Här kommer det andra resebrevet från Antwerpen.
Den egentliga orsaken till att jag reste dit var för att tala på en konferens men det gav mig samtidigt chansen att vara turist i ett antal dagar. Och då kunde jag göra en ting som jag länge haft lust att göra. Det var att köpa ett 5-dagarskort och åka igenom en stor del av stadens spårvägsnät. Samt därigenom besöka ett antal förorter och stadsdelar som jag inte sett tidigare. Jag tog också långa promenader genom stadens centrala delar och återupplivade en hel del gamla minnen. Och självfallet besökte jag de gamla sjömanskvarteren.
Bilden nedan visar det som i gamla tider var början på nöjesgatan. Den bekanta Schippersstraat. Men även de kringliggande områdena var för 30 år sedan fyllda med sjapp. Hela området heter egentligen Schipperskwartier. Det var sjapp vid sjapp vid sjapp, gata efter gata. Tusentals. Många av de gamla "Antwerpenseglarna" bodde i övervåningen till barerna. Det var normalt att ägaren hade några hyresrum ovanpå själva baren och så bodde familjen själv högst upp. Men det var inte ett rufft område. Helt vanliga Antwerpenbor drogs till Schipperswartier för att roa sig.
Sedan den gången har området förvandlats. Först trängdes sjappen undan ett efter ett och byggdes om så att framsidan mot gatan delades i flera små bås där damer visade upp sig i skyltfönster. Vilket också gjorde att en den gamla publiken försvann från området. Förvandlingen från bardistrikt till "Red Light District" gick fort. Den påstås varit styrd av maffiapengar från utlandet. Snart satt damer i skyltfönster utmed hela gatans längd. De sjapp som blev kvar förvandlades till halvskumma bulor av en sådan karaktär att vanligt folk höll sig undan.
Nästa steg i förvandlingen blev att man började lyxsanera stadsdelen. I dag är det mest nybyggda eller nyrenoverade bostäder där. Men själva Schippersstraat är till stora delar fortfarande halvrisig. I ena änden är det ett "Red Light" område medan resten i huvudsak saknar aktiviteter. Det tycks som om den påbörjade lyxifieringen av området har avstannat för si så där 10 år sedan.
Bilden nedan visar början av gatan från Söder, från Sint-Pietersvliet.
Detta är faktiskt det enda gamla stället som finns kvar och det ligger just vid Sint-Pietersvliet, dvs den södra änden av gatan. På samma torg finns också några modernare platser som är lite flongare. Men något lite av den gamla atmosfären kan man insupa här om man har fantasi.
Men mina vänner - se bilden nedan. Den bilden nedan visar det som var Jordens Medelpunkt "in the good old days". Alltså inte i en roman av Jules Verne utan som Sjöfolk upplevde saken. Detta är alltså krysset av Schippersstraat och Falcon Plein. Den som sökte sig hit träffade garanterat bekanta. Större var inte sjömannens värld. Antingen träffade man andra Svenskar som man kände, kanske någon hemifrån eller någon som man seglat med. Eller någon som kände någon ..... Så kunde man slinka in på något ställe och utbyta erfarenheter med yrkesbröder. Och samtidigt läska strupen.
Sådan är inte sjöfarten i dag. Visserligen är hamnen i Antwerpen lika stor som då - om inte större. Men nu kommer båtarna till kaj klockan 07 och seglar klockan 16 och under hamntiden jobbar man. De som är ombord bor inte på sjapp i Antwerpen eller Genua under sin ledighet. De har lägenheter eller villor och de är fast anställda i ett rederi så någon sjömansförmedling där sjömannen satte upp sig för att få nästa båt behövs inte heller.
Men stryker man runt lite och kanske går rätt norrut från det här krysset så finner man de mest centrala av de gamla dockorna där man med lite fantasi kan se hur det var en gång. Men det området håller på att förändras och blir nu en variant av samma utveckling som varit i Hammarbyhamnen i Stockholm, Albert Docks i Liverpool eller det som nu blivit Docklands i London.
Men nästa bild visar en pärla. En relik från förr. "Falon Seamen Shop" på Falcon Plein. Etablerad 1895. Här känner man historiens vingslag. Hur många kollegor har inte trampat in här och gått runt på golvplankorna för att finna utrustning till nästa törn. Det är absolut compulsory att göra ett besök när man är i staden. Här säljs än i dag riktiga Duffelcoats, Tröjor, Stövlar, Skepparjackor, Uniformer - Ja faktiskt allt gamla och nya tiders sjöfolk skulle kunna behöva. Och det är inte någon "fake". Det är "the real thing". God kvalitet till acceptabla priser. Samt otroligt god service. Hela butiken är ett levande museum och ligger bara 25 meter från "Världens Medelpunkt" enligt ovan.
Och vad säger ni om butikens logotype. Kommentarer överflödiga.
Men Scipperkwartier är inte längre nöjesdistriktet i byen. Tyngdpunkten har flyttat sig en bit längre söderut. Fast i rättvisans namn skall sägas att det fanns ganska mycket i de områdena också "in the good old days".
Barer och restauranger finner man numera i stor utsträckning i området runt Katedralen. Det vill säga Groote Markt, Groenplaats, Melkmarkt samt alla gator runt omkring. Ett annat område är uppe runt Centralstationen.
Dess värre hade Donkeymans gamla favoritsjapp på Groote Markt blivit uppflongat och var inte lika spännande längre. De gamla klassiska Belgiska servitörerna i sina långa vita förkläden och svarta västar hade ersatts av pizzatyper som kunde antagas motsvara kraven från en modern publik på ett bättre sätt. Den klassiska matsedeln hade tunnats ned och man hade lagt till pizzor och annat i den vägen. Samtidigt kunde Donkeyman konstatera att sjappet som förr var fullsmockat nästan kontinuerligt nu var nära tomt samtidigt som de kringliggande ställena var väl besatta. Och eftersom Donkeyman inte är någon modern människa, så inhiberades besöket och musslorna med Alsace Riesling intogs på annan plats. Därför att det finns ju tusen alternativ inom bekvämt avstånd.
Man kan nog äta både lunch och middag ute i åratal utan att komma i skada för att besöka samma ställe två gånger. Och det finns absolut allt av varianter. Alla internationella stora kedjor är representerade. Men när Donkeyman är i Belgien vill han inte gå på Pizzeria, MacDonalds eller sådant. Inte heller besöka något av alla Starbucks som har etablerat mängder med kafeer. Som "Yours Truly" alltså glatt går förbi. Kaffe med mjölk för brännvinspris passar vare sig budget eller smak.
Det är klassiska ställen som gäller för Donkeyman och sådana finns det tillräckligt många av. Så måste också det obligatoriska besöket på en Argentinsk restaurang som han har besökt varje gång i kanske 30 år göras. Den fanns fortfarande kvar och håller stilen. Även om pappa och mamma från Argentina numera är pangisar och barn och barnbarn, födda och uppväxta i Belgien, sköter ruljangsen.
Men å andra sidan har Donkeyman ett antal andra favoritställen som också måste besökas. Till exempel Cafe Vagant på Pelgremstraat. Som är avbildat nedan. Här kan man få ungefär 200 sorters Belgisk Genever och kanske 30 sorters Belgisk Öl. På andra sidan av gatan har sjappet en "bottle store" som försäljer samma varor i olika stora förpackningar men också en mängd med tillbehör som till exempel glas och rena souvnirer. Lämpligt ställe att inhandla importkvoten på om man skall till Norge. Skall man till Sverige är det bara att bära så mycket man orkar.
Nedan ser vi ingången till "Geneverparadiset". Med uteservering.
Nästa bild visar en av stamgästerna på Cafe Vagant. Eller egentligen inte. Den här katten tillhör inventarierna. Den kliver ogenerat runt på borden och kräver uppmärksamhet från gästerna. Och visar gärna hur man lämpligen kliar en katt. Eller så ligger den och sover i den goda värmen på elementen.
Men det är en ny katt sedan förra besöket. Denna är svart medan den gamla var grå (och tämligen fet). Servitrisen berättade att den gamla katten hade farit vidare till katternas himmel i en ålder av 24 år. Varefter nuvarande katt hade anskaffats. Det är bara att imponeras, få katter uppnår den åldern.
Så här serveras Genever på Cafe Vagant. Detta är en "Oud Antwerpsche". Servitören kommer ut med flaskan och ett glas. Visar upp flaskan som behandlas ungefär som en vinflaska på finare ställen. Efter kundens godkännande häller man upp till kanten på glaset. Men som ni ser så har man blivit lite mer finkänslig i moderna tider. För ett par år sedan hade man inte underlägg på träborden. Bara att läsa Geneverlistan är värt ett besök.
Matservering har de inte. Däremot får man fina brickor med tilltugg i form av ost och korv. Som givetvis bättrar på törsten.
Jag nämnde Westmalle Donk i förra Resebrevet. De hade den inte längre på Cafe Royal. Men på Bier Central finns den. Det sjappet ligger uppe vid Centralstationen. Det är en Ölhunds svar på Cafe Vagant. Här håller man 300 sorters Belgiskt öl. Men också god mat och givetvis Genever. Stället är mycket större än Vagant och har en betydligt större uteservering. Nedan visar jag en Westmalle Donk. Stark, mustig och god.
Detta är Bier Central fotograferat utifrån gatan. Det ligger tvärs över gatan från det hotell som jag har bebott vid massor av tillfällen under de senaste 30 åren. Hotell De Keyser. Som är bra men jag tycker inte det har utvecklat sig i den riktning jag önskar. Så till nästa besök (som kommer att bli ganska så snart) skall jag bo på något annat hotell. Fast antagligen i samma område. Det finns hur mycket som helst att välja på.
Så skall jag komma med några avslutande kommentarer i jämförelse med Tromsø och Stockholm.
Det är rent. Ja helt enkelt förbluffande rent. Var morgon sker en stor rengöring av hela staden. Eller i vart fall dess centrala delar. Dessutom reparerar man gator och trottoarer omedelbart. Inte några lösa stenar som står skevt. Inte några stora gropar att snubbla i. Gräsmattor och planteringar hålls i ordning. Kort sagt ungefär som det var i mina bägge hemstäder i min ungdom. Men som moderna tiders ekonomer anser som både orationellt och onödigt.
Det är kemiskt fritt för tiggare. Eller i vart fall nästan. Jag såg ett par stycken, men det var samma sorts tiggare som vi hade hemma förr. Helt enkelt vanliga lokala Alkisar eller Junkies. Men som sagt bara två stycken på en vecka och då gick jag många kilometer kors och tvärs var dag. Den stora armén av Romska tiggare lyste helt med sin frånvaro.
Sedan kan jag inte undvika att imponeras av språkkunskaperna. Vilken som helst kypare, droskchaffis, bodknodd, hotelportier eller vem du möter på gatan växlar otvunget fram och tillbaka mellan Flamländska/ Hollandska, Franska, Tyska och Engelska språken. Så är det också i Holland. Det är annat än hemma där Engelska är det enda främmande språk som merparten behärskar.
Slutligen en liten kommentar. Här reser man fram och tillbaka mellan länderna hela tiden. Bor i ena landet och jobbar i det andra. Åker över gränsen och shoppar. Har släkt och vänner på alla sidor av gränserna. Man har samma valuta. Behöver inte växla. Man märker inte riksgränserna. Det finns inte några gränsstationer. Detta är kärnlandet i EU och det är så här det är tänkt att fungera.
Min vana trogen snackade jag en hel del politik med folk jag kom i kontakt med. Och här måste jag nog göra både Norska media och den Svenska höger- och vänsterflanken besvikna. Jag kan inte tänka mig att de här människorna vill ha tillbaka egna valutor eller gränskontroller. Glöm den tanken. EU och Euron kommer inte att bryta samman i den här delen av Europa, även om enstaka andra länder skulle gå ur/ kastas ur. Vilket självfallet är en stor besvikelse för EU-motståndarna på min hemmabana som inte önskar något större än EU:s sammanbrott.
Slutligen vill jag bara rekommendera staden till den som vill besöka ett bra turistmål som inte är så avlägset. En plats som jag själv tycker är bättre än mer kända ställen som London, Brüssel, Amsterdam eller Hamburg. Jag har ännu inte ens nämnt de traditionella sevärdheterna. Men sådana finns det också många av.
Prova Antwerpen, du blir inte besviken.
