Tennismatchen

För en månad sedan varslade Donkeyman om den kommande tennismatchen mellan Sverige och Israel. Läs artikeln på denna länk: Idrott och Politik.

Denna match har Malmö stad speciellt ansökt om att få arrangera. Antagligen har kommunens ledning räknat med att få en trevlig idrottsfest till kommunen. Ett arrangemang som skapar god PR och många besökande. Men när det blev klart vem som skulle bli Sveriges motståndare i denna match insåg snabbt alla någorlunda informerade personer att Malmö har dragit en kraftfull nitlott.

Verkligheten blev plötsligt att man har ansökt om att få ett arrangemang som har en potential till att göra ett slagfält av centrala delar av staden. När verkligheten gick upp för kommunen beslutade man att matchen skall spelas inför stängda dörrar och utan publik.

Så ingriper Stockholm kommuns ledning och ber att få ta över arrangemanget. Och importera kravallerna till Stockholm i stället. Något som säkert uppskattas av de företagare som har skyltfönster ut mot centrala gator i staden. Lyckligtvis insåg man snabbt att matchen inte går att flytta. Så det blir Baltiska Hallen i Malmö om en vecka ungefär.

Nu läser man att det väntas 10.000 demonstranter och 1.000 poliser. Något som är en magnet för alla de huliganer som utgör de politiska demonstrationernas svans numera. Samma sorts huliganer som utgör fotbollens svans. Och som är lika lite intresserade av politik som dessa är av fotboll. Huvudsaken är att de får delta i ett juste slagsmål. Och som har haft en lyckad dag om man lyckats rasera de centala delarna av en stad.

Donkeymans inställning till saken kan sammanfattas i följande punkter:

• Matchen skall självfallet genomföras. "Stoppa Matchen" är en helt felaktig målsättning. I det toleranta och demokratiska samhälle Donkeyman önskar sig skall man få spela tennis mot vem man vill. Oavsett hur illa man tycker om motståndaren. Kraven på att stoppa matchen är lika illa som den politik staten Israel ägnar sig åt.

• Man bör demonstrera mot staten Israel och deras avskyvärda politik i samband med matchen. Liksom man bör ta alla andra tillfällen i akt att framföra sin mening. Drömmen vore att genomföra en lika värdig markering som i samband med matchen mot Chile år 1968

• Men nu är det 2008 och demonstrationerna kommer att dra till sig en mängd typer från hela Europa som bara önskar ställa till med kravaller och bråk. De sk****r totalt i Israel och Palestina och politiken. Det är kravallerna som är deras målsättning.

• Donkeyman kommer att hålla sig långt borta. Trots att han egentligen vill ta en Malmötur och visa vad han anser. Men Donkeyman är feg. Han vill inte få en gatsten i huvudet även om den är kastad av en så kallad "progressiv demonstrant". Han vill inte heller få en batong i huvudet eller bli skjuten i ryggen av Svensk polis. Alltså sitter Donkeyman på bekväm plats och följer händelserna på TV och dricker pilsner. Vilket är ett nederlag för demokratin.

• Och Donkeyman vet redan hur Israel och USA:s alla anhängare kommer att utnyttja händelserna efteråt. För allt vad de är värda. "Antisionistiska kravaller" kommer att vara slagordet. "Kristallnatten i Malmö" är antagligen en rubrik som är så lockande att våra bleckor inte kan avstå från att använda den. Det är ju dess värre så att varje person som är kritisk till staten Israel är antisemit med fascistiska sympatier. I vart fall i propagandan.

Läs även andra bloggares åsikter om Israel, Palestina, Davis Cup, Tennis, Bojkott

Segrarna

De Skandinaviska språken är små i internationellt sammanhang. Men de har bidragit till den stora världen med några få ord och uttryck. Svenskarnas bidrag är typiskt för den Svenska folksjälen. Ordet "Ombudsman" skulle knappast kunnat uppstå någon annan stans än i det Socialdemokratiska Folkhemmet. Medan Norrmännens är av en helt annan natur. Ordet "Quisling" har för all framtid skrivit sig in i det internationella medvetandet som ett uttryck för svek och förräderi.

Vi kan nu börja göra upp facit över kriget mellan Israel och Gaza. Och konstatera att Israel inte uppnådde ett enda av sina uttalade krigsmål. Trots att man lagt en stad i ruiner och trots att man tagit livet av långt mer än 1000 människor. De raketer som man skulle stoppa ramlar fortfarande ned med jämna mellanrum. Den "smuggling" man skulle stoppa drivs med "business as usual". Och det Hamas man skulle ta knäcken på har kommit förstärkt ur det hela.

En annan effekt är att Palestiniernas president blivit försvagad. Och det är här som den inledande språkövningen är relevant. Därför att ordet "Quisling" börjar mer och mer klistras på president Abbas och hans administration. Han beskylls för att öppet kollaborera med både Israel, USA och de regimer som är trogna mot dessa i närområdet. Att de Palestinska säkerhetsstyrkor som han kontrollerar har tränats, finansierats och utrustats av just USA och Israel är inte ägnat åt att stärka hans anseende.

Hamas valdes i fria och väl kontrollerade val. När Västvärlden tillåter fria val nästa gång kommer Hamas antagligen att vinna en jordskredsseger. Frågan är bara när det kan tänkas ske. Palestinaaraberna har ju i Västliga ögon visat att de inte är mogna för demokrati då de röstade på fel parti. En annan detalj är att president Abbas mandatperiod har gått ut. Han styr nu helt olagligt. Samtidigt som stora delar av det valda Palestinska parlamentet och dess ministrar sitter fängslade i Israel.

Andra som också har förlorat är de Arabiska och Islamska ledare som valde att inte aktivt stödja Hamas och folket i Gaza. Trots att dessa har ett brett folkligt stöd i till exempel Egypten. Detta har ytterligare stärkt oppositionen.

Terrorbombningarna mot Gaza visade sig vara precis lika verkningslösa som de Tyska bombningarna av England eller de allierade bombningarna av Tyskland under WW2. Teorin i alla tre fallen var att befolkningen skulle vända sig mot sin regering som orsakat att man hamnade under bombregnet. Men folk blir inte positivt inställda till den som bombar ditt hus, din familj och dina vänner. Tvärtom man enar sig bakom den regering man har. Även om man inte är positivt inställd i utgångspunkten.

Donkeyman tror dess värre att den Israeliska politiken är kontraproduktiv. För att inte säga en självmordspolitik. En politik som är lika destruktiv som Fransmännens sätt att hantera Algeriet medan man i stället borde vara lika konstruktiv som de Klerk i Sydafrika. Den linje man nu följer kommer att leda till en oändlig radda med nya krig och konflikter ända till den dag Araberna enar sig och erbjuder samlat motstånd. Och den dagen är Israel slut som nation. Det kommer senast att ske den dag som Arabvärlden får en ny och karismatisk ledare.

Läs även andra bloggares åsikter om gaza, israel, palestina

Lilla Mona

Donkeyman tillhör inte de stora TV-tittarna. Hemma har han inte ens en TV. Något som inom parentes inte imponerar på NRK. Ett företag som med en dåres envishet sänder inbetalning på TV-licens. Räkningar som blir både två, tre och fyra gånger så stora innan Donkeyman betalar dem. Därför att han av ren irritation låter dem gå ett långt varv genom Lindorff och Statens Innkrevningssentral innan de slutligen betalas. Trots att Donkeyman inte borde fått räkningen i första hand. Därför att han alltså inte har TV. Men som sagt - NRK tror inte på Donkeyman när han hävdar detta. Och NRK vägrar att sluta sända dessa räkningar. Antagligen blir Donkeyman tvungen att betala Norsk TV-licens i 10 år efter att han har flyttat från Norge. Plus högvis med tusenlappar i straffavgifter - var gång.

Men nu var det inte det som dagens artikel gäller. Därför att i går såg Donkeyman på Svensk TV. Med licens betald av andra. Och det var ett småmysigt program med "Svorsk" prägel eftersom Fredrik Skavlan var programledare. Han håller på att skaffa sig en bra stjärna som programledare i Sveriges Television. Och han är en BRA programledare.

Gäster i detta programmet var bland annat den Svenska sosseledaren och "wanna-be" statsminister Mona Sahlin samt den Norske sosseledaren och "still-is" statsministern Jens Stoltenberg. Och lille Mona visade sig från sin starkaste sida. Nämligen "Att vara som folk flest". Något som Jens under hela sin karriär har försökt utan att lyckas. Och i går kväll försökte Jens igen krampaktigt att ge intryck av att vara en "vanlig människa". Som vanligt utan att lyckas. Därför att orden "politruk" och "broiler" står stämplade i pannan på honom.

Men det Donkeyman reagerade mest på var när lilla Mona sade att det Svenska Socialdemokratiska partiet och det Norska Arbeiderpartiet var till förväxling lika varandra.

Det är en analys som möjligen kan användas vid politiska festtal. Men de (få) människor som faktiskt har lite pejling på både Svensk och Norsk politik vet att detta är svada och inte något annat. Därför att (s) och (ap) är mycket långt från varandra i praktisk politik. Detta har Donkeyman skrivit om tidigare, bland annat i artikeln Socialdemokratin. I Norsk måttstock är (s) definitivt ett borgerligt parti. Med många gemensamma tankar med Høyre.

(AP) och (S) gick bägge igenom det pressen kallade "Rosornas Krig" under 90-talet. I Sverige vann den pragmatiska fraktionen vilket ledde till Göran Perssons partiledarskap. Men i Norge vann den ideologiska fraktionen vilket ledde till att duon Jagland / Hågensen försvann från AP resp LO och ersattes av radarparet Stoltenberg / Valla. Som stod för något helt annat. Något som Svensk politik lämnade 25 år tidigare.

Verkligheten är att (AP) under de senaste 10 åren har styrt mot en ideologi som kan jämföras med de Svenska "Betongsossarna" från 1960- och 70-talet. En tid när maktinnehavet var viktigare än vad man faktiskt använde makten till. En tid när absolut allt var omöjligt. En tid när man förbjöd det mesta som folk flest ville ha. Och en tid som Göran Persson och 1990-talets pragmatiska sosseparti gjorde totalt uppror mot. Därtill nödda och tvungna beroende på den ekonomiska kris som drabbade Sverige på tidigt 1990-tal.

(AP) står i praktisk politik genom sitt regeringsinnehav för ett glädjelöst samhälle där staten vet vad som är bäst för den enskilde medborgaren. Och om den enskilde inte förstår sitt eget bästa så skall staten använda alla medel för att tvinga dig att acceptera ditt eget bästa.

(AP) samarbetar i regering med två reaktionära partier (SV) och (SP) som i likhet med dem i verkligheten har väldigt lite gemensamt med sina Svenska motsvarigheter. Bortsett från i retoriken. Läs mer om dessa i denna artikel: Populism

(AP) har till skillnad från (s) en i det närmaste religiöst negativ inställning till varje form av privat verksamhet. Man regerar också ett land där staten direkt eller indirekt äger merparten av de stora företagen och merparten av aktierna på Oslo Börs. Ett land som Björn Rosengren med rätta kallade för "Den sista Sovjetstaten".

Donkeyman kan rent politiskt ha fördragsamhet med Socialdemokraterna. Han skulle till och med kunna rösta på dem. Men han har otroligt svårt för att acceptera Arbeiderpartiet. Det är till och med så illa att Donkeyman anser att livet är för kort för att leva i ett land där regeringen vill införa Betongsossepolitik.

Läs även andra bloggares åsikter om socialdemokraterna, mona sahlin, norge

Partyt

Det skall vara stor födelsedagsfest i Rhodes.... , eh Zimbabwe. Landets ledare Kim Il .., nej fel igen, Robert Mugabe heter han, fyller 85 år. Och följande behöver konsumeras för att det skall bli ett juste partaj: 2000 pavor med fiiiiiiin och dyyyyyr Champagne, 500 flaskor sprit, 8000 hummer, 100 kg räkor, 3000 ankor, 4000 portioner kaviar (rysk får vi anta), 8000 lådor lyxchoklad. Dessutom skall stora mängder med får, kor och getter slaktas för att tjäna som tilltugg.

Donkeyman hoppas den egna omgivningen inspireras inför stundande 60-årsdag.

Donkeyman har tidigare skrivit en del om Robert Mugabe, Chief of Zimbabwe. Bland annat tar följande artikel sig av hans tidigare historia: Val i Rhodesia . Och den som vill lära mer om herr Mugabe bör köpa denna bok: "Dinner with Mugabe" .

Donkeyman har tidigare citerat ett gammalt talesätt: "Ränderna går aldrig ur". Och Donkeyman har tidigare påpekat att mr. Mugabe har en lång "track record" av odemokratiskt beteende. Något som i praktiken alla i Väst valde att blunda för när han tog makten för snart 30 år sedan. Men man får inte glömma att det är ett antal "movements" även i grannländerna som den gången drev intern maktkamp med ungefär samma medel.

Herr Mugabe var en av vänsterns favoriter i många, många år trots att all information om vem han var och vad han stod för fanns tillgänglig. Men man ville inte se det. Därför att Ian Smith redan var Rhodesias skurk, vilket gjorde varje motståndare till en hjälte. Skurkens fiende måste ju vara en hjälte. Och den samma lojaliteten har till exempel ANC i Sydafrika visat hela vägen under resans lopp. De har kontinuerligt backat upp Mugabe och hans hantlangare i Zim.

När tar vansinnet slut ?

Läs även andra bloggares åsikter om zimbabwe, mugabe, afrika, diktatur

Pirater

Som bekant är inte något nytt under solen. Till exempel att varje större teknisk framgång förändrar de ekonomiska förutsättningarna för företag och människor. Och det har alltid funnits motståndare mot varje nyhet. Men trots hårt motstånd har förändringarna skett ändå. Och de som har anpassat sig till den nya verkligheten har skapat framgångsrika företag. Medan de som har levt kvar i det förgångna har gått under.

Och just nu upplever vi en teknologisk revolution. Av samma dignitet som ångtekniken, järnvägarna, bilen, elektriciteten, flygplanet och mycket annat. Med nya och fantastiska möjligheter. Som ändrar de ekonomiska möjligheterna för många verksamheter. Därför att det uppstår nya möjligheter medan andra försvinner. Den som inte hänger med blir akterseglad.

Vem kommer ihåg Facit i Åtvidaberg? De gjorde världens bästa skriv- och räknemaskiner. Som inte längre gick att sälja när folk flest skaffade sig PC. De skulle i teorin ha haft stor nytta av ett förbud mot program som "Word" och "Excel". Men ett sådant förbud skulle aldrig gå att genomföra i längden. Lika lite som ett förbud mot fildelning kommer att fungera.

Och nu startar man en rättssak i Stockholm där man försöker stoppa den tekniska utvecklingen. Därför att en hel industri som måste tänka i nya banor för att överleva i sin nuvarande form. Alternativet är att bli utkonkurrerad av nya företagare som bygger upp en ny industri baserad på de nya förutsättningarna. Så är det och så har det alltid varit.

Dagens teknologiska revolution är i stor utsträckning en generationsfråga. Precis som ungdomsrevolten var på 1960-talet. De som klamrar sig fast vid det gamla i dag var den tidens förnyare. Skulle man ha bevarat ett museiföremål över den tidens förnyelse i Sverige så skulle man ha bevarat ett fartyg som hette "Bon Jour". Kunde man ha bevarat henne som hon såg ut då hon var i full drift så skulle det ha varit ett fantastiskt tidsdokument. Men enbart betraktat som fartyg i största allmänhet var hon inte särskilt upphetsande. Det var hennes verksamhet som var banbrytande.

Ett inlägg om "Bon Jour", alias "Radio Nord", blir politisk historia därför att det var första gången som efterkrigstidens "betongpolitik" utmanades på allvar.

För den yngre generationen måste jag rekapitulera varför "Radio Nord" blev en symbol hos de som var unga den gången. En symbol som visade att även Sverige en gång skulle bli ett normalt och modernt samhälle. Ett samhälle där det mesta inte var förbjudet. Därför att i socialdemokratins 60-tal var ALLT att betrakta som förbjudet såvida det inte uttryckligen var tillåtet.

Därifrån ledde en 15-årig utvecklingslinje genom ungdomsuppror - protester mot det bestående - vietnamdemonstrationer - mellanölet - almstriden - progmusik och "you name it" fram till att sossarna reformerades och ett modernt samhälle blev möjligt. Och även om några inte tycker att det blev bättre så kan alla enas om att det i vart fall blev annorlunda.

Det var en gång så att överheten i Sverige inte ansåg det Svenska Folket vara moget för att höra modern populärmusik på Radio. Det Svenska Folket tålde inte heller att höra Reklam på Radio. Förfärliga olyckor skulle drabba Nationen om ungdomen utsattes för dessa styggelser.

Många tror kanske att det var många generationer tillbaka men verkligheten är att de som är över 50 har gott minne av den här epoken.

Precis som ungdom alltid har gjort så fann man sätt att kringgå den typen av restriktioner. Man lyssnade på Mellanvåg. Och då i synnerhet "Radio Luxemburg". Som sände tidens musik. Direkt som skvalradio. Alla hade "Radio Lux" som bakgrund hemma. Med brus och störningar. Men att lyssna på Sveriges Radio var för plågsamt. Där spelades nämligen aldrig ungdomens musik. Och "Radio Lux" hade många "viktiga" programpunkter. "Top Twenty" till exempel. En hitlista där man röstade fram veckans hottaste låtar. Med alla 50- och 60-talets toppar.

Och vi kan tacka "Radio Lux" för att hela Svenska Folket fick höra direktreferat från den underbara natten 1959. Det vill säga Ingo - Floyd. Sveriges Radio ansåg nämligen att detta tålde inte Svenska Folket......

Så inträffade det fantastiska och otroliga. En Piratradio etablerades på ett fartyg utanför Svenskt vatten söder om Ornö. "Radio Nord" såg dagens ljus. De sände den senaste musiken. Men de sände också rappa nyheter. De sände "small talk" och de sände inte minst DYGNET RUNT. Vilket var helt oerhört på den tiden. Vi snackar nu alltså om 1961.... Plötsligt hade vi två kanaler att välja på. "Radio Lux" och "Radio Nord". Och "Radio Nord" hade ännu en innovation. "Top Tio" - en Svensk Topplista. Något som Sveriges Radio hade vägrat i åratal.

Det skall i rättvisans namn sägas att "Radio Nord" hade lyckats samla en bunke av unga och driftiga radiomän / kvinnor. Efter slakten av "Radio Nord" fortsatte många av dessa inom SRT - systemet och blev högt profilerade programmakare. Så "Radio Nord" vann inte bara för att man var först med den nya tiden. Man hade dessutom mycket hög kvalitet. Producerad med små medel jämfört med den Svenska Statsjätten.

Men så gick det som det bara måste gå. Myndigheter, Politruker, Jurister och Etablissemanget slöt sig samman om att stoppa det hela. Men man lyckades inte hindra sändarverksamheten. Det man däremot "tog" "Radio Nord" på var deras kontor i Stockholm. De som jobbade där ansågs stödja olaglig verksamhet. Och hotades med ungefär samma medel som om de hade varit farliga Sovjetspioner..

Inte nog med det. Sveriges Radio inrättade en "Dygnet Runt" - skvalkanal. P 3 uppstod som en direkt följd av Radio Nord. Och man kopierade flera av de mest populära programpunkterna hos Radio Nord. "Top Twenty" blev "Tio i Topp" till exempel. Och SR:s variant på "Tio i Topp" kallades för "Svensktoppen". En utveckling som 25 år senare ledde till avregleringen av radion.

Egentligen är det otroligt att folk flest kan minnas en Radiostation som existerade en så kort tid. Radio Nord sände 8.Mars 1961 till 30.Juni 1962. Men plötsligt fick vi Svenskar en fläkt från den moderna tiden. En internationell glimt i ett samhälle styrt av betongpolitiker. Bara några år senare skulle det komma många andra typer av protester och tio år senare hade ett nytt samhälle skapats.

Mycket av "den nya tiden" kan vi tacka 60-talets och det tidiga 70-talets alla olika proteströrelser för. Där mycket startade med Radio Nord. Som var helt opolitisk i sitt innehåll. Men det var inte opolitiskt att de existerade. Detta ledde med tiden till en radikal förändring av andan hos den tidens ledande "betongparti" - socialdemokraterna.

Men debatten om Radio Nord stod starkt. Sällan har Sossarna drivit igenom en så impopulär åtgärd som att stoppa dem. Visserligen fick vi P3 som ersättning, men det var inte samma sak. På den tiden stod fronterna hårt. Expressen var ju den tidens stora oppositionstidning. Rapp och framåt - något helt annat än i dag - och den legendariske chefredaktören Carl-Adam Nycop drev en hård daglig polemik mot Stockholms Tidningen som var sossarnas språkrör. Även tidningen SE var mycket aktiv för "Radio Nord". Nedanstående citat från deras insändarsida är ganska typiskt för opinionen som rådde då:

SE, Stockholm. Bäste redaktör Moberg! Sign. vill anlita er tidning till att kritisera Sveriges Radios beteende. Försvinner Melodiradion, när Radio Nord försvinner? Förmår inte Sveriges Radio konkurrera ut Radio Nord, utan måste förbjuda dess existens? Skall den svenska radiomarknaden monopoliseras av Sveriges Radio? Kommer inte radiolyssnaren att få välja mellan olika radiosändare? Har inte Sveriges Radio samma resurser som Radio Nord att sända dygnet runt? Kan vi inte tacka Radio Nord för att Melodiradion, kom till? Beträffande piratsändarnas reklam kanske den i längden kan verka uttröttande, men är samtidigt en upplysning vad marknaden har att bjuda. Man kan förbereda sig på att radioprogrammen ej kommer att förbättras, utan snarare kommer de att försämras, om konkurrensen upphör. Ärade radiolyssnare upp till kamp mot piratsändarnas upplösning!!! KAB, JOS Se 1962-03-29

Gravölet ägde rum på natten till 1.Juli 1962 då etablissemanget slog ihjäl en radiokanal som inte bara blivit ungdomens kanal. Den hade också blivit "folkets kanal". Radio Nord slutade sända vid midnatt. Sedan ägaren och den drivande kraften Jack Kotschack tackat sina lyssnare och frikostligt lämnat över tre millioner lyssnare till Sveriges Radio.

Många minns deras jinglar än i dag. Till exempel "Sista nytt i ton och ord höres här från Radio Nord...." på mel. "Bye Bye Blackbird". Samt den mest kända reklamjingeln. "Gör Broddman, Broddman till Er Affär, ty Broddmans, Broddmans ju billigare är." En reklam som höll Broddmans under armarna ett decennium eller så efter slakten. Detta var helt nya ting för Svenskar att höra i radio den gången.

Många av oss som var unga den gången diskuterar än i dag. "Var var du när Radio Nord tystnade". Ungefär som när vi snackar om "Var var du när Kennedy blev skjuten". Eller "Var var du när Palme blev skjuten".

Själv satt jag och mina bästa kompisar hemma och lyssnade in i det sista. Den natten drack vi för första gången alkohol tillsammans. Vi var 13 år gamla och tyckte att vi hade rätt till det när sossarna stal vår radio. Då gick vi ed på att vi aldrig rösta på sossarna så länge vi levde. En ed som jag hittills har hållit. Även om jag vacklat lite i anden sedan betongsossarna försvunnit och ett modernare och mer pragmatiskt parti har uppstått.

Precis som man bara kunde tysta de gamla "Radiopiraterna" tillfälligt kommer dagens rättegång i Stockholm att bli en parentes i historien. Teknikens hjul kommer att snurra vidare. De företag som inte kan anpassa sig till den nya tiden går under. Medan nystartade företag kommer att bli lysande affärer. Till dess förutsättningarna förändras nästa gång. Därför att någon kommer på något nytt ....

Och ett tips till er ungdomar med föräldrar som var unga i Stockholm på den tiden: Fråga dem om de minns Radio Nord. Det skulle förvåna mig om de flesta inte hade minnen att berätta.

Så kan ni ju avrunda med frågan om var de var natten som Radio Nord tystnade........

Rekommenderar en kul länk för den som vill läsa mer: Om Radio Nord

Läs även andra bloggares åsikter om media, musik, socialdemokraterna, pirate bay, fildelning, internet

Högervridning

Donkeyman minns Israel från sin ungdom. Det var ett jättelikt kollektivprojekt i full skala. Ungdomar från hela västvärlden reste dit som frivilliga Kibbutzarbetare. Kibbutzer var en form av kollektivjordbruk i teorin liknande de Sovjetiska och Kinesiska jordbrukskollektiven. Men till skillnad från dessa så fungerade Kibbutzerna. Den gången hade staten Israel stöd från en absolut majoritet av Svenska folket (och Europeer i allmänhet).

Men sedan dess har det skett en total förändring. Socialdemokratin som byggde Israel under statens första period och som utkämpade de stora krigen mot Arabstaterna dominerade politiken i runda tal de 30 första åren. Därefter kom en nästan 25 års period med två stora block där Socialdemokrati har stått mot Konservativa värderingar ("Labour" - "Likud"). Men som alltid i Israelisk politik har inte någon sida egen majoritet utan man måste skapa breda koalitioner.

In på det nya seklet kom ett utbrytarparti från det konservativa blocket (Kadima) till makten medan Labour började falla ihop opinionsmässigt. I Europeiska ögon var Sharon och "Kadima" minst sagt konservativa och sett ur vårt perspektiv har deras nuvarande ledare Tsipi Livni framstått som en hök och krigshetsare av värsta sort. Men "den riktiga" högern framstår som om möjligt ännu värre.

Och några Kibbutzer i sin gamla form finns inte längre.

Nu har det varit val i Israel och resultatet står klart. Högervridningen av Israelisk politik har fortsatt. Vänstersidan med "Labour" är numera en nullitet. Tillsammans kan en vänster i vid mening skrapa samman ungefär 25% av Knesset. Medan de två stora partierna är "Likud" och "Kadima" och det tredje partiet "Yisrael Beitenu" är så stora att de blir "Kungamakare". Det som vi i Skandinavien skulle beteckna som Högern har alltså 75% av rösterna.

Partiet "Yisrael Beitenu" och dess ledare Avigdor Lieberman har framfört åsikter som får det Norska "Fremskrittspartiet" eller det Svenska "SverigeDemokraterna" att framstå som oförargliga mjukisar. Donkeyman drar sig till minne vilket tumult det blev när den numera hädangångne Jörg Heider med starka nationalistiska meningar tillskansade sig en stark politisk position i Österrike.

Men det som i grunden skiljer Lieberman från hans kollegor i "Likud" eller "Kadima" är två ting. För det första för han en öppen retorik som bara kan beskrivas som rasistisk. Men i grunden har han samma inställning som resten av den Israeliska högern även om de är lite mer polerade i sina uttalanden. Men - och det är intressant - han tar ett antal klara och viktiga ståndpunkter som skiljer honom från resten av den Israeliska högern.

Lieberman vill ha en tvåstatslösning. Men han vill inte återföra 1967 års gränser. Han föreslår i stället en gränsjustering där Arabiskt befolkade områden i Israel hamnar i Palestina medan de större bosättningsområdena på Västbanken hamnar i Israel. Och han vill dela Jerusalem. Dessutom förordar han en sekulär lagstiftning i Israel, till skillnad mot de allra flesta andra partier som önskar religiös Judisk lagstiftning.

Det är lätt att förstå vad som gör Lieberman och hans parti attraktivt bland "vanligt folk". Han har klara ställningstaganden - till skillnad från de andra partierna. Dessutom tror antagligen folk flest i Israel inte längre på en nära förestående fred med Palestinierna. Tvärtom ser de att rörelser som Hamas och Hizbollah växer sig starkare i deras närmiljö. Och i många av Arabländerna växer fundamentalistisk Islam sig starkare. Lite längre bort börjar Iran framstå som den nya stormakten i området. Samtidigt som USA har kört fast i både Irak och Afganistan. Ovanpå detta är de sekulära Israelerna duktigt trötta på att ta hänsyn till och låta sig styras av de religiösa.

Liebermans förslag om en tvåstatslösning med utväxling av land förefaller nog för många som en genial lösning av den Gordiska knut som bosättningarna har blivit. Det är antagligen inte längre vare sig praktiskt eller politiskt möjligt att evakuera bosättningarna. Och därmed faller omvärldens krav på en tvåstatslösning. Samtidigt som man på köpet "blir av" med en Arabisk befolkning som man ser som potentiella förrädare.

Donkeyman personligen tror att den enda tänkbara lösningen av konflikten är en enstatslösning med en enda sekulär stat i hela området. Men han tror också att skall man till varje pris ha en tvåstatslösning så är nog Liebermans metod den enda som går att genomföra i praktiken.

Men Donkeyman tror att oavsett vilken regering som nu bildas så kommer den att styra en annan väg. Och han är bekymrad för framtiden. Inom Israel förekommer redan öppen rasism i stor skala. Denna kommer att tillta. Och den riktar sig inte bara mot Araber utan alla icke-Judar är lovliga mål numera. Även Kristna. Israel är på väg att bli en fullt ut rasistisk stat som i många avseenden är värre än Apartheidtidens Sydafrika. Förr eller senare kan inte längre omvärlden stillatigande se detta fortsätta.

Motsättningarna mellan huvudparterna kommer att bli värre och extremisterna på bägge sidor kommer att bli starkare och starkare. De "moderata" blir en liten minoritet som på bägge sidor ses som förrädare. Och mycket blod kommer att flyta innan det blir någon förändring.

Donkeyman är helt enkelt pessimist. Och valresultatet bekräftar bara hans svartsyn.

Läs även andra bloggares åsikter om israel, palestina, gaza, rasism

Frälsarens återkomst

I dag är DEN STORA DAGEN. Frälsaren kommer. Messias återkommer till Örnsköldsvik. Folket samlas i Templet för att närvara vid den stora händelsen.

Detta evenemang äger rum i kväll klockan 1900 i SweBank Arena. Och Frälsaren är "Foppa". Eller rättare sagt Peter Forsberg. Som varit skadad i flera säsonger och inte kunnat göra sig själv rättvisa. De som skall frälsas är Ö-viksborna och MoDo.

När "Foppa" var i form var han världens bäste ishockeyspelare. Och även en "Foppa" som inte är i form är en förstärkning för vilket lag som helst. Han har vunnit allt som går att vinna - flera gånger. Vad sägs om VM-Guld, 2 st OS-Guld, 3 st Stanley Cup-Guld .....

"Foppa" är den ende Svensk som vunnit NHL:s poängliga. "Foppa" är den ende Svensk som har fått "Hart Trophy" som NHL:s mes värdefulle spelare.

"Foppa" är 35 år gammal och har fått fler smällar än det går att räkna till. Ändå är han lika sugen på att spela hockey som när han debuterade i Elitserien som 17-åring. Nu har han varit skadad och mer eller mindre fått de 5 senaste säsongerna förstörda.

MoDo är en av Sveriges största och mest anrika klubbar. "The Heart of Hockey". En klubb som har fostrat fler NHL-spelare än någon annan klubb i världen. Men säsongen 2008/09 har man inte lyckats så bra som väntat. Trots ett bra manskap. Nu slåss 7 (sju) klubbar om platserna 5-11 i Elitserien. Det vill säga kvartsfinal eller kvalserie ligger i potten. Den kampen skall "Foppa" avgöra till fördel för MoDo.

Optimisterna har redan lagt upp tidtabellen för "Foppas" ComeBack: MoDo med "Foppa" går till slutspel och vinner SM-Guld 2009. Så deltar han i Tre Kronor som vinner VM-Guld 2009. Och nästa säsong spelar han i NHL och vinner Stanley Cup 2010. Samma år som han vinner ett tredje OS-Guld med Tre Kronor.

The Sky is the Limit......

Men först måste hans fot visa sig vara bra. Och hans tillfälliga magsjuka måste gå över. Men dagens tidningar meddelar att "Foppa" är med i truppen inför kvällens match. "Experterna" väntar sig att han inte deltar så mycket i spelet 5-5 i början. Däremot antas han leda MoDo i "Power Play". Något som varit eländigt hittills denna säsong.

"Foppa" har hundratals med millar på banken. "Foppa" pröjsade för byggnationen av SweBank Arena i Ö-vik, tillsammans med ett par andra spelare. "Foppa" är Gud i Ö-vik.

Och enligt ÖA (Örnsköldsviks Allehanda) spelar han på "no cure - no money", dvs kan han bidra så skall han ha betalt som vilken elitseriespelare som helst. Kan han inte bidra är det gratis.

Donkeyman skall också närvara vid Frälsarens återkomst. På Sektion 218, Rad 5, Plats 7. Till ett pris av 270 spänn. Tillsammans med en utsåld arena och över 100 ackrediterade journalister.

Läs även andra bloggares åsikter om ishockey, modo, foppa, örnsköldsvik

Nostalgikern

Donkeyman hade sin barndom under 50-talet. Och som sportintresserad var "Rekord-Magasinet" och "All Sport" obligatorisk litteratur för honom. "Rekord" kom en gång i veckan och "All Sport" en gång i månaden. Bägge gavs ut av den legendariske redaktören Edwin Ahlqvist. Och den unge Donkeyman sparade för att ha pengar så han kunde "hänga på låset" på utgivningsdagarna. Sedan slukades magasinen från pärm till pärm. Flera gånger.

Än i dag har Donkeyman en större samling lagbilder från "Rekord". Varje nummer hade nämligen en kolorerad lagbild på baksidan. Och än i dag har Donkeyman en samling med specialnummer av "All Sport". Efter Olympiska Spel, Fotboll-VM, VM-matcher i tungvikt och andra större arrangemang kom det ut ett synnerligen välredigerat och bildrikt specialnummer.

Donkeymans barndom innebar uppväxt på Stockholms Söder med Spårvagnar, Ånglok, Ångbåtar, Hästskjutsar, Ölcaféer, Trådbussar, Kvartersbiografer, Massor med omoderna fastigheter, Fotpatrullerande jovialiska poliser och mycket annat som inte finns längre.

Och idrottsligt upplevde Donkeyman höjdpunkterna i Svensk Idrott.

Som Fotbolls-VM i Stockholm år 1958 när Sverige tog silvermedaljerna och förlorade med 5-2 mot Brasilien i finalen. Ett sådant lag som vi hade den gången får vi aldrig mer. "Gre-No-Li", dvs Gunnar Gren, Gunnar Nordahl och Nisse Liedholm utgjorde ryggraden i Milan och landslaget. "Nacka" Skoglund var Gud i Italien och den tidens Maradona. För att inte snacka om "Kurre" Hamrin ... Plus ett antal hemvävda spelare som komplement till Italienproffsen.

Det var tider det. Donkeyman minns när "Nacka" kom hem från Italien -64 och började spela i Hammarby igen. Knorrade in en hörna från vänster i första hemmamatchen. Som var flyttad från Johanneshov till Stadion för att kunna ta in mer folk. Ändå var Stadion fullsatt. För att inte säga överfylld eftersom många tusen gick in utan att betala biljett.

Han minns Vinter OS i Squaw Valley 1960. Då Sixten Jernberg och Rolf Rämgård slogs mot Veikko Hakkulinen. Och Finnen Hakkulinen som var "evig tvåa" efter Jernberg kallades för "Hack-i-Hälinen". Klas Lestander vann skidskyttet. En idrott som nästan inte någon hade hört talas om den gången.

Men ingenting var större än den underbara midsommarnatten år 1959. Och eftersom midsommarafton är årets viktigaste högtid i Sverige så var alla lediga och även ungarna fick vara uppe hela natten. Som skulle bli den största natten i Svensk historia. Ingo mot Floyd.

Edvin Ahlqvist var inte bara redaktör. Han var en internationellt känd boxningspromotor och när han fick "ta hand om" den unge stensättaren Ingemar Johansson insåg Ahlqvist att här hade han en man som kunde gå helt till toppen. Den gången var det ett axiom att ingen vit man skulle kunna bli världsmästare i tungvikt. Inte heller en icke - Amerikan.

Under Ahlqvists kunniga ledning klättrade "Ingo" sakta men säkert i rankingen. Han blev Europamästare 1956 sedan han knockat Franko Cavicchi och den 14. September 1958 hade Ahlqvist manövererat fram ett möte mot förste utmanaren till tungviktstiteln. Ingo mötte Eddie Machen i en oförglömlig gala på Nya Ullevi i Göteborg. En match som än i dag innehar Svenska publikrekordet för arenaidrott på 53614 åskådare. Personer som fick se lite drygt två minuters boxning. Sedan låg Machen utslagen och "Ingo" var förste utmanare till VM-titeln i tungvikt.

På Midsommarnatten 1959 satt hela Svenska folket uppe och lyssnade på radio. En match som Sveriges Radio inte kunde sända av moraliska skäl. I Donkeymans nostalgiska Sverige var det mycket som Svenska folket inte tålde och som det behövde beskyddas mot. Proffsboxning var en sådan sak. Rockmusik var en annan. Radio Luxemburg var Svenska Folkets och framför allt ungdomens radiostation den gången. Tills Radio Nord startade. Men det blev för mycket för den tidens Betongsossar. Radio Nord med kontor i Stockholm klarade man av att stoppa och ersätta med den nystartade melodiradion. Och så anställde man de populära rösterna från Radio Nord som gjorde karriär inom monopolradion.

Men 1959 var Radio Nord inte påtänkt än. Och Radio Lux svek inte sina lyssnare. Man sände Ingo-Floyd i direktsändning. Med "hela" Svenska Folket som lyssnare och bland dessa den unge Donkeyman. I tredje ronden bröt domaren matchen och undret hade inträffat. Vi hade en Svensk Världsmästare. Och midsommargroggen flödade i det Svenska landskapet.

Nu har Ingo avlidit. Göteborgs stad skall resa en staty. Och Donkeyman har förlorat ett av de allra sista nostalgiska banden till ett Sverige som inte existerar längre. Men Donkeyman har kvar "All Sports" specialnummer från den oförglömliga matchen. Och en 33-varvs vinylplatta med radioreferatet. Så han kan sitta hemma och nostalgera någon gång då och då när det moderna samhället blir alltför plågsamt.

"The Champ" är död men vi som var med den gången glömmer honom aldrig.

Läs även andra bloggares åsikter om ingo, boxning, nostalgi

Idrott och Politik

Tennis betecknas av tradition som "den vita sporten". Något som hänvisar till spelarnas klädedräkt. Ända till modern tid var ju spelarna vitklädda. Vilket var den enda klädsel som godkändes.

Men vitt är också oskuldens färg. Och Svenska Tennisförbundet har genom åren visat en tämligen oskuldsfull inställning till omvärlden. Och gör så än i dag. Men mer om detta senare.

Man säger att "Idrott och Politik" inte hör ihop. Men i verkligheten har politiken vid många tillfällen använt idrotten som medel. Till exempel i samband med Olympiska spelen i Berlin och Garmisch Partenkirchen år 1936. Eller i Beijing år 2008. Eller i samband med bojkotterna mot Moskva -80 och Los Angeles -84. Eller ...... Listan är lång.

Donkeyman som är en gammal man drar sig till minnes två stycken tennismatcher där själva tennisen blivit en bisak.

Den första är Davis Cupmatchen mellan Sverige och Rhodesia i Båstad år 1968. Detta var alltså i slutskedet av Ian Smiths regim därstädes. Mottot från Tennisförbundet var "Idrott och Politik hör inte ihop". Matchen skall genomföras. Men 600 militanta demonstranter skapade ett veritabelt fältslag i Båstad. Mottot var "Stoppa Matchen". Vilket man lyckades med. Trots ett stort polisuppbåd med vattenkanoner, hästar, hundar, batonger och all annan rekvisita. Matchen avbröts och flyttades till Frankrike där Sverige vann 4-1.

Den andra var Davis Cupmatchen mellan Sverige och Chile år 1975. Ett par år efter att juntan hade tagit makten i Chile. Också i Båstad. Den här gången invaderades Båstad av mer än 6000 demonstranter, 1200 poliser och 500 journalister. (Båstad är en sömnig sommaridyll med 2500 invånare). Men till skillnad mot 1968 blev det inte några som helst våldsamheter. Tvärtom genomfördes en av de mest stillsamma och värdiga demonstrationerna i den Svenska vänsterns historia. Med demonstrationståg, torgmöte, appeller och totalt utan upplopp och våld.

Samtidigt måste man tillägga att detta var under VietNamkrigets dagar och strax efter Almstriden, husockupationerna och 60-talets ungdomsuppror. Både polis och demonstranter hade lärt sig att hantera sådana situationer.

Själva tennismatchen vann för övrigt Sverige med 3-2 sedan Björn Borg avgjort i sista singelmatchen. Med i huvudsak poliser och journalister på läktarna.

Men nu - 41 år efter Rhodesiamatchen och 33 år efter Chilematchen - går det mot nya "Tennisdemonstrationer". Demonstrationer som Donkeyman är övertygad om kommer att gå över till allvarliga kravaller. Datumen är 6-8 mars. Platsen är Malmö. Matchen är Davis Cup mellan Sverige och Israel.

Det är ju så att utvecklingen av de politiska demonstrationerna under de senaste 20 åren är minst sagt oroväckande. I dag går det inte att organisera en värdig stor demonstration mot något som helst utan allvarlig risk att den urartar. Därför att det har kommit en allt för stor och okontrollerbar "svans" som enbart önskar skapa tumult, slagsmål och ödeläggelser. Dessa kan mycket väl jämföras med fotbollens "casuals". Personer som använder saken (eller matchen) som förevändning för att få slåss. Se bara vad som hände i Göteborg för några år sedan. Och vad som har hänt i flera andra av världens storstäder i samband med liknande möten. Eller vad som hände i Oslo för mindre än en månad sedan.

Samtidigt är poliskåren inte lika bra på att hantera sådana här ting längre. Den kunskap som man tillägnade sig under 10 år av fältslag på olika platser i Stockholm och som ledde till att stora och värdiga demonstrationer även mot ytterst kontroversiella ting kunde äga rum på ett fredligt sätt har fallit i glömska. Svenska Batongarbetarförbundet har återuppstått.

Donkeyman är helt övertygad om att det våldsamma gänget sedan länge har planerat sin ankomst till Malmö. Där de kommer att blanda sig med de många tusen "vanliga" demonstranterna som utan tvivel kommer att dyka upp. Och Malmöborna bör parkera sina bilar långt från centrala staden de dagarna. Samt spika igen skyltfönster och ta ned ömtåliga butiksskyltar och liknande. För här kommer det att vankas stenkastning, tårgas och våldsamma bataljer.

Det är bara att hoppas på att höga vederbörande tar sitt förnuft till fånga och avlyser matchen. Israel har genom Davis Cuphistorien vunnit 7 gånger på "walk over". Låt dom vinna en åttonde om en månad. Det är en billig försäkring för Malmös invånare.

Donkeyman kunde annars själv tänka sig att åka till Malmö och demonstrera mot Israel de dagarna. Men han bedömer att risken för att hamna mellan hulliganer som använder demonstrationen som täckmantel för att skapa bråk och poliser med batonger, hundar och hästar är alldeles för stor. Vem man skall vara mest rädd för är en filosofisk fråga. Ser man till Göteborgskravallerna så står valet mellan att riskera att få en gatsten i skallen eller att bli skjuten i ryggen. Så Donkeyman är pragmatisk, fegar ur och väljer att avstå.

Läs även andra bloggares åsikter om Israel, Palestina, Davis Cup, Tennis, Bojkott