Tromsötrafiken (2)

I denna andra artikel om trafiken i Tromsø nämner Donkeyman några mer generella företeelser som är specifika för Tromsø. Ting som skapar faror för oskyddade trafikanter. I dessa artiklar tar Donkeyman sig inte av plåtskadorna. Även om det finns MYCKET (negativt) att säga kring trafiksituationen i byen. Till exempel hur man har utformat rondeller (rundkøringar).

1. Vägbelysningen
Med tanke på att byen ligger på 70 grader Nord och har två månaders mörkertid är det märkligt att man har så pass dålig vägbelysning. Jämfört med orter av motsvarande storlek i Sverige och Danmark är situtionen i Tromsø direkt dålig. Men i de länderna har man satsat stora pengar på just trafiksäkerhet.

Men ännu värre är att man inte har de fåtaliga ljuspunkterna tända när de behövs som bäst. Missriktade kommunal besparingsiver skapar stora faror för de oskyddade trafikanterna.

Under vintersäsongen släcker man ljusen just innan trafiken når sin höjdpunkt. Det vill säga när den stora mängden av trafikanter reser till jobbet. Och just innan skolbarnen beger sig till skolan. Trots att det är i gryning och skymning som gatuljusen behövs som allra bäst.

En lika idi***sk besparing genomför man var vår och höst inför och efter midnattssolperioden. Man släcker nämligen gatuljusen ungefär 10 dagar för tidigt och tänder dem 10 dagar för sent. OM det blir mulet och regnväder blir hela byen totalt mörklagd.

Enligt Donkeymans förmenande kan inte besparingen med denna belysningspolitik vara särdeles stor. Däremot försämras trafiksäkerheten kraftfullt. Måste man nödvändigtvis spara pengar på belysningen så vore det bättre att totalt släcka vägbelysningen i bostadsområdena klockan 24-06. Något som man faktiskt gör i en del länder. Bara man har ljusen tända när de faktiskt behövs, dvs när folk är ute och rör på sig.

2. Reflexbruk
Det som omedelbart slår en Svensk som rör sig i trafiken i Tromsø är det bristfälliga bruket av reflexer. Trots att reflexen kanske är det enskilt sett största bidraget till förbättrad säkerhet på vägarna. I den närmaste Öststaten (Sverige) har befolkningen en helt annan approach till reflexbruk. Det skulle inte falla någon in att gå på gator och vägar utanför de rena centrumområdena utan reflex.

Men - det Svenska bruket av reflexer är resultatet av 40 års oavbruten hållningskampanj i TV, Radio, Tidningar mm. De pengar som Tromsø kommun lägger ned på skyltning av 30-zonerna skulle ge betydligt bättre avkastning om de anslogs till just kampanjer för reflexbruk.

För övrigt är olycka av typen person i mörka kläder som blir påkörd på en dåligt upplyst väg den kanske vanligaste olyckstypen här i byen.

3. Vintercyklister
Detta är inte ett specifikt Tromsøfenomen. Men just i Tromsø kan man observera mängder av dessa. Donkeyman anser inte att det är något fel att cykla vintertid. Däremot anser Donkeyman att det är fel att plocka fram cykeln sådana dagar som vädret är så dåligt att man i radio uppmanar folk att avstå från att använda bil.

Att på sådana dagar uppleva dödspiloter utan ljus som vinglar runt i snöoväder är inte någon hygglig upplevelse. En cykeltrampare som på Dramsvegen ligger framför ett par fullsatta bussar och tvingar dessa att färdas i 10 km/tim är en person med dåligt utvecklad känsla för solidaritet.
Det är snarast att jämföra med sådana nöjesseglare som ger sig ut trots usel väderrapport.

Men den största skillnaden mot situationen i Sverige är Tromsøcyklisternas motvilja mot att använda ordentligt ljus så man ser dem.

4. Föräldrar
Föräldrarna i byen har också stor skuld i att skapa trafikfaror. Runt alla "barneskolor" uppstår det tät trafik just när skolan skall börja på morgonen och när den slutar på kvällen. Trots att vägarna inte är byggda för den trafiken. Och man skall till varje pris köra ända till skoltrappan. Vilket på många ställen skapar rent trafikkaos med backande och vändande bilar mitt bland horder av skolungar.

En annan effekt av denna hållning är att ungarna inte får trafikvana. Barnen i Tromsø är knappast dummare än ungar på andra håll i världen. Men på andra ställen klarar barn av att ta sig fram i till skolan till fots utan att det uppstår någon form av "drapsbølge". Kan det möjligen bero på någon skillnad i trafikundervisningen och hållningsskapande arbete ?

5. Fotgängares beteende
Donkeyman är en van trafikant. Han har kört droska i Stockholm och Tromsø. Han har dessutom i sitt vanliga jobb kört bil i många av världens storstäder som London, New York, Sydney, Cape Town, Istanbul mm mm.

Men knappast någon stans har han iakttagit ett så respektlöst beteende gentemot trafik som just i lilla Tromsø. Folk går mitt i vägbanan trots att det finns gångbanor. Folk som kryssar vägen överallt utan att se sig för. Listan kan göras hur lång som helst.

Till fotgängarnas försvar skall sägas att trafiksituationen på många ställen är oöversiktlig och dåligt genomtänkt. Men samtidigt förefaller det vara stora brister i det hållningsskapande arbetet.

I nästa artikel skall Donkeyman ta sig av de famösa 30-zonerna och politiken kring dessa.