Donkeyman har en gammal skylt uppe i sin container på ett tak i centrala Tromsø. På den står det Net Blankes, Whites Only. Den plockade Donkeyman ned från en pissoir i centrala Durban för si så där 30 år sedan. Och smugglade hem som souvenir.
Donkeyman tillbringade nämligen en hel del tid i Södra Afrika på 70- och 80-talen. Därför att han jobbade i en Svensk internationell koncern som hade intressen där nere. Framför allt var det Angola, SydvästAfrika (=Namibia), Sydafrika och Mocambique som var arbetsfält. Men tiden medgav även besök i till exempel Rhodesia (=Zimbabwe).
Donkeyman som då var en vetgirig ung man lärde sig en massa om förhållandena därstädes. Speciellt i Sydafrika. Där Apartheid då stod på sin höjdpunkt. Men eftersom Donkeyman är nyfiken tog han också reda på hur det kom sig att det blivit som det var. Och det innebar resor både hit och dit. Besök både i "Bantustans" och i flonga "vita" områden.
Jobbet har också fört honom till Israel. Ett land som "när det begav sig" ingick i en ohelig allians med ApartheidSydafrika, Shahens Iran och Generalernas Argentina. Länder med regimer som inte stod högt i kurs i Europa.
Nu är både Apartheid, Shahen och Generalerna historia. Men i Israel går utvecklingen bara en väg. Det blir värre och värre. Och Donkeyman känner så väl igen många av dragen från Apartheid i Sydafrika.
De västliga länderna snackar hela tiden om demokratins alla fördelar. Men i Palestina genomfördes ett val under internationell kontroll med massor av internationella valobservatörer. Som konstaterade att valet hade genomförts i enlighet med normala demokratiska principer.
Det enda problemet var att fel parti vann.
Vilket sedan dess har gjort att väst har motarbetat valets segrare. Men hur i allsin dar skall man kunna argumentera i arabvärlden för demokratins fördelar efter detta? Donkeyman drar sig till minnes att i gamla tider var det alltid Sydafrikanska regeringens närmaste kompisar som vann de "demokratiska" valen i alla Homelands. Vilket fördömdes av västvärlden såsom odemokratiskt och därmed förkastligt. Men då var det själva valet som inte dög.
Så pågår det förhandlingar sedan en halv evighet om en självständig Palestinsk stat. Men under de senaste åren har det rests några små hinder:
- Palestina är redan från början delat i två delar. Gaza och Västbanken. Men under de senaste fem åren har Västbanken ytterligare delats i fyra områden runt de stora städerna Ramallah, Nablus, Bethlehem och Hebron. Dessa är numera i praktiken separerade från varandra i fyra helt åtskilda zoner.
- Jerusalem är i realiteten en femte zon där arabernas rörelsefrihet inskränks mer och mer.
- Rörelsefriheten på Västbanken har de senaste fem åren inskränkts utöver de ovan nämnda zonerna. För närvarande finns det 563 "check points" som begränsar möjligheterna att resa inom Västbanken. Samtidigt har man utvecklat två helt separata vägnät för judar och för icke-judar.
- Man bygger en separationsmur som inte följer de gamla gränserna utan som placerar existerande bosättningar och vattenkällor på Israelisk sida.
- Tidigare utgjorde Palestinier en väsentlig del av arbetskraften för okvalificerat arbete i Israel. I dag har dessa ersatts med "gästarbetare" från Afrika och Asien. Medan den närboende Palestinska befolkningen lider under en våldsam arbetslöshet.
- Den huvudsakliga oppositionen inom Israel mot denna politik kommer från de bosättare som är rädda för att hamna på "fel" sida muren samt från de Israeler som anser att hela Västbanken tillhör Israel (och att Palestinierna bör deporteras). Det vill säga folk som önskar en ännu hårdare politik.
Hur skall man kunna få till någon fred med de utgångspunkterna. Och hur skall man kunna få till en tvåstatslösning utan att gå till omfattande tvångsflyttningar. Sådant som i andra delar av världen kallas för "etnisk rensning".
Donkeymans erfarenhet från Sydafrika är att regelverket kring de så kallade "Bantustans" eller "Homelands" var mer generöst än vad Israel erbjuder Palestinierna. Och den Sydafrikanska regeringen var till och med under Apartheids höjdpunkt mer generös mot det man kallade "non-whites" än vad staten Israel är mot sina "non-jews".
Shahens Iran, Apartheids Sydafrika och Generalernas Argentina har gått under. Frågan är om inte staten Israel också håller på att förgöra sig själv.
onsdag 12 mars 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Ja det ligger mycket i det du beskriver. Muren man byggt har enligt internationell rätt ansetts olaglig till stora delar eftersom den inte följer landsgränser. Det finns bara en fredlig lösning på den här konflikten och det är att israelerna lämnar Västbanken.
Skicka en kommentar