Den som har följt "Nordens Paris" genom åren vet redan att Donkeyman inte firar Jul. Donkeyman firar Midvinterblot. På denna länken finner den intresserade läsaren ett antal artiklar som behandlar just ämnet Midvinterblot ur Donkeymans synvinkel.
Därmed anser Donkeyman det ämnet som uttömt. Men eftersom det är "Mörkertid" här i Tromsø finner han tiden passande att skriva några ord om "Mörkermän". Det vill säga folk som är alldeles förstockat konservativa och som inte är påverkbara för sakliga argument. Man skulle tro att det i dagens moderna samhälle är en folkgrupp som minskar men så är inte fallet. Tvärtom - den sortens människor tycks få mer och mer "vind i seglen".
Den första gruppen av "Mörkermän" är det Donkeyman vill kalla "Fundamentala Kristna". Stockkonservativa typer som låter "Boken" styra deras liv. Men de klarar inte ens av att låta den riktiga och äkta skriften styra dem. Nejdå. Den Bibel som vi har känt i mängder av år är ju en översättning av en översättning av en översättning som har gjorts av folk med liten insikt i de förhållanden som de ursprungliga författarna flera tusen år tillbaka levde under.
När man i Sverige använde en rejäl stapel med millioner av Skattebetalarnas pengar för att få fram en så riktig översättning som var möjligt anställde man en flock med samtidens största språkexperter, historiker och teologer. Så lät man dem jobba i si så där 25 år för att komma fram till en text som är så nära det riktiga originalet som det över huvud taget går att komma. Då skulle man väl anta att de konservativa Kristna var nöjda. Men inte f****n. Den nya Bibeln var Djävulens Bländverk. Något som skulle förkastas. En översättning av en översättning av en översättning var Guds Ord. Inte något annat. Då baxnar man bara och tror inte det är sant.
Då är det inte så svårt att begripa hur Konservativa Kristna kan styra den Amerikanska politiken. Eller hur en person som Sarah Pahlin kunde avancera fram till att bli Vicepresidentkandidat. En person som ansåg att hennes hemstad Warsilla i Alaska skulle skonas på Den Yttersta Dagen så att dess medborgare utgjorde grundstommen i Paradiset.
De Muslimska Mörkermännen har inte några problem med översättningar. Islam anser att det är den Arabiska originaltexten som är den riktiga Koranen. Alla översättningar är enbart hjälpmedel men skall man bokstavstolka måste man gå tillbaka till den Arabiska texten.
Men politiskt sett har det varit många omkastningar inom den Muslimska världen. Det började med revolutionen i Iran som ledde till en Shimuslimsk diktatur. Revolutionen i Afghanistan ledde också till en muslimsk republik som senare kullkastades av USA men som nu är på väg tillbaka. Vart Pakistan är på väg står ganska klart. Så hade vi Saddam som var de fundamentalistiska muslimernas stora fiende. Men USA såg till att han avsattes och hängdes.
Nu på sistone har det varit revolutioner i Egypten, Libyen och Tunisien. Revolutioner som tycks leda till att de fundamentalistiska flyttar fram sina positioner. Går vi till Palestina så var PLO en sekulär rörelse på vänsterkanten. Medan de religiösa har fått ett kraftigt grepp om dagens Palestinska rörelser.
Låt oss slutligen gå till Israel. Är det någon som har hört talas om Tanya Rosenblits ? Jaså, inte det. Men hon är en Judisk parallell till Rosa Parks, damen som startade 1960-talets stora rasuppror i de Amerikanska Sydstaterna. Tanya Rosenblits vägrade nämligen att flytta sig bakåt till "kvinnoplatserna" i en Israelisk Buss ganska nyligen. Och orsakade ett stort religiöst upplopp.
Ja, ni läser rätt.... Hon vägrade flytta sig till kvinnoplatserna i en buss. Bakgrunden är att staten Israel har utvecklat sig från 1950-talets sekulära stat till att bli en religiöst fundamentalistisk stat. Fast här är det de Ortodoxa Judarna som tar över. Och de kräver åtskillnad mellan män och kvinnor. Bland en massa andra "Mörkerreformer". En Ortodox Jude krävde att hon skulle flytta sig bak i bussen för att inte besvära honom med sin närvaro. Hon vägrade och tumult uppstod.
De Ortodoxa i Israel håller snabbt på att ta över landet. Framför allt beroende på att de förökar sig i betydligt snabbare takt än de Sekulära. Vänta några år till och se. Vi har redan en Israelisk stat som har avlägsnat sig otroligt långt från 1960-talets Socialdemokratiska experiment. Men detta är bara början ........
Sammanfattningsvis. De Ortodoxa Kristna, Muslimerna och Judarna håller på att flytta fram sina positioner i sina respektive områden. Därmed upphäver de av religiösa skäl många av de demokratiska rättigheter som vi har sett som självklara i många år.
Som kontrollfråga vill jag bara säga så här: "Vem skulle vilja bo i ett land där Laestadianerna eller Livets Ord hade makten"? Just det. Donkeyman tror att påfallande många av hans läsare skulle flytta.
Men Donkeyman skall avsluta med ännu en livsfilosofisk fundering. Här i Norge har hjärnskrynklarna kommit fram till att landets terrorist, herr Behring Breivik, är galen. Baserat på hans vanföreställningar. Och den naturliga slutsatsen blir då att han måste få vård. Men Donkeyman kan bara konstatera att hans vanföreställningar delas av tiotusentals Norrmän och Svenskar. Därmed måste man fråga sig - är alla dessa också galna? En följdfråga måste då vara - är fanatiska Islamister, Sionister och Kristna också galna?
Det blir knepigt att döma terrorister till straff i framtiden.
torsdag 22 december 2011
torsdag 15 december 2011
En kvinnomisshandlare
Donkeyman har växt upp i en traditionell miljö och i en konservativ tid. Där fick han lära sig att kvinnor var "heliga". Budskapet var att den som bar hand på en kvinna borde utsättas för omgivningens förakt och bespottelse. En sådan person hade med rätta skaffat sig hela närmiljöns förakt.
En annan lärdom var att kvinnor skulle visas heder. Min gamla fader lyfte på hatten när han mötte kvinnor. Själv lärde jag mig från barndomen att alltid visa respekt. Vilket än i dag ett halvsekel senare tar sig uttryck i att Donkeyman alltid håller upp dörren för en kvinna. Han lämnar alltid över sin sittplats i en fullsatt buss eller spårvagn och han låter alltid en kvinna gå före genom dörrar. Han drar ut stolen och hjälper sin bordsdam till rätta på krogen. Kort sagt han är en uråldrig stofil som ådrar sig misstänksamhet hos dagens moderna feminister. Som tror att Donkeyman har skumma avsikter när han följer sin barndoms uppfostran.
Den här artikeln "triggas" av att vi har en landslagsspelare vid namn Alexander Gerndt som har visat sig vara kvinnomisshandlare. Något som i vart fall Donkeymans "manskretsar" alltid har hållits som något av det allra mest förkastliga som någon man kan ägna sig åt. I Donkeymans ungdom ansågs sådant till och med värre än att vara bög. Och det säger inte lite hos 40-talister.
Men inte desto mindre har Donkeyman genom livets gång stött ihop med många kvinnomisshandlare. Som givetvis har ådragit sig hans absoluta förakt. Men samtidigt kan inte Donkeyman undgå att förvåna sig över kvinnornas inställning. Kommer ni ihåg den gamla dryckesvisan "Riddare kring det runda bordet" ? När man kommer ned till den örtonde versen så konstaterar visan att "kvinnorna älskar svin". Och Donkeyman kan bara konstatera att det verkar vara fallet.
Redan när Donkeyman var helt ung så upptäckte han att de skötsamma unga pojkarna inte stod särdeles högt hos sina kvinnliga klasskamrater. Eller bland kompisarna i kvarteret. Tvärtom. Det var grabbarna som gav fanen i skolan, som tidigt började dricka och som blev småkriminella som fick "brudarna". Den skötsamma skolpojken fick ligga ensam i pojkrummet och drömma om flickvänner.
I vuxen ålder noterade Donkeyman det samma. De kisar som bar sig åt som svin mot tjejerna var mest eftertraktade medan de som behandlade tjejer med respekt och som var skötsamma inte alls stod högt i kurs.
Med tiden upptäckte han att misshandlade hustrur ofta försvarade mannen därför att "han är så otroligt snäll och omtänksam - när han inte slår". En iakttagelse som Donkeyman är långt ifrån ensam om. Han har diskuterat saken med mängder av manliga kamrater som har precis samma erfarenhet.
Ett av de mest barocka exemplen kommer från en mindre stad där Donkeyman under en period körde droska. Det var en plats där i stort sett "alla kände alla". En av ortens andra droskisar var en känd kvinnomisshandlare. Han hade avverkat ett antal kvinnor som i början varit otroligt förälskade men som i slutänden kommit ut som misshandelsoffer från lasarettet.
Donkeyman handlade regelbundet i en liten lokalbutik just där han bodde och snackade och flirtade regelbundet med kassörskan. Så kommer en natt när han kör ett par unga tjejer från den lokala krogen. Och den ena strålar och berättar att hon är så glad för sin mammas skull. Hon har nämligen träffat en så trevlig kille som dessutom kör droska så jag bör känna honom. Och så berättar hon vem det är. Gissa två gånger ..... det är alltså kvinnobankaren. Där och då höll Donkeyman på att köra rätt ut i skogen. Men vad skall han göra. Skall han säga åt dottern att hon måste be modern att hålla sig långt undan den typen. Självfallet skulle vare sig mor eller dotter tro på honom, de skulle snarare tro att det Donkeyman berättade bara var ett utslag av svartsjuka. Varefter det han berättat skulle gå fram till kvinnomisshandlaren och så skulle det bara bli otrevligt .......
Så Donkeyman höll käft. Och tre månader senare låg kvinnan på sjukhus. Sönderslagen. Medan Donkeyman satt på sjappet och dränkte sitt dåliga samvete. Men samtidigt vet han av erfarenhet att han kunde inte ha gjort ett dj***a dugg åt saken. Samma typ har sedan dess hunnit "gå över" ytterligare ett stort antal kvinnor. Där flera av dessa har vetat om hans "track record" men trott att de skulle kunna "hantera honom" därför att han "är ju så trevlig".
Ibland undrar Donkeyman om kvinnor är id***er. Vad är det som gör att en känd kvinnomisshandlare blir så otroligt attraktiv medan vanliga hyggliga och snälla grabbar inte är det. Och varför får inte en sådan typ "fot i arschelet" eller en stekpanna i roten. Livet är inte så enkelt som det verkar.
Läs även andra bloggares åsikter om alexander gerndt, kvinnosyn, kvinnomisshandel, feminism
En annan lärdom var att kvinnor skulle visas heder. Min gamla fader lyfte på hatten när han mötte kvinnor. Själv lärde jag mig från barndomen att alltid visa respekt. Vilket än i dag ett halvsekel senare tar sig uttryck i att Donkeyman alltid håller upp dörren för en kvinna. Han lämnar alltid över sin sittplats i en fullsatt buss eller spårvagn och han låter alltid en kvinna gå före genom dörrar. Han drar ut stolen och hjälper sin bordsdam till rätta på krogen. Kort sagt han är en uråldrig stofil som ådrar sig misstänksamhet hos dagens moderna feminister. Som tror att Donkeyman har skumma avsikter när han följer sin barndoms uppfostran.
Den här artikeln "triggas" av att vi har en landslagsspelare vid namn Alexander Gerndt som har visat sig vara kvinnomisshandlare. Något som i vart fall Donkeymans "manskretsar" alltid har hållits som något av det allra mest förkastliga som någon man kan ägna sig åt. I Donkeymans ungdom ansågs sådant till och med värre än att vara bög. Och det säger inte lite hos 40-talister.
Men inte desto mindre har Donkeyman genom livets gång stött ihop med många kvinnomisshandlare. Som givetvis har ådragit sig hans absoluta förakt. Men samtidigt kan inte Donkeyman undgå att förvåna sig över kvinnornas inställning. Kommer ni ihåg den gamla dryckesvisan "Riddare kring det runda bordet" ? När man kommer ned till den örtonde versen så konstaterar visan att "kvinnorna älskar svin". Och Donkeyman kan bara konstatera att det verkar vara fallet.
Redan när Donkeyman var helt ung så upptäckte han att de skötsamma unga pojkarna inte stod särdeles högt hos sina kvinnliga klasskamrater. Eller bland kompisarna i kvarteret. Tvärtom. Det var grabbarna som gav fanen i skolan, som tidigt började dricka och som blev småkriminella som fick "brudarna". Den skötsamma skolpojken fick ligga ensam i pojkrummet och drömma om flickvänner.
I vuxen ålder noterade Donkeyman det samma. De kisar som bar sig åt som svin mot tjejerna var mest eftertraktade medan de som behandlade tjejer med respekt och som var skötsamma inte alls stod högt i kurs.
Med tiden upptäckte han att misshandlade hustrur ofta försvarade mannen därför att "han är så otroligt snäll och omtänksam - när han inte slår". En iakttagelse som Donkeyman är långt ifrån ensam om. Han har diskuterat saken med mängder av manliga kamrater som har precis samma erfarenhet.
Ett av de mest barocka exemplen kommer från en mindre stad där Donkeyman under en period körde droska. Det var en plats där i stort sett "alla kände alla". En av ortens andra droskisar var en känd kvinnomisshandlare. Han hade avverkat ett antal kvinnor som i början varit otroligt förälskade men som i slutänden kommit ut som misshandelsoffer från lasarettet.
Donkeyman handlade regelbundet i en liten lokalbutik just där han bodde och snackade och flirtade regelbundet med kassörskan. Så kommer en natt när han kör ett par unga tjejer från den lokala krogen. Och den ena strålar och berättar att hon är så glad för sin mammas skull. Hon har nämligen träffat en så trevlig kille som dessutom kör droska så jag bör känna honom. Och så berättar hon vem det är. Gissa två gånger ..... det är alltså kvinnobankaren. Där och då höll Donkeyman på att köra rätt ut i skogen. Men vad skall han göra. Skall han säga åt dottern att hon måste be modern att hålla sig långt undan den typen. Självfallet skulle vare sig mor eller dotter tro på honom, de skulle snarare tro att det Donkeyman berättade bara var ett utslag av svartsjuka. Varefter det han berättat skulle gå fram till kvinnomisshandlaren och så skulle det bara bli otrevligt .......
Så Donkeyman höll käft. Och tre månader senare låg kvinnan på sjukhus. Sönderslagen. Medan Donkeyman satt på sjappet och dränkte sitt dåliga samvete. Men samtidigt vet han av erfarenhet att han kunde inte ha gjort ett dj***a dugg åt saken. Samma typ har sedan dess hunnit "gå över" ytterligare ett stort antal kvinnor. Där flera av dessa har vetat om hans "track record" men trott att de skulle kunna "hantera honom" därför att han "är ju så trevlig".
Ibland undrar Donkeyman om kvinnor är id***er. Vad är det som gör att en känd kvinnomisshandlare blir så otroligt attraktiv medan vanliga hyggliga och snälla grabbar inte är det. Och varför får inte en sådan typ "fot i arschelet" eller en stekpanna i roten. Livet är inte så enkelt som det verkar.
Läs även andra bloggares åsikter om alexander gerndt, kvinnosyn, kvinnomisshandel, feminism
söndag 11 december 2011
Ett Lömskt Angrepp
Det är bara några dagar sedan som världen markerade 70-årsminnet av det Japanska angreppet på Pearl Harbor. Det gjorde också våra Svenska och Norska dagstidningar genom att publicera helsidor som berättade om händelserna. I likhet med i stort sett alla andra media.
Det var alltså tidigt på morgonen den 7.December 1941 som Japan genomförde två omfattande flygangrepp på den Amerikanska Stillahavsflottan i dess huvudbas på Hawaii. Själva händelseförloppet är så allmänt känt och har skildrats i så många tidningsartiklar, böcker och TV-serier att Donkeyman inte tänker använda den här artikeln till att skildra detta. En aldrig så enkel "Googling" för till ungefär hur mycket material som helst som detta legendariska angrepp.
Men Donkeyman tycker att det är väldigt märkligt att inte någon av "De Stora Bleckorna" kunde kosta på sig spaltutrymme för att sätta in anfallet i sitt sammanhang. Det är ju så att en militär aktion alltid har ett syfte. Ett ändamål. Man önskar att uppnå något. Vilket för övrigt också gäller varje Terroraktion. Varje Terrorist har ett Mål. Man önskar uppnå något.
Men för att gå tillbaka till "riktigt" krig så måste den historiskt intresserade alltid försöka förstå - "Vad ville man åstadkomma"? Och det tycker jag att media kunde ha berättat när man gav så mycket utrymme åt angreppet på Pearl Harbor.
Donkeyman skall i all korthet råda bot för detta. Det var nämligen så att angreppet var både logiskt och väntat. Det finns historiker som påstår att USA (=kretsen närmast president Roosevelt) medvetet lämnade Pearl Harbor svagt för att få in USA i WW2. Hur det är med den saken vet givetvis inte Donkeyman men han tror nog inte att man direkt sörjde i Vita Huset när det ägde rum. Rooseveldts administration hade i flera år i tysthet stödit Britterna och förberett USA för ett krigsinträde som presidenten ansåg vara oundvikligt.
Bakgrunden till Pearl Harbor är i korthet så här. Japan hade hela 1900-talet haft ambitioner att utvidga sitt territorium. Av ungefär samma skäl som Tyskland - brist på råvaror och brist på mark. Krig med Ryssland och upprepade konflikter med de andra grannländerna var äldre utslag av detta.
Redan fyra år före Pearl Harbor angrep man Kina och genomförde ett omfattande och framgångsrikt fälttåg där. Ett fälttåg som fortsatte med ett angrepp på det Franska Indokina (VietNam, Laos etc). Japan hade alltså erövrat enorma områden på det Asiatiska fastlandet.
Denna Japanska expansion oroade USA i högsta grad. Den Amerikanska politiken blev att genomföra handelsrestriktioner. Vidare fryste man Japanska tillgångar. Slutligen införde man fullt stopp i den Amerikanska exporten av olja till Japan. Vilket självfallet var ett hårt slag för den Japanska krigsinsatsen, man hämtade nämligen 90% av sin olja från just USA. Och man importerade nästan alla sina andra råvaror från USA:s närmaste allierade.
Detta satte självfallet den politiska och militära ledningen i Japan i ett svårt dilemma. I grunden fanns det egentligen bara två alternativ. Antingen avbröt man expansionen och fälttåget på det Asiatiska fastlandet. Alternativet var ett mer omfattande angrepp för att med våld skaffa sig tillgång till de råvaror man behövde. Japan valde det sista.
Men att angripa och besegra USA insåg man skulle vara en alldeles "för stor tugga". Det hade man inte resurser till. Däremot skulle man kunna lägga under sig merparten av länderna runt Stilla Havet för att få tillgång till de varor man behövde. Ett omfattande och överraskande anfall på bred front bedömde man sig kunna klara av. Men skulle detta lyckas måste man också ha skyddade transportvägar från Japan och över Stilla Havet. Nyckeln till detta var att neutralisera US Navy. Vilket man skulle kunna göra genom ett välplanerat anfall på deras huvudbas i Perl Harbour.
Det är också här som många skribenter menar att USA fick många indikationer på att ett anfall var förestående. Men man tog inte varningssignalerna på allvar.
Tanken var att ett framgångsrikt anfall skulle slå ut huvudparten av US Navy från Stilla Havet i 2-3 år framöver. Då skulle det stora Asiatiska fälttåget vara vunnet och ett nytt och starkare Japan skulle kunna hantera en återuppbyggd Amerikansk Flotta.
Detta ledde till en enorm planeringsinsats för en offensiv av aldrig tidigare skådad skala. Vi Europeer har ju lärt oss att det Tyska angreppet på Danmark och Norge, den så kallade operation "Weserübung" var ett militärt mästerstycke. Men i komplexitet var det småtterier jämfört med det som Japanerna nu skulle genomföra. Och man lyckades faktiskt märkligt nog dölja och hemlighålla sina avsikter. Angreppet kom som en blixt från klar himmel. Senare genomförde de Allierade två storstilade invasioner över sjön, dels mot Sicilien och dels mot Normandie. Men i bägge de fallen var sträckan över öppet vatten en liten bråkdel av det som Japan hade att passera i sin stora offensiv.
En tidig Decembermorgon angrep stora hangarfartygsbaserade flygstyrkor Pearl Harbor. Men samma morgon angrep stora styrkor också Malaya, Thailand, Hong Kong, Phillipinerna och ett antal viktiga strategiska små öar ute i Stilla Havet. En väldig operation av enorm styrka. Som man alltså lyckats hemlighålla så att den kom helt oväntat. Och i många fall blev försvaret bildligt talat taget "med byxorna nere".
Men läser vi historieböckerna så ser vi att Pearl Harbor angreps den 7.December medan de andra angreppen skedde den 8.December. Var verkligen Japsen så dumma att de lät alla andra få ett dygns varning för att hinna mobilisera? Självfallet inte. Svaret är helt enkelt att angreppet skedde samma morgon men datumlinjen går mitt i Stilla Havet, alltså är det samma morgon men med olika datum.
Något som faktiskt Donkeyman genom åren har sett att flera skönlitterära författare har missat. Man skriver när man skildrar angreppen mot till exempel Phillipines att "Dagen innan hade Japan angripit Pearl Harbor". Antydande att försvararna kände till detta och borde ha förberett sig. Vilket alltså inte var fallet.
Hur det gick sedan är allmänt känt. Angreppet mot Pearl Harbor åstadkom visserligen omfattande skador, men dess värre för Japan inte tillräckligt omfattande. Det spekuleras i krigsförloppet kunde ha blivit annorlunda om befälhavaren hade skickat iväg en tredje anfallsvåg i stället för att avbryta efter två framgångsrika anfall. Därmed tog US Navy "räkning till åtta" men reste sig och kunde fortsätta striden i full skala redan inom något halvår. Ett tredje anfall hade kanske resulterat i den "knock out" som var målet. Vilket givetvis hade underlättat den Japanska krigsinsatsen i åratal framöver.
Det var alltså tidigt på morgonen den 7.December 1941 som Japan genomförde två omfattande flygangrepp på den Amerikanska Stillahavsflottan i dess huvudbas på Hawaii. Själva händelseförloppet är så allmänt känt och har skildrats i så många tidningsartiklar, böcker och TV-serier att Donkeyman inte tänker använda den här artikeln till att skildra detta. En aldrig så enkel "Googling" för till ungefär hur mycket material som helst som detta legendariska angrepp.
Men Donkeyman tycker att det är väldigt märkligt att inte någon av "De Stora Bleckorna" kunde kosta på sig spaltutrymme för att sätta in anfallet i sitt sammanhang. Det är ju så att en militär aktion alltid har ett syfte. Ett ändamål. Man önskar att uppnå något. Vilket för övrigt också gäller varje Terroraktion. Varje Terrorist har ett Mål. Man önskar uppnå något.
Men för att gå tillbaka till "riktigt" krig så måste den historiskt intresserade alltid försöka förstå - "Vad ville man åstadkomma"? Och det tycker jag att media kunde ha berättat när man gav så mycket utrymme åt angreppet på Pearl Harbor.
Donkeyman skall i all korthet råda bot för detta. Det var nämligen så att angreppet var både logiskt och väntat. Det finns historiker som påstår att USA (=kretsen närmast president Roosevelt) medvetet lämnade Pearl Harbor svagt för att få in USA i WW2. Hur det är med den saken vet givetvis inte Donkeyman men han tror nog inte att man direkt sörjde i Vita Huset när det ägde rum. Rooseveldts administration hade i flera år i tysthet stödit Britterna och förberett USA för ett krigsinträde som presidenten ansåg vara oundvikligt.
Bakgrunden till Pearl Harbor är i korthet så här. Japan hade hela 1900-talet haft ambitioner att utvidga sitt territorium. Av ungefär samma skäl som Tyskland - brist på råvaror och brist på mark. Krig med Ryssland och upprepade konflikter med de andra grannländerna var äldre utslag av detta.
Redan fyra år före Pearl Harbor angrep man Kina och genomförde ett omfattande och framgångsrikt fälttåg där. Ett fälttåg som fortsatte med ett angrepp på det Franska Indokina (VietNam, Laos etc). Japan hade alltså erövrat enorma områden på det Asiatiska fastlandet.
Denna Japanska expansion oroade USA i högsta grad. Den Amerikanska politiken blev att genomföra handelsrestriktioner. Vidare fryste man Japanska tillgångar. Slutligen införde man fullt stopp i den Amerikanska exporten av olja till Japan. Vilket självfallet var ett hårt slag för den Japanska krigsinsatsen, man hämtade nämligen 90% av sin olja från just USA. Och man importerade nästan alla sina andra råvaror från USA:s närmaste allierade.
Detta satte självfallet den politiska och militära ledningen i Japan i ett svårt dilemma. I grunden fanns det egentligen bara två alternativ. Antingen avbröt man expansionen och fälttåget på det Asiatiska fastlandet. Alternativet var ett mer omfattande angrepp för att med våld skaffa sig tillgång till de råvaror man behövde. Japan valde det sista.
Men att angripa och besegra USA insåg man skulle vara en alldeles "för stor tugga". Det hade man inte resurser till. Däremot skulle man kunna lägga under sig merparten av länderna runt Stilla Havet för att få tillgång till de varor man behövde. Ett omfattande och överraskande anfall på bred front bedömde man sig kunna klara av. Men skulle detta lyckas måste man också ha skyddade transportvägar från Japan och över Stilla Havet. Nyckeln till detta var att neutralisera US Navy. Vilket man skulle kunna göra genom ett välplanerat anfall på deras huvudbas i Perl Harbour.
Det är också här som många skribenter menar att USA fick många indikationer på att ett anfall var förestående. Men man tog inte varningssignalerna på allvar.
Tanken var att ett framgångsrikt anfall skulle slå ut huvudparten av US Navy från Stilla Havet i 2-3 år framöver. Då skulle det stora Asiatiska fälttåget vara vunnet och ett nytt och starkare Japan skulle kunna hantera en återuppbyggd Amerikansk Flotta.
Detta ledde till en enorm planeringsinsats för en offensiv av aldrig tidigare skådad skala. Vi Europeer har ju lärt oss att det Tyska angreppet på Danmark och Norge, den så kallade operation "Weserübung" var ett militärt mästerstycke. Men i komplexitet var det småtterier jämfört med det som Japanerna nu skulle genomföra. Och man lyckades faktiskt märkligt nog dölja och hemlighålla sina avsikter. Angreppet kom som en blixt från klar himmel. Senare genomförde de Allierade två storstilade invasioner över sjön, dels mot Sicilien och dels mot Normandie. Men i bägge de fallen var sträckan över öppet vatten en liten bråkdel av det som Japan hade att passera i sin stora offensiv.
En tidig Decembermorgon angrep stora hangarfartygsbaserade flygstyrkor Pearl Harbor. Men samma morgon angrep stora styrkor också Malaya, Thailand, Hong Kong, Phillipinerna och ett antal viktiga strategiska små öar ute i Stilla Havet. En väldig operation av enorm styrka. Som man alltså lyckats hemlighålla så att den kom helt oväntat. Och i många fall blev försvaret bildligt talat taget "med byxorna nere".
Men läser vi historieböckerna så ser vi att Pearl Harbor angreps den 7.December medan de andra angreppen skedde den 8.December. Var verkligen Japsen så dumma att de lät alla andra få ett dygns varning för att hinna mobilisera? Självfallet inte. Svaret är helt enkelt att angreppet skedde samma morgon men datumlinjen går mitt i Stilla Havet, alltså är det samma morgon men med olika datum.
Något som faktiskt Donkeyman genom åren har sett att flera skönlitterära författare har missat. Man skriver när man skildrar angreppen mot till exempel Phillipines att "Dagen innan hade Japan angripit Pearl Harbor". Antydande att försvararna kände till detta och borde ha förberett sig. Vilket alltså inte var fallet.
Hur det gick sedan är allmänt känt. Angreppet mot Pearl Harbor åstadkom visserligen omfattande skador, men dess värre för Japan inte tillräckligt omfattande. Det spekuleras i krigsförloppet kunde ha blivit annorlunda om befälhavaren hade skickat iväg en tredje anfallsvåg i stället för att avbryta efter två framgångsrika anfall. Därmed tog US Navy "räkning till åtta" men reste sig och kunde fortsätta striden i full skala redan inom något halvår. Ett tredje anfall hade kanske resulterat i den "knock out" som var målet. Vilket givetvis hade underlättat den Japanska krigsinsatsen i åratal framöver.
lördag 10 december 2011
Observer
Donkeyman abonnerar sedan många år på "The Observer".
Som är Söndagsutgåvan av "Guardian", eller som den egentligen heter "The Manchester Guardian", men redan i Donkeymans ungdom hade denna tidning en ambition om att bli en rikstidning så man droppade "Manchester" ur namnet för kanske 50 år sedan.
Ända till för några få år sedan kom det ett exemplar av Söndagens "Observer" i Donkeymans brevlåda på Måndagen. Men med modern teknik så har Donkeyman numera utvidgat sin prenumeration till att omfatta "Guardian" på vardagar och "Observer" på söndagar. Till det facila priset av en knapp hundring i månaden kan han var morgon ladda ned dagens text och läsa den till morgonfikat. (För övrigt laddar han också ned var dags utgåva av "Svenska Dagbladet" men den läses senare på dagen. Svenskan är dock billigare - 300 spänn om året).
Hur som helst något försenat upptäcker alltså Donkeyman att hans husorgan firar jubileum. Och det är sannerligen ett ståndsmässigt sådant. Den första utgåvan av "Observer" kom nämligen ut 3:e söndagen före jul år 1791. För att sätta detta in i sitt sammanhang kan man nämna att i samma tid skedde bland annat följande:
- Louis XVI och Marie Antoinette sattes i husarrest
- Mozart låg på sin dödsbädd i Wien
- Pitt d.y. tvingades höja skatterna för att betala statens skulder efter det Amerikanska Frihetskriget
- Thomas Paine gav ut "Rights of Man"
Den sista händelsen skall Donkeyman återkomma till vid senare anledning. Men han vill redan nu flagga för att Thomas Paine är en av Donkeymans absoluta historiska favoriter.
För övrigt är inte heller "Svenskan" någon ungdom. Första numret kom ut just före jul år 1884. Och Donkeyman håller dessutom en annan och ännu äldre tidskrift. Det är "The Economist" som grundades år 1843, men det var redan i September så här fanns inte någon anknytning till julen.
Läs även andra bloggares åsikter om tidningar, nyheter, media
Som är Söndagsutgåvan av "Guardian", eller som den egentligen heter "The Manchester Guardian", men redan i Donkeymans ungdom hade denna tidning en ambition om att bli en rikstidning så man droppade "Manchester" ur namnet för kanske 50 år sedan.
Ända till för några få år sedan kom det ett exemplar av Söndagens "Observer" i Donkeymans brevlåda på Måndagen. Men med modern teknik så har Donkeyman numera utvidgat sin prenumeration till att omfatta "Guardian" på vardagar och "Observer" på söndagar. Till det facila priset av en knapp hundring i månaden kan han var morgon ladda ned dagens text och läsa den till morgonfikat. (För övrigt laddar han också ned var dags utgåva av "Svenska Dagbladet" men den läses senare på dagen. Svenskan är dock billigare - 300 spänn om året).
Hur som helst något försenat upptäcker alltså Donkeyman att hans husorgan firar jubileum. Och det är sannerligen ett ståndsmässigt sådant. Den första utgåvan av "Observer" kom nämligen ut 3:e söndagen före jul år 1791. För att sätta detta in i sitt sammanhang kan man nämna att i samma tid skedde bland annat följande:
- Louis XVI och Marie Antoinette sattes i husarrest
- Mozart låg på sin dödsbädd i Wien
- Pitt d.y. tvingades höja skatterna för att betala statens skulder efter det Amerikanska Frihetskriget
- Thomas Paine gav ut "Rights of Man"
Den sista händelsen skall Donkeyman återkomma till vid senare anledning. Men han vill redan nu flagga för att Thomas Paine är en av Donkeymans absoluta historiska favoriter.
För övrigt är inte heller "Svenskan" någon ungdom. Första numret kom ut just före jul år 1884. Och Donkeyman håller dessutom en annan och ännu äldre tidskrift. Det är "The Economist" som grundades år 1843, men det var redan i September så här fanns inte någon anknytning till julen.
Läs även andra bloggares åsikter om tidningar, nyheter, media
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
