En kvinnomisshandlare

Donkeyman har växt upp i en traditionell miljö och i en konservativ tid. Där fick han lära sig att kvinnor var "heliga". Budskapet var att den som bar hand på en kvinna borde utsättas för omgivningens förakt och bespottelse. En sådan person hade med rätta skaffat sig hela närmiljöns förakt.

En annan lärdom var att kvinnor skulle visas heder. Min gamla fader lyfte på hatten när han mötte kvinnor. Själv lärde jag mig från barndomen att alltid visa respekt. Vilket än i dag ett halvsekel senare tar sig uttryck i att Donkeyman alltid håller upp dörren för en kvinna. Han lämnar alltid över sin sittplats i en fullsatt buss eller spårvagn och han låter alltid en kvinna gå före genom dörrar. Han drar ut stolen och hjälper sin bordsdam till rätta på krogen. Kort sagt han är en uråldrig stofil som ådrar sig misstänksamhet hos dagens moderna feminister. Som tror att Donkeyman har skumma avsikter när han följer sin barndoms uppfostran.

Den här artikeln "triggas" av att vi har en landslagsspelare vid namn Alexander Gerndt som har visat sig vara kvinnomisshandlare. Något som i vart fall Donkeymans "manskretsar" alltid har hållits som något av det allra mest förkastliga som någon man kan ägna sig åt. I Donkeymans ungdom ansågs sådant till och med värre än att vara bög. Och det säger inte lite hos 40-talister.

Men inte desto mindre har Donkeyman genom livets gång stött ihop med många kvinnomisshandlare. Som givetvis har ådragit sig hans absoluta förakt. Men samtidigt kan inte Donkeyman undgå att förvåna sig över kvinnornas inställning. Kommer ni ihåg den gamla dryckesvisan "Riddare kring det runda bordet" ?  När man kommer ned till den örtonde versen så konstaterar visan att "kvinnorna älskar svin". Och Donkeyman kan bara konstatera att det verkar vara fallet.

Redan när Donkeyman var helt ung så upptäckte han att de skötsamma unga pojkarna inte stod särdeles högt hos sina kvinnliga klasskamrater. Eller bland kompisarna i kvarteret. Tvärtom. Det var grabbarna som gav fanen i skolan, som tidigt började dricka och som blev småkriminella som fick "brudarna". Den skötsamma skolpojken fick ligga ensam i pojkrummet och drömma om flickvänner.

I vuxen ålder noterade Donkeyman det samma. De kisar som bar sig åt som svin mot tjejerna var mest eftertraktade medan de som behandlade tjejer med respekt och som var skötsamma inte alls stod högt i kurs.

Med tiden upptäckte han att misshandlade hustrur ofta försvarade mannen därför att "han är så otroligt snäll och omtänksam - när han inte slår". En iakttagelse som Donkeyman är långt ifrån ensam om. Han har diskuterat saken med mängder av manliga kamrater som har precis samma erfarenhet.

Ett av de mest barocka exemplen kommer från en mindre stad där Donkeyman under en period körde droska. Det var en plats där i stort sett "alla kände alla". En av ortens andra droskisar var en känd kvinnomisshandlare. Han hade avverkat ett antal kvinnor som i början varit otroligt förälskade men som i slutänden kommit ut som misshandelsoffer från lasarettet.

Donkeyman handlade regelbundet i en liten lokalbutik just där han bodde och snackade och flirtade regelbundet med kassörskan. Så kommer en natt när han kör ett par unga tjejer från den lokala krogen. Och den ena strålar och berättar att hon är så glad för sin mammas skull. Hon har nämligen träffat en så trevlig kille som dessutom kör droska så jag bör känna honom. Och så berättar hon vem det är. Gissa två gånger ..... det är alltså kvinnobankaren. Där och då höll Donkeyman på att köra rätt ut i skogen. Men vad skall han göra. Skall han säga åt dottern att hon måste be modern att hålla sig långt undan den typen. Självfallet skulle vare sig mor eller dotter tro på honom, de skulle snarare tro att det Donkeyman berättade bara var ett utslag av svartsjuka. Varefter det han berättat skulle gå fram till kvinnomisshandlaren och så skulle det bara bli otrevligt .......

Så Donkeyman höll käft. Och tre månader senare låg kvinnan på sjukhus. Sönderslagen. Medan Donkeyman satt på sjappet och dränkte sitt dåliga samvete. Men samtidigt vet han av erfarenhet att han kunde inte ha gjort ett dj***a dugg åt saken. Samma typ har sedan dess hunnit "gå över" ytterligare ett stort antal kvinnor. Där flera av dessa har vetat om hans "track record" men trott att de skulle kunna "hantera honom" därför att han "är ju så trevlig".

Ibland undrar Donkeyman om kvinnor är id***er. Vad är det som gör att en känd kvinnomisshandlare blir så otroligt attraktiv medan vanliga hyggliga och snälla grabbar inte är det. Och varför får inte en sådan typ "fot i arschelet" eller en stekpanna i roten. Livet är inte så enkelt som det verkar.

Läs även andra bloggares åsikter om alexander gerndt, kvinnosyn, kvinnomisshandel, feminism