Jag ser måsarnas flykt .......

I morse vid halvsjublecket promenerade jag hemifrån till kontoret. En inte särdeles lång promenad.
Ned för alla de 61 trappstegen från "Donkeyman Towers", så vidare förbi Strandtorget in genom Strandgata, tvärs över Kirkegata, in på Sjøgata, så ned Bankgata, förbi SAS-hotellet och så in en liten gränd och en kraftig styrbordsgir in mellan sjappen "Rorbua" och "Yonas". Totalt sett kanske 500 meter och 7 minuters vandring.

Men hela vägen gladdes jag åt det härliga morgonljuset och den klara luften. Samt det allra första riktiga vårtecknet här i byen. Måsarna har kommit tillbaka. Mängder med måsar flyger runt och skriker något så in i h*****e. Och när det inte flyger runt och skriker så sitter de på taket runt "Donkeyman Towers" och skriker.

Härligt. Underbart. Ett tecken på att det går mot vår. Nästa gäng som kommer "hem" är Skatorna. I stora mängder. Snart sitter de i flockvis i trädtopparna och har kongress. Antagligen fördelar de sina boplatser eller så därför att resten av året ser man inte sådana flockar. Måsen däremot, den ser och hör vi ända fram till nästa mörkerperiod när merparten packar ihop och drar en bit söderut.

Men vi har också ett gäng helt urbana måsar som inte flyttar någon stans. De lever på resterna av kebab, varmkorvar och annat som nattens mänskliga "fåglar" lämnar efter sig. Eller så hittar de en soptunna med öppet lock som går att vittja. Att fiska har antagligen inte "bymåsar" gjort på generationer.

Men på min vandring till jobbet i morse så associerade jag också till Söders Nationalsång. Som också är Hammarbys Nationalsång. Det är den saligen avlidne "Kenta" som sjunger "Just i dag är jag stark". Där en av linjerna går: "Jag ser måsarnas flykt"..... Vilket lika gärna kunde ha varit: "Jag hör måsarnas skrik".....

Mina vänner. Lyssna på "Kenta".

Kenta - Just i dag är jag stark

Men nu har det sig så att före "Bajens" hemmamatcher så ställer sig publiken alltid upp och sjunger vår egen Nationalsång, dvs "Just i dag är jag stark". Så jag måste visa ett par klipp från de evenemangen också.

Fotbollpubliken sjunger Nationalsång

Hockeypubliken sjunger Nationalsång

Det är alltså att konstatera att en flock med måsar räcker för att göra Donkeyman nostalgisk och ge hemlängtan till Söder.

Home, sweet home

Nu har Donkeyman varit mer eller mindre kontinuerligt "on the road" sedan Nyår. Resultatet är en fullt genomförd Class Renewal på vår tankbåt "Norvarg". Så har vi genomfört stålmätningar och merparten av Intermediaate Survey på vår containerbåt "Norbjørn". Slutligen så har vi haft en "Vetting Inspection" ombord på "Norvarg".

Så det blev drygt 3 veckor i Hirtshals, därefter "Bergensfjord" till Stavanger och några dagar där. En vecka ute i Breivika Hamn här i Tromsø och slutligen "Kong Harald" fram och åter till Honningsvåg vilket fyllde ut hela förra veckan.

Nu har Donkeyman firat helg i absolut stillhet och tänkt igenom de kommande veckorna som för med sig en mängd med arbete "in house" i stället. Det vill säga tillbaka till kontorsrutinen igen.

Men detta var ju en liten nostalikick för Donkeyman som drog sig till minnes åren på "Swan Shipping" och "Swan Reefer". Under 14 år hade han i genomsnitt 250 dagar om året på hotell, flyg, båtar och tåg medan han reste runt världen och löste problem på rederiets fartyg. Ett liv som han märkligt nog saknar nu när han har haft ett antal betydligt lugnare liv mer eller mindre i hemmiljö.

Det allra skönaste med hemkomsten var att Donkeyman faktiskt fick "cuttat" den sista månaden av mörkertiden. Nu när vi kommit till mitten av Februari är det plötsligt ljust redan före åtta på morgonen och mörknar inte förrän vid femblecket. Dessutom kan man få njuta av härligt solsken på dagarna. Härliga tider med andra ord. Nu blir det inte tråkiga tider förrän när de onödiga månaderna November och December kommer igen. En period som mörkläggs ännu mer av att det är perioden för inbetalning av kvarskatt. Vilket vart år innebär en rejäl dränering av bankkontot.

I dag skall Donkeyman gå ned till puben klockan 12 och läsa "dagens text". Som i dag består av VG, Dagbladet och veckans utgåva av Morgenbladet. Antagligen blir det också match 1 i kvartsfinalen mellan Broberg och Hammarby. Sedan blir det en lättare middag och dagen avslutas med några timmars förberedande papperssortering inför den kommande veckans arbete.

Gårdagens kväll avnjöts uppe i Donkeyman Towers. Det innebar att sitta i godstolen, läsa en bok (Churchill Style av Barry Singer - rekommenderas), spela god musik, röka en Havanna Skogsbrand (i detta fall en Partagas, Serie D-4). Till detta drack han upp en panna Alsace Riesling (Trimbach).

Den goda musiken bestod bland annat av Shostakovich Symfoni #7 i C-Dur. En symfoni som varar i ungefär 70 minuter. Den stod färdig den 27/12 1941. Uruppförandet skedde den 5/3 1942 i staden Kuibyshev. Är det någon som söker efter den på kartan så misslyckas ni. Numera går staden under namnet Samara. Det är en av de största städerna i Ryssland.

Hur som helst - noterna mikrofilmades och fördes via Teheran och Cairo till London. Där den legendariske Sir Henry Wood framförde den på en Promenadkonsert i Royal Albert Hall den 22/6. Därefter spelades symfonin på många platser i England och USA.

Men den konsert som gjort symfonin känd är framförandet i Leningrad. Vid den här tiden var Leningrad belägrat av Tyska armén. Symfoniorkestern hade enbart 15 medlemmar kvar i staden, resten var utspridda vid fronten eller hade stupat. Man gjorde stora ansträngningar för att spåra upp kvarvarande musiker vid fronten. Man affischerade i staden och uppmanade musiker att höra av sig.

Man lyckades trots allt ställa upp en fullskalig symfoniorkester under ledning av Karl Eliasberg. För att "spela ihop" orkestern flög man in noter till standardverk av Beethoven och Tchaikovski som man övade på innan man började repetera Shostakovich nya Symfoni.

Konserten ägde rum den 9/8 1942. Det berättas att ha varit en helt osannolik upplevelse. Orkestern fullt utstyrd med "kjole og hvitt" som man säger i Norge. Ingen elektricitet däremot tusentals stearinljus som lyste upp det bombskadade konserthuset. Högtalare över hela staden återutsände konserten, liksom Sovjetisk Radio. För säkerhets skull utsatte man fiendens artilleriställningar för ett våldsamt bombardemang timmarna innan konserten.

Jag har i en bok läst en skildring som beskriver att även radioapparaterna på den Tyska sidan skruvades in på konserten och man lyssnade. Det påstås till och med att man medvetet avstod från att beskjuta konserthuset.

Och i går kväll spelade Donkeyman två olika versioner av Symfonin uppe i Donkeyman Towers. Med hög volym och dämpad belysning.