Nu är det vinter

Det har varit mycket körning de senaste dagarna. Därför att nu är det full vinter. När detta skrives är det fast is på si så där 20-25 cm utanför hamnen. Utanför iskanten ligger 10 cm nyis men vi har haft NO vind ett par dagar och då pressas denna in mot fastisen. Vilket resulterar i en aldrig så liten isvall.

På Söndag kväll anlände "Helena" som lastade kasetter till Lübeck och seglade vidare på de små timmar.

Måndagen bestod i att "Lettland" avgick i ballast till Baltikum efter att ha lossat ved. Och den krävde extra uppvaktning därför att den körde fast ute i den lilla vallen. Det var årets första fastkörning. Och på kvällen ankom och avgick "Östrand". Den lastade kasetter till Tilbury och Rotterdam.

Tisdagen började redan klockan ett med att vi fick åka ut och ta loss "Marc-Andre" som kört fast några sjömil ut. Trots att "Östrand" gått där bara ett par timmar tidigare. Den kom i ballast från England för att lasta massa till Vlissingen. Vi var inte klara med "Marc-Andre" förrän vid tretiden på natten. Så blev det kort vila till dess "Geulborg" seglade vid ettiden på eftermidddagen. Ytterligare en massabåt som gick till Vlissingen. Så var det vila igen tills klockan var 20 när "Kurland" ankom med virke från Klaipeda. När den var klar låg vi och väntade en liten timme och sedan var "Marc-Andre" färdiglastad och avgick.

Dagens bilder kommer från "Geulborg" när den avgick.


Här har "Geulborg" gått ut några meter från kajen så att vi kommer mellan. Sedan har vi satt stäven mot deras bog och trycker dem runt så att de skall få stäven utåt. Just vändning och att komma sista metern in till kaj är besvärliga moment med mycket is. Fartygen blir ju som ett gigantiskt schaktblad som skjuter stora ismassor framför sig.



En glad och smilande matros på "Geulborg" håller på att stuva förtöjningstrossarna som är styva som träpinnar.



Här har de fått stäven ut mot hamninloppet och vi går framför och bryter upp rännan.


Vi har vänt och möter "Geulborg" som nu får klara sig själv. Som vi opererar nu jobbar vi en bra bit utanför det som är "vårt" område. Det är i grunden statsisbrytarna som skall leverera och hämta fartygen i fastisen, dvs innanför drivisvallarna. Men så länge båtarna klarar sig själva över Bottenhavet så får vi nog hjälpa till där ute.

Det stora problemet är de små bulkbåtarna som kommer med virke och avseglar i ballast samt de små bulkbåtar som kommer i ballast och avseglar med massa. Ett stort antal av de här båtarna har otillräcklig maskinstyrka för att klara isen. De är i stort sett bara motoriserade pråmar. Trots detta har de isklass 1A. Men isklassen säger ju inte något om ett fartygs förmåga att ta sig fram genom isen. Den säger bara att isen inte kan skada fartyget.

Å andra sidan är de enkla båtar som är billiga att köra och som har ett djupgående som tillåter dem att gå in vid alla de små lastplatser som finns i till exempel Balticum. Men det betyder att i ballast har de inte någon tyngd alls, de ligger lätt på vattnet och när de dessutom har thrusters som påminner om "höfläktar" måste de ha hjälp med absolut allt.

Det skulle vara en stor hjälp om man slapp ballastresorna vintertid. Det vill säga att samma båt som kom med virke sedan lastade massa. Så gjorde man för inte så många år sedan men i dag verkar det vara totalt omöjligt. Därmed fördubblas antalet fartygsrörelser med de minsta och sämsta isbåtarna.

Läs även andra bloggares åsikter om vinter, is, sjöfart

Helgsabotören

Jag börjar Julaftonens Artikel med en liten stämningsbild från hamnen i Husum. Det är tagen i dag när vi "rensar upp" kajplatsen åt den ankommande "Lettland".

För ni har väl lagt märke till att det är vinter. Med vit Jul och allt. Och kallt som bara f****n. I dag på Julafton hade vi -22 på morgonen och nu på sena eftermiddagen är det fortfarande -22 så det blir väl ännu kallare i natt.

Och inte fick vi någon Julefrid heller. Däremot en liten utflykt ut till de "Vita Vidder" som Bottenhavet utgör för närvarande. Så här blir Donkeymans Julhelg, Anno 2011:

"Dan före Dan"
Det var intensiv trafik här i hamnen. Och så pass med is att vi måste ut och hjälpa till flera gånger.

Klockan 05 var det första vändan. Vi bröt upp och "gjorde rent" i ro/ro - läget för "Transreel" som närmast kom från Holmsund. Den skulle lasta kassetter med papper.

Nästa vända började klockan 11. Då avgick "Transreel" igen mot Tunadal, Iggesund och Lübeck. Vi "mjukade upp" isen och vände på dem. Samtidigt stack "Kurland" iväg i ballast mot Baltikum för att hämta mer skogsråvara. "Livland" flyttade sig till den tomma kajplatsen för att lossa en full last med virke från Baltikum. Så kom "Geulborg" in på den nu tomma platsen. Den kom i ballast från Vaasa och skall börja lasta massa efter helgen.

Varefter Donkeyman stack upp till samhällets välsorterade ICA-Handel och "toppade upp" förråden inför helgerna.

Det var nämligen stilla igen till klockan 17 när "Obbola" kom in från Holmsund för att lasta kasetter. Men nu hade det inte hunnit frysa ihop helt så den klarade sig själv.

Och vid 22 avgick "Obbola" till Tilbury och Rotterdam. Även detta utan assistans. Men klockan 23 skulle "Livland" ut och den behövde isbrytning för att komma från kaj. Dessa små virkesbåtar är nämligen inte något annat än "motoriserade pråmar" med väldigt begränsad förmåga vintertid. Bemannade med folk som inte borde ägna sig åt vintersjöfart. Just "Livland" och hennes systrar var en ständigt återkommande plåga förra vintern och lär bli det även i år.

Julafton
Så var det stilla till i dag. När Helgsabotören (1) kom. I form av "Lettland" som ankom vid 12-tiden fullastad med ved från Baltikum. Så vi bröt upp ränna en bra bit ut, gick tillbaka in och putsade upp kajplatsen åt dem. Så nu ligger två båtar inne och väntar på att stuveriet skall börja jobba på söndag. Då även "Helena" kommer och skall lasta kasetter.

Här har jag några dagsfärska bilder från Husum:



Här kommer "Lettland" ut ur sjöröken inne i hamnen. Vi har varit ute och mött dem, gått in igen och håller på att "putsa upp" en isfri parkeringsplats åt dem.




En stämningsfull bild från "Husum Roads". -20 grader och gnistrande solsken.





Husum Fabrik från Sjösidan. Julafton 2011. Efter en timmes insats i sjöfartens tjänst kunde vi återgå, knyta fast och "hålla helg".

Och så här är Donkeymans vidare planer för Julhelgen:

Juldagen:
Ledig dag. Skall tillbringas på Sjappet som håller öppet 12-18. Det blir väl pilsner med samhällets pangisar och helglediga arbetare. Kvällen åtgår till att leka med Internet och att läsa en god bok.

Annandagen:
Nu dyker den stora Helgsabotören (2) upp. "Helena" har beställt lots till klockan 14 och den behöver i vart fall hjälp. Vi måste bryta upp i ro/ro-läget så de kommer in. Enligt planerna skall de avgå klockan 20 och då måste vi bryta upp "vändplan" åt dem så de kommer runt och antagligen trycka runt stäven åt dem.

Men så kommer det stora problemet. Det är Hockeymatch i Ö-vik som börjar klockan 16. Håller sjöfarten tiderna så är det inte något problem. Jag hinner in till stan och tillbaka. Men kommer "Helena" för sent så ryker Hockeyn. Och det vore synd när MoDo skall presentera sina fyra nyförvärv samt ha ceremoni för Marcus Näslund. Och kanske gör "Frälsaren" själv comeback igen. För tredje gången på tre år. Arenan är i vart fall utsåld till sista plats. Som kanske också får se några äkta "hulliganer" från Stockholm eftersom det är AIK som är på besök.

Men i värsta fall får man se det hela på Internet i stället. Jobbet har en alldeles förbannat negativ inverkan på fritiden. Å andra sidan har Donkeyman inte haft många lediga julhelger i sitt vuxna liv. Antingen har det varit till sjöss eller på tjänsteresa. Och har han haft ledigt så har det gärna varit droskkörning eller något annat "extraknäck" som varit på gång.

Läs även andra bloggares åsikter om is, vinter, jul, sjöfart

Midvinterblot

Kommande natt blir årets längsta. Vintersolståndet inträffar nämligen den 22.12 klockan 0038. Vilket är en god anledning till att festa. En betydligt äldre tradition än den som prästerna erbjuder om några dagar. Och mer trovärdig.

Vintersolståndet är den tidpunkt när Södra Halvklotet står i mest fördelaktig position i förhållande till solen. Och det Norra står i mest ofördelaktig. Vilket innebär att det är som mörkast.

Donkeyman firar inte Jul på "vanligt" sätt. Han håller sig till den urgamla traditionen med att fira "Midvinter". Eller att "Dricka Jul" som man också sade en gång i tiden. Man behöver inte vara hedning som Donkeyman för att inse att hela historien om Kristi Födelse på Juldagen är ren och skär fantasi. Det räcker med att känna till lite elementär Kyrkohistoria.

Det var nämligen så att när den Kristna kyrkan hade etablerat sig ordentligt började man att bestämma vissa väsentliga ting. Bland annat hade man ett prästmöte som kom fram till att Jesus Kristus var född på Juldagen. Detta ansåg man sig veta över 300 år efter att han levde. Hur som helst firades den första Kristna Julen år 336 e.Kr.

Självfallet var detta ett taktiskt spel. De Hedniska folken (Romarna till exempel) firade sin viktigaste högtid i samband med Vintersolståndet. Och skulle man få dem att byta religion så var det inte någon bra idé att ta bort deras viktigaste högtid. Så i stället "hi jackade" man Midvinterfesten och gjorde den till en Kristen fest.

Precis som man har försökt att "stjäla" Midsommarfirandet. Utan framgång som väl är. Det vill säga - i många länder, Norge till exempel, firar man Johannes Döparens dag. Medan Sverige och länderna runt Östersjön firar Sommarsolståndet.

Årets Jul blir en trist historia för Donkeyman. Förra året vid Jultid förlorade han sin sällskapsdam som det Norska hälsoväsendet tog livet av. Och denna Jul sitter han ombord i sin isbrytare med tvåsiffriga minusgrader och snön yrande "runt knutarna". Och minns. Egentligen skulle det varit en månads Jul- och Nyårsledighet. Men den "fryser inne".

Så "Midvinterblotet" i år får inskränka sig till en lite längre sittning på sjappet i kväll. Medan han minns sällskapsdamen men också hustrun som hälsovården tog livet av ännu några år tillbaka. Dock inte under Midvintern.

Läs även andra bloggares åsikter om jul, midvinterblot, is, snö, vinter

Selvskudd

Löfte:
Donkeyman har skrivit så mycket om Sossologi på senare tid att "Nordens Paris" börjar bli helt ensidig. Men för en entusiastisk "Sossologie Studerande" har det funnits så mycket och så intressant studiematerial denna höst. Frågan är om inte den politiska bilden i Sverige är mitt i en dramatisk förändring. Till något nytt som vi som står mitt uppe i förändringen ännu inte ser vad det skall bli.

Men nästa artikel skall i vart fall handla om något annat än om Sossar.

Selvskudd:
Den som vill studera ett "Selvskudd" bör besöka Polarmuséet i Tromsø. Där finns ett autentiskt sådant till beskådande. Ett "Selvskudd" är helt enkelt en låda i vilken man har riggat ett kraftfullt gevär som pekar mot mynningen av lådan. Där ligger ett bete bestående av en smarrig köttbit. Tanken är att en isbjörn skall lockas att sticka in huvudet, ta tag i läckerheten och därmed skjuta sig själv i huvudet.

Frågan är om inte Mona utlöste ett sådant på den senaste stora Sossekonferensen. Där hon höll ett tal som informerade Svenska folket om att:

Den politik som Mona och Partiets ledning gick till val på var helt felaktig. De trodde inte själva på den och hade helst sett att partiet formulerat en annan politik och strategi.

I klartext innebär detta att alla de trogna Socialdemokrater som röstade på partiet samtidigt röstade på en politik som partiledningen ansåg var felaktig. Och alla de entusiastiska valarbetarna arbetade för en politik som var felaktig. Och hade man vunnit valet så skulle man ha drivit en felaktig regeringspolitik i en hel mandatperiod.

Vem f*****n vågar tro på något som helst som det partiet säger i framtiden.

Fast å andra sidan - när kommer de att få något som helst att säga till om. Det är nog långt dit.

Mona Sahlin höll ett glimrande tal. Problemet är bara att HON SKULLE HA HÅLLIT DET TALET FÖR ETT ÅR SEDAN. Då skulle hon ha tagit ledningen, pekat med hela handen och sagt att "Detta går inte". "Vi måste ha en annan strategi". I stället tog hon den bekväma vägen och hängde med, undvek konflikt och frontade en politik hon ansåg var felaktig. Därifrån och vidare administrerade hon ett valnederlag som hon själv trodde var oundvikligt.

Där ligger skillnaden mellan Mona och Göran. Göran hade aldrig gått med på detta. När han såg vart vinden blåste hade han satt ned fötterna och justerat seglen därefter.

Man talar nu i efterhand om en nödvändig "Remake" av partiet. Det skall bli en Nyskapande, Färgstark och Modern profil.

Den ena falangen mönstrar denna "roster": Österberg, Damberg, Ahlin, Östros, Nuder + några till av samma kaliber. Donkeyman behöver inte säga något mer. Spännande och Nyskapande är det i vart fall inte.

Den andra falangen har Veronika Palm som sitt ankare. Hennes främsta politiska krav går ut på att "klämma åt" rikingarna i medelklassen och de högavlönade arbetarna. Det vill säga de som bor i villor, radhus och bostadsrätter. De skall betala både Förmögenhetsskatt, Fastighetsskatt och de nya skatter som hon redan har förberett.

Den nya SkattePengarna behövs för att skapa obegränasad A-kassa, obegränsad Sjukförsäkring, obegränsad Pension samt Paradis Åt Alla. NU. De rikas pengar skall konfiskeras för att överföras till de som inget har.

Teorin är att de övervintrande Radikalerna i städerna skall resa sig tillsammans med Proletariatet och Arbetarna i det Röda Norrland. Hand i hand skall de skapa en folkets tsunami som jublande skall sopa undan Alliansen och bära in fru Palm i Sagerska Palatset.

Donkeyman tillåter sig tvivla på realismen i den strategin. Bland annat beroende på det demografiska faktum att "rikingarna" i medelklassen i praktiken innebär alla som har ett arbete plus alla småföretagare. Och tillsammans är den gruppen betydligt större än de som inte har det. Så länge vi har "one man - one vote" vinner man inte val i Sverige på en sådan strategi. Något som Mona just har upptäckt.

Hästarna bits när det blir Tomt i krubban
Men den pågående maktkampen inom Partiet är också en kamp om försörjningen.

Det har ju alltid varit så att Partiet alltid har kunnat försörja sina trogna medarbetare inom någon gren av Rörelsen. Partiet - Facket - Hyresgästföreningen - HSB - Konsum - ABF - Unga Örnar - Folkets Hus - Folkparkerna - Partipressen - You name it ..... har tillsammans utgjort en gigantisk arbetsmarknad för trogna partiarbetare. Det har alltid funnits en ledig stol för en trogen partiarbetare. En stol som garanterat en stabil inkomst.

Antalet sådana stolar har minskat dramatiskt på senare år. I takt med att "Rörelsens" intäkter har minskat.

Samtidigt har Sossarna små - eller inga - erfarenheter av intern kamp och falangstrider som breds ut i full öppenhet. Tidigare har man alltid skött sådant bakom stängda dörrar. Eller överlåtit till folket att avgöra saken genom Folkomröstning. Därför att Kärnkraften, EU-Inträdet och EURO var ju också tre frågor som hotade att splittra "Rörelsen". Där stod en höger- och en vänsterfalang mot varandra. Men genom att skicka över besluten till Folkomröstning kunde man tillåta sig att vara oeniga.

Två scenarier:
1) Frågan är om inte ett upprepande av år 1917 skulle kunna äga rum. Och vore i så fall en fördel för hela vänstersidan. Det var den gången som partiet splittrades i Socialdemokrater och Kommunister. Antag att Partiets vänsterflygel i dag gick ur partiet och skapade ett nytt vänsterparti så skulle sannolikt en stor del av de radikaler som ingår i (v) och (mp) hänga på. Plus en mängd vänstersinnade som är partilösa. Å andra sidan skulle antagligen den vänster som tågar ut ur Sossepartiet ersättas av en ström av "högersossar" som övervintrar i de borgerliga partierna. Och vips - så skulle vi ha ett Vänsterparti på 10-15%. Och vi skulle ha ett Sosseparti med potential till kanske 35%. Medan (mp) och Alliansen skulle vara skadeskjutna. Åtmindstone i teorien.

2) När något försvinner blir det ett vacuum som fylls ut av något annat. Vi konstaterar just nu att Vänstern håller på att försvinna. Ända sedan glansdagarna på 70-talet har man försökt att föröka sig genom delning. Nu finns det inte något att dela längre. Det som är kvar imploderar sakta i interna fraktionsstrider. På samma sätt håller Sossarna på att implodera. De två yttersidorna i partiet står så långt från varandra att det inte är realistiskt att tro på någon form av försoning. Det är i verkligheten två skilda partier. Men medan detta pågår uppstår ett vacuum. Alliansen har redan tågat in på Sossarnas planhalva. De Nya Moderaterna fyller allt mer upp utrymmet som Högersossarna tidigare abonnerade på. Medan Miljöpartiet sakta men säkert håller på att erbjuda en hamn åt Vänstersidan inom Sossepartiet samt en stor del av (v). Kvar i (s) blir partiapparaten och de närmast sörjande. Kanske vi får ett (s) på 20%. Ett (mp) på 25% och ett (m) på 40%.

Som sagt - det är spännande tider.

Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna

Mer Sossologi

Precis som Donkeyman tidigare har förutspått innehåller vintern många glädjeämnen för den som är "Sossologie Stud". Dagstidningarna innehåller dagligen flera helsidor som skildrar den interna maktkampen i "Partiet". Radio och TV sänder det ena magasinsprogrammet efter det andra. Och Donkeyman hittar många små korn och pärlor i denna informationsmängd.

Som det ser ut just nu kan man skymta två falanger som just nu markerar ytterpunkterna i partiet.

Den högerkonservativa falangen
På den ena sidan står "Apparaten" med alla "Politrukerna". Andra skulle kalla det för "Gråsossarna". Där finner vi de överlevande från "Betongsossarnas" tid. Där finner vi merparten av dem som har kommit upp sig inom "Rörelsen". Vi talar om flertalet inom Partistyrelsen, Ombudsmännen och en mängd andra som ser sin existens hotas av partiets nedgång.

Denna falang vill helst vrida klockan tillbaka till en bättre och lyckligare tid. När Per-Albin, Tage, Olof och grabbarna ledde partiet. Dess värre ser man bort ifrån två ting. För det första saknar man en ledarkandidat som fyller upp skorna till de herrarna. För det andra saknar man en politik som lockar 2010-talets väljare. Man vill lösa 2010-talets problem med 1960-talets politik.

Det viktigaste för denna falangen är att finna en kandidat som har förmågan att leda partiet till en valseger. För att lyckas med detta måste man formulera en politik som en majoritet av folket vill ha. Det spelar mindre roll om denna nya politik är tvärt emot det som var partiets linje före valkatastrofen 2010. Skall man tolka debatten gör det inte så mycket om man mer eller mindre kopierar Alliansens politik och sockrar den med bidrag till en massa goda ändamål.

Kort sagt - maktinnehavet (= politrukernas jobb) är överordnat ideologin.

Den vänsterkonservativa falangen
Den andra falangen brukar Donkeyman beteckna som "De Ideologiska". Kärnan i denna falang består av så kallade "Stockholmsradikaler". Det innebär i klartext en övervintrande vänstersida som väntar på "bättre tider". Eller snarare på att väljarna skall börja förstå sitt eget bästa. Här har man en klar frontfigur i form av Veronica Palm. Som tack vare sin impopulära politik har ledit Sossarna till ett braknederlag i Stockholmsvalet.

Målsättningen för denna falang är att vrida partiet mot vänster i politiken. "Återgå till det som är riktig Socialdemokratisk Politik" är ett slagord. Därefter är strategin att man skall övertyga Svenska folket om att detta är en politik för framtiden. När massorna strömmar tillbaka till Partiet kommer man också att vinna valet och Maktens Köttgrytor.

Donkeyman tror att det blir ett mycket långsiktigt projekt. Kommunisterna har arbetat på den saken sedan 1917. Trots att man vid otaliga tillfällen har bytt partinamn och moderniserat det ideologiska innehållet står man kvar och stampar på sina 4-5 procent. Och än i dag tycks revolutionen inte vara nära förestående, vare sig i handfast eller i symbolisk betydelse.

Även den här falangen vill vrida klockan tillbaka till en lyckligare period. Till skillnad från "Gråsossarna" har man ett bra ledarämne i fru Palm. Men politiskt sett önskar man lösa 2010-talets problem med 1930-talets politik. Ett projekt som Donkeyman tvivlar starkt på det realistiska i.

Ganska talande för skillnaden mellan dessa bägge falanger är synen på hur partiledaren skall tillsättas. "Gråsossarna" har ordföranden i Valberedningen. Hon har uttalat att ett allmänt medlemsval eller ens en rådgivande omröstning bland medlemmarna är utesluten. "Detta är inte något Idol-program" är kommentaren från det hållet. Medan de "Ideologiska" förordar just ett sådant. Om detta beror på taktiska eller ideologiska överväganden är inte gott att veta.

Däremot har "Gråsossarna" en lite klarare uppfattning kring hur samhällets motsättningar ser ut i dag. De inser att den som inte har en politik som attraherar den majoritet av befolkningen som är ganska nöjd med tillvaron, dvs arbetare, tjänstemän och småföretagare, kommer aldrig att vinna ett val. Medan de "Ideologiska" fortfarande tror att de som lever på samhället (bidragstagare + offentligt anställda) räcker för att ta makten.

Dr. Donkeyman ger sina råd
Donkeyman tror att Socialdemokraterna måste tänka betydligt mer långsiktigt än till nästa kommunalval. Man måste till och med tänka längre bort än till nästa riksdagsval. Det man behöver är en total förändring av hela partiet.

1) Partistrukturen måste göras mer öppen. Att "i demokratisk ordning" fatta besluten som resultat av en pyramid som går Partiförening - Arbetarkommun - Partidistrikt - Partikongress uppfattas inte längre som demokratiskt. I synnerhet inte när delegaterna filtreras genom en urvalsprocess som gynnar den som håller med ledningen. Och när Distriktskonferenser och Kongresser tar formen av manifestationer. Där man skall visa upp sin enighet enligt en fastställd liturgi. Likheten med hur det gamla Sovjetunionen styrdes blir slående.

Man måste också skaffa sig en Partisekreterare och Ombudsmän som inte har egna politiska ambitioner. Det skall vara hängivna organisatörer - inte politiker. Det går inte att sköta partiets organisation "med vänster hand".

2) Politiken måste anpassas till 2010-talet och dess problem. Men man får inte falla i den fällan som "Gråsossarna" nu diskuterar, nämligen att mer eller mindre kopiera Alliansens politik. Men att formulera en politik som samtidigt gynnar alla som arbetar (arbetare, tjänstemän, småföretagare) men ändå tillgodoser behoven hos de som står utanför är inte någon enkel uppgift. Speciellt inte om den dessutom skall ha en Socialdemokratisk prägel. Men inte desto mindre - detta måste man lyckas med. Annars kommer (s) att sakta men säkert sjunka ihop till en liten sekt.

3) Det Sossarna behöver i dag är en pragmatisk partiledare som är en stark organisatör. En person som kan reformera partiet inifrån. Som kan ta ledningen och styra en omorganisation samtidigt som man reformerar sin politik. Och som kan klara av de interna stormar som kommer att rasa medan detta arbete pågår. Kort sagt en ledare som kan "bygga partiet".

När denne är klar med den uppgiften behöver partiet en helt annan ledartyp. Då måste man få fram en karismatisk folkledare. En person som är en modern variant av del klassiska Sosseledarna. En duktig debattör och talare som kan vinna stöd för den politik man har bestämt sig för. Då först kan Sossarna börja tänka på att vinna tillbaka väljare så man återkommer till sin gamla storhet.

4) Banden med LO måste klippas av. Visserligen är Partiet i grunden lika med LO:s politiska gren men nu är det dags att stå på egna ben. Facket har tillräckligt med problem och behöver en omfattande reformering för att återvinna medlemmarnas förtroende. De problemen måste de lösa på egen hand. Som det är nu är LO ett sänke för Sossarna - och tvärtom.

5) Vill Sossarna visa dristighet och genomföra en omedelbar välfärdsreform skulle man kunna föreslå att upplösa A-kasorna och att ersätta dessa till en Allmän Arbetslöshetsförsäkring som administrerades genom det vanliga Socialsystemet. Ett sådant förslag skulle omedelbart få stöd från Alliansen och innebära en riktig välfärdsreform. En reform som skulle göra att man återfick initiativet i samhällsbyggnaden. (Man kritiserar USA:s brist på sjukförsäkring men argumentationen för A-kassor i Facklig regi är en direkt kopia på den Amerikanska argumentationen mot Allmän Sjukförsäkring. Dessutom har Facket visat att man inte klarar av att administrera A-kassorna med de långa handläggningstider man visade upp förra vintern).

Slutord
Är det någon som kommer ihåg "Lantmannapartiet". Detta parti var det dominerande partiet under hela den andra hälften av 1800-talet. Det partiet finns inte längre. Är det någon som minns att föregångarna till dagens "Folkparti" var det dominerande partiet i det tidiga 1900-talet. Man är i dag en liten 5%-sekt. Det är inte något som säger att inte Sossarna kan komma att gå samma väg.

Det är nu som man står vid vägkorsningen. Donkeyman tror att både "Vänsterfraktionen" och "Gråsossefraktionen" är blindspår som med tiden leder till ett långt mindre parti.

Men Donkeyman som växte upp i Stockholm under "Betongsossarnas Tid" skulle inte gråta om hela Sosseriet sakta men säkert gick i graven och ersattes med något nytt och modernt. Därför att allt har sin tid och ett vacuum fylls alltid ut med något. Kanske ett helt nytt parti. Eller kanske Miljöpartiet utvecklas till att ersätta den döende elefanten (s) och den döende sekten (v).

Läs även andra bloggares åsikter om socialdemokraterna, politik

En onödig månad

Nu har vi passerat in i December. Därmed närmar vi oss slutet på årets värsta och mest hopplösa månad. November är nämligen 8 veckor. Donkeyman har nämligen mentalt sett förlängt November så att den börjar näst sista helgen i Oktober och slutar andra helgen i December. Vilket gör November 8 veckor lång.

Och det är en årligen återkommande 8 veckors plåga. Då det bara finns tre väder. Antingen är det regn, sur vind och ett par plusgrader. Eller så balanserar det runt noll med snö på natten, slask på dagen och is på kvällen. Tredje möjligheten är som i år - tidig vinter med kall och rå vind. Dessutom är det mörkt så in i h*****e. Visserligen lite ljusare om det är snö men det är bara en gradskillnad av eländet.

Däremot händer det alltid en massa fanskap i November. När blir det storm. Jodå - i November. När får du punktering på motorvägen. Jodå i November, och självfallet på ett hjul ut mot trafiken. När ger bildjäveln faen i att starta. Jodå i November. Och så vidare - You name it by Yourself.

Man kan inte använda November till något som helst. Tycker man om skidåkning så går det inte att åka skidor därför att det är för lite snö, eller för kallt. Tycker man om att gå turer i skogen så är det antingen för blött eller snö. Vill man gå på Fotboll fryser man häcken av sig eller regnar bort. Visst har Bandyn börjat men störtregnsmatcher klarar inte ens de största entusiasterna av. Och Hockeyn är visserligen inomhus men man skall ju ta sig till och från Arenan också.

November är en månad när man antingen skall åka på semester till varmare trakter eller gå i ide. Man bunkrar upp god mat och dryck samt tillräckligt med goda böcker. Så bäddar man ned sig och håller sängen i de här åtta djävliga veckorna. Med undantag för några små expeditioner när man kompletterar förråden.

Strängt taget fyller November bara en enda funktion. Det är att få ihop till 12 mån på året. Blev vi av med November fick vi ett kortare år. Men samtidigt ett mycket trivsammare. Detta borde vara ett politiskt och fackligt krav. Bort med November !!!!!!! Om de Röd/Gröna hade lovat att ta bort November skulle de ha vunnit valet. Garanterat. Och Mona skulle ha blivit nationens hjältinna.

I stället lovade de dumma djävlarna höjda skatter. Jag menar - vem i h****e skjuter sig själv i foten genom att rösta på partier som lovar höjd skatt. Bort med November är däremot ett populärt löfte som folk skulle rösta på. Till den som säger att det inte går att genomföra vill jag bara påpeka att det är lika trovärdigt som vilket vallöfte som helst.

Och om det skulle gå så illa att inte ens Ayatollah Vanja i LO klarar av att förhandla bort November så kan man ändå komma tillbaka med samma vallöfte om fyra år. Det är bara att påpeka att "vi jobbar på det men har inte nått ända fram". Därmed får vi Sosseregering i all framtid, vilket enligt många debattörer skulle vara jämförbart med Paradis. För säkerhets skull kan Sossarna gå i koalition med Kådisarna. De har ju speciella kontakter till Chefen där uppe i himlen. Och om både Gud, LO och Partiet vill ta bort November så vore det väl själva faen. Inte ens Fredrik och Alliansen skulle våga gå emot ett sådant krav.

Stackars Jimmy däremot skulle få problem. Han är ju färsk i politiken och tror att politik handlar om att göra saker och ting. Medan det i själva verket handlar om att lova. Den mest lovande politikern vinner valet. Speciellt om denne klarar av att bevisa att den andra sidan är onda personer som vill göra det sämre. Men till och med Jimmy och hans gäng skulle nog ställa upp på ett så pass populärt förslag, med den modifikationen att de skulle kräva att det bara gäller Svenska medborgare.

Kremlologi

"Kremlologi" var smeknamnet på den "vetenskap" som både journalister och underrättelsetjänst ägnade sig åt för att finna ut vad som hände inom det gamla Sovjetunionen. Sålunda satt garvade "utrikeskorrar" och studerade foton från Röda Torget på högtidsdagarna med lupp.

Sovjetledningen hade nämligen en viss fastställd liturgi när den visade sig och ändringar i maktförhållandena märktes genom hur nära Generalsekreteraren någon fick stå. Den som flyttat några platser närmare Chefen hade stigit i rang, den som hamnat längre bort var på väg ut i kylan. Och ve den som hade försvunnit helt från tribunen. Man använde den sortens tecken för att lägga ihop "två och två" och därmed försöka förstå vad som skedde i de inre kretsarna.

Men även i Sverige har vi vår variant av denna "Kremlologi". Som Donkeyman kallar för "Sossologi". Därför att vad som sker i högkvarteret på Sveavägen är precis lika okänt som det som skedde inom Kremls murar. Så nu har pressens "Sossologer" högtidsdagar när det skall presenteras spekulationer och göras höns av fjädrar. Pressen är också fylld med sida upp och sida ned av spekulationer kring vem som skall efterträda Mona och vilken politik som denne skall föra.

Valproceduren
Frågan om den framtida politiken har blivit helt underordnad den maktkamp som numera rasar i Partiet. En maktkamp där första perioden gäller kampen om att få in "rätt" personer i Valberedningen. Den som inte har en advokat i valberedningen är nämligen rökt i det här sammanhanget. Det är nämligen valberedningen och dess ordförande som är "Kungamakare".

Alla som studerat "Sossologi" vet att Partiledaren tillsätts genom att "den inre cirkeln" enas om ett namn. Ett namn som vaskas fram genom korridorsnack och intrigspel i de inre korridorerna. Slutligen presenteras ett namn. En person som "kallas" till att bli Partiledare och som sedan väljs enhälligt och med jubel på partikongressen.

Den som i förhand öppet kandiderar till posten är "rökt". Sossarna kallar sina ledare, de väljs inte i öppna val. Processen påminner på ett sätt om hur kardinalerna utser påve. Vi har redan hört ett antal tänkbara kandidater antingen säga "nej" eller "ingen kommentar". Detta med hänvisning till att det pågår en demokratisk process inom partiet. En process som formellt sett är ganska lika den procedur som användes inom Sovjetunionen i sin tid. På papperet var även det en fullkomligt demokratisk procedur. (Bortsett från under Stalintiden när icke önskvärda kandidater "rensades ut" på ett mer bokstavligt sätt).

Proceduren står i markant kontrast till det nyligen avslutade partiledarvalet hos Labour. Ett val där det fanns ett antal kandidater som presenterade vilka visioner de hade för partiet. Varefter alla partimedlemmar röstade i öppet val om vem som skulle bli ledare.

Inom Socialdemokratin inskränker sig medlemmarnas inflytande till att välja den egna föreningens ombud till en Distriktsstämma. Där man utser ombud till en Regionstämma. Där man i sin tur utser ombud till Partikongressen. Eller möjligen går det i ännu fler steg. En procedur som garanterar kontinuitet och att all opposition hålls undan.

Politiken
Vi har också fått ledande Sossar, till och med Mona själv säga att Partiet hade fel politik inför valet. Och då reagerar Donkeyman - Men vad då ......... Ni har ju alla kämpat för den politiken. Och förklarat att om inte den politiken vinner valet så kommer Sverige att gå åt h******e. En politik som plötsligt en månad efter valet inte är bra längre. Den är till och med dålig. Nu skall man alltså skaffa sig en annan politik för att kunna komma till makten. Donkeyman trodde i sin enfald att politiken speglade partiets ideologi.

Donkeyman skall i all vänlighet komma med ett tips. Ett fält där inte något parti har yttrat sig. Men något som kommer att påverka alla som bor och betalar skatt i Sverige inom kort. Helt jungfrulig mark alltså.

Skaffa en strategi för hur man skall kunna bibehålla ett välfärdssamhälle om 10 år när antalet skattebetalare är kraftigt reducerat och antalet pensionärer är betydligt högre. En långsiktig strategi för den saken är en fråga som många kan ställa sig bakom. Men i den frågan väljer Sossarna att agera precis som alla andra och planera enligt "Strutsmodellen".

Självfallet är det bara en del av ett program. Men det är på 10-15 års sikt man måste planera. Och här kan man finna underlag för en reform av vårt välfärdssystem. En uppdatering av systemet till det nya seklets situation. Alternativen är succesiva nedskärningar eller skattehöjningar. Ingendera saken vinner man val på.

Däremot är folk flest beredda att acceptera skattehöjningar om man vet att de skall finansiera en konkret välfärdsreform som det råder allmän enighet kring. Men folk accepterar inte skattehöjning bara för att generellt hälla in mer pengar i det "penningsluk" som samhällets förvaltning utgör.

På kort sikt tror Donkeyman att följande tre åtgärder skulle stärka partiet:

1) Medlemsomröstning till Partiledarposten. Kan detta inte genomföras stadgemässigt redan nu så måste man trots detta ändra proceduren så att vanliga medlemmar får inflytande. Kanske genom en rådgivande omröstning.

2) Partiet är i praktiken LO:s politiska gren. Även om LO-ledaren har legat lågt på sistone skrämmer detta bort massor med väljare. Som inte vill stödja ett parti som tar order utifrån. Hur skulle Sossarna kommentera om företrädare för "Svenskt Näringsliv" automatiskt hade platser i Moderaternas styrelse. Samt vetorätt där.

3) Partisekreteraren måste vara en person utan egna politiska ambitioner. Den posten är nyckelpost i alla partier. Det är den allra viktigaste positionen i byggandet av ett parti. En effektiv partisekreterare har inte tid att sitta i Riksdag, Kommunfullmäktige eller något annat. Jobbet är alldeles för krävande. Samma sak borde egentligen också gälla Ombudsmännen.

Och Donkeyman ser fram emot flera intressanta månader i praktiska studier i Sossologi.

Läs även andra bloggares åsikter om valet, politik, socialdemokraterna

Att sälja tvål eller politik

Det är spännande och intressanta tider för den som i likhet med Donkeyman har intresserat sig för "Sossologi", dvs läran om Socialdemokratins inre väsen.

Partiet har gjort en brakförlust två Riksdagsval i rad och nu skall ansvar fördelas. Historiskt sett har partier som gjort dåliga val förklarat det med en eller annan variant på temat: "Vi nådde inte fram med vår politik." Det vill säga vi har den bästa politiken men vi lyckades inte kommunicera detta till väljarna.

Enligt Donkeymans uppfattning är det nämligen stor skillnad mellan att sälja tvål och att sälja ett politiskt program. När man säljer tvål eller andra konsumtionsvaror försöker man göra en produkt som är vad köparna önskar sig. När man säljer politik försöker man övertala väljarna att stödja den egna ideologin.

I en idealisk värld har partierna sina olika program som speglar deras politiska ideologi. Och väljarna kan välja den ideologi som stämmer bäst ihop med de egna åsikterna. Valkampen går ut på att övertyga väljarna om att det är den egna ideologin som är bäst.

Analyserna efter valet går därmed ut på att förklara varför den ena eller den andra ideologin är mest eller minst populär hos väljarna. Samt varför det ena eller det andra partiet varit duktiga på att kommunicera sin ideologi.

Sedan har vi den "Amerikanska" valkampen. Där har man vänt på det hela. Man studerar vad väljarna har för åsikter och sedan anpassar man partiets program efter den kunskapen. Den som anpassar sig bäst vinner valet. Partierna säljer åsikter som man säljer tvål. Det avgörande blir maktinnehavet som är överordnat ideologin.

Detta är en metod som i alla år har ansetts som "ful" i Sverige. Partier som visat tendenser till att anpassa sitt program efter vad som är populärt hos väljarna har i alla tider skällts för att vara "populister". Vilket har ansetts som ytterst förkastligt.

Nu ser vi att Sossarnas eftervalsprocess börjar likna tvålförsäljning. Många debattörer vill att partiet skall sticka upp fingret i luften och se vilka åsikter som folket har. Och sedan skaffa sig de åsikterna så att man vinner nästa val.

Men först skall man klara av en rå maktkamp. Det håller på att utbryta ett "Rosornas Krig (2)". Där motsättningarna i stor utsträckning står mellan de Ideologiskt renläriga och de Pragmatiska. Eller Traditionalister mot Förnyare som en del kallar det. Förra gången den här kampen rasade var för 20 år sedan. Då vann de Pragmatiska kampen. Något som sedan ledde till att Göran Persson blev Partiledare och Statsminister. Och till att Mona Sahlin efterträdde honom.

I stor utsträckning är det samma människor som positionerar sig inför en ny maktkamp. Men spelreglerna är förändrade den här gången. Sossarna är en del av en större rörelse där LO spelar första fiolen. Och rörelsen har alltid hyllat enigheten. I god demokratisk ordning utses alla positioner till sådana som bevisligen är fullt lojala. Ombud på kongresser har filtrerats genom val i flera steg. Den enskilde medlemmen saknar helt och hållet inflytande. En sådan sak som öppna medlemsval till beslutande församlingar är helt främmande. Och öppen debatt förekommer i liten utsträckning på kongresserna. En Sossekongress är en manifestation som föregår efter en viss liturgi. Alla tvistefrågor avgörs i bakgrunden.

Nu har Mona Sahlin dragit ur proppen och släppt loss krafter som aldrig tidigare har varit lösa inom Socialdemokratin. Alla styrelser skall ställa sina platser till förfogande. Vilket kommer att starta en våldsam maktkamp inte bara på toppnivå. Tiotusentals kommunpampar och lokala ledare ser plötsligt hur den stabila och säkra maktbas man haft börjar skaka. Och tusentals med "strebrar" runt om i organisationerna ser möjligheten att stiga som en kork genom organisationen. Utan att behöva genomgå åratals med "filtrering".

Detta blir festligt att följa med i..........

Och när maktkampen är färdig skall politiken studeras. Många Sossar uttalar att partiets politik inte är i takt med folkets åsikter! Alltså skall man skaffa nya åsikter. Ren och skär populism alltså. Inför öppen ridå. Här gäller inte den gamla Sovjetiska parollen: "Centralkommittén har inte folkets stöd, Centralkommittén söker ett nytt folk". Här gäller en modern Sosseparoll: "Folket stödjer inte partiets politik. Partiet söker en ny politik".

Och Donkeyman som trodde att politik handlade om ideologi.

Men Donkeymans enkla eftervalsanalys står sig ganska långt:
- Sossarna gick till val med en impopulär partiledare.
- Man gick i allians med ett direkt impopulärt parti.
- De enda egna frågor man drev under valkampen var:
1) Höj skatterna
2) Tag bort de populära RUT- och ROT-avdragen och
3) Ge Stockholmarna en Butler i T-banan.
- Tyngdpunkten i valkampanjen var att förklara att Alliansen var en katastrof

Knappast ett vinnande koncept. Vilket också har bevisats. I den stora opinionsundersökningen.

Läs även andra bloggares åsikter om valet, politik, socialdemokraterna

Kasta goda pengar efter dåliga

Det finns ett gammalt klassiskt uttryck i Poker som säger "Att kasta Goda pengar efter Dåliga". Det syftar till den situationen när en spelare har trott att han sitter på vinnande kort och har satsat tungt på dessa. Så blir han plötsligt övertygad om att han inte har en lika säker vinnarhand som han trodde. Men eftersom han har satsat så mycket i potten så "måste" han fortsätta att satsa.

Först gör alltså spelaren det han tror är riktigt och rätt. Men så upptäcker han att han har tänkt fel, han har helt enkelt satsat en massa pengar som motståndaren kommer att vinna. Det är då lockande att "lägga sig" och därigenom förlora de tidigare insatserna (dåliga pengar) men därigenom undvika att förlora nya pengar (goda pengar). Men människan är inte rationell. Det är mänskligt att vilja "skydda" sina gamla insatser, trots att man någonstans i baknacken vet att man nu kommer att förlora ännu mer.

Det rationella vore däremot att värdera den nya situationen utan historiska bindningar. "Jag sitter med de här korten, budgivningen har gått så här - VAD GÖR JAG NU. Och värdera alla möjligheter. Kanske man kan spela potten så att man vinner, kanske tack vare att man har omvärderat styrkeförhållandena. Det viktiga är att utgångspunkten är den nya situationen och att man inte ryggmärgsmässigt väljer att antingen köra vidare eller att kasta korten utan att man gör en ny utvärdering och fattar sitt beslut utifrån den nya situationen.

Det här uttrycket kan också överföras till andra mänskliga aktiviteter. Eller varför inte till politiken. Någon satsar tungt på något riktigt dåligt. Och förlorar. Hamnar helt enkelt i en riktig knipa. Då är det lockande att bara fortsätta som om inte något hade hänt. Trots att det är helt uppenbart att man agerat fel och att man måste göra något helt annat för att "kratsa kastanjerna ur elden".

Och har någon riktigt och rejält kört fast i något som håller på att gå alldeles åt h****e så går debatten allt som oftast bara runt två alternativ. Sympatisörerna vill fortsätta i samma riktning ännu en tid för att komma ur situationen medan Oppositionen vill vrida klockan tillbaka till när man gick in i det felaktiga agerandet. Medan det rationella vore att dra ett streck över historien, sätta sig ned och diskutera kring ett annat tema: "Nu sitter vi i den här situationen, vad i allsin dar skall vi hitta på för att komma vidare härifrån?

I modern politik har vi flera bra exempel på just den här problemställningen.

Ett av dessa är Palestina - Israelkonflikten.

I många år har det man kallar för "Det internationella samhället" krävt en Tvåstatslösning. Men sedan 1967 har förutsättningarna ändrats totalt. Israel har genom sin politik omöjliggjort en sådan. Men trots detta går alla politiska initiativ ut på att förhandla fram just en Tvåstatslösning. Utan att ta hänsyn till att förutsättningarna är helt andra i dag.

Det går inte att vrida tillbaka klockan till 1967 som Obama, EU, Calle Bildt och i stort sett hela världens samlade politikerkår kräver. Ännu mindre går det att vrida klockan tillbaka till 1948 som många på den Arabiska sidan kräver. Det krävs en helt ny värdering av situationen. Donkeyman menar att det finns följande alternativ:

1) Sionisterna vinner. Det betyder att Israel i sin helhet (inlusive Västbanken och Jerusalem) blir en Judisk stat och Araberna avlägsnas till det som Sionisterna anser är Palestinaarabernas land, dvs Jordanien.

2) De hårdföra Araberna vinner. Det betyder att staten Israel upphör och alla "nya Judiska invandrare" återvänder dit de kom från. I korthet vrider man tillbaka klockan till före 1948.

Vare sig alternativ 1) eller 2) kan stödjas av omvärlden. De kan inte heller genomföras med mindre den ena sidan besegras militärt. Alltså finns det bara ett tredje alternativ.

3) En gemensam stat för både Judar och Araber upprättas. En stat som vare sig är Judisk eller Arabisk. Det innebär att vare sig de hårda Sionisterna eller de hårda Araberna vinner. Däremot blir alla andra vinnare. Eftersom staten Israel själv har omöjliggjort en Tvåstatslösning genom sin egen politik måste omvärlden gå samman och kräva just denna lösning.

Risken med alternativ 3) är att Sionisterna på den Judiska sidan kommer att försöka etablera en Apartheidliknande stat. Men redan i dag är vi ju på god väg mot just detta. Som Donkeyman ser saken måste omvärlden slå nävarna i bord och kräva just alternativ 3). Visst hade det kanske varit bättre med Tvåstatslösningen men den är överspelad. Att fortsätta arbeta för den är just "Att slänga goda pengar efter dåliga".

Liknande tankesätt kan appliceras på konflikter som Irak och Afghanistan. Enligt detta tankespår:
"Vi borde aldrig ha gått in i det här. Vi kan inte vinna, därmot kan vi förlora. Men som situationen har utvecklat sig blir det ännu värre om vi backar ut utan vidare. Alltså måste vi finna en alternativ lösning."

Läs även andra bloggares åsikter om Israel, Palestina

Självplågare (2)

Jag har fått e-mail som tackar för att jag börjat skriva igen. Och något som undrar hur i all sin dar jag kan hålla på så "hopplösa" lag.

Men det finns förklaringar till allt. Så jag lägger till en kommentar till "andrahandslistan" i förra inlägget:

HT Bandy
Min moder var från Tornedalen. Så från det att jag var liten "kotte" började familjen resa dit upp och hälsa på hennes släkt. Det blev 2-3 resor per år under ganska många år. Och eftersom jag var Bandyfreak redan som just liten "kotte" så upptäckte jag snabbt att Haparanda SK/T (Utläses Sportklubben Taktik) var ett dj****t bra bandylag.

De var så bra att de spelade jämnt med de bästa Svenska lagen på 50-talet när det reste norröver för att träningsspela inför seriestarten (det fanns ju inte konstfryst då). Och de exporterade massor av spelare söderöver som blev stjärnor. Så jag var på Bandymatch i Haparanda redan på 60-talet. På den tiden fick inte Norrlandslag spela i Allsvenskan.

När "Norrlandsfönstret" öppnades kvalade de några gånger till högsta serien men då hade laget fallit i spelstyrka. Fast 1971 var de nära. Då spelades en kvalserie och de hade inlett i stor stil. Man skulle "bara" resa ned till Stockholm och "köra över" Nynäshamn så var man i Allsvenskan. Men ryktet säger att spelarna tog ut segern i förskott och gick på nattklubb kvällen före - när man ändå var i Stockholm och skulle möta ett "skitlag". Resultatet var förlust och Allsvenska platsen gick upp i rök. Med följd att Kalix blev Norrbottens ledande lag. I många år.

De senaste 10 åren har Tornio PSV dominerat Finsk Bandy men spelat sina hemmamatcher i Haparanda. Så samarbetet har blivit närmare och närmare fram till dess klubbarna slog sig ihop. Nu spelar HT-Bandy i Elitserien i Sverige och utvecklingslaget i Finsk Elitserie. Och Donkeyman följer med. Var bland annat närvarande på historiens första Elitseriematch i Happis förra året.

AFC Wimbledon
Donkeyman har bott och jobbat i London. Då bodde han i just Wimbledon och höll med Elitserienklubben Wimbledon FC. Som senare köptes upp och flyttades till Milton Keynes under skandalösa former. Men fansen bildade en ny förening under namnet AFC Wimbledon. En förening som Donkeyman har stött hela tiden och som han också är delägare i.

AFC har sakta men säkert klättrat upp genom serierna och efter en radda med seriesegrar är man nu i "The Conference", det vill säga serien under ligan.

Tranmere Rovers
För över 40 år sedan kom Donkeyman som ung sjöman till Birkenhead. Som ligger på sydsidan av River Mersey. På nordsidan ligger Liverpool och de flesta upplever nog detta som en enda stad eftersom det finns både järnvägs- och biltunnlar emellan. Men fotbollslaget i Birkenhead heter Tranmere Rovers. De spelar på Prenton Park. Och där var Donkeyman den gången. Vilket var början på en livslång kärlek.

Partick Thistle
När Donkeyman var helt ung var han i Glasgow för att praktisera på Babcock&Wilcoks ångpannefabrik. Som låg i Clydebank. Men de här månaderna bodde han inneboende hos en familj i Glasgow som dels var fanatiska anhängare av "Scottish Nationalist Party". De höll en dagstidning som hette "The Scottish Nationalist". Deras slogan var: "Scotland Free by 73' ". Vilket historien visade inte riktigt höll.

Men familjen var lika lidelsefulla anhängare av fotbollslaget Partick Thistle. Som den gången låg i högsta serien och hade gjort så sedan urminnes tider. Egentligen är det bara de sista 20 åren som de har kommit ordentligt på "dekis". Även om de aldrig har vunnit något som helst.

Montreal Canadiens
Detta är inte något "hopplöst" lag. Det är den mest meriterade föreningen på den Amerikanska kontinenten. Skälet till att Donkeyman fastnade för dem är att när han var ung var vi ett gäng som spelade hockeyspel. Den gången bestod NHL av sex lag och vi var sex grabbar. Alltså valde vi varsitt lag som vi "var" år efter år. Och jag var Montreal. Med spelare som jag hade målat i korrekta dräkter.

Det var inte heller något dåligt val eftersom de vann riktiga NHL vart och vartannat år på den tiden. Med storstjärnor av en annan värld jämfört med våra Svenska stjärnor på den tiden. Inte kunde jag ana den gången att mitt framtida arbete skulle föra mig till Montreal många gånger och att jag skulle få uppleva Canadiens i verkligheten. Både på gamla Forum och på nya Bell Arena.

Bajen Speedway
Donkeyman har alltid gillat speedway. Utan att vara entusiast för något särskilt lag. Även om han mycket väl minns "Varg-Olle" och de andra gamla hjältarna. Men när Hammarby startade upp Speedway så hängde han med på tåget. De första åren som kröntes med uppflyttning till Elitserien och efter ett år när man drog tillbaka laget beroende på dålig ekonomi.

Men Donkeyman hänger med än. Därför att nu har man rekonstruerat. Man har vunnit Allsvenskan men får inte flytta upp till Elitserien därför att den har "stängts". Trots att Bajen numera har ekonomin i ordning. Men - "tider skola komma". En Bajare ger aldrig upp .....

Surrey Cricket
När den unge Donkeyman var si så där 12 år skickades han över sommaren till England för att lära sig Engelska. Något som var var väldigt förnuftigt gjort av hans föräldrar. Donkeyman tillbringade 8 veckor i Penzance hos en familj som var Cricketentusiaster och som invigde honom i den sportens hemligheter. Vilka är många eftersom folk som inte förstår sporten tycker att den är lika spännande som att se färg torka.

Sedan Donkeyman blivit vuxen har han tillbringat mycket tid i England, SydAfrika och andra länder där man spelar Cricket. Och därmed har han också gått på många intressanta matcher och sett ännu fler på TV. Och haft glädje av erfarenheterna från Cricketbanan i Penzance den gången för 50 år sedan.

Och eftersom han bodde en tid i London blev det en hel del matcher på "The Oval" och "Lords". Men hemmalaget på "The Oval", dvs Surrey blev Donkeymans lag.

GAIS Bandy
Så avslutar Donkeyman med GAIS Bandy. Sedan han fått ett e-mail från vännen Arne som undrar om inte GAIS är att gå lite väl "över kanten". Men då vill han först framhålla att GAIS är på något sätt Göteborgarnas svar på Bajen. Det vill säga ett lag med entusiastisk publik som inte vinner särskilt mycket.

Sedan är det så att Donkeyman älskar Bandy. Och i området från Vänern och ner mot Götet finns det massor av kompetenta lag. Till exempel Villa, LAIK, Gripen, Vänersborg, Blåsut, Surte och Kungälv. Dessutom är Göteborg ett av Sveriges största Bandydistrikt med mängder av lag på lägre nivå.

Det vore ett stort lyft för sporten om det kom ett Elitlag från själva Götet. Och när GAIS valde att satsa på Bandy för några år sedan så började Donkeyman stödja dem. Därför att de har verkligen möjligheterna. En stor stad. Ett känt varumärke. Entusiastiska supporters. Dessutom har de skaffat sig en förnuftig ledning.

Man har på många sätt kopierat Bajen Bandy. Genom att få till en Bandybana på Heden, vilket är lika mycket "mitt i stan" som Zinken. Man har knutit särdeles entusiastiska och kompetenta personer till klubben. Sakta men säkert har man byggt upp ett bra lag och slutligen har man värvat en "Super Star" i form av Magnus Muhren. Som jag hoppas kommer att göra samma för GAIS som Jonas Claesson gjorde för Bajen.

Därför att detta vore dj****t bra för Bandy som sport.

Donkeyman är för övrigt gammal kompis med några av GAIS-arna. Vilket hjälper till. Och han skall se minst ett par matcher i Götet i vinter. Plus några Bajen-matcher givetvis.

Därför håller Donkeyman på GAIS Bandy. Precis som han hoppas att IFK Malmö Bandy skall inspireras av dem. Även om de ligger en del år efter Bajen och GAIS.

Läs även andra bloggares åsikter om hockey, bandy, fotboll, idrott

Självplågare

Att vara supporter till ett lag är en form av självplågeri. Det spelar inte någon roll om det gäller Fotboll, Hockey, Bandy eller något annat. För de allra flesta innebär det en livslång kärlek och samtidigt ett livslångt lidande. Visst kan man göra det lätt för sig och "hålla på" Manchester United, Barcelona eller någon annan av "De Stora Kanonerna". Då är man i grunden säkrad seger i de allra flesta matcher samt titlar nästan varje år. Det värsta man kan drabbas av är en misslyckad säsong när laget "bara" kommer på fjärde plats eller så. Men det tar de här gängen igen nästa år. Att hålla på sådana lag är att göra livet lätt för sig. Man har valt "gräddfilen".

Men jag misstänker att den stora massan av supporters inte genomlever sina supporterliv på det viset. Man håller på ett lag som vinner och förlorar matcher om vartannat. Lag som någon gång kämpar om en medalj bara för att nästa år kämpa om att undvika nedflyttning. Många håller på lag där den stora drömmen är att klättra ett steg högre i seriestegen och därmed "bara" vara ett par eller tre nivåer under Högsta Serien.

Det är supporters som genom livet lär sig att matchresultat i högsta grad är färskvara. Man firar en seger därför att man vet att nästa gång är det långt ifrån säkert att den upprepas.

Donkeyman är lidelsefullt intresserad av Bandy, Hockey och Fotboll. Men också av Speedway och Cricket. Och jämfört med "De Stora Kanonerna" så håller han på ganska hopplösa lag. Lag som sällan eller aldrig vinner några serier. Men som däremot har för vana att "åka ur" med jämna mellanrum.

I första hand är det givetvis Hammarby som är den stora kärleken. I alla idrotter som de utövar. Och det har varit ett livslångt lidande. Donkeyman har följt laget sedan 50-talet med glädjeämnen och sorger om vartannat.

Hammarby Fotboll har åkt upp och ned mellan högsta och näst högsta serien i alla tider. Bortsett från ett tiotal år i början på detta sekel när man var fast inventarium i Allsvenskan. Och den minnesvärda säsongen 2001 när man faktiskt vann hela grejan. För att uppnå den segern hade man kämpat i 104 år. Så det är inte att undra på om "Bajarna" firade - det kan ju ta 104 år till nästa gång.

Hammarby Bandy var ute ur Allsvenskan i nästan 20 år innan man rekonstruerade det hela och kom tillbaka. Så blev man ett topplag som gick till final. Men man förlorade ett halvdussin finaler nästan på raken innan man tog det där guldet som man jobbat för i nära 100 år. En minnesvärd snöstormsdag i mars i år.

Hammarby Hockeyn var fram till 1950-talet Sveriges bästa lag. Sedan dess har det bara varit elände, elände, mer elände och slutligen konkurs. Men i god gammal "Bajenanda" lyckades man göra något bra av det också. "Bajen Fans Hockey" föddes 2008 och har genom seriesegrar -08 och -09 spelar man nu i div III Stockholm Norra. Med ett osannolikt publikstöd. Och klubben ägs, drivs och sköts av Supporterna själva.

"Bajare" har alltid varit glada typer som inte tagit för allvarligt på det hela. Enligt den gamla "Bajenandan" tar man dagen som den kommer. Om vi "torskar" så beror det på att vi inte var bra nog. Eller så här - Om vi vinner så dricker vi för att festa, om vi förlorar så dricker vi för att dränka sorgerna och om vi spelar oavgjort så dricker vi för att vi är törstiga.

"Firmor" och "Huliganer" är lika moderna företeelser i "Bajen" som "Kritstreck" och "Finanshajar". Bägge sorterna för bara elände med sig i idrottslag. Något som den tragiskt misskötta Hockeyn kan vittna om. Och fanen vete om inte Fotbollen är på väg mot samma håll.

Men Donkeyman har flera lag som han följer på nära håll. Såsom boende i Tromsø är givet vis TIL, det vill säga Tromsø Idrettslag ett naturligt val. Ett lag som faktiskt har haft en del framgångar. Två helt osannolikt festliga Cupfinalsegrar nere i Oslo. Ett seriesilver och Två seriebrons. Varav det senaste nu i år. Men mellan de festliga ögonblicken finns det många sorgliga händelser med matcher som skulle ha vunnits om inte ........ Och så vidare.

Och som arbetande i Ö-vik går givetvis Donkeyman på MoDo Hockeyn. För andra säsongen i rad har han Säsongkort. Men med vanlig precision så jobbade han inte här 2007 när laget blev Svenska Mästare. Nejdå, han jobbar här -08, -09 och -10 när laget är högst mänskligt och kämpar för att nå slutspel. Men vilka högtidsstunder man bjuds på.

Som i går kväll mot Brynäs. MoDo börjar matchen bra och skapar en radda väldigt vassa målchanser bara för att ligga under med 0-3 inom 8 minuter. Men snacka om moral. Man kämpade sig tillbaka in i matchen och taket lyfte när 4-3 - målet satt.

Och precis som Donkeyman fick uppleva "Nackas" återkomst -64 så fick han uppleva "Foppas" retur -08. Och "Superkedjan -09. Så mellan sorgerna upplever en Supporter många glada stunder.

Så skall Donkeyman bara räkna upp andra lag som han följer - med glädje och sorg:

Haparanda-Tornio Bandy
GAIS Bandy
AFC Wimbledon
Tranmere Rovers
Partick Thistle FC
Montreal Canadiens
Bajen Speedway
Surrey Cricket

Det finns dem bland Donkeymans vänner som säger att han "Samlar på Hopplösa Lag". Men det är nog festligare att följa ett så kallad "hopplöst" lag än att välja en "gräddfil" i form av de stora klubbarna. Tycker alltså Donkeyman.

Läs även andra bloggares åsikter om Hammarby, Bandy, Hockey, Fotboll

Time Out is over

Som alla mina trogna läsare observerat så har jag tagit mig en liten "Time Out". Det var egentligen inte planerat men dag efter dag dök det upp en massa saker som jag måste ta hand om. Äsch - jag skriver ett par rader i morgon i stället. Blev upprepat gång på gång.

Och plötsligt hade den stora livstjuven "tiden" snott en månad av min dyrbara levnad. Så nu är det sista Oktober. Det har varit ett par höststormar (eller åtmindstone höstkulingar). Det har varit ett litet utbrott av vinter. Och nu är det grått och trist. Som vanligt vid årstiden. Lågtrycken står i kö för att passera vårt land.

Men sagda Oktober har också inneburit en mängd med arbete som inte var planerat. Vilket givetvis är glädjande. Nya och friska pilsnerpengar mottages alltid med glädje. Speciellt med tanke på att "Kemneren" just har avsänt ett par blytunga räkningar i form av kvarskatt som skall betalas den 10.11 och 15.12. Vilket blir en dränering av Donkeymans Bankkonto.

Visserligen något som varit förväntat, uträknat och klart sedan länge. Men Donkeyman förfaller gärna till "strutsmentalitet" när det gäller den egna ekonomin. Den där stora räkningen i November har ännu inte kommit - alltså finns den inte.

För övrigt jobbar Donkeyman med ett intressant projekt som det ännu är lite för tidigt för att avslöja. Men information kommer snart.

Valanalys (3) - Valsystemet

Donkeyman har vid flera tillfällen skrivit om valsystemet. Valet år 2010 ger honom mer "vatten på sin kvarn" och han återkommer därmed till detta intressanta ämne.

Proportionalitet
Hur man än vänder och vrider på sig så är det valsystemet som avgör utgången av ett val. Även om vi har fri och lika rösträtt så "väger" samma röst olika tungt beroende på var den har avgivits. Det är bara något val tillbaka som USA, UK och Norge hade gemensamt att det parti som fått de flesta rösterna hade förlorat valet när man räknar i mandat - och därmed inte fått makt och inflytande.

I USA och England är detta en följd av att man arbetar med enmansvalkretsar där varje valkrets förutsätts vara lika stor (i röster räknat). Detta system ger (vanligen) klara utslag i form av starka regeringar men samtidigt så blir de som inte vinner valet i praktiken helt utan inflytande. Det här valsystemet innehåller också en komplicerad matematik som hanteras av partiernas experter i samband med den kontinuerliga revisionen av valkretsarnas indelning.

I Sverige och Norge har vi proportionella val. Men trots detta har de här två länderna olika syn på vad som är demokrati. Den Svenska synen är att varje röst skall betyda lika mycket, vilket givetvis gör att de befolkningstäta områdena blir "tyngre" än glesbygden. I Norge anses detta odemokratiskt, här ger man landsbygden en fördel. Alltså är till exempel en Finnmarking värd ungefär 50% mer än en Oslobo. Den Norska Röd/Gröna regeringen sitter också i kraft av just detta valsystem.

Ett system som vi Svenskar anser vara odemokratiskt. Men jag vill påpeka att ett antal av mina Norska vänner har inte någon som helst förståelse för det Svenska systemet. Tvärtom - de anser att det är odemokratiskt att stora regioner i Sverige har så litet inflytande i Riksdagen i jämförelse med de stora tätområdena runt städerna.

Det är helt enkelt så att regionalt inflytande står i motsats mot total proportionalitet. När dagens Svenska system infördes hade vi 5 partier i Riksdagen och det fanns absolut inte något som antydde att det skulle bli fler. Därför hamnade den nedre gränsen vid 4% och antalet utjämningsmandat med tillhörande matematik anpassades för att ge god proportionalitet.

Sedan dess har KD, NyD, MP och SD gjort sin entré i maktens korridorer. Och med 8 partier blir antalet utjämningsmandat för litet för att ge perfekt proportionalitet. De små partierna missgynnas på bekostnad av de stora. Den här gången var det (s) som drog vinstlotten i denna tombola men det kunde lika gärna ha varit (m). Och då hade i stället Alliansen fått egen majoritet.

Självfallet måste man göra något åt detta. Därför att i Sverige har vi valt att prioritera matematisk rättvisa framför regionernas representation. Problemet är bara att de stora partierna självfallet inte ser detta som någon viktig fråga eftersom det är de själva som gynnas. Och så länge den hårda blockpolitiken råder lär inte småpartierna slå sig samman om att söka en förändring.

Donkeyman anser att detta problem bör lösas genom att spärrgränsen höjs ett par procent. En gräns på 6% skulle "rensa" i partifloran. Det skulle antagligen leda till att den strikta blockpolitiken bröts upp och till att det blev klarare majoriteter. När man satte gränsen till 4% valde man den siffran enbart därför att inte något av de dåvarande partierna skulle riskera att falla ur. På den tiden låg (s) kontinuerligt strax över 45% och man behövde dåvarande kommunisternas stöd för att skapa egen majoritet. Hade kommunisterna åkt ur så hade också (s)-regeringen fallit. Något som också manifisterades i den så kallade "Kamrat 4%" som varje val ställde upp för att rädda dem.

Valets genomförande
Det har redan skrivits spaltkilometrar om det sorgliga spektakel som utspelat sig i samband med rösträkningen i diverse orter. Dessutom antyds att detta har varit "normalt" i många år, det är bara så att detta var första gången som siffrorna var så "tighta" att pressen har närbevakat kontrollräkningen.

Den som har läst tidningarna har också fått all info som behövs för att inse varför det har blivit så här. Men märkligt nog har inte någon gjort en större sak om denna orsak. Som beror på ren och skär okunnighet bland funktionärerna. En kombination av dålig utbildning och bristfälliga procedurer.

Valförrättarna och alla andra som genomför valet har i de flesta fall över huvud taget inte någon som helst utbildning för denna uppgift. Det finns inte heller några klart fastställda procedurer med CheckListor och liknande som styr upp verksamheten.

Med tanke på vad ett val kostar och vilken betydelse det har så är detta inte något mindre än en ren och skär SKANDAL. Självfallet skulle i vart fall föreståndaren och dennes ersättare men helst alla som som är valfunktionärer ha genomgått en kurs. Antagligen räcker det med en dagskurs som rimligen avslutas med prov och utfärdande av certifikat. Hade detta varit genomfört skulle vi ha sluppit uppleva årets fiasko. Dessutom måste deras arbete styras upp genom strikta procedurer som är fästa på papper i form av "Check Lists".

Kryss / Strykning / Slängare
Donkeyman tycker att systemet med kryssning är ett stort steg framåt. Speciellt att det inte krävs fler kryss än att det ligger inom det möjligas ram att flytta upp någon på listan.

Men Donkeyman saknar möjligheten att stryka kandidater. Den som är politiskt aktiv ser ofta personer på det egna partitets lista som han inte "har sans för". Här och nu kan Donkeyman erkänna att han till och med helt och hållet har avstått från att rösta vid ett tillfälle därför att "hans parti" hade en i Donkeymans ögon totalt "osmaklig" person på listan. Hellre än att komma i skada för att hjälpa den personen till ett uppdrag vid maktens köttgrytor avstod han från att rösta.

Fast egentligen skulle Donkeyman vilja gå ännu ett steg längre. I Norska val har man ett system med så kallade "slängare". Det vill säga att man under en speciell rubrik kan föra på ett eller flera namn från ett annat parti på valsedeln. Det ger inte någon röst på det partiet. Däremot funkar "slängaren" precis som om någon av det partiets väljare hade kryssat personen. Det vill säga - man påverkar deras interna rangordning, inte något annat.

Läs även andra bloggares åsikter om val 2010, valsystem

Valanalys (2) - Socialdemokratin

Socialdemokratin har varit den dominerande kraften i Svensk politik sedan den Allmänna Rösträtten infördes. Det är omöjligt att diskutera någon politisk fråga under den perioden utan att ta hänsyn till Sossarna. De har varit så mycket mer än ett parti - de har totalt dominerat det Svenska samhället. Fackföreningsrörelsen, Konsum, HSB, Hyresgästföreningen, ABF, Unga Örnar ..... "You name it" - allt har varit olika sidor av Socialdemokratin.

Men om valet år 2006 var ett dåligt val för Rörelsen så var valet 2010 en katastrof. Skall man förstå bakgrunden till denna så krävs en liten historisk tillbakablick. Så här ser Donkeyman på saken:

Partihistorien
Donkeyman menar att Socialdemokratin har utvecklats i några väl definierade steg.

1) Partiet formas.
Det "moderna" partiet formades efter WW1. Efter mångåriga interna stridigheter valde man reformismen framför revolutionen. De "revolutionära" bröt sig ut och bildade det som efter otaliga interna strider och splittringar utvecklats till dagens Vänsterparti. Ett parti som i dag till stora delar har samma åsikter som Sossarna hade för 40 år sedan.

2) Reformsossarna
De närmaste 50 åren kännetecknas av att Socialdemokratin bygger det moderna välfärdssamhället. Eller "Folkhemmet" som Per Albin kallade det. Man har ett konkret projekt som genomförs steg för steg. De sista murstenarna är Vänstertrafiken och Pensionsreformen. Då är projektet färdigt. Vi har nu kommit in på 1960-talet.

3) Betongsossarna
Nästa epok som sträcker sig fram till mitten av 1980-talet kan karakteriseras av att "Rörelsen" försvarade det man hade byggt upp. Perioden kännetecknas av tron på kollektivet som överlät åt Staten att styra våra liv. "Vi vet vad som är bäst för dig. Och om du inte vill göra det som är bäst för dig så skall vi se till att tvinga dig." Men perioden kännetecknades också av en omfattande ungdomsrevolt som Socialdemokratin aldrig lärde sig förstå. Jag ger bara några stickord: FNL-grupperna, Palestinarörelsen, Almarna, Mullvaden, Proggen, Kärnkraften, Miljörörelsen.

4) De Pragmatiska Sossarna.
Sakta men säkert utbröt det en ideologisk kamp inom Socialdemokratin. Det så kallade "Rosornas Krig" kom att stå mellan mer Ideologiskt inriktade (konservativa) och Pragmatiker (reformister). Med tiden vann pragmatikerna och deras höjdpunkt kom under Göran Perssons epok. En epok när en stor mängd av de tidigare institutionerna ändrades eller bröts ned. Man upplevde också en stor ekonomisk kris under 1990-talet. En kris som moderaterna under Carl Bildt och sossarna under Göran Persson löste i samförstånd.

5) Vingelsossarna
Efter Göran Persson har Sossarna under Mona Sahlin förflyttat politiken mot vänster. Samtidigt som Moderaterna har förflyttat sig mot mitten. Det Röd/Gröna projektet har tvingat (s) att överge 90-talets Pragmatiska förvaltningspolitik. Partiet har svängt vänster och blivit mer populistiskt.

Frågan är: "Vilken väg tar Socialdemokratin efter Valet 2010"?

Förändrat samhälle
Samhällets uppbyggnad och framför allt dess inre motsättningar har förändrats dramatiskt under de senaste 50 åren. In på 1960-talet kunde man identifiera följande samhällsklasser och huvudmotsättningar:

AA) De rika.
Till antalet väldigt få men samtidigt var de givetvis mycket inflytelserika.
BB) Bönder och Småföretagare
Dessa stod intressemässigt nära Medelklassen.
CC) Medelklassen.
I huvudsak tjänstemän från både industrin och det offentliga. Plus ett antal småföretagare och bönder.
DD) Arbetarklassen.
Den stora mängden. Arbetare på industrin men också inom det offentliga och jordbruket.

Arbetarklassen utgjorde den stora mängden av befolkningen. Den socialdemokratiska rörelsen tog tillvara deras intressen och hade därmed en naturlig majoritet bland rösterna. I många avseenden sammanföll Arbetarklassens intressen med Medelklassen och (s) hade stort stöd även där. Motsättningarna var i huvudsak mot Överklassen.

Skall man se lika förenklat på dagens samhälle så finner vi följande grupper och motsättningar:

AA) De Rika.
Precis som tidigare utgör de en liten grupp som fortfarande har stort inflytande
BB) Medelklassen.
Denna består av Bönder, Småföretagare, den tidigare Medelklassen plus den tidigare Arbetarklassen. Dagens industriarbetare är en högt avlönad expert som sköter komplicerade anläggningar. Den klassiska grovarbetaren eller "mannen på golvet" är en liten minoritet. Medelklassen utgör den absoluta majoriteten inom befolkningen. Vi talar om kanske 75% och de är i grunden nöjda med sin tillvaro. Det som de fruktar mer än något annat är att ramla "över kanten" ned i nästa grupp.
CC) Underklassen.
Till skillnad från tidigare så har det utvecklats en ren underklass som står utanför arbetsmarknaden. Den utgör en minoritet av befolkningen, kanske 15%, som man inte vinner några val på att tillvarata intressena för.

I den mån som man i dag kan tala om motsättningar så ligger de i Medelklassens rädsla för att drabbas av något (arbetslöshet, sjukdom, olycka, konkurs) som gör att man "ramlar ned" i Underklassen.

Det som har skett med Socialdemokratin är att man inte har lyckats vinna förtroende hos dagens moderna medelklass. Samtidigt har den klassiska arbetarklassen försvunnit. Partiets "naturliga" bas har helt enkelt smält samman.

Valrörelsen
Donkeyman anser att Socialdemokratin gjorde en direkt dålig valrörelse. Man spred upprörd negativ propaganda om regeringen. En propaganda som gick till direkta personangrepp, se till exempel affischkampanjen med Allianspolitikerna upp och ned försedda med etiketter av typen: "Oduglig", "Okunnig", "Kriminell" och så vidare. Antagligen retade man upp många potentiella väljare genom att sjunka så lågt propagandamässigt.

Samtidigt backade man inte upp denna upprörda kritik med någon egen trovärdig politik. Kanske detta var en följd av det Röd/Gröna samarbetet. Man avstod i vart fall från att tala om VAD MAN VILLE GÖRA. Det enda man informerade om var HUR DÅLIGA DE ANDRA ÄR. Märkligt är att trots att man valt denna strategi valde man av något märkligt skäl att avstå från att sätta fokus på utförsäkringarna och försämring av sjukkassan förrän helt på slutet. Trots att man där hade en verkligt bra sak.

I grund och botten lyckades de Röd/Gröna bara kommunicera ett enda budskap. Men det spred man desto tydligare. OM VI VINNER VALET KOMMER VI ATT HÖJA DIN SKATT. Utan att på något sätt klargöra vad vi skulle få för dessa nya skattepengar. På ett sådant budskap vinner man inte några val längre.

Huruvida det är så att Socialdemokratin har en bra politik som man inte klarar att kommunicera eller om det är så att man faktiskt lyckats kommunicera sin politik och förlorar därför att folk inte tycker det är någon bra politik blir sannolikt en fråga för en intensiv intern valanalys.

Framtiden
Donkeyman tror att Socialdemokratin måste skaffa sig nya målsättningar. Både lång- och kortsiktiga sådana. Målsättningar som är relevanta för 2010-talets invånare. Man måste veta i vilken riktning man vill utveckla samhället för att utveckla en bra politik.

Reformsossarna under Per Albin och Tage hade naturliga målsättningar. Dessa uppnådde man under Tages tid. Sedan försökte man bevara det bestående under Olof och Ingvar. Medan Göran accepterade att världen hade förändrat sig och anpassade politiken mot en nyare tid. Under Görans epok var till och med Donkeyman Sosse. Sedan Mona kom till ledningen har plötsligt Göran blivit nedvärderad. Nu verkar man mest ägna sig åt att försöka vrida klockan tillbaka till det lyckliga 1960-talet. I stället för att lösa 2000-talets problem och motsättningar.

Som det är nu så fungerar partiet mer som en intresseorganisation för Offentligt anställda och för dem som lever på bidrag och överföringar. Det är en alldeles för tunn bas för att vinna några val. Speciellt när man delar samma bas med (v).

Donkeyman tvivlar på att partiet har förmågan att kombinera Ideologi och Pragmatism till en ny och modern politik som kan vinna allmän uppslutning. En politik för 2000-talets samhälle. De "Nya Moderaterna" skapades inte över en natt. Det var resultatet av en långvarig process där Fredrik Reinfeldt var katalysatorn. Ett annat problem är att inom Socialdemokratin har man inte en kultur av intern debatt. Partikongresserna tar formen av manifestationer där enigheten utåt är det viktiga. Interna kritiker åker snabbt ut i kylan. Därför är Donkeyman pessimistisk på Socialdemokratins vägnar.

Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, val 2010

Valanalys (1) - SD

Donkeyman skall i några artiklar ge sin tolkning av valresultatet. Men till att börja med vill han påpeka att detta inte är färdigt ännu. De sena poströsterna är ännu oräknade, länsstyrelsernas kontrollräkning är inte heller klar. Som situationen är just nu är det många Röd/Gröna mandat som hänger i en väldigt tunn tråd. Även om det naturligtvis inte är sannolikt så finns det en möjlighet att det blir ändringar. I sådana fall till Röd/Grön nackdel.

Några ting är ändå säkra. Till exempel att SD kommer in i Riksdagen med en manstark grupp. Man blir till och med större än både (v) och (kd). Alltså är det lämpligt att börja med att kommentera just SD.

Vågmästare
Till att börja med måste Donkeyman rätta till det slappa språkbruk som dagens media använder. SD är inte "vågmästare" i Riksdagen. Det är Fredrik Reinfeldt och (m) som har den rollen. För kännedom kan Donkeyman berätta att "vågmästare" är en gammal titel som beskrev den som "förestod allmän våg och sörjde för vägningens riktighet". Med andra ord, den som sköter vågen.

I överförd betydelse har man länge använt uttrycket för att beskriva en politisk situation där det parti som har makten inte har egen majoritet utan är beroende av andra för att få igenom sina förslag.

I korrekt språkbruk är alltså Reinfeldt "vågmästare" och han för "vågmästarpolitik" medan SD utgör "tungan på vågen", det vill säga den som bestämmer åt vilket håll vågen tippar. Men precis som vanligt förslappar media språket och rör till begreppen.

Högerextremister
På samma sätt förslappar media språket när man beskriver SD. Partiet beskrivs som varande högerextremt, yttersta höger, halvfascistiskt och liknande epitet. Det är inte heller ett korrekt och stringent språkbruk.

SD har förvisso sina rötter i nynazistiska kretsar. Det är det inte något som helst tvivel om. Lika säkert är att det finns många med högerextrema åsikter bland partiets anhängare. Men det gör inte partiet till högerextremt. Lika lite som (v) är Moskvakommunistiskt. Trots att det partiet har sina rötter i den Moskvatrogna kommunistiska traditionen och trots att många av partiets nuvarande medlemmar och anhängare fortfarande hyllar samma åsikter och förebilder.

Vad vill SD
SD har tre stycken kärnfrågor som man brinner extra för. Det är begränsad invandring, brottsbekämpning och bättre villkor åt pensionärerna. Lite schablonmässigt kan man säga att man vill minska invandringen till nära noll. Eftersom de anser att invandrarna kostar samhället stora pengar kommer man därmed att göra en avsevärd budgetbesparing som i sin tur skall användas till brottsbekämpning och till bättre villkor för de äldre.

I invandrarfrågan står de helt ensamma. Inga andra partier har haft samma dramatiska ståndpunkt på senare tid. Man skall dock minnas att den tidigare stora arbetskraftinvandringen till Sverige stoppades i mitten på 1970-talet. Detta skedde på önskemål från LO och det var SAP som stod för lagstiftningen. Motiveringen var den gången rädsla för att invandrarna skulle ta jobben från Svenska arbetare. Man skall också minnas att FP på senare år har antagit samma ståndpunkt som SD i några frågor som rör komplexet invandring utan att på något sätt ha gemensam ståndpunkt fullt ut.

Invandringsfrågan har även en annan dimension hos SD. Vi talar här om en modern variant av rasism. Partiet hänger sig inte åt den traditionella rasismen så som nazismen och extremhögern gjort sig känd för. Man diskuterar inte ras, gener eller anti-semitism. Deras moderna variant går på kultur och religion. I synnerhet islamofobi, det vill säga skräck för islam.

I detta avseende kan man säga att de har högerextrema åsikter.

När det gäller alla andra frågor förutom invandring så kan man inte spåra något högerextremt i partiets politik. I de frågor som traditionellt har definierat höger - vänsterskalan dvs i förhållande till "grad av statlig kontroll", "offentligt ägande" och "skattenivå" så ligger man ganska nära (s) och mitten. När det gäller vissa utrikespolitiska frågor såsom EU och Afghanistan har man samma ståndpunkter som (v) och yttersta vänstern.

I grund och botten önskar SD vrida tillbaka klockan till en behagligare tidsålder utan invandrare när det var Svensk kultur i Sverige. Men man får inte glömma att det är flera partier som har liknande önskemål om än från lite annorlunda utgångspunkt. Såväl (v), (c), (kd) och delvis också (s) har i många avseenden en politik där man önskar sig tillbaka till en "bättre tidsålder". En svunnen tid utan globalisering när Sverige var Sverige.

Vilka röstar på SD
Detta har man redan skrivit spaltmil om. Den typiske SD-väljaren är enligt olika undersökningar arbetslösa eller dåligt utbildade yngre män som bor i mindre tätorter och på landsbygden. Speciellt orter där jobben av en eller annan orsak har försvunnit är ofta starka SD-fästen.

Påfallande många av partiets sympatisörer anser att det är invandrarnas fel att de har problem på arbetsmarknaden. Det är invandrarna som stjäl jobben och det är invandrarna som dränerar statskassan genom stora bidrag. Partiet har inte fått något dramatiskt genomslag i de större städerna eller i de framgångsrika industriorterna.

Påfallande många av SD:s väljare tycks vara sådana som har valt att inte har rösta tidigare. Många kommer också från det Socialdemokratiska lägret. Men SD rekryterar från alla håll. Det är svårt att säga att något speciellt parti har "drabbats" hårdare än andra.

Å andra är nog inte de flesta SD-väljarna vare sig rasister eller islamofober. De är däremot missnöjda med att de etablerade partierna i åratal inte har tagit problemen och utvecklingen i vissa förortsområden på allvar. En av orsakerna till detta är en totalt felslagen integreringspolitik. De etablerade partierna har inte heller gjort något åt att det vuxit fram en ny underklass. En underklass där många har dålig utbildning och som ofta skyller sina problem på att invandrarna tar deras jobb.

De upplever att de etablerade partierna inte försöker lösa deras problem därför att analysen och lösningarna inte är PK (Politiskt Korrekta). Därmed väljer de att rösta på ett parti som inte heller är PK. Och kan samtidigt ge en spark i arschelet åt de traditionella politikerna.

De andra partierna och SD
De "etablerade partierna" har använt samma taktik gentemot SD som man en gång i tiden använde mot (k) och senare (vpk). Man har försökt isolera dem. Som en gengångare från 1960-talet har man väckt upp uttrycket "De demokratiska partierna". Man vägrar att debattera med dem. Man försöker frysa ut dem på alla sätt.

I stället för att uppfinna hjulet på nytt kunde man ha studerat Norge. Där just den taktiken kraftigt har bidragit till att FrP har gjort så stora framsteg. "Folk flest" har blivit förb**** på de vanliga partierna och stödröstat på FrP. (Observera att FrP i övrigt inte kan jämföras med SD).

Detta förhållningssätt leder till ökade sympatier för SD. Det är sannolikt många som röstar på partiet för att markera att man är MOT de etablerade partierna. Inte därför att man är FÖR SD. Ungefär samma krafter som avgjorde EURO-valet för några år sedan.

Om man i stället skulle ha behandlat dem som vilket parti som helst skulle det inte vara några större problem att mer eller mindre mosa dem i debatt efter debatt. Goda debattörer från andra partier skulle lätt kunna ta isär SD-politiken och synliggöra dess problem. Nu sker inte detta. I stället får de stå helt oemotsagda. Och när man diskuterar dem så klistrar man massa felaktiga etiketter på dem.

Ju längre de traditionella partierna fortsätter med sin nuvarande hållning - desto mer sympati kommer SD att få.

Stenkastarvänstern
Dess värre finns det några ungdomsgrupper som vill bestämma vem som skall få rätten att hålla politiska möten här i landet. Det är samma gäng som fixade kravallerna i Göteborg på sin tid och samma gäng som reser runt som internationella stenkastare närhelst det är någon internationell begivenhet som de ogillar.

Vi snackar här om vad man ofta kallar de "Autonoma Grupperna", dvs löst sammansatta grupper av vålsromantiserande vänsterungdomar och anarkister. AFA och Revolutionära Fronten är två av de mer kända organisationerna bland det här gänget. De anser på fullt allvar att de har rätten att bestämma vad man skall få säga, skriva och göra. Och de har på alla sätt försökt hindra SD från att bedriva sin valkampanj. Det är inte bara frågan om störande vuvuzelor och talkörer. Man kastar sten, bränner upp valstugor och drar sig inte för våld i några former.

Det bedrövliga i sammanhanget är att de etablerade partierna och polisen inte tar avstånd från detta mer än högst pliktskyldigt. Herr Ohly har till och med uppmanat till "Utomparlamentarisk kamp" mot SD. Det vill säga när folket röstar fel så tvingas andra "rätta till det". Ungefär som när Palestinierna straffas för att de röstade fel i det senaste tillåtna valet.

Antagligen kan vi tacka både de här våldsromantikerna och våra politiker som låtsats om att SD inte existerar för att de nu sitter i Riksdagen.

Läs även andra bloggares åsikter om politik, sverigedemokraterna, val 2010, rasism

Dan före dan

Nu går Valkampen in i sina sista självande timmar. En kampanj som i många avseenden har varit uppseendeväckande. För mindre än ett år sedan hade de Röd/Gröna ett försprång som alla experter ansåg vara helt ointagligt. Valet var redan avgjort. Men sedan vårvintern har Alliansen sakta men säkert "ätit upp" försprånget och under sommaren har man dragit ifrån. Nu är det Alliansen som anses ha en ointaglig ledning.

Men den riktiga opinionsundersökningen sker i morgon. Det är då allt avgörs. Inte bara vilka partier som skall styra vad. Det är också en mängd med politiska jobb som skall tillsättas. Och vid Röd/Grön seger är det många som helt enkelt får sparken. Några av förlorarna kommer givetvis i traditionell ordning att få jobb som Landshövding, Generaldirektör eller liknande eftersom "den politiska klassen" alltid ger varandra en hand. Men många kommer att tvingas "gå ned" i karriärstegen.

Det är alltså ett par nervösa nätter för diverse politruker det närmaste dygnet. Sedan kommer resultatet att analyseras fram och baklänges av "analytiker".

Sossologi
Självfallet är valet en viktig händelse för en sossologie studerande. Som Donkeyman. Hur man än vänder och vrider på saken så har Socialdemokratin varit ledande inom Svensk Polik i ungefär 90 år nu. Tandemet med Fackföreningsrörelsen i form av LO och dess politiska gren i form av SAP har varit dominerande och man har aldrig kunnat se bort ifrån "Rörelsen". Men nu visar utvecklingen att just "Rörelsens" inflytande sakta minskar.

För första gången tvingas man helt öppet till att samarbeta med den tidigare ärkefienden i form av kommunisterna. Som numera döljer sig bakom den lite ofarliga beteckningen (v). De gamla sosseideologerna måtte vända sig i sina gravar. Inte nog med det - det verkliga vallokomotivet på Röd/Grön sida utgörs av det tidigare så hånade MiljöPartiet. Gamla Gråsossar tror inte sina ögon - "Partiet" måste ha assistans av "Miljöflummare".

Trots detta verkar det inte som om de Röd/Gröna når fram. Då måste man fråga sig - vad detta beror på. Oavsett valutgång tvingar sig en omfattande analysrunda fram internt inom Socialdemokratin. Donkeyman tror att förklaringen ligger på två plan:

1. Valrörelsen
De Röd/Gröna har inte framfört ett ett enda positivt projekt. Man har i ett helt år inte gjort annat än argumenterat för hur dåliga Alliansen är. En argumentation som i stort sett gått ut på att Alliansens företrädare är onda människor som har en inneboende önskan om att göra det sämre för "vanligt folk" för att kunna göra det bättre för "de rika". Trots att skillnaden mellan Röd/Grön- och Allianspolitik i många viktiga politikfrågor är ganska marginell.

Det verkliga bottennappet var LO:s annonskampanj där man hänger ut Allianspolitikerna upp- och ned med kommentarer av typ: Dum i Huvudet, Oduglig, Idiot ..... och så vidare. Där tror jag att de Röd/Gröna förlorade mängder med röster. Samtidigt har Alliansen målmedvetet undgått den typen av peronförföljelse.

Skall man vara riktigt krass så har de Röd/Gröna inte lyckats kommunicera något annat budskap än: "Om vi vinner valet så skall vi höja skatterna". Något annat har inte ens sådana med mycket stora och lyssnande öron uppfattat. Bortsett från just att Allliansens folk är onda människor.

2. Socialdemokratin vill lösa 2010 års problem med 1970 års politik
Detta är problem nummer två. Varje Sossologie Stud har upptäckt att retoriken och samhällsanalysen inte har utvecklats på många år. Samtidigt slår man sina påsar ihop med ett Vänsterparti som har utvecklats till att vara en konservativ samhällskraft. Nästan på gränsen till att vara Reaktionära. Absolut inte något som helst får förändras.

Det progressiva och framtidsinriktade tankegodset hos de Röd/Gröna står MP för. Men de är en hopplös minoritet i det blocket. De kan enbart påverka enstaka sakfrågor, de är utan chans att vrida hela politiken i en eller annan riktning.

SAP och V baserar sin samhällsanalys på en klassisk gammaldags klassteori som var korrekt ända in på 1950-talet. Den gången hade vi en mycket liten överklass. Vi hade också en ganska liten underklass som var utslagen ur samhället. Så hade vi en liten medelklass, som i stort sett var nöjd med sin tillvaro. Den stora massan (kanske 70%) utgjordes av en arbetarklass. En arbetarklass som hade makten att avgöra val. En arbetarklass som hade Sossarna som sitt talrör. Samtidigt som Sossarna tillvaratog deras intressen.

I dag har vi fortfarande en liten överklass. Däremot har vi en något större underklass. Den utgör kanske 20% av befolkningen. Men däremellan har arbetarklassen förvandlats till en medelklass. Som är nöjd med sin tillvaro. Man begär inte några avsevärda förbättringar. Vad man däremot begär är trygghet. Trygghet mot att ramla över kanten och hamna bland "de som kommit utanför". Det är den gruppen som avgör val. Det har Alliansen insett medan Sossarna och Vänsterpartiet inte har gjort det.

Donkeyman kommer att fortsätta att analysera Sossarna betydligt djupare längre fram.

Hur röstar Donkeyman:
Donkeyman har redan röstat. Han gjorde det på Stockholms Centralstation förra fredagen klockan 07 på morningen. Och han hade stora kval när det gäller vilken valsedel som skulle ned i kuvertet. Det här valet ser Donkeyman två stora motsättningar som dess värre inte går att förena i samma valsedel:

Alliansen - Röd/Gröna
Den motsättningen gäller ytterst regeringsinnehavet. Donkeyman hade stor fördragsamhet med den Socialdemokratiska regeringen under Göran Persson. Han har till och med röstat på den regeringen. Vi får inte heller glömma att herrar Bildt och Persson med gemensamma krafter och gemensam politik löste 1990-talets ekonomiska kris.

Men nu skriver vi 2010 och Donkeyman är övertygad om att en Alliansregering är bättre för landet än en Röd/Grön dito. Till dess att Sossarna har genomgått en modernisering / reformation. Inom Alliansen är Moderaterna Donkeymans bästa alternativ.

Yttrandefrihet - Alliansen / RödGröna
Donkeyman trodde aldrig att han skulle behövas uppleva att yttrandefriheten i Sverige sätts i fråga. Men här har både Alliansen och de Röd/Gröna gått samman om en mängd direkt odemokratiska lagar. Det finns bara en enda ropande röst i öknen och det är PiratPartiet.

I EU-valet röstade Donkeyman Pirat.

Här ser ni de två alternativ som Donkeyman har ältat fram och tillbaka. Stödja yttrandefriheten kontra hålla Sossarna borta. Men nu skall han inte filosofera mer i dag. Det är dags att sätta på sig skorna och kavajen för att gå till bussen. Som skall föra Donkeyman in till Ö-vik och Fjällräven
Center för matchen mellan MoDo och Djurgården.

Läs även andra bloggares åsikter om val 2010, politik, alliansen, socialdemokraterna, piratpartiet