Visst nominerar partierna själv sina representanter. Och visst är det väljarna som bestämmer vilka som kommer in. Och visst är det partierna som själva anställer sina politiska sekreterare och tjänstemän.
Men sedan kommer media in och justerar "rostern" i efterhand. Åtmindstone får man en känsla av att det är så det funkar i modern politik. Både i Sverige och i Norge. Media ägnar sig åt att leta rätt på "skit" om en eller annan politiker. Så förbereder man sina avslöjanden. Sedan släpper man det hela i ett lämpligt ögonblick. Därefter går drevet. Till dess offret "lagt sig flat" som man säger i Norge. Eller helt enkelt tagit sin hatt och rock och avgått. Alternativt gjort som Tore Tønne som helt enkelt tog livet av sig när han inte orkade ta emot mer skit.
Och det är förvånande att inte fler gör som Tønne.
Dessutom är det aldrig tal om politiska saker. Det är inte heller frågan om vederbörandes kompetens eller förmåga att utföra ett bra eller dåligt jobb. Nej då. Det gäller ett eller annat förhållande som man kan skapa en skandal av. Till exempel att anlita svart städhjälp eller barnpassning, vara slarvig med räkningar, inte ha skrivit riktiga reseräkningar eller liknande ting.
I Sverige har det under senaste året varit den borgerliga regeringen som varit speciell måltavla. Och i sanningens namn har de bjudit på en del enkla poänger. Men genom åren har pressen varit lika hänsynslösa mot företrädare från andra partier. Till exempel var nuvarande oppositionsledaren Mona Sahlin i hårt blåsväder för några år sedan bland annat tack vare bristfällig redovisning av några tusenlappar från sitt kreditkort. Och en blivande statsminister fick sin karriär uppskjuten med tio år och Göran fick toppjobbet i stället.
När det gäller den nuvarande regeringen är det alldeles uppenbart att pressen i förhand har drivit undersökningar gentemot var och en som kan tänkas få en uppgift på hög nivå. Och "filerna" ligger klara för användning. Så att avslöjandena kan komma direkt efter utnämning.
Här i Norge fick Oslos ordförande avgå sedan hans före detta svärson tackat för sist genom att offentliggöra detaljer kring exets (=Detlef Simonsens dotter) obeskattade arv och Schweiziska bankkonto.
Och just nu är det en FrP - Bertha i Fredrikstad som sitter i korsdrag därför att hennes ex har offentliggjort en gammal bild där hon har på sig en Bandidos - tröja. Och Donkeyman undrar i sitt stilla sinne - "so what". Är det verkligen så farligt att ha haft på sig en Bandidos - tröja någon gång i forntiden.
Själv har Donkeyman haft på sig en Che Guevaratröja. Visserligen för 30 år sedan men enligt nutida presslogik bevisar detta otillbörligt samröre med terrorister. Något som i vart fall gör Donkeyman helt omöjlig inom politiken för all framtid. Jag ryser vid bara tanken på vad pressen skulle kunna göra av en sådan sak. Donkeyman skulle mentalt rullas i tjära och fjäder och sparkas ut ur stan.
Donkeyman börjar faktiskt må illa av detta sätt att driva politik. Det har gått för långt. Vi behöver inte Amerikanisera samhället på det sättet. Dessutom kan man verkligen undra hur i allsin dar får pressen tag på dessa uppgifter. Misstanken ligger nära till hands att mycket är en följd av att motståndare inom eget eller andra partier läcker för att sväta en konkurrent. Eller så är det frågan om hämnd från ovänner eller övergivna ex. Varvid media agerar som nyttiga idioter.
Vem var det till exempel som läckte ut lilla Monas kreditkortsaffärer till pressen. Var det möjligen någon i Görans krets ??? Det kan ju knappast vara tidningen själv som har skaffat sig insikt i de handlingarna. I vart fall inte på lagligt sätt. Perspektivet är obehagligt.
Ett annat intressant exempel är den gamla affären här i Tromsø med "Röde Hermans" reseräkningar. Eftersom jag jobbat hela livet i privat näringsliv vet jag av bister erfarenhet att en ofullständig reseräkning ligger på ditt skrivbord inom minuter efter att den är inlämnad. Försedd med en gul lapp där man ombes att korrigera. Samma när kreditkortsnotan kommer och det fattas något papper. Alla seriösa företag har nämligen någon särdeles sur och obehaglig medarbetare som har som livsuppgift att kolla reseräkningar och kreditkortsnotor. Men detta sker uppenbarligen inte i Tromsø kommun.
Då ser Donkeyman bara två möjligheter. Bägge lika obehagliga. Antingen har man så dålig koll på reseräkningarna i kommun att allt godkänns och därmed utbetalas högvis med felaktiga ersättningar. Eller så är det någon som har medvetet godkänt och utbetalat de felaktiga kraven. I bägge fallen måste det ändå i botten finnas någon inom förvaltningen som kopierat och samlat på ordförarens räkningar. För att vid lämpligt tillfälle kunna hiva över dem till den lokala bleckan som med glädje kunde gotta sig i ordförandens snusk och bedrägeri.
Men det allra värsta är att fortsätter detta så kommer aldrig någon normalt funtad människa att vilja ägna sig åt politik. Därför att man vill inte utsätta sig för att det förflutna vänds upp och ned på i tidningarna. Resultatet är att det bara blir helt perfekta människor som kan bli politiker. Donkeyman och alla andra som är som folk flest är diskvalificerade redan på förhand. Därför att de utgör potentiella skandaler för sina partier.
Framtidens politiker kommer att vara av typen partibroiler som aldrig har haft ett jobb och som aldrig har levt ett normalt liv. Som totalt saknar egen erfarenhet av hur folk flest tänker och lever. Och som lever sina liv i en helt egen skyddad sfär avskild från sina väljare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar