Detta är några ting som Donkeyman tycker man skall se i Stockholm.
Fjällgatan
Den som tycker om utsikter går från Slussen upp för Katarinavägen och fortsätter in på Fjällgatan. Där har man hela Stockholm under sina fötter.
Ångbåtarna. Stockholm har en mängd med unika ångbåtar som är runt 100 år gamla. En skärgårdstur med en sådan är en upplevelse. Men Donkeyman vill påpeka två ting. Dels finns det ett antal båtar som kallar sig "traditionsbåtar" eller något liknande. Det är inte äkta vara. Dessutom bör man resa på en riktig tur i linjetrafik. Inte någon ren utflykt. Är det "off season" så bör man i stället göra en resa med någon annan skärgårdsbåt. De båtar Donkeyman rekommenderar just nu är "Storskär", "Norrskär", "Mariefred" och "Blidösund". Upplysningar får man på Waxholmsbolaget eller Blidösundsbolaget .
Sjöfartsmuseum och Wasavarvet
Dessa ligger inte riktigt på samma ställe men all information är samlat på samma länk som leder till Statens Maritima Museer. För den riktigt intresserade ligger också några andra gamla och intressanta fartyg bredvid Wasavarvet. Bland annat Stockholms gamla isbrytare S:t Erik.
Tekniska Museet
Detta ligger "vägg i vägg" med Sjöfartsmuseum. Men två så stora och goda museer på en dag blir för mycket.
Vin och Sprithistoriska Museet
Detta är ett mycket intressant museum som Donkeymans vänner har stor glädje av.
Spårvägsmuseet
Ett måste för den som är intresserad av lokaltrafik.
Vaktparaden
Precis som alla andra gamla stormaktshuvudstäder har även Stockholm ett högtidligt vaktskifte. Speciellt sådana dagar som det är beriden högvakt är pampiga. Detta bör man passa på att se och känna historiens vingslag.
Nalen
Gata Regerings 74 var i sin tid en av Stockholms mest kända adresser. Danspalatset National var platsen där gräddan av världens musiker spelade. Ända till dess att stadens politruker bestämde att huset skulle rivas. Varvid Nalen stängde och huset förvandlades till bönehus i avvaktan på rivning. Men det blev aldrig någon rivning och efter 20 år flyttade de religiösa ut och Nalen återuppstod. Och - under över alla under - alla de flotta väggmålningarna fanns kvar. När man gjorde om till bönehus skruvade man bara upp panel över. Så det var "bara" att få ned panelen och inviga danspalatset igen. Är det bra musik så har man här något att gå till på kvällen.
Stampen
Detta är en jazzpub där det också spelas rythm and blues, rockabilly och rock'n roll. Allt i lite äldre tradition. I källaren ligger nattklubben Gamlingen med samma musikval. Samma biljett till bägge ställena.
Hammarbymatch
Om "Bajen" spelar när man är i stan så är det obligatoriskt att gå på match. Fotboll Bandy Handboll eller Speedway. Allt efter säsong. Före och efter kamp går man gärna på Kvarnen, Pelikan eller någon annan Söderkrog. Se artikeln om Krogar och Sjapp i Stockholm.
Och så en liten utflykt till minnesmärket över den störste av dem alla "Nacka" Skoglund beläget på Katarina Bangata. Nackas Hörna.
måndag 30 juni 2008
onsdag 25 juni 2008
Trafikledningscentralen i Vardø
Donkeyman har skrivit flera artiklar om Distriktspolitik, Jordbruk och liknande frågor. Här är länkar till ett par av dessa Distriktspolitik och Lantbruket. Men det finns fler intressanta aspekter på detta ämne.
Donkeyman vill i dag peka på ytterligare ett sätt att få slut på statliga pengar. Då tänker han på trafikledningscentralen i Vardø.
Vardø är en plats som ligger längst ut mot Nordost. En utpost längst bort i Finnmark. Som en gång i tiden var en viktig fiskehamn och där försvaret hade stor verksamhet. Men det var innan modern teknik förändrade situationen. Nu är Vardø en hårt drabbad avfolkningsbygd som akut behöver få tillförsel av nya arbetsplatser. Om platsen över huvud taget skall överleva.
Därmed har man bestämt att Sjöfarten skall förlägga en trafikledningscentral för Norra Norge dit. Vilket skall skapa ett antal arbetsplatser. Men det finns några problem. För det första är det väldigt få (för att inte säga inga) arbetslösa i Vardø som är kvalificerade för detta arbete.
För det andra finns det inte något som helst annat skäl än just distriktspolitik att lägga den här verksamheten just till Vardø. Rent tekniskt sett kunde de här människorna lika gärna sitta i Indien. Eller i Haugesund, dit Sjøfartsdirektoratet har flyttat. Eller möjligen i Aalesund där Kystverket ligger. Eller göra som i Sverige där all sådan här verksamhet ligger samlad i Göteborg.
I praktiken snackar vi om ett par dussin jobb. Och första året var det några familjer som flyttade till Vardø för att jobba där. Men redan efter något år hade dessa flytt därifrån igen. Av olika skäl. Men det hör nog till saken att det inte är var person som kan trivas på en så pass "remote" plats som just Vardø.
Sedan kom en lång period när man hade stora problem med att över huvud taget få verksamheten att fungera eftersom det "inte fanns folk". Men numera har man löst problemet. Man anställer folk på samma villkor som inom oljeverksamheten. Jobba 2 veckor och fri 4. Bo var du vill med fri resa till Vardø och fri hybel under arbetsperioderna. Vilket har boostat antalet sökande till de här jobben.
Men på vilket sätt utvecklar detta samhället i just Vardø. Bortsett från att någon måste sälja mjölk, bröd och kaffe till de här människorna. Och hur mycket fördyras själva verksamheten, det vill säga trafikledning utmed kusten i NordNorge. Och från vilken budget hämtas de pengarna? Donkeyman misstänker starkt att om man hade centraliserat hela landets övervakning till exempel till Haugesund så hade vi haft råd med en betydligt bättre verksamhet.
Donkeyman vill i dag peka på ytterligare ett sätt att få slut på statliga pengar. Då tänker han på trafikledningscentralen i Vardø.
Vardø är en plats som ligger längst ut mot Nordost. En utpost längst bort i Finnmark. Som en gång i tiden var en viktig fiskehamn och där försvaret hade stor verksamhet. Men det var innan modern teknik förändrade situationen. Nu är Vardø en hårt drabbad avfolkningsbygd som akut behöver få tillförsel av nya arbetsplatser. Om platsen över huvud taget skall överleva.
Därmed har man bestämt att Sjöfarten skall förlägga en trafikledningscentral för Norra Norge dit. Vilket skall skapa ett antal arbetsplatser. Men det finns några problem. För det första är det väldigt få (för att inte säga inga) arbetslösa i Vardø som är kvalificerade för detta arbete.
För det andra finns det inte något som helst annat skäl än just distriktspolitik att lägga den här verksamheten just till Vardø. Rent tekniskt sett kunde de här människorna lika gärna sitta i Indien. Eller i Haugesund, dit Sjøfartsdirektoratet har flyttat. Eller möjligen i Aalesund där Kystverket ligger. Eller göra som i Sverige där all sådan här verksamhet ligger samlad i Göteborg.
I praktiken snackar vi om ett par dussin jobb. Och första året var det några familjer som flyttade till Vardø för att jobba där. Men redan efter något år hade dessa flytt därifrån igen. Av olika skäl. Men det hör nog till saken att det inte är var person som kan trivas på en så pass "remote" plats som just Vardø.
Sedan kom en lång period när man hade stora problem med att över huvud taget få verksamheten att fungera eftersom det "inte fanns folk". Men numera har man löst problemet. Man anställer folk på samma villkor som inom oljeverksamheten. Jobba 2 veckor och fri 4. Bo var du vill med fri resa till Vardø och fri hybel under arbetsperioderna. Vilket har boostat antalet sökande till de här jobben.
Men på vilket sätt utvecklar detta samhället i just Vardø. Bortsett från att någon måste sälja mjölk, bröd och kaffe till de här människorna. Och hur mycket fördyras själva verksamheten, det vill säga trafikledning utmed kusten i NordNorge. Och från vilken budget hämtas de pengarna? Donkeyman misstänker starkt att om man hade centraliserat hela landets övervakning till exempel till Haugesund så hade vi haft råd med en betydligt bättre verksamhet.
söndag 22 juni 2008
Gravöl - ännu en gång
Donkeyman har gått omkring i chock de senaste dagarna. Han sörjer sin kompis Finn.
I torsdags eftermiddag gick Donkeyman ut för att köra droska. Medan jourhavande gick till Ølhallen för att träffa bekanta och slå av en prat före middagen. På "Hallen" satt hon och snackade med vår gemensamma vän Finn A. Och hade en trevlig pratstund innan hon gick hem till sin lägenhet som ligger i ett gammalt hus i nästa gata.
Finn var en av dem som Donkeyman varit god vän med sedan han kom till Tromsø en gång för nästan 25 år sedan. Han var flygare i SAS men hade fått problem med synen så han blev kondemnerad. Men den gången hade man goda försäkringsordningar så Finn fick behålla sin lön med alla förmåner livet ut. Han bodde i en klassisk gammal villa på höjden ovanför centrum och brukade göra en daglig shoppingrunda. När han inte var i stugan i Svelvik eller på en av sina många och långa Spanienturer.
I torsdags var han på sin shoppingrunda. Som började på Ølhallen. Så gick han till kolonialen. Därefter gick Finn vidare till "På Byen" där han tog ett par glas vin. Så kryssade han gatan över till 7/11 och kompletterade inköpen.
Därifrån gick han ut för att gå de 30 meterna till "Jernbanestasjonen" och avsluta shoppingrundan med ytterligare några halvlitrar i goda vänners lag. Men Finn kom aldrig så långt. Utanför dörren på 7/11 hände något. Han föll från trottoaren och ut på gatan och hamnade rätt under bakhjulen på en trailer. Och dog ögonblickligen. Inför ögonen på en stor mängd med människor som var ute på gatan.
Det blev en så obehaglig syn att polisen fick frakta i stort sett allt av vittnen upp till "Legevakta" för chockbehandling. Det var så illa att det tog nästan ett dygn för polisen att säkert identifiera en av de mest kända personerna i Tromsø.
Vad som egentligen hände lär inte någon få veta. Kanske han drabbades av något anfall och bara föll ihop. Kanske han snubblade och föll. Kanske någon stötte till honom, det är väldigt mycket fotgängare i gång just här under shoppingtid. En sak är säker - trottoaren på det här stället är väldigt ojämn. Många människor har "trynat" just här. Dessutom finns en gatubrunn precis vid kanten av trottoaren som ligger ovanligt djupt, nästan som en bombkrater. Gallret sitter en decimeter under gatunivå så om man tar ett snedsteg och sätter ned foten där så faller man. Obönhörligen. Men det är meningslöst att spekulera. Donkeyman och alla andra har förlorat en vän.
Finn var en person som alltid hade ett gott ord till alla. En människa med hög social kompetens som var omtyckt av absolut alla. En som log och skrattade jämt. Och som kände "alla". Inte någon kan dra sig till minnes att han någonsin varit otrevlig eller burit sig dumt åt ute på byen.
Därmed har ännu en av Donkeymans gamla kompisar "kilat vidare". Och nu börjar det verkligen bli få kvar av "de gamla".
Filosoferar Donkeyman och tar en slurk öl medan han väger orden på guldvåg i den här nekrologen. Slutsatsen blir att eftersom flygare nästan är sjöfolk så blir Finn säkert accepterad i "Fiddlers Green". Där han sitter tillsammans med alla andra som har varit tvungna att lämna oss i förtid. Medan vi som fortfarande är kvar här i "jämmerdalen" får gå på begravning och dricka gravöl.
I torsdags eftermiddag gick Donkeyman ut för att köra droska. Medan jourhavande gick till Ølhallen för att träffa bekanta och slå av en prat före middagen. På "Hallen" satt hon och snackade med vår gemensamma vän Finn A. Och hade en trevlig pratstund innan hon gick hem till sin lägenhet som ligger i ett gammalt hus i nästa gata.
Finn var en av dem som Donkeyman varit god vän med sedan han kom till Tromsø en gång för nästan 25 år sedan. Han var flygare i SAS men hade fått problem med synen så han blev kondemnerad. Men den gången hade man goda försäkringsordningar så Finn fick behålla sin lön med alla förmåner livet ut. Han bodde i en klassisk gammal villa på höjden ovanför centrum och brukade göra en daglig shoppingrunda. När han inte var i stugan i Svelvik eller på en av sina många och långa Spanienturer.
I torsdags var han på sin shoppingrunda. Som började på Ølhallen. Så gick han till kolonialen. Därefter gick Finn vidare till "På Byen" där han tog ett par glas vin. Så kryssade han gatan över till 7/11 och kompletterade inköpen.
Därifrån gick han ut för att gå de 30 meterna till "Jernbanestasjonen" och avsluta shoppingrundan med ytterligare några halvlitrar i goda vänners lag. Men Finn kom aldrig så långt. Utanför dörren på 7/11 hände något. Han föll från trottoaren och ut på gatan och hamnade rätt under bakhjulen på en trailer. Och dog ögonblickligen. Inför ögonen på en stor mängd med människor som var ute på gatan.
Det blev en så obehaglig syn att polisen fick frakta i stort sett allt av vittnen upp till "Legevakta" för chockbehandling. Det var så illa att det tog nästan ett dygn för polisen att säkert identifiera en av de mest kända personerna i Tromsø.
Vad som egentligen hände lär inte någon få veta. Kanske han drabbades av något anfall och bara föll ihop. Kanske han snubblade och föll. Kanske någon stötte till honom, det är väldigt mycket fotgängare i gång just här under shoppingtid. En sak är säker - trottoaren på det här stället är väldigt ojämn. Många människor har "trynat" just här. Dessutom finns en gatubrunn precis vid kanten av trottoaren som ligger ovanligt djupt, nästan som en bombkrater. Gallret sitter en decimeter under gatunivå så om man tar ett snedsteg och sätter ned foten där så faller man. Obönhörligen. Men det är meningslöst att spekulera. Donkeyman och alla andra har förlorat en vän.
Finn var en person som alltid hade ett gott ord till alla. En människa med hög social kompetens som var omtyckt av absolut alla. En som log och skrattade jämt. Och som kände "alla". Inte någon kan dra sig till minnes att han någonsin varit otrevlig eller burit sig dumt åt ute på byen.
Därmed har ännu en av Donkeymans gamla kompisar "kilat vidare". Och nu börjar det verkligen bli få kvar av "de gamla".
Filosoferar Donkeyman och tar en slurk öl medan han väger orden på guldvåg i den här nekrologen. Slutsatsen blir att eftersom flygare nästan är sjöfolk så blir Finn säkert accepterad i "Fiddlers Green". Där han sitter tillsammans med alla andra som har varit tvungna att lämna oss i förtid. Medan vi som fortfarande är kvar här i "jämmerdalen" får gå på begravning och dricka gravöl.
lördag 21 juni 2008
Sevärdheter i Tromsø
Donkeyman har blivit uppmanad att fortsätta sin serie med information om Donkeymans Tromsø och Stockholm. Detta skall ske och här kommer nästa artikel.
Hurtigruten
Det är inte något tvivel om att Hurtigruten är en av de stora sevärdheterna i Tromsø. Nordgående kommer in 14.30 och går vidare 18.30. Sydgående kommer 23.45 och seglar 01.30. Det är alltid trevligt att gå ned på kajen och möta båten. Det är alltid en stor sak när Hurtigruta ankommer. Till och med mitt i vintern. Man kan också gå ombord under uppehållet och äta ombord eller bara se på båten. Med utgångspunkt i Tromsø kan man också göra ett antal trevliga kryssnignar där man reser en bit, byter båt 0ch kommer tillbaka. Klicka på rubriken så kan man studera tidtabeller och finna all info. Några korta turer från Tromsø (ut med en båt åter med en annan) är: TOS-Harstad-TOS (15 tim), TOS-Svolvær-TOS (2 nätter), TOS-Hammerfest-TOS (1 natt och 1 dag). Men som sagt, det går att snickra ihop massor med alternativ.
Fjellheisen
Åker man upp med Fjellheisen får man en helt fantastisk utsikt över Tromsø. Donkeyman brukar ofta ta upp sina besökare på fjället för utsikten. Många reser upp och fortsätter vidare på fjälltur i god Norsk stil. Speciellt på vårvintern. Donkeyman gör också detta ibland. Då åker han upp på fjället. Så promenerar han 100 meter bort så inte anläggningen syns, breder ut ett säl- eller renskinn och sitter och solar, gärna hela dagen. Eller i vart fall så länge som innehållet i picnickorgen räcker. Som följe har han gärna jourhavande fästmö och en korg som innehåller något gott. (Baguetter, sea food, vitvin och lite skumpa till exempel).
Serveringen uppe på fjället har en fantastisk utsikt men är i övrigt av karaktären "turistfälla". Där kan man bara köpa öl eller annat färdigförpackat.
På vägen till Fjellheisen kan man be droskan ta en runda runt "Ishavskatedralen". Eller Tromsdalen kirke som den egentligen heter. Ett fantastiskt vackert bygge som är infogad i landskapet på ett helt otroligt sätt. Vinter som sommar. Dag som natt. Den är bara outstanding. Men är man inte speciallt intresserad av kyrkor räcker det med att se den utifrån.
Polarmuseum
För personer med ungefär samma intressen som Donkeyman är detta bara ett måste. Ett gammaldags, traditionellt museum inrymt i ett gammalt brygghus men som innehåller ALLT man vill veta om fångsttradition, polarfärder och allt annat spännande. Donkeyman påstår bestämt att detta är ett av de museer i hela världen (och han har sett många) som han tycker är bäst. I all sin enkelhet.
VARNING. Inte blanda ihop Polarmuseum med Polaria. Detta är ett upplevelsescenter med massor av information om Arktis. Inklusive levande djur. Och Polaria är också sevärt. Man bör besöka bägge. Men om tiden är begränsad är det Polarmuseum som gäller. (Det är bara i Norge man kan komma på tanken att bygga Polaria utan att samordna det hela med Polarmuseum. Resultatet är att Polarmuseum lever på konkursens brant medan Polaria är fyllt med besökare).
Polstjerna
Många av dem som läser Donkeymans texter är intresserade av sjöfart. Och i Tromsø finns det en pärla bevarad. Som ligger just bredvid Polaria. En gammal sälfångare som sattes i glashus för bara några år sedan. Måste besökas.....
Ölhallen
Har man inte varit på Ölhallen har man inte varit i Tromsø.
Donkeyman har skrivit massor om "Hallen"
Ölhallen och Ölhallen (2) är två artiklar som ger all information.
"Lyseløypa"
Detta kan översättas med elljusspåret. Vi talar då om den nattliga vandringen mellan byens olika pubar och utskänkningsställen. Tromsø var ända till för några få år sedan Norges nöjescentrum men tenderar numera att bli en vanlig trist småstad. Dess värre. Men fortfarande kan man gå "Lyseløypa" med behållning. En besökare måste givetvis lägga upp sitt eget lopp. Men ett förslag kan vara detta. Baserat på Donkeymans egna favoriter.
1. Ølhallen. (Allt börjar där. Men obs. De stänger redan kl 17)
2. Barometern bar. Här tar man en liten stänkare "for the road" - och inte något mer. Kan ersättas med "Circa" men det är ett hipt ungdomsställe - inte något för Donkeyman.
3. Blå Rock / Mirage / Meieriet / Paletten.
Välj en av platserna. Detta är bara ett "pit stop" för att få något i magen. Typ en hamburgare. Bra mat på alla ställerna även om Paletten har börjat bli lite slabbig.
Varning: Håll dig undan allt av "fast food" på bensinstationer, korvkiosker (pølsebodar) eller ambulerande vagnar (pølsevogner). I Tromsø är kvaliteten på dessa helt kass. Det enda som är förstklassigt är priset.
(Och inom parentes en information. Generellt sett är det mesta av sämre kvalitet och dyrare än motsvarande produkt i andra länder. Det får man bara acceptera "as is".
Så fortsätter vi på "Lyseløypa":
4. Rogers (Stortorget). Måste besökas om det är lördag eftermiddag för att gå på eftermiddagskonserten annars kan den undvaras. Om törsten slår till på vandringen genom Storgata kan man slinka inom Solid i stället. Men det ena behöver inte ersätta det andra.
5. Verdensteatret. Långt i nord på gågatan. En bio byggd redan 1914 och som fortfarande är i drift. Numera med en liten ölservering.
6. Perez. En liten bula längst norr i "Downtown". Men ganska trevlig.
7. Rorbua. Här kan man fastna om det är "live music"
8. Skarven. Är det en solig eftermiddag kan man ta den direkt efter Ølhallen. Suverän uteservering.
9. På Byen. Musik på kvällarna. Fin uteservering men ganska dyrt. Kan undvaras dagar det inte är "live music" eller uteväder.
10. Jernbanen. Här avslutar man. Vi har inte järnväg men vi har station. Och här riskerar man att träffa på Donkeyman och hans dåliga vänner.
Detta är en "miniløypa". Det finns över 100 dörrar att välja på om man vill ha "något". Vill man minimalisera ytterligare kan man gå in på Solid och så direkt till Rorbua.
Naturligtvis finns det mycket mer att se i Tromsø. Men detta är en liten stad och Donkeyman rekommenderar just detta för ett kortare besök. Den som vill ha personlig guidning skall bara kontakta Donkeyman: donkeyman at online dot no. Eller ringa direkt "nittio sextioen sextiotvå sjuttiotvå".
Donkeyman själv bor "mitt i smeten". Det vill säga mitt emellan Ølhallen och Jernbanen. Och si så där 5 meter från "Blå Rock".....
Hurtigruten
Det är inte något tvivel om att Hurtigruten är en av de stora sevärdheterna i Tromsø. Nordgående kommer in 14.30 och går vidare 18.30. Sydgående kommer 23.45 och seglar 01.30. Det är alltid trevligt att gå ned på kajen och möta båten. Det är alltid en stor sak när Hurtigruta ankommer. Till och med mitt i vintern. Man kan också gå ombord under uppehållet och äta ombord eller bara se på båten. Med utgångspunkt i Tromsø kan man också göra ett antal trevliga kryssnignar där man reser en bit, byter båt 0ch kommer tillbaka. Klicka på rubriken så kan man studera tidtabeller och finna all info. Några korta turer från Tromsø (ut med en båt åter med en annan) är: TOS-Harstad-TOS (15 tim), TOS-Svolvær-TOS (2 nätter), TOS-Hammerfest-TOS (1 natt och 1 dag). Men som sagt, det går att snickra ihop massor med alternativ.
Fjellheisen
Åker man upp med Fjellheisen får man en helt fantastisk utsikt över Tromsø. Donkeyman brukar ofta ta upp sina besökare på fjället för utsikten. Många reser upp och fortsätter vidare på fjälltur i god Norsk stil. Speciellt på vårvintern. Donkeyman gör också detta ibland. Då åker han upp på fjället. Så promenerar han 100 meter bort så inte anläggningen syns, breder ut ett säl- eller renskinn och sitter och solar, gärna hela dagen. Eller i vart fall så länge som innehållet i picnickorgen räcker. Som följe har han gärna jourhavande fästmö och en korg som innehåller något gott. (Baguetter, sea food, vitvin och lite skumpa till exempel).
Serveringen uppe på fjället har en fantastisk utsikt men är i övrigt av karaktären "turistfälla". Där kan man bara köpa öl eller annat färdigförpackat.
På vägen till Fjellheisen kan man be droskan ta en runda runt "Ishavskatedralen". Eller Tromsdalen kirke som den egentligen heter. Ett fantastiskt vackert bygge som är infogad i landskapet på ett helt otroligt sätt. Vinter som sommar. Dag som natt. Den är bara outstanding. Men är man inte speciallt intresserad av kyrkor räcker det med att se den utifrån.
Polarmuseum
För personer med ungefär samma intressen som Donkeyman är detta bara ett måste. Ett gammaldags, traditionellt museum inrymt i ett gammalt brygghus men som innehåller ALLT man vill veta om fångsttradition, polarfärder och allt annat spännande. Donkeyman påstår bestämt att detta är ett av de museer i hela världen (och han har sett många) som han tycker är bäst. I all sin enkelhet.
VARNING. Inte blanda ihop Polarmuseum med Polaria. Detta är ett upplevelsescenter med massor av information om Arktis. Inklusive levande djur. Och Polaria är också sevärt. Man bör besöka bägge. Men om tiden är begränsad är det Polarmuseum som gäller. (Det är bara i Norge man kan komma på tanken att bygga Polaria utan att samordna det hela med Polarmuseum. Resultatet är att Polarmuseum lever på konkursens brant medan Polaria är fyllt med besökare).
Polstjerna
Många av dem som läser Donkeymans texter är intresserade av sjöfart. Och i Tromsø finns det en pärla bevarad. Som ligger just bredvid Polaria. En gammal sälfångare som sattes i glashus för bara några år sedan. Måste besökas.....
Ölhallen
Har man inte varit på Ölhallen har man inte varit i Tromsø.
Donkeyman har skrivit massor om "Hallen"
Ölhallen och Ölhallen (2) är två artiklar som ger all information.
"Lyseløypa"
Detta kan översättas med elljusspåret. Vi talar då om den nattliga vandringen mellan byens olika pubar och utskänkningsställen. Tromsø var ända till för några få år sedan Norges nöjescentrum men tenderar numera att bli en vanlig trist småstad. Dess värre. Men fortfarande kan man gå "Lyseløypa" med behållning. En besökare måste givetvis lägga upp sitt eget lopp. Men ett förslag kan vara detta. Baserat på Donkeymans egna favoriter.
1. Ølhallen. (Allt börjar där. Men obs. De stänger redan kl 17)
2. Barometern bar. Här tar man en liten stänkare "for the road" - och inte något mer. Kan ersättas med "Circa" men det är ett hipt ungdomsställe - inte något för Donkeyman.
3. Blå Rock / Mirage / Meieriet / Paletten.
Välj en av platserna. Detta är bara ett "pit stop" för att få något i magen. Typ en hamburgare. Bra mat på alla ställerna även om Paletten har börjat bli lite slabbig.
Varning: Håll dig undan allt av "fast food" på bensinstationer, korvkiosker (pølsebodar) eller ambulerande vagnar (pølsevogner). I Tromsø är kvaliteten på dessa helt kass. Det enda som är förstklassigt är priset.
(Och inom parentes en information. Generellt sett är det mesta av sämre kvalitet och dyrare än motsvarande produkt i andra länder. Det får man bara acceptera "as is".
Så fortsätter vi på "Lyseløypa":
4. Rogers (Stortorget). Måste besökas om det är lördag eftermiddag för att gå på eftermiddagskonserten annars kan den undvaras. Om törsten slår till på vandringen genom Storgata kan man slinka inom Solid i stället. Men det ena behöver inte ersätta det andra.
5. Verdensteatret. Långt i nord på gågatan. En bio byggd redan 1914 och som fortfarande är i drift. Numera med en liten ölservering.
6. Perez. En liten bula längst norr i "Downtown". Men ganska trevlig.
7. Rorbua. Här kan man fastna om det är "live music"
8. Skarven. Är det en solig eftermiddag kan man ta den direkt efter Ølhallen. Suverän uteservering.
9. På Byen. Musik på kvällarna. Fin uteservering men ganska dyrt. Kan undvaras dagar det inte är "live music" eller uteväder.
10. Jernbanen. Här avslutar man. Vi har inte järnväg men vi har station. Och här riskerar man att träffa på Donkeyman och hans dåliga vänner.
Detta är en "miniløypa". Det finns över 100 dörrar att välja på om man vill ha "något". Vill man minimalisera ytterligare kan man gå in på Solid och så direkt till Rorbua.
Naturligtvis finns det mycket mer att se i Tromsø. Men detta är en liten stad och Donkeyman rekommenderar just detta för ett kortare besök. Den som vill ha personlig guidning skall bara kontakta Donkeyman: donkeyman at online dot no. Eller ringa direkt "nittio sextioen sextiotvå sjuttiotvå".
Donkeyman själv bor "mitt i smeten". Det vill säga mitt emellan Ølhallen och Jernbanen. Och si så där 5 meter från "Blå Rock".....
torsdag 19 juni 2008
Drevet Går
Än en gång har "Drevet Gått" i politiken. Den här gången var det i Norge och den församlade pressen hade denna gång gått på "Rypejakt" och utsett Åslaug Haga till offer. I dag kom bekräftelsen. Man har lyckats. Efter en process som inte på något sätt står i proportion till det som Haga faktiskt har gjort har man lyckats få henne sjukskriven och slutligen ut ur politiken.
Donkeyman vill påpeka att han på intet sätt är en vän av Senterpartiet. Han skulle gärna sett att hela partiet försvann ut ur både Storting och Norsk politik. Men det skall ske därför att väljarna tröttnar på dem. Inte därför att den församlade pressen anser det.
Donkeyman anser att Senterpartiet är ett konservativt parti som i viktiga frågor är i det närmaste reaktionärt. Dessutom intar man en radda rent populistiska hållningar i viktiga frågor. En hållning som Donkeyman utvecklar vidare i artikeln om Populism.
Det Åslaug Haga har gjort är ting som inte är av den digniteten att en samlad press behöver kasta sig över henne. Och det är verkligen inte av den digniteten att saken behöver dominera media i veckovis.
Donkeyman drar två slutsatser:
1. I artikeln Vem kan bli politiker ställer Donkeyman en del frågor runt den framtida rekryteringen av politiker.
Pressen underbygger den utvecklingen där politiken blir en karriärplats för broilertyper som aldrig har haft ett jobb och som aldrig levt ett "normalt" liv.
2. Alla andra nyheter försvinner när "Drevet Går".
Här i Norge har dagens verkligt stora nyhet totalt försvunnit bakom "Rypejakten". Nämligen att Wilhelmsen skall överge Norge. Man skall bygga upp en ny administration på Malta. Med motiveringen att man inte kan leva med ständigt ändrade villkor. Framtiden blir alltför oförutsägbar. Därför flyttar man till ett land "Som vill ha dem och deras verksamhet".
Detta är principiellt mycket viktig händelse av en helt annan digniget än statsråd Hagas affärer. Wilhelmsen är själva pärlan i den Norska rederinäringen. Bergesen är sedan länge sålda till utlandet. Flera andra har flyttat. Fredriksen till exempel. Men Wilhelmsen har varit ikonen för det Norska. I den Norskaste av alla branscher.
Wilhelmsen är något så ovanligt som ett rederi som sköter allt "in house". Man befraktar fartygen, man äger fartygen, man driver dem. Precis som alla klassiska rederier drevs en gång i tiden. Man är något så ovanligt som ett klassiskt linjerederi. Med linjetrafik runt hela världen. Och mellan världen och Skandinavien.
Men att de "flaggar ut" är uppenbart mindre viktigt än om statsråd Haga har hyrt ut ett uthus i tre år mer eller mindre.......
Donkeyman vill påpeka att han på intet sätt är en vän av Senterpartiet. Han skulle gärna sett att hela partiet försvann ut ur både Storting och Norsk politik. Men det skall ske därför att väljarna tröttnar på dem. Inte därför att den församlade pressen anser det.
Donkeyman anser att Senterpartiet är ett konservativt parti som i viktiga frågor är i det närmaste reaktionärt. Dessutom intar man en radda rent populistiska hållningar i viktiga frågor. En hållning som Donkeyman utvecklar vidare i artikeln om Populism.
Det Åslaug Haga har gjort är ting som inte är av den digniteten att en samlad press behöver kasta sig över henne. Och det är verkligen inte av den digniteten att saken behöver dominera media i veckovis.
Donkeyman drar två slutsatser:
1. I artikeln Vem kan bli politiker ställer Donkeyman en del frågor runt den framtida rekryteringen av politiker.
- Vilken människa är beredd att låta den församlade pressen vända upp och ned på ens privatliv?
- Vem är beredd att ta risken att hamna i en sådan storm som när pressen börjar laga hönor?
- Vem har tillräckligt "plättfri vandel" för att kunna klara pressens granskning?
Pressen underbygger den utvecklingen där politiken blir en karriärplats för broilertyper som aldrig har haft ett jobb och som aldrig levt ett "normalt" liv.
2. Alla andra nyheter försvinner när "Drevet Går".
Här i Norge har dagens verkligt stora nyhet totalt försvunnit bakom "Rypejakten". Nämligen att Wilhelmsen skall överge Norge. Man skall bygga upp en ny administration på Malta. Med motiveringen att man inte kan leva med ständigt ändrade villkor. Framtiden blir alltför oförutsägbar. Därför flyttar man till ett land "Som vill ha dem och deras verksamhet".
Detta är principiellt mycket viktig händelse av en helt annan digniget än statsråd Hagas affärer. Wilhelmsen är själva pärlan i den Norska rederinäringen. Bergesen är sedan länge sålda till utlandet. Flera andra har flyttat. Fredriksen till exempel. Men Wilhelmsen har varit ikonen för det Norska. I den Norskaste av alla branscher.
Wilhelmsen är något så ovanligt som ett rederi som sköter allt "in house". Man befraktar fartygen, man äger fartygen, man driver dem. Precis som alla klassiska rederier drevs en gång i tiden. Man är något så ovanligt som ett klassiskt linjerederi. Med linjetrafik runt hela världen. Och mellan världen och Skandinavien.
Men att de "flaggar ut" är uppenbart mindre viktigt än om statsråd Haga har hyrt ut ett uthus i tre år mer eller mindre.......
onsdag 18 juni 2008
The Great War for Civilisation
Robert Fisk
The Great War for Civilisation
The Conquest of the Middle East
Fourth Estate, London 2005, ISBN 1-84115-007-X (Hardback)
Finns också som "Paperback"
Donkeyman har just läst om en tegelsten som åter en gång har skakat om honom. Jag minns redan första gången jag läste boken att det var sällan jag lärt mig så mycket om ett aktuellt tema. Och vid andra genomläsningen upptäckte jag att den inte förlorat på att läsas om.
Robert Fisk är ju en av världens mest kända utrikeskorrespondenter och har rapporterat från Mellanöstern i en mansålder. Han har bott i och utgått från Beirut i över 30 år. Han kan språket och känner hela området.
Till skillnad från de flesta andra som skriver om Mellanöstern och dess konflikter så har Fisk faktiskt varit "on site". Han har rest på kors och tvärs genom Afganistan, Iran, Irak, Egypten, Palestina, Israel - You name it. Och boken innehåller en mängd skildringar från hans resor. Som han knyter samman till en historisk berättelse om hur Västmakterna tagit greppet om området. Och vad som har skett sedan dess.
Han tar utgångspunkten i sin fader Löjtnant Bill Fisk och skyttegravarna i Somme år 1918. Men följer i hans fotspår när segrarna ritar om Europas gränser och tar över en stor del av Mellanöstern från det Ottomanska riket. Och som sagt - han sitter mitt uppe "on site" i över 30 år.
Här får vi läsa om folkmordet på Armenier i slutet av det Ottomanska rikets tid, Insättande och störtande av regimer i Iran, Irak, Egypten med flera länder under hela 1900-talet. De religiösa motsättningarna inom området. Sionismens intåg. Israels grundande. Konflikterna Israel - Palestinier. Och så vidare fram till dagens konflikter i Afganistan, Irak, Israel samt Al Qaida och terrorismen. Fisk har till skillnad från andra journalister faktiskt mött och intervjuat Osama Bin Laden. Både i Sudan och i Afganistan.......
En omfattande notapparat och ett detaljerat sökindex gör boken än mer användbar.
Detta är en "måste ha" - bok för var och en som är intresserad av MellanÖstern.
The Great War for Civilisation
The Conquest of the Middle East
Fourth Estate, London 2005, ISBN 1-84115-007-X (Hardback)
Finns också som "Paperback"
Donkeyman har just läst om en tegelsten som åter en gång har skakat om honom. Jag minns redan första gången jag läste boken att det var sällan jag lärt mig så mycket om ett aktuellt tema. Och vid andra genomläsningen upptäckte jag att den inte förlorat på att läsas om.
Robert Fisk är ju en av världens mest kända utrikeskorrespondenter och har rapporterat från Mellanöstern i en mansålder. Han har bott i och utgått från Beirut i över 30 år. Han kan språket och känner hela området.
Till skillnad från de flesta andra som skriver om Mellanöstern och dess konflikter så har Fisk faktiskt varit "on site". Han har rest på kors och tvärs genom Afganistan, Iran, Irak, Egypten, Palestina, Israel - You name it. Och boken innehåller en mängd skildringar från hans resor. Som han knyter samman till en historisk berättelse om hur Västmakterna tagit greppet om området. Och vad som har skett sedan dess.
Han tar utgångspunkten i sin fader Löjtnant Bill Fisk och skyttegravarna i Somme år 1918. Men följer i hans fotspår när segrarna ritar om Europas gränser och tar över en stor del av Mellanöstern från det Ottomanska riket. Och som sagt - han sitter mitt uppe "on site" i över 30 år.
Här får vi läsa om folkmordet på Armenier i slutet av det Ottomanska rikets tid, Insättande och störtande av regimer i Iran, Irak, Egypten med flera länder under hela 1900-talet. De religiösa motsättningarna inom området. Sionismens intåg. Israels grundande. Konflikterna Israel - Palestinier. Och så vidare fram till dagens konflikter i Afganistan, Irak, Israel samt Al Qaida och terrorismen. Fisk har till skillnad från andra journalister faktiskt mött och intervjuat Osama Bin Laden. Både i Sudan och i Afganistan.......
En omfattande notapparat och ett detaljerat sökindex gör boken än mer användbar.
Detta är en "måste ha" - bok för var och en som är intresserad av MellanÖstern.
måndag 16 juni 2008
Historiens Vingslag
Donkeyman är upprörd. En obehaglig pust ifrån hans ungdom har kommit i kapp honom.....
Donkeyman var nämligen kommunist i sin ungdom. Han tillhörde inte någon av de mer extrema sekterna. Tvärtom så var Donkeyman synnerligen parlamentarisk. Var till och med invald i Stockholms Stadsfullmäktige (no=Bystyre) för dåvarande vpk (Vänsterpartiet Kommunisterna).
Men Donkeyman var - precis som alla andra farliga kommunister - övervakad. På den tiden innebar kommunist i princip allt som befann sig vänster om socialdemokratin. Och om man var borgerlig men sympatiserade med FNL-rörelsen, Almrörelsen, Bostadsockupationer eller något annat som engagerade ungdom den gången så var man också en farlig kommunist. Åtmindstone i betongsossarnas ögon. Som i sin tur hade sin inspiration från McCarthytiden i USA.
Samtidigt var det alldeles uppenbart för alla som reste till USA på 1960- och 70-talen att Amerikansk underrättelsetjänst hade tillgång till SÄPO:s register.
Det visade sig med tiden till och med att det var sossarna själva som stod för den mest effektiva övervakningen av "farliga kommunister". Under merparten av 1900-talet. Precis som i Norge för övrigt.
Och när muren föll och kommunismen var död lades alla kort på bordet. Folk fick insyn i säkerhetspolisens journaler och blev chockerade. Det vill säga de som hade deltagit i de inre cirklarna hade inte några som helst illusioner. Men påfallande många började plötsligt förstå en mängd ting som hade inträffat för många år sedan. Till exempel varför man inte fått det där statliga jobbet man varit överkvalificerad för. Och liknande ting.
Men så skedde händelserna vid "World Trade Center". Och plötsligt blev alla "Farliga Kommunister" ersatta med "Farliga Terrorister". SÄPO och dess systerorganisationer fick nya arbetsuppgifter. Och sakta men säkert började man nagga på de demokratiska idealen. Både i USA och annorstädes.
Guantanamo Bay hade inte kunnat ske före WTC. Men sedan var det inte så noga med rättssäkerheten längre. Det var tillbaka i det kalla krigets dagar. När ändamålet helgade medlen. Först i USA och dess närmaste allierade. Sedan i vidare och vidare kretsar.
Donkeyman hade aldrig kunnat föreställa sig att något sådant som den nu föreslagna lagstiftningen om "avlyssning" skulle komma upp i Sveriges riksdag. (Och liknande förslag är på gång i Norge. Men eftersom Norge är en av USA:s största pudlar i Europa lär det glida igenom lätt som en plätt på denna sida kölen.)
För nästan 250 år sedan skrev Thomas Jefferson, en av grundarna av staten USA följande: "Those who are willing to give up a little freedom to gain a little security will loose both and deserve neither". Något som Donkeyman också anser.
Ett annat klassiskt citat är följande: "Den som gör som gangsters gör - är inte han en gangster". (Eller något liknande, Donkeyman är en gammal man och har glömt).
Den borgerliga regeringen har i alla tider uttalat klart liberala ideal. Dessa sviker man genom att driva igenom förslaget. Vilket är en stor besvikelse. Den andra sidan skall å andra sidan inte heller göra sig så bred. Sossarna har genom merparten av 1900-talet visat att man inte har några som helst hämningar när det gäller övervakning.
Går lagen igenom är steget inte långt till att den börjar användas för eget internt bruk. Till en mängd andra ändamål än att jaga "Farliga Terrorister". Detta är första steget på väg mot ett samhälle Donkeyman inte vill ha.
Det är dags att ta fram några klassiker ur hyllan:
Här kommer några få länkar (av tusentals).
Enn Kokk (blogg)
Rick Falkvinge (blogg)
Oskar Swartz i Svenska Dagbladet (Oberoende moderat)
Texplorer (blogg)
Piratpartiet (hemsida)
Donkeyman var nämligen kommunist i sin ungdom. Han tillhörde inte någon av de mer extrema sekterna. Tvärtom så var Donkeyman synnerligen parlamentarisk. Var till och med invald i Stockholms Stadsfullmäktige (no=Bystyre) för dåvarande vpk (Vänsterpartiet Kommunisterna).
Men Donkeyman var - precis som alla andra farliga kommunister - övervakad. På den tiden innebar kommunist i princip allt som befann sig vänster om socialdemokratin. Och om man var borgerlig men sympatiserade med FNL-rörelsen, Almrörelsen, Bostadsockupationer eller något annat som engagerade ungdom den gången så var man också en farlig kommunist. Åtmindstone i betongsossarnas ögon. Som i sin tur hade sin inspiration från McCarthytiden i USA.
Samtidigt var det alldeles uppenbart för alla som reste till USA på 1960- och 70-talen att Amerikansk underrättelsetjänst hade tillgång till SÄPO:s register.
Det visade sig med tiden till och med att det var sossarna själva som stod för den mest effektiva övervakningen av "farliga kommunister". Under merparten av 1900-talet. Precis som i Norge för övrigt.
Och när muren föll och kommunismen var död lades alla kort på bordet. Folk fick insyn i säkerhetspolisens journaler och blev chockerade. Det vill säga de som hade deltagit i de inre cirklarna hade inte några som helst illusioner. Men påfallande många började plötsligt förstå en mängd ting som hade inträffat för många år sedan. Till exempel varför man inte fått det där statliga jobbet man varit överkvalificerad för. Och liknande ting.
Men så skedde händelserna vid "World Trade Center". Och plötsligt blev alla "Farliga Kommunister" ersatta med "Farliga Terrorister". SÄPO och dess systerorganisationer fick nya arbetsuppgifter. Och sakta men säkert började man nagga på de demokratiska idealen. Både i USA och annorstädes.
Guantanamo Bay hade inte kunnat ske före WTC. Men sedan var det inte så noga med rättssäkerheten längre. Det var tillbaka i det kalla krigets dagar. När ändamålet helgade medlen. Först i USA och dess närmaste allierade. Sedan i vidare och vidare kretsar.
Donkeyman hade aldrig kunnat föreställa sig att något sådant som den nu föreslagna lagstiftningen om "avlyssning" skulle komma upp i Sveriges riksdag. (Och liknande förslag är på gång i Norge. Men eftersom Norge är en av USA:s största pudlar i Europa lär det glida igenom lätt som en plätt på denna sida kölen.)
För nästan 250 år sedan skrev Thomas Jefferson, en av grundarna av staten USA följande: "Those who are willing to give up a little freedom to gain a little security will loose both and deserve neither". Något som Donkeyman också anser.
Ett annat klassiskt citat är följande: "Den som gör som gangsters gör - är inte han en gangster". (Eller något liknande, Donkeyman är en gammal man och har glömt).
Den borgerliga regeringen har i alla tider uttalat klart liberala ideal. Dessa sviker man genom att driva igenom förslaget. Vilket är en stor besvikelse. Den andra sidan skall å andra sidan inte heller göra sig så bred. Sossarna har genom merparten av 1900-talet visat att man inte har några som helst hämningar när det gäller övervakning.
Går lagen igenom är steget inte långt till att den börjar användas för eget internt bruk. Till en mängd andra ändamål än att jaga "Farliga Terrorister". Detta är första steget på väg mot ett samhälle Donkeyman inte vill ha.
Det är dags att ta fram några klassiker ur hyllan:
- Karin Boye - "Kallocain"
- Aldous Huxley - "Brave New World"
- George Orwell - "1984"
Här kommer några få länkar (av tusentals).
Enn Kokk (blogg)
Rick Falkvinge (blogg)
Oskar Swartz i Svenska Dagbladet (Oberoende moderat)
Texplorer (blogg)
Piratpartiet (hemsida)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)