onsdag 31 december 2008

Historisk ironi

Donkeyman har plötsligt upptäckt en historisk ironi. När Hamas skjuter raketer mot det närliggande sydliga Israel inklusive staden Ashkelon skjuter man egentligen mot det land som borde tillhöra de egna invånarna. Och när Israel bombar invånarna i Gaza så bombar man egentligen det som borde vara deras egen befolkning.

Är det någon som har funderat kring varför det bor 1 1/2 million människor i en liten stripa kargt land utmed Medelhavets strand. Så här ligger det till:

Den ursprungliga befolkningen i det land som Hamas beskjuter med raketer bor numera i Gaza. De Araber som bodde i Ashkelon och landet runt omkring blev nämligen fördrivna från sina hem när staten Israel etablerades år 1948. De hamnade så på denna lilla strandremsa i Gaza. De och deras efterlevande utgör ungefär 80% av Gazas befolkning. De som ursprungligen härstammar från staden Gaza och området runt denna är en försvinnande liten minoritet av de 1 1/2 miljonerna.

Läs denna artikel av Robert Fisk i Independent

Donkeyman har tidigare recenserat en mycket viktig tegelstensbok skriven av just Robert Fisk som tillbringat hela sitt vuxna liv som korrespondent i Mellanöstern. Den rekommenderas varmt. Robert Fisk "The Great War for Civilisation"

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

tisdag 30 december 2008

Mer Palestina

Donkeyman känner att han måste skriva ytterligare några rader om Palestina innan han går och lägger sig. Det är några konkreta ting som måste fästas på papper:

Det är demonstrationer världen runt. Regeringar, organisationer och "vanligt folk" världen runt protesterar. FN protesterar. Men det är meningslöst. Israel sk****r i vad världen anser. Man anser att omvärlden inte förstår dem. Precis som Sydafrika under Apartheid.

Den enda som kan påverka Israel i någon riktning är USA. Och de stöttar Israel fullt ut. Och merparten av pengar, vapen och annan support kommer just från USA.

När Obama tar över som president med Hillary som utrikesminister blir USA:s stöd till Israel ännu starkare. Obama har för länge sedan gjort det kristallklart vad han anser.

Samtidigt har den internationella opinionen i stort mer och mer vänt sig mot Israel. Och det är en utveckling som accellererar snabbt.

Västvärlden krävde demokratiska val i Palestina. Det blev också val. Val som godkändes som demokratiskt genomförda av en mindre armé av internationella observatörer. Dess värre var det fel parti som vann. Därför måste Väst straffa Palestinierna. Något som knappast ökar förståelsen för demokratins välsignelser runt om i Arabvärlden.

Det officiella målet för Israel är att eliminera Hamas som en maktfaktor i Gaza. Något man inte har en chans att lyckas med. Lika lite som man kunde eliminera Hizbollah i Libanon.

Historien visar att terrorbombning inte ändrar befolkningens åsikter. Något som till exempel
Tyskarna upptäckte under Blitzen och USA konstaterade under VietNamkriget. Tvärtom ökar sympatin för den sittande regimen.

Det icke-officiella målet är att vinna valet i februari. För att göra detta måste man visa muskler. Men man vinner inte heller något val på att köra fast i en misslyckad invasion. Att bomba Gaza och hota med invasion är antagligen "lagom".

En stor del av väljarna i Israel har som långsiktigt mål att bli av med Gaza till Egypten och att rensa Västbanken och Jerusalem från Araber för att skapa en etniskt ren Judisk stat i det gamla Kanaans land. Detta har Gud lovat det Judiska folket en gång för många tusen år sedan. Detta långsiktiga mål har sionisterna arbetat för i hundra år och kan mycket väl hålla på i hundra år till. Varje ny bosättning, varje Palestinier som flyttar är ett litet steg på vägen mot det stora målet.

Samtidigt som retoriken går i tre steg. Först hävdar man att Israel har en självklar rätt att "försvara" sig. Så hävdar man att det bara är frågan om militära mål men de skumma araberna har lagt dessa mitt bland alla civilister så några civilister måste stryka med. Slutligen hävdar man att alla som kritiserar detta är antisemiter och därmed också nazister.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

måndag 29 december 2008

Den olösliga konflikten

Donkeyman har redan skrivit en radda med artiklar om konflikten i Palestina. Och julens händeler gör det aktuellt med en till. Låt oss börja med att återvända till konfliktens rötter.

Går man tillbaka till Bibeln kan man läsa att både Abraham och Moses ledde det Judiska folket till ett område som redan var befolkat. I Bibeln talar Gud till Moses och säger ungefär så här: "När ni har passerat över Jordan och in i Kanaans land skall ni driva ut dem som redan bor i landet. Ni skall förstöra alla deras bilder, alla minnen av dem och alla deras byggnader. Så skall ni göra er av med invånarna och bo där. Därför att jag har gett er detta land till att vara ert eget." Gud påpekade också nödvändigheten av att inte lämna några av de ursprungliga invånarna kvar därför att de i så fall bara skulle skapa problem längre fram.

Huruvida Guds order till Moses att genomföra en etnisk rensning av Kanaans land gäller än i dag är väl en fråga för teologer. Men uppenbarligen är det många Israeler som har den uppfattningen.

Så fram till efterkrigstiden. Lord Moyne var en av Winston Churchills nära vänner. Han var också guvernör för det Brittiska protektoratet i Palestina. Han sade följande: "The Arabs who have lived and buried their dead for fifty generations in Palestine will not willingly surrender their land and self-government to the Jews." Han blev för övrigt likviderad av sionisterna.

Världen hade dåligt samvete efter att Holocost hade avslöjats i sin fulla vidd. Sionisterna hade målmedvetet byggt upp sin styrka i Palestina något som skapat ett tillstånd av krig mellan Judar och Araber. England ville bli av med hela problemet och lämnade över det till FN. Som i slutänden föreslog en delning av landet. Men alla talade då om en stat för både Judar och Araber. Mitt i detta kaos förklarade sig Israel självständigt och gick till fullskaligt krig mot Araberna. FN försökte medla och sände Folke Bernadotte som sin mäklare. Han blev också likviderad av sionisterna. Detta därför att sionisterna inte ville ha fred då. Kriget gick bra och de ville få ut mest möjligt av det.

Resultatet av kriget blev att Israel erövrade ungefär 40% av det land som FN ursprungligen hade menat skulle tillfalla Araberna. Samtidigt så hade man genomfört en etnisk rensning i stor skala och drivit bort mer än 1 miljon Araber, som nu utgör det Palestinska flyktingproblemet. Israel blev erkänt som egen stat och blev medlem i FN. Ingen krävde att de skulle lämna tillbaka det land de erövrat. Däremot krävde man att flyktingarna skulle få återvända. Den gången var det inte någon som talade om en etniskt Judisk stat.

År 1948 ägde Palestinier 93% av jorden i området som nu är Israel. 6% ägdes av Judar. År 2005 äger Palestiner 5% och den Israeliska staten 95%.

Vid nästa korsväg, kriget 1967, tog Israel kontrollen över Västbanken, Jerusalem och Gaza från Jordanien och Egypten samt Golanhöjderna från Syrien. Egypten och Jordanien har senare avstått formellt från alla krav på "sina" områden för att möjliggöra etablerandet av en Palestinsk stat. Något som de Israeliska bosättarna har "tackat för" genom att stjäla en stor del av Västbanken och Jerusalem.

Numera har den Palestinska delen av Västbanken i praktiken delats i fyra områden. I verkligheten består den tilltänkta Palestinska staten alltså av sex från varandra skilda "Bantustans". Områden som i det närmaste är isolerade från varandra. En stor del av de tidigare Palestinska områdena har nu övergått till bosättningar som sakta men säkert pressar ut Palestinierna från det som skulle vara deras land.

Det har varit många fredsinitiativ genom åren. Som alla har fallit på de stora motsättningarna internt inom den Judiska och den Palestinska sidan. Inom Israel finns en mångfald med olika "movements" som alla har olika åsikter om det hela. Men det är påfallande många som anser att Palestina redan år 1948 delades mellan en Judisk och en Palestinsk del. Där den Palestinska delen utgör staten Jordanien. Dessa önskar också att alla Araber skall bort från den Judiska delen, dvs Västbanken, Jerusalem och Gaza. Dessa är så många och har så stort stöd i Knesset att det inte går att genomföra någon som helst permanent fred utan deras medverkan. Merparten av bosättarrörelsen stöder också den här idén. Och de har i dag utvecklats till en "stat i staten" som inte längre kan kontrolleras av Israels krigsmakt eller poliskår.

På den Arabiska sidan stiger stödet för Hamas med varje bomb som landar i Gaza. Och med varje Palestinier som drabbas av bosättarnas vrede på Västbanken. Medan president Abbas mer och mer ses som en marionett för Israel och USA.

Skall det bli någon form av fred måste man finna en kompromiss som kan godkännas av både "den hårda delen" av sionisterna och av Hamas. Något som verkar mer och mer omöjligt.

Nu regnar bomberna åter i Gaza som hämnd för att Hamas inte stoppar de raketer som skjuts in i Södra Israel. Nära 300 människor uppges ha blivit dödade i den senaste dagens bomregn. Samtidigt kan det vara av intresse att studera statistiken för 2006. Det året dräpte Palestinier 17 Israeliska civila och 6 soldater. Medan Israeliska soldater dräpte 660 Palestinier, varav 141 barn. Detta enligt Israeliska siffror. Donkeyman får associationer till den Tyska ockupationen i Norge när Tyskarna uttalade att de skulle skjuta 15 Norrmän för varje Tysk som motståndsrörelsen dräpte. Man börjar nu komma upp på de proportionerna även i Mellanöstern.

Det enda fredsavtal som är tänkbart skulle innehålla ungefär följande:
- Israel återgår till 1967 års gränser
- Jerusalem delas
- Flyktingarna får inte återvända till staten Israel

Detta är innehållet i en mängd med fredsinitiativ som har kommit genom åren. Men utvecklingen har nog gått ifrån den möjligheten. Den "hårda" delen på den Israeliska sidan kommer aldrig att acceptera en sådan överenskommelse. Den Israeliska staten klarar knappast av att evakuera bosättningarna även om de skulle försöka. Vilket den inte kommer att göra. Det är också osäkert om en regering klarar att få majoritet för en sådan lösning.

På den Palestinska sidan kanske möjlighten till accept är något större. Men tiden rinner fort ut även där. Dessutom kan inte något fredsavtal genomföras i praktiken utan att Hamas har accepterat det. Det är dags för presidentval och det är nog troligt att Hamas skulle vinna ett sådant. Alltså blir det inte något val men samtidigt faller president Abbas auktoritet samman.

Vare sig den Israeliska eller den Palestinska statsledningen har alltså möjligheter att genomdriva något som helst fredsavtal över huvudet på sina militanta grupper. Trots detta så är det vad FN, EU, USA med flera försöker genomföra.

Sedan kan man spekulera kring vad som egentligen den Israeliska ledningen önskar att uppnå med dagens bombardemang och truppsammandragningar. Man säger officiellt att man skall ändra förutsättningarna genom att störta Hamas. Men för bara ett par år sedan brände man fingrarna ordentligt på Hizbollah i Libanon. Visserligen är Gaza mindre men en invasion kommer antagligen att bli rena blodbadet. Man kommer att använda hårda metoder som innebär stora förlustsiffror bland oskyldiga civila. Men Hamas kommer inte heller att sitta i ro och låta sig utrotas. Det kommer antagligen att bli en ganska tät trafik med "body bags" tillbaka till Israel också. Donkeyman tvivlar starkt på att Israel kan uppnå sina krigsmål vid en fullskalig invasjon. Något som antagligen många Israeler också tvivlar på.

På ett eller annat sätt passar det här in i en långsiktig strategi som strävar till att lämpa över Gaza till Egypten samt att rensa Västbanken och Jerusalem etniskt. Det vill säga driva bort Palestinierna. Vilket då skulle ge Israelerna deras Judiska stat igen. Visserligen inte riktigt hela det område som Moses fick av Gud - men nästan.

Donkeyman avslutar dagens artikel med ett citat från Winston Churchill:

"If our dreams for Zionism should be dissolved in the smoke of revolvers of assassins and if our efforts for the future should provoke a new wawe of banditry worthy of the Nazi Germans, persons like myself will have to reconsider the position that we have maintained so firmly for such a long time".

Det förefaller som om detta också skulle gälla för världsopinionen i stort.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

onsdag 24 december 2008

Midvinterblot

Donkeyman har redan tidigare förklarat att han inte firar kristen jul. Förra årets julartikel Midvinterblot förklarar inställningen till sådana ting. Vilket inte behöver upprepas.

Midvintern inträffade i söndags klockan 13.04. Då började jordaxeln att svänga tillbaka så att områdena i norr kommer närmare solen igen. Vilket innebär att där och då började en ny cykel i naturen. I realiteten innebar det att ett nytt år började. Och hade det inte varit för prästerna så hade vi antagligen firat nyårsafton den dagen. Vilket varit betydligt mer logiskt än den 31. December.

Detta året innebär däremot just midvintern en våldsam förändring av hela Donkeymans liv. Vi kan snacka om en revolution. Eller i vart fall om en nyårsafton.

Donkeyman har plågats av att för fem år sedan förlorade Donkeyman sin kvinna Borgny tack vare att det Norska "helsevesenet" misslyckats med att ta vara på henne. Donkeyman går så långt som att påstå att hon dog genom "negligence" utövad av hennes läkare. Något som har gjort honom gammal och bitter. Och Donkeyman vet att om han som rederiman hade hanterat driftsproblem på ett fartyg på samma sätt som hälsovården hanterade hans kvinna så hade Donkeyman åkt in i spjället. Medan det inte är någon som är ansvarig för något som helst inom den Norska sjukvården.

Verkligheten är att hennes "fastlege" bör passa sig för att möta en full och deppad Donkeyman i en mörk bakgata. Han kan komma i fara för att bli bankad både gul och blå. Vilket skulle föra Donkeyman in på ett uppehåll på centralfängelset. Men innerst inne skulle nog "yours truly" må ganska bra i själen om han slog läkaren i fråga sönder och samman även om det ledde till ett uppehåll bakom galler. Det är bara feghet och gammal Lutheransk uppfostran som har avhållit honom från något sådant. Även om det har kliat i fingrarna vid flera tillfällen när han har sett "svinet" ute på byen.

Senaste åren har han livnärt sig genom att köra droska och genom konsultuppdrag inom hans egentliga näringsfång - shipping. Men det har varit ett destruktivt och osocialt liv. Med ett dåligt betalt jobb har han tvingats jobba massor med timmar. Han har blivit direkt osocial och fått dåligt med tid till övers för sina närmaste.

Och nu på julenatten sitter Donkeyman ensam hemma och småhuttar på öl och brännvin. Och filosoferar över det som kunde ha varit. Kvinnan i hans liv önskade inte något hellre än att vi skulle ta ett utlandsuppdrag. Något som Donkeyman hade många erbjudanden om den gången.

Och hade Donkeyman gjort det hade hon också kommit inom en bättre hälsovård när hon blev dålig. Som troligen hade analyserat hennes problem mer seriöst och i vart fall försökt göra något åt saken. Det verkar nämligen som om andra länders system klarar av detta lite bättre än vad man gör i Norge - trots att det påstås vara världens bästa land att bo i (i vart fall av Norrmän).

Men i natt när Donkeyman parkerat sin droska efter sista ordinarie passet gick han hem till jourhavande fästmö och drack sig full. Något som pågick till klockan 9 i morse när han slutligen gick till vila. Uppe i "Donkeyman Towers" på Tromsøs tak.

Vilket betyder att Donkeyman inte är i stånd till att vara social på julafton. Så han har bara dragit igen dörren inifrån och sörjer över att han inte kom sig "av gårde" på julefirande hos den nära familjen som han egentligen älskar. Men samtidigt har han fått ett gott skäl till att sitta hemma och filosofera.

Men det är ett droskskift kvar. På nyårsnatten skall Donekeyman åter ratta taxi 31 men då blir det som extra helgchaffis. Vilket är något helt annat.

För när solen vände började han också på ett helt nytt liv. Den 23. körde han sitt sista skift som ordinarie chaffis hos Tromsø Taxi. Därför att han har blivit "headhuntad" tillbaka till det gamla livet. Sjöfarten. I Januari börjar Donkeyman att jobba för ett stort Svenskt företag och blir stationerad på Norrlandskusten. Med bättre pröjs än han haft från droskan och konsulteriet tillsammans. Till mycket mindre arbetsinsats.

Så det är inte att undra på att Donkeyman sitter och småsuger på sin julegrogg..... Och hoppas på framtiden. Medan han deppar över den kvinnan han älskade.

Läs även andra bloggares åsikter om ,

fredag 19 december 2008

Stängningstider

Veckans politiska debatt i Norge rör sig kring stängningstiderna på sjappen. Polis och politiker har kommit underfund med att det är betydligt värre våld och fylleri i de Norska storstäderna om man jämför med andra liknande länder. (Om det nu finns något land som liknar Norge när det gäller de här tingen).

Något som Donkeyman noterade för ett par veckor sedan när det gällde Oslo. Men även till exempel Stortorget i Tromsø är inte allt för roligt runt stängningsdags i helgerna.

Lösningen påstås vara att stänga tidigare. Donkeyman menar att det är allt för enkelt. Det måste göras en betydligt större reform. I det följande hänvisar Donkeyman till situationen i Tromsø med jämförelser från lyckade reformer från Sverige.

Först vill Donkeyman påpeka att rent personligen så är han synnerligen Anglofierad i sina vanor. Det gjorde inte något som helst om man hade de traditionella "pub hours", dvs slut servering kl 23 med 10 min drinking-up time. Men "på hemmabana" är även Donkeyman ute och dräller på de små timmar någon gång då och då. Mest därför att detta är vad som är normala sociala umgängesformer i de allra flesta länder - inklusive Skandinavien.

Stängningstider. Först och främst. I Tromsø är detta enbart ett problem i helgerna. På Söndag - Torsdag är nöjeslivet tämligen måttligt och ordningsproblemen ligger på ett annat plan.

I de Svenska städerna har man differentierad stängningstid. Detta för att undvika att stora horder med fulla människor sätts på gatan samtidigt. De första ställena stänger 01, de sista 05. Detta är ett önskemål från polisen. Varför man här i Norge tycker det är bra att allt stänger samtidigt och att alla skall slängas ut på gatan på en gång har inte Donkeyman någon förnuftig förklaring på. Men det kan funka som en bra Norgeshistoria.

Längre tillbaka skötte detta sig självt i Tromsø. Folk gick hem "by om by", det var bara en "hård kärna" som hängde kvar till slutet. Numera går många (och i vart fall inte ungdomarna) ut förrän efter 24. Vilket innebär att de hänger kvar på sjappen så länge det går med resultat att gatorna fylls upp med folk runt 03.30.

I Tromsø kunde det vara lämpligt med 01.30, 02.30 och 03.30. Samt en halv timmes "drink-up" ovanpå detta. Man låter de mer "sofistikerade" ställena hålla öppet längst. De "bruna caféerna" och ställen med i huvudsak blandad publik stänger en halvtimme tidigare och de ställen som är enbart och konsekvent är inriktade mot ungdom stänger först.

Vakthållning. Det som också borde göras är att man gör en "tidstrappa" där man skärper nivån för att få komma in och för att få servering ju senare det blir. Precis som kyparna skall sänka ribban för att neka servering senare på kvällen. Det vill säga att man ställer större krav klockan 02 än klockan 24. Donkeyman observerade detta i Göteborg i höstas. Något som verkade funka väldigt bra.

Kontroll. Den nuvarande utskänkningskontrollen som den funkar i Norge är meningslös. Det borde organiseras så att den enskilde kyparen personligen görs ansvarig för vem han tappar till. Och kontrollanten skriver ut en personlig ordningsbot till kyparen "där och då". Det vill säga ungefär som när man skriver ut fartböter till en yrkeschaffis.

Kontrollanten borde också ha myndighet att beordra omedelbar och tillfällig indragning av tillståndet på ett ställe där situationen blivit "för rølpat". Något som skulle ske "där och då". Men det gäller bara den kvällen. Nästa dag öppnar sjappet som vanligt. Sker detta upprepade gånger skulle man överväga permanent indragning av tillståndet. Slutligen borde kontrollen vara en polissak. Men man kunde också överväga att ge myndighet till ett vaktbolag med speciellt utbildad personal.

Grundläggande skulle vara att personalen på ett sjapp konfronteras med eventuella anmärkningar "där och då" - inte i brevs form många månader senare.

Polisen. Det är inte något som har bättre effekt på ordningen än polis på gatorna. Om polisen inte har pengar till detta genom sin ordinarie budget innebär det ett grovt systemfel. Detta är faktiskt en av polisens huvuduppgifter. Men man kan också förstärka vakthållningen, till exempel ett "splejselag" mellan alla företag som tjänar pengar på de nöjeslystna. Samt kommun. Alla andra åtgärder är meningslösa utan att man har ordentligt med poliser i sving.

Hemmafester. Den stora skillnaden gentemot situationen i byen för 10 år sedan är att en mycket större del av festandet äger rum i hemmen numera. Speciellt de unga har "Vorspiel" till midnatt. Så går man ut ett par timmar. För att därefter fara på "Nachspiel". Problemet är att man redan är full när man kommer till utskänkningsstället. Men fortfarande kan man "strama upp sig" och komma in. Ett par öl inne på sjappet är sedan nog för att många skall "få frispel".

Ända till för ett fåtal år sedan var det - i vart fall i Tromsø - officiell politik att man ansåg det vara bättre att folk gick på puben och festade än att man hade stora hemmafester. Därför att då pågick det hela under kontroll. Numera verkar man ha vänt på saken. Debatten under senare tid verkar gå ut på att man skall övertala folk att festa hemma i stället. Fortsätter den utvecklingen framöver så lär mycket av bråket inne i centrum förflytta sig till att bli husbråk i bostadsområdena i stället.

Lönsamhet. Samtidigt undrar Donkeyman om inte flera uteställen är på väg att få problem. I synnerhet de som kan beskrivas som "ungdomsställen". Några sjapp har redan slagit igen - och Donkeyman tror det blir fler. Man behöver inte vara fullt utbildat "blåruss" för att begripa att det är svårt att leva på 3 timmars omsättning två dagar i veckan.

Tömma byen. Grundläggande för att undvika ordningsproblem i en stadskärna är att folk kommer hem. I Tromsø har vi Nattuggla men den drivs på ett sätt som gör den lite attraktiv för många. Detta skulle kunna förbättras högst avsevärt. Vidare borde man bestämma sig för två taxihållplatser - en i norr och en i söder. Dessa skulle ha vakthållning från kl 01 och till kön är avvecklad. Denna vakthållning skulle med fördel kunna betalas som ett "splejselag" mellan alla de verksamheter som tjänar pengar på att folk är ute och festar nattetid.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

söndag 14 december 2008

Nord - Sydkonflikt

Helgens stora utrikesnyhet har varit att Republikanerna i den Amerikanska Senaten har röstat ned partiets egen presidents stora räddningsprogram för bildindustrin. Och i NRK:s nyhetssändningar har vi hört Norska företrädare beklaga beslutet. Vill man få en alternativ syn på det hela så måste man gå till utländska media. Washington Post t.ex. Men det finns många fler. Detroit Free Press ser saken annorlunda. Nästan som "Nordlys" och OL.

Då finner man att saken innehåller en annan dimension. En Nord-Syd dimension. I Nord ligger nämligen den klassiska Amerikanska bilindustrin med Ford, GM och Chrysler. En industri som till stor del styrs av starka fackföreningar.

Men det finns fler bilfabriker i USA. I Syd ligger massor av fabriker som tillverkar Japanska, Koreanska och andra utländska märken. Fabriker som inte är "unionized".

Och här ligger en stor skillnad. Lönerna ligger på ungefär samma nivå. Skillnaden är att facket har stoppat varje form av obetald permittering, lönereduktioner eller andra förändringar i Norr. Dessutom har bilindustrin i norr enorma åtaganden i form av pensioner till tidigare medarbetare. Medan fabrikerna i Syd har skalat ned driften och de anställda har accepterat reduktioner av arbetstid och löner. För att rädda sina arbetsplatser. Och eftersom dessa fabriker är relativt nyetablerade så har man inte någon ekonomisk "ryggsäck" i form av gigantiska pensionsåtaganden.

Ett annat problem är att fabrikerna i Norr inte har ändrat sitt produktprogram för att följa med ändringarna i efterfrågan. Man har inte heller moderniserat eller förändrat sin struktur. Fabrikerna i Syd är moderna. De är överlägsna kapacitetsmässigt och har produkter som köparna efterfrågar.

Skall man spetsa till formuleringarna lite så ställer de Republikanska senatorerna i Södern frågan om det är rättfärdigt att USA:s regering skall gå in och rädda en klassisk Amerikansk bilindustri som är förådrad och där inte ens de anställda (genom facket) är beredda att hjälpa till. Kanske på bekostnad av en annan del av Amerikansk bilindustri som är modern och som har produkter som säljer.

Men man kan också vända på resonemanget och se det på ett annat sätt. Man kan påstå att man från Söderns sida vill knäcka de besvärliga fackföreningarna en gång för alla.

Och Donkeyman undrar - varför kan jag inte få veta detta genom att läsa Norsk Press eller genom att höra på Norsk Radio ?

Sedan har vi den intressanta frågan om Volvo och Saab. Donkeyman återkommer ....

Läs även andra bloggares åsikter om ,

torsdag 11 december 2008

Valsystem (4)

Donkeyman måste börja dagens artikel med att be om ursäkt för att han har slarvat en vecka. Det beror inte på att han har haft blöta dagar på puben. Däremot har han jobbat. Något så in i h***e. Men häng bara med - det kommer intressanta artiklar här på siten framöver. Jag riktar ett särskilt tack till dem som kommit med e-mail och frågat om Donkeyman har smällt av eller om han fortfarande lever och har hälsan. Det känns värmande att någon tänker på en.

Nu till dagens ämne. Donkeyman har i alla tider fascinerats av valsystem och deras matematik. Här på Nordens Paris har han skrivit ett antal inlägg i ämnet. Bland annat Valsystem (3) och Nomination.

Denna vecka har ämnet åter blivit aktuellt här i Norge. Høyre och FrP har i ett utspel konstaterat att det är odemokratiskt att man inte tillämpar "one man - one vote" i Norge. Det vill säga att varje röst inte räknas lika. En Finnmarking är de facto värd nästan lika mycket som två Östlänningar. Ovanpå detta ger systemet med utjämningsmandat många märkliga utslag så som det tillämpas här i landet. Bland annat vid senaste stortingsval blev en representant invald från Finnmark med bara några få hundratal röster i ryggen. H och FrP kräver alltså reform.

En reform som självfallet skulle gynna just de två partierna eftersom de står starkt i tätorterna söderut.

Motargumentet presenterade "Nordlys" på läsarplats. De anser att det vore odemokratiskt att just tillämpa "one man - one vote". Därför att därmed skulle glesbygden bli tunt representerad jämfört med Östlandet. Sett i antal mandat. De anser att det är demokratiskt att låta arealen på området avgöra antalet stortingsmän. Att det är glest bebyggda områden gör inte någonting.

Donkeyman associerar till de så kallade "rotten boroughs" som styrde Engelsk politik en gång i världen. Det vill säga städer som mer eller mindre avfolkats och förlorat sin betydelse var tungt representerade medan de stora industri- och handelsstäder som vuxit fram under 17- och 1800-talet nästan saknade representation. Detta ändrades efter långvarig strid, en ändring som också öppnade för Labour som regeringsparti.

Donkeyman associerar också till den valreform som "National Party" genomförde i Sydafrika direkt efter att man vunnit valet 1948. Med stöd av sin majoritet ändrade man valkretsarna så att deras kärnområden i glesbygden gynnades. I storstäderna krävdes i de flesta fall 7-8000 röster för ett mandat medan landsbygden klarade sig med 7-800. Med identiskt lika motivering som den man använder i Norge år 2008.

Men bläddrar man bara några sidor längre i "Nordlys" så upptäcker man en artikel om kvinnorna på Troms-bänken i stortinget. Oppositionen (FrP, H, V och KrF) har väckt ett förslag om extra bidrag till kommunerna i Nord-Troms så att dessa jämställs ekonomiskt med sina grannkommuner i Finnmark. Något som dessa fyra kvinnor har talat för ända sedan detta ändrades för några år sedan. De har lovat att arbeta för att genomföra den här reformen.

Vad händer - jo de fyra kvinnorna (AP och SV - märkta) stöder inte förslaget. Tvärtom ser de till att bli utkvittade så de slipper rösta emot. Och i intervjuerna framkommer helt klart att detta beror på att det är oppositionen som har väckt förslaget. Samt att de har fått "order" från sina partiledningar att rösta mot.

Här ser vi alltså vilken glädje man har av en stark lokal representation i Stortinget. Den krassa verkligheten är att solidariteten gentemot det egna partiet (och den egna politiska karriären) är starkare än solidariteten mot väljarna från hemfylket. Det finns oändligt många exempel på liknande händelser men just denna visar klart och tydligt att den så upphaussade lokala förankringen i praktiken är tämligen värdelös.

Men Norge är inte ensamma om att ha liknande konstruktioner i sina valsystem. De allra flesta länder har en eller annan utväxling för att garantera lokal representation. Men utväxlingen är vanligen inte så stor som i Norge. I Sverige till exempel är den betydligt mindre. Och den avgör inte val.

Skulle Sverige ha haft ett Norskt valsystem så skulle de borgerliga inte ha en nubbechans att vinna. Och skulle USA haft ett Norskt valsystem så skulle herr McCain vara "President - Elect" i stället för Obama. Med bred marginal.

I "Nordlys" ledare nämner man Israel som ett exempel på ett land där hela landet utgör en valkrets. Problemet är bara att där har man inte heller någon spärregel vilket gör att Knesset är fyllt med "enfrågepartier". Något som gör det totalt omöjligt att forma handlingskraftiga regeringar eftersom varje regering måste luta sig på ett eller ett par av dessa.

Donkeyman finner säkert skäl till att återkomma till dessa frågor fler gånger.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

torsdag 4 december 2008

Koncentrationslägret

Obama har offentliggjort den ena utnämningen efter den andra och håller på att skapa någon sorts "dream team" runt sig. Men så kan man undra om hans administration är så annorlunda än den som Hillary skulle ha skaffat sig. Den stora "change" som utlovats innebär tydligen i huvudsak att George W och den kristna högern åker ut från kontoren. Men i övrigt tycks det som om man återgår till den kurs som rådde under Clinton-tiden.

Och det skall bli spännande att se vad Obama tänker göra med det koncentrationsläger som George W och hans administration har skapat vid Guantanamo Bay. Detta är en skamfläck för USA och borde aldrig ha öppnats.

Men nu finns det där och som "Economist" så förtjänstfullt påpekar i en artikel så är det inte helt enkelt att reversera historien.

På Guantanamo Bay sitter en massa "small fish". Många av dessa är sannolikt helt oskyldiga och har bara åkt med i tråldraget. Dessa skulle teoretiskt sett kunna släppas hem omgående. Men problemet är att många av dem inte blir insläppta i sina hemländer. Eller någon annan stans. Dessa måste släppas i USA. Och då kommer en intressant fundering. Efter att ha suttit på Guantanamo Bay i åratal kan de knappast förväntas ha några större känslor för det Amerikanska samhället. Snarare tvärtom. Hur kommer de personerna att agera när det kommer i frihet?

Sedan finns det ett antal riktiga terrorister där. Och detta är sannolikt hårda grabbar. Dessa måste dras inför domstol. Men så kan man fundera - vilken sorts domstol. Och var skall den ligga. Varje form av specialdomstolar blir automatiskt kritiserade av omvärlden och vanliga Amerikanska domstolar kan nog förväntas att förkasta en stor del av de "bevis" som har samlats under "enhanced interrogation". Sannolikt finns det inte bevis för att döma mer än ett fåtal i en vanlig domstol.

Men - samma sak gäller här. Skall man släppa dessa så är de inte välkomna någon annan stans. De måste alltså släppas i USA. Och måste antagligen övervakas kontinuerligt vilket i praktiken är omöjligt.

Verkligheten är att George W har skapat en dj****t het plugg som Obama skall hantera på ett eller annat sätt. Det skall bli spännande att se hur.....

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,