Inflation

När man läser tidningarna i Norge och Sverige får man ett intryck av att den nuvarande ekonomiska krisen är ett tillfälligt obehag som snart går över. Vi får slita med något högre räntor och något lägre fastighetspriser ett tag men allt "normaliserar" sig igen.

Men om man läser andra media så finns det gott om varningstecken. "Economist" till exempel har vid flera tillfällen varnat för att en allvarlig inflation står runt hörnet. Läs ett sammandrag av deras åsikter:

• Den nuvarande inflationen på 3,9% i USA och 3,2% i Euroområdet är redan den för hög. Den gör att förväntningarna på stigande inflation ökar.
• Likheterna mellan situationen hos de snabbt växande ekonomierna av i dag och situationen i den rika världen på 1970-talet just innan den stora inflationen slog till är slående.
• Räntan "world-wide" är på tok för låg. Detta ger en oönskad stimulans till efterfrågan i de växande ekonomierna vilket gör att råvarupriserna skjuter i vädret. Till detta skall läggas effekten av att investorer spekulerar i stigande råvarupriser.
• Detta skapar inflation i Amerika och Europa.
  
• De växande ekonomierna håller medvetet ned sina växelkurser. Ju längre de gör detta desto större blir risken för en tilltagande världsomfattande inflation

I måndagens nummer av "Daily Telegraph" var det en stor intervju med George Soros. En man som gjort sig störtrik på valutaspekulation. Men också en man som ofta uttalar sig om ekonomiska ting - och som för det mesta har rätt.

Soros skriver rätt ut att han väntar sig inflation och dåliga tider: "This is a period of wealth destruction. The people who make money will be few and far between. There will be a lot more money lost than made. We face the most serious recession of our lifetime"........

Han för fram ytterligare några viktiga faktorer. Nämligen överföringen av köpkraft till de oljeproducerande länderna, skuldsättningen hos vanliga hushåll i Amerika och Europa samt bostadskrisen, som Soros menar får mycket större betydelse än man räknar med.

Donkeyman menar att domedagsprofeter har alltid funnits men just nu börjar det bli många högt ansedda källor som varnar för inflation och recession. "Alla" har väntat sig dåliga tider i över 10 års tid nu. Men ropen på "varg" har visat sig vara falska. Kanske vargen står bakom dörren och väntar den här gången men nu är det inte längre någon som tror på varningsropen......

Midnattssol

Donkeyman är på ett strålande humör. Han sitter uppe i sin container och sippar på en förmiddagsöl. Det har varit sju hårda dagar. Donkeyman har kört droska sju nätter i rad samtidigt som han har jobbat med att administrera klassförnyelse på en båt på dagtid. Men nu är det fridag.....

Och DONKEYMAN HAR ÖVERVINTRAT ännu en gång.

Under rubriken "Donkeyman Filosoferar" i ämnesarkivet kan läsaren följa Donkeymans vinter i en serie artiklar. Det börjar med "Höstdepression" den 13.Oktober och fortsätter genom vintern. Och nu kommer den första sommarartikeln........

Sedan en vecka tillbaka har vi nämligen Midnattssol. Men redan för ungefär en månad sedan blev det ljust dygnet runt. Även om det var mest regn i natt så har vi haft några nätter med strålande solsken. Och då har Donkeyman solsken dygnet runt i sin containerliknande lägenhet.

Nu regnar det som bara f*****. Vilket är bra därför att då väcks allt till liv. Fortsätter regnet ett par dagar blir det en grön explosion med blomster och gröna gräsmattor. Något som man haft i månadsvis söderöver. Men vi här uppe i Lappmarken är inte bortskämda. Vi längtar.

Denna dag kommer att gå i glädjens tecken. Donkeyman har på morningen producerat ett brev till Germanischer Lloyd och ett till Sjøfartsdirektoratet. Men resten av dagen går åt till att dricka det goda Mackølet. Nu blir det en snar dusch och sedan skall Ølhallen föräras ett besök mitt på blanka eftermiddagen. Donkeyman och jourhavande fästmö skall då intaga Bayerøl resp Pilsnerøl. I halvliterform. Flera stycken faktiskt. För att sedan fortsätta övningarna på Jernbanestasjonen.

Det har varit en radda med underbart vackra nätter som Donkeyman har tillbringat i sin droskbil. Solen rätt i trynet när man kör norröver vid Midnatt. Det ser ut som skogsbrand runt fjälltopparna. Och massor av upphetsade turister på Sydgående Hurtigrute som skall upp med Fjellheisen för att se på allt det vackra. Men som sagt - i dag hänger dimman ned för fjällsidorna och regnet står som spön i backen.

Och Donkeyman trivs med tillvaron.

Opinionsmässigt "Selvskudd"

Går man på Polarmuseet i Tromsø så kan man studera ett så kallat "Selvskudd". Det är en inrättning där ett bete är riggat till ett laddat gevär. När isbjörnen tar tag i den läckra köttbiten så går det av ett skott rätt i huvudet på björnen. Som alltså skjuter sig själv.

Ungefär detta har regeringen sysslat med på senare tid.

Donkeyman har haft tre artiklar i rad där han har kritiserat den sittande röd-gröna regeringen och de rörelser som stödjer denna. Eftersom Donkeyman kör en hel del droska just nu med öronen "wide open" för politikprat så registrerar hans opinionsradar att "folk flest" inte heller är helt nöjda.

Detta stödjs av de opinionsundersökningar som publicerats på senare tid. Där kan man konstatera att det samlade blocket AP-SV-SP är "plummeting" för att använda ett adekvat Engelskt uttryck. Medan FrP och H går starkt fram. Till och med så våldsamt att FrP just nu är landets största parti. Och centrumsbröderna V och KrF står stilla.

Donkeyman tror att Siv och Erna kan tacka Lars och Dagfinn för att dem som är missnöjda med regeringen går direkt från de röd-gröna till de blå. Som situationen har blivit i Norsk politik (=efter Lars och Dagfinns olika utspel) så ser ju väljarna klart att det enda alternativet till en regering utan AP är en ren högerregering med H och FrP.

Alla andra just nu tänkbara alternativ innehåller AP eller behöver stöd av AP.

Hur har det då blivit så här ?

Donkeymans analys är inte någon hemlighet.

Jens taktik går uppenbart ut på att polarisera debatten. "Valet står mellan kollektiva lösningar och privatisering". "Valet står mellan skattesänkningar och välfärd". "Valet står mellan att ge mer till dem som behöver det mest eller skattesänkningar till de rika". Så brer han på med en våldsam skrämselpropaganda om vad oppositionen (=FrP) kommer att göra om de kommer till makten. FrP kommer att rasera ...... (välj själv område). Och så skryter man över vad regeringen har åstadkommit.

Medan folk flest (=de 80 % som i grunden är nöjda med sin tillvaro) upplever stigande matpriser, stigande bensinpriser, stigande räntor, fallande värden på sina bostäder och är rädda för att något skall hända som tippar dem över kanten och ned i avgrunden till de 10 % som står utanför.

Och dem som har det riktigt dåligt upplever att det bara blir värre dag för dag.

Ovanpå detta har regeringen gjort miljön till en viktig symbolfråga. 2000-talets viktigaste politiska fråga. Tre år av dramatisk retorik har bidragit till att bygga upp en ren hysteri och skyhöga förväntningar. "Norge skall vara föregångslandet i världen". Och så visar det sig att Norge i praktiken är bland de sämsta i hela Europa. Medan det förhatade EU är föregångare. Och oppositionen får samla lättförtjänta poäng både hos dem som är aktivt miljömedvetna och hos dem som sk***r i det hela.

Det blir ett mycket intressant år här i Norge för oss som är politiskt intresserade utan att vara direkt engagerade.

Nästa artikel kommer att handla om helt andra ting än de röd-gröna och Norsk Politik.

Strejkvarsel

Donkeyman kritiserar i sin förra artikel att den röd-gröna regeringen svälter ut dem som har det sämst i samhället. Och att de kontinuerligt inför försämringar för just den gruppen. Som när man i jordbruksuppgörelsen överför pengar från de fattigaste till bönderna.

Det nyligen avvärjda strejkvarslet mot NAV var bara ytterligare ett utslag av samma tankesätt. Fackföreningsrörelsen är ju i praktiken en gren av det röd-gröna projektet. Och när man skall välja ut någon liten grupp av alla statsanställda som man skall varsla strejk för så väljer man ut folket på NAV.

Vilket i praktiken skulle innebära att alla som går på trygd inte fick sin lilla symboliska utbetalning var annan vecka. Om det blivit strejk skulle alltså en majoritet av dessa inte fått pengar till månadsskiftet. Och därmed varit ur stånd att betala sin hyra. Eller något annat heller för den delen - mat till exempel. Det är nämligen många i denna grupp som inte har några besparingar över huvud taget.

Det är ganska talande för de prioriteringar som hela den röd-gröna rörelsen gör. Man väljer i aktiv praktisk politik att gång på gång drabba dem som har det sämst. Medan man i sin retorik beskyller sina politiska motståndare för att vilja bygga ned (rasera) välfärdsstaten.

Stenkastning i glashus kallar Donkeyman detta. Och tycker att det är ynkligt av en fackförening att rikta ett strejkvarsel direkt mot de allra fattigaste. När man har hur många andra yrkesgrupper som helst att välja mellan. En eventuell strejk skulle ju dessutom ha inneburit en reell besparing för arbetsgivaren.

För säkerhets skull lägger Donkeyman till att detta inte är något inlägg mot fackets krav. Det är valet av grupper som man varslar strejk för som upprör honom. Här hade man många andra alternativ men väljer just detta.

"Social Dumping"

Det som på Norska kallas "Sosial Dumping" betyder i princip att man hämtar folk från billigare länder och låter dem arbeta till underpris i Norge. Ofta är det inte bara lönen som är långt under det normala. De allmänna villkoren och standarden står ofta i samsvar med lönen.

Gårdagens "breaking news" i all press handlade om ett hotellbygge i Oslo. Byggnadens ägare hade beställt ombyggnaden med en Norsk / Bosnisk firma som huvudentrepenör och en Bosnisk underentrepenör. Efter avslutat arbete skulle hotellkungen Petter Stordalen driva hotellet. Arbetarna hade vad man kan beteckna som uselt betalt. Ett uppenbart fall av så kallad "Sosial Dumping".

"Arbeidstilsynet" och "Økokrim" ryckte ut och stoppade det hela. Med alla Norska media i släptåg. Både byggnadens ägare och företrädare för entrepenadfirmorna gick under jorden. Medan Petter Stordalen (som ju inte är inblandad i det hela - i vart fall inte på papperet) omedelbart tog affär och krävde uppstädning. Annars kunde man bara glömma att han skulle driva något hotell i byggnaden.

Det uppgavs att arbetarna hade ned till 30 kronor i timmen, samt 20 pengar i kostersättning per dag. Ett litet räknestycke gör att med den lönesatsen i 10 timmars dagar och sex dar i veckan blir det 7800 kronor i lön samt 600 kronor i kost. Vilket skulle göra en nettolön på 8400 Norska kronor. Jag utgår från att dessa inte betalar någon som helst skatt.

Med det räknestycket i handen gör nu Donkeyman en jämförelse med en person som han känner väl. Denne lever på "trygd". Var månad delas det ut 9260 Norska spänn. På dessa dras det så skatt. Vilket innebär att det var 14:e dag utbetalas kronor 3300. Vilket gör i runda slängar 7000 spänn rent i månaden.

De pengarna skall räcka till hyra, el, uppvärmning, TV-licens och allt annat som behövs för att överleva. Inte minst mat - en kostnad som skall stiga kraftigt nu sedan de röd-gröna väljer att överföra en del av dessa pengar till bönderna.

I rättvisans namn skall erkännas att personen någon gång om året får en bisträckning från Tromsø kommunes socialkontor på några tusenlappar. Vanligen i samband med att "den stora elräkningen" som omfattar hela fem månaders förbrukning ankommer.

Bostaden är vad andra skulle kalla ett ruckel som inte reparerats eller moderniserats på 30-40 år. Där tre hushåll delar toalett och dusch nere i en fuktdrypande katakomb av en källare. Men det är den enda bostad som pengarna räcker till. Att bosätta utländska arbetare där skulle få LO och politikerna att gå genom taket.

Detta är de villkor som den socialistiska röd-gröna regeringen anser att en helt vanlig Norrman skall leva under. Och fallet ovan är långt ifrån unikt - tvärtom det finns många sådana i Norge. Det finns trots allt många som har det ännu värre. Donkeyman tänker på alla dem som inte ens har en egen bostad. Se artikeln Snyftare på Julafton.

En avgörande skillnad mot dagens "Breaking News" är att här rycker inte LO, Arbeidstilsyn och Polis ut. Inte heller görs det razzia på kontoren till NAV och Sosialen. För att undersöka huruvida dessa driver med "Social Dumping". De ytterst ansvariga i detta fall är givetvis politrukerna i Regeringen och Tromsø Kommun. Ett ansvar som dessa måste dela med dem som styrde förra perioden och dem som styrde förförra och dem som styrde innan dem osv, osv.

De Norska politikerna sitter med ett kollektivt ansvar oavsett parti. Men samtidigt är det extra upprörande att höra den nuvarande regeringen i sina festtal tala om Norge som "världens bästa land att bo i" och skryta över sin kamp mot fattigdomen. När verkligheten är att alla höjningar av avgifter och priser som skett under mandatperioden inte på något sätt har motsvarat höjningar av sosialnormerna.

Donkeyman påstår att politikerklassen när det gäller "Sosial Dumping" sysslar med stenkastning i glashus. De sysslar själva med detta i stor skala och gör det mot sin egen befolkning.

Röd - Gröna erfarenheter

Vi går nu mot den tredje röd-gröna sommaren. Och man kan börja summera upp vad regeringen egentligen har åstadkommit. Något som är ganska snabbt gjort.

1). Regeringen har fått fart på utbyggnaden av dagis. Något som i grunden alla partier var eniga om. Men det var de röd-gröna som gjorde det och fick upp farten. Dess värre på bekostnad av en massa andra goda ting men politik handlar om prioriteringar och detta var de röd-grönas högsta prioritet. Och helt i enlighet med deras vallöften.

2). För övrigt har det handlat om nästan tre års kamp mot allt som är privat. Man är emot privata skolor, sjukhus, ålderdomshem, sjukhem, dagis, bussbolag, rederier - you name it. Precis som de Svenska betongsossarna på 1960-talet. All samhällsservice SKALL erbjudas genom kommunala, fylkeskommunala eller statliga företag är budskapet. Om privata skulle utföra några uppgifter mot betalning så kommer det Norska välfärdssystemet att "raseras" (decenniets modeord). De privata företagarna kommer att stoppa ett sugrör i skattebetalarnas kassa och förse sig på det mest giriga sätt. Det senaste är att man börjar förbereda marken för att kommunalisera de privata daghemmen.

Tanken bakom denna anti-privata kampanj är teoretiskt sett helt riktig. Genom att cutta ut profiten och organisera all drift själv borde man kunna åstadkomma en billigare och bättre drift. Dess värre visar erfarenheterna (inte minst från Sverige för 25-30 år sedan) att samhället är ganska dåligt på att driva företag. Verkligheten är att i många fall (men inte alltid) har privatisering inneburit billigare drift och bättre service även sedan man har räknat in en rimlig avkastning på insatt kapital.

Den stora privatiseringsvågen i Sverige kom ju i samband med den ekonomiska krisen 1990. Och det var de Svenska Sossarna som genomförde den. Något som har ledit till avsevärda besparingar och i många fall förbättrad service. Och som en intressant bieffekt har de verksamheter som samhället driver i egen regi blivit betydligt effektivare.

Här i Norge driver som sagt de röd-gröna en i det närmaste religiös kampanj mot all privatisering. Hellre avstår man från någon form av service än låter privata driva den. Bortsett från i vissa begränsade sektorer (busstrafik och vägunderhåll till exempel).

Samtidigt gör regeringen det väldigt gynnsamt för de riktigt stora privata bolagen. Och de riktigt stora kapitalisterna. Den ideologiska motviljan gäller enbart privata företag som önskar utföra någon form av samhällsservice.

3). Det allvarligaste med regeringens handlande är dock att den aktivt svälter ut dem som har det sämst. Det vill säga ålders- och sjukpensionärer, sjukskrivna, arbetslösa och socialbidragstagare. Något som minst sagt kan betecknas som en besvikelse med tanke på att det trots allt är en socialistisk regering. Vars retorik hävdar det rakt motsatta.

Det Norska samhället av i dag består (liksom det Svenska) av ungefär 10% rika som har det väldigt bra, 80% medelklass som i stort sett är nöjda med sin tillvaro samt 10% fattiga som har det för dj****t. Vilket innebär att det är den nöjda majoriteten som utgör den stora väljarmassan. Åtgärder som förbättrar för de fattiga kan man aldrig vinna några val på. Vilket alla partier har upptäckt.

Donkeyman upplever det som en stor besvikelse att vare sig den borgerliga eller den socialistiska sidan i Norsk politik på något sätt aktivt agerar för att förbättra för de fattiga. Det är till och med så att de mest kreativa förslagen kommer från den borgerliga sidan. Medan de röd-gröna i stort sett producerar retorik.

Den senaste försämringen kom i samband med lantbruksavtalet. Regeringen skjuter över nästan hela kostnaden direkt på (de redan tidigare höga) matpriserna. Och säger att en ökad årskostnad med 3500 kronor inte betyder något för Norska folket. Men verkligheten är att ungefär 3500 kronor i månaden utgör socialhjälpsnormen (lite varierande beroende på vilken kommun det gäller). Vilket betyder att de som ingår i begreppet fattiga får 3500 kronor att leva på i månaden efter att hyra, uppvärmning och el är betalda.

Med andra ord överför den (till retoriken) socialistiska regeringen en hel månadslön årligen från de sämst ställda och till bönderna. Något som kommer i tillägg till alla andra kostnadsökningar under de senaste åren. Det enda som inte ökar är socialhjälpsnormen.

Donkeyman har flera bekanta som lever just under dessa förhållanden och som inte jublar. Det röd-gröna projektet är inte något för dem som har det sämst här i landet. Problemet är att det inte finns några realistiska alternativ heller.

Röd - (Grön) Offensiv

Det röd-gröna regeringsprojektet har fått mycket spaltplats denna veckan. Först presenterade man reviderad nationalbudget. Ett evenemang som med naturnödvändighet ger stor profilering på regeringsprojektet. Jens och hans två samarbetande drottningar presenterade en reviderad budget som egentligen inte var särdeles kontroversiell. Så innehöll den inte heller några större visioner.

Det enda som hettade till var när Høyre försökte göra finansminister Kristin ansvarig för de många räntehöjningar som Norska folket drabbats av på senare tid. Vilket kan förefalla ganska långsökt när man i en lång tid har haft den lägsta räntan i historien. Donkeyman håller med Kristin om analysen att räntan har varit på en onormalt låg nivå i lång tid medan den nu närmar sig normalnivå.

Något som givetvis är dåliga nyheter för alla de som har blirit lurade av mäklare och bankernas försäljare. Dessa har ju i åratal hävdat att räntan inte kommer att stiga till gamla höjder igen och folk flest har kort minne. Och alla som lurats av de här hajarna sitter naturligtvis i saxen.

Men i grunden innehöll inte den reviderade budgeten några nya ideologiska grepp. Någon kommentator liknade den vid en typisk revisorsprodukt och Donkeyman är beredd att hålla med om detta.

Däremot var det lite mer "breaking news" i dag. AP och LO hade stort hallelujamöte tillsammans. Ett möte där de andra regeringskamraterna inte fick delta. Donkeyman som levde i Sverige under 60- och 70-talen kände igen hela retoriken och liturgin. "Det är bara AP och LO i gemenskap som kan garantera ett fortsatt välfärdssamhälle". Och det är alldeles uppenbart att här skall man stärka banden mellan de två mäktiga organisationerna. Vilket naturligtvis leder till att de stora besluten för framtiden kommer att tas av pamparna i den socialdemokratiska rörelsen bakom stängda dörrar. (Något som inom parentes sagt verkar vara dåliga nyheter för Kristin och hennes sekt). Man önskar ungefär det samhälle som vi hade i Sverige för 25 år sedan alltså.

Det stod också klart att man under det närmaste halvannat året fram till nästa stortingsval kommer att få höra en enkel och långtråkig retorik från det hållet. Det är FrP som är huvudfienden och man skall med en dåres envishet upprepa samma enkla propaganda som man har kört med länge nu. Samtidigt undviker man att gå in i sakdebatt. "Om FrP kommer till makten kommer de att bryta ned det Norska välfärdssamhället" blir budskapet under lång tid framåt. En retorik som hade framgång vid förra stortingsvalet men f****n vet om det går att upprepa med framgång en gång till. Ren och skär slagordsretorik utan egentligt politiskt innehåll har begränsad livslängd.

Jag tror man skulle vinna på att angripa FrP för det som de faktiskt säger och gör. Vilket i sig ger goda utgångspunkter för kritik. Och spara sig för att köra med enkla slagord. Även om det naturligtvis är effektiv liturgi vid interna Hallelujamöten.

Men Donkeyman måste erkänna att han är bekymrad för framtiden. Donkeyman levde under betongsossetiden i Sverige och VILL INTE leva under en sådan regim igen. Dess värre verkar det Norska Arbeiderpartiet och LO vara på full fart mot just de idealen. Vilt påhejade av de röd-gröna kamraterna. Vad håller på att hända med det liberala och toleranta Norge?

Den Svenska Socialdemokratin genomförde sitt samhällsbygge under tre generationer med stora ledare (Branting, Per Albin och Erlander). Men man var färdig i och med pensionsreformerna på 50-talet. Därefter kom den mörka tiden när Sossarna i stort sett bara klamrade sig fast vid makten styrda av en hårt ideologisk politik. Men så kom Rosornas krig och den ekonomiska krisen runt 1990 vilket gjorde att partiet reformerades under ledning av Göran Persson. Som revolutionerade och moderniserade det Svenska samhället. Samtidigt fick vi ett modernt och pragmatiskt sosseparti. Som genom att föra en sakorienterad politik har moderniserat den Svenska välfärdsstaten in i en ny tid med globalisering och nya utmaningar.

Medan motsvarigheten till Rosornas Krig och frånvaron av någon ekonmisk kris i Norge har skapat ett dogmatiskt Arbeiderparti som har klara likheter med Betongsossarna i Sverige under de mörka åren 1970-1990. Något som inte Donkeyman uppskattar.

"Gratulerar med Dagen"

Dagens artikel vänder sig främst till Donkeymans Svenska läsare. I dag är det den 17. Maj och Norge firar Nationaldag. "Gratulerar med Dagen" är det man hälsar sina vänner med denna dag.

Det man egentligen firar är den Norska grundlagen som antogs denna dag år 1814 vid ett Storting som hölls i Eidsvoll. Och den gällde alltså även under Unionstiden. Norge var ju självstyrande under hela perioden som man var i Union med Sverige. Sverige skötte enbart försvars- och utrikespolitiken. Och så hade vi gemensamt kungahus.

Det Norska nationaldagsfirandet är helt olika firandet i de flesta andra länder. Här firar man nationens födelsedag. Och det är barnens stora dag. Inga militärparader - man har "Barnetog".

Varje husmor har haft långvariga förberedelser inför den stora dagen. Alla klär sig i sina bästa kläder som givetvis måste förberedas. Skjortor skall strykas, skor skall putsas, smycken skall putsas osv osv. Kvinnor klär sig i "bunad" vilket på Svenska kan översättas med Folkdräkt. De allra flesta kvinnor får en sådan vid konfirmationen och sedan använder de sin "bunad" som festdräkt hela livet. Men det är inte bara kläder som skall förberedas. Många har 17. Majbuffé med många rätter som skall förberedas. (Här i Tromsø skall det bland annat ingå måsägg...)

Det är inte bara husmödrar som har haft förberedelser. Brandkåren har spolat rent gatorna från vinterns sand och lort. Butiksägare har pyntat skyltfönstren. 1000-tals flaggor har satts upp utmed gatorna. Bussar och taxibilar kör med Norska flagg. Och allehanda nasare har förberett sina försäljningsplatser med ballonger, flagg, läsk och korv. Medan byens alla pubägare har sett till att ha fulla tankar. För i dag är det omsättning KING SIZE.

Redan tidigt på morgonen går "skolekorpsen" (=skolorkestrarna) runt och spelar för de gamla utanför stadens ålderdomshem. Eller deltar i "Speidertoget" (speider =scout). Detta går redan klockan 7 på morgonen och gör uppehåll för tal och blomsternedläggelse vid de flesta statyer och minnesmärken (och det finns det många av) runt om i staden. Bland annat monument över Krigets Offer, Judarna (alla hämtades en natt 1942 och har inte setts av sedan dess), Gestapos Offer, Kungastatyerna, Roald Amundsen, Latham och så vidare och så vidare. De som deltar i "Speidertoget" får sig en lång promenad och får höra många tal.

Dagens höjdpunkt är "Barnetoget". Detta går klockan 11 och innehåller alla stadens skolungar, deras lärare och många föräldrar. Samt skolorkestrarna. Sedan kommer "Småbarnstoget" klockan 13 där alla daghemmen deltar. Klockan 15 är det dags för "Russetoget" vilket kan översättas med Studenttåget. Det är avgångseleverna från gymnasieskolorna. Och slutligen klockan 17 är det "Borgartoget". Detta innehåller föreningslivet i staden. Här deltar också vaktfri besättning och passagerare från inneliggande Hurtigrute.

De som inte deltar i olika tåg står i stället på trottoarerna och hurrar. Samt springer in på byens pubar, restauranger och caféer däremellan. Om man inte har 17. Majlunch i hemmen mellan ett par tåg förstås.

Men de två som får mest motion denna dag är vår ChefsAyatollah, Bystyrets ordförande, herr Hausberg som går med Ordförerkedjan om halsen. Bredvid honom går den joviale konstapel Bastian, dvs Polismästaren Truls Fyhn. Dessa går främst i alla tåg. Det vill säga allra främst går en fanborg men sedan kommer hedersplatsen för ordföraren och polismästaren.

Budskapet är i princip "Hurra".

Donkeyman som har varit här i landet i 20 år tycker att visst är det tjusigt. Det passar bra här i Norge. Samtidigt tycker jag det är ganska skönt att vi inte har något av denna flåshurtiga nationalismen i Sverige. Det passar väldigt dåligt ihop med Svenskt lynne och Svenska traditioner.

I början deltog Donkeyman i 17. Majfirandet med stor entusiasm. Men ju längre tiden har gått desto svalare blir entusiasmen. Överdriven Nationalism och Patriotism har aldrig fört något gott med sig. Det är bara att studera historien. Så numera nöjer sig Donkeyman med att klä sig i kostym med 17.majsløyfe och gå alla de 61 trappstegen ned till gatunivå. För att förpassa sin lekamen in på stamsjappet. Och träffa "alla" han känner. Vilket är en god anledning till att gå ut.

Men flaggviftande och hurrarop överlåter Donkeyman till barnen. Barnetoget ser Donkeyman från sitt fönster uppe i hans bostadscontainer på ett centralt beläget tak. Däremot skall han traditionsenligt möta Nordgående Hurtigrute och lyssna på skolekorpset som spelar nere på kajen. Donkeyman stöttar också "Sør-Tromsøya Skolekorps" ekonomiskt sedan många år. Han bodde nämligen i 15 år just vid Bjerkaker skola och följde deras träning inför 17. Maj. Det är många lördagsmorgnar som skolemusiken har väckt upp Donkeyman ur bakruset efter fredagkvällens härjningståg.

Man skall inte glömma att 17. Maj är dagen efter 16. Maj som är en stor festdag. Det är också Fotbollens nationaldag. Då spelas full serieomgång med derbymatcher. Ungefär som den Svenska Bandyns Annandag Jul. Och Tromsø IL åkte på stryk i går mot BodøGlimt. Borta på Aspmyra i Bodø. Vilket inte var uppbyggligt för Donkeymans humör. Men samtidigt en god anledning till att dränka sorger i öl tillsammans med Jourhavande Fästmö nere på stamsjappet.

Hillary och Obama

Nominationsstriden i det Demokratiska partiet fortsätter. Sett från vår horisont tycks Hillary ligga långt efter Obama. Den slutliga nominationen kommer att avgöras av de så kallade "Superdelegates" på konventet i Augusti.

Det kan vara intressant att studera vilka överväganden som styr dessa "Superdelegates" och filosofera lite kring varför Hillary inte ger upp en kampanj som mycket tyder på att hon har förlorat.

Till att börja med har vi ett par självklara överväganden för "superdelegates":

1) Vilken kandidat har vunnit "din" delstat?
2) Vilken kandidat har fått flest röster "country wide"?

Men frågan är om dessa argument blir så viktiga. Kanske vi har ett tredje argument som har betydligt större tyngd:

3) Vilken kandidat vore bäst för din personliga karriär? Eller sagt mer i klartext. Antag att Demokraternas kandidat vinner presidentvalet. Då är det många politiska jobb som skall tillsättas. Andelen politiska poster är betydligt högre i USA än i de Skandinaviska länderna. Och den som har stöttat motståndaren till presidenten ligger dåligt till när köttbenen skall fördelas. Att stödja "fel" kandidat kan i värsta fall leda till 2x4 år i kylan. Vilket inte är bra för en politisk karriär.

Sedan kommer ett annat tungt argument, det taktiska, som ju egentligen borde styra hur partiets funktionärer röstar:

4) Vem har störst chans att vinna ett presidentval?

Och här får Donkeyman mer vatten på sin kvarn. Valsystemet är helt avgörande. "One man - one vote" är en viktig demokratisk princip. Men hur man sedan skall räkna den rösten är ännu viktigare. Som "yours truly" har påpekat i en tidigare artikel: USA, UK och Norge har det gemensamt att de som förlorade senaste valet räknat i antal röster också vann valet räknat i antal mandat - tack vare valsystemen. Se ett par tidigare artiklar: Demokrati är inte enkelt. Valsystem.

Detta låter sig också illustreras av den nuvarande kampanjen. Demokraterna har sedan några decennier ett proportionellt valsystem. Republikanerna har "winner takes all" på delstatsnivå. OM demokraterna hade haft sitt gamla system (=det som republikanerna tillämpar) skulle Hillary ha haft en behaglig ledning på nära 100 delegater. Utan att "Superdelegates" eller de två annulerade staterna Florida och Michigan är medräknade. Även dessa stater vann hon komfortabelt. Men nu har demokraterna ett annat system och med detta leder Obama nästan ointagligt.

I det "riktiga" presidentvalet är det "winner takes all" och den matematiken är solklar. Det är inte det totala valresultatet som avgör valet. Det som avgör i praktiken är utgången i en handfull stora "swing states". De tre viktigaste av dessa är Florida, Ohio och Pennsylvania.

Den grymma valmatematiken säger faktiskt att den som vinner två av dessa tre stater nästan är garanterad att också få presidentposten. För demokraterna innebär detta i praktiken att de måste behålla Pennsylvania samtidigt som de vinner Ohio - annars kan de inte vinna presidentvalet.

Här ligger problemet för Obama och för det Demokratiska partiet. Clinton har stöd hos arbetarklassen. Obama har det inte. Och Hillary har vunnit primärvalet i sju av de åtta största staterna samt i alla de tre viktigaste "swing states". Medan Obamas segertåg till stor del baseras på stor mobilisering av nya väljare (=svarta) och bland de intellektuella. Och Obamas största segrar har kommit i stater som Demokraterna knappt har en chans att vinna.

Så nu kommer Donkeymans eviga fundering. Vad är moraliskt rätt för "Superdelegates". Att vara solidarisk med partiets nuvarande proportionella valsystem. Eller att vara solidarisk med partiets bästa i stort, dvs möjligheten att vinna presidentvalet. Eller att vara solidarisk med sig själv och den egna karriären.................

60-årsjubileum

Staten Israel firar sitt 60-årsjubileum i morgon. Och den har nog utvecklat sig i en annan riktning än vad den sionistiska rörelsens grundare hade tänkt sig. Den sekulära staten som skulle vara en fristad för judarna håller sakta men säkert på att utveckla sig till en etniskt ren judisk stat med starka religiösa förteckan.

Denna artikel skall inte ramsa upp redan kända fakta. Däremot skall Donkeyman visa en del paralleller till en annan stat som också kunde ha firat 60-årsjubileum i år. Det var nämligen 1948 som National Party och Afrikaaners tog makten i Sydafrika. Och lade grunden för Apartheidsystemet.

Se också tidigare artiklar av Donkeyman: Bantustans, Packningen som rök, Palestina vs Israel

Förlorat sitt land:
Den stora mängden Judar lämnade Israel redan under Romartiden. Som ett resultat av misslyckade uppror mot övermakten. Man spreds över världen men blev aldrig helt accepterade. Olika förföljerser ägde rum med jämna mellanrum och fick sin kulmen i Nazityskland.

Afrikaaners kom under Engelskt styre i början av 1800-talet. Men efter några decennier upplevde man det som så plågsamt att man drog in i det "obefolkade" inlandet och upprättade två egna stater: Transvaal och Vrystaat. Boerkriget gjorde slut på dessa och åter hamnade man under Engelskt styre. Men inte bara det. Man upplevde förtryck och trackasering. Stora delar av Afrikaaners kom att leva i djupaste fattigdom.

Nationell identitet:
När den sionistiska rörelsen uppstod lades grunden till en judisk nationalism. Man skapade en nationell identitet. Hebreiska som var ett utdött språk väcktes till liv. Man byggde kulturinstitutioner. Och den judiska invandringen till Palestina började. Här byggde man upp sina egna nationella institutioner som universitet, banker, kibbutzer osv. osv.

Efter boerkriget började man bygga upp en nationell identitet bland Afrikaaners. Man började utveckla sin språkliga identitet. Man byggde upp kulturinstitutioner och nationella institutioner som universitet, banker, tidningar osv. osv.

Religiös motivering:
Även om sionismen började som en sekulär rörelse blev den religiösa aspekten viktigare och viktigare. Det är Gud som har givit det heliga landet åt Judarna. Därmed har de rätt till hela det bibliska Palestina. Detta är något som inte några världsliga institutioner kan ändra på.

Afrikaaners i allmänhet var djupt religiösa och många var medlemmar i en kyrka som predikade att det var Gud som givit Sydafrika åt Afrikaaners. Därmed hade de rätt till hela landet. Något som inte världsliga institutioner kunde ändra på.

Terrorism:
Sedan man flyttat fram sina positioner i Israel drev sionisterna kamp på alla fronter såväl politiskt och propagandamässigt som med vapen i hand för att förmå omvärlden att acceptera en självständig judisk nation. Man drog sig inte ens för att ägna sig åt det som i dag kallas för terrorism. Ett av de bästa exemplen på att terrorism kan löna sig - och en förebild för Palestinierna.

Sedan man skapat den nationella identiteten drev Afrikaaners kamp på alla fronter såväl politiskt som propagandamässigt för att "få tillbaka sin nation". Det finns exempel på ren terrorism även här men inte i samma utsträckning som i Israel.

Maktövertagande:
Storbrittanien ville komma loss från det Palestinska problemet. Resultatet blev att FN år 1948 delade Palestina i en Israelisk och en Arabisk del. Men det var inte frågan om att det skulle vara en etniskt ren Judisk stat. Tvärtom ett villkor för självständighet var att man skulle låta de Arabiska flyktingarna vända tillbaka. Något som man inte har uppfyllt än i dag 60 år senare.

National Party vann valet år 1948. Vilket gjorde att Afrikaaners åter styrde i Sydafrika. Vid den valkretsrevision som äger rum mellan varje val ändrade man på valkretsindelningen på ett sådant sätt att man var garanterad majoritet i överskådlig framtid.

Etnisk rensning:
I åren kring 1948 fördrev sionistiska band stora mängder Arabiska familjer från det blivande Israel. Dessa har sedermera ersatts med Judiska invandrare. De kvarvarande Araberna är en liten minoritet som i många avseenden utsätts för ren rasdiskriminering. I de ockuperade områdena har en omfattande bosättningsverksamhet skiljt de båda folkgrupperna åt. En process som fortsätter år efter år. Detta har ledit till att det i grunden inte finns något egentligt Palestinskt område som kan vara grunden till en egen stat. Såvida inte det sker stora judiska tillbakadragningar. Trots att de Palestinska områdena på papperet är självstyrande genomför Israel vilka aktioner de vill på Palestinskt område.

Afrikaaners fäste rasåtskillnadspolitiken på papper. Man skapade Apartheidsystemet och genomförde stora folkomflyttningar. De olika folkgrupperna: Vita, Färgade, Indier och Svarta skiljdes åt såväl geografiskt som kulturellt. Man avdelade "självständiga" så kallade Homelands för de svarta. Men dessa var inte mer självstyrande än att Sydafrikansk polis kunde genomföra vilka aktioner de ville.

Ohelig allians:
Med tiden fanns det fyra stycken stater som av olika skäl var utsatt för diverse bojkotter och kritik. Samtidigt hade de ett indirekt stöd från stora delar av västvärlden. Det var Sydafrika, Israel, Argentina (generalerna) och Iran (shahen). Dessa stater samarbetade nära i många avseenden. I dag är det bara Israel kvar i den "klubben".

Växande intern oro:
Trots allt starkare repressiva åtgärder blir motståndet i de Palestinska områdena bara starkare och starkare. Invånarna i Israel kan aldrig känna sig trygga. Terrordåd, raketskjutning och annat våld är vardagsmat. Dessutom blir staten Israel utsatt för en växande internationell kritik.

Motståndet i Sydafrika ökade hela tiden trots en väl utbyggd polis- och krigsmakt. Landet utsattes för internationella bojkotter. Det gick inte att stoppa utvecklingen med maktmedel. MEN - och detta är viktigt - visst utövade Sydafrikanska myndigheter mycket våld men man var aldrig i närheten av sådana metoder som dagens Israel använder.

En avgörande skillnad:
I det egentliga Israel är judarna i stor majoritet. Palestinierna är en liten minoritet. De ockuperade områdena håller på att förvandlas till några Palestinska öar åtskiljda av stora judiska områden. I resterna av det Brittiska Palestina, dvs Jordanien, är Palestinierna i absolut majoritet.

Afrikaaners var inte ens i flertal bland de vita. Ända från mitten av 1800-talet fylldes den vita folkgruppen på med invandrare som sakta men säkert reducerade Afrikaaners andel. De vita som sammantagen folkgrupp var i hopplös minoritet i Sydafrika. Man var inte ens i majoritet i de "vita" kärnområdena.

En till skillnad:
Det Israeliska valsystemet med ultrademokrati gör att Knesset har massor av små partier. Det är omöjligt att bilda regering utan att ha med några av dessa. Vilket gör att det i praktiken är omöjligt att skapa majoritet för och genomföra någon politisk kompromiss i verkligheten. Dessutom är de extrema religiösa krafterna starka och de drar sig inte för några som helst medel för att förhindra någon överenskommelse som går ut på något annat än ett stor-Israel.

I Sydafrika hade regeringen full kontroll. När man slutligen insåg att systemet var ohållbart hade man också makten att avveckla det. De extrema nationella krafter som fanns var så små att de inte på något sätt var i stånd att hindra en sådan utveckling.

Donkeymans åsikt om framtiden:
Donkeyman tror att det Israelisk - Palestinska problemet kommer att bestå i många år. Politiska kompromisser blir meningslösa eftersom de inte kan genomföras. På bägge sidor är de minoriteter som inte vill kompromissa alldeles för starka. Donkeyman ser dessutom en etniskt ren stat som moraliskt motbjudande. Sannolikt kommer den nuvarande situationen att fortsätta i lång tid framöver. Samtidigt som de extrema på bägge sidor flyttar fram sina positioner. Staten Israel kommer också att sakta men säkert flytta fram sina positioner på Palestiniernas bekostnad. Ända till dess resten av världen sätter ned foten - men dit är det långt. Den enda hållbara lösningen är en enstatslösning där alla grupper lever tillsammans. Men dit är det väldigt långt.

Vart Sydafrika utvecklas är inte lätt att säga. Det finns många oroväckande element i ANC:s maktutövning. För närvarande är oppositionen i hopplös minoritet. Frågan är vad som kommer att hända om ANC:s majoritet skrumpnar ihop. Något som mycket väl kan inträffa om man inte klarar av att genomföra alla de sociala förbättringar som man har utlovat genom många år. Om några få år är hela den gamla generationen av ANC-ledare borta. Vilket mycket väl kan innebära en helt annan politisk vinkling än dagens. Detta i kombination med tänkbar social oro över uteblivna förbättringar och något som i praktiken är ett enpartisystem utgör en uppenbar fara för det framtida samhällsbygget.

3. Maj

Nu har sommaren kommit. Den började egentligen dagen före Valborg. Men så har det tagit några dagar för den skarpa solen att smälta väck de mest irriterande snödrivorna. Men i dag sitter det lättklädda damer på alla byens uteserveringar och njuter av solen medan de visar upp sina attribut.

Donkeyman och jourhavande har suttit på takterrassen och lapat sol under intagande av ortens pilsnerdricka. Hela byen har drabbats av kollektiv glädje.

Valborg är över. Donkeyman och jourhavande sov bort 1. Maj efter ett hårt firande uppe i Donkeymans container på taket av Tromsø. Men vi kunde höra hornmusiken och demonstrationståget passera.

Egentligen var det en märklig demonstration. Här i landet har vi en så kallad röd/grön regering. Vilken består av SV (motsvarande Svenska V), AP (motsvarande Svenska S för 25 år sedan) och SP (som tidigare var lika med Svenska C men som numera utvecklats till något så märkligt som ett konservativt parti på vänsterkanten). Men byens 1:a majtåg innehöll i stort sett bara paroller som var riktade MOT regeringen. Det vill säga den församlade arbetarrörelsen demonstrerar alltså MOT sin egen regering. Och alla sossetopparna höll sig borta .......

Vilket måste betraktas som minst sagt anmärkningsvärt.

Och nu förbereder vi oss på dagens fotbollskamp. Tromsø - Brann. Klockan 1900 på Alfheim stadion. TIL slog ju Rosenborg borta förra helgen så förväntningarna är minst sagt "sky high". Donkeyman och jourhavande är just nu mitt uppe i "kampførberedelserna". Efter hemmasegern skall vi fira och så spisa resterna av Valborgsmiddagen. Tillsammans med överblivet vitvin.

Kära läsare - studera den raden igen. Donkeyman har alltså fortfarande den 3:e maj överblivet vitvin kvar från Valborg. Är det ett tecken på ålderdom - eller vad ???