måndag 19 maj 2008

Röd - (Grön) Offensiv

Det röd-gröna regeringsprojektet har fått mycket spaltplats denna veckan. Först presenterade man reviderad nationalbudget. Ett evenemang som med naturnödvändighet ger stor profilering på regeringsprojektet. Jens och hans två samarbetande drottningar presenterade en reviderad budget som egentligen inte var särdeles kontroversiell. Så innehöll den inte heller några större visioner.

Det enda som hettade till var när Høyre försökte göra finansminister Kristin ansvarig för de många räntehöjningar som Norska folket drabbats av på senare tid. Vilket kan förefalla ganska långsökt när man i en lång tid har haft den lägsta räntan i historien. Donkeyman håller med Kristin om analysen att räntan har varit på en onormalt låg nivå i lång tid medan den nu närmar sig normalnivå.

Något som givetvis är dåliga nyheter för alla de som har blirit lurade av mäklare och bankernas försäljare. Dessa har ju i åratal hävdat att räntan inte kommer att stiga till gamla höjder igen och folk flest har kort minne. Och alla som lurats av de här hajarna sitter naturligtvis i saxen.

Men i grunden innehöll inte den reviderade budgeten några nya ideologiska grepp. Någon kommentator liknade den vid en typisk revisorsprodukt och Donkeyman är beredd att hålla med om detta.

Däremot var det lite mer "breaking news" i dag. AP och LO hade stort hallelujamöte tillsammans. Ett möte där de andra regeringskamraterna inte fick delta. Donkeyman som levde i Sverige under 60- och 70-talen kände igen hela retoriken och liturgin. "Det är bara AP och LO i gemenskap som kan garantera ett fortsatt välfärdssamhälle". Och det är alldeles uppenbart att här skall man stärka banden mellan de två mäktiga organisationerna. Vilket naturligtvis leder till att de stora besluten för framtiden kommer att tas av pamparna i den socialdemokratiska rörelsen bakom stängda dörrar. (Något som inom parentes sagt verkar vara dåliga nyheter för Kristin och hennes sekt). Man önskar ungefär det samhälle som vi hade i Sverige för 25 år sedan alltså.

Det stod också klart att man under det närmaste halvannat året fram till nästa stortingsval kommer att få höra en enkel och långtråkig retorik från det hållet. Det är FrP som är huvudfienden och man skall med en dåres envishet upprepa samma enkla propaganda som man har kört med länge nu. Samtidigt undviker man att gå in i sakdebatt. "Om FrP kommer till makten kommer de att bryta ned det Norska välfärdssamhället" blir budskapet under lång tid framåt. En retorik som hade framgång vid förra stortingsvalet men f****n vet om det går att upprepa med framgång en gång till. Ren och skär slagordsretorik utan egentligt politiskt innehåll har begränsad livslängd.

Jag tror man skulle vinna på att angripa FrP för det som de faktiskt säger och gör. Vilket i sig ger goda utgångspunkter för kritik. Och spara sig för att köra med enkla slagord. Även om det naturligtvis är effektiv liturgi vid interna Hallelujamöten.

Men Donkeyman måste erkänna att han är bekymrad för framtiden. Donkeyman levde under betongsossetiden i Sverige och VILL INTE leva under en sådan regim igen. Dess värre verkar det Norska Arbeiderpartiet och LO vara på full fart mot just de idealen. Vilt påhejade av de röd-gröna kamraterna. Vad håller på att hända med det liberala och toleranta Norge?

Den Svenska Socialdemokratin genomförde sitt samhällsbygge under tre generationer med stora ledare (Branting, Per Albin och Erlander). Men man var färdig i och med pensionsreformerna på 50-talet. Därefter kom den mörka tiden när Sossarna i stort sett bara klamrade sig fast vid makten styrda av en hårt ideologisk politik. Men så kom Rosornas krig och den ekonomiska krisen runt 1990 vilket gjorde att partiet reformerades under ledning av Göran Persson. Som revolutionerade och moderniserade det Svenska samhället. Samtidigt fick vi ett modernt och pragmatiskt sosseparti. Som genom att föra en sakorienterad politik har moderniserat den Svenska välfärdsstaten in i en ny tid med globalisering och nya utmaningar.

Medan motsvarigheten till Rosornas Krig och frånvaron av någon ekonmisk kris i Norge har skapat ett dogmatiskt Arbeiderparti som har klara likheter med Betongsossarna i Sverige under de mörka åren 1970-1990. Något som inte Donkeyman uppskattar.

Inga kommentarer: