Norges "Titanic"

Donkeyman har ägnat många år åt att studera signifikanta fartygshaverier. Delvis av ett allmänt intresse för sjöfart men också därför att han har haft uppdrag som "Quality and Safety Manager" i ett antal rederier under de senaste 20 åren.

Ser man det historiskt så har "Hurtigruten" haft många dramatiska haverier genom åren. Men den stora mängden skedde antingen i en period när det inte fanns radar, när sjömätning och utmärkning var betydligt sämre och innan alla andra moderna hjälpmedel kom till. Till det kommer ett antal krigshaverier när "Hurtigruta" blev bombad eller torpederad.

Men en händelse skiljer sig ut från alla andra. Donkeyman tänker då på när "Sanct Svithun" förliste ute på Folla. Ett haveri som än i dag är obegripligt. Många beskriver det som Norges "Titanic". Och i dag är det faktiskt på dagen 50 år sedan detta skedde.

Söndagen den 21.Oktober år 1962 avseglade Stavanger Damskipsselskaps Flaggskip "Sanct Svithun" som Nordgående Hurtigrute från Trondheim. Fartyget var ungefär en timme försinkat beroende på stora mängder med last från Trondheim. Avgången skedde ungefär klockan 1300. Nästa hamn var Rørvik dit fartyget väntades strax efter klockan 2200.

Ut på kvällningen följde man som vanligt leden inomskärs utmed Trøndelagskusten. Där man styrde varierande kurser men i huvudsak NordOstlig riktning. När man kom fram till "Buholmråsa Fyr" skulle man gira Babord till ungefär 350 grader och gå ut på den stora Fjärd som heter "Folla". Efter att ha passerat "Nordvindsflesa Fyr" så skulle man gira Styrbord till 038 och lägga kurs med Gjæsslingan Fyr om Babord, sedan Grinda Fyr om Babord och så in mot Rørvik. Kanske två timmars gångtid efter kursändringen så var man inne i sundet in mot den lilla kuststaden.

Det fanns inte utrymme för någon slingring eller någon körning på "måfå". Nord om farleden fanns en stor skärgård med kanske tiotusen öar och skär. På Sydsidan var farvattnet lika mörkblått i sjökortet. Men det var ändå ganska så gott om utrymme så länge man höll sig inom den sektor som fyrarna markerade.

Det här var inte vilken liten kustjakt som helst. Detta var "Hurtigruten". Kapten gjorde sin sista resa före pensioneringen efter 30 år i ruten. Styrmän och lotsar hade långvarig erfarenhet. Båten var utrustad med den tidens absolut bästa utrustning. Två Radarapparater plus allt annat av modern navigationsutrustning.

Och allt gick som normalt. Man girade Babord vid Buholmråsa och gick ut på Folla. Det var Sydvästlig kuling och här stod hela "Storhavet" in. Folla är en fjord som har formen som en tratt. Kommer sjön utifrån "Storhavet" så trängs vattnet samman samtidigt som det grundar upp. Det kan bli minst sagt "gropigt" de två timmarna från Buholmråsa och in till sundet mot Rørvik. Men som det var nu skulle "Sanct Svithun" ha sjön i sidan ganske kort tid, så blev det Styrbordsgir och då kom sjön på låringen vilket inte skulle åstadkomma något obehag.

Hur som helst. Båten var försinkad. Alltså skedde avlösningarna vid 2000 lite tidigare på leden än normalt. Lotsen och Vakthavande Styrman kom upp just efter Buholmråsa. Avlämnande Lots frågade om han skulle genomföra giren mot Grinda Fyr på en gång. Nej, sade påtroppade Lots. Jag vill komma lite längre ut innan jag girar. Well, sade avlämnande och gick ned. Nu styr fartyget 342 grader.

Det är här och nu som det börjar gå åt h*****e. Avlösande lots ger order om 335. Det vill säga han säger 35 men i den tiden gav man bara de två sista siffrorna vid små kursjusteringar. Rorgängaren svarar 35 och fortsätter på 335.

Nu borde man alltså ha gått till 035. Men styr 335. Den kursen leder rätt ut i havet. Och inte mot Rørvik. När klockan blir 2100 blir det byte av rorgängare. Avlämnande ger kursen 335 och avlösande svarar 335 samt kvitterar kursen hos lotsen. Som också svarar 335. Man borde alltså ha gått 335 i 20 minuter eller kanske en halv timme. Sedan skulle det ha varit 035. Nu har man hållit samma kurs i en och en halv timme. Rätt ut i havet.

Man borde nu ha haft Gjæsslingan Fyr om Babord och Grinda Fyr lite föröver om Babord. I stället har man en fyr som har ungefär samma karaktär som Grinda föröver om Styrbord. En fyr som senare visar sig vara Nordøyan Fyr. Sjön slår in direkt från Babord men den borde ha legat på låringen. På bryggan är fartygets kapten, lotsen och vaktens styrman. Inte någon reagerar.

Men plötsligt är det någon som "tar action". Man slår "Stand By" och går ned till helt sakta. Så fortsätter man i över en halv timme. Sedan girar man Styrbord och tar det man tror är Grinda om Babord samt slår Full Fram.

Ganska snart blir det PANG, KRASCH, DUNDER. Båten går på grund med god fart. Och fastnar. Men hugger på grynnan i vädret. Ganska omgående tar man in massor med vatten i maskinrummet och i inredningen längst ned i båten. Maskinchefen kommer upp till bryggan och anmäler att huvudmaskin är helt kaputt, två hjälpkärror går men är nära varmgång, en kärra är så skev att den inte kan startas samt att vattnet väller in. Han får order att överge maskinrummet. Väl nere igen skickar han upp sitt folk och över ger maskinrummet som siste man.

Telegrafisten sänder ut "Mayday" och får kontakt med Rørvik Radio. Position uppges till syd om Grinda fyr. Sydgående Hurtigrute "Ragnvald Jarl" som just har ankommit Rørvik går omedelbart ut till undsättning. Ett närbeläget lastfartyg och ett "lokalrutefartyg" stävar också till undsättning. Man väcker upp fiskare som bemannar sina båtar och som går ut. Ganska snart är det en hel liten armada som söker i trakterna runt Grinda.

Men inte någon "Sanct Svithun" finns att se. Nu går folk i livbåtarna. Radion vissnar. Och slutligen sjunker Hurtigruten.

När ett par timmar har gått står det plötsligt ett par karlar utanför fyrvaktarbostaden på Nordøyan Fyr. Fyrpersonalen tar in dem i värmen och får "skära i oljehyra" och ge sig ned till strandkanten för där har en liten flock med skeppsbrutna tagit sig i land. När man ringer till Rørvik står det plötsligt klart hur våldsamt fel Sanct Svithun har varit. De skeppsbrutna har drivit över en timme med vind och sjö upp till Nordøyan. Alltså har Hurtigruten gått ett par timmar rätt ut i havet på helt galen kurs.

Hela räddningsaktionen måste omorganiseras och under natten finner de lokala fiskarna folk som hamnat på flera olika skär. Samtidigt som man bärgar lik från sjön.

I slutänden blir det 41 omkomna och 48 räddade.

Donkeyman satt bara för några dagar sedan ombord i ett av våra fartyg och diskuterade det här haveriet med en av våra äldsta skeppare. Som är uppvuxen i Rørvik. Och som på ett målande sätt berättade om dagen efter när fiskeskutorna kom in till staden med de bärgade liken och när lokalruten kom med de överlevande. En stark skildring.

Så kan man fråga sig. Hur var detta möjligt. Svaren får vi aldrig. Därför att alla de fyra som befann sig på bryggan (Kapten, Styrman, Lots och Rorgängare) omkom. Men här finns några intressanta funderingar.

Det är ju närliggande att tro att Lotsen gav order om 035 medan Rorgängaren uppfattade det som 335. Samtidigt som man förväxlade Grinda och Nordøyan. Vilket förklarar mycket.

MEN:

Hur kunde man köra minst en och en halv timme ut i havet. Och ha Nordøyan om Styrbord när Grinda borde ha legat om Babord.

Man borde ha passerat Gjæsslingan Fyr om Babord men den bortsåg man helt och hållet från.

Sjön låg rätt in på sidan av fartyget hela tiden när den borde ha legat in på låringen. Det var till och med flera passagerare som speciellt noterade detta och till och med funderad på att gå upp på bryggan och undra.

Plus en massa ting till .........

DET ÄR ALLTID LÄTT ATT VARA KLOK PÅ LAND NÄR DET SKER EN OLYCKA TILL SJÖSS SOM MIN GAMLA MODER ALLTID SADE.

 Men igen - Den här olyckan är långt ifrån ensam. Massor med olyckor till sjöss framstår som totala gåtor. Det går inte att förklara hur i allsin dagar detta kunde hända. Även om "Chain of Events" någorlunda har klarlagts. Som i detta fall.

Många beskriver den här olyckan som Norges "Titanic". Men faktum är att "Titanic" är enklare att förlara än denna. Det finns långt mer att berätta om "Sanct Svithun" men det avstår Donkeyman ifrån. I vart fall i dag. Det måste ske i goda vänners lag. Den som vill veta mer får köpa en av de många böcker som skrivits om olyckan.