Det Svenska Stålbadet

Media, politiker, kommentatorer och vanliga tyckare här i Europa förfasar sig över de Amerikanska politiker som inte vill rösta för George W:s krispaket. Men vi Svenskar som har 90-talskrisen i friskt minne har nog lite förståelse för deras tvivel.

Det som förargar Amerikanska politiker är inte att man använder pengar man inte har. Det har de allra flesta Amerikanska presidenter och regeringar gjort sedan WW2. Grunden i kritiken ligger i att förslaget innebär att man räddar bankerna och spekulanterna som har orsakat hela den här krisen samtidigt som man slår undan benen på offren, dvs den fattige Amerikanen.

Därför att hela bankhärvan rör sig också om "The American Dream". De frikostliga krediterna innebar nämligen att dem som inte hade det särskilt fett fick råd att skaffa sig ett eget hem. Freddie Mac och Fannie Mae kan jämföras med den Norska Husbanken. Dessa har redan "räddats" av George W. De var återförsäkrade i AIG, som också har räddats. Men i slutänden skall även de här instituten rädda vad som räddas kan. Och då ligger de "dåliga" låntagarna löst till. Det blir "fot i arschelet" och tvångsförsäljning.

Detta har vi Svenskar som var med på 90-talet erfarenhet av.

Den Svenska krisen hade två orsaker. Det var dels en lånebubbla. När man avvecklade kreditregleringen något decennium före krisen startade en våldsam lånekarusell. Som påminner om den Amerikanska. Men i grunden låg även en annan faktor. Den Svenska staten sysslade med ett omfattande offentligt slöseri. Sverige på 70- och 80-talen påminner mycket om Norge i dag. Alla problem löstes med mer pengar. Det var inte PK att kritisera något som samhället gjorde. Och ALLT, absolut ALLT skulle lösas genom det offentliga. Många medborgare (Donkeyman till exempel) kände att vi levde under en Socialdemokratisk tvångströja.

Skillnaden var bara att Sverige inte hade någon olja. Man måste betala räkningarna med pengar som man tjänade in. Och skatterna gick inte att höja mer. Folk och företag kunde helt enkelt inte betala mer.

På toppen av det hela startade en omfattande internationell spekulation mot den Svenska valutan. Som regeringen kontrade med att sätta upp räntan. En kort tid hade vi faktiskt 500% ränta i Sverige. Spekulanterna väntade sig nämligen att Sverige skulle devalvera sig ur krisen. Men regeringen höll emot. Med stöd från oppositionen. Vilket ledde till en process som ändrade hela det Svenska samhället i grunden på bara några få år. Moderater och Sossar gick den gången hand i hand och genomförde en revolution, som inte något annat parti har tagit till orda för att reversera.

Men när det var som värst var 5 av 7 stora banker insolventa. Värst gick det för Nordbanken (dagens Nordea) som helt övertogs av staten. Men lösningen var snarlik det som man skisserar i USA. De sämsta lånen fördes över till ett nystartat företag: Securum. Och bankerna tillfördes pengar så man kunde rensa väck "dåliga lån" ur sin bokföring.

Vilket låter väldigt enkelt och trevligt. Men i verkligheten innebar det att man slog undan benen för privatpersoner och småföretag. Och inte bara små företag för den delen. Rederi AB Slite åkte med i "dragsuget". Donkeyman har recenserat en bok om den konken (klicka på länken). Här har vi också beviset för att vanligt folk inte har något som helst att vinna på att staten äger och driver banker. Snarare tvärtom.

Bankerna och Securum skulle nämligen ta hem restvärdena. Vilket innebar att alla som ägde något som kunde tänkas stiga i värde slogs konk så banken kunde ta hand om panten. Medan de som inte ägde något fick leva vidare. Ungefär enligt följande princip: Du har belånat din fastighet till 2 millar och får svårt att betala. Banken får sälja lånet för 1 mille och bärgar sig. Köparen (= ett nytt företag startat av banken eller staten) sätter dig i konk och lägger fastigheten på lager. För att sälja den för 1 1/2 mille ett par år senare. Dvs vinst på 1/2 mille för köparen medan du i all framtid måste betala på ett lån för något som du inte längre äger.

Än i dag går det många driftiga människor runt i Sverige och lever i en svart ekonomi därför att de offrades för att bankerna skulle överleva den gången. Därmed "kan de inte jobba vitt" därför att då tar kronis hand om lönen. Skillnaden mot USA är nämligen att i Sverige (och Norge) så kan du inte bli av med skulderna genom att konka. Bankerna förföljer dig resten av livet. Men i USA kan man flytta ut av huset när man inte klarar betalningarna. Och starta på nytt. Den statliga Nordbanken utvecklades den gången till en ren gangsterbank som slog undan benen på massor av livsduktiga företag. Speciellt ute i de mindre orterna runt om i Sverige.

Men krisen ledde också till något positivt. Det var full politisk consensus om åtgärderna och först var det en Moderat regering under Calle Bildt som agerade. Sedan kom en Sosseregering under Göran Person och gjorde färdigt jobbet. Ett jobb som förändrade Sverige. Från att vara ett land där samhället styrde allt blev Sverige ett liberalt och trevligt land. Det genomfördes omfattande privatiseringar av samfärdsel, skola, vård, äldrevård och så vidare. Man vände på varje sten och tryckte ned de offentliga kostnaderna högst avsevärt. Utan att servicen blev märkbart sämre. I många fall blev den faktiskt bättre. Man tillät konkurrerande radiostationer. Sverige gick med i EU. Listan på reformer kan göras oändligt lång.

Och skattetrycket sjönk till en nivå långt under den Norska. Vilket var möjligt genom att man genomförde omfattande besparingar i det offentliga. Det visade sig också att man kunde få samma service för långt mindre med pengar. Bara man slaktade en stor mängd med heliga kor. Och tvingade facket att "spisa kameler mothårs" som man skulle sagt i Norge.

Calle Bildt kan nu resa runt och hålla föredrag och skriva artiklar i världspressen om hur Sverige löste motsvarande kris för 15 år sedan. Men enligt Donkeymans åsikt så var det Göran P som var den verklige hjälten. En pamp som pekade med hela handen och som reformerade inte bara Sossepartiet utan också hela det Svenska samhället. Och gjorde Sverige till ett mycket bättre land att leva i. Man kan bli sosse för mindre.

Det som gjorde allt detta möjligt var utgången av det så kallade "Rosornas Krig" där Göran och de pragmatiska tog över sossepartiet från de dogmatiska. Därmed kunde man också gå in i en ohelig allians med Calle Bildt och Moderaterna. Donkeyman är helt övertygad om att framtidens historiker kommer att se på Göran som mannen som förändrade Sverige.

Läs även andra bloggares åsikter om finanskrisen