EU-kamp

Så har det blossat upp en aldrig så liten kamp i EU-frågan.

Som vanligt blir den synnerligen infekterad. Eftersom känslorna står så starkt.

Donkeyman tycker sig märka att speciellt den "hårda kärnan" på nej-sidan har förändrat sig sedan förra gången det var EU-val. Man har blivit mer fundamentalistisk i sin inställning. Kanske därför att sakskälen är debatterade tusentals gånger redan. Så nu nöjer man sig med det känslomässiga. Hos "fundamentalisterna" har EU blivit den "Stora Satan" som är roten till allt ont här i världen. Vilket är ganska långt ifrån nej-drottningen Anne Enger Lahnsteins approach till debatten vid förra EU-valet.

I ett e-mail har en av Donkeymans Svenska läsare bett om en förklaring till den nu aktuella frågeställningen. Och Donkeyman skall försöka svara.

Saken gäller att Stortinget ställts inför ett förslag till Grundlagsändring. Efter att det har varit en rådgivande folkomröstning så skall Stortinget bekräfta denna. Förslaget innebär en ändring i vilken majoritet som krävs för att man skall kunna bestämma att avge suveränitet till en internationell sammanslutning (=EU). Det föreslås minskat till 2/3 majoritet i stället för med 3/4 som i dag. Förslaget stöttas av en stor majoritet inom Stortinget.

Men både inom AP och inom FrP finns ett antal stortingsmän som flaggat att de önskar rösta mot förslaget. Detta med motiveringen att de har gått till val på att spelreglerna när det gäller EU-frågor inte skall ändras under perioden. Alltså vill de hålla sitt vallöfte. Och det behövs inte så många avhoppare för att sänka förslaget.

Motståndarna till förslaget hävdar att det är odemokratiskt. Med motiveringen att man har lovat att inte förändra något som helst under valperioden. Man säger att det handlar om att göra det enklare att föra in Norge i EU. Och visst har de rätt.

Anhängarna till förslaget hävdar att den enda gång som förslaget skulle ha någon betydelse är om något / några partier eller enskilda stortingsmän inte tänker respektera resultatet av en folkomröstning. En tanke som inte är så orealistisk som den låter i Svenska öron. Det har nämligen vid flera tillfällen varit krafter på nej-sidan som uttalat att de inte nödvändigtvis kommer att följa ett omröstningsresultat. Såvida folket skulle rösta Ja vill säga. Men genom att sänka från 3/4 till 2/3 blir det svårare att blockera folkets vilja. Och visst har också anhängarna till förslaget rätt.

Som alla begriper så är "pudelns kärna" att ja-sidan är rädda för att vissa av de mer fundamentalistiska krafterna på nej-sidan inte skall respektera resultatet av en eventuell framtida folkomröstning. Medan dessa just vill bevara sin rätt att avstå från att följa folkets råd. Till exempel med motiveringen att "det inte blev tillräckligt stor majoritet för ja - sidan".

Som ett inlägg i dagens "Nordlys" påpekar (på fullt allvar): "Om en styrd folkomröstning med reklam och mycket pengar resulterar i ett JA är det viktigt att en liten minoritet på Stortinget kan stoppa ett norskt medlemskap i EU". Och för att citera en SP-stortingsman som intervjuades i NRK. "Saken gäller att skydda minoriteternas intressen. Antag att det blir ett knappt ja tll EU i en folkomröstning. Så är det i stort sett Sentrala Østlandet och Storbyarna som röstat ja. Medan resten av landet röstat nej. Jag är vald in på stortinget för att rösta nej. Och det kommer jag att göra i en sådan situation. Just för att tillvarata minoritetens intresse."

Fundamentalisterna på Nej-sidan har ännu inte presenterat hur stor ja-majoritet som behövs och hur den skall fördelas för att man skall acceptera resultatet av en folkomröstning.

Men som opinionen har legat de senaste 30 åren har hela resonemanget enbart ett akademiskt intresse. Det finns inte någon som helst antydan till en förändring av opinionen.

Men det är inte första gången som AP agerar "odemokratiskt" i EU-frågan. Donkeyman drar sig till minnes det riktigt stora sveket. Som AP-regeringen under Gro Harlem Brundtland stod för. Då hade man också lovat att EU-frågan skulle ligga död under en hel valperiod. Men trots detta förde man in Norge i EEC under perioden. Utan att andas om detta under valrörelsen. Något som får denna veckas debatt att verka bagatellartad.

Dessutom har ju Norge genom att gå med i EEC redan avgivit nationell suveränitet i stora lass. I praktiken är man ju medlem i EU genom EEC. Och tvingas följa EU:s regler. Samt blir överkörd av EEC-domstolen med jämna mellanrum. Det enda man "slipper" genom dagens ordning är att man inte får vara med och bestämma något som helst.

Så Donkeyman tycker att veckans EU-debatt på något vis är storm i vattenglas. Och eftersom bägge sidor har rätt så blir ju utgången rättvis. Oavsett hur det går.