Nu har det varit en veckas rabalder om pensionerna. Ett rabalder som är ganska komplicerat rent politiskt sett. Skall man sammanfatta det hela så har följande skett:
Reinfeldt har sagt: I framtiden måste vi tänka oss att folk arbetar längre. Vi måste lägga till rätta för att den som är frisk och rask jobbar, kanske ända till 75 års ålder. En av flera åtgärder kan vara att man lägger till rätta för att den som i 50-årsåldern känner att han inte kommer att orka länge till i sitt vanliga jobb kan få omskola sig till något lindrigare så denne kan fortsätta längre i arbetslivet.
Detta tolkade media så här: Reinfeldt vill att alla skall jobba till 75 års ålder
Vänstern tolkade detta så här: Regeringen vill höja den allmänna pensionsåldern till 75 år
Socialdemokraternas ledning tolkade detta så här: ------ Total tystnad, eftersom man vet att något måste göras med pensionsåldern.
Men det är väldigt bra att någon faktiskt vågar ta upp den här heta potatisen till diskussion. Därför att verkligheten är ju så här:
- För 30-40 år sedan gick de flesta ungdomar ut i arbetslivet efter grundskolan. Det var en minoritet som fortsatte på högskola eller universitet, men då gick de rakt in i bra betalda jobb. Nu går de flesta ungdomar ut i arbetslivet vid 25-28 års ålder.
- För 30-40 år sedan jobbade de flesta till 65 års ålder. Nu går majoriteten i pension tidigare. De flesta mellan 60 och 65.
Konklusionen är att arbetslivet har förkortats från 50 till 35 år. Vem som helst kan räkna ut vad det betyder för skatteingången.
Men verkligheten är värre än så:
- Vi säger att vi skall ha ett "high tech"-samhälle. Vilket tolkas som att alla skall ha högskoleutbildning. Alltså låter vi enormt stora kullar av ungdomar studera på universitet och högskolor. Där påfallande många läser sociologi, konfliktforskning, historia och andra samhällsvetenskapliga utbildningar. Som visserligen är bra och intressanta - men de förmedlar inte några som helst jobb åt dem. Vi skapar en jättelik grupp med människor som slutar som droskchaffisar, öltappare och liknande. Men - de har en studieskuld på hundratusentals kronor och minimal chans att få jobb som är relevanta till sin utbildning. (Flera ungdomar i Donkeymans krets har den sortens utbildning, är 25 år gamla och ser 200 sökande till varje jobb som är ledigt).
Samtidigt finns det inte folk inom till exempel ingenjörsvetenskap och diverse andra liknande yrken att uppbringa. Eller utbildade hantverkare. Oavsett hur mycket man erbjuder i lön.
- Sedan har vi den stora grupp av ungdomar som helt och hållet hamnar utanför. Som inte tar utbildning men som inte heller får jobb. Problemet för dem är att vårt samhälle totalt har "cuttat ut" alla okvalificerade jobb. Jobb som finns i stor utsträckning till exempel i USA eller England. Eller de flesta andra länder. Jobb som dessutom behövs. Därför att de tjänster som de jobben täckte för kanske 25 år sedan över huvud taget inte blir utförda i dag.
Donkeyman menar att följande två ting borde göras:
- För det första så borde man börja bekämpa åldersdiskriminering på samma sätt som man till exempel bekämpar könsdiskriminering, rasdiskriminering, religionsdiskriminering eller all annan diskriminering. Det är bara olika sidor av samma mynt. Det måste göras lika fult att diskriminera någon på grund av ålder som det är att diskriminera någon därför att det är en kvinna, någon med ovanlig sexuell läggning, främmande religion, främmande härkomst - eller vad som helst annat.
- För det andra så måste man återskapa de enkla och okvalificerade jobben. Visserligen dåligt betalda men dock jobb. Så att ungdomar kan välja att gå direkt från grudskolan och ut i arbete om de så önskar.
- För det tredje så måste man skapa möjligheter att när som helst under livet kunna omskola sig på samma villkor som ungdomar studerar. Är man 40 och inte trivs inom sitt yrke så skall man kunna omskola sig. Är man 25 och har gått ut i arbetslivet i ett okvalificerat jobb efter grundskolan men har kommit på att man vill "komma sig vidare" så skall det vara möjligt,. Är man 55 och känner att kroppen inte håller skall man kunna skaffa sig ny kompetens och börja en ny karrirär.
- För det fjärde så måste man skapa hårda regler som förbjuder åldersdiskriminering. På precis samma sätt som man bekämpar all annan diskriminering.
Gör man detta så kan vi kanske komma ett steg på vägen mot en minskad arbetslöshet samtidigt som vi klarar finansieringen av välfärden utan de av vänstern önskade skattehöjningarna.
Läs även andra bloggares åsikter om politik, samhälle, arbete, jobb, pension, socialdemokraterna, alliansen
tisdag 14 februari 2012
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Klockrent! Började mina studier på universitetet vid 35 års ålder (i mitt tidigare yrke (data) skulle jag vara "slut" vid 40-45).
Bra skrivit.
Häls.
Sven "sunrod"
Tyvärr tvingas jag konstatera att Donkyman tydligen väljer att inte ta med ytterligare en femte parameter i sin åtgärdslista; nämligen inflödet av individer vilka på grund av ett antal socioekonomiska och kulturella faktorer aldrig kommer att överhuvudtaget komma in på den svenska arbetsmarknaden, utan kommer att trots detta ha tillgång till det fullständiga sociala trygghetsnätet inklusive garantipension samt att för all tid försörjas via socialbidrag!
mvh
chief karlsson
Skicka en kommentar