söndag 26 juli 2015

Svineri

Norge har två stora exportnäringar. Som har bidragit till landets välstånd de senaste åren.

Oljenäringen har pytsat in stora lass med kulor till den Norska Staten. Samtidigt har den varit under kraftig debatt från miljöhänsyn. Miljövännerna har sett stora problem och krävt kraftfulla reduktioner och reformering av näringen. Utan framgång. Men nu tycks detta ske alldeles av sig självt i takt med att oljepriset rasar. Och bara något halvår efter att det verkligen kom på sin spets så har man redan lagt ned i stort sett all framtidsinriktad verksamhet i form av projektering och investering.

Den andra näringen är Fiskeriet. Som kan delas på vanligt klassiskt Fiske och Fiskodling. Här har miljövännerna haft den rakt motsatta åsikten. Man slår sig för bröstet och skryter över hur bra den Norska näringen är (i jämförelse med alla andra). Samtidigt upplyser man gärna om hur miljömässigt förkastlig EU-delen av Fisket är.

Men nu börjar det krypa fram mer och mer information om Fiskodlingen. Information som inte är helt positiv. Snarare tvärtom.

Den här näringen har funnits i stor skala sedan ungefär år 1990. Bara de senaste 5 åren har exportproduktionen ungefärligen blivit tredubblad. Enligt Regeringens planer skall näringen sexdubblas under de närmaste 30 åren.

Vi talar här om en näring som har utvecklats i Norge och som i dag omfattar ungefär 1000 anläggningar där det står kanske 400 miljoner laxar. Det är också här i Norge som kunskaperna om hur man skall sköta detta finns.

Nu påpekar fler och fler miljövänner att här finns problem. Och då talar man om problem KING SIZE. Problem som har många beståndsdelar.

Till att börja med rymmer eller självdör ungefär 20% av laxen. Och rymningarna medför det problemet att de naturliga laxstammarna blir försämrade. Om vildlax korsar sig med odlad lax får man en avkomma som har betydligt sämre egenskaper för att överleva än vad "renrasig" vildlax har.

Sedan näringen vuxit sig stor har beståndet av vildlax halverats. Antalet älvar med bärkraftigt laxfiske har dramatiskt reducerats. 

Så har man ett annat problem i form av virus och parasiter. Som behandlas med kemikalier. Kemikalier som många beskriver som direkt skadliga. Och detta var behandling som knappast förekom för bara 5-6 år sedan. Men som nu har formligen exploderat.

De här kemikalierna har negativa effekter på de viltlevande arterna i närheten av de här anläggningarna. Till exempel räkor, hummer och krabba. Men också torsken drabbas. Vilket lokala fiskare vittnar om.

Läser man rapporter om "oppdrettsnæringen" kan man studera en hel katalog med sjukdomar som fisken drabbas av. Och som botas genom att tillföra diverse "godis" till anläggningarna.

En annan olägenhet är allt överskottsfoder och all fiskskit som faller till botten och som påverkar växtligheten på sjöbotten. Enligt uppgift motsvarar de här utsläppena i dag samma mängder som orenad kloak från 20 miljoner människor. I samma land som lägger ned stor energi på att kontrollera toalettutsläppen från fartyg.

Så tillför man diverse "godis" för att rengöra själva "fiskemerderna". "Godis" som innehåller en del ting som är totalt förbjudna att släppa ut i havet i länder som Sverige och Danmark. Bland annat går det ut ungefär 1000 ton koppar i havet efter den här behandlingen.

Då kan man börja undra om laxen som exporteras verkligen är hälsosam föda när den har exponerats för både det ena och det andra bara för att hålla den frisk. Kosten som de får består i huvudsak av sojaprodukter som är importerade. Knappast naturlig laxföda.

Det jag har skrivit ovan är liktydigt med att svära i kyrkan i detta land. Den officiella hållningen är att absolut allt är under kontroll och regeringen önskar att näringen skall expandera kraftigt. Det finns också en kraftfull lobby som har mycket goda förbindelser inne i både regering, departement och media. Det finns exempel på att både Minister och Departementschef är tunga ägare inom näringen. Kritiska frågor ställs knappast alls. Annat än av hårt kritiserade miljövänner.

Men- det finns en växande konkurrens. I framför allt Danmark har man utvecklat fiskanläggningar som är helt inslutna. En teknologi som har visat sig lönsam. Och som redan är en exportframgång. I detta nu bygger man anläggningar i Kina och andra platser där man över huvud taget inte har kunnat tänka sig att driva med sådant.

Varför i allsin dar sker inte motsvarande utveckling i Norge. Speciellt med tanke på att landet har en så hög svansföring generellt sett i miljöpolitiken.

Donkeyman som älskar konspirationsteorier har följande förklaring. Man har ägnat många år till att utveckla den existerande näringen. Nu ger den god avkastning. Man önskar slippa hålla fast vid sitt teknologiska försprång och hoppas tjäna grova pengar på detta i all framtid.

Men- Donkeyman tror att det inte tar lång tid förrän landbaserade anläggningar blir helt och hållet konkurrenskraftiga gentemot sjöanläggningarna. De har har stora driftkostnader redan som det är. Så tillkommer alla miljöproblemen som man kan hantera mycket enklare vid landbaserad drift. Lägger man sedan landanläggningen nära konsumenterna sparar man transporter.

Vänta några år till. Då har Norge ytterligare en krisnäring. Kvar står då enbart det vanliga traditionella Fisket som stor exportnäring. Och då blir det dåliga tider på den här sidan av kölen. "Wait and See".

Inga kommentarer: