Donkeyman har filosoferat lite kring val och valresultat. Något som är mer kontroversiellt än det egentligen verkar.
Detta med tanke på att de Amerikanska primärvalen rullar vidare i snabb takt. Men hela systemet är ganska förvillande. Partierna i var delstat ställer upp reglerna och dessa varierar kraftigt. Både mellan partierna och mellan delstaterna. Och det är långt ifrån säkert att den som fått flest röster i primärvalen verkligen blir partiets kandidat. I vart fall om det blir ett ganska jämnt lopp som det nu ligger an till på demokratisk sida.
Dessutom spelar (som vanligt) valkretsindelningen intressanta spratt. Clinton vann demokraternas primärval i Nevada men Obama stack av med fler delegater beroende på att han vann "rätt" valkretsar.
Även i det "riktiga" presidentvalet spelar det stor roll vilka stater som man vinner. Alla har ju i friskt minne när George W vann valet mot Al Gore. Trots att Al Gore totalt sett fick fler röster. Men i USA är det republikanska kärnområdet något överrepresenterat och de staterna sänder proportionellt fler elektorer än de stora och folkrika staterna som demokraterna vanligen vinner.
Men det är inte bara i USA som valsystemet kan ge märkliga utslag. I England vann de konservativa senaste parlamentsvalet räknat i antalet avgivna röster men det var Labour som fick flest parlamentsledamöter och därmed regeringsmakten.
Både i USA och i UK sker en kontinuerlig uppdatering av valkretsarna för att de skall följa förändringarna i folktalet. Men detta blir givetvis en politiskt kontroversiell fråga. Där det parti som har majoritet självfallet försöker att ändra gränserna så att det gynnar det egna partiet. Men antalet elektorer i presidentvalet är i det närmaste omöjligt att göra något med därför att för det krävs 2/3 majoritet.....
Den mest omfattande valkretsändringen stod väl annars National Party för i Sydafrika efter den förvånande valsegern 1948. Då man tagit makten ändrade man hela landets valkretsindelning så att man aldrig mer skulle förlora något val. Resultatet blev att i Afrikaaners kärnområden ute på landsbygden behövdes ett par hundra röster för att få en parlamentsledamot medan man i de Engelsktalande storstäderna behövde flera tusen......
Men man behöver inte åka särskilt långt för att finna märkligheter när det gäller val. I Norge har en röst på landsbygden större tyngd än en i storstäderna. Sålunda är en Finnmarking värd ungefär 50% mer än en Oslobo. Och den nuvarande regeringen förlorade valet räknat i antalet röster men vann räknat i antalet mandat.
Det är inte så enkelt med demokrati alla gånger.....
måndag 11 februari 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar