Donkeyman har ju övervintrat mer än 20 gånger i Tromsø och i början hade han stor beundran för den vinterväghållning man hade där. Snövintern 1997 med över två meters snödjup står fortfarande i starkt minne. Och visst är man starka på att ta hand om stora snöfall för att få gator och vägar farbara.
Men med tiden upptäckte han ett litet "aber". Som gäller när vi kommer till det dagliga underhållet. När man skall fixa till efter ett lite futtigt 10 cm snöfall. Eller när man skall sanda på blankis. Då är man inte längre lika bra. Man är helt enkelt väldigt dåliga. Och just blankis är ett före som är väldigt vanligt vintertid i Tromsø. Till stor förtret för Donkeyman när han har försökt att ta sig till fots de 100 meterna från "Donkeyman Towers" till en lämplig Ölstuga. En övning som kan vara förenad med avsevärd fara under benbrottssäsongen.
Eller när han bodde i många år på Sørems veg 8. En adress som man under vinterperioden inte kan nå till fots. Därför att antingen måste man forcera knädjup snö eller ta sig fram på vägar som vore lämpliga som träningsbana för "Kuppern", Koss och gänget.
Denna vinter tillbringar Donkeyman som sagt i Örnsköldsvik (och Husum). Och skillnaden är minst sagt dramatisk. Här sandar man bokstavligt talat vare sig det behövs eller ej. Något liknande har han inte upplevt i NordNorge. Helt fantastiskt.
MEN - lika förbannat skedde en olycka för ett par dagar sedan. Donkeyman hade tagit bussen till "stan" och återkom med en påse med inhandlade varor. Han kliver av bussen och konstaterar just att "det var f****n vad väl sandat det är". Han tog 10 steg mot båten och slog på trynet med en skräll. På något märkligt sätt har alltså Donkeyman lyckats pricka den enda osandade lilla isfläck som finns att finna i hela Västernorrlands län.
Och har sedan dess ont som f****n i vänster handled. Även om den börjar bli lite bättre. Men här ligger orsaken till uteblivna rapporter de senaste dagarna.
Och som vanligt måste Donkeyman filosofera lite grand kring det hela. Kanske den bristfälliga sandningen och snöröjningen i Tromsø sker av ren och skär omtanke om medborgarna. Därför att OM man försöker hålla perfekt vinterunderhåll så är det lik förb**** en och annan fläck man missar. Och om det är is överallt så förser sig folk med broddar, håller sig fast i väggarna och är allmänt försiktiga. Eller håller sig inomhus. Men om det ser ut för att vara perfekt promenerar den oförsiktige medborgaren bara rätt fram och tänker på helt andra ting. Med ett allvarligt haveri som tänkbart resultat. Samtidigt kan man ju bespara skattebetalarna för en stor kostnad. Eller snarare flytta kostnader från den kommunala väghållsbudgeten till det statliga benbrottskontot.
För övrigt är det dåligt med kylan. Men det är utlovat sjunkande temp så att Donkeyman och hans kamrater får träda i aktion med att hålla Husums hamn öppen för sjöfart.
lördag 31 januari 2009
söndag 25 januari 2009
Heart of Hockey
Donkeyman har genom åren sett arenaidrott i många av världens länder. Det har varit Hockey i Canada, USA, Tjeckoslovakien, Sovjet och Finland men också i flera andra länder. Men det har också blivit Rugby, Cricket, Baseboll, Amerikansk Fotboll och naturligtvis vår helt vanliga Fotboll i både Europa och Sydamerika. Men nu på senare tid (= senaste 10 åren)har det i stort sett varit TIL (Tromsø Idrettslag), Hammarby och div Engelska matcher som har stått på besöksprogrammet.
Denna vinter jobbar Donkeyman i Norra Sverige och då bjöds äntligen en möjlighet att få besöka en av de nya Svenska arenorna. Och inte vilken arena som helst - i går kväll inträdde Donkeyman i ett Hockeyns Tempel - Swedbank Arena i Örnsköldsvik.
Något som visar hur betydelsefull Hockeyn är här är placeringen av Arenan. Skall man jämföra med Tromsø så vore det som om kommunen anslog Prostneset till att bygga nytt stadion åt TIL.
Till de Norska läsarna skall sägas att Ö-vik och deras lag MoDo (som fått namn från koncernen och sponsorn Mo och Domsjö) under de senaste 10 åren har tillhört de 5 lag som troget abbonerat på topplatserna i Elitserien. Färjestad, Frölunda, HV 71, Linköping och MoDo har år efter år funnits med "där uppe" när räkenskapens timme har kommit på vårkanten. Men MoDo har lite speciella traditioner. I en stad lika stor som Tromsø har man fostrat fler NHL-spelare än NÅGON ANNAN KLUBB I HELA VÄRLDEN. I sanning imponerande. Och klubben har den dag som är en handfull spelare i NHL.
I år är det en minst sagt märklig säsong. Efter 19 omgångar låg man i toppen av serien. Sedan har man fallit nedöver och ligger nu näst sist. På kvalplats alltså. Målsättningen är att försvara guldet från 2007 och ännu har inte någon ens andats tanken att man skulle kunna missa slutspelet, dvs komma sämre än 8:e plats. Men denna säsong är det så tätt mellan lagen att två/tre vinster i rad lyfter ett lag många placeringar.
Man kan inte vara annat än imponerad över arena och organisation. Det är bara att konstatera att i jämförelse med MoDo Hockey spelar TIL i div III i det avseendet. Den nya arenan finansierades till en stor del personligen av några av de hemvändande NHL-proffsen. Men nu har klubben köpt loss dem så hela den nya hallen är klubbens egendom. För övrigt äger man också den gamla matcharenan Kempehallen.
Klubben omsatte förra året 130 millioner med en vinst på 13 millar. Man hade 90 anställda inklusive spelartruppen på 26 man. Intäkterna genereras på 55 matcher i grundserien plus maximalt 21 matcher i slutspelet. Utöver detta driver man butik, restaurang, festvåning och pub året runt.
När man kommer till arenan funkar insläppet förvånansvärt snabbt. Trots att alla besökare genomgår visitering. Biljetten avläses i blixtsnabba streckkodsläsare. Och biljetten kan man boka och skriva ut direkt på Internet eller köpa hos vilket som helst av landets ATG-ombud.
Donkeyman anlände en och en halv timme före match och började med att botanisera i den välförsedda klubbshopen. Skall man jämföra med något så måste man gå till de Engelska fotbollsklubbarna. Här fanns absolut ALLT av supporterutrustning.
I arenan har man vid hockey plats för 7600 åskådare (publiksnittet är över 7000 !!!). Vid konserter och liknande kan man ta 9800.... Det finns sex stycken sportsbarer och en större restaurang. Retaurangen är i tre plan - med 147 platser som har utsikt mot banan. Så finns det 48 loger med totalt 516 sittplatser. Att hyra en loge med 10 sittplatser för hela säsongen ligger i storleksordningen 250.000 spänn...
Vid matcher har man sex stycken sportsbarer (med alkohol- och matservering) som är öppna plus hockeypuben samt 8 kiosker och en mängd ambulerande försäljning. Och det såldes, som bara f*****n. Matchday Revenue måste vara skyhög jämfört med på Alfheim.
När Donkeyman kommit upp på plan två var det baren "Slashing" som gällde. Där ett erbjudande om två halvliter och två fyror Jäger för 220 Spänn antogs. Samt en Tacobuffé för 89 spänn. Som späddes på med ett par halvliter till innan matchdags. Och en i vardera pausen ..... När det gäller Donkeymans besök så gick alltså räkningen på: Matchbiljett 270:-, Öl/Jäger erbjudande 220:-, Två halvlitrar 120:- samt Tacobuffé 89:-. Med andra ord spände han i runda slängar 700:- på MoDo Hockey i går kväll. (Och det blir nya spänn på Torsdag).
Jämför man det med en vanlig TIL-match så får klubben in ungefär samma summa som i Ö-vik på biljetten. Men that's it. I bästa fall kan TIL få in några spänn på kaffe eller korv med bröd men erfarenhetsmässigt vet Donkeyman att en match kostar minst 500 spänn på lokala pubar. Pengar som inte TIL får fem öre av ....
Redan här måste Donkeyman påpeka att inne i arenan jobbade en liten armé av publikvärdar och ordningsvakter. Samt en handfull poliser (som dessutom patrulerade stadens pubar före och efter match). Det måste vara hundratals människor i sving på en matchdag. Och trots att här säljs brännvin inne på arenan ser man betydligt fler halvfulla människor på en vanlig match på Alfheim än vad jag observerade i Ö-vik i går. För ordningens skull måste man lägga till att det inte går att ta alkoholdryck ut från de olika barerna. Vakter i alla dörrar såg till detta.
Väl inne på matchen var det ett våldsamt tryck. Alfheim stadion är bra men detta var en helt annan division. Å andra sidan blir det naturligtvis mycket bättre effekt inomhus och i så komprimerad form som en hockeyarena erbjuder.
Men matchen gick dåligt. MoDo förlorade igen. Trots bra spel. Men man är vaccinerade mot att göra mål oavsett hur stora chanserna är. Något som märktes i att ett tämligen stort antal åskådare föredrog att tillbringa sista perioden i barerna i stället för på läktaren. Men nu på Torsdag blir det ny match. Donkeyman kommer att vara där. Med derbymatch mot Timrå. Och nu måste MoDo börja vinna - annars blir det kvalserien.
Men allt hopp är inte ute. FRÄLSAREN är här. Peter Forsberg. "Foppa" - världens bäste spelare. Som betalade den nya arenan. Han har varit skadad i flera år nu och gjort årlig comeback efter jul. Nu tränar han med MoDo för att se om foten hans verkligen håller. Var han skall spela OM foten håller vet ingen. Men tänk om ....... Nu när det verkligen krisar.
Och så kan Donkeyman trösta sina Norska läsare med att här finns två Norska spelare. Som är stora idoler. Den rutinerade Per-Åge Skrøder och den unge och lovande Mats Zuccarello Aasen. Som bägge ingår i förstafemman.
Läs även andra bloggares åsikter om hockey, modo, modo hockey, örnsköldsvik
Denna vinter jobbar Donkeyman i Norra Sverige och då bjöds äntligen en möjlighet att få besöka en av de nya Svenska arenorna. Och inte vilken arena som helst - i går kväll inträdde Donkeyman i ett Hockeyns Tempel - Swedbank Arena i Örnsköldsvik.
Något som visar hur betydelsefull Hockeyn är här är placeringen av Arenan. Skall man jämföra med Tromsø så vore det som om kommunen anslog Prostneset till att bygga nytt stadion åt TIL.
Till de Norska läsarna skall sägas att Ö-vik och deras lag MoDo (som fått namn från koncernen och sponsorn Mo och Domsjö) under de senaste 10 åren har tillhört de 5 lag som troget abbonerat på topplatserna i Elitserien. Färjestad, Frölunda, HV 71, Linköping och MoDo har år efter år funnits med "där uppe" när räkenskapens timme har kommit på vårkanten. Men MoDo har lite speciella traditioner. I en stad lika stor som Tromsø har man fostrat fler NHL-spelare än NÅGON ANNAN KLUBB I HELA VÄRLDEN. I sanning imponerande. Och klubben har den dag som är en handfull spelare i NHL.
I år är det en minst sagt märklig säsong. Efter 19 omgångar låg man i toppen av serien. Sedan har man fallit nedöver och ligger nu näst sist. På kvalplats alltså. Målsättningen är att försvara guldet från 2007 och ännu har inte någon ens andats tanken att man skulle kunna missa slutspelet, dvs komma sämre än 8:e plats. Men denna säsong är det så tätt mellan lagen att två/tre vinster i rad lyfter ett lag många placeringar.
Man kan inte vara annat än imponerad över arena och organisation. Det är bara att konstatera att i jämförelse med MoDo Hockey spelar TIL i div III i det avseendet. Den nya arenan finansierades till en stor del personligen av några av de hemvändande NHL-proffsen. Men nu har klubben köpt loss dem så hela den nya hallen är klubbens egendom. För övrigt äger man också den gamla matcharenan Kempehallen.
Klubben omsatte förra året 130 millioner med en vinst på 13 millar. Man hade 90 anställda inklusive spelartruppen på 26 man. Intäkterna genereras på 55 matcher i grundserien plus maximalt 21 matcher i slutspelet. Utöver detta driver man butik, restaurang, festvåning och pub året runt.
När man kommer till arenan funkar insläppet förvånansvärt snabbt. Trots att alla besökare genomgår visitering. Biljetten avläses i blixtsnabba streckkodsläsare. Och biljetten kan man boka och skriva ut direkt på Internet eller köpa hos vilket som helst av landets ATG-ombud.
Donkeyman anlände en och en halv timme före match och började med att botanisera i den välförsedda klubbshopen. Skall man jämföra med något så måste man gå till de Engelska fotbollsklubbarna. Här fanns absolut ALLT av supporterutrustning.
I arenan har man vid hockey plats för 7600 åskådare (publiksnittet är över 7000 !!!). Vid konserter och liknande kan man ta 9800.... Det finns sex stycken sportsbarer och en större restaurang. Retaurangen är i tre plan - med 147 platser som har utsikt mot banan. Så finns det 48 loger med totalt 516 sittplatser. Att hyra en loge med 10 sittplatser för hela säsongen ligger i storleksordningen 250.000 spänn...
Vid matcher har man sex stycken sportsbarer (med alkohol- och matservering) som är öppna plus hockeypuben samt 8 kiosker och en mängd ambulerande försäljning. Och det såldes, som bara f*****n. Matchday Revenue måste vara skyhög jämfört med på Alfheim.
När Donkeyman kommit upp på plan två var det baren "Slashing" som gällde. Där ett erbjudande om två halvliter och två fyror Jäger för 220 Spänn antogs. Samt en Tacobuffé för 89 spänn. Som späddes på med ett par halvliter till innan matchdags. Och en i vardera pausen ..... När det gäller Donkeymans besök så gick alltså räkningen på: Matchbiljett 270:-, Öl/Jäger erbjudande 220:-, Två halvlitrar 120:- samt Tacobuffé 89:-. Med andra ord spände han i runda slängar 700:- på MoDo Hockey i går kväll. (Och det blir nya spänn på Torsdag).
Jämför man det med en vanlig TIL-match så får klubben in ungefär samma summa som i Ö-vik på biljetten. Men that's it. I bästa fall kan TIL få in några spänn på kaffe eller korv med bröd men erfarenhetsmässigt vet Donkeyman att en match kostar minst 500 spänn på lokala pubar. Pengar som inte TIL får fem öre av ....
Redan här måste Donkeyman påpeka att inne i arenan jobbade en liten armé av publikvärdar och ordningsvakter. Samt en handfull poliser (som dessutom patrulerade stadens pubar före och efter match). Det måste vara hundratals människor i sving på en matchdag. Och trots att här säljs brännvin inne på arenan ser man betydligt fler halvfulla människor på en vanlig match på Alfheim än vad jag observerade i Ö-vik i går. För ordningens skull måste man lägga till att det inte går att ta alkoholdryck ut från de olika barerna. Vakter i alla dörrar såg till detta.
Väl inne på matchen var det ett våldsamt tryck. Alfheim stadion är bra men detta var en helt annan division. Å andra sidan blir det naturligtvis mycket bättre effekt inomhus och i så komprimerad form som en hockeyarena erbjuder.
Men matchen gick dåligt. MoDo förlorade igen. Trots bra spel. Men man är vaccinerade mot att göra mål oavsett hur stora chanserna är. Något som märktes i att ett tämligen stort antal åskådare föredrog att tillbringa sista perioden i barerna i stället för på läktaren. Men nu på Torsdag blir det ny match. Donkeyman kommer att vara där. Med derbymatch mot Timrå. Och nu måste MoDo börja vinna - annars blir det kvalserien.
Men allt hopp är inte ute. FRÄLSAREN är här. Peter Forsberg. "Foppa" - världens bäste spelare. Som betalade den nya arenan. Han har varit skadad i flera år nu och gjort årlig comeback efter jul. Nu tränar han med MoDo för att se om foten hans verkligen håller. Var han skall spela OM foten håller vet ingen. Men tänk om ....... Nu när det verkligen krisar.
Och så kan Donkeyman trösta sina Norska läsare med att här finns två Norska spelare. Som är stora idoler. Den rutinerade Per-Åge Skrøder och den unge och lovande Mats Zuccarello Aasen. Som bägge ingår i förstafemman.
Läs även andra bloggares åsikter om hockey, modo, modo hockey, örnsköldsvik
fredag 23 januari 2009
Ett litet samhälle
Som Donkeyman skrev härom dagen tillbringar han vintern i Husum. Som chief på ortens isbrytande bogserbåt.
Husum är en typisk Svensk bruksort. Platsen domineras av en jättelik fabrik. Skandinaviens största skogsindustri. Till ytan lika stor som hela "Downtown Tromsø". Och som utifrån ger ett pampigt intryck med massor av skorstenar och ångutsläpp. Samtidigt som den innehåller en av Norrlands största hamnar.
I fabriken jobbar 1000 man. Och i hela samhället bor det ungefär 2000. Ett samhälle som kan beskrivas ganska snabbt. Kör man E4-an utmed kusten märker man samhället enbart i form av en vägvisare. Svänger man av och kör gamla vägen igenom Husum så passerar man på si så där fem minuter. Och det dominerande är just fabriken.
Ungefär en kilometer från fabriken ligger en liten centrumsbildning. Där det finns en förvånansvärt välsorterad livsmedelsaffär. Av ungefär samma storlek som Matservice i Tromsø. Så finns det två banker där det märkligt nog arbetar levande människor. På andra sidan av gatan ligger den lokala Pizzerian. Där vänliga och påfallande serviceinriktade invandrare serverar mat, öl och vin.
Rakt utanför fabriksporten finns ett litet torg. Där ligger ett konditori som samtidigt är ortens lokala spelhåla. Det vill säga ATG-ombud. Här kan man också inhandla sitt behov av folköl. Bredvid detta finns en klädbutik och ett litet hotell som i huvudsak servar fabriken. Här ligger också en lunchrestaurang.
Och ungefär 500 meter åt andra hållet från fabriken ligger en välsorterad kiosk / minilivs samt en korvmack. Och detta är väl ortens största turistattraktion. Korvkuren har nämligen spriträttigheter. Donkeyman vet inte om någon annan plats i Skandinavien där man kan dra i sig en snaps och en starköl till vurren. Sålunda en unik sevärdhet.
Så finns det en skola, en simhall och den obligatoriska hockeyhallen med ett lag i div II (=nivå 4 i Svensk hockey). Samt en uppvärmd fotbollsplan, en bensinstation och några bönehus. Det finns också en järnvägsstation men går det inte några tåg förrän nästa år när Botniabanan invigs.
That's it. Bortsett från bussen till stan, dvs Ö-vik. Eller Örnsköldsvik för kännedom till Donkeymans Norska läsare.
En villa som i Tromsø skulle kosta ett par millar får man loss för ett par hundra tusen spänn. En lägenhet hyr man för ett par- tre tusenlappar inkl. ström, värme och vitvaror.
Och Donkeyman är tämligen sysslolös därför att hans båt ligger stilla och väntar på den vinter som aldrig kommer. Ingen isbrytning, inga assistanser och allt underhåll är utfört. Så Donkeyman har en ganska behaglig tillvaro. Och nu håller han strax helg och ger sig av på en vandring mot korvkiosken och dess lockelser. Det vill säga några pavor med "Norrlands Guld"......
Läs även andra bloggares åsikter om norrland, norrlands guld, sjöfart
Husum är en typisk Svensk bruksort. Platsen domineras av en jättelik fabrik. Skandinaviens största skogsindustri. Till ytan lika stor som hela "Downtown Tromsø". Och som utifrån ger ett pampigt intryck med massor av skorstenar och ångutsläpp. Samtidigt som den innehåller en av Norrlands största hamnar.
I fabriken jobbar 1000 man. Och i hela samhället bor det ungefär 2000. Ett samhälle som kan beskrivas ganska snabbt. Kör man E4-an utmed kusten märker man samhället enbart i form av en vägvisare. Svänger man av och kör gamla vägen igenom Husum så passerar man på si så där fem minuter. Och det dominerande är just fabriken.
Ungefär en kilometer från fabriken ligger en liten centrumsbildning. Där det finns en förvånansvärt välsorterad livsmedelsaffär. Av ungefär samma storlek som Matservice i Tromsø. Så finns det två banker där det märkligt nog arbetar levande människor. På andra sidan av gatan ligger den lokala Pizzerian. Där vänliga och påfallande serviceinriktade invandrare serverar mat, öl och vin.
Rakt utanför fabriksporten finns ett litet torg. Där ligger ett konditori som samtidigt är ortens lokala spelhåla. Det vill säga ATG-ombud. Här kan man också inhandla sitt behov av folköl. Bredvid detta finns en klädbutik och ett litet hotell som i huvudsak servar fabriken. Här ligger också en lunchrestaurang.
Och ungefär 500 meter åt andra hållet från fabriken ligger en välsorterad kiosk / minilivs samt en korvmack. Och detta är väl ortens största turistattraktion. Korvkuren har nämligen spriträttigheter. Donkeyman vet inte om någon annan plats i Skandinavien där man kan dra i sig en snaps och en starköl till vurren. Sålunda en unik sevärdhet.
Så finns det en skola, en simhall och den obligatoriska hockeyhallen med ett lag i div II (=nivå 4 i Svensk hockey). Samt en uppvärmd fotbollsplan, en bensinstation och några bönehus. Det finns också en järnvägsstation men går det inte några tåg förrän nästa år när Botniabanan invigs.
That's it. Bortsett från bussen till stan, dvs Ö-vik. Eller Örnsköldsvik för kännedom till Donkeymans Norska läsare.
En villa som i Tromsø skulle kosta ett par millar får man loss för ett par hundra tusen spänn. En lägenhet hyr man för ett par- tre tusenlappar inkl. ström, värme och vitvaror.
Och Donkeyman är tämligen sysslolös därför att hans båt ligger stilla och väntar på den vinter som aldrig kommer. Ingen isbrytning, inga assistanser och allt underhåll är utfört. Så Donkeyman har en ganska behaglig tillvaro. Och nu håller han strax helg och ger sig av på en vandring mot korvkiosken och dess lockelser. Det vill säga några pavor med "Norrlands Guld"......
Läs även andra bloggares åsikter om norrland, norrlands guld, sjöfart
söndag 18 januari 2009
En het potatis
Donkeyman minns 1994 som i går. Det var den gången som Norge senast hade folkomröstning om medlemskap i EU. Och i NordNorge där Donkeyman bor var det liktydigt med att vara landsförrädare om man var JA-man.
Bäste vännen, mentorn, reservfadern och husvärden Jonny Jonsson hade inte röstat på många herrans år. Men den dagen tog han på sig slips och kavaj samt begav sig tvärs över gatan till Bjerkaker skole för att rösta NEJ. Efter 10 minuter kom han tillbaka, klädde om och drog upp en flaska konjak. Samt lät meddela att nu hade han röstat för sista gången i livet. "Om inte de förb***** Søringan försöker en gång till. För då måste jag gå och rösta NEJ igen.
Och stämningen i Norge än i dag när man snackar om EU är ganska entydig. EU är liktydigt med "Den Store Satan". Allt ont här i världen har sitt ursprung i EU. Samt att ett medlemskap i EU vore liktydigt med ockupationen under krigsåren. Uppfattningar som eldas fram av överste ayatollorna i de fundamentalistiska konservativa partierna SV och SP.
Därför är det lämpligt att Donkeyman skriver dessa rader när han är på långt avstånd från Tromsø. Han kommer helt säkert ändå att få ta emot mycket "peppar" när han kommer hem i sinom tid. Samtidigt behöver de Svenska läsarna få en liten uppdatering på Norge medan de Norska behöver få en påminnelse om att det finns en värld bortom den Norska gränsen.
Situationen i Norge har länge varit oförändrad gentemot EU. Man har haft EES-avtalet som i praktiken innebär medlemskap. Ungefär 8000 EU-regler har integrerats i Norsk lagstiftning som en följd av detta avtal. Samtidigt är Norge med i en radda med EU-samarbeten. Man kan nämna sådant som Schengenavtalet, Dublinavtalet om flyktingar, Eurojust som handlar om juridik och polissamarbete, Prümavtalet som handlar om DNA-register, Massor med forskningsprogram och fler andra avtal än vad vanligt folk klarar att hålla reda på. Och märkligt (eller snarare sensationellt) nog är man också med i EU:s snabbinsatsstyrkor......
I alla praktiska avseenden är man alltså EU-medlem. Men man är inte med om att bestämma något som helst. Man tar emot direktiv som träds över huvudet på Norge och så är det bara att implementera dessa. Utan att man skulle ha sagt något som helst.
Ett bra exempel är direktivet om statsgaranti för bankinsättningar. Utgångsläget var att några EU-länder hade sådan garanti med lite olika belopp, andra hade inte någon alls. Men det var önskvärt att hela Europa hade lika regler. Efter långvariga förhandlingar enades slutligen de 27 EU-länderna om att man skulle införa en sådan garanti. Och efter ännu längre förhandlingar kom man fram till att den skulle vara på 800.000 kronor. Varefter man tog beslut. Detta var en stor förbättring och en positiv reform för de flesta medborgarna i EU-området.
Därefter kallade man in någon lägre tjänsteman från Norge för att meddela vad Norge hade att rätta sig efter. Varvid Norrmannen blir helt förfärad och meddelar att "Vi har ju 2 millioner i garanti". Är det någon som tror att de 27 länderna sätter sig och förhandlar om det hela ett varv till ???? O, nej då. Man meddelar att det är ju tråkigt för Norge men så här har vi bestämt och så här blir det. Däremot antyder flera av dem som var med att det ganska säkert blivit ett betydligt högre belopp om Norge varit med vid förhandlingsbordet. Vilket man alltså frivilligt avstår ifrån.
Det som nu är på väg att ske är att förutsättningarna för EEC-avtalet håller på att radikalt förändras. Island är med full fart på väg in i EU. Därtill nödda och tvungna sedan deras finanselit spelat fallit med landets tillgångar. Bland folket finns det sedan länge en stor majoritet för medlemskap. Medan den politiska eliten har varit mer tveksam. En tveksamhet som nu håller på att blåsa bort. Trots att SP:s Åslaug Haga rest över och predikat om "Den Store Satan" för att "Tala Islänningarna till rätta". Något som inte verkar imponerat på dessa.
Och om Island går in så faller mycket av grundlaget för EES. Många av de grundläggande institutionerna måste ändras. Ett exempel är EES-domstolen som i så fall skulle bli en rent Norsk institution där Norrmän tolkar Norges anknytning till EES. Vilket givetvis vore ohållbart.
Sedan tycker sig Donkeyman ha sett en stigande irritation inom EU mot just Norge. Något som ger sig uttryck på olika sätt. Även om politikerna är ganska diplomatiska i sina uttalanden. Den gången år 1994 hade Norge fått förhandla fram ett mycket frikostligt anslutningsavtal till EU. Därför att EU verkligen VILLE ha med Norge. Man var färdiga med utvidgningen mot Medelhavet. Länder som Portugal, Spanien och Grekland hade blivit medlemmar och genomgått en radikal ekonomisk förbättring. Nästa steg var att integrera de resterande "västliga" staterna i Europa. Man ville ha en fullständig utvidgning mot Norr och var beredda att sträcka sig långt. Trots detta dög inte villkoren och Norge avstod.
Men sedan 1994 har det flutit mycket vatten genom Europas floder. En stor del av det gamla Sovjetstyrda Östblocket har integrerats. Och genomgått en fantastisk utveckling. Bara några få länder på Balkan återstår. Och nu är Norge inte längre på något sätt lika intressant. Redan 1994 sade man från EU att "nästa gång blir det inte lika bra villkor". Något som antagligen gäller.
Tvärtom är det många som betecknar Norge som ofina fripassagerare. De tar över huvud taget inte del i det största solidaritetsprojektet i Europas historia. Ett projekt som inneburit att man lyft upp Europas fattigaste länder i tre steg. Först var det länderna runt Medelhavet. Sedan var det länder som Irland. Och nu är det frågan om det gamla Östblocket. Men Norge avstår från att vara med. I stället för att skapa ett nytt och gemensamt Europa sitter man på sin smala kustremsa och bevakar sin egen rikedom. Och krånglar om skatteregler för jordbruk och fisk.
Samt klagar över att man betalar hela 2 milliarder i EES-avgift. Medan Sverige betalar 10 gånger så mycket och tycker det är värt varenda öre.
Så kan man undra vad Donkeyman har för åsikt? Jodå, här måste han lägga skorna på bordet och erkänna att år 1994 var Donkeyman en uttalad Nej-man. Men sedan dess har han sakta men säkert insett att han hade fel. I dag ser Donkeyman på EU som det absolut bästa som kunde ha inträffat. Och är glad över att detta sker i hans livstid så han får vara med om det. Och hoppas att Sverige snart går med i Eurosystemet.
Läs även andra bloggares åsikter om EU, Norge
Bäste vännen, mentorn, reservfadern och husvärden Jonny Jonsson hade inte röstat på många herrans år. Men den dagen tog han på sig slips och kavaj samt begav sig tvärs över gatan till Bjerkaker skole för att rösta NEJ. Efter 10 minuter kom han tillbaka, klädde om och drog upp en flaska konjak. Samt lät meddela att nu hade han röstat för sista gången i livet. "Om inte de förb***** Søringan försöker en gång till. För då måste jag gå och rösta NEJ igen.
Och stämningen i Norge än i dag när man snackar om EU är ganska entydig. EU är liktydigt med "Den Store Satan". Allt ont här i världen har sitt ursprung i EU. Samt att ett medlemskap i EU vore liktydigt med ockupationen under krigsåren. Uppfattningar som eldas fram av överste ayatollorna i de fundamentalistiska konservativa partierna SV och SP.
Därför är det lämpligt att Donkeyman skriver dessa rader när han är på långt avstånd från Tromsø. Han kommer helt säkert ändå att få ta emot mycket "peppar" när han kommer hem i sinom tid. Samtidigt behöver de Svenska läsarna få en liten uppdatering på Norge medan de Norska behöver få en påminnelse om att det finns en värld bortom den Norska gränsen.
Situationen i Norge har länge varit oförändrad gentemot EU. Man har haft EES-avtalet som i praktiken innebär medlemskap. Ungefär 8000 EU-regler har integrerats i Norsk lagstiftning som en följd av detta avtal. Samtidigt är Norge med i en radda med EU-samarbeten. Man kan nämna sådant som Schengenavtalet, Dublinavtalet om flyktingar, Eurojust som handlar om juridik och polissamarbete, Prümavtalet som handlar om DNA-register, Massor med forskningsprogram och fler andra avtal än vad vanligt folk klarar att hålla reda på. Och märkligt (eller snarare sensationellt) nog är man också med i EU:s snabbinsatsstyrkor......
I alla praktiska avseenden är man alltså EU-medlem. Men man är inte med om att bestämma något som helst. Man tar emot direktiv som träds över huvudet på Norge och så är det bara att implementera dessa. Utan att man skulle ha sagt något som helst.
Ett bra exempel är direktivet om statsgaranti för bankinsättningar. Utgångsläget var att några EU-länder hade sådan garanti med lite olika belopp, andra hade inte någon alls. Men det var önskvärt att hela Europa hade lika regler. Efter långvariga förhandlingar enades slutligen de 27 EU-länderna om att man skulle införa en sådan garanti. Och efter ännu längre förhandlingar kom man fram till att den skulle vara på 800.000 kronor. Varefter man tog beslut. Detta var en stor förbättring och en positiv reform för de flesta medborgarna i EU-området.
Därefter kallade man in någon lägre tjänsteman från Norge för att meddela vad Norge hade att rätta sig efter. Varvid Norrmannen blir helt förfärad och meddelar att "Vi har ju 2 millioner i garanti". Är det någon som tror att de 27 länderna sätter sig och förhandlar om det hela ett varv till ???? O, nej då. Man meddelar att det är ju tråkigt för Norge men så här har vi bestämt och så här blir det. Däremot antyder flera av dem som var med att det ganska säkert blivit ett betydligt högre belopp om Norge varit med vid förhandlingsbordet. Vilket man alltså frivilligt avstår ifrån.
Det som nu är på väg att ske är att förutsättningarna för EEC-avtalet håller på att radikalt förändras. Island är med full fart på väg in i EU. Därtill nödda och tvungna sedan deras finanselit spelat fallit med landets tillgångar. Bland folket finns det sedan länge en stor majoritet för medlemskap. Medan den politiska eliten har varit mer tveksam. En tveksamhet som nu håller på att blåsa bort. Trots att SP:s Åslaug Haga rest över och predikat om "Den Store Satan" för att "Tala Islänningarna till rätta". Något som inte verkar imponerat på dessa.
Och om Island går in så faller mycket av grundlaget för EES. Många av de grundläggande institutionerna måste ändras. Ett exempel är EES-domstolen som i så fall skulle bli en rent Norsk institution där Norrmän tolkar Norges anknytning till EES. Vilket givetvis vore ohållbart.
Sedan tycker sig Donkeyman ha sett en stigande irritation inom EU mot just Norge. Något som ger sig uttryck på olika sätt. Även om politikerna är ganska diplomatiska i sina uttalanden. Den gången år 1994 hade Norge fått förhandla fram ett mycket frikostligt anslutningsavtal till EU. Därför att EU verkligen VILLE ha med Norge. Man var färdiga med utvidgningen mot Medelhavet. Länder som Portugal, Spanien och Grekland hade blivit medlemmar och genomgått en radikal ekonomisk förbättring. Nästa steg var att integrera de resterande "västliga" staterna i Europa. Man ville ha en fullständig utvidgning mot Norr och var beredda att sträcka sig långt. Trots detta dög inte villkoren och Norge avstod.
Men sedan 1994 har det flutit mycket vatten genom Europas floder. En stor del av det gamla Sovjetstyrda Östblocket har integrerats. Och genomgått en fantastisk utveckling. Bara några få länder på Balkan återstår. Och nu är Norge inte längre på något sätt lika intressant. Redan 1994 sade man från EU att "nästa gång blir det inte lika bra villkor". Något som antagligen gäller.
Tvärtom är det många som betecknar Norge som ofina fripassagerare. De tar över huvud taget inte del i det största solidaritetsprojektet i Europas historia. Ett projekt som inneburit att man lyft upp Europas fattigaste länder i tre steg. Först var det länderna runt Medelhavet. Sedan var det länder som Irland. Och nu är det frågan om det gamla Östblocket. Men Norge avstår från att vara med. I stället för att skapa ett nytt och gemensamt Europa sitter man på sin smala kustremsa och bevakar sin egen rikedom. Och krånglar om skatteregler för jordbruk och fisk.
Samt klagar över att man betalar hela 2 milliarder i EES-avgift. Medan Sverige betalar 10 gånger så mycket och tycker det är värt varenda öre.
Så kan man undra vad Donkeyman har för åsikt? Jodå, här måste han lägga skorna på bordet och erkänna att år 1994 var Donkeyman en uttalad Nej-man. Men sedan dess har han sakta men säkert insett att han hade fel. I dag ser Donkeyman på EU som det absolut bästa som kunde ha inträffat. Och är glad över att detta sker i hans livstid så han får vara med om det. Och hoppas att Sverige snart går med i Eurosystemet.
Läs även andra bloggares åsikter om EU, Norge
lördag 17 januari 2009
Back to Basic
Donkeyman har inte skrivit någon artikel på drygt en vecka. Vilket inte förvånar dem som känner honom sedan gammalt. De vet nämligen att han är Sveriges mest lovande författare. Han lovar och lovar och lovar att lämna manus men det kommer inte förrän i det absolut sista ögonblicket.
Men nu har han stora ting att rapportera. Donkeyman har nämligen (åtmindstone tillfälligt) gått tillbaka till basics, det vill säga sjölivet.
De senaste 15 åren har Donkeyman navigerat skrivbord. Han har administrerat fartyg från en bekväm och välavlönad stol på ett rederikontor. Under perioden har han hunnit med flera olika titlar och arbetsuppgifter: "Superintendent" eller "Ship Manager" som det också heter i en del rederier, "Fleet Manager", "Quality and Safety Manager" samt "Independant Consultant and Surveyor". Och så har han spätt på med en del pass som droskchaffis i den stora metropolen Tromsø.
Så eftersom han inte har seglat aktivt sedan 1993 var det nödvändigt med att gå en så kallad "Refreshment Course" på Chalmers Tekniska Högskola i Göteborg. Något som resulterade i ett antal artiklar under taben "Resebrev".
Detta ägde rum i Oktober. Efter vederbörlig läkarundersökning och fotografering kunde han så skicka in en liten trave med papirer till Sjöfartsverket (tillsammans med en liten slant) och efter någon månad låg det ett "Certificate of Competency as Chief Engineer with no restrictions" i posten uppe i "Donkeyman Towers" i centrala Tromsø.
För någon vecka sedan genomgick Donkeyman så alla de klassiska ritualerna. Han gick till "Anthonys Salong" på Storgata och fick en sjömansklipp, han tog en nödvändig sjapprond genom Ølhallen, Jernbanen och de andra vattenhålen, han gjorde färdigt alla pågående kundprojekt, han sade upp all droskkörning, han packade sjösäcken och kofferten, han hade en avskedsfest med jourhavande fästmö och installerade henne som lägenhetsvakt. Varefter det blev buss till Narvik, restaurangvagn till Mellansel och buss till Ö-vik och vidare till Husum.
Så nu är Donkeyman installerad som maskinchef på den stolta bogserbåten och isbrytaren "Kämpe" som är stationerad i "Port of Husum". Ett jobb som han för övrigt hade under en period för 20 år sedan också. Fast då drog den samma båten timmer.
Man kan alltå säga att Donkeyman mjukstartar sjömanslivet på nytt med en båt som till stor del ligger i hamn. Och som han känner sedan gammalt. Med bekväm tillgång till TV, Radio, Tidningar, Butik, Internet och andra livets goder.
Och i går (Fredag) klippte kylan till och kvicksilvret slank ned under -20. Vilket ledde till årets första skarpa uppdrag. En runda i hamnen för att rensa upp nyis och få den på drift utåt för att underlätta avgången för en massabåt och ankomsten för två virkesbåtar.
Men i dag (Lördag) är gradstocken uppe just under noll igen. Och Donkeyman sitter ensam ombord, lyssnar på radio och skriver denna artikel.
Under etiketten "Sjörapport" kommer framöver små rapporter om aktiviteten ombord här på "Nordens Paris". Och givetvis kommer det vanliga filosoferandet runt allt och alla. Och nu har Donkeyman tid att skriva så det är bara att trimma PC:n och läsa. Om inte något speciellt inträffar blir det nog en artikel om Norge och EU i morgon (det är bäst att passa på när man är på avstånd så inte Tromsøværingarna kommer åt att rulla Donkeyman i tjära och fjäder bara för att han är EU-positiv).
Men nu har han stora ting att rapportera. Donkeyman har nämligen (åtmindstone tillfälligt) gått tillbaka till basics, det vill säga sjölivet.
De senaste 15 åren har Donkeyman navigerat skrivbord. Han har administrerat fartyg från en bekväm och välavlönad stol på ett rederikontor. Under perioden har han hunnit med flera olika titlar och arbetsuppgifter: "Superintendent" eller "Ship Manager" som det också heter i en del rederier, "Fleet Manager", "Quality and Safety Manager" samt "Independant Consultant and Surveyor". Och så har han spätt på med en del pass som droskchaffis i den stora metropolen Tromsø.
Så eftersom han inte har seglat aktivt sedan 1993 var det nödvändigt med att gå en så kallad "Refreshment Course" på Chalmers Tekniska Högskola i Göteborg. Något som resulterade i ett antal artiklar under taben "Resebrev".
Detta ägde rum i Oktober. Efter vederbörlig läkarundersökning och fotografering kunde han så skicka in en liten trave med papirer till Sjöfartsverket (tillsammans med en liten slant) och efter någon månad låg det ett "Certificate of Competency as Chief Engineer with no restrictions" i posten uppe i "Donkeyman Towers" i centrala Tromsø.
För någon vecka sedan genomgick Donkeyman så alla de klassiska ritualerna. Han gick till "Anthonys Salong" på Storgata och fick en sjömansklipp, han tog en nödvändig sjapprond genom Ølhallen, Jernbanen och de andra vattenhålen, han gjorde färdigt alla pågående kundprojekt, han sade upp all droskkörning, han packade sjösäcken och kofferten, han hade en avskedsfest med jourhavande fästmö och installerade henne som lägenhetsvakt. Varefter det blev buss till Narvik, restaurangvagn till Mellansel och buss till Ö-vik och vidare till Husum.
Så nu är Donkeyman installerad som maskinchef på den stolta bogserbåten och isbrytaren "Kämpe" som är stationerad i "Port of Husum". Ett jobb som han för övrigt hade under en period för 20 år sedan också. Fast då drog den samma båten timmer.
Man kan alltå säga att Donkeyman mjukstartar sjömanslivet på nytt med en båt som till stor del ligger i hamn. Och som han känner sedan gammalt. Med bekväm tillgång till TV, Radio, Tidningar, Butik, Internet och andra livets goder.
Och i går (Fredag) klippte kylan till och kvicksilvret slank ned under -20. Vilket ledde till årets första skarpa uppdrag. En runda i hamnen för att rensa upp nyis och få den på drift utåt för att underlätta avgången för en massabåt och ankomsten för två virkesbåtar.
Men i dag (Lördag) är gradstocken uppe just under noll igen. Och Donkeyman sitter ensam ombord, lyssnar på radio och skriver denna artikel.
Under etiketten "Sjörapport" kommer framöver små rapporter om aktiviteten ombord här på "Nordens Paris". Och givetvis kommer det vanliga filosoferandet runt allt och alla. Och nu har Donkeyman tid att skriva så det är bara att trimma PC:n och läsa. Om inte något speciellt inträffar blir det nog en artikel om Norge och EU i morgon (det är bäst att passa på när man är på avstånd så inte Tromsøværingarna kommer åt att rulla Donkeyman i tjära och fjäder bara för att han är EU-positiv).
fredag 9 januari 2009
Inverting the pyramid
Jonathan Wilson
Inverting the Pyramid
A History of Football Tactics
Orion Books, London (2008)
ISBN 978 0 7528 8995 5 (Hardcover)
Åter har Donkeyman läst en bok som hamnar på hedersplats i biblioteket. Detta är helt enkelt den bästa bok om fotboll som han någonsin har öppnat.
Då skall sägas att Donkeyman är gammal elittränare i Bandy och älskar taktik, formationer och coachning. Att fördjupa sig i lagspelets intrikata mysterier är själva idrottens själ hos honom. Donkeyman ställer sig alltid frågan: Varför blev det mål och Varför gick det som det gick? Till en grad som irriterar omvärlden.
Den här boken ger den historiska bakgrunden. Hur fotbollens taktik har utvecklats genom 150 år.
De första raderna i boken säger ganska mycket om fortsättningen. En grupp journalister diskuterar Englands taktik under Euro 2004. En Engelsman säger: "What's the difference. They're the same players. The formation isn't that important. It's not worth writing about." Medan en Argentinare svarar: "The formation is the only thing that's important. It's not worth writing about anything else".
Ganska snart ställer Wilson upp två motsatsförhållanden. Estetik kontra Resultat samt Teknik kontra Fysik. Och så börjar en lång resa genom fotbollshistorien. Illustrerad med hundratals med laguppställningar och formationer från de viktiga matcherna genom historien.
Vet ni att den ursprungliga offsideregeln krävde tre man mellan mottagaren och målet. Vilket gjorde att man i huvudsak angrep genom dribbling. Den vanliga uppställningen kan beskrivas som 2-2-6 som man också spelade i den första landskampen år 1886. Scotland 0 England 0.
Med tiden upplevde publiken den fotbollen som trist. Det blev för lätt att sätta upp en offsidefälla. Spelet rörde sig huvudsakligen kring mittlinjen. Vilket gjorde att man ändrade regeln år 1925. Något som skapade dagens offsideregel. Och ett system som levde kvar till långt in på 1950-talet. Det så kallade W-M systemet, eller 3-2-2-3 i modern terminologi.
Har ni hört om Jimmy Hogan och Viktor Maslov. Inte. Ni borde ha gjort det. Det är de två tränare som anses ha varit mest inflytelsesrika i fotbollshistorien.
Hogan var aktiv från tidigt 1900-tal och till upp mot WW2. Han var den förste som införde moderna träningsmetoder som taktiktavla, formationsträning, personlig träning och en mängd andra ting som vi ser som naturliga. På den tiden ansågs sådant som "sludder" i England så han verkade nästan hela sin karriär på kontinenten. Han anses som fadern till Ungersk, Österrikisk och Tysk fotboll. Och han var lärare till dem som skapade de stora 50-talslagen i Ungern och Brasilien. Men Engelska FA ville inte ha med honom att göra ens på slutet.
Maslov var mannen som uppfann press, zonmarkering, utvecklade organisation och fysisk styrka, täta positionsskiften och mycket annat. Han införde också tanken att ha olika approach till olika motståndare.
Men vi får lära känna många andra stora män genom tiderna. Bland dessa:
Herbert Chapman som var den förste moderne managern och lade grunden till hur moderna fotbollsklubbar organiseras (Huddersfield och Arsenal).
Pozzi från Italien som införde markeringsspelet. Han gjorde fotbollen till en fråga inte bara om att spela sitt eget spel men att hindra motståndaren att spela sitt. Han ändrade också systemet till WW, dvs 2-3-2-3 som andra spelade som 2-3-5.
Det görs utflykter till Argentina och Brasilien. En lång presentation av deras banbrytande 4-2-4 och den så kallade Sambafotbollen. Med rötter hos Jimmy Hogan.
Alf Ramsay och hans VM-vinnande Engelska lag analyseras. Han spelade 4-3-3 mot svagare lag och chockerade med ett 4-1-3-2 upplägg i slutet av turneringen när man stötte på de starka lagen. "I'm employed to win football matches, that's all". Men fotbollen under de närmaste åren beskrevs av andra som: "Cautios, joyless football. Scarcely bearable even while it brings victories. When it brings defeat there can only be one reaction".
Gippo Viani som skapade den moderna Italienska fotbollen
You name it..... Listan är lång och intressant
Författaren presenterar också Charles Reep, statistikern som sedan 1950 analyserat matcher och uppställningar. Principer som användes till att skapa lag som Watford och Wimbledon och med tiden gjordes till officiell Engelsk taktik av Hughes. Detta var ett sätt att se på fotboll som slutligen drogs ut till det extrema av "Drillo" när han skapade det framgångsrika Norska laget på 1990-talet.
Givetvis har även "Drillo" ett avsnitt i boken. Författaren menar dock att den taktiken har avsevärda begränsningar. Den fungerar utmärkt tills du möter ett bra lag som vet vad som väntar dem och som har tillräckligt god teknik för att hålla bollen även under press. Gör sedan omständigheterna (bana, klimat etc) det omöjligt att hålla en konstant press blir bristerna bara ännu mer uppenbara.
Vad syftar då boktiteln på. Jo, trebackslinjen som användes av Västtyskland 1990, Argentina 1994 och Croatia 1998. Argentinas 1986-lag spelade 4-4-2 i gruppspelet men gick över till trebackslinje och 3-5-2 i slutspel där man chockerade motståndarna med ett totalt oväntat spelsätt. Varvid man vänt på de tidigare pyramiderna 2-2-6 och 2-3-5.
Ovan är bara en liten smak på vad denna fascinerande bok innehåller. Den är det uppenbara resultatet av ett ofattbart omfattande reseach. En "måste ha" - bok.
Detta är en bok som innehåller ofattbart mycket för en fotbollsintresserad. Men den som inte förut har fördjupat sig i formationer och fotbollens taktik kanske skall börja med att läsa en enkel och mästerlig införing i detta tema innan han/hon ger sig på Wilsons bok. Jag rekommenderar då:
Ola Andersson
Så funkar fotboll
Prisma Förlag, ISBN 13:978-91-518-4543-2 och ISBN 10:91-518-4543-1
Läs även andra bloggares åsikter om fotboll, böcker
Inverting the Pyramid
A History of Football Tactics
Orion Books, London (2008)
ISBN 978 0 7528 8995 5 (Hardcover)
Åter har Donkeyman läst en bok som hamnar på hedersplats i biblioteket. Detta är helt enkelt den bästa bok om fotboll som han någonsin har öppnat.
Då skall sägas att Donkeyman är gammal elittränare i Bandy och älskar taktik, formationer och coachning. Att fördjupa sig i lagspelets intrikata mysterier är själva idrottens själ hos honom. Donkeyman ställer sig alltid frågan: Varför blev det mål och Varför gick det som det gick? Till en grad som irriterar omvärlden.
Den här boken ger den historiska bakgrunden. Hur fotbollens taktik har utvecklats genom 150 år.
De första raderna i boken säger ganska mycket om fortsättningen. En grupp journalister diskuterar Englands taktik under Euro 2004. En Engelsman säger: "What's the difference. They're the same players. The formation isn't that important. It's not worth writing about." Medan en Argentinare svarar: "The formation is the only thing that's important. It's not worth writing about anything else".
Ganska snart ställer Wilson upp två motsatsförhållanden. Estetik kontra Resultat samt Teknik kontra Fysik. Och så börjar en lång resa genom fotbollshistorien. Illustrerad med hundratals med laguppställningar och formationer från de viktiga matcherna genom historien.
Vet ni att den ursprungliga offsideregeln krävde tre man mellan mottagaren och målet. Vilket gjorde att man i huvudsak angrep genom dribbling. Den vanliga uppställningen kan beskrivas som 2-2-6 som man också spelade i den första landskampen år 1886. Scotland 0 England 0.
Med tiden upplevde publiken den fotbollen som trist. Det blev för lätt att sätta upp en offsidefälla. Spelet rörde sig huvudsakligen kring mittlinjen. Vilket gjorde att man ändrade regeln år 1925. Något som skapade dagens offsideregel. Och ett system som levde kvar till långt in på 1950-talet. Det så kallade W-M systemet, eller 3-2-2-3 i modern terminologi.
Har ni hört om Jimmy Hogan och Viktor Maslov. Inte. Ni borde ha gjort det. Det är de två tränare som anses ha varit mest inflytelsesrika i fotbollshistorien.
Hogan var aktiv från tidigt 1900-tal och till upp mot WW2. Han var den förste som införde moderna träningsmetoder som taktiktavla, formationsträning, personlig träning och en mängd andra ting som vi ser som naturliga. På den tiden ansågs sådant som "sludder" i England så han verkade nästan hela sin karriär på kontinenten. Han anses som fadern till Ungersk, Österrikisk och Tysk fotboll. Och han var lärare till dem som skapade de stora 50-talslagen i Ungern och Brasilien. Men Engelska FA ville inte ha med honom att göra ens på slutet.
Maslov var mannen som uppfann press, zonmarkering, utvecklade organisation och fysisk styrka, täta positionsskiften och mycket annat. Han införde också tanken att ha olika approach till olika motståndare.
Men vi får lära känna många andra stora män genom tiderna. Bland dessa:
Herbert Chapman som var den förste moderne managern och lade grunden till hur moderna fotbollsklubbar organiseras (Huddersfield och Arsenal).
Pozzi från Italien som införde markeringsspelet. Han gjorde fotbollen till en fråga inte bara om att spela sitt eget spel men att hindra motståndaren att spela sitt. Han ändrade också systemet till WW, dvs 2-3-2-3 som andra spelade som 2-3-5.
Det görs utflykter till Argentina och Brasilien. En lång presentation av deras banbrytande 4-2-4 och den så kallade Sambafotbollen. Med rötter hos Jimmy Hogan.
Alf Ramsay och hans VM-vinnande Engelska lag analyseras. Han spelade 4-3-3 mot svagare lag och chockerade med ett 4-1-3-2 upplägg i slutet av turneringen när man stötte på de starka lagen. "I'm employed to win football matches, that's all". Men fotbollen under de närmaste åren beskrevs av andra som: "Cautios, joyless football. Scarcely bearable even while it brings victories. When it brings defeat there can only be one reaction".
Gippo Viani som skapade den moderna Italienska fotbollen
You name it..... Listan är lång och intressant
Författaren presenterar också Charles Reep, statistikern som sedan 1950 analyserat matcher och uppställningar. Principer som användes till att skapa lag som Watford och Wimbledon och med tiden gjordes till officiell Engelsk taktik av Hughes. Detta var ett sätt att se på fotboll som slutligen drogs ut till det extrema av "Drillo" när han skapade det framgångsrika Norska laget på 1990-talet.
Givetvis har även "Drillo" ett avsnitt i boken. Författaren menar dock att den taktiken har avsevärda begränsningar. Den fungerar utmärkt tills du möter ett bra lag som vet vad som väntar dem och som har tillräckligt god teknik för att hålla bollen även under press. Gör sedan omständigheterna (bana, klimat etc) det omöjligt att hålla en konstant press blir bristerna bara ännu mer uppenbara.
Vad syftar då boktiteln på. Jo, trebackslinjen som användes av Västtyskland 1990, Argentina 1994 och Croatia 1998. Argentinas 1986-lag spelade 4-4-2 i gruppspelet men gick över till trebackslinje och 3-5-2 i slutspel där man chockerade motståndarna med ett totalt oväntat spelsätt. Varvid man vänt på de tidigare pyramiderna 2-2-6 och 2-3-5.
Ovan är bara en liten smak på vad denna fascinerande bok innehåller. Den är det uppenbara resultatet av ett ofattbart omfattande reseach. En "måste ha" - bok.
Detta är en bok som innehåller ofattbart mycket för en fotbollsintresserad. Men den som inte förut har fördjupat sig i formationer och fotbollens taktik kanske skall börja med att läsa en enkel och mästerlig införing i detta tema innan han/hon ger sig på Wilsons bok. Jag rekommenderar då:
Ola Andersson
Så funkar fotboll
Prisma Förlag, ISBN 13:978-91-518-4543-2 och ISBN 10:91-518-4543-1
Läs även andra bloggares åsikter om fotboll, böcker
onsdag 7 januari 2009
Palestina ännu en gång
Donkeyman har haft en intensiv period sedan han senast filosoferade här på bloggen. Det har varit massor av jobb, en del fylla men också ilska och förtvivlan över händelserna i Gaza.
Plötsligt har Donkeyman insett att Israel inte vill ha fred i området. Inte ännu. Helt enkelt därför att man är inte färdiga. Först skall det skapas ett etniskt rent Judiskt "Stor-Israel" som innefattar både Västbanken och Jerusalem. Det har varit planen ända sedan 1940-talet. Och den planen följer man. Det får ta den tid som krävs men vid varje korsväg flyttar man fram sina positioner.
Bosättningarna har redan "ätit upp" en stor del av det som skulle blivit en Palestinsk stat på Västbanken. Nu håller man på att sakta men säkert tömma Jerusalem på Araber. Och det är inte bara Araber som åker ut. Även Kristna drivs undan - något som våra Kristna organisationer här på hemmaplan totalt blundar för.
Det är inte någon likhet i reaktionerna. Raketregnet från Hamas över Södra Israel har under en tioårsperiod dödat 20 Israeler. Medan Bombregnet över Gaza har dödat hundratals bara på en vecka. Så kan vi lägga till alla som har likviderats av Israel under de senaste åren. Palestinier som man inte tyckte om har fått en Israelisk raket in genom sovrumsfönstret. Och inte bara personen i fråga utan kvinnor, barn och andra oskyldiga som råkade befinna sig i närheten blev martyrer i samma smäll. Gång på gång.
Historiskt så har vi dessutom 17500 dödade i invasionen i Libanon 1982, 1700 i Sabra-Chatila massakern, 106 i Qama-massakern, ungefär 1000 i Libanon 2006. Och så vidare. Var det slutar i Gaza kan man bara gissa sig till.... Men i retoriken undviker Israel alltid civila förluster.
Hamas fördöms som terrorister. Men de har själva uttalat att de bara kopierar sionisternas taktik från 1940-talet. Och den var ju bevisligen framgångsrik.
Nu erbjuder Israel ett dagligt bombstopp mellan 13 och 15 så att butikerna kan öppnas, begravningar genomföras och medicin fraktas in. Så otroligt generöst.
Den nuvarande aktionen har planerats i bortåt ett halvt år. Och den har utan tvivel blivit godkänd av statsledningen i USA innan man gick till angrepp. Officiellt har vi hört två olika versioner på vad man vill uppnå:
- Få slut på raketregnet över Södra Israel.
Snart två veckors bombning och en invasion har ännu inte uppnått det målet. Raketerna skjuts fortfarande ut.
- Krossa Hamas en gång för alla.
Hela Arabvärlden ser i dag på TV-reportage direkt från från Gaza. Och blir mer och mer upphetsad. Samtidigt som stödet för Hamas ökar. Raketerna skjuts fortfarande. Medan diverse "movements" som är långt värre än Hamas får större och större stöd.
Man har hållit Västliga journalister borta från Gaza. Något som ger Arabländernas propaganda ett stort övertag. I internetåldern skaffar sig alla intresserade information på andra vägar. Något som ledit till en kraftig svängning i opinionen i Väst. Påfallande många som tidigare var tysta anhängare av Israel byter nu sida. Frågan är om inte Israel håller på att förlora många av sina vänner.
Och i USA har vi en "dark horse". Hela den radikala kampanjorganisation som lyfte fram Obama är nu "arbetslös". Men kontaktnätet finns. Flera kommentatorer antyder att en stor del av de människorna är starkt kritiska till USA:s traditionella Israelpolitik. Samtidigt som alla tecken tyder på att Obama och framför allt Hillary är mer Israelvänliga än till och med George W. Detta kan bli en intressant utveckling.
Alternativ läsning: Al Jazeera Independent
Läs även andra bloggares åsikter om israel, palestina, gaza
Plötsligt har Donkeyman insett att Israel inte vill ha fred i området. Inte ännu. Helt enkelt därför att man är inte färdiga. Först skall det skapas ett etniskt rent Judiskt "Stor-Israel" som innefattar både Västbanken och Jerusalem. Det har varit planen ända sedan 1940-talet. Och den planen följer man. Det får ta den tid som krävs men vid varje korsväg flyttar man fram sina positioner.
Bosättningarna har redan "ätit upp" en stor del av det som skulle blivit en Palestinsk stat på Västbanken. Nu håller man på att sakta men säkert tömma Jerusalem på Araber. Och det är inte bara Araber som åker ut. Även Kristna drivs undan - något som våra Kristna organisationer här på hemmaplan totalt blundar för.
Det är inte någon likhet i reaktionerna. Raketregnet från Hamas över Södra Israel har under en tioårsperiod dödat 20 Israeler. Medan Bombregnet över Gaza har dödat hundratals bara på en vecka. Så kan vi lägga till alla som har likviderats av Israel under de senaste åren. Palestinier som man inte tyckte om har fått en Israelisk raket in genom sovrumsfönstret. Och inte bara personen i fråga utan kvinnor, barn och andra oskyldiga som råkade befinna sig i närheten blev martyrer i samma smäll. Gång på gång.
Historiskt så har vi dessutom 17500 dödade i invasionen i Libanon 1982, 1700 i Sabra-Chatila massakern, 106 i Qama-massakern, ungefär 1000 i Libanon 2006. Och så vidare. Var det slutar i Gaza kan man bara gissa sig till.... Men i retoriken undviker Israel alltid civila förluster.
Hamas fördöms som terrorister. Men de har själva uttalat att de bara kopierar sionisternas taktik från 1940-talet. Och den var ju bevisligen framgångsrik.
Nu erbjuder Israel ett dagligt bombstopp mellan 13 och 15 så att butikerna kan öppnas, begravningar genomföras och medicin fraktas in. Så otroligt generöst.
Den nuvarande aktionen har planerats i bortåt ett halvt år. Och den har utan tvivel blivit godkänd av statsledningen i USA innan man gick till angrepp. Officiellt har vi hört två olika versioner på vad man vill uppnå:
- Få slut på raketregnet över Södra Israel.
Snart två veckors bombning och en invasion har ännu inte uppnått det målet. Raketerna skjuts fortfarande ut.
- Krossa Hamas en gång för alla.
Hela Arabvärlden ser i dag på TV-reportage direkt från från Gaza. Och blir mer och mer upphetsad. Samtidigt som stödet för Hamas ökar. Raketerna skjuts fortfarande. Medan diverse "movements" som är långt värre än Hamas får större och större stöd.
Man har hållit Västliga journalister borta från Gaza. Något som ger Arabländernas propaganda ett stort övertag. I internetåldern skaffar sig alla intresserade information på andra vägar. Något som ledit till en kraftig svängning i opinionen i Väst. Påfallande många som tidigare var tysta anhängare av Israel byter nu sida. Frågan är om inte Israel håller på att förlora många av sina vänner.
Och i USA har vi en "dark horse". Hela den radikala kampanjorganisation som lyfte fram Obama är nu "arbetslös". Men kontaktnätet finns. Flera kommentatorer antyder att en stor del av de människorna är starkt kritiska till USA:s traditionella Israelpolitik. Samtidigt som alla tecken tyder på att Obama och framför allt Hillary är mer Israelvänliga än till och med George W. Detta kan bli en intressant utveckling.
Alternativ läsning: Al Jazeera Independent
Läs även andra bloggares åsikter om israel, palestina, gaza
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
