lördag 13 november 2010

Att sälja tvål eller politik

Det är spännande och intressanta tider för den som i likhet med Donkeyman har intresserat sig för "Sossologi", dvs läran om Socialdemokratins inre väsen.

Partiet har gjort en brakförlust två Riksdagsval i rad och nu skall ansvar fördelas. Historiskt sett har partier som gjort dåliga val förklarat det med en eller annan variant på temat: "Vi nådde inte fram med vår politik." Det vill säga vi har den bästa politiken men vi lyckades inte kommunicera detta till väljarna.

Enligt Donkeymans uppfattning är det nämligen stor skillnad mellan att sälja tvål och att sälja ett politiskt program. När man säljer tvål eller andra konsumtionsvaror försöker man göra en produkt som är vad köparna önskar sig. När man säljer politik försöker man övertala väljarna att stödja den egna ideologin.

I en idealisk värld har partierna sina olika program som speglar deras politiska ideologi. Och väljarna kan välja den ideologi som stämmer bäst ihop med de egna åsikterna. Valkampen går ut på att övertyga väljarna om att det är den egna ideologin som är bäst.

Analyserna efter valet går därmed ut på att förklara varför den ena eller den andra ideologin är mest eller minst populär hos väljarna. Samt varför det ena eller det andra partiet varit duktiga på att kommunicera sin ideologi.

Sedan har vi den "Amerikanska" valkampen. Där har man vänt på det hela. Man studerar vad väljarna har för åsikter och sedan anpassar man partiets program efter den kunskapen. Den som anpassar sig bäst vinner valet. Partierna säljer åsikter som man säljer tvål. Det avgörande blir maktinnehavet som är överordnat ideologin.

Detta är en metod som i alla år har ansetts som "ful" i Sverige. Partier som visat tendenser till att anpassa sitt program efter vad som är populärt hos väljarna har i alla tider skällts för att vara "populister". Vilket har ansetts som ytterst förkastligt.

Nu ser vi att Sossarnas eftervalsprocess börjar likna tvålförsäljning. Många debattörer vill att partiet skall sticka upp fingret i luften och se vilka åsikter som folket har. Och sedan skaffa sig de åsikterna så att man vinner nästa val.

Men först skall man klara av en rå maktkamp. Det håller på att utbryta ett "Rosornas Krig (2)". Där motsättningarna i stor utsträckning står mellan de Ideologiskt renläriga och de Pragmatiska. Eller Traditionalister mot Förnyare som en del kallar det. Förra gången den här kampen rasade var för 20 år sedan. Då vann de Pragmatiska kampen. Något som sedan ledde till att Göran Persson blev Partiledare och Statsminister. Och till att Mona Sahlin efterträdde honom.

I stor utsträckning är det samma människor som positionerar sig inför en ny maktkamp. Men spelreglerna är förändrade den här gången. Sossarna är en del av en större rörelse där LO spelar första fiolen. Och rörelsen har alltid hyllat enigheten. I god demokratisk ordning utses alla positioner till sådana som bevisligen är fullt lojala. Ombud på kongresser har filtrerats genom val i flera steg. Den enskilde medlemmen saknar helt och hållet inflytande. En sådan sak som öppna medlemsval till beslutande församlingar är helt främmande. Och öppen debatt förekommer i liten utsträckning på kongresserna. En Sossekongress är en manifestation som föregår efter en viss liturgi. Alla tvistefrågor avgörs i bakgrunden.

Nu har Mona Sahlin dragit ur proppen och släppt loss krafter som aldrig tidigare har varit lösa inom Socialdemokratin. Alla styrelser skall ställa sina platser till förfogande. Vilket kommer att starta en våldsam maktkamp inte bara på toppnivå. Tiotusentals kommunpampar och lokala ledare ser plötsligt hur den stabila och säkra maktbas man haft börjar skaka. Och tusentals med "strebrar" runt om i organisationerna ser möjligheten att stiga som en kork genom organisationen. Utan att behöva genomgå åratals med "filtrering".

Detta blir festligt att följa med i..........

Och när maktkampen är färdig skall politiken studeras. Många Sossar uttalar att partiets politik inte är i takt med folkets åsikter! Alltså skall man skaffa nya åsikter. Ren och skär populism alltså. Inför öppen ridå. Här gäller inte den gamla Sovjetiska parollen: "Centralkommittén har inte folkets stöd, Centralkommittén söker ett nytt folk". Här gäller en modern Sosseparoll: "Folket stödjer inte partiets politik. Partiet söker en ny politik".

Och Donkeyman som trodde att politik handlade om ideologi.

Men Donkeymans enkla eftervalsanalys står sig ganska långt:
- Sossarna gick till val med en impopulär partiledare.
- Man gick i allians med ett direkt impopulärt parti.
- De enda egna frågor man drev under valkampen var:
1) Höj skatterna
2) Tag bort de populära RUT- och ROT-avdragen och
3) Ge Stockholmarna en Butler i T-banan.
- Tyngdpunkten i valkampanjen var att förklara att Alliansen var en katastrof

Knappast ett vinnande koncept. Vilket också har bevisats. I den stora opinionsundersökningen.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

1 kommentar:

tommy sa...

Och nu har Mona avgått... tusan också, med henne som partiledare var det garanterat att såssarna inte skulle vinna några val....! :-)