Revolution

De senaste veckorna har Revolution varit det ledande temat i allt av media. Mängder av personer som inte tidigare har visat någon benägenhet till att hylla Revolutioner hyllar nu de krafter i Tunisien och Egypten som genomför de ländernas Revolutioner.

Revolutionens Historia
Nu hör till saken att "Revolution" är ett av många missbrukade ord. Ganska mycket har genom historien betecknats som just Revolutioner. Och i överförd, eller beskrivande betydelse, används ordet flitigt. Till exempel om "Den Industriella Revolutionen" och liknande företeelser.

Men verkligheten är att historien kan visa till få riktiga Revolutioner. Däremot finns det väldigt många Statskupper. Men Revolution eller Statskupp är de enda sätt som finns att avlägsna riktigt otrevliga regimer. En diktatur som baseras på att man behärskar maktens instrument och som inte tillåter någon sorts opposition måste råka ut för en Statskupp eller för en Revolution om den skall falla.

Men Revolutionens problem är att det är väldigt lätt att ena sig MOT en förhatlig regim. Men när denna först har fallit är det oändligt mycket svårare att ena sig FÖR något nytt. Bland annat därför att oppositionen oorganiserad. Varje försök att skapa en organiserad opposition slogs ju i spillror under den gamla regimen.

Franska Revolutionen är det kanske mest kända exemplet på Revolution. Den ledde till regimens fall men den ledde också till Skräckväldet och till Napoleontiden.

Ryska Revolutionen var också en riktig Revolution. Men efter sex månader genomförde Bolsjevikerna sin Statskupp och tog över makten. Sedan blev det en annan sorts diktatur i ytterligare 70 år.

Amerikanerna anser också att de har haft en Revolution. Det gör inte Donkeyman. Han anser att de genomförde en framgångsrik frihetskamp som leddes av landets intelligentia. Till slut vann de också sin självständighet. Men Revolution - Nej.

Cuba har däremot haft sin Revolution. Där Fidel och gänget tog sig över från fastlandet och inspirerade till en klassisk Revolution. Men den här Revolutionen skiljde sig ut genom att den redan från början hade som syfte att upprätta en speciell sorts regim. Som sitter än i dag.

Kina har haft Revolution. Där Ordförande Mao och hans gäng inspirerade och tog ledningen. Och Makten. Ungefär som på Cuba.

Däremot har alla försök att "exportera" de Cubanska och Kinesiska revolutionerna misslyckats.

Däremot var det en klassisk Revolution i Iran. Där folket reste sig mot den regim som Västvärlden hade satt dit några decennier tidigare. Och här var de Religiösa under ledning av Ayatollah Khomeini som var mest välorganiserade och tog makten. Parallellen med den Ryska Revolutionen är på många sätt slående.

Och så vidare ..... Inte så många exempel alltså.

Revolutionsromantik
Donkeyman vet mycket om Revolutioner. I teorin. Därför att i hans ungdom tillbringade han många och långa nätter tillsammans med kamrater av olika Revolutionära schatteringar. Kamrater som visste allt om Revolutionens Teori och Praktik. Svensk ungdom på 1960 och 70-talen var nämligen i stor utsträckning radikala och Donkeyman umgicks med många medlemmar av den så kallade "Bokstavsvänstern".

Denna väntade nämligen på att det skulle uppstå "En Revolutionär Situation" i Sverige. Då skulle de ta Ledningen och Makten. De skulle leda den omedvetna Arbetarklassen mot det Kommunistiska Paradis som skulle skapas i Revolutionens spår.

De studerade all litteratur som fanns i ämnet. Och det var mycket att välja bland. Det fanns hela bokhandlar med sådana böcker. För att inte tala om den stora flora av tidskrifter. Man hade studiecirklar och man förberedde sig.

Men inte f*****n uppstod det någon Revolutionär Situation. Inte ens i Tyskland eller Italien där mer militanta grupper försökte påskynda utvecklingen genom att driva Gerillakrig. Inte ens när polisen bankade VietNamdemonstranter, Husockupanter och andra demonstranter sönder och samman. Inte ens när Kroatiska nationalister och Västtyska terrorister genomförde terrordåd i Stockholm uppstod någon Revolutionär Situation. Hur mycket de radikala än väntade och läste Mao och Lenin fram och baklänges så var den Svenska Arbetarklassen ointresserad.

De stora förebilderna var givetvis Lenin, Fidel, Che och Mao. Och man beundrade Lenin som hade organiserat Bolsjevikerna så att partiet bestod av en stor mängd med celler som var oberoende av varandra. Man var inte intresserade av en stor mängd medlemmar. Man ville ha hängivna elitmedlemmar som var beredda att offra allt för SAKEN. Ledningen själv satt i landsflykt. Något som nog var välbetänkt eftersom regimen utan vidare fängslade eller hängde Revolutionära när man påträffade dem. Efter Revolutionen kunde den här välmotiverade och lilla gruppen verkligen Ta Ledningen och Makten.

Dagens Revolution
Situationen i stora delar av Arabvärlden påminner i mångt och mycket om situationen i Ryssland för 100 år sedan. Det är auktoritära regimer som inte tillåter någon opposition. Regimer som baserar sin makt på polis, militär och säkerhetsstyrkor. Som i sin tur utövar en hård repression. Någon organiserad opposition tillåts ej. De här regimerna har också ett nära samarbete med USA och Israel.

Det enda sammanhållande kittet är religionen. Som också utövar den enda organiserade opposition som existerar. I form av det Muslimska Brödraskapet. Detta utgör en sorts International som förekommer i olika former i alla dessa länder. Men de är inte en entydig organisation. Det finns fraktioner hela vägen från de helt moderata till de allra mest fundamentalistiska. Även om det förefaller som om Brödraskapet sakta men säkert har utvecklats i moderat riktning. Många MellanÖsternkännare jämför dem med dagens Turkiska regim.

Men det finns också Revolutionärer. I form av de Islamistiska grupperna som till exempel Al-Qaida. Dessa organisationer är förbjudna i de allra flesta av de här länderna men deras målsättning är att störta de befintliga regimerna och ersätta dem med ytterliggående Islam. Man kan i mångt och mycket jämföra dem och deras taktik med Bolsjevikernas. De dyker upp så fort det är oroligheter någon stans inom den Islamska världen. Till exempel i de olika Ryska republikerna men också i Afghanistan och Pakistan. Och självfallet deltar de i Revolutionerna i Tunisien och Egypten. I hopp om att kunna vrida dessa i "sin" riktning.

Så precis som Bolsjevikerna i Ryssland, Prästerskapet i Iran, Kommunisterna i Kina och på Cuba så kommer säkert de hårda, välmotiverade Islamistiska grupperna att försöka styra Revolutionen "sin" väg. Om de klarar av det är en annan sak. En sak är i vart fall säker - de har förebilder.

En Förebild
Men det finns faktiskt fler exempel på Revolutioner i vår tid. Donkeyman tänker på Indonesien. Som lite förenklat hade tre starka grupperingar som stod mot varandra ända från WW2. Det var Regeringen, Kommunisterna och Muslimerna. I mitten av 1960-talet slog man ihjäl ett par miljoner Kommunister och införde ren diktatur under Suharto. Men lite i skuggan av händelserna i ÖstEuropa så föll regimen som resultat av en Revolution. Och landet har sedan dess gått långt mot demokrati av Västerländskt snitt. Med stöd av både Muslimer, Kommunister och alla andra. Fast även här finns det ytterliggående Muslimer som önskar något annat - utan att vinna stöd hos befolkningen.

Och många tycker att visst blev man av med diktaturen. Men väldigt mycket av det gamla är fortfarande kvar - om än i ny skepnad. Man tycker att det är långt kvar att gå till ett helt "nytt" samhälle.

Läs även andra bloggares åsikter om demokrati, egypten, tunisien, revolution