Flygförbindelserna

Tromsø ligger långt borta. Utanför kartan skulle många säga. Norr om moralcirkeln säger andra. En gång i tiden var det ett straff för folk man inte ville träffa mer. De dömdes till: "Att i Norderland være".....

Men först kom Hurtigruten. Så kom järnvägen (fast bara halvvägs). Och slutligen kom "Den Flygande Hurtigrute". Det vill säga linjeflyget.

Det är få som har flugit så många gånger mellan Oslo och Tromsø som Donkeyman har gjort. I hela 14 år flygpendlade nämligen Donkeyman mellan bostaden i Tromsø och kontoret i Oslo. Till den kära hustruns (RIP) stora förtvivlan. På den tiden var det i tid närmare mellan Tromsø och Oslo än det var mellan Tønsberg och Oslo. Men i takt med att det moderna samhället gjort sitt intåg så har flygförbindelserna stadigt försämrats.

Step by step. Piece by piece. Något som inte betyder så mycket för den som reser på ferie. Men som är allvarligt för den som reser i jobbet.

1. Den första stora försämringen kom när man flyttade från Fornebu till Gardermoen. När Fornebu fanns så tog det en liten halv timme från flygsätet till kontoret i Downtown Oslo. Och omvänt.

På Gardermoen måste man först genom en idrottsutövning med en kilometerlång vandring genom terminalen och ned till flygtåget. Så måste man vänta på sagda flygtåg. Bussarna på Fornebu gick kontinuerligt. Nu skall man åka långt. Från landet till staden. Genom fjället. Klarar man flygsäte till kontor på en och femton så har man flax och friska ben.

Dessutom hamnade huvudflygplatsen på Gardermoen av rent distriktspolitiska skäl. Efter en debatt som varade hela efterkrigstiden så vann politikerna med hemvist Nordost om Oslo fram. Att alla med någon form av flygteknisk kompetens varnade för lokalisering just på Gardermoen betydde inte något. I Norge är distriktspolitiken överordnad det praktiska. Att alla andra distrikt runt hela landet fick sämre regularitet gjorde inte något som helst i sakfrågan.

Det är nämligen så att väderförhållandena på Gardermoen är så speciella att det är särdeles olämpligt att ha en flygplats just där. Underkylt regn stoppar verksamheten med jämna mellanrum. Och vädret kan inte ens en Senterpartist råda över. Det hjälper inte heller att be i kyrkan. Är det isbildning så är det.

Vilket betyder att Tromsø över natten hamnade mycket längre från Oslo än tidigare.

Och Donkeyman ruttnade på att flygpendla efter ett par år. Visst var det trevligt att sitta i Braathens (RIP) Guldkortslounge och dricka sig full (på Braathens bekostnad) i väntan på flyg som kanske skulle gå. Men det hade varit trevligare att sitta hemma hos hustrun med en vinflaska i stället.

2. Så kom hela Securitycirkusen. Nu måste man förödmjuka sig inför vaktpersonal var gång man passerar in på flyget. Vilket tar tid. Ibland får man räkna med uppåt en timme extra. Men oftast klarar det sig med 10-15 minuter.

Och Donkeyman som har träben (eller snarare en "high tech"- konstruktion i titan, plast och med avancerad elektronik) måste var gång förklara för någon id*****t att han måste söka mig manuellt. Jag kan inte passera spärren utan att det piper. Varvid sagda id****t kräver att jag skall gå ut och ta av mig ett eller annat och komma tillbaka. Varvid Donkeyman säger: "Det hjälper inte. Så pågår konversationen ända tills id****n kommer på att han måste söka Donkeyman....... (Medan Donkeyman plågas av destruktiva tankar av typen: Slå fanskapet på käften)

Medan kön blir längre och längre och längre. Och Donkeyman betraktas som en samhällsfiende.

3. Så har bagagehanteringen blivit MYCKET sämre sedan Braathens och SAS slutade konkurrera. In "the good old days" kunde man räkna med fem minuter från flygsäte till kofferten var på bandet. Numera tar det minst 20. Och i Tromsø på kväll och natt är det ofta upp emot 30 minuter.

4. Sedan har man inför obligatorisk check - in. Förut kom man med handbagage 7-8 minuter före avgång och tog sig en plats på planet. Numera måste man vara "on site" närmare timmen före för att hinna checka in och passera Security.

5. Rationaliseringen har också gått ut över upplysninstjänsten. Förr i tiden såg flygbolagen det som god service att se till att det var korrekta upplysningar på skärmarna. Numera är det totalt opålitlig information - i den mån man ens försöker att förmedla något.

6. Men det sista som har kommit är nog det allra värsta. Ända fram till förra vintern så var Tromsø en av de flygplatser som har haft bäst regularitet. Donkeyman påminner sig många "ädla" landningar när flygplanet rister och skälver. Och när det visar sig att snön står vågrätt över plattan när man gick ned trappen. Under 14 års flygpendling var det 5 (fem) tillfällen som Langnes var stängt.

Nu har nya säkerhetsbestämmelser gjort att det i det närmaste är omöjligt att driva någon operation på Langnes Airport under snöväder. Denna vinter (som det nästan inte har snöat) har Langnes varit stängt någon period i stort sett varje dag. Och detta kommer att fortsätta i all framtid. När man så i tillägg har reducerat kapaciteten på snöröjningen så säger det sig självt att operationen blir sämre.

Det tar ungefär 20 minuter att rensa banan från snö. Men under ett normalt snöfall så har man inom 20 minuter redan passerat säkerhetsgränsen i den änden man började ploga. Vilket i praktiken innebär stängd flygplats under långvarigt snöfall. Något som inte har gällt tidigare.

Detta lockade fram den gamle journalisten hos Donkeyman. I sin droskbil intervjuade han tre olika flygare om just detta. Och man kunde läsa mellan raderna att de nog tyckte att de nya säkerhetsbestämmelserna var väl tilltagna.

Sammanfattningsvis kan man alltså konstatera att 1995 låg Downtown Tromsø ungefär 2 1/2 timme från Downtown Oslo. Med mycket säker regularitet. Det var i grunden enbart morgondimma på Fornebu som kunde vara problem. Men 2008 ligger vi alltså 4 timmar bort. Med oändligt mycket sämre regularitet.

Vad detta betyder för näringslivet kan vem som helst begripa.