Huvuden skall rulla (3)

På senaste tiden har det varit huvudrullning i Norsk politik.

Först fick Manuela fyken och strax efter insåg Ida att man inte kan sitta på en post som "Barneombud" utan att ha allmänt förtroende. Speciellt inte om många anser att man fick jobbet genom internt kamraderi hos AP. Samt att tidigare barnombud skulle fått fyken därför att han var för besvärlig gentemot just AP.

Även om det inte är PK kan man påminna om att även Manuela fick jobbet på diskutabelt sätt. Hennes ansökan om Norskt medborgarskap lyftes snabbt upp ur UDI:s oändliga högar av obehandlade saker och avgjordes på "no time" när Jens behövde förbättra några kvoter. Och Manuela gav många kvotpoäng. Kvinna, Invandrare och Färgad på samma gång. En sann höjdare som därmed är kvalificerad för vilket jobb som helst.

Donkeyman tänker inte torgföra någon åsikt om själva saken. Både Manuela och Ida är duktiga och kompetena yrkeskvinnor som blev offer för en serie olyckliga omständigheter. Som nu tas till intäkt för att man i de "inre kretsarna" nu framför åsikten att ministrar måste vara yrkespolitiker. Detta sedan en serie ministrar med bakgrund utanför den politiska klassen hos bägge de senaste regeringarna har tvingats avgå. Några ( Manuela och Viktor Norman) har innan sin avgång blivit mediaflockens byte och det stora drevet har gått. Och när vargflocken vädrar ministerblod blir avgången bara en tidsfråga.

Bägge har klarat konststycket att få en fjäder att växa till en höna genom strutsmetoden. Och då undrar Donkeyman: "Har inte partierna någon rådgivning och stöd till politiskt oerfarna medarbetare."

Men saken väckte en liten debatt som frontades av Jens Ultveit Moe. Han påpekade faran för att göra politik i allmänhet och ministerposter i synnerhet till ett revir för karriärpolitiker.

Donkeyman har tidigare skrivit en artikel i ärendet. Vem kan bli politiker.

Det är en viktig debatt där Donkeyman har ett par kommentarer:

Först och främst. I den närmaste Öststaten (=Sverige) innehåller i princip varje regering ministrar som har rekryterats från andra håll än ur den politiska klassen. Men de gör inte bort sig så uppenbart som deras Norska kollegor. (Den senaste regeringens avgångar har inte berott på något de gjort som ministrar. De har berott på ting som pressen har snokat fram i deras förflutna. Slarvig rekrytering med andra ord.) Svenska media är inte snällare än deras Norska kollegor. Vädrar Svenska media ministerblod så går drevet. Även om den ursprungliga orsaken är minst sagt bagatellartad.

Varför misslyckas man med denna rekrytering i Norge och lyckas (för det mesta) i Sverige? Kanske det borde vara huvudfrågan i stället för att diskutera huruvida man skall utesluta alla som inte är karriärpolitiker. (Donkeyman tänker bara ordet "broiler" utan att nämna det högt.)

För det andra. I den pågående Amerikanska valkampen är Barack Obama en politisk rookie. Vid den senaste nominationen var han inte "Super Delegate". Det vill säga han var inte en av de 800 främsta funktionärerna eller företrädarna för sitt parti. Han var inte heller en av de valda delegaterna. Vilket i praktiken innebär att han inte var bland de 4500 främsta. Men mr Obama var inte ens så framstående att han kunde få en "Floor Ticket" till konventet. Vilket i praktiken innebär att han inte ens var bland de 10000 främsta i det Demokratiska partiet. Fyra år senare deltar han i en hård valkamp om att bli partiets (och landets) främsta företrädare.

Enligt den logik som i fredags framfördes av höga politruker och framstående företrädare för media här i landet skulle alltså en person som Barack Obama vara diskvalificerad för någon framträdande post om han hade varit Norsk......

Så har äntligen Terra-skandalen börjat kostat huvuden. Hittills har en ordförande och en rådman sagt upp jobben. Plus att hela Terra Securities har gått konk. Men Donkeyman vill påpeka att i de allra flesta jämförbara länder skulle de kommunala tjänstemän som jobbat för att genomföra Terrainvesteringarna ha tvingats tömma sina skrivbord för länge sedan. Och inblandade politiker skulle ha tvingats avgå i skam.

Donkeyman tror att orsaken till att dessa är fridlysta är att de här kommunerna är bland de röd/grönas starkaste fästen. Han ber läsaren leka lite med tanken att detta varit FrP-styrda kommuner. Sannolikt hade ett samlat politiskt etablissemang kastat sig över de politiskt ansvariga. Så hade drevet gått och den mediala vargflocken hade inte gett sig förrän man fått smaka ordförandeblod.

Donkeyman hänvisar även här till ett par tidigare artiklar goda rådgivare och huvuden skall rulla.