Det som ses ovan ligger just utanför "Gaten". Det ser ut som vilken gammal sunkig idrottsplats som helst i Sveriges land. Men det är en klassisk arena. Här spelade IFK Holmsund allsvensk fotboll år 1967. Men man spelade också 21 säsonger i näst högsta serien. I dag är IFK Holmsund på dekis. År 1990 blev man den första idrottsförening i Sverige som konkade. Och sedan dess har man inte kommit i närheten av gamla storhetstider utan man har hållit till långt nere i seriesystemet. I år gör A-laget återstart i lägsta serien sedan det helt enkelt lades ned för ett par år sedan.
För si så där 5 år sedan klättrade Bandylaget upp till näst högsta serien. Men man såg sig inte ha ekonomiska möjligheter att spela där så man avstod från avancemanget.
Alla Svenskar som har uppnått en anständig ålder kommer ihåg Holmsunds store son Fredrik Burgman. Han var journalist, författare och fast kåsör i Radion. Varje år var Burgman gjuten som Sommarpratare. (Till Norska läsare: Sommar är ett radioprogram som gått sedan urminnes tider. Under sommarmånaderna håller kända Svenskar var dag ett kåseri klockan 13-15. Det anses vara en stor ära att bli sommarpratare och det är ett av de program som har störst lyssnarskara).
Fredrik Burgman gjorde hela landet bekant med Holmsund. Han berättade om handlaren, tobaksaffären, posten, gubbarna på ljugarbänken och alla andra små vardagshändelser. Burgman gjorde också parkeringsplatsen framför Domus känd i hela Sverige. Än i dag är den känd som "Himmelska Fridens Torg". Burgman tyckte nämligen att det namnet passade mycket bättre i Holmsund än i Peking. I Holmsund rådde nämligen den totala friden - det hände absolut inte någonting.
Hör ett kåseri med Fredrik Burgman från 1980 på denna länk
Torget har sedan länge "Himmelska Fridens Torg" som officiellt namn. Det gäller på busshållplatsen, i kartor och så vidare. Donkeyman kan inte så där på raken komma på andra platser som har blivit döpta av att gång på gång behandlas i ett radiokåseri.
Rapport från Ljugarbänken på "Himmelska Fridens Torg" i Holmsund var ett stående inslag i Fredrik Burgmans kåserier. Denna Söndag var sagda bänk väl besatt med ortens ledighetskommitté som villigt flyttade sig för att Donkeyman skulle kunna slå en plåt.
Varefter Donkeyman gick in på Domus och inhandlade två sixpac med Norrlands Guld, ett salladshuvud, en flaska vinäger, ett par liter jordgubbar, en liten pac med grädde samt dagens text i form av "Excessen och Aftonpladdret".
Donkeymans Söndagspromenad förde honom och hans handlevaror vidare till detta etablissemang. "Kajutan" i Holmsund blev rikskänd förra våren sedan Umepolisen fick göra stor utryckning i samband med ett omfattande masslagsmål som brutit ut när man höll en "Westernafton" på lokalen. Ett typiskt Svenskt sunkhak av den sort som Donkeyman trivs på. Här intog han hur som helst sin eftermiddagspilsner i solskenet. Sjappet kan rekommenderas för andra tillresande. God mat och trevlig betjäning, kan man begära mer.
Och tro det eller ej. Ingen riktig hamn utan ett Tattoosjapp. Och det finns banne mig ett sådant i Holmsund också. På gatan bredvid "Kajutan". Donkeyman passerade denna inrättning på sin promenad ombord i fartyget igen.
Läs även andra bloggares åsikter om holmsund, umeå, norrland
3 kommentarer:
Missa inte mackorna på Nisses Conditori om Du ändå är i Holmsund!
Reportaget påminde mig om Malung: för ca 10-15 år sedan var jag aktiv skidåkare, o brukade under vinterhalvåret åka till Sälen mest varje helg. Dock var det alldeles för dyrt att sova över i Sälen, så jag hittade Malung, som ligger ca 1h bilkörning bort. Där fanns ett hotell (stadshotellet), och inte så mycket mer. Hotellet i fråga var i flera år delvis uthyrt till Migrationsverket, som vissa år hade någon sorts inskolningsverksamhet för invandrare (mest thailändare) där. Boendet var var både billigt och trevligt, men med måttlig för att inte säga obefintlig service: ingen bar, ingen restaurang, men vad gjorde väl det, man kunde ju alltid gå ut på stan... Eller inte: i Malung fanns såvitt jag kunde bedöma en pizzeria, som på fredag och lördagkvällarna fylldes med byns lokala raggare,majoriteten med olika varianter av Volvo i varierande grad av nedrostning som raggningstransport. Pizzorna som serverades formligen badade i fett, ingen högre kulinarisk upplevelse...
Raggarkulturen var ju stor i Stockholm tills nån gång på 80-talet: jag körde taxi mellan -80 till -87, och minns fortfarande raggarkaravanerna varje helgkväll: Kungsgatan-Sveavägen-Tegnergatan-Birger Jarlsgatan-Kungsgatan... Men efter slutet av 80-talet försvann den, och förutom Malung så har jag bara sett raggarkulturen leva senaste åren i Mariehamn.
Holmsund ser ut att vara "släkt" med Malung, när det gäller såväl service som nöjen...! ;-)
@tommy
Lite orättvist mot Holmsund att jämföra dem med en egen kommun. Orten är i praktiken en stadsdel till Umeå, eller kommundel som man förgyller det till. Det är runt 15 km från 'Himmelska fridens torg' till centrala Umeå - där finns det flera pizzerior!
Och någon raggare ska det säkert gå att skaka fram.
Skicka en kommentar