"In the good old days" var "Kremlologi" liktydigt med studier av strukturerna hos dem som satt vid makten i Sovjetunionen. Eftersom Donkeyman anser att Socialdemokratin är central för den politiska utvecklingen i Sverige och Norge ägnar han sig med glädje åt "Sossologi". Vilket skulle kunna beskrivas som studier av strukturerna hos Socialdemokratin. Om man så fångar upp små obetydliga vindkast så kan man förutspå hur de stora vindarna kommer att blåsa lite längre fram i tiden.
Och Donkeyman har åter funnit ett litet korn som vinden har skickat i hans riktning.
Den Norske Arbeidsministern har nämligen uttalat sig. Därför att sjukskrivning och förtidspensionering ökar kraftigt i Norge.
LO och Vänstern skyller på ett hårdare arbetsliv. Men i "Aftenposten" nekar ministern totalt till att det Norska arbetslivet har blivit mer brutalt och exkluderande. Och så påpekar hon att det knappast är mer brutalt i Norge än i Sverige, Danmark, Holland och andra liknande länder.
Vidare har Norska läkare påpekat att Norrmän sjukskriver sig lättare nu än förr. LO avvisar detta medan ministern menar att läkarna har rätt. Och så framhåller hon en helt annan förklaring:
"Vi stiller vanvittiga krav til hva vi skal rekke og har et veldigt fullt liv. Vi har unger, vi skal gå på kafé med venner, vi skal trene og mye annet. "Vi kan ikke heller utelukke at måten vi lever på har en betydning for sykefraværet. Vi er tykkere og vi drikker mer enn vi gjorde for ti år siden. Det er klart det også virker inn på arbeidslivet".
Det som är märkligt med det hela är att den här nyutnämnda Arbeidsministern heter Hanne Bjurstrøm och är Sosse. Och sitter i den röd-gröna regeringen. Vilket Donkeyman tolkar som att antingen så håller AP på att ändra kurs eller så har statsminister Jens bommat i rekryteringen. De röd-gröna har tidigare nästan varit fundamentalistiska megafoner till LO i sådana här frågor.
Och det kommer mer. Hon säger nämligen vidare:
"Der jeg bodde tidligare var alltid skøytebanen måket for snø. Men ikke nå lenger. Hvorfor kan ikke noen av dem som sliter med å få inpass i det ordinære arbeidslivet gjøre den typen av oppgaver i nærmiljøet"?
Donkeyman kan bara konstatera att på den här sidan av "Kölen" skulle ett sådant uttalande från en moderat minister få hela oppositionen att gå i taket. Sosse-Mona skulle ha skrikit rakt ut att det är typisk moderat slå-ned-på-de-svaga-politik. Med motivering:
-att det är att nedvärdera alla som har som jobb att skotta snö för hon påstår att vem som helst kan göra det.
-att tillfälligt arbete är förnedrande och inte på något sätt hjälper till att komma in i arbetslivet. Den enda vägen är att delta i den kursverksamhet som erbjuds samt att söka heltidsarbete.
-att skotta snö inte är det man bör göra om man har problem med att komma in i arbetslivet och få en fungerande vardag om man sliter med överansträngning, utbrändhet, sjukdom, stress med mera.
Stormen kring moderaten och det utländska städbolaget hade bara blivit en Västanfläkt jämfört med om någon hade sagt detta i Sverige.
Men samtidigt kan man också konstatera att under Görans tid så hade detta varit just Socialdemokratisk politik och sagde Bjurstrøm kunde mycket väl ha suttit i Görans regering.
Kan det alltså vara så att Norges rød-grøna är på glid mot mitten efter en lång utflykt på vänstersidan. Medan Sveriges röd-gröna är på glid ut mot vänster efter en lång utflykt i mittfåran.
(Tipset till detta har jag snott från Torbjørn Røe Isaksens blogg. Han är Norsk Stortingsman. Bloggens adress är www.konservativ.no)
Läs även andra bloggares åsikter om politik, moderater, rödgröna
torsdag 28 januari 2010
tisdag 26 januari 2010
Sossarna
Nu är det valkamp igen.
Med samma gamla beskyllningar, lögner och ovilja till riktig debatt. När den ena debattanten ställer en fråga (i form av en beskyllning) glider den andre runt saken och kommer med en motfråga (i form av en ny beskyllning). Och svarar givetvis inte på ursprungsfrågan. I det här sammanhanget är alltså en fråga i grunden lika med ett retoriskt påstående. Något som gör att Donkeyman på något sätt tröttnar på hela politiken. I likhet med en stor del av folket.
Både regering och opposition har en historieskrivning som avviker från verkligheten. Och det man helt avstår från att kommentera är att regering (moderater) och opposition (sossar) i grund och botten i många år har ungefär samma agenda. Men man behöver varandra som politiska motståndare. Trots att man egentligen förordar samma politik.
Även om lilla Mona nu låter konduktören och Miljö-Peter dra bort henne en bit från vad som varit Sossepolitik de senaste 15 åren. Vilket är viktigt eftersom det är Sossarna som har haft avgörande inflytande på Svensk politik i över 75 år. Många gånger i samarbete med de borgerliga.
Som Donkeyman ser saken kan man dela in Svensk modern politisk historia i några få epoker. Alla utgående från Socialdemokratin.
1. Folkhemsbyggarna. (Från 1920-talet och fram till mitten av 1950-talet.)
Den här perioden kännetecknas av reformer och samhällsbyggande. Sossarna bygger upp det moderna Sverige. I form av "Folkhemmet" som en vision för den nya lyckliga samhället. Ett samhälle som kräver en hård centralisering och partistyrning för att kunna byggas. Detta var Per Albin och Tages samhälle.
2. Betongsossarna. (Mitten av 50-talet till slutet av 80-talet)
Den här perioden kännetecknas av att samhällsbygget är färdigt. Man har inte längre några visioner. Maximal lycka har skapats för medborgarna. Nu gäller det att bevara det bestående. Varje förslag till förändring var farligt. Allt som inte PARTIET föreslagit var omöjligt. Det var RÖRELSEN som skulle styra landet.
Donkeyman växte upp under den här perioden. Som å ena sidan var en väldigt lycklig tid men som å andra sidan kändes som en tvångströja. Detta var Olof och Ingvars samhälle. En kort borgerlig regeringsperiod med Fälldin och Ullsten blev bara en obetydligt parentes som inte förändrade något som helst.
3. Reformsossarna. (Slutet av 80-talet till 1998)
Den ekonomiska krisen krävde kraftfulla åtgärder. I praktiken ett helt nytt samhälle. Lyckligtvis fick Sossarna en ny partiledare som var pragmatisk i högsta grad. Men som samtidigt kunde peka med hela handen. Han stöttade de åtgärder som regeringen Bildt genomfört och fortsatte deras reformarbete i 10 år. I framtidens historieböcker kommer duon Bildt - Persson att få historisk "credit" för att man räddat landet ur krisen och byggt ett modernt samhälle.
Som en biprodukt blev Sverige ett bättre samhälle att leva i. Folkhemmets goda sidor korsades med en "lagom" sats med moderna tiders reformer. Mycket privatiserades och konkurrensutsattes under samhällets kontroll. Mycket liberaliserades. Plötsligt blev en mängd ting som tidigare var totalt omöjligt möjliga. "Tvångströjan" eldades upp. Merparten av den här tidens reformer går inte längre att reversera. Varje sådant försök skulle åstadkomma revolution.
4. Nostalgisossarna. (Från 1998 - tills vidare)
Sedan Mona fått makten i Partiet har kursen sakta men säkert lagts om. Men knappast av ideologiska skäl utan enbart därför att man tror att det är rätt väg för att vinna valet. Nu vill Sossarna vrida tillbaka klockan till en lyckligare och bättre tid. Som uppenbarligen är liktydig med när "Betongsossarna" stod på sin höjdpunkt. Och man har puffats till denna position av två partier som är ännu mer konservativa, bitvis på gränsen till reaktionära.
Samtidigt gynnas man av att regeringen Reinfeldt inte lyckats följa upp Perssons reformarbete. Och dess företrädare är inte i närheten av lika karismatiska som Persson var.
Mycket av det som regeringen står för är en direkt fortsättning av Görans politik. Som nu Mona kritiserar och betecknar som nuvarande regerings politik. Vilket gör att man har hamnat i något som närmast kan beskrivas som att man "trampar vatten".
Vilket naturligtvis öppnar för en ny regering som kommer att reversera en del av det framgångsrika reformarbete som bedrivits sedan 1990. Det är bara att hoppas på att de "röd-gröna" inte hinner ödelägga allt för mycket innan de röstas bort igen - alternativt innan Sossarna får en bättre ledning.
Så ser Donkeyman på dagens politiska situation.
Läs även andra bloggares åsikter om politik, sossarna, socialdemokraterna, moderaterna, regeringen, alliansen, valet
Med samma gamla beskyllningar, lögner och ovilja till riktig debatt. När den ena debattanten ställer en fråga (i form av en beskyllning) glider den andre runt saken och kommer med en motfråga (i form av en ny beskyllning). Och svarar givetvis inte på ursprungsfrågan. I det här sammanhanget är alltså en fråga i grunden lika med ett retoriskt påstående. Något som gör att Donkeyman på något sätt tröttnar på hela politiken. I likhet med en stor del av folket.
Både regering och opposition har en historieskrivning som avviker från verkligheten. Och det man helt avstår från att kommentera är att regering (moderater) och opposition (sossar) i grund och botten i många år har ungefär samma agenda. Men man behöver varandra som politiska motståndare. Trots att man egentligen förordar samma politik.
Även om lilla Mona nu låter konduktören och Miljö-Peter dra bort henne en bit från vad som varit Sossepolitik de senaste 15 åren. Vilket är viktigt eftersom det är Sossarna som har haft avgörande inflytande på Svensk politik i över 75 år. Många gånger i samarbete med de borgerliga.
Som Donkeyman ser saken kan man dela in Svensk modern politisk historia i några få epoker. Alla utgående från Socialdemokratin.
1. Folkhemsbyggarna. (Från 1920-talet och fram till mitten av 1950-talet.)
Den här perioden kännetecknas av reformer och samhällsbyggande. Sossarna bygger upp det moderna Sverige. I form av "Folkhemmet" som en vision för den nya lyckliga samhället. Ett samhälle som kräver en hård centralisering och partistyrning för att kunna byggas. Detta var Per Albin och Tages samhälle.
2. Betongsossarna. (Mitten av 50-talet till slutet av 80-talet)
Den här perioden kännetecknas av att samhällsbygget är färdigt. Man har inte längre några visioner. Maximal lycka har skapats för medborgarna. Nu gäller det att bevara det bestående. Varje förslag till förändring var farligt. Allt som inte PARTIET föreslagit var omöjligt. Det var RÖRELSEN som skulle styra landet.
Donkeyman växte upp under den här perioden. Som å ena sidan var en väldigt lycklig tid men som å andra sidan kändes som en tvångströja. Detta var Olof och Ingvars samhälle. En kort borgerlig regeringsperiod med Fälldin och Ullsten blev bara en obetydligt parentes som inte förändrade något som helst.
3. Reformsossarna. (Slutet av 80-talet till 1998)
Den ekonomiska krisen krävde kraftfulla åtgärder. I praktiken ett helt nytt samhälle. Lyckligtvis fick Sossarna en ny partiledare som var pragmatisk i högsta grad. Men som samtidigt kunde peka med hela handen. Han stöttade de åtgärder som regeringen Bildt genomfört och fortsatte deras reformarbete i 10 år. I framtidens historieböcker kommer duon Bildt - Persson att få historisk "credit" för att man räddat landet ur krisen och byggt ett modernt samhälle.
Som en biprodukt blev Sverige ett bättre samhälle att leva i. Folkhemmets goda sidor korsades med en "lagom" sats med moderna tiders reformer. Mycket privatiserades och konkurrensutsattes under samhällets kontroll. Mycket liberaliserades. Plötsligt blev en mängd ting som tidigare var totalt omöjligt möjliga. "Tvångströjan" eldades upp. Merparten av den här tidens reformer går inte längre att reversera. Varje sådant försök skulle åstadkomma revolution.
4. Nostalgisossarna. (Från 1998 - tills vidare)
Sedan Mona fått makten i Partiet har kursen sakta men säkert lagts om. Men knappast av ideologiska skäl utan enbart därför att man tror att det är rätt väg för att vinna valet. Nu vill Sossarna vrida tillbaka klockan till en lyckligare och bättre tid. Som uppenbarligen är liktydig med när "Betongsossarna" stod på sin höjdpunkt. Och man har puffats till denna position av två partier som är ännu mer konservativa, bitvis på gränsen till reaktionära.
Samtidigt gynnas man av att regeringen Reinfeldt inte lyckats följa upp Perssons reformarbete. Och dess företrädare är inte i närheten av lika karismatiska som Persson var.
Mycket av det som regeringen står för är en direkt fortsättning av Görans politik. Som nu Mona kritiserar och betecknar som nuvarande regerings politik. Vilket gör att man har hamnat i något som närmast kan beskrivas som att man "trampar vatten".
Vilket naturligtvis öppnar för en ny regering som kommer att reversera en del av det framgångsrika reformarbete som bedrivits sedan 1990. Det är bara att hoppas på att de "röd-gröna" inte hinner ödelägga allt för mycket innan de röstas bort igen - alternativt innan Sossarna får en bättre ledning.
Så ser Donkeyman på dagens politiska situation.
Läs även andra bloggares åsikter om politik, sossarna, socialdemokraterna, moderaterna, regeringen, alliansen, valet
lördag 23 januari 2010
Saab och skattepengarna
Det är inte svårt att finna ting att kritisera regeringen för. De har producerat många stolpskott och självmål. Men det finns gränser. När Mona beskyller regeringen för krisen i Saab blir det lite väl mycket valfläsk. Med smör över.
Donkeyman har redan tidigare producerat en artikel om Saab. Detta var för nästan ett år sedan. Då tog han utgångspunkt i varvskrisen och jämförde med den nuvarande Saab-krisen.
Men det går inte att se bort från några ting när man diskuterar Saab:
För det första:
Saabs biltillverkning startades efter WW2 för att sysselsätta den kompetens som "blev över" när den Svenska flygindustrin skalades ned. Och de första 30 åren av företagets existens förlorade man pengar - vart enda år. Men under den tiden kunde man subventionera bilfabriken genom överföringar inom koncernen. Först var det agenturen för Volkswagen (Saab-ANA) som gav mer pengar i vinst än vad Saabfabriken förlorade. När det tog slut kunde man i stället överföra vinsterna från Scania (Saab-Scania) för att täta igen hålen som Saab gav i kassan.
För det andra:
Under 1980-talet sjönk dollarn som en sten. En krona i dollarfall gav ungefär en miljard i vinst för Saab. Saab blev plötsligt en billig prestigebil "over there". Nu tjänade man pengar. Pengar som man plöjde ned i investeringar för att öka produktionen. Man öppnade nya fabriker (där det tidigare legat skeppsvarv).
För det tredje:
1989 hade valutakurserna normaliserats igen och Saab började åter förlora pengar. Närmare bestämt ett par miljarder per år. GM började köpa in sig i Saab. Snart avslöjades stora problem med både kvalitet och produktivitet. Företaget hade också galloperande kostnader för sjukfrånvaro och personalomsättning.
För det fjärde:
1995 devalverade Sverige. Vilket ledde till att Saab åter visade vinst, närmare bestämt 700 millar. Ungefär samtidigt köpte GM hela Saab. De närmaste 6 åren kostade Saab 15 miljarder för GM-koncernen.
För det femte:
Sedan den gången har GM vart enda år pytsat in stora belopp för att hålla hjulen gående. Om inte GM hade gått in i Saab skulle fabriken slagit igen redan för 15 år sedan. Men nu är GM själva i det närmaste konk och har mer eller mindre tagits över av den Amerikanska staten. Det finns inte mer pengar att bidra med.
För det sjätte:
Skall Saab drivas vidare så behövs först och främst ett par miljarder för att köpa över allt från GM. Sedan behöver man några miljarder per år för att "hålla fabriken gående". Slutligen behöver man en hel hög med miljarder för att "ta fram" en produkt som går att sälja med vinst. Trots att firman har varit till salu i flera år och trots att det finns stora möjligheter till en 4 miljarders EU-kredit har det ännu inte dykt upp någon kapitalstark köpare som tror att detta är en bra affärsidé.
Alltså:
Nu anser Mona och co. att de Svenska skattebetalarna skall ta över GM:s roll och stå för förlusterna i Saab. Med pengar vi inte har. Precis som den Amerikanska staten subventionerar GM och Chrysler. Med pengar de inte har.
Samtidigt beskyller de Röd-Gröna regeringen Reinfeldt för att vara orsak till att Saab riskerar nedläggning. Och lilla Mona mer eller mindre kräver att staten skall gå in och ta över ansvararet för fabriken.
Men då kan det ju vara av intresse att studera vad Sossarna själva har presterat för Saab.
Och den studien är snabbt undangjord. Facket har över huvud taget inte gjort något som märks utåt. Bortsett från att man förra året organiserade ett fackeltåg och att man i år har genomfört en tio minuters manifestation. På lunchrasten.
Och fackets politiska gren - SAP - har inte heller gjort något som helst. Det finns inte ett enda förslag eller utspel från partiet i ärendet. Bortsett från en massa kritik mot regeringen.
Det enda som en utomstående iakttagare kan notera är att "Rörelsen" tar hand om de sina. Fackordföranden slipper nämligen slå följe med sina kamrater till arbetsförmedlingen för att stämpla. Han flyttas nämligen över från Facket till Partiet och skall bli kommunalpamp i Trollhättan. Med en lön som vida överstiger vad en vanlig Saab-arbetare kan drömma om.
Konklusion:
Donkeyman tänker så här. Rädda gärna Saab. Men använd inte Svenska folkets gemensamma förmögenhet till detta. De pengarna behövs till andra ting, inte till att "kasta goda pengar efter dåliga" som Pokerspelarna säger.
Läs även andra bloggares åsikter om saab, bilindustrin, politik, regeringen, sossarna, mona sahlin, reinfeldt
Donkeyman har redan tidigare producerat en artikel om Saab. Detta var för nästan ett år sedan. Då tog han utgångspunkt i varvskrisen och jämförde med den nuvarande Saab-krisen.
Men det går inte att se bort från några ting när man diskuterar Saab:
För det första:
Saabs biltillverkning startades efter WW2 för att sysselsätta den kompetens som "blev över" när den Svenska flygindustrin skalades ned. Och de första 30 åren av företagets existens förlorade man pengar - vart enda år. Men under den tiden kunde man subventionera bilfabriken genom överföringar inom koncernen. Först var det agenturen för Volkswagen (Saab-ANA) som gav mer pengar i vinst än vad Saabfabriken förlorade. När det tog slut kunde man i stället överföra vinsterna från Scania (Saab-Scania) för att täta igen hålen som Saab gav i kassan.
För det andra:
Under 1980-talet sjönk dollarn som en sten. En krona i dollarfall gav ungefär en miljard i vinst för Saab. Saab blev plötsligt en billig prestigebil "over there". Nu tjänade man pengar. Pengar som man plöjde ned i investeringar för att öka produktionen. Man öppnade nya fabriker (där det tidigare legat skeppsvarv).
För det tredje:
1989 hade valutakurserna normaliserats igen och Saab började åter förlora pengar. Närmare bestämt ett par miljarder per år. GM började köpa in sig i Saab. Snart avslöjades stora problem med både kvalitet och produktivitet. Företaget hade också galloperande kostnader för sjukfrånvaro och personalomsättning.
För det fjärde:
1995 devalverade Sverige. Vilket ledde till att Saab åter visade vinst, närmare bestämt 700 millar. Ungefär samtidigt köpte GM hela Saab. De närmaste 6 åren kostade Saab 15 miljarder för GM-koncernen.
För det femte:
Sedan den gången har GM vart enda år pytsat in stora belopp för att hålla hjulen gående. Om inte GM hade gått in i Saab skulle fabriken slagit igen redan för 15 år sedan. Men nu är GM själva i det närmaste konk och har mer eller mindre tagits över av den Amerikanska staten. Det finns inte mer pengar att bidra med.
För det sjätte:
Skall Saab drivas vidare så behövs först och främst ett par miljarder för att köpa över allt från GM. Sedan behöver man några miljarder per år för att "hålla fabriken gående". Slutligen behöver man en hel hög med miljarder för att "ta fram" en produkt som går att sälja med vinst. Trots att firman har varit till salu i flera år och trots att det finns stora möjligheter till en 4 miljarders EU-kredit har det ännu inte dykt upp någon kapitalstark köpare som tror att detta är en bra affärsidé.
Alltså:
Nu anser Mona och co. att de Svenska skattebetalarna skall ta över GM:s roll och stå för förlusterna i Saab. Med pengar vi inte har. Precis som den Amerikanska staten subventionerar GM och Chrysler. Med pengar de inte har.
Samtidigt beskyller de Röd-Gröna regeringen Reinfeldt för att vara orsak till att Saab riskerar nedläggning. Och lilla Mona mer eller mindre kräver att staten skall gå in och ta över ansvararet för fabriken.
Men då kan det ju vara av intresse att studera vad Sossarna själva har presterat för Saab.
Och den studien är snabbt undangjord. Facket har över huvud taget inte gjort något som märks utåt. Bortsett från att man förra året organiserade ett fackeltåg och att man i år har genomfört en tio minuters manifestation. På lunchrasten.
Och fackets politiska gren - SAP - har inte heller gjort något som helst. Det finns inte ett enda förslag eller utspel från partiet i ärendet. Bortsett från en massa kritik mot regeringen.
Det enda som en utomstående iakttagare kan notera är att "Rörelsen" tar hand om de sina. Fackordföranden slipper nämligen slå följe med sina kamrater till arbetsförmedlingen för att stämpla. Han flyttas nämligen över från Facket till Partiet och skall bli kommunalpamp i Trollhättan. Med en lön som vida överstiger vad en vanlig Saab-arbetare kan drömma om.
Konklusion:
Donkeyman tänker så här. Rädda gärna Saab. Men använd inte Svenska folkets gemensamma förmögenhet till detta. De pengarna behövs till andra ting, inte till att "kasta goda pengar efter dåliga" som Pokerspelarna säger.
Läs även andra bloggares åsikter om saab, bilindustrin, politik, regeringen, sossarna, mona sahlin, reinfeldt
onsdag 20 januari 2010
Första Sjappet
Donkeyman har fått flera frågor om hur det numera världsberömda "Första Sjappet" i Husum ser ut. Man vill helt enkelt se interiörer från den berömda korvmacken. Så för att tillgodose läsarnas krav har han ryckt ut med fotografiapparaten i högsta hugg och åstadkommit detta lilla bildreportage.
"Downtown Husum" är uppdelat på tre små centrumsbildningar:
Ungefär en kilometer norr om fabriken bygger man järnvägsstation för den nya Bothniabanan. Strax intill ligger en (mycket välsorterad) kolonialbutik, Pizzeria Rio, Swebank, Kyrkans Hus samt en Bensinstation. Och det är ungefär allt.
Just utanför fabriken ligger "Husums Torg" som innehåller ett Konditori / Bageri (dj****t bra), en Frissa, en butik för Arbetskläder samt Hotel och Restaurant "Björnen". Men Hotellet kan mer beskrivas som övernattningsrum för fabrikens gäster och restaurangen är en (mycket bra) lunchrestaurang som håller öppet vardagar 10-13.
Går man så 500 meter åt andra hållet från fabriken kommer ännu ett litet centrum. Här ligger i samma byggnad "Ö-kiosken" och "Husumgrillen". Tvärs över gatan ligger ännu en liten Pizzeria och ytterligare en Frissa.
Det som nämnts ovan är i princip all kommersiell service i samhället Husum. Resten är nedlagt. Utöver detta finns en hembygdsgård och diverse frikyrkolokaler.
Låt oss nu granska "Ö-kiosken" och "Husumgrillen".
Denna byggnad innehåller till höger "Ö-Kiosken" och till vänster "Husumgrillen".
Går man in i kiosken finner man en klassisk kiosk. Med tidningar, tobak och alla normala kioskvaror. Men lokalen innehåller också ett litet minilivs med de nödvändigaste varorna. Som till exempel möjlighet att hämta sig en sixpac med Öl när törsten slår till och man inte orkar gå ända till kolonialen.
Men skall man driva kiosk i glesbygden behöver man fler ben att stå på. Därför innehåller kiosken också ortens postkontor med all normal postservice. Den funkar också som ett kontor för betalningsservice. Och om törsten slår till lite hårdare så är kiosken utlämningsställe för Systembolaget. Med varuleverans dagen efter beställning. Vidare är man agent för Bussgods, DHL och diverse andra fraktfirmor. Baksidan av kiosken är egentligen ett helt litet godsmagasin. Men det är inte nog med det. Kiosken har också ett hörn som är en hel liten spelbula där man kan tippa, spela på hästar och ägna sig åt liknande nöjen. Antagligen har man ännu mer service som Donkeyman ännu inte har upptäckt.
Men låt oss nu gå in på "Husumgrillen". Man går in över uteserveringen som Donkeyman gärna frekventerar på annan årstid. Just nu känns den både kylig och övergiven även om det är helt vindskyddat. Så vi tar den dörr som man skymtar till höger på fotot och går in på själva sjappet.
Och här finner man en helt normal "Korvmack". Med Hamburgare, Kebab, diverse grillrätter samt några alternativ till Dagens Rätt. Så Donkeyman beställer sin lunch vid disken.
Och vid disken beställer han också förfriskningar. Beställning och betalning mottages av Ägarinnan - Källarmästaren - Kökschefen - Servitrisen - Städkärringen - Allt i Allon som heter Eva och som alltid är lika blid. Hon går genast igång med att laga lunch åt Donkeyman. Som sätter sig ned och studerar "Dagens Text" i form av Expressen och Aftonbladet medan han läppjar på sin Aperitif ............
......... Som består av en halvliter med "Norrlands Guld". För den som vill vara mer internationell så kan man i stället välja "Lapin Kulta" som är Finska och betyder Lapplands Guld. Men det finns mer Guld - i form av Tuborg Guld. Plus några andra Ölsorter.
Efter Aperitifen serverade Eva lunchen åt Donkeyman. Som denna dag bestod av Bräckt Skinka med Ägg, En halvpanna "Norrlands" till samt en Aptitsup.
Så nu ser alla läsare fotobevis på hur Donkeyman framsläpar sina dagar ute i den Norrländska glesbygden.
"Downtown Husum" är uppdelat på tre små centrumsbildningar:
Ungefär en kilometer norr om fabriken bygger man järnvägsstation för den nya Bothniabanan. Strax intill ligger en (mycket välsorterad) kolonialbutik, Pizzeria Rio, Swebank, Kyrkans Hus samt en Bensinstation. Och det är ungefär allt.
Just utanför fabriken ligger "Husums Torg" som innehåller ett Konditori / Bageri (dj****t bra), en Frissa, en butik för Arbetskläder samt Hotel och Restaurant "Björnen". Men Hotellet kan mer beskrivas som övernattningsrum för fabrikens gäster och restaurangen är en (mycket bra) lunchrestaurang som håller öppet vardagar 10-13.
Går man så 500 meter åt andra hållet från fabriken kommer ännu ett litet centrum. Här ligger i samma byggnad "Ö-kiosken" och "Husumgrillen". Tvärs över gatan ligger ännu en liten Pizzeria och ytterligare en Frissa.
Det som nämnts ovan är i princip all kommersiell service i samhället Husum. Resten är nedlagt. Utöver detta finns en hembygdsgård och diverse frikyrkolokaler.
Låt oss nu granska "Ö-kiosken" och "Husumgrillen".
Denna byggnad innehåller till höger "Ö-Kiosken" och till vänster "Husumgrillen".
Går man in i kiosken finner man en klassisk kiosk. Med tidningar, tobak och alla normala kioskvaror. Men lokalen innehåller också ett litet minilivs med de nödvändigaste varorna. Som till exempel möjlighet att hämta sig en sixpac med Öl när törsten slår till och man inte orkar gå ända till kolonialen.
Men skall man driva kiosk i glesbygden behöver man fler ben att stå på. Därför innehåller kiosken också ortens postkontor med all normal postservice. Den funkar också som ett kontor för betalningsservice. Och om törsten slår till lite hårdare så är kiosken utlämningsställe för Systembolaget. Med varuleverans dagen efter beställning. Vidare är man agent för Bussgods, DHL och diverse andra fraktfirmor. Baksidan av kiosken är egentligen ett helt litet godsmagasin. Men det är inte nog med det. Kiosken har också ett hörn som är en hel liten spelbula där man kan tippa, spela på hästar och ägna sig åt liknande nöjen. Antagligen har man ännu mer service som Donkeyman ännu inte har upptäckt.
Men låt oss nu gå in på "Husumgrillen". Man går in över uteserveringen som Donkeyman gärna frekventerar på annan årstid. Just nu känns den både kylig och övergiven även om det är helt vindskyddat. Så vi tar den dörr som man skymtar till höger på fotot och går in på själva sjappet.
Och här finner man en helt normal "Korvmack". Med Hamburgare, Kebab, diverse grillrätter samt några alternativ till Dagens Rätt. Så Donkeyman beställer sin lunch vid disken.
Och vid disken beställer han också förfriskningar. Beställning och betalning mottages av Ägarinnan - Källarmästaren - Kökschefen - Servitrisen - Städkärringen - Allt i Allon som heter Eva och som alltid är lika blid. Hon går genast igång med att laga lunch åt Donkeyman. Som sätter sig ned och studerar "Dagens Text" i form av Expressen och Aftonbladet medan han läppjar på sin Aperitif ............
......... Som består av en halvliter med "Norrlands Guld". För den som vill vara mer internationell så kan man i stället välja "Lapin Kulta" som är Finska och betyder Lapplands Guld. Men det finns mer Guld - i form av Tuborg Guld. Plus några andra Ölsorter.
Efter Aperitifen serverade Eva lunchen åt Donkeyman. Som denna dag bestod av Bräckt Skinka med Ägg, En halvpanna "Norrlands" till samt en Aptitsup.
Så nu ser alla läsare fotobevis på hur Donkeyman framsläpar sina dagar ute i den Norrländska glesbygden.
fredag 15 januari 2010
Tre Texter
Livet måste gå vidare. Och i dag är den första dagen i Donkeymans nya liv sedan han för andra gången på några få korta år har blivit ensam. Dags för lite nya funderingar.
Men just i dag på morgonen har Donkeyman läst tre stycken så pass tänkvärda artiklar på olika bloggar att han bara måste dela med sig av dem till sina vänner.
1. Snöskottningens vedermödor
Den första länken går till "Flunkbusters Blogg". "Den store Åländske mannen som äntligen fått någorlunda ordning på sitt liv efter fem decennier i livets berg- och dalbana".
Flunkbuster har flyttat in i radhus ute i spenaten. Och han har upptäckt att det snöar i år. Det han skriver om snöskottningens vedermödor har fått Donkeyman att vrida sig i skratt hela förmiddagen. Och läsa samma sak om och om igen:
Flunkbuster om snöskottning
2. Rekryteringsannonsen
Den andra länken går till ekonomisidorna E24. I en lokaltidning har man nämligen funnit en anställningsannons som framhåller vissa självklarheter. Man söker en lagerarbetare och med bland annat följande egenskaper:
Arbetet är fysiskt och du måste ha god hälsa. Det innebär en del lyftande och staplande. Men också att skriva, läsa, till och med att tänka samt inte minst att vara noggrann. Ovanligt nog krävs också vilja att infinna sig vid arbetstidens början.
samt vidare:
Om du anser att du fyller dessa kraven ber vi dig söka anställningen som vi då er villiga att betala lön för. Den som söker och blir anställd ingår alltså ett avtale om att utföra arbete mot betalning. Du bör bara söka om du förstår och vill följa detta.
Kanske detta ändå inte är självklarheter år 2010 .......
Annons om jobb som lagerarbetare
3. Socialdemokratins problem
Klas Sandberg skriver en blogg som heter "Vindskupan". Det är en politisk blogg som på ett mästerligt sätt analyserar politiken i stort och smått. Den innehåller mängder av läsvärda artiklar och man kan botanisera där i timmar. Den bloggen är ett absolut måste på Donkeymans läslistor.
Den senaste artikeln analyserar en viktig faktor hos Sverigedemokraternas framgång på senare tid. Nämligen de etablerade partiernas förfall från att vara en reformönskande folkrörelse till att bli en maktapparat. I synnerhet gäller detta Socialdemokratin även om de andra inte är så särdeles annorlunda.
En mycket läsvärd artikel som lika gärna kan appliceras på Norge och FrP. (Utan att Donkeyman för den skull jämför FrP med SD - de två partierna är helt olika rent politiskt).
Socialdemokratins problem
Men just i dag på morgonen har Donkeyman läst tre stycken så pass tänkvärda artiklar på olika bloggar att han bara måste dela med sig av dem till sina vänner.
1. Snöskottningens vedermödor
Den första länken går till "Flunkbusters Blogg". "Den store Åländske mannen som äntligen fått någorlunda ordning på sitt liv efter fem decennier i livets berg- och dalbana".
Flunkbuster har flyttat in i radhus ute i spenaten. Och han har upptäckt att det snöar i år. Det han skriver om snöskottningens vedermödor har fått Donkeyman att vrida sig i skratt hela förmiddagen. Och läsa samma sak om och om igen:
Flunkbuster om snöskottning
2. Rekryteringsannonsen
Den andra länken går till ekonomisidorna E24. I en lokaltidning har man nämligen funnit en anställningsannons som framhåller vissa självklarheter. Man söker en lagerarbetare och med bland annat följande egenskaper:
Arbetet är fysiskt och du måste ha god hälsa. Det innebär en del lyftande och staplande. Men också att skriva, läsa, till och med att tänka samt inte minst att vara noggrann. Ovanligt nog krävs också vilja att infinna sig vid arbetstidens början.
samt vidare:
Om du anser att du fyller dessa kraven ber vi dig söka anställningen som vi då er villiga att betala lön för. Den som söker och blir anställd ingår alltså ett avtale om att utföra arbete mot betalning. Du bör bara söka om du förstår och vill följa detta.
Kanske detta ändå inte är självklarheter år 2010 .......
Annons om jobb som lagerarbetare
3. Socialdemokratins problem
Klas Sandberg skriver en blogg som heter "Vindskupan". Det är en politisk blogg som på ett mästerligt sätt analyserar politiken i stort och smått. Den innehåller mängder av läsvärda artiklar och man kan botanisera där i timmar. Den bloggen är ett absolut måste på Donkeymans läslistor.
Den senaste artikeln analyserar en viktig faktor hos Sverigedemokraternas framgång på senare tid. Nämligen de etablerade partiernas förfall från att vara en reformönskande folkrörelse till att bli en maktapparat. I synnerhet gäller detta Socialdemokratin även om de andra inte är så särdeles annorlunda.
En mycket läsvärd artikel som lika gärna kan appliceras på Norge och FrP. (Utan att Donkeyman för den skull jämför FrP med SD - de två partierna är helt olika rent politiskt).
Socialdemokratins problem
fredag 8 januari 2010
Minnesord till en Prinsessa
Käre Line Merethe .......
Jag skulle vilja skriva ett mästerverk men jag har inte flera ord. Det enda jag har gott om är tårar, saknad och tomhet. Men som det heter på Nysvenska: "the show must go on". Jobbet och vädret hindrar mig från att resa över fjället till din begravning. Å andra sidan är det nog lika gott därför att jag inte är säker på att jag hade orkat med den akten. Det är inte lätt att vara en stor och stark karl en sådan här dag.
Tidigt i morse skulle jag ringa och snacka Elvis med dig. Men så trängde den bittra verkligheten sig in igen. Det blir inte några fler telefonsamtal.
Men jag vet vad du skulle ha gjort i dag om du hade fått leva. Då hade du suttit uppe i min lägenhet och spelat mina Elvis-plattor. Om och om igen. Från tidig morgon till långt ut på natten. Blandat med några av dina andra favoriter. Som till exempel Carl Mann och de andra 50-talarna från Memphis. Och så Cornelis. Givetvis.
Just i dag hade Elvis nämligen fyllt 75 år om han hade fått leva. Vilket skulle ha varit goda skäl till en Elvis-dag. Men han blev inte mycket äldre än vad du blev. Fast av helt andra skäl.
Jag glömmer aldrig när du kom som en virvelvind in i mitt liv. Med ett långt och blont hårsvall och ett leende som kunde sänka vem som helst. Ett glimrande intellekt. Otroligt kunskapsrik. En rapp tunga. Och åsikter om allt och alla.
Jag gick den gången i djup sorg som jag inte kom ur. Det ordnade du upp i på "no time". "Men för h*****e man. Sluta gräv ned dig, du har många år kvar ännu. Se framåt och gör något vettigt", var budskapet.
Det var starten på ett dagligt umgänge. Med en själsfrände. Många och långa dagliga telefonsamtal när jag jobbade eller var på resa. Resten av tiden hade vi på sjappet, på resa eller hemma hos dig eller mig. Du gav mig några otroligt fina år och många minnen.
Men du fick inte vara frisk. Sakta men säkert bröts du ned av sjukdom. Vi som var runt dig såg det men dina läkare såg det inte. De såg dig som en belastning. Du var inte sjuk. Du ville bara snika åt dig bidrag för att slippa jobba. Sjukhuset var lika stängt för dig som Pentagon. Och när du kom in några korta dagar så hittade man inte något fel. Ett och annat skulle följas upp. Men det skedde aldrig.
I November skulle vi ha varit i London. Över Jul skulle vi ha varit i Stockholm. Inget av det här blev av.
Sent i somras gav du nämligen upp. Mentalt och fysiskt. Du förstod vart det var på väg. Du stängde dina sinnen och inväntade det oundvikliga slutet. Du slutade lyssna på dina vänner. Du visste hur det skulle sluta. Du var bitter över den hjälp du aldrig fick. Och sjönk ihop till en spillra av det du varit.
Och på julafton var det slut. Den tunna lilla kroppen orkade inte mer.
Hade du varit troende skulle du nu vara på väg till Paradiset. Men det Kristna Paradiset verkar inte vara något muntert ställe. Å andra sidan finns det andra mytologier att vända sig till. Det Norröna Valhall är ett alternativ. Men jag vet ett ännu bättre ställe dit du bör söka dig.
Du har ju alltid trivts med sjöfolk och älskat att umgås med mina sjömansvänner. Och i urgammal sjömansmytologi har vi "Fiddlers Green". Det är platsen för dig ...... Dra dig ditåt så ses vi på första sjappet när min tid är ute !
Farväl tills vidare, min Prinsessa. Från din kamrat Claes Thure. RIP
Läs även andra bloggares åsikter om död, begravning, minnesord
Jag skulle vilja skriva ett mästerverk men jag har inte flera ord. Det enda jag har gott om är tårar, saknad och tomhet. Men som det heter på Nysvenska: "the show must go on". Jobbet och vädret hindrar mig från att resa över fjället till din begravning. Å andra sidan är det nog lika gott därför att jag inte är säker på att jag hade orkat med den akten. Det är inte lätt att vara en stor och stark karl en sådan här dag.
Tidigt i morse skulle jag ringa och snacka Elvis med dig. Men så trängde den bittra verkligheten sig in igen. Det blir inte några fler telefonsamtal.
Men jag vet vad du skulle ha gjort i dag om du hade fått leva. Då hade du suttit uppe i min lägenhet och spelat mina Elvis-plattor. Om och om igen. Från tidig morgon till långt ut på natten. Blandat med några av dina andra favoriter. Som till exempel Carl Mann och de andra 50-talarna från Memphis. Och så Cornelis. Givetvis.
Just i dag hade Elvis nämligen fyllt 75 år om han hade fått leva. Vilket skulle ha varit goda skäl till en Elvis-dag. Men han blev inte mycket äldre än vad du blev. Fast av helt andra skäl.
Jag glömmer aldrig när du kom som en virvelvind in i mitt liv. Med ett långt och blont hårsvall och ett leende som kunde sänka vem som helst. Ett glimrande intellekt. Otroligt kunskapsrik. En rapp tunga. Och åsikter om allt och alla.
Jag gick den gången i djup sorg som jag inte kom ur. Det ordnade du upp i på "no time". "Men för h*****e man. Sluta gräv ned dig, du har många år kvar ännu. Se framåt och gör något vettigt", var budskapet.
Det var starten på ett dagligt umgänge. Med en själsfrände. Många och långa dagliga telefonsamtal när jag jobbade eller var på resa. Resten av tiden hade vi på sjappet, på resa eller hemma hos dig eller mig. Du gav mig några otroligt fina år och många minnen.
Men du fick inte vara frisk. Sakta men säkert bröts du ned av sjukdom. Vi som var runt dig såg det men dina läkare såg det inte. De såg dig som en belastning. Du var inte sjuk. Du ville bara snika åt dig bidrag för att slippa jobba. Sjukhuset var lika stängt för dig som Pentagon. Och när du kom in några korta dagar så hittade man inte något fel. Ett och annat skulle följas upp. Men det skedde aldrig.
I November skulle vi ha varit i London. Över Jul skulle vi ha varit i Stockholm. Inget av det här blev av.
Sent i somras gav du nämligen upp. Mentalt och fysiskt. Du förstod vart det var på väg. Du stängde dina sinnen och inväntade det oundvikliga slutet. Du slutade lyssna på dina vänner. Du visste hur det skulle sluta. Du var bitter över den hjälp du aldrig fick. Och sjönk ihop till en spillra av det du varit.
Och på julafton var det slut. Den tunna lilla kroppen orkade inte mer.
Hade du varit troende skulle du nu vara på väg till Paradiset. Men det Kristna Paradiset verkar inte vara något muntert ställe. Å andra sidan finns det andra mytologier att vända sig till. Det Norröna Valhall är ett alternativ. Men jag vet ett ännu bättre ställe dit du bör söka dig.
Du har ju alltid trivts med sjöfolk och älskat att umgås med mina sjömansvänner. Och i urgammal sjömansmytologi har vi "Fiddlers Green". Det är platsen för dig ...... Dra dig ditåt så ses vi på första sjappet när min tid är ute !
Farväl tills vidare, min Prinsessa. Från din kamrat Claes Thure. RIP
Läs även andra bloggares åsikter om död, begravning, minnesord
onsdag 6 januari 2010
Vintersjöfart
Denna trettondag jul skall jag visa några nytagna bilder från min arbetsplats ombord på Husums hamnisbrytare "Kämpe". Vi var ute och assisterade ett par båtar in till kaj i går kväll. Det var "Forte" som skall lasta pappersmassa med början i morgon och så var det "Dutch Emerald" som håller på att lossa 6000 ton kaustic soda. De blir klara någon gång i natt och då skall vi ut igen och hjälpa dem att komma härifrån.
Första bilden visar ett tjusigt stilleben som vår matros har organiserat. Det är vinterns viktigaste redskap. Isklubban, snöskyffeln och piassavakvasten.
Temperaturen mitt på dagen är -15 men det var runt -20 i natt och blir det kommande natt igen.
Detta är den tjusiga utsikt som jag har från min hytt och från mitt kontor.
Den stora byggnaden med skorstenarna på är den stora ångpannan på fabriken. Det händer att vi tar hissen upp till taket för att spana på isläget.
Då åker man alltså till den 28:e våningen ...
Detta är vad jag ser om jag kikar akterut på styrbords sida.Den röda båten som sticker fram är en lotsbåt.
Själva hamnen ligger bakom de här byggnaderna. Vi ligger väl skyddade en bit upp i en liten älv som heter "Husån".
Utsikten föröver på styrbords sida är inte heller särdeles upphetsande.
Den blå containern är vår förrådscontainer som vi också har inrett till verkstad. Prylar som behöver stå inomhus har vi på annan plats i fabriken. Och så har vi ju en del ombord också men vi försöker begränsa det lite grand.
Skall jag gå i land passerar jag containern och går vidare förbi en kontorsbyggnad så kommer jag upp till den välbevakade "gaten".
På fartygets babordssida däremot är det betydligt trevligare vyer.
Byggnaden är ett reningsverk men sedan är det faktiskt lite Norrländsk natur att se också.
Och som synes ligger isen på Husån och på Gideälven som kommer fram i bilden.
Detta slutligen är vyn föröver mot babord. Man ser en liten privatägd bogserbåt samt den "mycket blåsiga" bro som jag måste passera för att komma till "Första Sjappet" som ligger just efter brofästet till vänster.Sjappet utgörs av den så kallade "Husumgrillen" som är precis vad det låter som. En korvkiosk med traditionellt program. Men - till skillnad från de flesta korvmackar så har den här rättigheter att sälja starköl, vin och brännvin.
Det är alltså dit man går för att ta sig en pilsner och en "stänkare".
Läs även andra bloggares åsikter om örnsköldsvik, kyla, vinter, sjöfart
fredag 1 januari 2010
Dagen Efter
Donkeyman har firat Nyårsafton ordentligt för första gången på många år. Hembjuden till goda vänner ute i de Norrländska skogarna genomfördes en mycket traditionell Svensk Nyårsfest.
Med allt som skall till för en lyckad fest:
- Whisky till herrarna och drinkar till damerna.
- Trerättersmiddag baserad på olika varianter av älgkött (vi är ju i Norrland).
- Öl och snaps.
- Mer öl och snaps.
- Ännu mer öl och snaps.
- Och ännu mycket mer öl och snaps.
- Dessert.
- Kaffe med avec.
- Tunga groggar till herrarna.
- Traditionella lekar.
- Tennsmältning.
- Tennysons "Nyårsklockan" läst av Jan Malmsjö på TV från Skansen
- Champagne vid tolvslaget.
- Nyårsraketer.
- Fler tunga groggar till herrarna.
Allt i en vänlig och trevlig stämning. Totalt utan "fyllerör". Med sen (eller tidig) hemkomst.
När det gäller just Tennysons dikt så fick Donkeyman en chock. Efter så många år i olika utländer visste han inte att den fortfarande lästes i TV på Nyårsnatten just före 12-slaget. Men Donkeyman mindes omedelbart barndomens jular när den lästes i Radio (Det fanns inte TV den gången) av den legendariske skådespelaren Anders de Wahl.
I dag har Donkeyman vilat huvudet merparten av dagen. Och samlat kraft till morgondagens arbete. Det blir sannolikt minst en kanske två turer ut i isen.
Det är inte något tvivel om att en sådan här fest gör att de negativa och deprimerande tankarna som Donkeyman har kämpat med ända sedan Julafton skingras. Trots eländet ser han fram emot att börja det nya decenniet med "blanka ark" som det heter i Alf Prøysens visa.
Politiken och det andra får vara några dagar till. Donkeyman håller på att organisera färdigt sin nyinhandlade LapTop och eftersom han inte är någon datanörd så tar det många gånger längre än vad en normal 15-åring skulle behöva. Men det går sakta men säkert framåt.
Dess värre finns det inte mycket som talar för att 2010 skulle bli så mycket annorlunda jämfört med 2009 ur världspolitikens synvinkel. Obama kommer att driva sina krig vidare. CIA kommer att slänga bomber i huvudet på dem som de inte tycker om. Israel kommer att skjuta in raketer genom fönstret hos dem som de inte tycker om och fortsätta sin målmedvetna etniska rensning av Palestina. Det som fortfarande står öppet är om USA och Israel kommer att anse det nödvändigt att bomba Iran. Men det är mycket som talar för det. Diverse fanatiska islamister kommer att fortsätta att slänga bomber kring sig. Världens ledare kommer att fortsätta att käbbla om miljöpolitiken utan att komma längre än till några flonga resolutioner. Som inte någon kommer att bry sig om. Och här hemma kommer vi att få uppleva en smutsigare valkamp än någonsin tidigare. De båda blocken kommer att ljuga friskt, lova runt och hålla tunt samt beskylla motståndaren för det ena värre än det andra. Och folk flest orkar inte lyssna eller följa med i particirkusen.
Läs även andra bloggares åsikter om nyårsafton, fest
Med allt som skall till för en lyckad fest:
- Whisky till herrarna och drinkar till damerna.
- Trerättersmiddag baserad på olika varianter av älgkött (vi är ju i Norrland).
- Öl och snaps.
- Mer öl och snaps.
- Ännu mer öl och snaps.
- Och ännu mycket mer öl och snaps.
- Dessert.
- Kaffe med avec.
- Tunga groggar till herrarna.
- Traditionella lekar.
- Tennsmältning.
- Tennysons "Nyårsklockan" läst av Jan Malmsjö på TV från Skansen
- Champagne vid tolvslaget.
- Nyårsraketer.
- Fler tunga groggar till herrarna.
Allt i en vänlig och trevlig stämning. Totalt utan "fyllerör". Med sen (eller tidig) hemkomst.
När det gäller just Tennysons dikt så fick Donkeyman en chock. Efter så många år i olika utländer visste han inte att den fortfarande lästes i TV på Nyårsnatten just före 12-slaget. Men Donkeyman mindes omedelbart barndomens jular när den lästes i Radio (Det fanns inte TV den gången) av den legendariske skådespelaren Anders de Wahl.
I dag har Donkeyman vilat huvudet merparten av dagen. Och samlat kraft till morgondagens arbete. Det blir sannolikt minst en kanske två turer ut i isen.
Det är inte något tvivel om att en sådan här fest gör att de negativa och deprimerande tankarna som Donkeyman har kämpat med ända sedan Julafton skingras. Trots eländet ser han fram emot att börja det nya decenniet med "blanka ark" som det heter i Alf Prøysens visa.
Politiken och det andra får vara några dagar till. Donkeyman håller på att organisera färdigt sin nyinhandlade LapTop och eftersom han inte är någon datanörd så tar det många gånger längre än vad en normal 15-åring skulle behöva. Men det går sakta men säkert framåt.
Dess värre finns det inte mycket som talar för att 2010 skulle bli så mycket annorlunda jämfört med 2009 ur världspolitikens synvinkel. Obama kommer att driva sina krig vidare. CIA kommer att slänga bomber i huvudet på dem som de inte tycker om. Israel kommer att skjuta in raketer genom fönstret hos dem som de inte tycker om och fortsätta sin målmedvetna etniska rensning av Palestina. Det som fortfarande står öppet är om USA och Israel kommer att anse det nödvändigt att bomba Iran. Men det är mycket som talar för det. Diverse fanatiska islamister kommer att fortsätta att slänga bomber kring sig. Världens ledare kommer att fortsätta att käbbla om miljöpolitiken utan att komma längre än till några flonga resolutioner. Som inte någon kommer att bry sig om. Och här hemma kommer vi att få uppleva en smutsigare valkamp än någonsin tidigare. De båda blocken kommer att ljuga friskt, lova runt och hålla tunt samt beskylla motståndaren för det ena värre än det andra. Och folk flest orkar inte lyssna eller följa med i particirkusen.
Läs även andra bloggares åsikter om nyårsafton, fest
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
