner av just Götaverkens fabrikat. Och det var finfina grejor. Och man tillverkade bra hjälpkärror också.

Söndag i Hamnstad

Söndagen påbörjades med att sova ut ordentligt. Dricka några morgonpilsner och njuta av femton plusgrader. Därefter var det möte med en gammal sjökompis på ett sjapp nere i Masthugget. Sen kväll med spårvagnsresa tillbaka till stugan och misstankar om att måndag morgon när Donkeyman skall vara seriös kan komma att bli lite jobbig.

Men det är festligt att vara tillbaka i Götet. Och träffa sina gamla lekkamrater från sjölivet.

Flyg, båt och buss

Lördagen tillbringades med en resa söderut. Natten mellan fredag och lördag körde Donkeyman droska i byen och parkerade vid femblåset. Så var det packning innan det blev drosktur tillsammans med jourhavande till Flygplatsen.

En plats där Donkeyman upplevde något positivt. Donkeyman har ju protes och därför går det inte att passera Security utan att det piper och tjuter. Varvid följande konversation normalt sett äger rum:

- Du måste tömma fickorna och gå igenom kontrollen igen.
- Det hjälper inte du måste söka mig.
- Du måste tömma fickorna och gå igenom kontrollen igen.
- De hjälper inte. Jag kan inte få väck metallen. Du måste söka mig.
- Du måste tömma fickorna och gå igenom kontrollen igen.

Och så vidare... med en dåres envishet. Och Donkeyman ser i sina mardrömmar för sig att han slår ned någon gorillaliknande typ i Securityn och gör sig olycklig.

Men denna gång var det en ung och trevlig figur som omedelbart snappade problematiken. Sökte igenom Donkeyman och släppte honom vidare i loppet av sekunder.....

Så var det flyg till Oslo. Fullspikat flygbuss till bussterminalen. Och ett par timmar med halvlitrar på Cafe Fiasco. Innan Göteborgsbussen tog honom till Sveriges baksida.

Och nu är Donkeyman väl etablerad i en campinghytta på Kärralund. 10 minuter med spårvagn från centrala staden. Och med standard som en liten villa. Här har Donkeyman och jourhavande sovit ut, lagat lunch, druckit öl och haft det bra. Nu blir det utgång till puben där vi skall träffa några av Donkeymans gamla dåliga sjövänner. Och i morn börjar allvaret. Då skall Donkeyman bilda sig i 14 dagar på Chalmers Tekniska Högskola. Mer info kommer i morn......

Resa igen

Det är inte så många år sedan som Donkeyman hade 250 resdagar om året. Världen runt. När man jobbar på teknisk avdelning på ett rederi som jobbar "world wide" blir det lätt så. Stick iväg till andra änden av klotet, jobba ett par dar och så hem igen.

Ovanpå detta så bodde Donkeyman i Tromsø och hade kontor i Oslo så det blev tur och retur så gott som var vecka.

Numera är det sällan som det blir några resor utanför byen. Fast nu är det dags. Det blir en aldrig så liten Sverigeresa igen. Fast denna gång till några andra destinationer än Stockholm. Man skall nämligen gå kurs i Göteborg i två veckor. Samt göra ett par småjobb på hemvägen.

Så nu har den gamle resefeber. Kofferten är packad och yngre släktingar som tycker det är trevligt att bo centralt i byen har flyttat in som blom- och lägenhetsvakt. Fast just nu försöker de lura i Donkeyman och jourhavande fästmö mer öl än vad som är lämpligt klockan 7 på morgonen.

Nu blir det alltså resebrev och allmänt filosoferande några veckor framöver

En Amerikansk Hjälte

Donkeyman har i många år arbetat med säkerhetsfrågor inom sjöfart och är därför intresserad i händelser inom det området. Han har precis hört talas om en säkerhetschef som var något utöver det normala. Och som bevisar att säkerhetsövningar gör nytta.

Cyril Richard Rescola var en Engelsk arméofficer som emigrerade till USA. Han hade en glänsande militär karriär med meriter från bland annat Rhodesia och VietNam. Med tiden pensionerade han sig och tog över jobbet som "Director of Security" hos Morgan Stanley.

Dessa hade sina kontor i World Trade Center.

När Rescola gjorde Riskanalyser insåg han snart den byggnadstekniska bristen som gjorde byggnaderna lämpliga mål för en lastbilsbomb. Men "Port Authorities" i NY som ägde byggnaderna trodde inte på honom.

1993 skedde det bekanta attentatet med en lastbilsburen bomb. Den gången ledde Rescola själv evakueringen och var siste man som lämnade byggnaden.

Han försökte övertala Morgan Stanley att lämna Manhattan. Han menade att en så pass profilerad byggnad som World Trade Center var ett uppenbart terroristmål och det var en helt onödig risk att ha kontor på en sådan plats. Han vann också fram. Meningen var att MS skulle flytta till New Jersey 2006.

Rescola tvingade igenom att alla Morgan Stanleys 2700 anställda över 20 våningsplan skulle ha evakueringsövning var 3:e månad. Något som också gällde "Senior Executives". Till stor irritation för många. Men man övade regelbundet.

När det första flygplanet träffade WT 1 var instruktionerna från myndighterna att alla skulle vara i ro där de befann sig och invänta instruktioner. Rescola gav f*****n. Han evakuerade omedelbart alla Morgan Stanleys anställda som befann sig i WT 2. Som siste man kom han ut och konstaterade att MS lokaler var tomma.

Ungefär då kom planet som gick rätt in i WT 2. Då hade han och hans 3 assistenter redan vänt tillbaka in i byggnaden för att evakuera andra. Sista gången han sågs i livet var på 72. våningen.

Morgan Stanley förlorade 6 av 2700 anställda, varav 4 var Rich och hans stab.

Läs även andra bloggares åsikter om hjältar, 11.september, terrorism, säkerhet

Ett imperium faller

Alla de stora imperierna har förr eller senare fallit. Trots att de en gång verkade så solida och starka. Faraoerna, Grekerna, Pererna, Romarriket, Osmanska Riket, Engelska imperiet och så vidare. Samma gäller inte bara imperier i militär bemärkelse utan även i mer bildlikt ekonomiskt och kulturellt avseende. Liksom giganterna inom affärsvärlden. Den som har hegemonin har förr eller senare stått bland "ruinerna" och sett någon annan ta ledningen. Trots att man en gång inte trodde någon skulle kunna utmana.

Frågan är om inte den nuvarande finansiella krisen blir droppen som får det Amerikanska imperiet att falla. USA har varit den ledande makten på Västsidan av världen ända sedan WW2 och den ledande makten i hela världen sedan Sovjetunionens nedgång och fall.

Nu visar USA svaghet. Militärt vinner man inte kriget i Afganistan och sitter tungt fast i Irak. Samtidigt som man inte har resurser till fler militära operationer. Ekonomiskt genomförs en tung "räddningsplan" som många hävdar inte alls kommer att hjälpa. Fed tar upp större lån och trycker fler dollar. Men kommer man att över huvud taget klara av att betala sina skulder eller försvinner de i inflation och devalveringar.

Det finns också flera klara utmanare som kan utnyttja USA:s svaghet. Kina, En radda Gulfstater, Ryssland med flera kan komma att utnyttja situationen till sin fördel. Ekonomiskt är de beredda att ta över ledningen. Kanske till och med köpa upp de friska delarna av den Amerikanska ekonomin. Det är i vart fall uppenbart att de länder som inte har motstått västvärldens "råd" och som inte har genomfört "American style" inom sitt finansväsen som står starkt just nu.

Kanske framtidens historiker pekar på finanskrisen år 2008 som ögonblicket när en ny världsordning skapades. En ordning där USA bara är en av flera stora makter. Som måste positionera sig. Vi står kanske inför en utveckling som rullar på med stor fart men som vi inte ser helt klart ännu.

Och då är det en osäker utveckling med många potentiella frågetecken. Kommer regimerna i Egypten och Pakistan att hålla? Hur blir förhållandet mellan Iran och Saudi om USA lämnar området? Kommer Ryssland att definitivt få övertaget i Kaukasus? Hur blir förhållandet mellan Kina och Ryssland? Vart går EU? Vad sker med Israel - Palestinakonflikten? Kommer Turkiet att börja vrida sig bort från Europa?

Frågorna är många. En sak är säker. Den som är politiskt intresserad kommer att få många ting att diskutera framöver.

Läs även andra bloggares åsikter om stormakter, usa, finanskrisen, den nya världsordningen

Terrorism på Hebreeiska

I skuggan av den stora finanskrisen har det inträffat intressanta ting nere i Israel - Palestina (vad man nu vill kalla det).

Dels har Olmert uttalat att han personligen anser att man bör avstå från all ockuperad mark. Det vill säga bosättningarna bör avvecklas. Synd bara att han väntade tills han har avgått med att torgföra de åsikterna. Fast å andra sidan hade antagligen de extrema elementen bland bosättarna tagit livet av honom om han sagt något sådant tidigare.

Ungefär som de gjorde med Isac Rabin i sin tid. Han ansågs ju som en förrädare i och med att han skrev under Osloavtalet som var långt försiktigare i sina krav.

Däremot skedde det ett annat högt profilerat attentat härom dagen. Det riktade sig mot Zeev Sternhell. En professor vid Hebrew University i Jerusalem. Men också en skarp kritiker av bosättarrörelsen. Sternhell är en av de överlevande från WW2. Han var ursprungligen Polsk men flyttade till Israel redan 1951. Men inte ens det räcker för att han skall kunna kritisera det som sker i landet. Någon placerade en bomb utanför dörren och ringde på. Rena flaxen gjorde att Sternhell överlevde. Och att inte någon helt oskyldig drabbades.

Israeliska staten har ju en mångårig tradition av att skicka bomber in genom fönstren hos folk som dom inte tycker om. Och om några andra som närvarar får himmelsfärd "på köpet" så tycker man antagligen att man gör en god gärning som gör dem till martyrer.

Men vad man inte skriver så mycket om längre är att den Sionistiska rörelsen även hade en militär gren som var mycket aktiv under perioden före staten Israels upprättande. Och attentaten riktade sig mot bland annat den brittiska styresmakten. Men också mot FN. Man mördade FN:s fredsmäklare, den Svenske Folke Bernadotte. Bernadotte hade under slutet av WW2 organiserat de så kallade "vita bussarna" som räddade många människor ut från de tyska koncentrationslägren. Men inte ens det var merit nog för att han skulle få leva. Den Sionistiska Sternligan såg sig betjänt av att likvidera honom i Jerusalem för att FN:s uppdrag skulle misslyckas.

Staten Israel är också ett av flera exempel på att terrorism faktiskt kan löna sig. Den sionistiska terrorn på 1930- och 40-talen hjälpte till att grunda staten Israel. Och den Israeliska statsterrorismen i modern tid hjälper till att skapa världens enda rasistiska stat.

Dagens Israel innehåller en stor mängd extrema sionister. Som finner en hemvist bland bosättarna. Vi snackar här om terrorister i ordets verkliga bemärkelse. En rörelse som är så stark att vare sig politiker, militären eller polisen vågar sig på den. Något som påminner om en "stat i staten".

För övrigt hittade jag en intressant bild som visar utvecklingen 1946-2000. Den talar för sig själv. Men den understryker Donkeymans åsikt att tvåstatslösningen är historia. Man borde gå in för en enstatslösning. Där Judar och Araber lever i samma stat och med samma rättigheter.

Donkeyman har skrivit en del artiklar tidigare om Israel - Palestina. Se speciellt 60-årsjubileum och Bantustans som jämför med Apartheids Sydafrika.

Läs även andra bloggares åsikter om Israel, Palestina, Terrorism

Det Svenska Stålbadet

Media, politiker, kommentatorer och vanliga tyckare här i Europa förfasar sig över de Amerikanska politiker som inte vill rösta för George W:s krispaket. Men vi Svenskar som har 90-talskrisen i friskt minne har nog lite förståelse för deras tvivel.

Det som förargar Amerikanska politiker är inte att man använder pengar man inte har. Det har de allra flesta Amerikanska presidenter och regeringar gjort sedan WW2. Grunden i kritiken ligger i att förslaget innebär att man räddar bankerna och spekulanterna som har orsakat hela den här krisen samtidigt som man slår undan benen på offren, dvs den fattige Amerikanen.

Därför att hela bankhärvan rör sig också om "The American Dream". De frikostliga krediterna innebar nämligen att dem som inte hade det särskilt fett fick råd att skaffa sig ett eget hem. Freddie Mac och Fannie Mae kan jämföras med den Norska Husbanken. Dessa har redan "räddats" av George W. De var återförsäkrade i AIG, som också har räddats. Men i slutänden skall även de här instituten rädda vad som räddas kan. Och då ligger de "dåliga" låntagarna löst till. Det blir "fot i arschelet" och tvångsförsäljning.

Detta har vi Svenskar som var med på 90-talet erfarenhet av.

Den Svenska krisen hade två orsaker. Det var dels en lånebubbla. När man avvecklade kreditregleringen något decennium före krisen startade en våldsam lånekarusell. Som påminner om den Amerikanska. Men i grunden låg även en annan faktor. Den Svenska staten sysslade med ett omfattande offentligt slöseri. Sverige på 70- och 80-talen påminner mycket om Norge i dag. Alla problem löstes med mer pengar. Det var inte PK att kritisera något som samhället gjorde. Och ALLT, absolut ALLT skulle lösas genom det offentliga. Många medborgare (Donkeyman till exempel) kände att vi levde under en Socialdemokratisk tvångströja.

Skillnaden var bara att Sverige inte hade någon olja. Man måste betala räkningarna med pengar som man tjänade in. Och skatterna gick inte att höja mer. Folk och företag kunde helt enkelt inte betala mer.

På toppen av det hela startade en omfattande internationell spekulation mot den Svenska valutan. Som regeringen kontrade med att sätta upp räntan. En kort tid hade vi faktiskt 500% ränta i Sverige. Spekulanterna väntade sig nämligen att Sverige skulle devalvera sig ur krisen. Men regeringen höll emot. Med stöd från oppositionen. Vilket ledde till en process som ändrade hela det Svenska samhället i grunden på bara några få år. Moderater och Sossar gick den gången hand i hand och genomförde en revolution, som inte något annat parti har tagit till orda för att reversera.

Men när det var som värst var 5 av 7 stora banker insolventa. Värst gick det för Nordbanken (dagens Nordea) som helt övertogs av staten. Men lösningen var snarlik det som man skisserar i USA. De sämsta lånen fördes över till ett nystartat företag: Securum. Och bankerna tillfördes pengar så man kunde rensa väck "dåliga lån" ur sin bokföring.

Vilket låter väldigt enkelt och trevligt. Men i verkligheten innebar det att man slog undan benen för privatpersoner och småföretag. Och inte bara små företag för den delen. Rederi AB Slite åkte med i "dragsuget". Donkeyman har recenserat en bok om den konken (klicka på länken). Här har vi också beviset för att vanligt folk inte har något som helst att vinna på att staten äger och driver banker. Snarare tvärtom.

Bankerna och Securum skulle nämligen ta hem restvärdena. Vilket innebar att alla som ägde något som kunde tänkas stiga i värde slogs konk så banken kunde ta hand om panten. Medan de som inte ägde något fick leva vidare. Ungefär enligt följande princip: Du har belånat din fastighet till 2 millar och får svårt att betala. Banken får sälja lånet för 1 mille och bärgar sig. Köparen (= ett nytt företag startat av banken eller staten) sätter dig i konk och lägger fastigheten på lager. För att sälja den för 1 1/2 mille ett par år senare. Dvs vinst på 1/2 mille för köparen medan du i all framtid måste betala på ett lån för något som du inte längre äger.

Än i dag går det många driftiga människor runt i Sverige och lever i en svart ekonomi därför att de offrades för att bankerna skulle överleva den gången. Därmed "kan de inte jobba vitt" därför att då tar kronis hand om lönen. Skillnaden mot USA är nämligen att i Sverige (och Norge) så kan du inte bli av med skulderna genom att konka. Bankerna förföljer dig resten av livet. Men i USA kan man flytta ut av huset när man inte klarar betalningarna. Och starta på nytt. Den statliga Nordbanken utvecklades den gången till en ren gangsterbank som slog undan benen på massor av livsduktiga företag. Speciellt ute i de mindre orterna runt om i Sverige.

Men krisen ledde också till något positivt. Det var full politisk consensus om åtgärderna och först var det en Moderat regering under Calle Bildt som agerade. Sedan kom en Sosseregering under Göran Person och gjorde färdigt jobbet. Ett jobb som förändrade Sverige. Från att vara ett land där samhället styrde allt blev Sverige ett liberalt och trevligt land. Det genomfördes omfattande privatiseringar av samfärdsel, skola, vård, äldrevård och så vidare. Man vände på varje sten och tryckte ned de offentliga kostnaderna högst avsevärt. Utan att servicen blev märkbart sämre. I många fall blev den faktiskt bättre. Man tillät konkurrerande radiostationer. Sverige gick med i EU. Listan på reformer kan göras oändligt lång.

Och skattetrycket sjönk till en nivå långt under den Norska. Vilket var möjligt genom att man genomförde omfattande besparingar i det offentliga. Det visade sig också att man kunde få samma service för långt mindre med pengar. Bara man slaktade en stor mängd med heliga kor. Och tvingade facket att "spisa kameler mothårs" som man skulle sagt i Norge.

Calle Bildt kan nu resa runt och hålla föredrag och skriva artiklar i världspressen om hur Sverige löste motsvarande kris för 15 år sedan. Men enligt Donkeymans åsikt så var det Göran P som var den verklige hjälten. En pamp som pekade med hela handen och som reformerade inte bara Sossepartiet utan också hela det Svenska samhället. Och gjorde Sverige till ett mycket bättre land att leva i. Man kan bli sosse för mindre.

Det som gjorde allt detta möjligt var utgången av det så kallade "Rosornas Krig" där Göran och de pragmatiska tog över sossepartiet från de dogmatiska. Därmed kunde man också gå in i en ohelig allians med Calle Bildt och Moderaterna. Donkeyman är helt övertygad om att framtidens historiker kommer att se på Göran som mannen som förändrade Sverige.

Läs även andra bloggares åsikter om finanskrisen