onsdag 30 juni 2010

Muck

I dag den sista Juni i Herrens År 2010 sker det som för 25 år sedan föreföll totalt otänkbart. Det är till och med så att om någon den gången hade förutspått denna händelse skulle vederbörande ha blivit idiotförklarad. Kanske förflyttad till en därför avsedd institution där vänliga människor iklädde honom/henne en tröja med löjligt långa ärmar och sedan påbörjat neddrogning av idioten.

I dag är sista dagen för den Allmänna Värnplikten. I morgon har Sverige ett Yrkesförsvar. Snart kommer ungdomar att storögt höra oss gamlingar berätta om Mönstring, Inryckning, Grabbarna på Luckan, Höger och Vänster om Marsch, Manöver, Muck, Repmöte och allt annat som varit en naturlig del av livet för Svenska Män.

Nu har inte Lumpen varit en dagligdags ting på senare tid heller. Ekonomiska sammanhang har gjort att bara en liten del av varje årskull har blivit inkallad. Ännu färre har gjort Repmöte.

Donkeyman däremot är tillräckligt gammal för att ha deltagit. Fullt ut.

Det hela började med mönstring i Alviks Kommunalhus i Västra förorterna någon gång runt mitten av 1960-talet. Först en tämligen summarisk läkarundersökning och notering av personliga ting. Sedan ställdes den unge Donkeyman framför en panel med stjärnförsedda militärer som intervjuade honom si så där 3 minuter. Därefter frågade man honom var han ville göra sin Lump.

Donkeyman ville till Flottan. Omöjligt svarade herrarna. Den gången ville nämligen Flottan inte ha in folk som jobbat på handelsfartyg. De föredrog att indoktrinera sitt folk från grunden. Domen blev: Infanteriet i Boden. Det var nämligen så att man fyllde upp Norrlandsregementena med Stockholmare.

Så den unge Donkeyman frågade om det gick att undvika på något sätt. Svaret var givet: "Du kan göra längre tid och bli befäl". "Får jag då komma till Flottan"? "Nej, omöjligt". "Var hamnar jag i så fall". "Vart vill du komma, förutom Flottan". "Då tar jag Ingenjörstrupperna i Solna". Vilket beviljades.

Donkeyman valde Ingenjörstrupperna därför att han hade läst att det var motoriserade förband. Men det visade sig snart att det var materielen som åkte bil. Soldaterna cyklade. Eller cykeltolkade. Med tiden kände sig Donkeyman kluven ända upp till hakan och lovade dyrt och heligt att aldrig mer sätta sig på en cykel. Ett löfte han har hållit.

Hela proceduren på Mönstringslokalen tog kanske en halvtimme. Här jobbade man på löpande band.

Ett par år senare ryckte Donkeyman in som "Plutonchefselev" vid Kungliga Svea Ingenjörsregemente. Det började med en sommarkurs på Laxön vid Älvkarleby. Villket var ett sommarläger av enklaste sort. Hett som ett helvete. Marschera. Springa i takt. Bygga bro. Bygga färja. Lära sig kriga.

Femton månader senare var Donkeyman färdig som Sergeant. Vilket var lite mer den gången än i dag eftersom man inte hade hunnit devalvera den militära rangskalan. Han hade också dekorerats med Automatvapenmärket i Guld samt Arméns Skyttemärke i Guld.

Och Donkeyman minns än i dag sista dagen när plutonen stod uppställd på kaserngården och kompanichefen kommenderade: "Militär Utryckning Civila Kläder, med andra ord MUCK".

Men det var inte slutet på den militära karriären. Sedan kom med några års mellanrum en serie med Repmöten. Övningar där ett antal äldre herrar samlades för att tälta i naturen, dricka brännvin, berätta roliga historier och ha det allmänt trevligt. Och Donkeyman fick sin krigsplacering som plutonchef för ett gäng som skulle bygga och uppehålla en färjeförbindelse en bit Norröver den dag som Fi hade bombat landsvägsbroarna.

Men Repmötena var trots allt dj*t trevliga. Och den klassiska filmen "Repmånad" är tagen helt och hållet på kornet. Givetvis ligger filmens succé i att varje Svensk Man kände igen sig. Den gången.

Donkeyman ställer sig än i dag tvivlande till Försvarets egentlige Militära Förmåga på den tiden. Vi visste alla vem som var "fi". Men "fi" var nog ett nummer större. I vart fall den gången.

Det stora värdet i värnplikten låg på ett annat plan. Här samlade man ihop ett slumpvis urval av Svenska unga män och föste ihop dem gruppvis för att under ett års tid lösa en uppgift tillsammans. Man var tvungen att passera in genom grinden senast klockan 24 på Söndag och kom ut igen på Fredag klockan 16. Med kvällspermis från tjänstens slut till klockan 22 utom på Onsdagar då man fick vara ute till 24.

Här var alla lika. Oavsett bakgrund och uppfostran. Vilket var otroligt fostrande. Speciellt för unga valpiga mammas pojkar som ryckte in som pojkar men som muckade som män. Men den aspekten på Lumpen försvann redan för kanske 20 år sedan när ständig nattpermis infördes.

Och nu har vi alltså ett så kallat Yrkesförsvar. Ett försvar som egentligen inte har någon förmåga att försvara Sverige utan som enbart finns till för att producera soldater som kan delta i att utkämpa USA:s krig runt om i världen. Samt givetvis hålla med soldater till landets egna ceremoniella behov. Som en biprodukt håller man en stor vapenindustri vid liv.

Men visst känns det märkligt att framtida generationer kommer att "haja noll" när vi gamlingar snackar om "Luckan", "Muck", "Grötrocken", "Repmöte" och andra självklarheter. Och inte blir det några fler militärfarser. Som dessa två klassiker. Och massor av andra som glatt det Svenska Folket genom 100 år.

Nils Poppe Straffexercis
Några klipp ur Repmånad

Och så har vi hela det militära språket som kommer att falla i glömska.
"grbrgr" - Militärspråk för gråbrungrön som är den klassiska militärfärgen.
"CVA" - Civilaspirant, dvs den som har mindre än en månad till Muck
"raptg" - Radiopersonterrängvagn
"marka" - Marketenteri (förläggningens fik)
"ömfoting" - Nyinryckt
Plus tusentals andra termer som var självklara för alla Svenska Män

Och de som tillverkar Muckarkammar kommer att gå i konk. Vet ni för resten vad en Muckarkam var. Det var en löjligt stor kam där man kunde bryta av en tand om dagen för att hålla räkningen på antalet dagar till Muck.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

2 kommentarer:

tommy sa...

Som far till en snart 18 årig son beklagar jag djupt att den värnplikt som du beskriver är skrotad: alldeles oavsett det meningsfulla i att exercera på kaserngården, lära sig skjuta och "träffa goda vänner" mm så lär man sig också ett par viktiga läxor "för livet" i lumpen: t.ex att vara i rätt tid på rätt plats med rätt utrustning(annars får man ett helvete)och att göra jobbet klart (annars får man ett annat helvete och dessutom göra om tills det är klart). Att man dessutom lär sig att kunna somna på 5 röda är inte helt fel det heller.

Självklarheter kan man som 50-åring tycka, men så funkar det inte i ungdomarnas värld idag.

westrobothnian sa...

Jag kan bara instämma med Donkeymans - som vanligt - träffsäkra analys, liksom föregående talare.

Det är inget tvivel att det försvar vi hade fram till idag var fullkomligt urholkat av nedskärningar, tveksamma försvarsbeslut och omvärldens förändringar.

Men yrkesarmé?!

Legosoldater har vi haft förut i historien. Den samlade bilden är att det är dyrt och ger ett tveksamt resultat.

Om man ska utföra fredsbevarande uppdrag i FN-tjänst har efterkrigstiden rätt entydigt visat att värnpliktiga är att föredra.

Ska man däremot bedriva kolonialkrig är det bättre med soldater som motiveras monetärt - och som Donkeyman skriver är nog det våra folkvalda tänker sig.

Att det handlar om att försvara Sverige är tveksamt.

Själv är jag rätt bekymrad över den här utvecklingen.