Omgiv

Nu är partierna på bägge sidor av "Kölen" i full sving med att organisera sig inför nästa val. I synnerhet de små partierna som balanserar på 4% gränsen, dvs (v), (c), (kd) i Sverige respektive (sv), (sp), (v) och (krf) i Norge visar alla aktivitet. Allt för att säkra en framtid "över strecket" vid nästa val. Donkeyman måste här och nu erkänna att han skulle inte se det som någon förlust om hela det här gänget ramlade ur parlamenten, gärna i släptåg med Sverigedemokraterna.

Åtgärderna är att byta ledare och bestämma den politiska inriktningen inför framtiden. Den tiden när ett parti hade en politisk ideologi som man sedan försökte "missionera" för hos väljarna är förbi. Nu väljer man politisk linje utifrån vad som kan tänkas ge bäst utdelning vid nästa val. Och det finns många strategiska möjligheter som skall övervägas av diverse experter och "spin doctors".

Skall vi se till Sverige så har alla tre småpartierna en stor spännvidd internt.

Vänsterpartiet (v) innehåller allt från missnöjda pragmatiska sossar, övervintrande Sovjet- eller Kinakommunister till rena revolutionsromantiker. Centerpartiet (c) innehåller allt från "gröna vågare" och bönder till den urbana "Stureplanscentern". Medan Kristdemokraterna (kd) innehåller allt från extrema bokstavstroende frimicklare till moderna tiders poppiga statskyrkoanhängare. Det säger sig självt att det är inte lätt att finna en gemensam linje och inriktning i så breda spekter. Å andra sidan spelar det inte någon större roll vem som leder (kd). De har passerat sitt "bäst före" - datum och kommer att sakta men säkert "nullificeras".

När det sedan förekommer ideologisk rörelse hos de "stora" partierna är det inte helt orealistiskt att räkna med att den ideologiska kartan blir förändrad till nästa val. Det parti som tycks hålla "stadig kurs" i högerfilen av politikens mittfåra är Moderaterna (m) medan Folkpartiet (fp) håller på att cementera en position på högersidan av (m) där man antagligen önskar att fylla ut det vacuum som (m) lämnade efter sig när firma Reinfeldt / Schlingman / Borg justerade partiets kurs mot mitten inför valet 2006. Uppenbarligen ser (fp) också en möjlighet att attrahera samma väljare som Sverigedemokraterna (sd) gör. Miljöpartiet (mp) slutligen har efter skiftet av "språkrör" klart markerat att man i många frågor önskar samarbeta med "Alliansen". Det "Röd-Gröna" samarbetet har som bekant havererat.

Vart Socialdemokraterna (s) är på väg är inte så gott att säga. I grunden kan man beskriva dem som tre partier. "De Pragmatiska" - "De Nostalgiska" och "De Ideologiska". Pragmatikerna dit Göran Persson definitivt måste räknas har kastat av sig det socialistiska arvet. De önskar utveckla samhället med utgångspunkt i dagens existerande samhälle, inte med utgångspunkt i ett drömsamhälle som inte finns. Nostalgikerna vill vrida tillbaka klockan till en tid när allt var mycket trevligare, allra helst vill man tillbaka till 60-talet och Betongsossarnas tidevarv. Det verkar som om Ayatollah Juholt företräder den linjen. Medan Ideologerna slutligen önskar en renodlad Socialistisk politik med utgångspunkt i de gamla Skrifterna. Skulle Ideologerna komma att styra partiet är det definitivt dåliga nyheter för (v). Medan Nostalgiker och Pragmatiker lämnar ett område öppet för dem.

Centerpartiet har genom sitt partiledarval definitivt lagt ned tankarna på att bli ett intresseparti för "landsbygden". I stället siktar man mot att bli ett liberalt urbant parti, dvs Stureplanscentern kommer att dominera. Något som jag tror är ett fatalt taktiskt misstag.

Vänsterpartiet slutligen står inför en partiledarstrid som antagligen också blir en ideologisk strid. Partiet har i stor utsträckning fungerat som en intresseorganisation för offentligt anställda. Kryddat med "Klasskampretorik". Både (s) och (v) talar i starka ordalag om att få slut på "Barnfattigdomen", vilket i klartext innebär att få slut på all fattigdom eftersom fattiga barn normalt sett har fattiga föräldrar.

Vilket självfallet för tankarna tillbaka till "The Good old Days" när (s) byggde Folkhemmet och förvandlade den svältande Arbetarklassen till en ganska nöjd Medelklass. Och det är väl här som problemen ligger hos bägge partierna. Enligt ideologerna hos Sossarna finns det 1,2 miljoner fattiga i Sverige. Vilket innebär arbetslösa, sjuka, utförsäkrade och andra som på ett eller annat sätt har hamnat "Utanför". Alliansen talar om "Utanförskap" vilket är en ganska målande beteckning. Problemet är bara att Sveriges totala befolkning är 9,4 miljoner. Vilket innebär att med Sossarnas egna siffror finns det 8,2 miljoner som inte är "Fattiga" eller "Utanför".

Det var Karl Marx som skapade teorin om "Klasser" i samhället. Med den tanken att de olika klasserna hade gemensamma intressen. Det rådde alltså intressemotsättningar mellan de olika klasserna. Men även på den tiden var de som stod "Utanför" en liten minoritet. Den stora mängden var "Arbetare" som i stort sett hade gemensamma intressen med "Lägre Tjänstemän". "Högre Tjänstemän" och "Överklass" var åter en liten minoritet. När det blev allmän rösträtt så vann också det parti som tillvaratog "Arbetarna" och deras intressen varje val. Helt enkelt därför att man var intresseorganisation för en absolut majoritet av samhället.

Marx klassteori gäller än i dag. Med den skillnaden att klassfördelningen är annorlunda än då. Vi har de som står "Utanför" som utgör en liten minoritet, enligt Sossarna själva mindre än 15%. Den absoluta majoriteten utgörs av "Medelklassen" som inkluderar alla Arbetare och Tjänstemän. Medan "Överklassen" fortfarande är en helt liten minoritet. I dag vinner man inte några val om man inte tillvaratar "Medelklassen" och dess intressen. Vilket uppenbarligen vare sig (s) eller (v) förstår. Men är något som (m) och (fp) har begripit.

Det finns inte något som "Medelklassen" är mer rädd för än att "ramla över kanten" och hamna "Utanför". Det som lönar sig politiskt är alltså att se till att det finns effektiva "livlinor" för dem som av något skäl hamnar nära kanten. Och det är också en del av retoriken från (s) gentemot Alliansen att denna försämrar dessa "livlinor". Medan Alliansen å sin sida genom bland anant "Jobbskatteavdragen" har förbättrat "Medelklassen"s villkor dramatiskt. Betydligt mer än vad någonsin Facket har klarat av genom förhandlingar. Sedan kan man ju fundera över om den som behöver "livlinor" för att uppehålla sin levnadsstandard inte egentligen har hamnat i "Utanförskap".

Vänsterpartiet har alltså i praktisk politik blivit ett intresseparti för offentligt anställda medan man i retoriken är ett parti för dem som står "Utanför". Den ekvationen går inte ihop. Vilket också väljarna har upptäckt. Personligen tror jag att (v) måste kasta helt och hållet loss från det "Röd-Gröna" tänkandet och bli ett intresseparti för dem som står "Utanför". Då kan partiet växa. Annars åker man ut ur Riksdagen vid nästa korsväg.

De andra partierna kommer ganska säkert att låta nästa val bli ett slag om just "Medelklassen". Helt enkelt därför att utan dess stöd vinner man inte några val. Skiljelinjen kommer att gå mellan metoderna (s) och (sd) kommer att gå in för "livlinor" medan (m), (c) och (fp) kommer att gå in för att förbättra villkoren för "Medelklassen" så att man klarar sig själva. Medan (mp) slutligen kommer att vilja ha både - och. De som redan står "Utanför" kommer att ha ganska lite att hämta hos någondera blocket.

Vilket lämnar hela vänsterkanten "wide open" för ett reformerat Vänsterparti. Som tillvaratar intressena hos alla dem som hamnat "Utanför". Alternativet är att fortsätta att vara "Sossarna Light", något som säkert leder till partiets undergång. Varför rösta på kopian när originalet finns.

Skall vi se till hur Donkeyman ser framtidens politiska "linjal" så blir det så här:

Invandringspolitik:
(v)(kd) - (s)(m)(mp)(c) - (fp)(sd)
"Den vanliga" politiken:
(v)(s) - (sd)(mp) - (m)(kd) - (c)(fp)


Läs även andra bloggares åsikter om politik, vänsterpartiet, socialdemokraterna, alliansen

Rent Hus

Donkeyman har fått ett antal mail som frågar om han har "smällt av" eller vad. Efter artikeln "Carpe Diem" förväntade man sig lite action på bloggen. Men han känner att det har varit behövligt med en paus från allt annat än jobb och pilsner. Men i dag är det "business as usual" igen. Här kommer nästa artikel. Häng med ......

Det har varit lokalval i Norge. Resultatet på landsbasis är välkänt. Sossar och Höger fram. Ytterkanterna i form av SV och FrP back och småpartierna i mitten ungefär som innan.

Men det har givetvis också varit lokalval i Tromsø och det valet hade onekligen ett ganska ovanligt utfall. Høyre gick kraftigt fram och alla andra backade. Och det var inte måttligt vad (h) gick fram. Hela 24.4 % som fördelades i förlust mellan alla de andra. De största förlorarna var Sossarna 13% och FrP 7.9%. Medan de andra hade någon procent back var och en.

Totalt sett innebär resultatet att plötsligt har de borgerliga tagit över byen. Med 25 mandat mot de Röd-Gröna som har 17. Ett resultat som kommer efter 12 år av Röd-Grönt styre. Men som inte på något sätt var oväntat.

Verkligheten är ju att lokalpolitik till väldigt stor del är personfixerad och är det något man kan säga om Tromsøpolitiken så är det att det har saknats färgstarka och karismatiska politiker. Och i den mån som sådana har funnits så har de hört till de små partier som i vart fall inte har någon chans att få tillsätta de verkligt "tunga" posterna.

Under Donkeymans 25 år här i byen är det egentligen bara tre av politkerna i de stora partierna som har skiljt sig ut från mängden. Först var det mångårige "Ordføreren" och Høyres ledare Erlend Rian. Efter han kom inte något som helst.

Men så ställde Sossarna upp med "Röde Herman" som var något så ovanligt som en politiker som haft ett "riktigt jobb". Han var nämligen sotare. Och avhoppad från den yttersta avgrundsvänstern hade han kommit upp till toppen i Sossepartiet. Det som var speciellt med Herman var att han syntes ute på byen. Han tog en halvliter på puben, han snackade med folk. Och han hade alltid tid att "slå av en prat" med folk, även sådana som han inte kände. Men så lämnade han och Sossarna valde att föra fram Arild Hausberg. Som har en utstrålning av "tråkmåns" utan like. Och som över huvud taget inte syns bland "vanligt folk" även om han är aldrig så mycket Sosse.

Efter Rian har Høyre ställt upp med den ena "sågbocken" efter den andra. Men detta val förde man fram Jens Johan Hjort. Som över huvud taget saknar politisk erfarenhet. Karlen är framgångsrik advokat och tidigare direktör för byens fotbollslag TIL. Men han har karisma, vilja och utstrålning. Och visade sig vara en valvinnare. Här sopade man helt enkelt "rent hus". Även Donkeyman måste erkänna att han röstade för Hjort.

Hur den framtida "Byregeringen" skall se ut vet vi inte ännu. Annat än att (H), (FrP) och (V) hade gått fram gemensamt så även FrP och V måste givetvis få ett eller annat köttben. Medan KrF sitter som en utsvulten vovve och flämtar med tungan för att få vara med i "gänget".

I det här sammanhanget måste man också kommentera Venstres omvändelse. För två år sedan stod deras unge och lovande herr Jonas Eilertsen och försvarade partiledaren som fastslog att Venstre ALDRIG skulle samarbeta med FrP. Det här valet har herr Eilertsen kommit lite närmare köttgrytorna sedan det plötsligt går bra att gå i koalition med de förhatliga FrP. Kan detta bero på att partiets hopplösa motvallskärring fru Fangel äntligen har tagit ett halvt steg tillbaka. Nu blir antagligen Venstre att precis som vanligt få mycket mer makt än partiet förtjänar. Precis som man lyckats med på riksplanet ett par gånger.

Nu är det inte bara herr Hjort som har avgjort valet. Sossarna har skjutit sig själv i foten genom att komma med särdeles impopulära förslag. Som att inlemma Tromsø i Samiskt språkområde men också att införa biltullar. Samt genom att visa en i det närmaste religiös motvilja mot varje form av privat utförande av kollektivtrafik, vård eller något som helst annat. Man har inte bara varit mot sådant - man har inte ens dragit sig för att köpa TV-reklam där man öppet hånar dem som jobbar i privata alternativ. Vidare har man visat väldigt dålig handlingkraft när det gäller att genomföra viktiga projekt. Bortsett från full barnehagetäckning. Något som enbart kunde genomföras tack vare att man svalde det sura pillret och accepterade privata barnahagar. På toppen av allt detta har man inte haft någon förnuftig talesman.

Så det var ganska givet att pendeln skulle svänga över till den andra sidan denna gång. Nu hänger det  bara  på herr Hjort att se till att visa handlingskraft. Och bevisa att man är bättre än "de andra". Annars kan pendeln svänga tillbaka fortare än man anar.

Hur som helst kommer vår lokala version av "The Muppet Show" att fortsätta så medborgarna får nya diskussionsämnen över kaféborden.