onsdag 30 april 2008

Valborg

Donkeyman är glad. Han sitter i sin containerliknande lägenhet uppe på ett hustak i "Downtown Tromsø". Och han kan höra måsarna skrika medan solen kikar in genom fönstren.

DONKEYMAN HAR ÖVERVINTRAT. I dag är det Valborg. Något som Norrbaggarna inte firar. Men som vi som har rötterna runt Östersjön ser som en av årets höjdpunkter. Sverige, Finland, Estland och hela varvet vidare runt till Tyskland firar Valborg eller Valpurgisnacht. Med att tända eldar, sjunga vårsånger och dricka brännvin.

Donkeyman är lite filosofisk och drar sig till minnes de deprimerande artiklarna från oktober, november och december. Den första med titeln Höstdepression. De följande med titlarna Höstdepression (2), Adventtid, Adventssöndag, Midvinterblot, Dagens som inte fanns, Soldag och Påskhelvetet. Dessa kan man läsa under taben "Donkeyman Filosoferar".

Men nu är det bara sol och glädje. Donkeyman körde droska i natt och upplevde byen på sitt absolut vackraste. Spegelblank sjö och massor med plusgrader och de snötyngda fjällen speglade sig i vattnet. Ofattbart fint. För en vecka sedan släckte man gatubelysningen för sommaren. Nu är det ljust dygnet runt ända fram till slutet på Augusti. Och allt är bara härligt. Men för bara en vecka sedan var det ett sista utbrott av deprimerande vinter.

Här uppe finns inte vår och höst. Har vi riktig flax så slår det över nu och då börjar sommaren om ett par dagar.

Efter droskkörningen sov Donkeyman några timmar och sedan var han ombord på en tankbåt och jobbade över dagen. För att så fara till vinmonopolet, invandrarbutiken och matservice för att inhandla varor till kvällens valborgsfest. När jourhavande fästmö skall trakteras. Och Donkeyman har planerat för en trerätters.

Till förrätt blir det marinerat sälkött, sallad och lite smått och gott. Som sköljes ned med "Alsace Riesling".

Till huvudrätt blir det en avancerad räkröra a la Cajun. Starkt och gott. Dricka blir "Casal Garcia".

Och som avrundning skall vi smälla i oss en flaska Alizé spetsad med konjak. Serverad i frysta och utgrävda apelsinskal. Och då är klockan långt över midnatt och vi kan glädja oss åt den ljusa sommarnatten.......

Men vi lär fortsätta till långt in på morgonen men då är det antagligen tunga groggar som gäller.

1:a maj blir en dag som bara försvinner ur kalendern. Men vi skall höra på hornmusiken och se demonstrationståget när det passerar nedanför fönstren. Om vi inte har viktigare ting att syssla med förstås.

Donkeyman önskar alla sina läsare God Valborg.

lördag 26 april 2008

Lantbruket

Donkeyman tycker att det är intressant att jämföra Norge och Sverige. De senaste dagarnas utveckling i Norge med retoriken kring lantbruksförhandlingarna och i Sverige genom publiceringen av lantbruksbarometern ger Donkeyman mer vatten på sin kvarn. Se också artikeln om Distriktspolitik.

I Norge pågår just nu de så kallade lantbruksförhandlingarna. (info till Sv. läsare - priserna i lantbruket är fastslagna efter omfattande förhandlingar och innehåller stora subventioner).

Det Norska lantbruket är sedan 30 år tillbaka i tillbakagång. En utveckling som har accellererat under de senaste 10 åren. Antalet gårdar minskar och antalet lantbrukare minskar. Lönsamheten sägs vara allt från dålig till eländig. Böndernas organisationer beskriver lantbruket som en krisnäring och ser mycket pessimistiskt på framtiden. Givetvis är det en hel del retorik ute och går i samband med förhandlingarna men denna bild har man försökt förmedla i ganska många år nu.

Senterpartiet har en nästan religiös syn på EU som i deras värld är roten till allt ont. Dessutom förordar partiet höga tullar på lantbruksprodukter. Även på sådant som inte produceras i landet. Som ett resultat av denna politik har Norge skyhöga matpriser och dåligt, för att inte säga uselt, urval i butikerna. "Det Norska folket är beredda att betala för att bevara Norskt lantbruk" är budskapet. Ett eventuellt medlemskap i EU påstås vara en katastrof för Norsk matproduktion.

I Sverige rapporterar den så kallade Lantbruksbarometern att Svenskt lantbruk aldrig har sett så positivt på framtiden. Alla kurvor pekar uppåt. Produktionen ökar och 60% av bönderna anser sig ha "mycket god" eller "ganska god" lönsamhet.

Växtodlarna är mest nöjda tätt följda av mjölkbönderna. Ägg- och fjäderfäproducenterna kommer på tredje plats medan köttproducenterna och i synnerhet de som producerar svin har det sämst.

Det är knappast förvånande att bönderna i de bördiga områdena i Mälardalen och Södra Sverige är mest nöjda. Däremot är det nog mer förvånande att även bönder i Värmland och Norrland stort sett är nöjda och ser optimistiskt på framtiden.

"Svenskt Lantbruk är en tillväxtbransch med stadigt ökande intäkter. Man tar upp större åkerarealer och utvidgar produktionen" (Swedbank).

Centerpartiet är EU-vänliga och önskar därmed inte heller något omfattande tullskydd.

Norska och Svenska bönder har alltså totalt olika syn på vad medlemskap i EU kan medföra. Men någon katastrof har uppenbarligen inte drabbat Svenskt lantbruk.

fredag 25 april 2008

Val i Rhodesia (2)

För ganska exakt en månad sedan skrev Donkeyman artikeln Val i Rhodesia. Och det är knappast överraskande att han kan konkludera med "Vad var det jag sade".....

Valresultatet har ännu inte offentliggjorts. Däremot har alla valurnor och röstsedlar samlats in och tagits till okänd plats för att "räknas om på nytt". Men till skillnad från vid tidigare val anslogs de lokala valresultaten sedan rösterna räknats direkt efter att lokalerna stängts. En räkning som på de flesta platser skedde under kontroll av oppositionen. Och oppositionen hade förberett sig väl denna gång. Man samlade in dessa första resultat på "country-wide" basis och ställde samman dem. Vilket antyder Tsvangirai 50.3%, Mugabe 43,8% samt oberoende (i huvudsak Makoni) resten.

Men som sagt - något offentligt resultat har ännu inte kommit. Och vilket resultat som än offentliggörs från officiellt håll har liten trovärdighet. Det har varit lite för många och märkliga turer sedan valet.

Det som däremot har inträffat är att verksamheten hos väpnade miliser som stödjer Mugabe har ökat. Med utgångspunkt i ett nätverk av "command centres" har man startat en ren terrorkampanj mot oppositionen. Man har invaderat ytterligare en mängd med farmer och kört bort ägarna. Och nu pågår en konsekvent misshandel av oppositionens företrädare samt sådana som "röstat fel". Dessa blir för övrigt inte bara misshandlade, man plundrar och ödelägger också deras bostäder. Vilket naturligtvis är en medveten taktik från ZANU-PF för att "mjuka upp" väljarna inför en andra valomgång.

Så har det kinesiska fartyget "An Yue Jing" dykt upp. I mitten av månaden anlände detta till Durban med en last bestående av stora mängder ammunition till handeldvapen, granatkastare och granater samt raketer. Den Sydafrikanska regeringen förklarade att man inte skulle stoppa skeppningen utan släppa igenom lasten. Men det Sydafrikanska Hamn- och Transport Facket, förklarade lasten i blockad. En blockad som stödjs world-wide av ITF (Int Transport Facket).

Dessutom har en Sydafrikansk domstol givit en Tysk bank rätt att ta beslag i lasten som ersättning för skulder som Zimbabwes regering har till banken i fråga. Något som är ett helt normalt rättsförfarande som inte har något som helst med politik att göra. Men som effektivt blockerar lasten från att komma till Zimbabwe.

Fartyget smet ut från Durban och styrde mot Luanda (Angola) men blev snart förklarat icke välkommet i såväl Angola som Mocambique. Och kombinationen av domstolsorder och ITF-aktion gör sannolikt att den enda "option" de har är att återvända till Kina.

Donkeyman tillhör normalt sett inte fanklubben till Jens Stoltenberg och hans röd/gröna regering. Men här och nu ger jag honom full och stor "credit" för hans agerande. Men det underlättar självfallet för honom och hans regering att både USA och UK har fördömt Mugabe. Kanske det till och med är på uppdrag av dessa som han agerar "torped" och håller ett tal som är kontroversiellt i stora kretsar i Afrika.

Samtidigt påminner Donkeyman än en gång om de Afrikanska ledarnas ryggradslösa agerande gentemot Mugabe genom åren. Speciellt president Mbeki i Sydafrika och det styrande partiet ANC har genom åren visat ett lite hedrande handlingssätt. Man kunde med lätthet ha tagit mr Mugabe i örat och tvingat honom att ändra sin politik. Eller så kunde man ha gjort precis som den vita Apartheid-regeringen gjorde för 25 år sedan när de drog undan mattan under fötterna på Ian Smith. Men detta har man alltså avstått från att göra. Det Afrikanska ledarskapet har ett kollektivt ansvar för utvecklingen i Zimbabwe. Hade man gripit in - något man inte ens gör i dag - så skulle situationen aldrig ha fått utveckla sig som den gjort.

Så kommer vi till ytterligare ett talesätt: "Ränderna går aldrig ur". I förra artikeln påpekar Donkeyman att mr. Mugabe har en lång "track record" av odemokratiskt beteende. Något som i praktiken alla i Väst valde att blunda för när han tog makten för 28 år sedan. Men man får inte glömma att det är ett antal "movements" även i grannländerna som i dag sitter vid makten och som den gången drev intern maktkamp med ungefär samma medel. Och ANC i Sydafrika har under resans lopp kontinuerligt uttalat sitt stöd för regeringen i Zim..... Kanske det beror på att man kan tänka sig en liknande utveckling för att förhindra att folket "röstar fel" på hemmabana.

onsdag 23 april 2008

Utskänkningstider (2)

Sedan Donkeyman skrev sin senaste artikel som behandlade politrukernas förslag om att korta ned på utskänkningstiderna har det publicerats en del statistik som stödjer Donkeymans synpunkter.

  • Under åren 1998 - 2006 har den totala försäljningen av alkohol ökat med 23%
  • Under samma period har försäljningen av alkohol på uteställena minskat med 23%
  • Under samma period har försäljningen i butik och vinmonopol ökat med 56%
Sett ur detta perspektivet är det alldeles uppenbart att det har skett en vridning av alkoholförbrukningen från pubar och barer till hemmen.

Eller sagt så direkt att till och med en KrF - politiker kan begripa det: Förr drack folk i Tromsø på puben - Nu dricker man hemma.

Orsakerna är många. Den yngre generation som nu dominerar i byen har andra vanor. Ölpriserna ute är minst sagt styva. "Røykeloven". Plus antagligen en hel del annat. Men sammantaget ger de just den effekt som beskrivs.

Något som vem som helst med lite normal iakttagelseförmåga också upptäcker. Det är över huvud taget inte folk på pubarna sön-tors natt. Annat än när det är något speciellt på byen som fotbollsmatch, festival eller liknande. Det är lite mer folk ute på fredag och lördag men den stora massan kommer inte förrän vid midnatt och går hem när det är "fot i arschelet" klockan 03.30.

Sedan kommer man dragande med nedskräpningen runt Kebabsjapp och Kebabvagnar som ett skäl till att stänga ölkranarna tidigare. Vilket ju är en helt annan fråga. Och om man så skulle vilja vore det en enkel sak för "The Muppet Show" att göra något åt detta. Man skriver helt enkelt in som ett villkor för att få driva sådan verksamhet att all nedskräpning som kan hänföras till "fast food" försäljning skall vara bortstädad senast klockan 06 på morgonen. Och så anger man ett område. Som exempel skulle Kebabnissen på Strandtorget gott kunna tvingas plocka upp skräpet på Strandtorget inkl. taxihållplatsen samt Strandskillet fram till Storgata. Plus Strandgata från "Jernbanen" till "Kaos". Detta skulle ta honom högst en halvtimme i extra arbete.

Samtidigt skall sägas att en del "fast food" säljare faktiskt gör rent efter sig. Men dess värre inte alla.....

Läs också Donkeymans artiklar: Utskänkningstillstånd och Utskänkningstider

söndag 20 april 2008

Distriktspolitik

AP:s senaste stjärnskott, den sköna Helga från Finnmarken har hållit tal. Där hon gör sig bred över den lyckade Norska distriktspolitiken och framhåller Sverige och Finland som skräckexempel. Vilket kanske är god retorik i partipolitiskt hänseende. Men dess värre ganska felaktigt. Därför att hon jämför inte äpplen med äpplen. Hon jämför situationen utmed Norska kusten med Sveriges och Finlands inland. Vilket är grovt felaktigt.

Utmed kustlandet i både norra Finland och Sverige är nämligen bebyggelsen betydligt tätare och mer omfattande än vad den är utmed den Norska kusten. Och frånflyttningen är minimal. Snarare går flyttströmmarna den andra vägen. Haparanda / Torneå är per i dag den mest expansiva regionen i hela Sverige och Finland. Med en tillväxt som slår storstadsregionerna.

Det Helga syftar till är inlandet. Och då har sannerligen inte Norge så mycket att skryta över. Norra Finland är faktiskt ett ganska lyckat exempel på god distriktspolitik. I områden som aldrig har varit särskilt tätbefolkade finns det trots allt en ganska omfattande bebyggelse. Man har en hel del industri och man har en kraftigt expanderande turistnäring. En turistnäring som stadigt besöks av avundsjuka studiedelegationer från just Norge. Och man baserar sig inte på "tillskudd" och tiltak".

Den Svenska glesbygdspolitiken har däremot förändrats genom åren. På 1960-talet öste den Svenska staten ut diverse bidrag till glesbygden. Det var milliard på milliard som kastades in i dödfödda näringar. Och man lyckades förlänga livet på en mängd förlustaktiviteter. Med si så där 10 år. Sedan lade man helt om politik. Därefter har man satsat på att ge goda villkor för näringsverksamhet i stället för direkta bidrag. Man har byggt infrastruktur. Järnväg, Landsväg, Hamnar, Telenät, Bredband samt välvillig och snabb handläggning av plan- och byggnadsfrågor. Dessutom genomförde man en mycket vällyckad kommunreform där man slog samman småkommunerna och fick fungerande organisationer med resurser och kompetens. Allt detta har gett goda resultat. Till skillnad mot i NordNorge där den sortens investeringar är i det närmaste helt frånvarande.

Ser man till Norra Sverige så kan man konstatera att merparten av det lantbruk som har lagts ned är sådant som öppnades under 1800-talet. Det är alltså inte några urgamla kulturbygder som har avfolkats. Storparten av Norrlands inland var nämligen nästan helt obebyggt fram till då. Men med stöd av statliga subventioner bröt man upp jordbruksmark runt om i obygden. Jordbruk som aldrig gav någon egentlig avkastning utan bara genererade hårt arbete. Och som sedermera har lagts ned igen. Däremot var älvdalarna bebyggda sedan gammalt. Men det mesta av den goda jorden i älvdalarna brukas den dag som är. Skillnaden är bara att man gör det på ett betydligt mer rationellt sätt.

Min moders hembygd uppe i Tornedalen (Korpikylä) bestod av en mängd med småbruk in på 1950-talet. I dag är det bara ett par lantbrukare kvar. Men dessa brukar i stort sett all brukbar mark i bygden. Dock med en arbetsinsats från en handfull människor i stället för flera hundra. Men till skillnad från 50-talets lantbrukare så tjänar de moderna bönderna pengar. Och har god hjälp av att vi är med i EU.

Men den direkta motorn till avflyttningen var givetvis industrins expansion under 1950-, -60 och -70-talen. Den Svenska industrin skrek efter arbetskraft. Man hade till och med rekryteringskontor i Grekland och Jugoslavien där man annonserade efter invandrare. Och det var många från NordNorge som jobbade i Sverige i de åren.

Den som lade ned sitt småbruk och arrenderade bort marken till grannen kunde omgående få jobb och bostad söderut. Med lönekuvert var fredag. Och det var en win-win situation. De lantbrukare som blev kvar fick disponera mer god mark och kunde lägga igen den sämsta jorden. Och de som flyttade fick en bättre försörjning.

Vi ser i dag exakt samma utveckling i Norge. Det finns gott om jobb i tätorterna. Vilket gör det lockande att lägga ned lantbruket och ta lönearbete någon annan stans. Faktum är att trots den "framgångsrika" distriktspolitik som Helga från Finnmarken skryter så kraftfullt om så har 85% av gårdsbruken i Troms fylke lagts ned sedan 1970. Och sedan 1995 har 50% slagit igen. Trots att vi har en regering med högljudda bondepartister i ledningen.

Skillnaden är att här i Norge står gårdarna helt tomma. Medan man i Sverige som sagt brukar den bästa marken på ett mer rationellt sätt medan bostäderna används antingen som sommarhus och i mer centrumsnära områden som bostäder. Vilket trots allt ger ett visst liv åt bygden.

Men som redan har sagts - i stora delar av inlandet är det en återgång till situationen före det sena 1800-talet. Skillnaden är bara att det i dagens teknologiska samhälle behövs väldigt mycket mindre med folk för att lösa de arbetsuppgifter som finns.

Donkeyman menar att det inte är möjligt att stoppa flyttningen från små platser. Det är som att försöka stoppa tidvattnet. Utmaningen ligger inte i att stoppa den strömmen. Den ligger i att skapa så goda förhållanden som möjligt för dem som blir kvar. Och det är den debatten man borde föra. Med den konkreta frågeställningen: "Hur organiserar man lämpligen samhället i en avfolkningsbygd så att de som blir kvar får så goda villkor som möjligt"? Och där har Norge en hel del att lära från Finland och Sverige.

tisdag 15 april 2008

Fageräng och Mupparna

En av äldre tiders mest populära TV-serier var "Mupparna" (The Muppet Show). När lokal-TV började sända kommunfullmäktiges (=bystyrets) möten upptäckte Tromsøværingarna (=invånarna i Tromsø) snabbt en viss likhet. Från den dagen fick kommunfullmäktige namnet "The Muppet Show". Ett namn som byens politruker sedan dess har försökt bli av med (utan framgång).

I dagens lokalbleckor finns en stor artikel om det nya bostadsområdet Fageräng. På Wanny Wollstads väg och sidogatorna till denna har man byggt stora flerbostadshus som rymmer tusentals människor. Så har man plussat på med några dussin villor runt omkring. Förmodligen behöver man nog lägga ihop 4-5 normala NordNorska kommuner för att komma upp till samma invånarantal.

Sist av allt har man byggt en skola i området. Och nu kommer kopplingen till The Muppet Show. När allt är färdigbyggt upptäcker man nämligen till sin förvåning att en så tät bebyggelse genererar trafik. Trafik som beroende på den dåliga trafiklösningen rundar hela skolan. Och korsar barnens skolväg. Bitvis delar trafiken och ungarna på vägen. Vilket ju kommer helt i motsättning mot skolans behov och önskemål.

Alltså måste man göra något. Därför har Mupparna kopplat in Barlindhaug Konsult för att konstatera det självklara. Något som vilken politiker eller trafikplanerare som helst hemmahörande i en riktig stad begriper med ryggmärgsreflex. Men Barlindhaug kan alltså sticka ned sugröret i kommunkassan och suga upp några kommunala spänn i arvode för att konstatera det självklara ( det som kommunens tjänstemän och politiker borde ha upptäckt redan på planstadiet). Vilket givetvis är ett lovvärt stöd till det lokala näringslivet.

Donkeyman upprepar härmed sin åsikt. Hornsundvegen bör modifieras så att den kan ta hela trafiken från Wanny Wollstadsområdet. En bussbom bör sättas upp i södra änden av WW mot krysset med Leo Seppolas veg. Leo Seppola bör läggas igen mellan Nordpolvegen och WW-veg. Gör man så leds trafiken bort från skolan och ut på Kvaløyvegen. Enda trafiken i närheten av skolan blir den som skall till själva skolan och till Alaskasvingen. Och då blir det bara trafik vid skolans SV hörn. (En positiv bieffekt blir att en del trafik frestas att använda Langnestunneln i stället för att köra över Røstbakktoppen). Problemet i sammanhanget är att Hornsundvegen är för smal och har en dumt utformad krok överst i backen. Något som inte är helt enkelt att rätta till därför att man har smällt upp några villor lite för nära.

Donkeyman menar att i allra värsta fall får man lösa ut de få (2-3) villaägarna överst i backen och konvertera husen till något annat bruk så man får plats att bredda vägen. (Tänk om någon kunde komma på den oNorska tanken att lägga en kvarterspub här. Mitt i bostadsområdet).
Men med lite fantasi och fingefärdighet går det kanske att klämma in en bättre väg "as is". Men grundproblemet kvarstår - trafikplaneringen är eländig. Som vanligt.

(Dessutom går den stora mängden av trafik till Fagerängområdet rätt igenom villaområdena på toppen av Tromsøya. Därför att man inte erbjuder något vettigt alternativ för trafiken. Men det är ett annat problem.)

Donkeyman hade glömt bort beteckningen "The Muppet Show" men kommer från och med nu konsekvent att använda den när det gäller kommunfullmäktige och trafikfrågor. Mupparna var nämligen också mästerliga i konsten att producera många och stora ord och måttligt med konstruktiv handling.

För övrigt är det bara någon vecka sedan som Donkeyman tog sig av trafiken på Sørøya i allmänhet och Fageräng i synnerhet i artikeln Tromsøtrafiken (5).

lördag 12 april 2008

Demokrati är inte enkelt

Merparten av västvärlden ser demokrati som det bästa sättet att styra ett land. Man ser demokratin som en av grundvalarna för vår kultur. Och man ser det som moraliskt försvarbart att gå till krig för att tvinga demokratins välsignelser på andra kulturer (VietNam, Irak, Afganistan, You name it......).

Men trots detta debatterar vi i påfallande liten grad HUR vi skall organisera vår demokrati. Studerar man demokratiska länder som USA, UK, Frankrike, Tyskland, Norge, Sverige, Israel, Italien etc. etc. så har ju alla dessa olika "approach" till saken.

Visst är "one man - one vote" en av de gemensamma grundvalarna . Men det som är gemensamt är att en röstande lägger en röst. Sedan är det enorma skillnader i hur man räknar den rösten.

Donkeyman filosoferade över detta för inte så länge sedan i artikeln om Valsystem. Och här har vi ju två andra principer att ta hänsyn till. Den ena är tillvarata minoriteternas intressen. Den andra är att skapa en regering som kan styra landet. Och där har vi den gordiska knuten. HUR åstadkomma denna godast möjliga cigar. Det måste vara en blandning av olika principer.

Vad har Norge, USA och UK gemensamt ? JO, alla tre länder styrs av dem som förlorade valet. Räknat i antalet röster. Men som vann valet räknat i antalet mandat. Alltså var det valsystemet som utpekade segraren - inte väljaren.

Men OM man i stället skapar ett helt och hållet proportionellt system. Som till exempel det Israeliska. Då borde man ju ha bäst möjlig demokrati. Problemet blir bara att då får man i stället "Polsk Riksdag". Varje enskild intressegrupp har sitt parti (ibland flera). Alla dessa blir representerade och det blir omöjligt att styra utan att ta hänsyn till småpartierna. Vilket till exempel gör att ingen Israelisk regering i praktiken kan skriva under något fredsavtal och sedan genomföra detta. Även om de stora partierna nog önskar det.

Liknande problem finns överallt - även i Norge. Se till exempel på den aktuella frågan om att få söka efter olja utanför Lofoten / Vesterålen. Här säger AP, H och FrP ja. De har tillsammans 72 procent av rösterna. Medan KrF, V, och SV säger nej. De har tillsammans 19 procent. Och som vanligt ligger centerextremisterna i SP med sina 6 procent mitt emellan.

Då skulle man tro att det vore en självklarhet att sätta i gång oljeletning. Men det är det inte. Därför att de just nu tänkbara regeringsalternativen behöver en eller ett par av nejpartierna för att få bilda regering. Och därmed blir det inte någon oljeborrning. Är det demokrati? Svaret är nej. Är det praktisk politik? Svaret är ja. (Utan att ta ställning till sakfrågan).

Och har man folkomröstningar så kanske folket röstar "fel".

I Sverige hade vi folkomröstning om vi skulle gå över till högertrafik. Över 80 procent röstade nej. 7 (sju) år senare bestämde riksdagen att vi skulle gå över till högertrafik. Och i Norge tillåter sig delar av nej-sidan att av samvetsskäl blockera ett eventuellt JA i en eventuell ny omröstning av EU.

Och så vidare. Och så vidare.

Demokrati kan vara både "skydd för minoriteten", "majoritetens diktatur" eller "minoritetens diktatur". Beroende på situationen.

Ser vi till de "demokratiska" länderna i den så kallade tredje världen så kan man konstatera att partierna i allmänhet inte är organiserade efter ideologiska skiljelinjer. I många fall representerar de i stället olika etniska folkgrupper. Vilket betyder att den etniska grupp som är störst i antal alltid vinner valet och därmed styr de över de andra. Är det demokrati ? På vad sätt är det annorlunda än det traditionella klan- och hövdingsystemet ? Är det rätt att gå till krig för att införa ett sådant system ? Frågorna och infallsvinklarna är många.

Därför tycker Donkeyman att det är märkligt att man inte för en mer omfattande debatt om just demokratins utformning i de demokratiska länderna. Detta är ju frågor där man inte har klara svar i form av ja- eller nej. Det är frågor som är viktiga och intressanta. Och det är frågor som verkligen tål att debatteras. Så varför gör vi inte det ?

torsdag 10 april 2008

Utskänkningstider

Nu har det kommit ett förslag som säger att man skall korta ned utskänkningstiderna i byen med en timme. Det vill säga att serveringen skall sluta 00.30 på söndag - torsdag samt 02.00 på fredag och lördag. Med 30 minuters "drinking up"-time. Samt att butiksölet skall sluta 19.00 mån-fre och 17.00 på lördag.

Detta påstås ge två stycken effekter:
1) Tromsøfolk skall dricka mindre
2) Ordningsproblemen vid stängningstid skall bli mindre

Självfallet jublar fundamentalisterna inom nykterhetsorganisationerna. Men Donkeyman tror inte på detta. Han tror att ett sådant förslag inte innebär några större förändringar.

Donkeyman var första gången i Tromsø i mitten av 1960-talet. Och var här på regelbundna besök ända tills han flyttade hit i mitten på 1980-talet. Han har också kört droska i byen i många år, huvudsakligen nattetid, så Donkeyman anser sig veta vad han snackar om. Dessutom har Donkeyman haft ett internationellt yrke i 40 år så han har varit runt hela världen. Och deltagit i nöjeslivet.

Men sedan sekelskiftet har utelivet i Tromsø genomgått en dramatisk förändring.

Tidigare var det ett yrande nöjesliv här i byen. I stort sett var dag året runt var det massor av folk ute på pubarna från mitt på dagen och helt till stängningstid. (Som då var ytterligare en timme senare). I dag är det inte så. Pubar och barer är i stort sett tomma på söndag - torsdag. Om det inte är något speciellt på gång förstås. Typ festival. I dag är Tromsø ur den synvinkeln precis som vilken annan tråkig småstad som helst. Vilket gör att en timmes tidigare stängning på vardagarna enbart är en symbolhandling utan någon som helst effekt. Vidare var ordet hemmafest nästan okänt. Man umgicks inte i hemmen. Skulle man träffa "folk" gick man ut. I dag har festandet i stor utsträckning flyttat till hemmen.

På fredagar och lördagar har man en viss "eftermiddagspublik" plus dem som skall på bio, teater eller liknande. Men de försvinner vid 19-tiden. Så är det tomt fram mot midnatt. Men då kommer hela den stora massan. Taxi och bussar går fullsmockade in mot byen. Sedan myllrar det av folk över hela byen fram till stängningsdags. Varefter det är någon timmes total anarki innan Nattuggla och taxi får tömt byen igen.

Det nya är "Vorspiel". Något som blivit mer och mer populärt i takt med stigande alkoholpriser. Och som fullkomligt exploderade efter "røykeloven". Faktiskt nästan över natten. Folk sitter i hemmen och dricker och röker fram till dess de skall gå ut. När man så kommer ut har man druckit så mycket att det räcker med någon liten drink för att många skall törna runt. Det vill säga kyparen och dörrvakten tycker vederbörande ser ok ut. Men redan efter en eller två drinkar så är denne pissfull. Med resultat att det en betydligt större andel kraftfullt berusade personer ute på helgnatten jämfört med tidigare.

Med det gamla festmönstret förekom nästan inte hemmafester. Man träffades ute på byen. Och satt och drack under kontroll av kyparen. Som ju hade en naturlig kontroll på hur mycket folk tog in. Detta var ju också den gamla alkoholpolitiken under "Ølutsalgets" tid. Det fanns bara flasköl och utsalget var bara öppet under poltid. Däremot hade man en generös politik när det gällde uteplatserna. Tanken var just att folk inte skulle sitta hemma och festa utan man skulle träffas på uteställena. Och dricka under kontroll.

Så måste man hålla i minnet att merparten av ordningsproblemen orsakas av fulla ungdomar som kommer till byen men som inte släpps in på uteplatserna. Eller som kastas ut.

Det gamla mönstret är brutet en gång för alla och det går inte att vrida klockan tillbaka. Tidigare stängning ändrar absolut inte någonting. Det är helt andra åtgärder som skall till för att förbättra ordningen på byen på fredag / lördag natt. Och då är det ett samlat handlingsprogram som måste till:
  • Det måste vara mer polis ute i gatorna och överberusade "städas" bort (=skickas hem eller i fyllarresten)
  • Nattuggla ändrar tidtabellen. Näst sista skall gå när utskänkningen upphör. Den sista skall gå30 minuter efter stängningstid.
  • Man etablerar två natthållplatser för taxi som gäller 00-06. En i Syd och en i Nord. Från 01 tills kön är borta är hållplatsen bemannad med en vakt och en representant för taxi som organiserar samåkning.
  • Taxisentralen ser till att alla taxibilar är i trafik 00-kön är borta. En lämplig styråtgärd som funkar bra i Sverige är att införa "Høytidstakst" 00-05.
  • Plus en mängd andra åtgärder. Det är flera Svenska städer som genomfört liknande program med gott resultat.
När det gäller problemet att få folk att dricka mindre totalt sett så är det åtgärder på helt andra plan som skall till. Men Donkeyman börjar bli väldigt trött på att fundamentalisterna hela tiden skall blanda in ordet "solidaritet" när det gäller restriktiva åtgärder. "Solidaritet" är ett av de mest missbrukade orden i språket. Ett betydligt mer korrekt uttryck i detta sammanhang är "Kollektiv bestraffning". Det vill säga alla som sköter sig skall straffas därför att en lite minoritet missköter sig.

Och Donkeyman är dj***t trött på att bli kollektivt betraffad av politruker som använder enklaste motståndets lag för att lösa ett problem. I stället för att ställa diagnos och attackera grundproblematiken försöker man dölja de oönskade symptomen.

Läs för övrigt artikeln: Utskänkningstillstånd

onsdag 9 april 2008

Tromsøtrafiken (5)

Nu skall Donkeyman behandla situationen på Sørøya.

Där har man byggt stora bostadsområden som Strandkanten, Sjøstranda, Bjerkakerstranda och inte minst Fagereng. Vart och ett av dessa innehåller mer folk än många Norska städer. Dessutom har existerande villaområden förtätats kraftig. Något som innebär att befolkningstalet har ökat kraftigt. Men man har inte gjort något som helst åt vägarna. Bortsett från att man har lagt 30-zoner med gupp överallt. Vilket som jag påpekat tidigare inte ökar säkerheten utan enbart tryggheten.

Huvudtrafiken till Fageräng går rätt genom villaområden. En stor del av Fagerängbilisterna kör Senjavegen - Bekkevollvegen vilket också är skolväg till massor av ungar.

Så här skulle man ha gjort INNAN man började bygga:

Strandvegen - Kvaløyvegen skulle ha rustats upp ordentligt. Man skulle ha reducerat hårt i antalet infarter. Så skulle man ha byggt gång- och cykelbanor, förbättrat belysningen, satt upp bullerskärmar, gjort lokalgator och markerat ordentliga övergångsställen. Vägen skulle i huvudsak tillåta 50 alt 60 km/tim. Bortsett från en kort 30-zon med gupp just vid Bjerkaker skole.

Så skulle man ha stängt av alla genomfartsmöjligheter tvärs över ön. Nästa körväg tvärs över ön skulle varit Kirkegårdsvegen - Langnesvegen. Som också borde ha rustats upp. Samt Langnestunneln givetvis. All annan trafik skulle ha ledits ut till den nya huvudvägen runt Sørøya. Med bruk av ett fåtal deciderade matargator (Melkevegen, Bjerkakervegen, Mellomvegen, Vesterlivegen, Hornsundvegen.

Den naturliga körvägen från Fagereng till Nordbyen skulle då bli Kvaløyvegen - Langnestunneln. Och till Sørbyen skulle man kört Kvaløyvegen - Strandvegen.

I Fagereng borde Hornsundvegen ha varit utfart från hela Wanny Wollstadsområdet. Leo Seppola skulle lagts igen upp mot Nordpolvegen. Och endast bussen skulle kunna köra förbi skolan på L. Seppolas veg. Med bussbom. Då hade man förbättrat trafikmiljön högst avsevärt på den nya Fagereng skole. Dess värre har man byggt Hornsundvegen på ett sådant sätt att det blir svårt att "rätta till" detta.

Detta skulle ha skapat en trafiksituation som är helt analog med förhållandena i Gimle - Isrenna - Stakkevollan - Hamna samt runt Workinnmarka. Plus stora delar av Fastlandet och Kvaløya. Och jag tvivlar starkt på att de boende i de områdena skulle vilja ha fri genomfart a la Sørøya. Därför att det är bevisat bortom allt tvivel vid internationell forskning att trafiksanering är det enda fungerande sättet att skapa god miljö i bostadsområden.

För övrigt är det normalt att först bygga infrastrukturen i form av vägar, skolor etc. Därefter bygger man bostadsområden. Men här i Tromsø gör man precis tvärt om. Först bygger man bostäder. Därefter krånglar man i 10 år om hur trafik och skolor skall anordnas.

Se för övrigt: Tromsötrafiken (1), (2), (3), (4)

lördag 5 april 2008

Den ena den var vit

Hans-Göran Björk
Den ena den var vit
Om konsten att sänka skepp
Berättelsen om en statlig banks kamp mot Rederi AB Slite
HGB Mediaproduktion, ISBN 91-631-8731-0

Åter har Donkeyman tagit sig igenom en bok som skakar om läsaren. En bok som bekräftar det "alla" visste. Nämligen att Nordbanken agerade som torped i samband med konkursen hos familjen Myrstens rederi Rederi AB Slite.

Konkursen var en av de mest omfattande konkurserna i Sverige och ägde rum i samband med bankkrisen i början av 1990-talet. Författaren dokumenterar bortom allt tvivel att det var Nordbankens agerande som framprovocerade konkursen. En konkurs som bland annat konkursförvaltaren senare ansåg vara helt onödig.

Därigenom förlorade familjen Myrsten sitt livsverk. Och över 1000 personer blev utan jobb. Men det var inte bara Slite som konkade genom Nordbankens agerande. Banken sänkte utan förbarmande tusentals andra företag som mycket väl både kunde och borde ha överlevt.

Boken klarlägger också den chockerande historien om Nordbanken som huvudbank för de bägge huvudkonkurrenterna "Silja" och "Slite". Och flera centrala personer i banken sitter också i Siljas styrelse. Samt har egna intressen i det bolaget. Så väljer Nordbanken sida och menar att Östersjön är "för liten" för båda rederierna. Varefter man på alla sätt försöker "bli av med" Slite och samarbetspartnerna i Viking Line.

När konkursen är ett faktum försöker Nordbanken till och med pressa konkursförvaltaren att omedelbart lägga ned trafiken och sälja fartygen "as is, where is". Men genom att denne visade ett osedvanligt prov på personlig integritet lyckades han rädda enorma värden. Och konstatera att konkursen i grunden var helt onödig. Enbart framprovocerad av Nordbanken som utnyttjade ett svagt tillfälle i Slites historia till att försöka göra "Silja" ensamma på Östersjön.

Boken kan också vara lämplig att läsa för Norska läsare. Därför att Nordbanken som numera heter Nordea har etablerat sig tungt i Norge. I Sverige var man på 1990-talet van vid de klassiska husbankerna som agerade i kundernas intresse. Det var helt nytt att man råkade ut för en statlig bank som agerade som en ren "gangsterbank". I Norge är man än i dag van vid de små lokala bankerna som tillvaratar de lokala intressena. Men vad händer om det skulle visa sig att den nuvarande globala ekonomiska oron utvecklas vidare här i landet? Genom exemplet Nordbanken ser vi att det inte är någon fördel för kunderna att banken var statlig - snarare tvärtemot. Och Nordbanken / Nordea kommer helt säkert att gå fram likadant i Norge som man gjorde i Sverige den gången det var kris.

Hur gick det då på Östersjön. Nu nästan 15 år senare ser vi att de vita båtarna (=Silja) har gått sämre och sämre medan de röda båtarna (=Viking Line) har gått bättre och bättre. Silja har sålts ut ur Sverige. Först till Amerikanska intressen och sedan till Estland medan Viking är Åländskt. Den Svenska delen av Viking Line slaktades ju av Nordbanken. Alltså kan vi tacka den statliga Svenska Nordbanken för at vi inte längre har något Svenskt rederi i Östersjötrafiken.

Denna bok rekommenderas till alla. Man behöver inte vara sjöfartsintresserad, eller ens ekonomiskt intresserad. Den kan läsas som en ren dokumentar. Och den bör läsas av alla som har en ekonomisk situation som gör att man är beroende av banker......

onsdag 2 april 2008

Utländska Tidningar

Politiker i Tromsø skryter ohämmat om vår internationella miljö. Här bor mer än 100 nationers medborgare. Här är "Antirasistisk Sone". Med mera, med mera.

Men som en följd av att distributionen av tidningar i detta land i alla praktiska avseenden är monopoliserad behandlas alla vi utlänningar både nonchalant och arrogant av "Narvesen" och "Interpress".

Jag tänker nu på distributionen av utländsk press. Och man behöver inte vara invandrare för att vilja läsa "Daily Telegraph", "Financial Times", "Die Zeit", "Frankfurter Allgemeine", "New York Times", "Economist", "Der Spiegel" och andra utländska bleckor. Det räcker att ha ett brinnande intresse för politik och samhälle.

För ungefär 15 år sedan startades "Jacubs Kiosk" på Storgata. Vilken snabbt utvecklades till en fristad för Donkeyman. Den drevs av en intresserad och entusiastisk person. Vilket gjorde att man hade ett stort utbud av internationell press. Och ägaren jagade tidningarna när de blev försenade. Åkte själv till flygplatsen och hämtade. Var aktiv. ( Och till Donkeymans stora glädje höll man också ett stort utval av "Havanna Skogsbrand" och liknande cigarer. Som visserligen var dyra men de förvarades åtmindstone i en ordentlig humidor så att de gick att röka när man köpt dem för dyra pengar. )

Så såldes kiosken till Narvesen. Och sedan började nedturen. Först försvann cigarerna (Men Donkeyman köpte det kvarvarande lagret för "nada zero"). Och det lilla sortiment som finns kvar förvaras så illa att de inte går att röka på vanligt sätt. Men värre är att tidningarna började försvinna. Nu är Narvesen (=Norges svar på Pressbyrån) inne på sin tredje entrepenör. Och sämre än vad det är i dag har det aldrig varit i Tromsø by.

Vid lunchtid kan man köpa dagens Engelska, Svenska och Tyska tidningar i centrala Oslo. Sedan behöver samma tidning 24 timmar för att transporteras till den internationella byen Tromsø. OM den över huvud taget kommer. Så sent som i går Tisdag hade ännu inte lördagens internationella tidningar anlänt. Och det är sannerligen inte något exceptionellt. Det verkar som om man kör ut de tidningar som kommit vid 15-tiden. Och kommer de med ett senare plan så körs de ut nästa dag. Eller nästa igen.

Vilket för övrigt inte bara drabbar internationell press. En så pass etablerad Norsk tidning som "Dagens Næringsliv" uteblir ungefär var fjärde lördag. Trots att det är lördagens utgåva som är veckans höjdpunkt. För en tidningsläsare.

Donkeyman börjar dess värre sakta men säkert komma till insikt om att det går inte att bo kvar i Tromsø för den som finner glädje i att läsa något annat än "Nordlys", "Tromsø", "VG" och "Dagbladet".....

Slutligen måste Donkeyman dess värre begå självkritik. Så sent som i går kväll skällde jag ut en stackars oskyldig ung man som gjorde sitt absolut bästa för att beklaga bristen på internationella tidningar. Men sinnet rann helt enkelt på Donkeyman.

Den unge mannen sade helt riktigt: "Det är Interpress som styr det här. Vi har inte några möjligheter att påverka". Så här och nu lägger Donkeyman fötterna på bordet och ber om ursäkt. Han borde inte ha låtit sinnet rinna i väg. Kanske han borde skylla på intag av maltdryck på "Jernbanen". Men Donkeyman VILLE verkligen ha tag på lördagens "Financial Times" och måndagens "Daily Telegraph". Vilket inte borde vara något problem i en "Internationell By" på tisdag klockan 19. Speciellt inte med tanke på vilket pris som man tar för det här bleckorna. Man kunde tro det var guld som såldes och inte dagstidningar.

(Å andra sidan kan man finna en god konspirationsteori här. Kanske är det journalisternas fackförening som agerar. I det perfekta planekonomiska Norge SKALL vi inte läsa främmande press. Och i synnerhet inte utländska tidningar. Med influenser från det skadliga EU. Men den här teorin är nog lite för fantastisk. Kanske Donkeyman förväxlar Norge med NordKorea. Vi utlänningar ser ju en del likheter i andra sammanhang. )

Donkeyman hänvisar också till artikeln Påskhelvetet på denna blog