Donkeyman hade planerat en liten och lättsam artikel på julaftonen. Men när han läste dagens utgåva av "Nordlys" tvingades han tänka om. I dag blir det politik, lokalpolitik närmare bestämt.
Bakgrunden är att Donkeyman vid ettsnåret på morningen köpte dagens utgåva av sagda blecka på Shell i Storgata. Så körde han in sin droskbil vid hållplatsen på Strandtorget och började läsa och läppja på en kopp kaffe. Men redan efter ett par sidor satte han kaffet så våldsamt i vrångstrupen att Donkeyman måste åka hem och byta skjorta. Den gamla blev nämligen nedsölad med kaffe.
"Nordlys" hade gjort ett snyftreportage till julaftonsnumret om en hemlös som bor i husvagn på Tromsdalen Camping. Och så citerar man byens nyvalde ChefsAyatollah, herr Hausberg. Denne skulle ha sagt: "Va, finns det hemlösa i Tromsø......" samt "Detta var inte något trevligt att höra". Låt oss hoppas att han är felciterad.
Första tanken var. Vad f****n läser inte karln lokalpressen. Genom åren har ju bägge våra bleckor haft örton snyftreportage om just hemlösa.
Denna artikel gör att Donkeyman erkänner här och nu på självaste julafton. Jag har röstat på vår förre ChefsAyatollah Herman Kristoffersen, alias "Röde Herman"...... Två gånger till och med. Visserligen i brist på bättre alternativ. Partier jag hellre hade röstat på hade allt för dåliga kandidater. Eller var chanslösa.
Men man erkänna en sak. "Röde Herman" var nämligen något som är bristvara i Norge i dag. Han var en pragmatisk sosse av den gamla sorten. En man som känner sin stad och sina invånare. Och som man ofta mötte på gatan, på café eller på puben. Och som alltid tog sig tid att slå av en prat. Även Donkeyman har vid flera tillfällen med stor behållning utbytit åsikter med allas vår Herman.
Däremot röstade Donkeyman inte på herr Hausberg. Därför att denne är en ideologisk arbeiderpartiman och en politiker av modernt snitt. En man som känner sitt parti och sin rörelse. Men som man inte möter på gatan. Och som inte besöker de sjapp som Donkeyman kan tänkas vanka på. Men han är också en trevlig karl. Men pragmatisk sosse är han inte. Och därför fick han inte heller Donkeymans röst.
Läser man Donkeymans artikel från September "Vem kan bli politiker" som visserligen har en lite annorlunda utgångspunkt men ändå snuddar vid denna problematiken, så kanske man börjar förstå vad Donkeyman tänker på. Nyckelordet heter umgängeskrets.
Donkeyman vågar garantera att Herman Kristoffersen mycket väl vet att det finns hemlösa i Tromsø. Donkeyman är också ganska säker på att Herman personligen känner flera av dessa sedan gammalt. Därför tycker Donkeyman att herr Hausberg bör snacka lite med Herman om saken när han senare i dag ringer och önskar God Jul. Därmed kan han skaffa sig lite basvetande om problemet.
Vidare tycker Donkeyman att herr Hausberg kan göre ett elementärt studiebesök. Gå ut genom porten på Glashuset. Girar styrbord och ta trappen ned till Grønnegata. Gira så babord och gå norröver. Kryssa gatan och använd nersidan. Passera Frälsis och krysset vid Bispegata. Mitt emot snuthäcken hittar han ett etablissemang. Som han själv är chef för. Genom samtal med personal och gäster därstädes kan han vidga sitt vetande.
Donkeyman tänker på det så kallade "Institutet". Det vill säga kommunens natthärbärge för just hemlösa. Det används av många som en tillfällig sista utväg sådana nätter som man inte lyckas låna en soffa hemma hos någon bättre lottad kompis. På vägen dit passerar han förresten ett annat etablissemang där kommunen för dyra pengar hyr in hemlösa på korttidsbasis.
På institutet släpps man in på kvällen och får en fot i arschlet på morgonen. Så får man gå gata upp och gata ned till kvällen igen. Och fördriva tiden på något vattenhål och hoppas att man finner en sponsor till en halvliter. Som man kan långsuga på. Eller vinna dagens lotto - få slag på en soffaägare.
Donkeyman misstänker att det är åtskilliga hundra som lever sitt liv ambulerande på detta sätt här i byen. Som bor hos kompisar, i husvagnar, i bilar, i tömda rivningshus och liknande. Och någon gång på institutet.
Så kan man göra sig en annan liten fundering. Det är bara några veckor sedan som företrädare för herr Hausbergs parti i Stortinget förlöjligade och avslog ett förslag om att genomföra en utredning om hur många hemlösa det faktiskt finns i Norge. Kan det möjligen bero på att man var rädd för att resultatet inte skulle vara hedrande för Det Norska Arbeiderpartiet och dess sociala politik genom årtionden.
Slutligen kan herr Hausberg börja visa sig på den sortens lokaler som Röde Herman med glädje frekventerade. Och då göra som Herman gjorde. Snacka med folk (som inte är politiker). Lyssna. Fråga. Ta reda på. Så slipper han vara okunnig om något som alla andra vet.
Men Donkeyman känner sig tvungen avsluta med ännu en kommentar. Herr Hausberg uttrycker att det är ovärdigt att tvingas bo i husvagn. Donkeyman menar att det nog kommer an på vilken husvagn det är och varför man bor där. Det finns tusentals människor som valt att bo i husvagn av olika skäl. Donkeyman känner själv flera sådana. Och som det inte går någon som helst nöd på. Dessutom är det väl hundratusentals människor i Skandinavien som framlever en högst substantiell del av sitt arbetsliv boende i husvagn. Sådana som av olika skäl pendlar till arbetsplatser långt borta från hemmet. Anläggningsarbetare till exempel. Många arbetsplatser har stora husvagnsparkeringar. Men detta var en utvikning från det viktiga huvudämnet. Bostadslösa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar