Obehagliga Dilemman

Donkeyman fortsätter att fundera kring den nuvarande Flyktingkrisen. En kris som ställer oss alla i ett antal obehagliga valsituationer som det inte är så lätt att ta ställning till.

1. Hur få slut på kriget i Syrien
Syrienkriget startade som ett uppror mot Assadregeringen. Upproret var en följd av den så kallade Arabiska våren. Assads regin är också en av de alltför många upprörande dåliga regimer som funnits i Mellanöstern på senare tid. Men de här diktatoriska regimerna har samtidigt skapat ett visst välstånd och stabilitet. Med tiden dök Daesh (=IS) upp och nu är de två starka krafterna just Daesh (=IS) och Assadregeringen.

Det är väl bara en fint liten minoritet som önskar att Daesh skall vinna. Men en stor del av Västvärlden önskar också störta Assad. Man stödjer hellre "Den oberoende oppositionen". Med det finns inte några tecken som tyder på att de skall vara i stånd att vinna. Kurderna har inte ens några sådana ambitioner. De önskar enbart styra sitt eget område.

Som situationen ser ut i dag har vi i tre möjligheter.
- Daesh vinner. Ett obehagligt slut som antagligen kommer att dränka Europa i flyktingar.
- Den oberoende oppositionen vinner. Lämnar sannolikt området i kaos. Flyktingströmmen fortsätter.
- Assad vinner. Daesh utplånas. Merparten av flyktingarna återvänder hem. Diktaturen lever vidare.

Det vi officiellt önskar är att både Daesh och Assad försvinner. Vilket inte ser realistiskt ut. Just nu ser dessa två ut som de enda tänkbara segrarna. Då har vi kvar alternativet att Assad vinner och besegrar Daesh. Då kommer också merparten av flyktingarna att återvända. Vinner Daesh eller om kaoset blir ännu värre, till exempel om bägge dessa mot förmodan förlorar så kommer flyktingströmmen att bli en flod.

Dilemma: Vilken sida skall vi "hålla på" ?

2. Hur skall vi hantera Dublinöverenskommelsen
Vem som skall segra är ett dilemma på lång sikt. Men vi har också ett problem på kort sikt, eller rättare sagt just nu.

Dublin säger klart och tydligt att en flykting skall registreras i det första land denne ankommer inom Schengen. Denne skall också söka asyl där och asylansökan skall prövas där. OM flyktingen har anhöriga som redan har anhöriga i ett annat Schengenland så kan denne få resa till detta land och få sin ansökan prövad där. Men fortfarande skall registrering ske i ankomstlandet. En flykting som skall resa i transit genom ett Schengenland måste ha inresevisum till det land denne skall resa till.

Men den stora mängden flyktingar har vuxit de stora ankomstländerna som Grekland och Italien över huvudet. Man ser det bara som en fördel om flyktingen avviker till något annat land så man "blir av med problemet".

När det gäller vad man kan kalla "transitflyktingar" har vi två ytterligheter.
- Ungern reser taggtrådsstängsel och stänger gränserna för inkommande flyktingar utan giltiga handlingar. Man hotar att fängsla dem som "illegala invandrare". Egentligen följer Ungern bara de regler som alla Schengenländer kommit överens om.
- Sverige hjälper aktivt "transitflyktingar" att komma vidare till Finland eller Norge. Detta utan att registrera dem. Sverige bryter alltså mot internationella överenskommelser man själv skrivit under.

Dilemma A: Kan man hävda att "Nöd bryter Lag".

3 Hur många flyktingar skall vi ta emot
Vi har två ytterligheter bland åsikterna.
- Den ena sidan önskar att man i praktiken öppnar dörrarna på vid gavel och tar emot alla som önskar komma. Eller i vart fall alla som lyckas ta sig ut till sjöss i ett nötskal av en båt. Då är det vår plikt att plocka upp dem och föra in dem i Europa. Vi sänder inte tillbaka dem "där de kom från". I värsta fall kan det leda till en enorm flodvåg av flyktingar.
- Den andra ytterligheten är att man stänger Europas gränser och skapar "Fästning Europa". Problemet med detta bortsett från det inhumana i saken är att det knappast är praktiskt möjligt. Hur mycket taggtråd, kulsprutetorn och människoätande hundar man än placerar ut så kommer en strid ström av illegala flyktingar att ta sig in. Ju värre situationen blir där de är- desto större motivation att ta sig in i Europa.

Kopplat till det här vägvalet har vi ett annat problem. I slutänden har vi ju begränsade resurser.
- Skall vi satsa resurserna på att göra ett högkvalificerat (och dyrbart) mottagande i Europa för de som klarar att passera över "bron". Nackdelen är att vi bara hjälper en liten minoritet av flyktingarna och att om de blir allt för många kan hela välfärdssystemet komma i fara.
- Den andra ytterligheten är att vi i stället lägger pengarna på att hjälpa flyktingarna i sina närområden. Vilket gör det möjligt att hjälpa långt fler. Men grannländerna har redan millioner av flyktingar. Många säger att "det är fullt". Dessutom finns det en risk att de här lägren blir permanenta (jfr Palestinierna).

Dilemma:  Ta emot alla eller hjälpa dem där de är ?

4 Nationell eller Internationell lösning
Även här har vi två ytterligheter.
- Skall varje land bestämma sin egen flyktingpolitik. Det betyder i förlängningen att Europas inre gränser kommer att byggas upp igen. Det leder också till att vissa länder, som Sverige kommer att ta ännu större belastningar medan andra bara avvisar flyktingarna. Det innebär också stora bördor på de länder som bildar de yttre gränserna, speciellt mot Medelhavet.
- Den andra vägen innebär att EU skapar en gemensam politik som innebär gemensamt ansvar för de yttre gränserna, gemensam registrering och gemensam politik. Det innebär också att det hela kompletteras med gemensamt drivna läger och åtgärder i flyktingarnas närmiljö. Men också att nationerna förlorar sin självbestämmanderätt i de här frågorna. Det är bara kollektiva beslut som är möjliga.

Dilemma:  EU bestämmer eller Nationalstaterna bestämmer ?

5 Saklig kritik eller Rasism
Debatten här hemma har i påfallande många år haft karaktär av slagordsdebatt. Eller snarare skendebatt. Det har långa rötter. Donkeyman minns redan på 1970-talet att obehaglig information som kunde ge ammunition till de (fåtaliga) kritikerna tystades ned. Längre fram tog kritiken en annan form och det var LO och Socialdemokratin som stoppade den fria invandringen (var det 1976).

Sedan den gången har debatten polariserats kraftigt. Partierna har i grunden samma åsikt. Något som har gjort att SD har tillkommit. Men de har blivit helt utstötta. Men i kylan hamnar också varje politiker i något annat parti och varje debattör som försiktigt framför någon som helst kritik eller vill diskutera problemställningar. De sju "Demokratiska partierna" har i all huvudsak lagt "locket på" och betecknar varje kritiker som "Rasist" eller något liknande.

Ett förfaringssätt som i sin tid i allra högsta grad bidrog till det Norska Fremskrittspartiets framväxt och som alldeles uppenbart bidrar till SD:s nuvarande storhet.

Vi har alltså två alternativ just nu.
- All kritik mot migration och all diskussion om hur vi skall ta emot och organisera flyktingmottagande är förbjuden. All information om eventuella kostnader för detta och varifrån medlen skall tas är förbjuden. Den som framför sådant har skumma åsikter och "Rasiststämpeln" hämtas fram.
- Invandringen bör stoppas. Så många invandrare som möjligt bör sändas "hem". Den enda som talar folkets röst är SD.

Dilemma:  Vilken väg skall vi välja ? Eller kan det möjligen utvecklas ett tredje alternativ ?

Slutord
De här fem frågeställningarna är i grunden besvärliga. För att inte säga obehagliga. Men man behöver inte ha särdeles stor fantasi för att se ytterligare ett gäng problem. Dessutom tar jag här bara upp Syrien. Men vi har Irak med problem som till stor del hänger samman med Syriens problem. Så har vi Afghanistan. Vi har Afrika. Alla med sina egna problem. Dessutom har vi problem även i närmiljön. Vi har Romerna som trots allt är EU-medborgare och som borde stå oss närmare än de som kommer utifrån. Vi har Ukraina. Vi har ........

Ovanpå allt annat så sker det nya ting var dag. Nu går Ryssland in med mer "muskler" på Assads sida. EU kommer med det ena beslutet efter det andra. Det ena mötet avlöser det andra i Brüssel. Det börjar bli svårt att hänga med.

Men Donkeyman tänker skriva mer om de här tingen. Häng med.

Bägaren som blev full

Donkeyman har använt de senaste veckorna till att googla och läsa in sig en del på situationen i Syrien. Detta därför att han tycker att hans kunskaper om den saken nog har varit lite för små när situationen har utvecklat sig så som den har gjort.

Och ju mer han har läst, desto mer har han insett att detta är en synnerligen komplicerad soppa där en mängd aktörer drar åt olika håll. Att skaffa sig en fullständig bild är nog ett livslångt heltidsarbete men det finns en del som har ganska god kunskap- och kan förmedla den. Till exempel den Engelske journalisten Robert Fisk som skriver om Mellanöstern i sin kolumn i The Independent. Men som också har producerat en särdeles läsvärd mursten vid namn "The Great War for Civilisation".

Men skall man skaffa sig en åsikt om hur Sverige och Europa bör hantera den nuvarande situationen är det nog några stolpar man måste noterea sig.

1. Den nuvarande situationen har till stor del skapats av Västvärlden själv genom sina krig och ockupationer i området. Det är också Väst som har givit stöd åt ett antal diktaturer och tvivelaktiga regimer.

2. Assad, Saddam och Khadaffi var diktatorer som genom hårda metoder lyckades hålla ihop sina stater och skapa ett visst mått av välfärd. De har också alla tre strävat efter att nationellt oberoende och självständighet gentemot USA. Samt därmed ådragit sig USA:s fiendskap. Den så kallade "Arabiska Våren" har så ytterligare bidragit till att kullkasta situationen i ännu fler länder.

3. Den nuvarande konflikten i Syrien har i grunden fyra inhemska aktörer:
- Assadregimen
- Den så kallade "moderata" rebellrörelsen som består av ett antal konkurrerande "movements".
- Kurderna som har ambitioner att styra sig själva
- IS

4. Konflikten i Syrien innehåller dessutom ett antal utländska aktörer:
- Saudi som har inspirerat och stödit IS. Ideologiskt har man också en hel del likheter. IS motsvarar en hårdare variant av Saudis Wahabism. Nu börjar däremot IS bli ett hot även mot Saudi.
- Iran som alltid varit allierad med Assadregimen. De har också ett religiöst släktskap i det att shia och alawiter har många kontaktpunkter. Man är också fiende till både Saudi och USA
- Turkiet som länge har varit en diskret stöttepelare till IS. Detta framför allt därför att man är motståndare till Kurderna. Samtidigt är Turkiet med i NATO och därmed allierade med USA. IS kan också tänkas bli ett hot mot Turkiet i en förlängning av konflikten.
- Ryssland har hela tiden stödit Assad. Nu stärker man det stödet
- USA som satte fart på den här branden genom sin invasion i Irak. I en begynnelse gav man också stöd till vem som än var mot Assad. Men nu har man gått över till att försöka stoppa IS.
- Israel är ju en granne till Syrien. Här tycks det som om man ger ett diskret stöd till IS därför att detta bromsar krafter som annars är mot Israel. En bieffekt är att man kan fortstätta ockupationen av Golanhöjderna i all framtid.

5. Den riktigt stora flyktingkatastrofen i dag finns i Syrien. En flyktingkatastrof som till och med är större än den Palestinska. Men den verkligt stora flyktingströmmen är interna flyktingar inom landet. Den totala befolkningen är i runda tal 20 millioner. Av desssa är 8 mill interna flyktingar. Den stora massan har flytt till Assadkontrollerade områden. Den stora mängden interna flyktingar är också vad man kan kalla urban medelklass eller utbildad arbetarklass. I verkligheten har i stort sett hela den del av Syrien som kontrolleras av upprorsgrupper nästan helt och hållet tömts på neutrala. De som är kvar är i princip de fattiga och landsbygdens befolkning.

6. Grannländerna har också tagit en stor andel flyktingar. I Turkiet finns ungefär 2 mill. I Libanan ungefär 1,5 mill och i Jordanien över 0,5 mill. Men det finns också en stor mängd interna flyktingar i Irak. Grannländernas förmåga att ta emot fler flyktingar är minst sagt pressad. Det är detta Donkeyman menar med att bägaren är full. Nu rinner överskottet över till Europa.

7. Den stora flyktingströmmen från Syrien till Europa är inte Syrier som kommer direkt hemifrån. Det är i huvudsak Syrier som har haft beskydd i grannländerna men som funnit situationen ohållbar och som söker sig till Europa för att få bättre förhållanden. De tror inte heller att situationen i hemlandet kommer att förbättras på många år.

8. I tillägg till flyktingar från Syrien/ Irak har vi alla de som kommer från Afrika. Av liknande skäl.

9. De Flyktingar som söker sig till EU har två problem att lösa
-  De kan inte passera EU:s yttre gräns med offentliga färdmedel
- Väl inne i EU måste de ta sig till de länder dit de vill komma utan att på något sätt komma i kontakt med eller registreras av myndigheter på vägen fram.

Dilemma:
Det är inte så helt enkelt att skaffa sig en åsikt om vad som bör vara Svensk politik just nu. Vare sig på kort eller lång sikt. Det finns flera problem. Jag snudder vid två av dem.

- Sverige kan inte bidra med någon större insats för att få slut på kriget. Enligt Donkeymans åsikt så finns det bara en förnuftig möjlighet nämligen att de stora grannländerna säger ifrån att "Nu får det vara nog". Då är det i synnerhet Saudi och Iran men också Turkiet som måste ingripa. Men alla tre stödjer direkt eller indirekt olika krafter och har också ett egenintresse av att konflikten fortsätter. I vart fall vill de inte se "sina" allierade förlora.

- Så länge konflikten rasar kommer antagligen flyktingströmmen att bara fortsätta. De som sitter i läger i grannländerna ger upp allt hopp om att det skall bli fred så de kan vända tillbaka. Då är det fullt naturligt att man söker sig till länder där man hoppas få en bättre framtid.

Donkeyman tänker spinna vidare på den här tråden i ett inlägg till inom kort.