En företeelse som debatterats hårt med jämna mellanrum är kommunens önskan om att införa stora zoner med 30 som fartbegränsning. Som så understöds med en radda gupp. Detta för att öka trafiksäkerheten. Speciellt för oskyddade trafikanter.
Dess värre är inte riktigt verkligheten så som kommunen önskar. Det finns en omfattande forskning i ämnet. Forskning som har bedrivits i Danmark och Sverige. (Ja, jag vet att det är utlandet och därför inte relevant för Norge. Men ändå... Man har lagt ned stora pengar på att undersöka just detta så jag tar chansen att relatera resultaten).
Ett entydigt resultat är att omfattande fartbegränsningar till 30 över huvud taget inte ökar säkerheten. Snarare tvärtom därför att detta i praktiken leder till minskad respekt för trafikreglerna. Däremot ökar man tryggheten vilket är något helt annat. Föräldrar tror att barnen har fått en säkrare trafikmiljö medan de i verkligheten snarast fått det värre.
För övrigt påpekade både polisen, bussbolaget och droskorna just detta när debatten rasade som mest. Men politikerna visste som vanligt bättre än både forskare och professionella trafikanter.
Men 30-zoner kan ändå användas till en del förnuftiga ting.
För det första är korta 30-zoner (ibland understödda med gupp) ett utmärkt sätt att skydda mjuka trafikanter vid en skola, ett dagis, korsning med ett tätt trafikerat fotgängarstråk eller något liknande. Men i sådana fall skall zonen bara omfatta det farliga området. Den skall också stängas av under skollov, på nätter eller andra tider som faran inte finns. Då respekterar i princip 100% av alla bilister zonen och säkerheten ökar.
Det andra användningsområdet är trafikstyrning. Det vill säga man kan "övertala" trafikanter att använda en föredragen körväg. Men skall detta funka så måste man ha ett alternativ. Det vill säga en väg dit man vill sända trafiken. Har man inte detta försvinner blixtsnabbt respekten för fartbegränsningen. Något vi ser dagligen i det fullskaleprov som nu görs i Tromsø och som man som sagt tidigare har gjort (med misslyckat resultat) i Sverige och Danmark.
Hur det funkar med trafikstyrning kan man se tydligt på ett par exempel här i byen. Ursprungligen föredrog de flesta Mellomvegen före Strandvegen. Därför att man sparar ett par hundra meter. Så lade man 30 och insnävringar på Mellomvegen. Då gick de flesta över till att köra Strandvegen. Så lade man 30 och gupp på Strandvegen varefter många i stället körde genom den täta villabebyggelsen på Bjerkakervegen. Så lade man 30 och gupp där. Varefter man nu är tillbaka på ruta ett med Mellomvegen som första val. Och kommunen har uppfunnit hjulet igen och fått tillbaka trafiken dit man inte ville ha den.
En plats där 30-zon skulle funka alldeles utmärkt som trafikstyrning är Stakkevollvegen. Trots att man har byggt en parallell tunnel för flera hundra millar använder påfallande många den gamla vägen. Därför att det är 600 meter kortare. Det är ett önskemål att få väck genomgångstrafiken. Men man vill inte stänga av för att inte drabba butikerna i området. Satte man däremot 30 från Bukta till Breivika (dvs tunnelns längd) så löste sig saken kemiskt. Speciellt om det någon gång då och då var fartkontroll. Nu har man lagt 40 på en del av sträckan, vilket är liktydigt med en fart på 55 där och 65 på resten och då får man inte någon styreffekt.
Vad som borde göras för att öka säkerheten och förbättra boendemiljön i bostadsområdena är att sätta ned farten till 0 (noll). Det vill säga enbart tillåta trafik till och från fastigheterna. Med andra ord trafiksanering. En impopulär åtgärd men ser man till utländska erfarenheter och till trafikforskningen så visar det sig att den funkar. Och när den väl har varit i bruk ett antal år önskar inte någon att reversera systemet.
Detta innebär att man definierar vilka vägar som skall ha genomfartstrafik. Dessa uppgraderar man så de tål lite högre fart. De skall också prioriteras när det gäller plogning etc. Uppgraderingen består i gång och cykelbanor, färre utfarter, bullerplank, skydd för oskyddade trafikanter. Markerade övergångsställen etc.
Så bestämmer man vilka vägar som skall leda in i områdena - matarvägar. Dessa får också en något höjd standard. Slutligen ser man till att matarvägarna inte kan användas till genomfart. Genom avstängningar.
Det märkliga är också att kommunen har två helt olika system. I de nyare områdena har man trafiksanering och i de gamla områdena på Sørøya och i Tromsdalen har man fri genomfart men stora 30-zoner. Och de som bor i Bo-i-Nord, Workinnmarka, Stakkevollan eller Hamna kräver inte att få rätt att köra igenom sina bostadsområden. Tvärtom man vill ha ännu strängare restriktioner. Medan de som bor i Sorgenfri, Bjerkaker, Alfheim, Bekkevoll etc blir helt i 100 om någon skulle komma på att de inte skulle kunna få köra åt vilket håll de vill.....
Donkeyman kommer inom kort med ett förslag till hur trafiken borde ordnas på Sørøya.
onsdag 27 februari 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar