Detta riktar sig främst till den Svenska delen av Donkeymans läsekrets. Och det skrives med tanke på att det nu är halvtid i Helgracet. Samtidigt utgör dagens artikel viktig information för potentiella turist- eller arbetsresor.
OM du har tänkt att resa till Norge över Jul- och Nyårshelgerna. GLÖM DET. KOM INTE PÅ TANKEN EN GÅNG. RES TILL ETT NORMALT LAND I STÄLLET. (Samma gäller för övrigt även Påskhelgen). Du är helt enkelt inte välkommen hit....
Därför att alla som inte har familj är totalt exkluderade under den perioden. Det är bara att låsa dörren inifrån tillsammans med några flaskor med något gott. Och vänta på att det blir 2. Januari så man får gå till jobbet igen.
Det vill säga - om du skall åka med Hurtigruten eller delta i något arrangerat så kan det funka. Eller om du skall besöka någon och bo privat. Förutsatt att du vidtar vissa åtgärder i förväg (=inköp). Men tro inte att du skall resa hit, bo på hotell, äta ute och ha trevligt. Glöm alla sådana tankar.....
På julafton stänger landet klockan 14. Då stänger allt av butiker, pubar, barer, restauranger, kafeer, kollektivtrafik - You name it. Det vill säga en massa sådana ting stänger redan på fredagen innan julafton. Vinmonopolet till exempel. Det är också förbjudet att sälja öl i butik på julafton (och nyårsafton).
Donkeymans stamsjapp "Jernbanen" hade öppet till 15 på julafton. Denna extra timme var en ren social gest från betjäningen. Det dök nämligen upp några förvirrade utländska turister som hade upptäckt de stenhårda realiteterna. Och de önskade få en sista halvliter innan stillheten bröt ut. Sedan fick de tillbringa resten av helgen i lobbybaren på sitt hotell. Det enda hotell som höll öppet för övrigt. De kommer garanterat aldrig tillbaka till Norge.
Denna julafton var det ett enda etablissemang som höll öppet efter kl 15. Det var Shell i Storgata. En bensinstation som i huvudsak funkar som korvmack och matbutik (Norge igen....). Dessutom kunde hotellgästerna på det hotell som höll öppet köpa drycker i Lobbybaren. (Skulle inte förvåna mig om det egentligen var olagligt).
(För övrigt är julafton helstressad för allt familjefolk. Man far till kyrkogårdarna och tänder ljus. Samma som vi gör på Allhelgonahelgen. Så skall man ha julmiddag med ribba, pinnekjøtt och andra Norska traditionsrätter. Och för den som är lagd åt det religiösa hållet är det julgudstjänst i kyrkan på kvällen. Däremot har man inte någon motsvarighet till våran julotta.)
Sedan kom Juldagen. Då nästan allt är stängt. Här i byen höll de tre pubarna "Blå Rock", "Meieriet" och "Rogers" öppet på kvällen. Plus Shell då. Och speciellt "Rogers" hade mycket folk. Det var så hög stämning att det påminde till stor grad om ett aphus där inne. Men i huvudsak var Downtown Tromsø precis så ödsligt och ogästvänligt som bara en liten lantlig småstad kan vara.
Mellandagarna kallas för "Romjulen" här i landet. Och yttrar sig genom att det är begränsad öppettid på i stort sett allt. Det går i praktiken inte att ordna något som helst. De flesta har någon enstaka anställd i underordnad ställning som svarar i telefon. Men något praktiskt arbete utförs inte. Och allt av butiker är öppna bara några få timmar mitt på dagen. Sedan julhandeln gapar butikshyllorna tomma. Men tro inte att man fyller på med nya varor. Nejdå. Här driver man inte butik för kundernas skull.
Och tro inte att du kan gå ut och fira Nyårsafton som man gör i andra länder. Det är också en familjegrej. Majoriteten av pubar och liknande håller stängt. Något nyårsfirande på krogen som man är van vid i normala länder förekommer i stort sett inte.
Donkeyman har inviterat jourhavande på nyårsfirande uppe i hans container. Det skall drickas goda drycker och ätas god mat. Så får vi gå ned på kajen och se på fyrverkerierna. Det är nämligen i det närmaste religion här i landet att man skall bränna av några tusenlappar vid tolvslaget. Men sedan blir det de 60 trappstegen upp till Donkeymans hem igen för fortsatt drickande. Helst hade vi gått på en trevlig pub och träffat bekanta men det går som sagt inte. Alla "våra" ställen är stängda.....
På Nyårsdagen sover man ut ruset. Men sedan är det som vanligt. Här i landet firar man inte Trettondagen så det är en helt vanlig arbetsdag. När den inte infaller i helgen förstås.
Men tro inte att allt är över för den skull. De första dagarna håller butikerna öppet helt sporadiskt. Då är det "vareopptelling". I vanliga länder gör man sådant på helgdagen eller på natten det vill säga när butiken normalt har stängt. Men inte i Norge. Här stänger man lugnt och stillsamt och räknar varor. Kunderna då ??? Vem bryr sig.....
lördag 29 december 2007
måndag 24 december 2007
Snyftare på Julafton
Donkeyman hade planerat en liten och lättsam artikel på julaftonen. Men när han läste dagens utgåva av "Nordlys" tvingades han tänka om. I dag blir det politik, lokalpolitik närmare bestämt.
Men man erkänna en sak. "Röde Herman" var nämligen något som är bristvara i Norge i dag. Han var en pragmatisk sosse av den gamla sorten. En man som känner sin stad och sina invånare. Och som man ofta mötte på gatan, på café eller på puben. Och som alltid tog sig tid att slå av en prat. Även Donkeyman har vid flera tillfällen med stor behållning utbytit åsikter med allas vår Herman.
Däremot röstade Donkeyman inte på herr Hausberg. Därför att denne är en ideologisk arbeiderpartiman och en politiker av modernt snitt. En man som känner sitt parti och sin rörelse. Men som man inte möter på gatan. Och som inte besöker de sjapp som Donkeyman kan tänkas vanka på. Men han är också en trevlig karl. Men pragmatisk sosse är han inte. Och därför fick han inte heller Donkeymans röst.
Läser man Donkeymans artikel från September "Vem kan bli politiker" som visserligen har en lite annorlunda utgångspunkt men ändå snuddar vid denna problematiken, så kanske man börjar förstå vad Donkeyman tänker på. Nyckelordet heter umgängeskrets.
Donkeyman vågar garantera att Herman Kristoffersen mycket väl vet att det finns hemlösa i Tromsø. Donkeyman är också ganska säker på att Herman personligen känner flera av dessa sedan gammalt. Därför tycker Donkeyman att herr Hausberg bör snacka lite med Herman om saken när han senare i dag ringer och önskar God Jul. Därmed kan han skaffa sig lite basvetande om problemet.
Donkeyman misstänker att det är åtskilliga hundra som lever sitt liv ambulerande på detta sätt här i byen. Som bor hos kompisar, i husvagnar, i bilar, i tömda rivningshus och liknande. Och någon gång på institutet.
Men Donkeyman känner sig tvungen avsluta med ännu en kommentar. Herr Hausberg uttrycker att det är ovärdigt att tvingas bo i husvagn. Donkeyman menar att det nog kommer an på vilken husvagn det är och varför man bor där. Det finns tusentals människor som valt att bo i husvagn av olika skäl. Donkeyman känner själv flera sådana. Och som det inte går någon som helst nöd på. Dessutom är det väl hundratusentals människor i Skandinavien som framlever en högst substantiell del av sitt arbetsliv boende i husvagn. Sådana som av olika skäl pendlar till arbetsplatser långt borta från hemmet. Anläggningsarbetare till exempel. Många arbetsplatser har stora husvagnsparkeringar. Men detta var en utvikning från det viktiga huvudämnet. Bostadslösa.
söndag 23 december 2007
Midvinterblot
Donkeyman firar inte kristen jul. Det har han aldrig gjort. Annat än när familjetrycket har krävt detta. Donkeyman brukar snika sig undan genom att vara frivillig till att arbeta. Något som kollegorna alltid har uppskattat. Något som har ledit till att Donkeyman har firat jul under många ovanliga former och på ovanliga platser. Kanske han berättar några historier när andan faller på. Vilket den inte gör i dag.
Denna julhelg rattar Donkeyman taxi 31 här i Tromsø. Nattpass den 19, 20, 21, 22, 23, 24 och 25 December...... Och på Annandagens kväll skall Donkeyman inta sin fasta stol vid Bardisken på Jernbanen. För att i efterhand genomföra ett aldrig så litet Midvinterblot.
Däremot firar Donkeyman Midvinter. Som i år inträffade den 22. cirka klockan 07 om morningen. Vilket betyder att solen "vänder". Det vill säga den börjar stiga, dag för dag. Något som speciellt uppskattas här i Lapphelv***t där vi har haft mörkertid i en månad. Och skall ha i en till. Som ren konsumentupplysning innebär det att det är normalt dagsljus i dag i cirka 2 och en halv (2 1/2) timme.
Och eftersom Donkeyman firar Midvinter äter han julmat, dricker julöl, dricker julbrännvin och festar i lag med andra människor. När ekonomin tillåter.
För övrigt är julfirandet ett listigt påfund från en grupp av höga präster. Det var nämligen så att när man konsoliderat kyrkan en gång i tiden så hade man flera avgörande möten mellan de högsta prästerna där man bestämde väsentliga ting rörande läran. Samt bestämde vägen vidare....
Och eftersom alla de hedniska folken (Romarna till exempel) hade sin viktigaste helg just i samband med vintersolståndet så insåg de församlade prästerna att det nog inte var någon bra idé att be dem lägga ned det firandet. Däremot kunde man stjäla helgen och göra den till en kristen högtid. Och vad var då bättre än att fira Jesus Kristus födelsedag.
Detta bestämdes över 300 år efter händelserna i Betlehem så det var ju inte någon som visste mer exakt när de gick av stapeln. Alla som hade träffat Jesus hade ju varit döda i flera hundra år. Så då kunde man man lugnt och elegant fastslå datumet till det som nu är den 25.December. Det vill säga ett par dagar efter vintersolståndet. Ett i sanning pragmatiskt beslut.
Men eftersom Donkeyman är hedning så firar han de helger han vill. Och Donkeyman firar Midvinter, Nyår, Valborg (den 30.April när man firar att den helv**** vintern är slut) samt Midsommar.
Dessutom iakttar han vissa andra högtidsdagar såsom kräftpremiären, surströmmingstiden, Elvis dödsdag, några födelsedagar och liknande.
Denna julhelg rattar Donkeyman taxi 31 här i Tromsø. Nattpass den 19, 20, 21, 22, 23, 24 och 25 December...... Och på Annandagens kväll skall Donkeyman inta sin fasta stol vid Bardisken på Jernbanen. För att i efterhand genomföra ett aldrig så litet Midvinterblot.
Däremot firar Donkeyman Midvinter. Som i år inträffade den 22. cirka klockan 07 om morningen. Vilket betyder att solen "vänder". Det vill säga den börjar stiga, dag för dag. Något som speciellt uppskattas här i Lapphelv***t där vi har haft mörkertid i en månad. Och skall ha i en till. Som ren konsumentupplysning innebär det att det är normalt dagsljus i dag i cirka 2 och en halv (2 1/2) timme.
Och eftersom Donkeyman firar Midvinter äter han julmat, dricker julöl, dricker julbrännvin och festar i lag med andra människor. När ekonomin tillåter.
För övrigt är julfirandet ett listigt påfund från en grupp av höga präster. Det var nämligen så att när man konsoliderat kyrkan en gång i tiden så hade man flera avgörande möten mellan de högsta prästerna där man bestämde väsentliga ting rörande läran. Samt bestämde vägen vidare....
Och eftersom alla de hedniska folken (Romarna till exempel) hade sin viktigaste helg just i samband med vintersolståndet så insåg de församlade prästerna att det nog inte var någon bra idé att be dem lägga ned det firandet. Däremot kunde man stjäla helgen och göra den till en kristen högtid. Och vad var då bättre än att fira Jesus Kristus födelsedag.
Detta bestämdes över 300 år efter händelserna i Betlehem så det var ju inte någon som visste mer exakt när de gick av stapeln. Alla som hade träffat Jesus hade ju varit döda i flera hundra år. Så då kunde man man lugnt och elegant fastslå datumet till det som nu är den 25.December. Det vill säga ett par dagar efter vintersolståndet. Ett i sanning pragmatiskt beslut.
Men eftersom Donkeyman är hedning så firar han de helger han vill. Och Donkeyman firar Midvinter, Nyår, Valborg (den 30.April när man firar att den helv**** vintern är slut) samt Midsommar.
Dessutom iakttar han vissa andra högtidsdagar såsom kräftpremiären, surströmmingstiden, Elvis dödsdag, några födelsedagar och liknande.
lördag 22 december 2007
Julskinka
Så här på dagen för Vintersolståndet skall Donkeyman publicera sitt recept på beredning av julskinka. Det är ett typiskt ungkarlsrecept utan några finesser som inte kan misslyckas......
1. Man inhandlar en Svensk julskinka. Vilket kan beskrivas som en benfri sockersaltad och vacuumförpackad skinka. Den bör vara upp mot 3 kg. Befinner man sig i Norge går man till slaktaren och inhandlar en "Svenskeskinka". Det som i Norge betecknas som Julskinka är inte samma sak.
2. Sätt ugnen på 72 grader. Lägg skinkan med plasten kvar runt om i en långpanna och häll i lite vatten i botten på pannan.
3. Stick in en termometer i skinkan. Använd en modern elektronisk med givare i skinkan och display bekvämt placerad bredvid ugnen.
4. Sätt in allt i ugnen och låt den stå till dess skinkans innertemp är 69-70 grader. Detta tar bortåt tio timmar. Donkeyman stoppar in skinkan på kvällen och tar ut den på morgonen.
5. Skär bort svålen när skinkan är färdig
Så är det dags för griljering:
6. Blanda 3 matskedar Senap, 3 äggulor och lite riven ingefära. Tillsätt sedan ströbröd till dess konsistensen blir ordentligt "kladdig" så den kan strykas på skinkan.
7. Stryk ut ett jämnt lager av blandningen över skinkan
8. Strö lite socker över griljeringen
9. En riktig husmor stoppar sedan hela härligheten tillbaks i ugnen och griljerar. Men VARNING. Detta är riskidrott av värsta slag. Donkeyman fuskar. Han tar en helt vanlig gasolbrännare och bränner försiktigt över ytan två gånger. Den skall bli "karamelliserad". Med gasolbrännare har man full kontroll och det blir lika bra som om en fullfjädrar husmor varit i sving.
Sedan är det bara att äta.
Bred smör på en skiva gott bröd. Absolut inte någon Norsk Kneipp eller liknande spånplatteliknande bröd. Även i Norge finns en sorts smör som smakar smör på gammaldags sätt. Det är Kvitseidsmör och finns i välsorterade kolonialer. Så kleggar man på lite senap. Häller upp ett glas öl och en ordentlig sup. Dags att äta......
Senap är ett annat problem i Norge. Styr undan allt som tillverkas av Idun. (Såvida du inte tycker att vanlig Slotts Senap duger på julskinka. Tycker du det räcker det att det står "Senap" på etiketten....).
Donkeyman har hittat en sort som heter "Bergbys Sennep" och som finns i de flesta välsorterade kolonialer. Men där kan man också få importerad senap. Till exempel vanlig Svensk "Skånsk Senap".
Vill man göra Senap själv är det sk***tenkelt. Och då kan man laborera fram något som passar en själv. Ett bra och snabbt recept är följande:
1. Koka upp 4 dl vispgrädde (Kremfløte)
2. Rör ut 2,5 dl Colemans senapspulver och 2 dl socker i en kastrull.
3. Häll den varma grädden över och rör hela tiden. Koka upp till det syns ett dussin bubblor på ytan.
Sedan kan man filosofera lite kring ett par ting. Egentligen vill Donkeyman ha en "riktig" skinka med ben i. Därför att trots att Donkeyman är en mogen man har aldrig stött på någon benfri gris. Men då stöter vi på två problem. För det första behöver man ha tillgång till en fullfjädrad gammaldags husmor för att bereda den. För det andra är det inte helt enkelt att hitta en sådan. Och då menar husmor såväl husmor som skinka. (Festlig syftning va..)
Den andra funderingen gäller det bristande fettlagret på moderna julskinkor. Tillverkarna skryter över att skinkan är mager. Men en skinka skall för f***n inte vara mager. Det är ju fettranden som ger skinkan den goda och fylliga smaken.
Vad i allsin dar har bönderna utsatt de stackars grisarna för, för att få dem fett- och benfria. Det borde vara ett fall för djurskyddsmyndigheterna.
Donkeyman vet inte varifrån han fått dessa recept men skrev ned dem för många år sedan och har använt dem många gånger. Och de är garanterat ungkarlsvänliga så länge man inte försöker sig på att griljera skinkan i ugnen utan fubbar med en gasolbrännare i stället.
1. Man inhandlar en Svensk julskinka. Vilket kan beskrivas som en benfri sockersaltad och vacuumförpackad skinka. Den bör vara upp mot 3 kg. Befinner man sig i Norge går man till slaktaren och inhandlar en "Svenskeskinka". Det som i Norge betecknas som Julskinka är inte samma sak.
2. Sätt ugnen på 72 grader. Lägg skinkan med plasten kvar runt om i en långpanna och häll i lite vatten i botten på pannan.
3. Stick in en termometer i skinkan. Använd en modern elektronisk med givare i skinkan och display bekvämt placerad bredvid ugnen.
4. Sätt in allt i ugnen och låt den stå till dess skinkans innertemp är 69-70 grader. Detta tar bortåt tio timmar. Donkeyman stoppar in skinkan på kvällen och tar ut den på morgonen.
5. Skär bort svålen när skinkan är färdig
Så är det dags för griljering:
6. Blanda 3 matskedar Senap, 3 äggulor och lite riven ingefära. Tillsätt sedan ströbröd till dess konsistensen blir ordentligt "kladdig" så den kan strykas på skinkan.
7. Stryk ut ett jämnt lager av blandningen över skinkan
8. Strö lite socker över griljeringen
9. En riktig husmor stoppar sedan hela härligheten tillbaks i ugnen och griljerar. Men VARNING. Detta är riskidrott av värsta slag. Donkeyman fuskar. Han tar en helt vanlig gasolbrännare och bränner försiktigt över ytan två gånger. Den skall bli "karamelliserad". Med gasolbrännare har man full kontroll och det blir lika bra som om en fullfjädrar husmor varit i sving.
Sedan är det bara att äta.
Bred smör på en skiva gott bröd. Absolut inte någon Norsk Kneipp eller liknande spånplatteliknande bröd. Även i Norge finns en sorts smör som smakar smör på gammaldags sätt. Det är Kvitseidsmör och finns i välsorterade kolonialer. Så kleggar man på lite senap. Häller upp ett glas öl och en ordentlig sup. Dags att äta......
Senap är ett annat problem i Norge. Styr undan allt som tillverkas av Idun. (Såvida du inte tycker att vanlig Slotts Senap duger på julskinka. Tycker du det räcker det att det står "Senap" på etiketten....).
Donkeyman har hittat en sort som heter "Bergbys Sennep" och som finns i de flesta välsorterade kolonialer. Men där kan man också få importerad senap. Till exempel vanlig Svensk "Skånsk Senap".
Vill man göra Senap själv är det sk***tenkelt. Och då kan man laborera fram något som passar en själv. Ett bra och snabbt recept är följande:
1. Koka upp 4 dl vispgrädde (Kremfløte)
2. Rör ut 2,5 dl Colemans senapspulver och 2 dl socker i en kastrull.
3. Häll den varma grädden över och rör hela tiden. Koka upp till det syns ett dussin bubblor på ytan.
Sedan kan man filosofera lite kring ett par ting. Egentligen vill Donkeyman ha en "riktig" skinka med ben i. Därför att trots att Donkeyman är en mogen man har aldrig stött på någon benfri gris. Men då stöter vi på två problem. För det första behöver man ha tillgång till en fullfjädrad gammaldags husmor för att bereda den. För det andra är det inte helt enkelt att hitta en sådan. Och då menar husmor såväl husmor som skinka. (Festlig syftning va..)
Den andra funderingen gäller det bristande fettlagret på moderna julskinkor. Tillverkarna skryter över att skinkan är mager. Men en skinka skall för f***n inte vara mager. Det är ju fettranden som ger skinkan den goda och fylliga smaken.
Vad i allsin dar har bönderna utsatt de stackars grisarna för, för att få dem fett- och benfria. Det borde vara ett fall för djurskyddsmyndigheterna.
Donkeyman vet inte varifrån han fått dessa recept men skrev ned dem för många år sedan och har använt dem många gånger. Och de är garanterat ungkarlsvänliga så länge man inte försöker sig på att griljera skinkan i ugnen utan fubbar med en gasolbrännare i stället.
onsdag 19 december 2007
miljöpolitik (3) - uppvärmning
För inte så länge sedan rapporterade de lokala bleckorna att man skulle bygga ut fjärrvärme i Tromsø. Något som betecknades som sensationell modern teknik. Nära på "breaking news".
Välkomna i klubben säger en utlänning. Det är nämligen så att de allra flesta Svenska tätorter har fjärrvärmeanläggningar. Och uppvärmning är verkligen en stor faktor i miljöpolitiken.
Här i Norge värmer man upp merparten av bostäder med antingen 1) panel- eller fläktkaminer (=stor brödrost), 2) värmekablar i golv eller 3) oljefyllda elkaminer. Vilka alla tre är bland de absolut mest energislösande sätt som finns att värma upp en lokal på. Och som i Sverige används i liten utsträckning. Skälet är givetvis att man i Norge i alla år har haft (och har fortfarande) billig elkraft. Därmed har man inte haft den ekonomiska drivkraft som behövs för att bygga något annat.
Vilket i praktiken har ledit till att man i Tromsø har byggt stora stadsdelar med tät bebyggelse och fortsatt med uppvärmning enligt brödrostmodellen. Medan man i många år betalat för att exportera sopor till Kiruna. Som Norrbottningarna har eldat upp och fått värme ifrån genom deras fjärrvärmenät........
Svenskarna däremot som alltid har haft dyrare energi har varit tvungna av ekonomiska skäl att optimera sina system. Därför har i princip alla byggnader vattenburen värme. Antingen anknyten till fjärrvärmenät, anknyten till egen panna eller till jordvärme (värmepump). Detta av ekonomiska skäl. Undantaget är en kort och mörk period i samband med utbyggnaden av kärnkraften. Då var det några år som man uppmuntrade till installation av direktverkande elvärme som i Norge. Detta med tanke på den billiga ström som kärnkraften skulle generera. Många lät också lura sig av det löftet. Lyckligtvis blev den tiden bara en kort parentes (till skillnad mot kärnkraften). Och upphörde tvärt när man såg att strömmen från kärnkraften alls inte skulle säljas till "Norska" lågpriser.
När man i Norge alstrade all ström själv genom vattenkraften spelade värmesystemen inte någon roll rent miljömässigt. Tvärtom var elvärmen miljövänlig, bortsett från den estetiska sidan av kraftverken. Saken blir en helt annan femma om man skall generera strömmen genom kraftverk där förbränningsteknik är drivkälla.
I samband med stigande elpriser har nu många Norrmän gått över till värmepump eller vedeldning. Eftersom man inte har pannor med vattenburen värme i husen så kan man heller inte utnyttja jordvärme för att få en verkligt effektiv värmepump. Vad man använder är ett aggregat som sätts rätt i väggen och som påminner om en omvänd air condition. Av samma skäl eldar man inte ved eller flis i en panna. Man eldar ved i kaminer. Visserligen moderna, vedbesparande kaminer. Visserligen en ekonomisk besparing än direkt elvärme. Men ändå ett otroligt slöseri med energi jämfört med vad man faktiskt kan åstadkomma.
Dessutom nämner man inte med ett ord om att klassisk vedeldning är förbjudet i tätbyggda områden i många länder (till exempel stora delar av Sverige). Av hälsoskäl. Rökgaserna innehåller nämligen cancerframkallande ämnen som ofta inte skingras tillräckligt i stadsmiljö.
Senaste dagarnas debatt kring de gasdrivna kraftverken har också sin anknytning till bristen på fjärrvärmenät. Debatten går het kring behovet av CO2-rening eller ej. Här måste Donkeyman på ett sätt hålla med om att det är slöseri med pengar att använda tre miljarder spänn på en provisorisk lösning som bara skall existera ett par år. De tre miljarderna ger mycket bättre effekt om man lägger dem på bevarande av regnskogen.
Å andra sidan är saken ett minst sagt pinsamt löftesbrott. Som åter en gång är en påminnelse om att det är bäst att finna ut konsekvenserna av vad man lovar - innan man lovar något. Men antagligen var det löftet ett villkor för att det över huvud taget skulle bli någon röd / grön regering. Och så räknade majoriteten (=AP) med att ta smällen någon gång i framtiden (=nu, lagom långt från allt vad val heter) eftersom det inte är AP som försvagas - det är SV.
Men det verkligt pinsamma i hela saken är att bara en så rik nation som Norge skulle kunna komma på tanken att lägga stora gaskraftverk ute på en förblåst udde "in the middle of nowhere". Därför att all den värme som kyls bort i kondensorn går rätt ut i havet i form av kylvatten. Och kommer fiskarna till godo. Och då snackar vi om bortåt halvparten av den energi som man stoppar in i kraftverket som drivkraft i form av gas.
Självfallet skulle ett sådant kraftverk ligga i närheten av ett tätbebyggt område. Där man kan använda det varma vattnet till uppvärming av fastigheter. En uppvärmning som så att säga blir "gratis". Så gör man i fattigare länder, till exempel Sverige.
Sedan skall Donkeyman avrunda med en sista kommentar om uppvärmning. Här i landet har man vanligen temperaturer på si så där 23-24 grader inomhus. Och klagar på dyra elräkningar. I Sverige sänkte vi till 18-20 grader redan under de första energikriserna på 50-talet. En sådan sänkning innebär för de allra flesta en energibesparing på runt 25%. Utan att investera 5 öre.
När det gäller sammanhanget miljö- och uppvärmning så ligger alltså långt före Norge. Men detta beror alltså inte på omtanke om miljön. Det beror på ekonomiska hänsyn. Man har under 60 års tid investerat tungt för att få ned kostnaderna. Och så har bättre miljö kommit som en välkommen biprodukt. Energibesparing och god miljöpolitik är storheter som går hand i hand. Dagens Norska debatt är ensidigt inriktad på CO2 och dellösningar utan att gå in på helheten.
Välkomna i klubben säger en utlänning. Det är nämligen så att de allra flesta Svenska tätorter har fjärrvärmeanläggningar. Och uppvärmning är verkligen en stor faktor i miljöpolitiken.
Här i Norge värmer man upp merparten av bostäder med antingen 1) panel- eller fläktkaminer (=stor brödrost), 2) värmekablar i golv eller 3) oljefyllda elkaminer. Vilka alla tre är bland de absolut mest energislösande sätt som finns att värma upp en lokal på. Och som i Sverige används i liten utsträckning. Skälet är givetvis att man i Norge i alla år har haft (och har fortfarande) billig elkraft. Därmed har man inte haft den ekonomiska drivkraft som behövs för att bygga något annat.
Vilket i praktiken har ledit till att man i Tromsø har byggt stora stadsdelar med tät bebyggelse och fortsatt med uppvärmning enligt brödrostmodellen. Medan man i många år betalat för att exportera sopor till Kiruna. Som Norrbottningarna har eldat upp och fått värme ifrån genom deras fjärrvärmenät........
Svenskarna däremot som alltid har haft dyrare energi har varit tvungna av ekonomiska skäl att optimera sina system. Därför har i princip alla byggnader vattenburen värme. Antingen anknyten till fjärrvärmenät, anknyten till egen panna eller till jordvärme (värmepump). Detta av ekonomiska skäl. Undantaget är en kort och mörk period i samband med utbyggnaden av kärnkraften. Då var det några år som man uppmuntrade till installation av direktverkande elvärme som i Norge. Detta med tanke på den billiga ström som kärnkraften skulle generera. Många lät också lura sig av det löftet. Lyckligtvis blev den tiden bara en kort parentes (till skillnad mot kärnkraften). Och upphörde tvärt när man såg att strömmen från kärnkraften alls inte skulle säljas till "Norska" lågpriser.
När man i Norge alstrade all ström själv genom vattenkraften spelade värmesystemen inte någon roll rent miljömässigt. Tvärtom var elvärmen miljövänlig, bortsett från den estetiska sidan av kraftverken. Saken blir en helt annan femma om man skall generera strömmen genom kraftverk där förbränningsteknik är drivkälla.
I samband med stigande elpriser har nu många Norrmän gått över till värmepump eller vedeldning. Eftersom man inte har pannor med vattenburen värme i husen så kan man heller inte utnyttja jordvärme för att få en verkligt effektiv värmepump. Vad man använder är ett aggregat som sätts rätt i väggen och som påminner om en omvänd air condition. Av samma skäl eldar man inte ved eller flis i en panna. Man eldar ved i kaminer. Visserligen moderna, vedbesparande kaminer. Visserligen en ekonomisk besparing än direkt elvärme. Men ändå ett otroligt slöseri med energi jämfört med vad man faktiskt kan åstadkomma.
Dessutom nämner man inte med ett ord om att klassisk vedeldning är förbjudet i tätbyggda områden i många länder (till exempel stora delar av Sverige). Av hälsoskäl. Rökgaserna innehåller nämligen cancerframkallande ämnen som ofta inte skingras tillräckligt i stadsmiljö.
Senaste dagarnas debatt kring de gasdrivna kraftverken har också sin anknytning till bristen på fjärrvärmenät. Debatten går het kring behovet av CO2-rening eller ej. Här måste Donkeyman på ett sätt hålla med om att det är slöseri med pengar att använda tre miljarder spänn på en provisorisk lösning som bara skall existera ett par år. De tre miljarderna ger mycket bättre effekt om man lägger dem på bevarande av regnskogen.
Å andra sidan är saken ett minst sagt pinsamt löftesbrott. Som åter en gång är en påminnelse om att det är bäst att finna ut konsekvenserna av vad man lovar - innan man lovar något. Men antagligen var det löftet ett villkor för att det över huvud taget skulle bli någon röd / grön regering. Och så räknade majoriteten (=AP) med att ta smällen någon gång i framtiden (=nu, lagom långt från allt vad val heter) eftersom det inte är AP som försvagas - det är SV.
Men det verkligt pinsamma i hela saken är att bara en så rik nation som Norge skulle kunna komma på tanken att lägga stora gaskraftverk ute på en förblåst udde "in the middle of nowhere". Därför att all den värme som kyls bort i kondensorn går rätt ut i havet i form av kylvatten. Och kommer fiskarna till godo. Och då snackar vi om bortåt halvparten av den energi som man stoppar in i kraftverket som drivkraft i form av gas.
Självfallet skulle ett sådant kraftverk ligga i närheten av ett tätbebyggt område. Där man kan använda det varma vattnet till uppvärming av fastigheter. En uppvärmning som så att säga blir "gratis". Så gör man i fattigare länder, till exempel Sverige.
Sedan skall Donkeyman avrunda med en sista kommentar om uppvärmning. Här i landet har man vanligen temperaturer på si så där 23-24 grader inomhus. Och klagar på dyra elräkningar. I Sverige sänkte vi till 18-20 grader redan under de första energikriserna på 50-talet. En sådan sänkning innebär för de allra flesta en energibesparing på runt 25%. Utan att investera 5 öre.
När det gäller sammanhanget miljö- och uppvärmning så ligger alltså långt före Norge. Men detta beror alltså inte på omtanke om miljön. Det beror på ekonomiska hänsyn. Man har under 60 års tid investerat tungt för att få ned kostnaderna. Och så har bättre miljö kommit som en välkommen biprodukt. Energibesparing och god miljöpolitik är storheter som går hand i hand. Dagens Norska debatt är ensidigt inriktad på CO2 och dellösningar utan att gå in på helheten.
söndag 16 december 2007
Adventssöndag
Donkeyman skäms. Klockan är halv fem på eftermiddagen och han har ännu inte klätt på sig. Han har just stigit upp, jekkat upp en första Söndagsöl och satt sig framför PC:n. Och Donkeyman har "Ågren". Ordentlig "Ågren". För bara en halvtimme sedan låg han i sin sköna koj, rullade runt och svettades. Utan att begripa var hela den härliga sköna Helgen tagit vägen.
I går eftermiddag, i går kväll, i natt och ända in på de tidiga morgontimmarna satt Donkeyman hemma hos jourhavande fästmö och drack Tuborg. Valet av öl är enkelt. Det är det billigaste drickbara ölet på butiken. Man kan spara ett par spänn genom att handla några andra märken men det ölet smakar allt för eländigt. Och vårt lokala bryggeri producerar två billighetsmärken som inte passar Donkeyman.
Mack producerar väldigt gott öl. Men det är allt för dyrt för inköp i större skala.
Alltså gynnar Donkeyman det internationella kapitalet i form av Tuborg. Samt deras Norska samarbetspartner som är Ringnes. Ett företag som varje politiskt medveten person egentligen borde bojkotta. Efter deras stängning av Nordlands Bryggeri i Bodø och Tau Bryggeri i Stavanger.
Men Donkeyman har inte råd att hålla moralens fana högt. Antingen dricker han Tuborg eller så får han dricka mindre. Donkeymans Svenska läsare bör nu sätta sig ned och inte läsa vidare förrän ni sitter stadigt i stolarna.
I går köpte Donkeyman ett flak Tuborg. Samt två paket Prince till damen. Det hela bellade 650 (sexhundrafemtio) Norska spänn. Vilket är likvärdigt med över 700 Svenska.
När klockan var 0630 i morse hade vi lyckats få slut på både öl och Prince. Men då hade vi jobbat hårt på saken i 15 timmar. Varvid Donkeyman raglade hem till sin container och gick till vila. Och nu är klockan snart 17. En Söndag som Donkeyman hade stora planer för har försvunnit ur medvetandet. Ännu värre är att han har sovit över dagens stora begivenhet. Mellan 12 och 15 var alla stamgäster inviterade till Jernbanen på julmat. Något som Åsnegubben hade sett fram emot under lång tid. Men glatt sov över. Trots att han har sådan lust på julbord men inte har råd.
Det här inlägget blev så surrigt att nu krävs en andra Söndagspils........
Som Donkeyman nu har jekkat upp. Samt tillagat två skinkmackor. Samtidigt som han har hittat ett förnuftigt spår för dagens artikel. Det är nämligen dags för konsumentupplysning och en liten varning. Det man i Norge säljer som "Juleskinke" är inte samma sak som man i Sverige säljer som "Julskinka". En Svensk som vill ha en klassisk "Julskinka" av Svensk typ i Norge måste gå på IKEA. I avsaknad av IKEA i närmiljön kan man också gå till en slakteributik och köpa en så kallad "Svenskeskinka". Som man kokar och griljerar själv. Då får man också rätt vara.
Om andan faller på skall Donkeyman publicera ett bra skinkrecept närmare jul....
I går eftermiddag, i går kväll, i natt och ända in på de tidiga morgontimmarna satt Donkeyman hemma hos jourhavande fästmö och drack Tuborg. Valet av öl är enkelt. Det är det billigaste drickbara ölet på butiken. Man kan spara ett par spänn genom att handla några andra märken men det ölet smakar allt för eländigt. Och vårt lokala bryggeri producerar två billighetsmärken som inte passar Donkeyman.
Mack producerar väldigt gott öl. Men det är allt för dyrt för inköp i större skala.
Alltså gynnar Donkeyman det internationella kapitalet i form av Tuborg. Samt deras Norska samarbetspartner som är Ringnes. Ett företag som varje politiskt medveten person egentligen borde bojkotta. Efter deras stängning av Nordlands Bryggeri i Bodø och Tau Bryggeri i Stavanger.
Men Donkeyman har inte råd att hålla moralens fana högt. Antingen dricker han Tuborg eller så får han dricka mindre. Donkeymans Svenska läsare bör nu sätta sig ned och inte läsa vidare förrän ni sitter stadigt i stolarna.
I går köpte Donkeyman ett flak Tuborg. Samt två paket Prince till damen. Det hela bellade 650 (sexhundrafemtio) Norska spänn. Vilket är likvärdigt med över 700 Svenska.
När klockan var 0630 i morse hade vi lyckats få slut på både öl och Prince. Men då hade vi jobbat hårt på saken i 15 timmar. Varvid Donkeyman raglade hem till sin container och gick till vila. Och nu är klockan snart 17. En Söndag som Donkeyman hade stora planer för har försvunnit ur medvetandet. Ännu värre är att han har sovit över dagens stora begivenhet. Mellan 12 och 15 var alla stamgäster inviterade till Jernbanen på julmat. Något som Åsnegubben hade sett fram emot under lång tid. Men glatt sov över. Trots att han har sådan lust på julbord men inte har råd.
Det här inlägget blev så surrigt att nu krävs en andra Söndagspils........
Som Donkeyman nu har jekkat upp. Samt tillagat två skinkmackor. Samtidigt som han har hittat ett förnuftigt spår för dagens artikel. Det är nämligen dags för konsumentupplysning och en liten varning. Det man i Norge säljer som "Juleskinke" är inte samma sak som man i Sverige säljer som "Julskinka". En Svensk som vill ha en klassisk "Julskinka" av Svensk typ i Norge måste gå på IKEA. I avsaknad av IKEA i närmiljön kan man också gå till en slakteributik och köpa en så kallad "Svenskeskinka". Som man kokar och griljerar själv. Då får man också rätt vara.
Om andan faller på skall Donkeyman publicera ett bra skinkrecept närmare jul....
lördag 15 december 2007
Utskänkningstillstånd
Dagens artikel skall handla om utskänkningstillstånd. Eller "skjenkeløyve" som det heter på denna sidan av Kölen.
Mitt stamlokus (Tromsø Jernbanestasjon) drabbades av att få sitt tillstånd indraget i tre dagar i våras. Något som lyckligtvis inträffade samtidigt som den Svenska Bandyfinalen gick av stapeln. Alltså var Donkeyman och jourhavande fästmö i Sverige för att uppleva årets sportsliga höjdpunkt Öster om Kölen. Så vi drabbades inte av den avstängningen.
Däremot fick vi åter en gång uppleva de Norska reglernas inverkan på tåget till Sverige. Det är nämligen så att Norrmän riskerar att dö om de råkar äta utländsk mat. Och eftersom restaurangvagnen på tåget från Narvik till Stockholm är fulladdad med Svensk mat så får man inte servera något förrän efter sista uppehåll på Norsk sida. Liksom man inte får servera brännvin eller öl. Därför att det Norska folket inte tål sådana varor. I vart fall inte i samband med en tågresa.
På Svensk sida går det däremot bra att servera både mat och dricka. Antagligen därför att Svenskar tål mat och dryck bättre än Norrmän......
Men den här artikeln initierades av något helt annat. De lokala kontrollörerna har nämligen åter en gång haft anmärkningar mot "Jernbanen". Och nu skulle man tvingas att ha stängt i hela 14 (fjorton) dagar. Men lyckligtvis ingrep stadens politruker och stoppade galenskapen.
Donkeyman tycker att det är helt ok att det finns regler för hur berusade människor man kan servera sprit till. Men det är inte ok att kontroller sker i smyg och rapporteras in månader i efterhand. Därför att då är det helt orimligt att någon skall minnas situationen i fråga. Det är ett system som är totalt utan någon form av rättssäkerhet.
Donkeymans åsikt är att man skall skrota hela "skjenkekontrollen". Så skall man göra det till en rent polisiär sak. En kypare som serverar någon som inte borde serveras (för full, för ung eller något annat) skulle personligen göras ansvarig. Och så borde det vara en polisfråga. Det vill säga polisen bedriver spaning ungefär som man bekämpar annan brottslighet. När den spanande polismannen (eller -kvinnan) ser någon som får servering och som inte borde fått det hanterar man det ungefär som en fortkörning. Polisen i fråga går fram till kyparen, legitimerar sig och skriver ut ett bötesbelopp. Där och då.
Skulle samma kypare åka dit fler gånger kan man ha en stigande skala för bestraffningen. Och i slutänden kan kyparen förlora rätten att servera alkohol under en viss tid.
Liknande regler kunde lämpligen tillämpas för ölförsäljning på kolonialen.
Och så kan man dra parallellen till en droskbil. Om chaffisen kör för fort så är det han personligen som drabbas. Inte droskägaren. Så borde det också vara på krogen eller i butiken. Den kypare eller kassör som bryter bestämmelserna borde personligen drabbas. Inte sjappets ägare.
Donkeyman tror att om man införde sådana regler blev det blixtsnabbt slut på överskänkning av alkoholhaltiga drycker här i landet.
Mitt stamlokus (Tromsø Jernbanestasjon) drabbades av att få sitt tillstånd indraget i tre dagar i våras. Något som lyckligtvis inträffade samtidigt som den Svenska Bandyfinalen gick av stapeln. Alltså var Donkeyman och jourhavande fästmö i Sverige för att uppleva årets sportsliga höjdpunkt Öster om Kölen. Så vi drabbades inte av den avstängningen.
Däremot fick vi åter en gång uppleva de Norska reglernas inverkan på tåget till Sverige. Det är nämligen så att Norrmän riskerar att dö om de råkar äta utländsk mat. Och eftersom restaurangvagnen på tåget från Narvik till Stockholm är fulladdad med Svensk mat så får man inte servera något förrän efter sista uppehåll på Norsk sida. Liksom man inte får servera brännvin eller öl. Därför att det Norska folket inte tål sådana varor. I vart fall inte i samband med en tågresa.
På Svensk sida går det däremot bra att servera både mat och dricka. Antagligen därför att Svenskar tål mat och dryck bättre än Norrmän......
Men den här artikeln initierades av något helt annat. De lokala kontrollörerna har nämligen åter en gång haft anmärkningar mot "Jernbanen". Och nu skulle man tvingas att ha stängt i hela 14 (fjorton) dagar. Men lyckligtvis ingrep stadens politruker och stoppade galenskapen.
Donkeyman tycker att det är helt ok att det finns regler för hur berusade människor man kan servera sprit till. Men det är inte ok att kontroller sker i smyg och rapporteras in månader i efterhand. Därför att då är det helt orimligt att någon skall minnas situationen i fråga. Det är ett system som är totalt utan någon form av rättssäkerhet.
Donkeymans åsikt är att man skall skrota hela "skjenkekontrollen". Så skall man göra det till en rent polisiär sak. En kypare som serverar någon som inte borde serveras (för full, för ung eller något annat) skulle personligen göras ansvarig. Och så borde det vara en polisfråga. Det vill säga polisen bedriver spaning ungefär som man bekämpar annan brottslighet. När den spanande polismannen (eller -kvinnan) ser någon som får servering och som inte borde fått det hanterar man det ungefär som en fortkörning. Polisen i fråga går fram till kyparen, legitimerar sig och skriver ut ett bötesbelopp. Där och då.
Skulle samma kypare åka dit fler gånger kan man ha en stigande skala för bestraffningen. Och i slutänden kan kyparen förlora rätten att servera alkohol under en viss tid.
Liknande regler kunde lämpligen tillämpas för ölförsäljning på kolonialen.
Och så kan man dra parallellen till en droskbil. Om chaffisen kör för fort så är det han personligen som drabbas. Inte droskägaren. Så borde det också vara på krogen eller i butiken. Den kypare eller kassör som bryter bestämmelserna borde personligen drabbas. Inte sjappets ägare.
Donkeyman tror att om man införde sådana regler blev det blixtsnabbt slut på överskänkning av alkoholhaltiga drycker här i landet.
onsdag 12 december 2007
Miljöpolitik (2)
Så har det gått någon dag sedan regeringens utspel om miljarder till att rädda regnskogen. Och redan har finansminister Halvorsen (SV) tillrättalagt det hela. Visst skall man satsa resurser. Men inte just nu. Utan sedan. Och ...... Och ...... Men ......
Ungefär samma retorik som alla andra politiker som kommit i skada för att ha lovat lite mer än vad man tänker hålla. Fast nu var det Jens som lovade och Kristin som tog tillbaka. För det mesta har det varit tvärtom.
Al Gore hyllades för sitt tal där han fastslog att nu har man inte längre tid att käbbla. Nu måste man handla. Så fick han medalj och pengar från Nobelstiftelsen. Utdelade av representanter för den Norska fiffen. Samma dag gick den så kallade breda miljöuppgörelsen rätt i vasken. De Norska partierna klarar inte av att komma till någon form av enighet ens när det "brinner i väggen".
Redan från start såg de "etablerade partierna" möjligheten att göra partipolitik av det hela genom att stöta ut FrP i kylan. Att de är det enda parti som har stött AP:s miljöpolitik nästan utan förbehåll har inte med saken att göra. Ut med dem.......
Och sedan har de övriga borgerliga partierna (och speciellt mikrosekten Venstre) ägnat sig åt att kritisera SV. Med motivering att de sviker sin utlovade miljöpolitik genom att delta i regeringen.
Skall man beskriva situationen på ett annat sätt så kan man säga att de Norska partierna är ense om att det brinner. Men eftersom vissa inte är värdiga att hålla i brandslangen så låter man hellre huset brinna ned.
Regeringstrogna miljöpolitiker har gång på gång framhållit tre punkter som gör att man inte kan samarbeta med FrP i miljöfrågor. Detta är Donkeymans kommentar till de punkterna:
1. FrP har tidigare uttalat att det inte är bevisat att den globala uppvärmningen är skapt av mänsklig aktivitet.
Och då säger Donkeyman - so what..... Huvudsaken är väl för f****n vad de säger i dag. Och då är de mer än villiga till att delta i arbetet runt att förhindra vidare uppvärmning. Och skulle det mot förmodan visa sig att de som inte tror på människoskapt uppvärmning har rätt så spelar det väl inte någon roll. En världsomfattande satsning på miljövård ger oss en bättre värld även under de premisserna.
2. FrP var mot Kyoto-avtalen
Visst. Men de var det utifrån den utgångspunkten att det var ett dåligt avtal. Ett avtal som de värsta förorenarna inte stöttade. FrP ville primärt ha ett bättre avtal där alla var med. Dessutom har FrP hela vägen har stöttat avtalet utifrån den utgångspunkten att Norge måste följa internationella överenskommelser oavsett vad vi anser om dem.
3. FrP vill satsa på åtgärder i utlandet hellre än i Norge
Donkeyman anser att de faktiskt har en poäng här. När det brinner satsar man lämpligen på att släcka den stora branden först. Och tar de små efteråt. Vad man än gör så måste man överväga var insatta resurser ger bäst resultat. Förorening är ett globalt problem och det är inte något tvivel om att man får bäst och snabbast resultat av att börja med att ta ut de stora källorna till förorening. Och sedan fortsätta med de mindre. Och de största källorna ligger inte i Norge. Men detta skall inte tolkas som att man inte skall göra åtgärder i Norge. Problemet är bara att de blir mer symboliska sett i det globala perspektivet.
För övrigt har väl regeringen visat vägen genom sitt utspel om regnskogen. Det är nog inte någon annan miljöåtgärd som ger så bra verkningsgrad på insatsen som just att stoppa nedhuggningen av regnskogen. Jämfört med detta är utsläppen från ett eller annat gaskraftverk ute på en förblåst udde på Västlandet bara småtterier. Men vi får se om regnskogsutspelet bara är ord eller om det faktiskt också innebär handling.
Med andra ord. Skälet till att hålla landets näst största parti ute i kylan är tunnt. Det är inte bara tunnt. Det är direkt dumt. Därför att i den här frågan måste alla goda krafter vara med. Det går inte an att exkludera en stor del av befolkningen av lokala partipolitiska skäl.
Men detta skall inte vara något försvarstal för FrP. Därför att deras miljöpolitik lämnar mycket övrigt att önska. Snarare skall man se det som en kritik till regeringen och de övriga partierna. Därför att de tycker det är viktigare att driva lokal Norsk partipolitik genom att angripa FrP (och SV) än det är att angripa det grundläggande miljöproblemet.
Ungefär samma retorik som alla andra politiker som kommit i skada för att ha lovat lite mer än vad man tänker hålla. Fast nu var det Jens som lovade och Kristin som tog tillbaka. För det mesta har det varit tvärtom.
Al Gore hyllades för sitt tal där han fastslog att nu har man inte längre tid att käbbla. Nu måste man handla. Så fick han medalj och pengar från Nobelstiftelsen. Utdelade av representanter för den Norska fiffen. Samma dag gick den så kallade breda miljöuppgörelsen rätt i vasken. De Norska partierna klarar inte av att komma till någon form av enighet ens när det "brinner i väggen".
Redan från start såg de "etablerade partierna" möjligheten att göra partipolitik av det hela genom att stöta ut FrP i kylan. Att de är det enda parti som har stött AP:s miljöpolitik nästan utan förbehåll har inte med saken att göra. Ut med dem.......
Och sedan har de övriga borgerliga partierna (och speciellt mikrosekten Venstre) ägnat sig åt att kritisera SV. Med motivering att de sviker sin utlovade miljöpolitik genom att delta i regeringen.
Skall man beskriva situationen på ett annat sätt så kan man säga att de Norska partierna är ense om att det brinner. Men eftersom vissa inte är värdiga att hålla i brandslangen så låter man hellre huset brinna ned.
Regeringstrogna miljöpolitiker har gång på gång framhållit tre punkter som gör att man inte kan samarbeta med FrP i miljöfrågor. Detta är Donkeymans kommentar till de punkterna:
1. FrP har tidigare uttalat att det inte är bevisat att den globala uppvärmningen är skapt av mänsklig aktivitet.
Och då säger Donkeyman - so what..... Huvudsaken är väl för f****n vad de säger i dag. Och då är de mer än villiga till att delta i arbetet runt att förhindra vidare uppvärmning. Och skulle det mot förmodan visa sig att de som inte tror på människoskapt uppvärmning har rätt så spelar det väl inte någon roll. En världsomfattande satsning på miljövård ger oss en bättre värld även under de premisserna.
2. FrP var mot Kyoto-avtalen
Visst. Men de var det utifrån den utgångspunkten att det var ett dåligt avtal. Ett avtal som de värsta förorenarna inte stöttade. FrP ville primärt ha ett bättre avtal där alla var med. Dessutom har FrP hela vägen har stöttat avtalet utifrån den utgångspunkten att Norge måste följa internationella överenskommelser oavsett vad vi anser om dem.
3. FrP vill satsa på åtgärder i utlandet hellre än i Norge
Donkeyman anser att de faktiskt har en poäng här. När det brinner satsar man lämpligen på att släcka den stora branden först. Och tar de små efteråt. Vad man än gör så måste man överväga var insatta resurser ger bäst resultat. Förorening är ett globalt problem och det är inte något tvivel om att man får bäst och snabbast resultat av att börja med att ta ut de stora källorna till förorening. Och sedan fortsätta med de mindre. Och de största källorna ligger inte i Norge. Men detta skall inte tolkas som att man inte skall göra åtgärder i Norge. Problemet är bara att de blir mer symboliska sett i det globala perspektivet.
För övrigt har väl regeringen visat vägen genom sitt utspel om regnskogen. Det är nog inte någon annan miljöåtgärd som ger så bra verkningsgrad på insatsen som just att stoppa nedhuggningen av regnskogen. Jämfört med detta är utsläppen från ett eller annat gaskraftverk ute på en förblåst udde på Västlandet bara småtterier. Men vi får se om regnskogsutspelet bara är ord eller om det faktiskt också innebär handling.
Med andra ord. Skälet till att hålla landets näst största parti ute i kylan är tunnt. Det är inte bara tunnt. Det är direkt dumt. Därför att i den här frågan måste alla goda krafter vara med. Det går inte an att exkludera en stor del av befolkningen av lokala partipolitiska skäl.
Men detta skall inte vara något försvarstal för FrP. Därför att deras miljöpolitik lämnar mycket övrigt att önska. Snarare skall man se det som en kritik till regeringen och de övriga partierna. Därför att de tycker det är viktigare att driva lokal Norsk partipolitik genom att angripa FrP (och SV) än det är att angripa det grundläggande miljöproblemet.
En xxxx - ist
Donkeyman är en xxx - ist. Omvärlden använder nämligen en mängd med etiketter för att beskriva vilken dålig människa Donkeyman egentligen är.
Donkeyman ansåg för 30 år sedan att VietNamkriget och staten Israel inte var helt ok. Därmed var Donkeyman plötsligt "kommunist". Grejt nog tyckte Donkeyman. Då umgås jag med "kommunisterna".
Men som naiv ungdom insåg han snart att det inte räckte med att vara "kommunist". Man måste vara rätt sorts kommunist. Så när Donkeyman steg i graderna i rörelsen beskylldes han för att vara "trotskist", "maoist" och en mängd andra -"ister". Och i samband med nattlånga rödvinsfester konfronterade ideologiskt kunniga kamrater Donkeyman med hans brister. Alltså var Donkeyman också en "oppurtunist". Det vill säga en person som gör karriär i PARTIET utan att ha tillräcklig ideologisk ballast.
Så blev Donkeyman Fackföreningspamp. Och då fanns det många -ismer man kunde beskylla honom för. Nu var han nämligen en förkastlig "revisionist". Även om han själv kallade sig för "socialist". Men härifrån blev det ett långt farväl till "kommunism". Därför att Donkeyman inte hade förstått nödvändigheten av att driva straffläger i arbetarnas paradis. Vare sig i Sovjetunionen, Kambodja eller andra länder som befriats från skadligt kapitalistiskt inflytande.
När det gäller religionen (och nu tänker jag inte på kommunismen utan menar riktig religion) var det enklare. Donkeyman hade læstadianer på nära håll under uppväxten och vaccinerades därmed effektivt mot varje form av religion. Alltså blev han en "ateist".
På "den gamla goda tiden" var Donkeyman lika rädd för Sovjetunionen som alla andra Svenskar. Precis som alla andra visste han att det var bara en tidsfråga innan Ryssen kommer. Alltså enrollrade sig den unge Donkeyman i hemvärnet. Varvid han genast beskylldes av sina radikala vänner för att vara en "militarist". Sagt i negativ bemärkning. Men hos andra sorters kommunister var det ju positivt.
Så kom VietNamkriget och Donkeyman började resa. Sedan han varit i Angola och i Afganistan fick han en helt annan syn på den Amerikanska och den Sovjetiska militärmaktens härjningar. Varvid vissa sorters kommunister beskyllde honom för att vara "pacifist".
Men värre är att Donkeyman har kritiserat staten Israel och deras politik. Därmed har han förvandlats till en "antisemit", vilket snabbt görs likvärdigt med att vara en "nazist".
Men Donkeyman har också kritiserat en del av de nya Afrikanska statsmännen. Han har sagt att det kanske inte blev så mycket bättre när man bytte ut kolonialregimerna i länder som Zimbabwe, Uganda och Zaire. Därmed är han en "imperialist". Eller möjligen en "fascist".
Så drar Donkeyman sig till minnes en förfluten tid när man inte fick nämna det kvinnliga könsorganet vid dess vanliga benämning som börjar på f och slutar på a. Gjorde man det då var man vulgär och en "sexist". I dag är det fula ordet fullt tillåtet. Och eftersom Donkeyman alltid använt det förbjudna ordet i dagligt tal så är han en "modernist".
Däremot har det i modern tid blivit absolut förbjudet att beteckna en mörkhyad person med Afrikanska rötter med ett ord som börjar med n och slutar med r. Gör man det så är man en "rasist". Och eftersom Donkeyman använder det förbjudna ordet i dagligt tal är han alltså just en "rasist".
Och så har det fortsatt. Donkeyman har länge beskyllts för att vara en "rabulist". Men det senaste är den politiskt intresserade vännen EA som på vår stampub med en dåres envishet beskyller Donkeyman för att vara "Fremskrittspartist". Därför att Donkeyman inte följer med i flocken som beskyller sagda parti för ting de inte har sagt eller gjort. Han föredrar att kritisera dem för det som de faktiskt säger och gör.
Så Donkeyman blir den eviga xxx-isten.......
Jag skall avsluta den här artikeln med en historia som den gamle konstnären Folke Hillersberg (RIP) beskrev i en maffig teckning:
Det hade varit demonstration i Stockholm på det glada 70-talet. Polisen hade gjort chock och gick nu över demonstranterna med batongerna. En person som bara stått på gatan och tittat på åkte med i "dragsuget" och fick ett gratis kok stryk. Följande konversation utspann sig:
Åskådare: - "Nej, nej, slå mig inte med batongen. Jag är anti-kommunist"......
Polis: -"Jag ger f****n i vad slags kommunist du är, stryk skall du ha"....
Donkeyman ansåg för 30 år sedan att VietNamkriget och staten Israel inte var helt ok. Därmed var Donkeyman plötsligt "kommunist". Grejt nog tyckte Donkeyman. Då umgås jag med "kommunisterna".
Men som naiv ungdom insåg han snart att det inte räckte med att vara "kommunist". Man måste vara rätt sorts kommunist. Så när Donkeyman steg i graderna i rörelsen beskylldes han för att vara "trotskist", "maoist" och en mängd andra -"ister". Och i samband med nattlånga rödvinsfester konfronterade ideologiskt kunniga kamrater Donkeyman med hans brister. Alltså var Donkeyman också en "oppurtunist". Det vill säga en person som gör karriär i PARTIET utan att ha tillräcklig ideologisk ballast.
Så blev Donkeyman Fackföreningspamp. Och då fanns det många -ismer man kunde beskylla honom för. Nu var han nämligen en förkastlig "revisionist". Även om han själv kallade sig för "socialist". Men härifrån blev det ett långt farväl till "kommunism". Därför att Donkeyman inte hade förstått nödvändigheten av att driva straffläger i arbetarnas paradis. Vare sig i Sovjetunionen, Kambodja eller andra länder som befriats från skadligt kapitalistiskt inflytande.
När det gäller religionen (och nu tänker jag inte på kommunismen utan menar riktig religion) var det enklare. Donkeyman hade læstadianer på nära håll under uppväxten och vaccinerades därmed effektivt mot varje form av religion. Alltså blev han en "ateist".
På "den gamla goda tiden" var Donkeyman lika rädd för Sovjetunionen som alla andra Svenskar. Precis som alla andra visste han att det var bara en tidsfråga innan Ryssen kommer. Alltså enrollrade sig den unge Donkeyman i hemvärnet. Varvid han genast beskylldes av sina radikala vänner för att vara en "militarist". Sagt i negativ bemärkning. Men hos andra sorters kommunister var det ju positivt.
Så kom VietNamkriget och Donkeyman började resa. Sedan han varit i Angola och i Afganistan fick han en helt annan syn på den Amerikanska och den Sovjetiska militärmaktens härjningar. Varvid vissa sorters kommunister beskyllde honom för att vara "pacifist".
Men värre är att Donkeyman har kritiserat staten Israel och deras politik. Därmed har han förvandlats till en "antisemit", vilket snabbt görs likvärdigt med att vara en "nazist".
Men Donkeyman har också kritiserat en del av de nya Afrikanska statsmännen. Han har sagt att det kanske inte blev så mycket bättre när man bytte ut kolonialregimerna i länder som Zimbabwe, Uganda och Zaire. Därmed är han en "imperialist". Eller möjligen en "fascist".
Så drar Donkeyman sig till minnes en förfluten tid när man inte fick nämna det kvinnliga könsorganet vid dess vanliga benämning som börjar på f och slutar på a. Gjorde man det då var man vulgär och en "sexist". I dag är det fula ordet fullt tillåtet. Och eftersom Donkeyman alltid använt det förbjudna ordet i dagligt tal så är han en "modernist".
Däremot har det i modern tid blivit absolut förbjudet att beteckna en mörkhyad person med Afrikanska rötter med ett ord som börjar med n och slutar med r. Gör man det så är man en "rasist". Och eftersom Donkeyman använder det förbjudna ordet i dagligt tal är han alltså just en "rasist".
Och så har det fortsatt. Donkeyman har länge beskyllts för att vara en "rabulist". Men det senaste är den politiskt intresserade vännen EA som på vår stampub med en dåres envishet beskyller Donkeyman för att vara "Fremskrittspartist". Därför att Donkeyman inte följer med i flocken som beskyller sagda parti för ting de inte har sagt eller gjort. Han föredrar att kritisera dem för det som de faktiskt säger och gör.
Så Donkeyman blir den eviga xxx-isten.......
Jag skall avsluta den här artikeln med en historia som den gamle konstnären Folke Hillersberg (RIP) beskrev i en maffig teckning:
Det hade varit demonstration i Stockholm på det glada 70-talet. Polisen hade gjort chock och gick nu över demonstranterna med batongerna. En person som bara stått på gatan och tittat på åkte med i "dragsuget" och fick ett gratis kok stryk. Följande konversation utspann sig:
Åskådare: - "Nej, nej, slå mig inte med batongen. Jag är anti-kommunist"......
Polis: -"Jag ger f****n i vad slags kommunist du är, stryk skall du ha"....
tisdag 11 december 2007
Miljöpolitik
Al Gore har talat. Och katastrofen är nära. Nu behövs brandsläckning. De Röd / Gröna kontrade med att släppa ett miljardpaket till bevarandet av regnskogen. Vilket på sitt sätt är ett erkännande av att när det brinner på flera håll så koncentrerar man lämpligen krafterna först på den stora brandhärden. Och tar hand om småbränderna sedan. Och regnskogen är kanske den allra värsta "branden".
När Donkeyman gick i gymnasiet en gång på 60-talet fick vi lära oss att om man sågar ned regnskogen så kommer mängden av CO2 att öka. Vilket i sin tur skulle leda till global uppvärmning. Den tidens budskap var alltså - nedsågning av regnskogen = global katastrof. Punktum.
Sedan den tiden har en växande skara aktivister alltså kämpat i 40 år för att "rädda" jorden. Utan påtagliga resultat. Regnskogen har sakta men säkert reducerats. Och nu är alltså katastrofen runt hörnet.
Donkeyman har själv varit miljösvin. Som ung maskinist fraktade han "logs" från Västafrika till Sverige under det glada 70-talet. Vi snackar här om timmerstockar stora som lastbilar. Värda enorma pengar. Vilket Donkeyman och några medsammansvurna upptäckte på ett ytterst handfast sätt. Det visade sig nämligen en gång att man vid lastningen uppe i en Västafrikansk flod hade en stock för mycket. Som Donkeyman och co. köpte cash från stuvarna. Och som gänget sedan sålde svart till en möbelfabrikant i Kalmartrakten när vi kom dit. Mot ett skapligt gäng med 1000-lappar. Året var alltså 1975. Undrar vad den var värd för möbelgubben med tanke på att han betalade så glatt.
Det är uppenbarligen så mycket kulor i omlopp att alla världens regeringar under 40 års tid inte har lyckats att stoppa skövlingen av regnskogen. Trots att dessa är världens lungor. Trots att alla vet att katastrofen förr eller senare kommer om man sågar ned allt. Inklusive möbelnissarna.
Men en rökare är ju inte rädd för att de egna lungorna skall ta slut. Donkeyman blossar vidare på sin cigar trots att flera av hans vänner har avlidit i cancer under de hemskaste former. Hur i allsin dar skall man då kunna övertyga de som gör stor cash på att skövla regnskogen ???
Donkeyman vill alltså påminna en gång till om det som ansågs som allmän vetenskap år 1965 var att det skulle det räcka med att skövla regnskogen så skulle den globala uppvärmningen komma som ett brev på posten. Dagens vetenskap nämner ytterligare en radda med faktorer som också för katastrofen närmare.
Men det finns en intressant aspekt till.
Trots att katastrofteori i alla tider har varit ett gångbart tema i media och Trots att vi dagligen informeras om den miljökatastrof som är på gång så har moderna tiders domedagsprofeter avstått från att nämna ett annat av de hot som man talade mycket om för 40 år sedan. (Vilken hopplös satsbyggnad men timmen är sen / tidig ...)
På 60-talet var det inte bara allmän vetenskap att skövlande av regnskogen skulle leda till global uppvärmning. Det var också allmän vetenskap att denna globala uppvärmning i slutänden skulle kunna leda till att polarisen smälte. Och om så skedde skulle den totala katastrofen inträffa. Då skulle nämligen jordens tyngdpunkt förändras. Vilket i sin tur skulle leda till att den axel som jorden roterar kring skulle förskjutas. Hela det gyro som jorden utgör skulle alltså plötsligt kantra några grader. Vilket påstods inte bara kunde bevisas matematiskt utan också empiriskt. Detta påstods nämligen ha skett flera gånger tidigare i takt med istäckets ändrade utbredning.
Det är vad Donkeyman kallar en katastrofteori. Fullt jämförbar med Armageddon eller Ragnarök. Men varför hör man aldrig den nämnas längre ? Hade 60-talets vetenskapare fel. Eller är den teorin alldeles för läbbig för att vanligt folk skall tåla att höra den.
Al Gore sade ju härom dagen att om 7 (sju) år så har istäcket försvunnit i Arktis.
När Donkeyman gick i gymnasiet en gång på 60-talet fick vi lära oss att om man sågar ned regnskogen så kommer mängden av CO2 att öka. Vilket i sin tur skulle leda till global uppvärmning. Den tidens budskap var alltså - nedsågning av regnskogen = global katastrof. Punktum.
Sedan den tiden har en växande skara aktivister alltså kämpat i 40 år för att "rädda" jorden. Utan påtagliga resultat. Regnskogen har sakta men säkert reducerats. Och nu är alltså katastrofen runt hörnet.
Donkeyman har själv varit miljösvin. Som ung maskinist fraktade han "logs" från Västafrika till Sverige under det glada 70-talet. Vi snackar här om timmerstockar stora som lastbilar. Värda enorma pengar. Vilket Donkeyman och några medsammansvurna upptäckte på ett ytterst handfast sätt. Det visade sig nämligen en gång att man vid lastningen uppe i en Västafrikansk flod hade en stock för mycket. Som Donkeyman och co. köpte cash från stuvarna. Och som gänget sedan sålde svart till en möbelfabrikant i Kalmartrakten när vi kom dit. Mot ett skapligt gäng med 1000-lappar. Året var alltså 1975. Undrar vad den var värd för möbelgubben med tanke på att han betalade så glatt.
Det är uppenbarligen så mycket kulor i omlopp att alla världens regeringar under 40 års tid inte har lyckats att stoppa skövlingen av regnskogen. Trots att dessa är världens lungor. Trots att alla vet att katastrofen förr eller senare kommer om man sågar ned allt. Inklusive möbelnissarna.
Men en rökare är ju inte rädd för att de egna lungorna skall ta slut. Donkeyman blossar vidare på sin cigar trots att flera av hans vänner har avlidit i cancer under de hemskaste former. Hur i allsin dar skall man då kunna övertyga de som gör stor cash på att skövla regnskogen ???
Donkeyman vill alltså påminna en gång till om det som ansågs som allmän vetenskap år 1965 var att det skulle det räcka med att skövla regnskogen så skulle den globala uppvärmningen komma som ett brev på posten. Dagens vetenskap nämner ytterligare en radda med faktorer som också för katastrofen närmare.
Men det finns en intressant aspekt till.
Trots att katastrofteori i alla tider har varit ett gångbart tema i media och Trots att vi dagligen informeras om den miljökatastrof som är på gång så har moderna tiders domedagsprofeter avstått från att nämna ett annat av de hot som man talade mycket om för 40 år sedan. (Vilken hopplös satsbyggnad men timmen är sen / tidig ...)
På 60-talet var det inte bara allmän vetenskap att skövlande av regnskogen skulle leda till global uppvärmning. Det var också allmän vetenskap att denna globala uppvärmning i slutänden skulle kunna leda till att polarisen smälte. Och om så skedde skulle den totala katastrofen inträffa. Då skulle nämligen jordens tyngdpunkt förändras. Vilket i sin tur skulle leda till att den axel som jorden roterar kring skulle förskjutas. Hela det gyro som jorden utgör skulle alltså plötsligt kantra några grader. Vilket påstods inte bara kunde bevisas matematiskt utan också empiriskt. Detta påstods nämligen ha skett flera gånger tidigare i takt med istäckets ändrade utbredning.
Det är vad Donkeyman kallar en katastrofteori. Fullt jämförbar med Armageddon eller Ragnarök. Men varför hör man aldrig den nämnas längre ? Hade 60-talets vetenskapare fel. Eller är den teorin alldeles för läbbig för att vanligt folk skall tåla att höra den.
Al Gore sade ju härom dagen att om 7 (sju) år så har istäcket försvunnit i Arktis.
lördag 8 december 2007
Adventtid
Donkeyman är black. Och har tvingats till en aldrig så liten avbetalningsplan för att kunna fixa kvarskatten. Så för att få ihop till lite ölpengar måste han köra droska denna helg.
Och bara för att uppmuntra till extra hårt arbete dök det upp ett krav på tre tusen spänn från "Statens Innkrevingssentral". Ett krav som Donkeyman naturligtvis har förträngt. Men det hjälper inte att slänga fönsterkuvertet i papperskorgen längre. Och tänka att det betalar jag sedan. När nu "sedan" måtte inträffa. "Sedan" har nämligen inträffat och blivit till "NU". Eller Muy Pronto. Annars måtte fanen ta Donkeyman (eller hur de nu formulerade saken i sitt senaste kärleksbrev).
Så Donkeyman körde glada och lyckliga julbord fram till klockan 07 i morse och gick sedan till vila. Bara för att väckas klockan 12 av en orkester som står rätt under Donkeymans fönster och spelar julsånger. Men de är förlåtna för det är en skolorkester som spelar bra. Så det var bara att gilla läget och tåga rätt in i duschen.
Donkeyman skulle också vilja gå på julbord. Äta gott och sopa i sig lite öl och brännvin. På någon annans bekostnad. Därför att den egna plånboken är för slak för sådana övningar. Men det får nog utsättas till den gång som makterna skickar Donkeyman till "Fiddlers Green".
INFO: "Fiddlers Green" är enligt gammal sjömansmytologi den ultimata hamnen. Den hamn där vinflaskorna växer direkt på träden. Där alla sjapp är trevliga. Där det inte finns tjingsargubbar, fittlotsar, robbare, tjuvar och annat pack. Samt där damerna lägger an på sjömannen utan att ha skumma avsikter.
Perioden från 1. Advent till Trettondagen varje år går Donkeyman in i ett zombieliknande tillstånd. Han ser sina medmänniskor förvandlas till en hjord med dårar som kämpar för att få slut på pengar de kanske inte ens har. Medan Donkeyman filosoferar, dricker sin öl och röker sin cigar.
I år har Donkeyman julpyntat. I sin lägenhet. Som påminner om en container. Som står på ett tak i centrala Tromsø. Som ligger 60 trappsteg upp från gatunivån - utan hiss. Men med en underbar utsikt över de snötäckta taken. Donkeyman har tagit fram sin plastgran, monterat den och hängt upp en Amerikaniserad julbelysning i sagda "gran". Samt parkerat granen i altandörren till allmänt beskådande från gatan. Detta granträd skall stå till allmänt beskådande från 1. Advent till 20. dag Knut. Sedan åker det ut (eller rättare sagt in i sin förvaringskartong).
Detta är ett stort steg. Därför att Donkeyman har inte julpyntat sedan hustrun gick bort för tre år sedan. När andan faller på i nästa vecka skall julgranen få sällskap av några andra enklare julattiraljer.
Och bara för att uppmuntra till extra hårt arbete dök det upp ett krav på tre tusen spänn från "Statens Innkrevingssentral". Ett krav som Donkeyman naturligtvis har förträngt. Men det hjälper inte att slänga fönsterkuvertet i papperskorgen längre. Och tänka att det betalar jag sedan. När nu "sedan" måtte inträffa. "Sedan" har nämligen inträffat och blivit till "NU". Eller Muy Pronto. Annars måtte fanen ta Donkeyman (eller hur de nu formulerade saken i sitt senaste kärleksbrev).
Så Donkeyman körde glada och lyckliga julbord fram till klockan 07 i morse och gick sedan till vila. Bara för att väckas klockan 12 av en orkester som står rätt under Donkeymans fönster och spelar julsånger. Men de är förlåtna för det är en skolorkester som spelar bra. Så det var bara att gilla läget och tåga rätt in i duschen.
Donkeyman skulle också vilja gå på julbord. Äta gott och sopa i sig lite öl och brännvin. På någon annans bekostnad. Därför att den egna plånboken är för slak för sådana övningar. Men det får nog utsättas till den gång som makterna skickar Donkeyman till "Fiddlers Green".
INFO: "Fiddlers Green" är enligt gammal sjömansmytologi den ultimata hamnen. Den hamn där vinflaskorna växer direkt på träden. Där alla sjapp är trevliga. Där det inte finns tjingsargubbar, fittlotsar, robbare, tjuvar och annat pack. Samt där damerna lägger an på sjömannen utan att ha skumma avsikter.
Perioden från 1. Advent till Trettondagen varje år går Donkeyman in i ett zombieliknande tillstånd. Han ser sina medmänniskor förvandlas till en hjord med dårar som kämpar för att få slut på pengar de kanske inte ens har. Medan Donkeyman filosoferar, dricker sin öl och röker sin cigar.
I år har Donkeyman julpyntat. I sin lägenhet. Som påminner om en container. Som står på ett tak i centrala Tromsø. Som ligger 60 trappsteg upp från gatunivån - utan hiss. Men med en underbar utsikt över de snötäckta taken. Donkeyman har tagit fram sin plastgran, monterat den och hängt upp en Amerikaniserad julbelysning i sagda "gran". Samt parkerat granen i altandörren till allmänt beskådande från gatan. Detta granträd skall stå till allmänt beskådande från 1. Advent till 20. dag Knut. Sedan åker det ut (eller rättare sagt in i sin förvaringskartong).
Detta är ett stort steg. Därför att Donkeyman har inte julpyntat sedan hustrun gick bort för tre år sedan. När andan faller på i nästa vecka skall julgranen få sällskap av några andra enklare julattiraljer.
fredag 7 december 2007
Carl I Show
Partiledare emeritius Carl I Hagen har nu haft premiär som programledare i TV. Den församlade kåren av journalister har protesterat kraftfullt ända sedan tanken lanserades. Å andra sidan är den slags meningsyttringar inte något att bry sig om. Alla yrkesgrupper har en naturlig önskan om att "pissa in sina revir".
Vad som är mer intressant är kommentarerna efter den stora premiären. De är nämligen delade i två läger:
På den ena sidan läser och hör Donkeyman "experternas" uttalanden. Som kan sammanfattas med: "Tråkigt", "Dålig underhållning", "Dålig TV" etc.
På den andra sidan har vi "vanligt folk". Som konstaterar ungefär att: "Mer informativt än de vanliga debattprogrammen", "En lovande början", "Han slog direkt ned på det vanliga munhuggeriet" etc.
Donkeyman ser att här råder ungefär samma gränslinje som när "experter" recenserar musik, teater eller film. Det vill säga eliten har en åsikt (oftast smal), folk flest en annan. Så Donkeyman fattade intresse och gjorde en helt ovetenskaplig rundfråga bland sina kamrater (som i huvudsak hör till vänstersidan i politiken och i vart fall inte är några anhängare av FrP). Donkeyman snackade också med en del av passagerarna i den taxibil som han körde i natt.
Och "voila" - här fick Carl I goda recensioner. Han fick särdeles beröm för att han styrde debatten till att faktiskt handla om de olika alternativ som fanns i frågan och för att han stoppade alla tendenser till det vanliga käbblet kring vem som hade röstat för vilket förslag. Precis som taktiken att läsa upp en lång lista kring vad som det egna partiet önskade göra i stället för att svara på en ställd fråga. Samtidigt som många påpekade att Carl I nog har mycket hantverk att lära innan han är en fullfjädrad programledare.
Vad Donkeyman anser om Norsk politisk TV-debatt framgår av artikeln "Valkampen" från den 30. September. Ett litet citat:
Som utlänning chockerades jag ännu en gång av den sk***tkastning som kännetecknar Norsk politik. Man debatterar de faktiska politiska frågorna i påfallande liten grad. Och när man gör det så är det i form av politisk teater i TV regisserad av programledarna. Här driver man en Amerikaniserad valkamp - fast utan den finess som yankees trots allt besitter. Partierna försökte i förvånansvärt liten grad att föra fram sin egen politik. I stället var huvudsaken att framhålla de påstådda bristerna hos sina motståndare. Och eftersom man har haft en del växlingar vid makten så kunde man krydda varje debatt med beskyllningar mot motståndarna för att ha skapat alla problem när de satt vid makten.
Därmed har Donkeyman fått något bekräftat. De "etablerade" debattledarna anser att det Donkeyman kallade "politisk teater" är god TV-underhållning. Och det är klart - visst är det kul att se folk skälla på varandra. Men det är inte särdeles informativt. Och det får vara gränser. Samtidigt som man kan fundera på om politisk debatt i TV nödvändigtvis måste ha formen av underhållningsshow.
Dess värre är den urgamla konsten som heter retorik i förfall. Det finns inte många goda retoriker längre bland våra politiker. Vilket naturligtvis beror på att TV och Radio inte tillåter en god retoriker att utveckla sig. Däremot uppmuntrar man till ett ettrigt upprepande av slagord i kulsprutetempo.
torsdag 6 december 2007
Kvotering
Förre statsrådet Kristin Clemet (H) kom med ett ganska friskt inlägg om politisk kvotering för ett par dagar sedan. Och hon fick mycket peppar för det.
Clemet framförde tanken att kvotering inom politiken gör att man prioriterar representativitet framför kvalitet. Och så antydde hon att Terrasaken kanske kunde varit undvikt om det varit bättre kvalitet på inblandade politiker.
Donkeyman tycker det är synd att hon blandar in Terrasaken i den här viktiga diskussionen.
Clemets inlägg dräptes därefter därför att debatten snabbt gjordes till en debatt om könskvotering. Men verkligheten är ju att det förekommer direkt eller indirekt kvotering kring många andra parametrar.
En vallista har ett primärt syfte: Den skall se till att du vinner valet. Därför sätts vallistor i praktiken samman utifrån detta syftet.
Så har en vallista ett sekundärt syfte: Den bestämmer vilka som skall sitta i de olika församlingarna från de olika partierna. Det vill säga vilken grupp skall arbeta samman de nästa fyra åren. Dess värre är det syftet underordnat.
Och Donkeyman har praktisk politisk erfarenhet. Han var politiker på 70-talet och satt bland annat i Stockholms kommunstyre. Så han har deltagit i ett antal nominationsprocesser. Och studerade på den tiden alla partiers nominationer och interna demokratifunktioner. Så han har inte några illusioner längre.
Donkeymans parti kunde vänta sig att få från 6-12 platser i en församling på totalt sett lite över 100 personer. Som ung och idealistisk tog Donkeyman till orda under nominationen och föreslog att vi måste i första hand se till att vi garanterat får in någon som är duktig på och intresserad av vart och ett av de fyra politiska huvudämnena i kommunen. Det vill säga ekonomi och finans, trafik och stadsplan, skola och social. Samt att vår tilltänkta gruppledare kommer in. Vi måste börja med att välja ut de här personerna och få upp dem på "säkrast möjliga plats". Sedan kan vi diskutera resten av listorna.
Donkeyman fick ett bemötande som om han varit något som katten släpat in. Man spydde verbalt över Donkeyman. Han hade nämligen helt och hållet sett bort från den heliga representativiteten. Det måste nämligen vara en jämn fördelning med folk från de olika stadsdelarna. Det måste vara jämn fördelning av kön. Det måste vara jämn fördelning mellan yrken. Etc, etc, etc, etc. I all oändlighet.
Dessutom användes denna representativitet som politisk metod. Det var aldrig någon som stod upp och sade att: XX har politiska värderingar som är tveksamma inom vårt parti, eller att YY är både lat och oduglig, eller att ZZ inte bör nomineras av något annat skäl.
Nejdå. Man angrep i stället XX för att han var man - vi måste ha fler kvinnor, YY angreps därför att han var akademiker - vi måste ha fler arbetare, och ZZ därför att han bodde på fel plats. Fast man egentligen menade vad jag sade i stycket ovan. Men den typen av debatt är mycket mer krävande. Det var enklare att angripa XX, YY och ZZ utifrån representativa kriterier. Det vill säga en form av kvotering gjordes till politiskt verktyg.
Resultatet var att vi fick 10 mandat. Men en ganska svag grupp. Trots att partiet hade många både intresserade och kunniga personer. Vi hade bara kompetens på ett av de fyra viktigaste fackfälten. Dessutom var det ungefär halvparten av de 10 som i praktiken gjorde effektivt arbete. Resten var bara röstboskap på sammanträden. Men representativiteten var det inte något fel på.
Jag tror att det var egentligen detta Cristin Klemet var ute efter. Men det hela sågs som en attack enbart på kvoteringen av kvinnor.
Jag vill avsluta med ett intressant tankeexempel. Antag att något parti här i Tromsø har två "säkra" platser i Stortinget. Och man har två stycken otroligt duktiga personer bägge från Tromsø. Dessa två är i det närmaste ankare i partiets politiska verksamhet. Och man skulle helst vilja ha in bägge två. Så är det bara att konstatera att detta är totalt omöjligt. Därför att endast den ena kan nomineras. Den andra måste representera bygderna. Det vill säga Harstad, Målselv, Skjervøy, Finnsnes eller något annat. Huvudsaken han / hon kommer från någon annan plats än just Tromsø. Och den principen är överordnad principen om kompetens. Samma om bägge skulle råka vara kvinnor. Eller män. Så funkar politiken.
Och nu har jag ännu inte nämnt ett ord om det förslag som har rests om att man administrativt skall kunna korrigera väljarnas dom genom att könskvotera i det faktiska valresultatet. Inte bara på listenivå......
Clemet framförde tanken att kvotering inom politiken gör att man prioriterar representativitet framför kvalitet. Och så antydde hon att Terrasaken kanske kunde varit undvikt om det varit bättre kvalitet på inblandade politiker.
Donkeyman tycker det är synd att hon blandar in Terrasaken i den här viktiga diskussionen.
Clemets inlägg dräptes därefter därför att debatten snabbt gjordes till en debatt om könskvotering. Men verkligheten är ju att det förekommer direkt eller indirekt kvotering kring många andra parametrar.
En vallista har ett primärt syfte: Den skall se till att du vinner valet. Därför sätts vallistor i praktiken samman utifrån detta syftet.
Så har en vallista ett sekundärt syfte: Den bestämmer vilka som skall sitta i de olika församlingarna från de olika partierna. Det vill säga vilken grupp skall arbeta samman de nästa fyra åren. Dess värre är det syftet underordnat.
Och Donkeyman har praktisk politisk erfarenhet. Han var politiker på 70-talet och satt bland annat i Stockholms kommunstyre. Så han har deltagit i ett antal nominationsprocesser. Och studerade på den tiden alla partiers nominationer och interna demokratifunktioner. Så han har inte några illusioner längre.
Donkeymans parti kunde vänta sig att få från 6-12 platser i en församling på totalt sett lite över 100 personer. Som ung och idealistisk tog Donkeyman till orda under nominationen och föreslog att vi måste i första hand se till att vi garanterat får in någon som är duktig på och intresserad av vart och ett av de fyra politiska huvudämnena i kommunen. Det vill säga ekonomi och finans, trafik och stadsplan, skola och social. Samt att vår tilltänkta gruppledare kommer in. Vi måste börja med att välja ut de här personerna och få upp dem på "säkrast möjliga plats". Sedan kan vi diskutera resten av listorna.
Donkeyman fick ett bemötande som om han varit något som katten släpat in. Man spydde verbalt över Donkeyman. Han hade nämligen helt och hållet sett bort från den heliga representativiteten. Det måste nämligen vara en jämn fördelning med folk från de olika stadsdelarna. Det måste vara jämn fördelning av kön. Det måste vara jämn fördelning mellan yrken. Etc, etc, etc, etc. I all oändlighet.
Dessutom användes denna representativitet som politisk metod. Det var aldrig någon som stod upp och sade att: XX har politiska värderingar som är tveksamma inom vårt parti, eller att YY är både lat och oduglig, eller att ZZ inte bör nomineras av något annat skäl.
Nejdå. Man angrep i stället XX för att han var man - vi måste ha fler kvinnor, YY angreps därför att han var akademiker - vi måste ha fler arbetare, och ZZ därför att han bodde på fel plats. Fast man egentligen menade vad jag sade i stycket ovan. Men den typen av debatt är mycket mer krävande. Det var enklare att angripa XX, YY och ZZ utifrån representativa kriterier. Det vill säga en form av kvotering gjordes till politiskt verktyg.
Resultatet var att vi fick 10 mandat. Men en ganska svag grupp. Trots att partiet hade många både intresserade och kunniga personer. Vi hade bara kompetens på ett av de fyra viktigaste fackfälten. Dessutom var det ungefär halvparten av de 10 som i praktiken gjorde effektivt arbete. Resten var bara röstboskap på sammanträden. Men representativiteten var det inte något fel på.
Jag tror att det var egentligen detta Cristin Klemet var ute efter. Men det hela sågs som en attack enbart på kvoteringen av kvinnor.
Jag vill avsluta med ett intressant tankeexempel. Antag att något parti här i Tromsø har två "säkra" platser i Stortinget. Och man har två stycken otroligt duktiga personer bägge från Tromsø. Dessa två är i det närmaste ankare i partiets politiska verksamhet. Och man skulle helst vilja ha in bägge två. Så är det bara att konstatera att detta är totalt omöjligt. Därför att endast den ena kan nomineras. Den andra måste representera bygderna. Det vill säga Harstad, Målselv, Skjervøy, Finnsnes eller något annat. Huvudsaken han / hon kommer från någon annan plats än just Tromsø. Och den principen är överordnad principen om kompetens. Samma om bägge skulle råka vara kvinnor. Eller män. Så funkar politiken.
Och nu har jag ännu inte nämnt ett ord om det förslag som har rests om att man administrativt skall kunna korrigera väljarnas dom genom att könskvotera i det faktiska valresultatet. Inte bara på listenivå......
söndag 2 december 2007
Skolpolitik
Både i Sverige och Norge har man reagerat över den senaste undersökningen från OECD angående skolornas effektivitet. Sverige har hamnat på genomsnitt medan Norge har hamnat långt under. Märkligt nog blir det inte någon större debatt av saken. Men ett faktum kvarstår - det är bevisligen stor skillnad på standarden på skolorna i olika länder. Och vare sig Norge eller Sverige tillhör de bästa.
Samtidigt är det några länder som år efter år toppar den här sortens undersökningar. Det är Finland, Canada, Japan, Singapore, SydKorea och Kina.
England däremot hamnar år efter år på genomsnitt. Ungefär som Sverige. Och i England har man ändrat skolpolitik gång på gång. Utan att registrera några förbättringar. Så för inte så länge sedan gav man den kända revisionsbyrån McKinsey i uppdrag att jämföra olika länder. Man ville ha en utredning gjord av någon organisation som inte själv är inblandad i skolväsendet.Frågan var: Vad gör man i de framgångsrika länderna som man inte gör i England? Och McKinsey kom till några oväntade resultat.
Till att börja fastslår man att det inte verkar vara en resursfråga. Tvärtom ser man inte något samband mellan att spendera mycket pengar på skolan och få goda resultat. Här är Norge ett bra exempel. Man har Västvärldens dyraste skola räknat per elev. Trots detta har man bland de sämsta resultaten. Men samma förhållande ser man i flera andra länder, till exempel Australien och USA. De länderna har tredubblat resp dubblat kostnaderna per elev - utan mätbara förbättringar.
Vidare verkar det som om det inte ger bättre resultat att öka antalet skoltimmar. Det har också försökts i många länder utan att ge mätbara förbättringar.
En tredje ting är klassernas storlek. Inte heller här finns det något som helst samband bortsett från på grundstadiet, det vill säga de allra första skolåren.
Det som däremot gör skillnad är satsningen på lärarna. De flesta länder som kommer dåligt ut i jämförelsen rekryterar sina lärare bland den tredjedel av studenterna som har sämst betyg. Medan sådana länder som Finland och SydKorea rekryterar bland den bästa tredjedelen.
Hur lyckas man med detta? Det är uppenbarligen inte en lönefråga. Därför att de länder där lärarlönerna relativt sett är högst som Tyskland, Spanien och Schweiz också rekryterar från bottenskiktet. Medan lärarlönerna i både Finland och SydKorea ligger på genomsnitt för akademiker. Det som däremot skiljer är yrkets status.
I Finland och de andra toppscorande länderna tar man inte in fler sökande till lärarskolorna än vad det garanterat finns jobb till. Därmed har man färre elever att fördela kostnaderna på. Det är svårt att komma in på lärarhögskolan - men du får en bra utbildning och du är närmast garanterad jobb livet ut.
En annan skillnad är att man satsar tungt på lärarnas vidareutbildning. En Finsk lärare använder en halv arbetsdag i veckan till detta. Vidare har man mycket organiserat utbyte av erfarenheter mellan olika lärare och skolor.
Slutligen har alla de "bästa" länderna effektiva system för att ta tag i elever som inte följer med i undervisningen. Ser vi till Finland igen så har var 7:e lärare som uppgift att undervisa just elever med svårigheter att "hänga med". En tredjedel av eleverna får emellanåt specialundervisning ensamma med en lärare. På samma sätt vidtar man tidigt åtgärder om en hel klass eller skola skulle visa sig sacka efter genomsnittet.
Dess värre är knappast MacKinseys slutsatser helt PK på den här sidan av kölen. Det är till och med kontroversiellt att genomföra nationella prov där man jämför olika skolors resultat. Och en bra skola ses enbart som en resursfråga. Medan MacKinsey visar tydligt att det i huvudsak är frågan om att rekrytera de bästa lärarna. Och att läraryrket kan vara en karriär för toppstudenterna utan att man betalar en förmögenhet i lön. Samtidigt som man tidigt måste vidta åtgärder för de elever som halkar efter.
Samtidigt är det några länder som år efter år toppar den här sortens undersökningar. Det är Finland, Canada, Japan, Singapore, SydKorea och Kina.
England däremot hamnar år efter år på genomsnitt. Ungefär som Sverige. Och i England har man ändrat skolpolitik gång på gång. Utan att registrera några förbättringar. Så för inte så länge sedan gav man den kända revisionsbyrån McKinsey i uppdrag att jämföra olika länder. Man ville ha en utredning gjord av någon organisation som inte själv är inblandad i skolväsendet.Frågan var: Vad gör man i de framgångsrika länderna som man inte gör i England? Och McKinsey kom till några oväntade resultat.
Till att börja fastslår man att det inte verkar vara en resursfråga. Tvärtom ser man inte något samband mellan att spendera mycket pengar på skolan och få goda resultat. Här är Norge ett bra exempel. Man har Västvärldens dyraste skola räknat per elev. Trots detta har man bland de sämsta resultaten. Men samma förhållande ser man i flera andra länder, till exempel Australien och USA. De länderna har tredubblat resp dubblat kostnaderna per elev - utan mätbara förbättringar.
Vidare verkar det som om det inte ger bättre resultat att öka antalet skoltimmar. Det har också försökts i många länder utan att ge mätbara förbättringar.
En tredje ting är klassernas storlek. Inte heller här finns det något som helst samband bortsett från på grundstadiet, det vill säga de allra första skolåren.
Det som däremot gör skillnad är satsningen på lärarna. De flesta länder som kommer dåligt ut i jämförelsen rekryterar sina lärare bland den tredjedel av studenterna som har sämst betyg. Medan sådana länder som Finland och SydKorea rekryterar bland den bästa tredjedelen.
Hur lyckas man med detta? Det är uppenbarligen inte en lönefråga. Därför att de länder där lärarlönerna relativt sett är högst som Tyskland, Spanien och Schweiz också rekryterar från bottenskiktet. Medan lärarlönerna i både Finland och SydKorea ligger på genomsnitt för akademiker. Det som däremot skiljer är yrkets status.
I Finland och de andra toppscorande länderna tar man inte in fler sökande till lärarskolorna än vad det garanterat finns jobb till. Därmed har man färre elever att fördela kostnaderna på. Det är svårt att komma in på lärarhögskolan - men du får en bra utbildning och du är närmast garanterad jobb livet ut.
En annan skillnad är att man satsar tungt på lärarnas vidareutbildning. En Finsk lärare använder en halv arbetsdag i veckan till detta. Vidare har man mycket organiserat utbyte av erfarenheter mellan olika lärare och skolor.
Slutligen har alla de "bästa" länderna effektiva system för att ta tag i elever som inte följer med i undervisningen. Ser vi till Finland igen så har var 7:e lärare som uppgift att undervisa just elever med svårigheter att "hänga med". En tredjedel av eleverna får emellanåt specialundervisning ensamma med en lärare. På samma sätt vidtar man tidigt åtgärder om en hel klass eller skola skulle visa sig sacka efter genomsnittet.
Dess värre är knappast MacKinseys slutsatser helt PK på den här sidan av kölen. Det är till och med kontroversiellt att genomföra nationella prov där man jämför olika skolors resultat. Och en bra skola ses enbart som en resursfråga. Medan MacKinsey visar tydligt att det i huvudsak är frågan om att rekrytera de bästa lärarna. Och att läraryrket kan vara en karriär för toppstudenterna utan att man betalar en förmögenhet i lön. Samtidigt som man tidigt måste vidta åtgärder för de elever som halkar efter.
Palestina - Israel
Nu är det fredskonferens igen. Den här gången går evenemanget av stapeln i Annapolis och det är herr president George W som hoppas bli odödlig genom att vara den som skapar fred i det gamla Palestina.
Dess värre tror Donkeyman att historien kommer att minnas Bush jr för helt andra ting än som fredsmäklare. Därför att konflikten i Palestina är olöslig. Bägge parter har målat sig in i ett hörn som man inte kan komma ut från.
Den lösning som de flesta skisserar är att Israel ger upp Västbanken och delar Jerusalem. Medan Palestinierna ger upp drömmen om att flyktingarna skall kunna återvända till Israel och accepterar Israel som en Judisk stat. Detta är kanske möjligt att förmå herrar Olmert och Abbas till att skriva under på.
Problemet är bara att samtidigt skriver de under sina egna dödsdomar.
Därför att på bägge sidor finns en stor minoritet som bekämpar varje lösning i den riktningen. Och ju längre konflikten har gått, desto större blir denna minoritet. På bägge sidor.
Sionismen etablerades i sin tid som en sekulär rörelse. En rörelse som hade ganska tydliga socialistiska drag. Men staten Israel har utvecklats till en i högsta grad religiös nation. Misstron mot Palestinierna ökar hela tiden. Enligt offentlig statistik vill 40% av Israelerna stödja utvandring av kvarvarande Palestinier. Lika många vill ha en form av Apartheidsystem till exempel på restauranger. Och så vidare.....
På den andra sidan lever Palestinierna under stadigt sämre villkor. Och aktivt motstånd gör att de utsätts för stadigt hårdare åtgärder från den Israeliska militärmakten. Den Palestinska organisationen PLO har i alla tider varit sekulär. Den var till och med kommunistisk i början. Men med tiden har religiösa strömningar blivit mer och mer tydliga. Västmakterna har alltid förordat demokrati. Men när Palestinierna röstade på "fel" parti i senaste valet så var det inte så noga med demokratin längre. Något som man givetvis upplever som ett svek - ett svek i raden av många.
På bägge sidorna blir de religiösa strömningarna starkare och starkare. Och herr Olmert är givetvis fullt medveten om vad Yigal Amir (han som mördade Yitzak Rabin) sagt: "The Jews have been granted a divine right to the whole of biblical Israel and that overrides both the Palestinian right of self-determination and decisions arrived at by the secular institutions of Israeli democracy."
Härom dagen hörde Donkeyman på BBC några bosättare som hävdade att Olmerts företrädare straffades av Gud när han fick slag. Detta därför att han beslutat om evakueringen av Gaza. Det samma kommer att drabba envar som är ansvarig för en avveckling av bosättningar på Västbanken. Många av dessa anser att man redan har tvåstatslösning. De menar att det gamla Palestina redan har delats och att Araberna bör flyttas till Jordanien medan Judarna har rätt till hela det omstridda området, dvs både nuvarande Israel samt Västbanken och Gaza.
Med sådana stämningar i botten och det enkla faktum att si så där 40-50% av invånarna på bägge sidor i realiteten inte är representerade i Annapolis är det tvivelaktigt om någon form av kompromiss kan genomföras i verkligheten. Även om man signerar traktater under aldrig så högtidliga former.
Donkeyman är pessimist. Bland annat därför att bosättningarna gör att det inte finns någon geografiskt förnuftig tvåstatslösning. Såvida inte man genomför stora folkförflyttningar. Vilket knappast är möjligt utan att det utlöser våldsamt motstånd. Något som naturligtvis varit meningen med hela bosättningspolitiken.
Donkeyman tror att det för närvarande inte finns underlag till någon fungerande kompromiss som skulle leda till den tvåstatslösning man har snackat om under snart 50 år. Rått uttryckt tror han att en fortsatt konflikt av ungefär nuvarande modell är vad som kommer att vara situationen under många år framåt.
Den dag som omvärlden tröttnar och verkligen vill ha en lösning så måste detta ske över huvudet på de stridande parterna. Resten av världen enar sig om en lösning och förklarar att antingen så accepterar ni detta eller så stänger vi gränserna och så får ni slåss tills fanen tar er. Men ingen kommer in eller ut. Inte heller några varor, vapen eller pengar......
Och den dagen tror Donkeyman att en "one-state solution" vore att föredra. Därför att stater som grundas enbart på religiös och etnisk basis kräver att man har ett land med homogen befolkning. Vilket man inte hade i den gamla Sydafrikanska Apartheidstaten. Lika lite som man har i Palestina / Israel. Eller i det forna Jugoslavien. Att åstadkomma en etniskt och religiöst homogen stat i det forna Palestina innebär i grunden ett direkt brott mot alla traditionella västliga värderingar.
Även om en "one-state solution" otvivelaktigt blir en hård lut för bägge sidor att svälja så tror Donkeyman att det vore det bästa på lång sikt. Historiskt sett har dessutom judar, muslimer och kristna levt sida om sida i Palestina under mer än 1000 år. Bortsett från korstågstiden som numera kan ses som en historisk parentes orsakad av utländsk inblandning. Det som har förändrat situationen radikalt är sionismens framväxt och en omfattande invandring som följd av detta.
Dess värre tror Donkeyman att historien kommer att minnas Bush jr för helt andra ting än som fredsmäklare. Därför att konflikten i Palestina är olöslig. Bägge parter har målat sig in i ett hörn som man inte kan komma ut från.
Den lösning som de flesta skisserar är att Israel ger upp Västbanken och delar Jerusalem. Medan Palestinierna ger upp drömmen om att flyktingarna skall kunna återvända till Israel och accepterar Israel som en Judisk stat. Detta är kanske möjligt att förmå herrar Olmert och Abbas till att skriva under på.
Problemet är bara att samtidigt skriver de under sina egna dödsdomar.
Därför att på bägge sidor finns en stor minoritet som bekämpar varje lösning i den riktningen. Och ju längre konflikten har gått, desto större blir denna minoritet. På bägge sidor.
Sionismen etablerades i sin tid som en sekulär rörelse. En rörelse som hade ganska tydliga socialistiska drag. Men staten Israel har utvecklats till en i högsta grad religiös nation. Misstron mot Palestinierna ökar hela tiden. Enligt offentlig statistik vill 40% av Israelerna stödja utvandring av kvarvarande Palestinier. Lika många vill ha en form av Apartheidsystem till exempel på restauranger. Och så vidare.....
På den andra sidan lever Palestinierna under stadigt sämre villkor. Och aktivt motstånd gör att de utsätts för stadigt hårdare åtgärder från den Israeliska militärmakten. Den Palestinska organisationen PLO har i alla tider varit sekulär. Den var till och med kommunistisk i början. Men med tiden har religiösa strömningar blivit mer och mer tydliga. Västmakterna har alltid förordat demokrati. Men när Palestinierna röstade på "fel" parti i senaste valet så var det inte så noga med demokratin längre. Något som man givetvis upplever som ett svek - ett svek i raden av många.
På bägge sidorna blir de religiösa strömningarna starkare och starkare. Och herr Olmert är givetvis fullt medveten om vad Yigal Amir (han som mördade Yitzak Rabin) sagt: "The Jews have been granted a divine right to the whole of biblical Israel and that overrides both the Palestinian right of self-determination and decisions arrived at by the secular institutions of Israeli democracy."
Härom dagen hörde Donkeyman på BBC några bosättare som hävdade att Olmerts företrädare straffades av Gud när han fick slag. Detta därför att han beslutat om evakueringen av Gaza. Det samma kommer att drabba envar som är ansvarig för en avveckling av bosättningar på Västbanken. Många av dessa anser att man redan har tvåstatslösning. De menar att det gamla Palestina redan har delats och att Araberna bör flyttas till Jordanien medan Judarna har rätt till hela det omstridda området, dvs både nuvarande Israel samt Västbanken och Gaza.
Med sådana stämningar i botten och det enkla faktum att si så där 40-50% av invånarna på bägge sidor i realiteten inte är representerade i Annapolis är det tvivelaktigt om någon form av kompromiss kan genomföras i verkligheten. Även om man signerar traktater under aldrig så högtidliga former.
Donkeyman är pessimist. Bland annat därför att bosättningarna gör att det inte finns någon geografiskt förnuftig tvåstatslösning. Såvida inte man genomför stora folkförflyttningar. Vilket knappast är möjligt utan att det utlöser våldsamt motstånd. Något som naturligtvis varit meningen med hela bosättningspolitiken.
Donkeyman tror att det för närvarande inte finns underlag till någon fungerande kompromiss som skulle leda till den tvåstatslösning man har snackat om under snart 50 år. Rått uttryckt tror han att en fortsatt konflikt av ungefär nuvarande modell är vad som kommer att vara situationen under många år framåt.
Den dag som omvärlden tröttnar och verkligen vill ha en lösning så måste detta ske över huvudet på de stridande parterna. Resten av världen enar sig om en lösning och förklarar att antingen så accepterar ni detta eller så stänger vi gränserna och så får ni slåss tills fanen tar er. Men ingen kommer in eller ut. Inte heller några varor, vapen eller pengar......
Och den dagen tror Donkeyman att en "one-state solution" vore att föredra. Därför att stater som grundas enbart på religiös och etnisk basis kräver att man har ett land med homogen befolkning. Vilket man inte hade i den gamla Sydafrikanska Apartheidstaten. Lika lite som man har i Palestina / Israel. Eller i det forna Jugoslavien. Att åstadkomma en etniskt och religiöst homogen stat i det forna Palestina innebär i grunden ett direkt brott mot alla traditionella västliga värderingar.
Även om en "one-state solution" otvivelaktigt blir en hård lut för bägge sidor att svälja så tror Donkeyman att det vore det bästa på lång sikt. Historiskt sett har dessutom judar, muslimer och kristna levt sida om sida i Palestina under mer än 1000 år. Bortsett från korstågstiden som numera kan ses som en historisk parentes orsakad av utländsk inblandning. Det som har förändrat situationen radikalt är sionismens framväxt och en omfattande invandring som följd av detta.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
