Ett Lömskt Angrepp

Det är bara några dagar sedan som världen markerade 70-årsminnet av det Japanska angreppet på Pearl Harbor. Det gjorde också våra Svenska och Norska dagstidningar genom att publicera helsidor som berättade om händelserna. I likhet med i stort sett alla andra media.

Det var alltså tidigt på morgonen den 7.December 1941 som Japan genomförde två omfattande flygangrepp på den Amerikanska Stillahavsflottan i dess huvudbas på Hawaii. Själva händelseförloppet är så allmänt känt och har skildrats i så många tidningsartiklar, böcker och TV-serier att Donkeyman inte tänker använda den här artikeln till att skildra detta. En aldrig så enkel "Googling" för till ungefär hur mycket material som helst som detta legendariska angrepp.

Men Donkeyman tycker att det är väldigt märkligt att inte någon av "De Stora Bleckorna" kunde kosta på sig spaltutrymme för att sätta in anfallet i sitt sammanhang. Det är ju så att en militär aktion alltid har ett syfte. Ett ändamål. Man önskar att uppnå något. Vilket för övrigt också gäller varje Terroraktion. Varje Terrorist har ett Mål. Man önskar uppnå något.

Men för att gå tillbaka till "riktigt" krig så måste den historiskt intresserade alltid försöka förstå - "Vad ville man åstadkomma"? Och det tycker jag att media kunde ha berättat när man gav så mycket utrymme åt angreppet på Pearl Harbor.

Donkeyman skall i all korthet råda bot för detta. Det var nämligen så att angreppet var både logiskt och väntat. Det finns historiker som påstår att USA (=kretsen närmast president Roosevelt) medvetet lämnade Pearl Harbor svagt för att få in USA i WW2. Hur det är med den saken vet givetvis inte Donkeyman men han tror nog inte att man direkt sörjde i Vita Huset när det ägde rum. Rooseveldts administration hade i flera år i tysthet stödit Britterna och förberett USA för ett krigsinträde som presidenten ansåg vara oundvikligt.

Bakgrunden till Pearl Harbor är i korthet så här. Japan hade hela 1900-talet haft ambitioner att utvidga sitt territorium. Av ungefär samma skäl som Tyskland - brist på råvaror och brist på mark. Krig med Ryssland och upprepade konflikter med de andra grannländerna var äldre utslag av detta.

Redan fyra år före Pearl Harbor angrep man Kina och genomförde ett omfattande och framgångsrikt fälttåg där. Ett fälttåg som fortsatte med ett angrepp på det Franska Indokina (VietNam, Laos etc). Japan hade alltså erövrat enorma områden på det Asiatiska fastlandet.

Denna Japanska expansion oroade USA i högsta grad. Den Amerikanska politiken blev att genomföra handelsrestriktioner. Vidare fryste man Japanska tillgångar. Slutligen införde man fullt stopp i den Amerikanska exporten av olja till Japan. Vilket självfallet var ett hårt slag för den Japanska krigsinsatsen, man hämtade nämligen 90% av sin olja från just USA. Och man importerade nästan alla sina andra råvaror från USA:s närmaste allierade.

Detta satte självfallet den politiska och militära ledningen i Japan i ett svårt dilemma. I grunden fanns det egentligen bara två alternativ. Antingen avbröt man expansionen och fälttåget på det Asiatiska fastlandet. Alternativet var ett mer omfattande angrepp för att med våld skaffa sig tillgång till de råvaror man behövde. Japan valde det sista.

Men att angripa och besegra USA insåg man skulle vara en alldeles "för stor tugga". Det hade man inte resurser till. Däremot skulle man kunna lägga under sig merparten av länderna runt Stilla Havet för att få tillgång till de varor man behövde. Ett omfattande och överraskande anfall på bred front bedömde man sig kunna klara av. Men skulle detta lyckas måste man också ha skyddade transportvägar från Japan och över Stilla Havet. Nyckeln till detta var att neutralisera US Navy. Vilket man skulle kunna göra genom ett välplanerat anfall på deras huvudbas i Perl Harbour.

Det är också här som många skribenter menar att USA fick många indikationer på att ett anfall var förestående. Men man tog inte varningssignalerna på allvar.

Tanken var att ett framgångsrikt anfall skulle slå ut huvudparten av US Navy från Stilla Havet i 2-3 år framöver. Då skulle det stora Asiatiska fälttåget vara vunnet och ett nytt och starkare Japan skulle kunna hantera en återuppbyggd Amerikansk Flotta.

Detta ledde till en enorm planeringsinsats för en offensiv av aldrig tidigare skådad skala. Vi Europeer har ju lärt oss att det Tyska angreppet på Danmark och Norge, den så kallade operation "Weserübung" var ett militärt mästerstycke. Men i komplexitet var det småtterier jämfört med det som Japanerna nu skulle genomföra. Och man lyckades faktiskt märkligt nog dölja och hemlighålla sina avsikter. Angreppet kom som en blixt från klar himmel. Senare genomförde de Allierade två storstilade invasioner över sjön, dels mot Sicilien och dels mot Normandie. Men i bägge de fallen var sträckan över öppet vatten en liten bråkdel av det som Japan hade att passera i sin stora offensiv.

En tidig Decembermorgon angrep stora hangarfartygsbaserade flygstyrkor Pearl Harbor. Men samma morgon angrep stora styrkor också Malaya, Thailand, Hong Kong, Phillipinerna och ett antal viktiga strategiska små öar ute i Stilla Havet. En väldig operation av enorm styrka. Som man alltså lyckats hemlighålla så att den kom helt oväntat. Och i många fall blev försvaret bildligt talat taget "med byxorna nere".

Men läser vi historieböckerna så ser vi att Pearl Harbor angreps den 7.December medan de andra angreppen skedde den 8.December. Var verkligen Japsen så dumma att de lät alla andra få ett dygns varning för att hinna mobilisera? Självfallet inte. Svaret är helt enkelt att angreppet skedde samma morgon men datumlinjen går mitt i Stilla Havet, alltså är det samma morgon men med olika datum.

Något som faktiskt Donkeyman genom åren har sett att flera skönlitterära författare har missat. Man skriver när man skildrar angreppen mot till exempel Phillipines att "Dagen innan hade Japan angripit Pearl Harbor". Antydande att försvararna kände till detta och borde ha förberett sig. Vilket alltså inte var fallet.

Hur det gick sedan är allmänt känt. Angreppet mot Pearl Harbor åstadkom visserligen omfattande skador, men dess värre för Japan inte tillräckligt omfattande. Det spekuleras i krigsförloppet kunde ha blivit annorlunda om befälhavaren hade skickat iväg en tredje anfallsvåg i stället för att avbryta efter två framgångsrika anfall. Därmed tog US Navy "räkning till åtta" men reste sig och kunde fortsätta striden i full skala redan inom något halvår. Ett tredje anfall hade kanske resulterat i den "knock out" som var målet. Vilket givetvis hade underlättat den Japanska krigsinsatsen i åratal framöver.