onsdag 16 maj 2012

Harrison

ITV / UK
Longitude
Granada Film Production, UK
DVD

Dava Sobel
Longitude
Harper Perennial, UK. First edition 1995, latest 2011


Jonathan Betts
Harrison
National Maritime Museum / Royal Observatory, Greenwich First 1993, latest 2007

R.T. Gould
The Maritime Chronometer 
Potter, London 1923 

Donkeyman läser "The Guardian" Dagligen och "The Observer" på Söndagar. Därmed uppmärksammade han för några veckor sedan att den underbart vackra clippern "Cutty Sark" åter hade öppnats för allmänheten efter den förödande branden för några år sedan.

"Cutty Sark" ligger i Greenwich och det är på ett sätt "hemmabana" till Donkeyman. Han har gått ett antal maritima kurser på University of Greenwich och därför vistats i trakterna vid upprepade tillfällen. Och då är det en självklarhet att besöka såväl Royal Observatory som the National Maritime Museum. Notaterna om "Cutty Sark" och nostalgin fick Donkeyman att leta lite i hyllorna och leta fram en "rulle" som har samlat damm i flera år. En DVD som innehåller en TV-serie som ITV gjorde för kanske 10 år sedan. Den består av fyra program om tillsammans drygt tre timmar.

De här tre timmarna fick Donkeyman att återvända till bokhyllan och leta fram två böcker som också har samlat damm alldeles för länge. Ny läsning alltså och det här har fått Donkeyman att glömma nattsömn och allt annat och bli totalt fascinerad.

De ovan listade fyra verken är välkända och viktiga standardverk för alla som är intresserade av "Horology". Vilket är en vetenskap som inte på något sätt har att göra med damer av tvivelaktig karaktär. Det är ett finare ord för läran om urverk och klockor.

De här böckerna och den här "rullen" borde vara obligatoriskt studiematerial för alla som har ett mer ingående maritimt intresse. De skildrar ett sällsamt livsöde och en livslång forskargärning hos en man som betydit mer för sjöfarten och världshandeln än få andra.

Det var ju så att redan för tusentals år sedan kunde sjöfarare fastställa ett fartygs latitud. Det var till exempel så Vikingarna kunde segla ut från Norge och hitta Island. Gång på gång. Man klarade att fastställa latituden. Kunde man bara hålla sig på den så kunde man inte heller missa Island. Men drevs man ur kurs och tog sig tillbaka till rätt latitud så kunde man inte avgöra om man redan passerat Island och befann sig mellan Island och Grönland. Eller om man inte hade hunnit fram och befann sig mellan Norge och Island.

För att avgöra den saken måste man kunna fastställa longituden. Och det fanns det inte någon metod att göra. Detta problem sökte vetenskapsmän att lösa i hundratals år. Utan framgång. Med tiden fann man en metod att mäta vinklarna mellan olika himlakroppar. Efter en mängd matematik kunde man klara av att räkna fram longitud. Men trots att man utvecklade sextanten så var det inte någon praktiskt användbar metod.

Den metod som skulle fungera vore om man kunde konstruera en klocka som var tillräckligt exakt. En klocka som kunde vara ombord i ett fartyg i många månader utan att dra sig för mycket. Under det tidiga 1700-talet ansågs detta som en omöjligt uppgift. Redan i mitten av 1500-talet hade det Spanska kungahuset utlyst ett pris till den som kunde lösa "The Logitude Problem". År 1714 utlyste det Engelska Parlamentet ett pris på hela 20,000 Pund till den som kunde lösa samma problem. Vi talar då om en summa som motsvarar över 2 miljoner Pund i dag. Detta var helt enkelt den tidens största vetenskapliga utmaning.

DVD:n och böckerna handlar om mannen som löste problemet. En enkel snickare från Lincolnshire på den Engelska landsbygden. John Harrison var hans namn. Harrison var redan tidigt ett "tekniskt snille" och han konstruerade en mängd med ting. Redan i ungdomen var han intresserad av klockor och helt självlärd konstruerade han större klockor av Pendyltyp. Men det som är fascinerande är att de här klockorna byggdes helt i trä. Och redan här löste han problemet kring hur man skulle bygga lager som inte behövde smörjning. Han byggde också in kompensation för temperaturvariationer.

I det här sammanhanget skall man minnas att en klocka som drog sig med en minut per dag var en sensation. Harrisons klockor var redan då betydligt mer exakta. När han närmade sig 40-årsåldern gav han sig in i kampen om "The Longitudinal Prize".

Jag skall inte gå in i handlingen mer än så här. Under åren 1728 - 1750 konstruerade han tre gigantiska kronometrar som kallas H1, H2 och H3. Som provades till sjöss och visade sig vara väl fungerande. Men problemet låg i att få fram något som kunde få allmän användning.

Om de tre första kan sägas vara en rak utvecklingskedjan så blev den sista H4 kronan på verket. Där drog Harrison slutsatserna från de tre första klockorna och byggde en betydligt mindre klocka som påminner om ett förväxt fickur. Den var färdig 1759 och kan betecknas som det viktigaste urverk som någonsin konstruerats. Den konstruktionen var utgångspunkten från alla mekaniska klockor ända fram till dess det elektriska uret uppfanns.

H4 testades vid två resor tur och retur Västindien. Vid den andra resan visade det sig att under en två månaders sjöresa hade uret enbart dragit sig 39,2 sekunder. Men nu gällde det också att kunna producera fler klockor för att den skulle kunna få allmänt bruk till sjöss. Den första kopian byggd av en klockmakare vid namn Kendall användes av James Cook på hans första upptäcktsfärd till Pacific. Medan Harrisons nästa testades av King George III under en längre period.

År 1774, det vill säga efter mer än 45 års arbete tilldelade det Engelska Parlamentet "The Longitudinal Prize" till John Harrison. Sedan gick utvecklingen fort. Andra urmakare tog över utvecklingen och utvecklade den maritima kronometern i en form som kunde massproduceras och som ända fram till helt nyligen var det viktigaste hjälpmedlet för en navigatör på de stora haven.

Men historien är inte slut där. DVD-n har en parallell historia om en Engelsk Sjöofficer "Lieutenant-Commander" Rupert Gould. Denne fann Harrisons gamla kronometrar i ett magasin. De hade stått där i närmare 150 år utan tillsyn eller vård. Gould var nu inte vem som helst. Han var en entusiastisk amatörurmakare och han skrev en bok som heter "The Maritime Chronometer". Den boken är än i dag nästan 90 år senare oöverträffad som det absolut bästa och mest insiktsfulla verket om just Maritima Kronometrar. Ett verk som också låg som grund för alla läroböcker i "Kronometerlära" som plågade Sjökaptensstuderande långt in på 1980-talet. (Gissa vem som har den i sin samling ....)

Men trots detta betydelsefulla verk är det en helt annan ting som för Gould till historien. Han använde nämligen resten av sin levnad (25 år) till att renovera och återställa Harrisons Maritima Klockor till driftdugligt skick. Och att föreläsa om dessa. Resultatet av Goulds arbete är att vi än i dag kan resa till Greenwich och se dessa fantastiska innovationer ticka och gå. Det vill säga H1, H2 och H3 går medan H4 inte är i gång trots att den är fullt funktionsduglig. Detta därför att Harrison i denna ersatte de smörjfria lagren med lager av ädelstenar. Som tål några hundra års gång men som förr eller senare skulle ta slut. Därför har man beslutat att låta den stå stilla.

Donkeyman rekommenderar alla sjöhistoriskt intresserade att studera Harrison. Materialet finns till exempel på Amazon.co.uk.  Börja med att se på DVD:n. Den är minst sagt dramatisk och lärorik. Läs sedan Sobels bok som TV-serien baserade sig på. Som tredje steg bör man ta Betts bok som innehåller en mycket bra populärvetenskaplig skildring med fina illustrationer som förklarar de olika kronometrarnas konstruktion och funktion.

Sedan måste man påpeka att som en "biprodukt" har en del av Harrisons innovationer fått användning inom andra områden inom tekniken. Även i modern tid. En av dessa är bimetallen, det vill säga två olika metaller med olika egenskaper vid uppvärmning som har fästs ihop. Den har en stor betydelse för temperaturkompensationen hos hans tidiga kronometrar. Och i dag bortåt 300 år senare sitter en bimetall i nästan varje termostat. Snacka om att vara innovativ.

Men Donkeyman måste göra ännu en liten utvikning. Alla som har seglat styrman ute på de stora haven fram till si så där 1980 har också lärt sig att kontrollera och bokföra "kronometerståndet". Men hur gjorde man det. Den som reser till Greenwich kan studera den "tidkula" som har varit i dagligt bruk sedan 1833. En kula som hissas upp i en mast och som fälls exakt klockan 13.00 pm. Men för att se en fungerande tidkula behöver man inte resa till London. Det finns en sådan i tornet på den gamla Sjöbefälsskolan i Stockholm. Som också fungerar dagligen. Sådana fanns på väl synliga platser i nästan alla världens hamnar. Men blev med tiden ersatta av radions tidssignal.

Hur som helst. Se DVD:n, läs böckerna och tag en tur till Greenwich. Donkeyman garanterar. Ni blir fascinerade.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

lördag 12 maj 2012

Lördagmorgon


Vad är så detta??????

Donkeyman måste "äckla" sina läsare lite grand. Han har varit ytterligare ett par dagar uppe i Finnmarken. Närmare bestämt på jobb i Honningsvåg. Men för en knapp timme sedan. Klockan 0600 klev han ombord på Hurtigruten för resa tillbaka hem till Tromsø. Och det är en härligt vacker Lördagsmorgon. Nästan spegelblank sjö, solsken, varmt och allt annat som skall till för att skapa en vacker dag.

Donkeyman har parkerat sitt bagage på "lugaren" och satt sig till rätta i båtens café. Kvällen och en del av natten tillbringades på ortens "lokaler". Det vill säga först "Corner" och sedan "Nøden". Där han och hans kompisar förtärde en myckenhet av pilsnerdricka. Så nu ombord på Hurtigruten väntar hytten där han skall sätta sig på hela ryggen och dra filten över sig.

MEN FÖRST EN ANSTÄNDIG FRUKOST. Så klockan 06 05 beställde den gamle in ovanstående frukost. Bestående av en räkmacka och ett styck "drilsnerpicka". Som skall efterföljas av en i andra benet och så en i det tredje. Innan det är dags att törna in och ta sig en riktig "långsovning".

Och så sitter han och blir nostalgisk. Över de gånger "in the good old days" när Donkeyman gjorde Stockholms skärgård osäker. Och hade tidiga morgonresor med skärgårdsbåtarna enbart för att komma i åtnjutande av det goda ölet. Till exempel på morgonturen med "Sjögull" mot Stocholm där man kunde cykla till Norrsund, gå ombord med cykeln och sätta sig ned samt "dra några bira" för att hoppa av i Glyxnäs och cykla hem igen. Det var en övning som i skärgården kallades "att slussa".

Vilket gamla skärgårdsbor gjorde på ångbåtarna. En Möjabo klev gärna på vid Långvik, slank ned i försalongen, drog några bira och klev av vid Möjaström. Och då hade klockan inte ens rundat sex på morgonen. Därför känner Donkeyman en viss nostalgi av att kunna klämma en bira på Hurtigruten just efter sexslaget en Lördagsmorgon i nådens år 2012. Och sedan får "renlevnadsfolket" dra åt helvete och tycka vad faaaaan de vill.

onsdag 9 maj 2012

Hurtigruten

Donkeyman har ju slutat sitt engagemang i Husum och jobbar i stort sett enbart i NordNorge igen. Vilket har ledit till ett antal resor med "Hurtigruten". Senaste veckorna åkte han först med "Finnmarken" från Molde till Trondheim. 

Och här har vi en bild av  "Finnmarken" vid kajen i Trondheim.












Och förra veckan så reste Donkeyman med NordNorge från Tromsø till Honningsvåg för ett tvådagarsuppdrag. Retur med Wideroes Flygbolag, som innebar inställt flyg med Busstransfer till Lakselv och ett annat flyg till Tromsø. Men det är många år sedan som Donkeyman har rest landsvägen från Honningsvåg till Lakselv så det var en liten turisttur i sig själv. Synd bara att det fanns jobb som väntade.






I kväll sitter Donkeyman på "Finnmarken" igen för färd till Honningsvåg. Här fångad med "Ishavskatedralen" i bakgrunden. En bild som Donkeyman själv blev ganska nöjd med. Och på Lördag blir det retur samma sträcka.




Och här har Donkeyman lyxat sig med en rejäl trerätters i stora matsalen. Detta är huvudrätten bestående av grillad torrfisk. Kanongott för att säga det milt. Samt en panna rödtjut till torsken. Förrätten var soppa och efterräten någon sorts chokladtjosan. Som också var god. Och nu sitter han uppe i baren och bloggar lyssnandes till en pianokliare.

Och just nu är det världens häftigaste solnedgång. När solen är som en stor röd boll som sprider sig över hela horisonten som också är apelsinröd. Klockan är 2300 och vid Ettblecket så kommer solen upp igen minst lika spektakulärt. Om någon vecka så är det midnattssol. Nu börjar livet i NordNorge....

tisdag 1 maj 2012

En Helgbetraktelse

Nu är det sent på kvällen den 1. Maj. Som alla andra goda Svenskar firade Donkeyman Valborgsmässoafton i går. Och som alla andra goda Svenskar riktade han ett stort tack till Sossarna som sett till att det är Helgdag på "Dagen Efter". Vilket har möjliggjort för Donkeyman att vila den gamla kroppen precis hela dagen.

Det var värre när han var politiskt troende en period i sin förvillade ungdom och tvingades gå upp tidigt på morgonen "Dagen Efter" och demonstrera. Tillsammans med tusentals andra troende i varierande stadium av bakrus gick han genom staden för att manifestera enighet och kampvilja. Eller något sådant. För att sedan avvika från mötet så snart så kunde ske med bibehållen värdighet för att skölja ned dammet med en "pill kalsner". Eller två.

Men i dag har det enbart varit en dag för eftertanke. Därför att i dag är första dagen i Donkeymans nya liv. Han har börjat på nya och bättre liv många gånger men just nu är det ett markant skilje som ägt rum.

Bakgrunden är i korthet:

Donkeymans hustru avled i Cancer för en del år sedan. Fram till dess jobbade han som inspektör på rederikontor och hade inte lust med något annat. Men när världen föll samman runt honom på det sättet så behövde han en paus. Som han tog genom att köra droska och driva konsultverksamhet inom sjöfart. En verksamhet som utvecklade sig till bortåt två heltidsjobb samtidigt.

Med tiden hittade han en ny Prinsessa och hon hade ett absolut önskemål om en nystart i något annat land. Gärna Sverige. Så när Donkeyman fick fingrarna på ett bra och välbetalt "nedtrappningsjobb" i Husum (utanför Örnsköldsvik) så slog han till och klippte banden till både droskan och de flesta av kunderna inom konsulteriet. Han skulle bara etablera sig lite i Ö-vik så skulle hon flytta efter.

Olika omständigheter gjorde att Donkeyman blev pendlare i nära ett år men då var flyttplanerna och det mesta i "box". Varvid Prinsessan blir sjuk och avlider. Hastigt men inte lustigt. Då tappade Donkeyman luften helt. Flyttningen inställdes och han begravde sig i arbete. Ett heltidsjobb i Husum och ett heltidsjobb som Konsult. Vilket blev för mycket. Bägge jobben blev inte skötta helt och hållet som de borde. Utan att uppdragsgivarna klagade.

Donkeyman upplevde att Husum nog var lite för trångt för honom. Ett "nedtrappningsjobb" till att vara en liten kugge i ett stort maskineri var inte heller inspirerande. Även om det var aldrig så väl betalt. Så när hans största uppdragsgivare erbjöd en radikal utvidgning av uppdraget till att motsvara i princip heltid slog han till. Omgående.

Då uppstod nästa problem. Att avveckla Husum med heder. Så han sade upp kontraktet med den klausulen att han stannade till dess de hittat någon ersättare. Vilket visade sig ta bortåt ett år. En period som Donkeyman troget har knegat på och längtat efter att den skall ta slut. Men verkligheten är ju sådan. Det finns en mängd arbetslösa i Sverige, men det finns väldigt få som har kvalifikationer för de jobb som är lediga. Så samtidigt som det är arbetslöshet är det brist på arbetskraft.

Nu har den stora dagen kommit. I Söndags morse tog han farväl, lämnade kvar accesskort, nycklar, telefon och sådant. Samt satte sig på tåget till Narvik. Ett kort planeringsbesök på kontoret i går, en längre pubkväll (Det var trots allt Valborg) och en lång vilodag i dag. Han har faktiskt inte ens klätt på sig ännu fast klockan är 22.

I Morgon börjar Resten av Donkeymans Liv. På ungefär samma ruta som han befann sig för 10 år sedan. Fast utan Hustrun och utan Prinsessan. Men med action och nya utmaningar varje dag. Och en telefon som ringer vid dygnets alla timmar och rapporterar om tråkigheter som inträffat på fartygen. Som alldeles nyss när han fick besked om en turbin som dess värre funnit på att ta kväll.