Antwerpen (1)

Numera reser inte Donkeyman så mycket i jobbet. Annat var det för 15 år sedan när han hade 250 dagar om året på flyg och hotell. Då var det nästan klippkort till Antwerpen. Sedan dess har det varit några turistbesök. Och förra veckan var det dags för en kombinerad jobb- och nostalgitur. En tur som kräver ett par Resebrev.



Detta är en stad som han har besökt många gånger förr och känner ganska väl. Som de flesta vet är Antwerpen en av Europas stora hamnstäder och i gamla tider var staden ett centrum för sjömän från hela världen. Man träffade alltid bekanta när man var där och många "reste ut" från Antwerpen. Det vill säga man mönstrade på och av där och hade staden som sin bas. Det fanns Svensk sjömanskyrka, Svensk Sjömansförmedling och Svenska Sjöfolksförbundet hade ett lokalkontor där. Så får vi inte glömma Handelsflottans Kultur och Fritidsråd som också var representerade. 

Nu är nästan allt borta bortsett från en skara av gamla sjöpensionärer som har blivit kvar och som inte tänker flytta därifrån.

Hur som helst. Till berättelsen. Donkeyman ankommer alltid med tåg. Traditionen bjuder flyg till Schipol och sedan tåg till Antwerpen. Bilden nedan visar det "Internationella tåget" Amsterdam- Rotterdam- Antwerpen- Brüssel som Donkeyman ankom med. Men en gång i timmen går också "Thalys" som är ett modernt snabbtåg som från Brüssel fortsätter till Paris. 

Går man tillbaka 20 år i tiden var "Internationella Tåg" en lite större ting än nu. Med betydligt bättre service ombord. Men å andra sidan var det ganska glest besatt jämfört med "Thalys" som gick strax innan. Där var det något i stil med fullsatt tunnelbana.

OBS. Klicka på bilderna så blir de större.

Nedan ser vi alltså det "Internationella Tåget" i Antwerpen sedan Donkeyman stigit av.

Antwerpen Central har alltid varit Donkeymans favorit bland järnvägens stationer världen runt. Och han har besökt många. Det är helt enkelt en järnvägskatedral. Nu har man utvidgat stationen kraftigt. Förr var det en säckstation där tågen kom in i den stora inglasade banhallen och gick ut samma väg som de kom. Stationshuset stod på ena kortsidan av stationen. Nu har man grävt sig ned så tågen går ifrån tre olika etager med ett fjärde shoppingetage i mitten. Så har man byggt nya spår rätt genom staden så tågen kan komma in på stationen och fortsätta vidare utan att vända.

Dessutom har man renoverat allt det gamla. Och brukat upp oändligt många Euro.

De internationella tågen går ifrån det nedersta etaget. Så man får åka rulltrappor uppåt för att komma till den gamla banhallen. Men det gamla taket över bangården täcker allt sammans som framgår av bilden.

Donkeymans standardritual sedan minst 30 år tillbaka är att omedelbart gå in på det lokala järnvägscaféet och där intaga en välkomstdrink för att känna att NU ÄR JAG ÅTER I ANTWERPEN.

Tidigare hette det "Cafe de Koenig" men sedan renoveringen går det under artistnamnet "Royal Cafe" (som nog är det ursprungliga namnet) men det är i stort sett likadant som tidigare. Detta är ingången direkt från den stora banhallen.

Väl inne på den bortre väggen ser man den stora klockan. Som inte går av för hackor. Här missas inte några tåg. Egentligen är det märkligt att man sätter upp så få offentliga klockor på järnvägsstationer och flygplatser.

Takhöjden är cirka 25 meter. Väggar och tak är fyllda med stuckaturer som är förgyllda och målade på ett klassiskt sätt. Tankarna för till något slott ute i världen. Helt enkelt en underbar inredning på ett ölhak.

Ingångspartiet från biljetthallen till Cafeet sett inifrån. Minst sagt pampigt. Men här visas också en störande detalj. Innan den stora renoveringen låg själva bardisken som en ö i centrum av lokalen. Nu har man flyttat den till sidan. Det är i i och för sig ok. Men så har man gjort ett cirkelrunt staket mitt i cafeet, antagligen för att dela upp det lite grand så att möblemanget i mitten inte hamnar mitt på ett ödsligt golv. Men - det passar inte in och när man nu tog bort bardisken så kunde man ju ha lämnat lokalen öppen med bara något lite lägre som avskärmning runt. Så man inte skymmer sikten.

Ytterligare en interiörbild. Här ser man hur lokalen är disponerad. Notera att under klockan står ett piano. Undrar hur akustiken är där inne. Här ser man också det runda staket jag snackar om ovan.







Samt slutligen efter att ha sett sig om kan Donkeyman inta sin välkomstdrink. Dess värre har de inte längre Westmalle Donk, vilket är en förlust. Men Corsendonk har de och den duger bra. Fast just här serverade de ur ett De Koeninckglas. Servitören bad först om ursäkt och frågade om det gick bra då de inte hade några diskade och rena glas av rätt typ. Till den krävs givetvis en Oude Genever. Så kan man pusta ut och känna sig framme.

Efter väl intagen drink är det dags för en liten rundtur på stationen. På det övre planet som ännu är säckstation  har man bevarat de gamla stoppbockarna från 1903. Kolla hydrauliken.

Det går många tåg härifrån. Över huvud taget är järnväg, spårväg och busstrafik mycket väl utbyggd i Belgien. Antwerpen är en av de riktigt stora spårvägsstäderna i Europa.

Detta är taket i den gamla biljetthallen. Kanske 75 meter upp från golvnivån. Stationen ser utifrån ut som en kyrka. Jag fick dess värre inte någon exteriörbild då det var helt fel ljus varje gång jag var ute på torget framför det här tornet.

I gamla tider var det viktigt med telegraf och telefonstation. I mobiltelefonens och i-padens tidevarv har sådana faciliteter försvunnit. Men lyckligtvis har man avstått från att hänga upp några flonga neonskyltar över de här fina resterna av Telegrafen.

Så är det dags för att återvända till den gamla banhallen och inta ytterligare en öl och en genever även i det andra benet. För att sedan gå tvärs över gatan och checka in på hotellet. Så här ser det ut om man vänder på blicken innan man går in på järnvägscaféet.

Donkeyman fortsätter snart med ytterligare ett Resebrev från Antwerpen.

Häng med !!!!!!!!!!!!!!!!