fredag 27 mars 2009

Fotbolltränaren

Ända till härom dagen har Donkeyman missat att en av de "stora" tränarna i Svensk fotbollshistoria har kilat vidare. En person som Donkeyman mycket väl minns från sin ungdom.

Donkeyman tänker på Antonio Duran som dog den 11. Januari i år. Han föddes 1924 på Spanska fastlandet men växte upp på Tenerife. Fotbollen blev hans yrkesbana och han spelade i bland annat Cordoba, Atletico Madrid och Oviedo. Under perioden i Atletico Madrid spelade han ihop med den Svenske stjärnan "Garvis" Carlsson.

Det föll sig inte bättre än att "Garvis" hade en Svensk barnflicka vid namn Ulla som ganska snart blev fru Duran.

Den unga familjen flyttade till Sverige i början av 1950-talet och Antonio Duran startade en karriär som tränare. Han gick igenom följande klubbar: Wifsta/Östrand, Sandvikens IF, Åtvidaberg FF, Malmö FF och Djurgårdens IF.

De största framgångarna vann han i Malmö FF som han förde till 4 SM Guld och 2 Silver. Durans främsta inspirationskälla var den legendariske Argentinaren Helenio Herrera som han hade haft som tränare och lärare i Atletico Madrid. I många avseenden var Duran banbrytande i Svensk Fotboll. Bland annat ställde han mycket stora krav på spelarnas fysik vilket var ovanligt den gången. Han förmedlade en spelstil som var starkt inspirerad av Brasilien och den 4-2-4 formation som de spelade på den tiden.

Men historien om Antonio Duran har även en helt annan dimension som dess värre de flesta nekrologskrivarna i våra tidningar har missat. De allra flesta har varit strikt fotbollsmässiga och därmed missat hans sjukdomshistoria. Durans tränarkarriär blev nämligen inte så lång som den borde ha varit. Redan 1975, dvs som 50-åring, drabbades han av en hjärnblödning som läkarna var säkra på att han inte skulle överleva. Men mot alla odds levde han ändå vidare. Och fick leva ända till han avled som 86-åring. Men han hade svårt att tala och att minnas.

Under hela hans 36 år långa sjukdomstid vårdades och stöttades han av sin hustru Ulla som han alltså var gift med i över 60 år. Det är i vår moderna tid något helt enastående och ovanligt.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

tisdag 24 mars 2009

Lyxhustru

Donkeyman måste börja dagens artikel med att beklaga att han inte har skrivit en rad på 14 dagar. Detta beror helt och hållet på att Donkeyman har saknat inspiration. Den lediga tiden har använts till att dricka öl och till att läsa en massa. Och till att ladda batterierna.

Ett stort tack till de av läsarna som har mailat och undrar om Donkeyman har smällt av eller dragit sig tillbaka. Men så är inte fallet. Han har ställt upp på jobb på morgonen ungefär som en ståndaktig tennsoldat och utfört sina uppgifter. Det är bara inspirationen att skriva som har fattats. Men i dag är den tillbaka igen.

Så över till dagens artikel:

Som behandlar veckans "superstar" i Svensk press. Grevinnan Marie Douglas. Som egentligen inte har gjort något som helst minnesvärt bortsett från att hon under några få år har varit gift med en snubbe som är 30 bast äldre och som heter George David. Dessutom är han tät så in i helvete. Och hela storyn går ut på att när paret skall skiljas så har hon bussat ett gäng av USA:s dyraste advokater på sin blivande ex-man därför att hon anser att han erbjuder alldeles för tunnt med stålar i ersättning för skilsmässan.

Han erbjuder nämligen bara 288 millar medan hon vill ha 800. Motiveringen är att hon behöver så mycket för att uppehålla sin levnadsstandard. Som innebär att hon behöver 430.600 spänn för att överleva. PER VECKA. Vilket redovisas offentligt.

Donkeyman upplever det som mycket stålar. Han har själv genom åren avslutat några förhållanden. Vilket har skett genom att "han och hon" har tagit sina pinaler och dragit vidare i livet. Bortsett från en gång när de delade lika på det hela. I siffror räknat. Donkeyman tog över skulderna och hon behöll tillgångarna. Vilket i belopp räknat var ungefär lika mycket.

Detta är Marie Douglas veckobudget som den uppges i pressen:

Lägenhet i New York - 81 lakan
Hus i USA - 70000
Lägenhet i Stockholm - 40000
Hus i Falsterbo - 35000

Det vill säga bara i boende kommer hon upp i långt över 200 lakan i veckan.

Bil - 2800
Mat - 2900
Limousine - 5700
Pälsförvaring - 1350
Tvätt - 5300
Möbelförvaring - 2000
Kläder - 37000
Skönhet och Hygien - 8000
Nöje och Restaurang - 12000
Sjukgymnast - 3700
Personlig tränare - 2000
Hästvård - 12800
Välgörenhet - 28000
Gåvor - 18000
Tidningar - 250
Resor - 65000
Revisor och Advokat - 16000

Donkeyman konstaterar ju raskt att "dama" måste leva ett trist och tråkigt liv eftersom Nöje och Restaurang samt Mat utgör i grova slängar 3% av hennes budget. Medan Donkeyman glatt bränner i vart fall 30% om inte mer av disponibla intäkter på motsvarande konto.

Så finns det ett konto som Donkeyman slår med god marginal. Hon använder nämligen 250 spänn i veckan på tidningar. En löjligt låg siffra. Något som Donkeyman tolkar att hon antagligen är helt Amerikaniserad. Det vill säga verksamhet i form av läsning av tidningar, tidskrifter och böcker upplevs som onödigt. Hon kan knappast räknas in bland de intellektuellas skara. Men man behöver ju inte heller vara intellektuell för att bränna upp bort mot en halv mille i veckan.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

tisdag 10 mars 2009

Valutaskojare

Genom tiderna är det många skojare som har livnärt sig på att handla med olika valutor. Och gjort grova pengar på detta. Ett hantverk som blivit lite svårare genom Eurons införande.

En av de mer kända valutaspekulanterna är George Soros som för bara 20 år sedan bidrog till att sända den Svenska kronan i botten och som därigenom indirekt bidrog till att knäcka hundratals Svenska företag. I inledningen till Donkeymans tidigare artikel: Goda Rådgivare kan läsaren se hur när han själv var att ramla i samma fallgropen. Den gången. En fallgrop han redan varit i en gång tidigare.

Medan herr Soros blev störtrik på en radda med liknande operationer.

När Euron spreds genom Europa var det hundratusentals valutahandlare och växelkontor som fick skruva ned skylten och finna sig något annat att livnära sig på.

Men Donkeyman har aldrig lyckats göra fem flata öre på valutahandel. Däremot har han förlorat en dj****a massa spänn när valutorna har rört sig åt fel håll.

Den gången som USA släppte guldmyndfoten till exempel. Då hade dalern stått i 5,17 så länge man kunde minnas. Men så finansierade den Amerikanska regeringen VietNamkriget genom sedelpressarna i stället för genom skattebetalarna. Därför att annars hade det aldrig blivit något VietNamkrig. Amerikanska skattebetalare är nämligen allergiska mot skatter.

Men också den gången hade USA en korthusliknande ekonomi. Man garanterade dollarns värde i guld. Medan den verkliga dollarkursen var lägre än guldpriset. Vilket Frankrikes dåvarande ChefsAyatollah Charles de Gaulle insåg och beordrade inköp av stora mängder dollar till förmånlig kurs. Som så växlades tillbaka till guld efter en betydligt bättre kurs. Och så sålde man guldet och köpte nya dollar för pengarna. Men då fick man fler dallrar än man började med. Som man kunde köpa ännu mer guld för. Och så vidare. Och samtidigt dränera Fort Knox, dvs den Amerikanska statskassan. Något som antagligen herr de Gaulle inte såg som någon nackdel.

Men Yankees satte stopp för den trafiken. Och släppte guldmyndfoten. Varvid dalerna över natten rasade ett par spänn.

Något som drabbade Donkeyman som just då satt på en rejäl trave med "greenbacks". Som var intjänade på hårt arbete ute på de sju haven. Och Donkeyman såg sin potentiella ölkassa reducerad med 40%. Eller si så där 50 lakan, vilket var mycket pengar för en ung och lovande man den gången. Å andra sidan var inte Donkeyman ensam om sin olycka. En stor mängd nationer i den tredje världen hade sina tillgångar i just dollar och såg dessa plötsligt gå upp i rök.

Och nu upplever Donkeyman en "deja vue" - situation. Sent i höstas gjorde han upp om ett kontrakt med arbete i Sverige över vintern. Den gången stod SEK i 0,93 mot NOK. Men i dag tre månader senare står Svensken i 0,77 mot Norsken. Vilket betyder att Donkeymans lön har sänkts med 18 procent. Därför att Donkeyman bor i Norge och har en stor del av sina utgifter i Norska Oljedollar.

En förlust som Donkeyman kan tacka alla som röstade nej till Euron för.

Euromotståndarna har sett till att den som i dag tjänar Svenska kronor håller på att hamna i ett fängelse. Man har inte råd att åka ut ur landet. Medan den som tjänar Euro, Daler, NOKar eller något annat kan åka till Sverige och leva gott.

Och Donkeyman har än en gång torskat i lotteriet med valutor. Medan Eurons motståndare har fått precis det som de röstade på. En krona som håller på att gå rätt i dass. Tack skall ni ha .......

PS. Skyll inte på Donkeyman. Han röstade Ja. Och tycker att det var en dj****a oflax att han inte vann.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

fredag 6 mars 2009

Isbrytning

Nedan visas det stolta fartyget "Kämpe" där "yours truly" tillbringar sina dagar under denna vinter. Och trots den tämligen milda vintern har hästkrafterna fått bjuda till vid några tillfällen.

Donkeyman har för övrigt ett förflutet i samma fartyg. För ganska exakt 20 år sedan tillbringade han en period ombord som maskinchef. Den gången gick hon som timmerbogserare sommartid och som hamnbåt i Husum vintertid. Men sedan dess har skogsindustrins råvaruflöden förändrats så timmerbogseringen är historia.

Sedan är det en annan sak att skulle man ha vidarefört kunskapen fram till i dag så skulle flottläggning och bogsering av virket efter stormen "Gudrun" ha inneburit enorma besparingar. Inte bara i form av betydligt billigare transport utan också därför att man skulle ha undvikit en gigantisk kapitalförstöring hos en råvara som nu till stor del tillåtits att ruttna bort. Men det är en helt annan historia.





"Kämpe" är alltså i dag en hamnbogserare och isbrytare. Vilket betyder att vi håller hamnen och farleden ut "till havs" öppen för is. Husum är en hamn med relativt stor trafik som tillgodoser Husum Fabriks behov av transporter. Ut går färdigt papper, pappersmassa och sågtimmer. In kommer skogsråvara, olja och diverse kemikalier. Vi snackar om si så där 4-500 anlöp om året.

Bastrafiken utgörs av de stora ro/ro-fartygen "Viola Gorthon", "Helena", "Östrand" och "Obbola". Dessa går på tidtabell från Holmsund, Husum, Tunadal och Iggesund. Destinationerna är Tyskland och England. Men dessutom kommer det en del mindre bulkbåtar med råvara samt olje- och kemtankers.

När hamnen är islagd behöver alla dessa assistans. Dels för att komma till kaj därför att "thrusters" inte orkar trycka samman isen som samlas innanför fartyget. Men de behöver också hjälp att vända inne i den relativt sett trånga hamnen. Av samma skäl - thrusters orkar inte pressa runt fartyget genom isen. Och ibland behövs hjälp med att komma igenom isvallar som samlas i farleden in. Ovanpå detta sätter vi tidvis ut lotsar eller hämtar av dem.

Sedan har vi en del andra arbetsuppgifter för hamnen och fabriken. Men det går vi inte in på här.

Husums hamn är helt öppen för vind och sjö vid vissa vindar. Samtidigt är hamnen trång. Därför behövs ibland bogserbåtsassistans även vid isfria förhållanden. Utan en båt á la "Kämpe" går det inte att ha kontinuerlig trafik där.

Issituationen här styrs inte bara av temperaturen. Vind och ström har också mycket att säga. Blir det frånlandsvind kan hamnen vara isfri även om det är 15 grader kallt. Bortsett från nyis då. Och blir det vind mot land kan hamnen bli helt fullpackad även om det är många plusgrader. Och så länge iskanten inte kommit längre söderut än just söder om Kvarken så blir det gärna en ismassa som åker fram och tillbaka med vind och ström. Vid Västlig vind hamnar den i Finland, Vid Nordlig åker den söderut, Vid Sydlig hamnar den i Husum och i Kvarken och vid Ostlig hamnar den utmed Svenska kusten - bland annat i Husum.

Förra veckan avslutades en lång period med kraftiga minusgrader. Nattemperaturen låg generellt på -15 eller mer i flera veckor. Detta avlöstes av en mildare vädertyp. Sedan slutet av Januari hade vi haft flera assistanser var dag. Men så slog vinden om och det mesta av isen utanför hamnen försvann i loppet av några timmar.

Onsdag 25/2 (-3 på morgonen / 0 på kvällen)
På natten hade merparten av isen utanför Husum drivit bort. På eftermiddagen gick vi ut och bröt loss den is som i inloppet till hamnen. Någon timmes körning kors och tvärs fick hela "kakan" uppslagen i flak, lossbruten från stränderna och satt i rörelse ut i havet. Som en gåva till Finnarna. Vi fortsatte in i själva hamnen och "tömde" även denna. Bland annat genom att ligga stilla i vinklarna mellan kajerna och låta propellern fungera som strömbildare. När vi tog kväll hade vi isfri hamn och isfri farled.

Torsdag 26/2 (-5 morgon / -1 kväll)
Vi låg stilla hela dygnet. Isfri hamn och sjöfarten kunde fungera utan problem. Använde dagen till att leta efter luftläckor i styr- och reglersystemet ombord samt till ett projekt jag jobbar med som går ut på att göra nya översiktsritningar över alla system ombord. De existerande är utslitna och dåliga. Många system har också blivit modifierade genom årens lopp.

Promenad bort till butiken för att handla och ta ett par öl på den lokala pizzerian på sen eftermiddag.

Fredag 27/2 (-3 morgon / -2 kväll)
Fortsatte med att göra ritningar. En mängd med "forskningsarbete" för att bena ut detaljer i rörsystemen. Diverse städning i maskin. Sent på kvällen vände vinden mot land igen.

Lördag 28/2 (-12 morgon / -5 kväll)
På morgonen var hamnen var fylld med nyis som fryst ihop under natten. En "isspaningstur" upp på taket till största ångpannan i fabriken visade att det samlat sig ett tjockt istäcke utanför inloppet. Finnarna tackade för lånet och hade lagt på lite extra som ränta. Tankbåten "Fembria" ligger inne men skall avgå först på söndag. En liten kemtanker väntas in under natten och behöver helt säkert assistans. Nattjobb väntas alltså. Risk för att det kommer i konflikt med hockeyn i Ö-vik på kvällen. Check på AIS ger vid handen att det nog skall klara sig.

Klockan 13 ändrar man plötsligt avgångstiden för "Fembria". Den skall avgå omedelbart till Kaskö. Vi smäller igång och bryter upp hamnen så den kommer ut från kaj. Så går vi framför henne så hon kan följa efter i vår ränna. Men ett packisbälte på någon sjömil hade samlat sig utanför inloppet. Då klarade den inte längre att följa oss. Alltså blev det "pushing". Det vill säga vi sätter stäven rätt i aktern på båten och trycker på. Snart var hon genom bältet och kunde fortsätta färden på egen hand.

Kvällen medförde ett besök på "Swebank Arena" för att se MoDo - Södertälje men efter matchen var det dags att åter träda i sjöfartens tjänst.

Klockan 23 ankom nämligen "Annette Essberger". Vi följde den på AIS och när den kommit lagom nära gick vi ut för att möta den utanför packisbältet. Satte ombord lots och bröt ränna inåt. Efter lite pushning fick vi in den så den kunde följa oss in till hamnen. Den kom sedan relativt enkelt till kaj.

Söndag 1/3 (-7 morgon / -3 kväll)
Klockan 13 uppenbarade sig "Viola Gorthon". Under kaffedrickning hade vi följt dess färd från Holmsund på AIS men den har ju betydligt mer power att komma med än de små tankbåtarna så den tog sig i vart fall fram för egen maskin. Vi gick ut, satte ombord lots och följde dem in. Här blev det problem med att komma in till kaj. De låg i ro/ro-läget på akterspring med fören 30-40 meter från kaj så gick vi in mellan dem och kajen och agerade strömbildare. På några minuter var isen utspolad och deras "bowthruster" orkade pressa in dem.

När "Viola" var väl förtöjd gick lotsen över till "Annette Essberger" som var klar för avgång. Ut från kaj gick relativt enkelt men när den kom till packisbältet blev det värre. Först plockade vi av lotsen men sedan var det dags för seriös isbrytning. "Violas" ränna hade redan gått samman och dessutom drivit norröver ut ur farleden så vi bröt framför "Annette". Men ganska snart klarade de inte av att följa oss. Alltså var det dags för "pushning". Men sista kabellängderna ut ur isbältet orkade vi inte "pusha" dem framöver. Alltså gick vi framför dem, bröt en bit ränna, vände, gick tillbaka bakom och "pushade" och så vidare ända tills vi fick ut dem. De hade destination Oulu så där blev det mycket isbrytarhjälp innan de var framme.

Vid 18-tiden var det dags att parkera och dricka mer kaffe. Och väntan på att "Viola" skulle avgå. Klockan 23 var det dags. Ut igen, bryta lite runt dem. Vänta till de kom ut från kaj. Samt slutligen trycka runt deras stäv så de vände runt inne i hamnen. Sedan gick vi före dem ut. Men nu hade det tunga artilleriet infunnit sig. "Frej" låg utanför och hade dragit upp en ränna bred som en halv Norrlandsälv så efter att ha hämtat lotsen var det direkt till kaj.

Måndag 2/3 (+1 morgon / +1 kväll)
Började dagen med veckoservice på de olika maskinerierna. Därefter kaffedrickning och kallprat tills klockan blev 14. Då var det dags att gå ut och möta "Obbola". Som kom från Holmsund med "Frej" framför sig. Det var "bara" att sätta ombord lotsen och gå in till hamn och rensa ut ro/ro-läget. Relativt enkel förtöjning. Men nu hade vinden vänt igen. Och eftersom "Obbola" skulle fortsätta söderut gick "Frej" tillbaka mot Umeå i stället för att invänta avgången.

Kl 21 var det dags att gå ut igen. Denna gång skulle "Obbola" ha sig en tryck på stäven så den kom runt. Så var det att följa med ut och hämta av lotsen. Nu var isen nästan helt väck. Den hade åkt längre norrut. Däremot hade det blivit en ganska rejäl dyning som brutit upp det som låg kvar utmed stränderna.

Tisdag 3/3 (+1 morgon / +1 kväll)
Ingen sjöfart i dag. Och isen hade nästan försvunnit igen. Klappade hästkrafterna och utförde lite småplock på förmiddagen och tog så en liten "bytur" på eftermiddagen. Handlat lite småsaker och varit inom ett sjapp för några pilsner. Tillbaka med bussen på sena eftermiddagen.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,