Kvotering

Förre statsrådet Kristin Clemet (H) kom med ett ganska friskt inlägg om politisk kvotering för ett par dagar sedan. Och hon fick mycket peppar för det.

Clemet framförde tanken att kvotering inom politiken gör att man prioriterar representativitet framför kvalitet. Och så antydde hon att Terrasaken kanske kunde varit undvikt om det varit bättre kvalitet på inblandade politiker.

Donkeyman tycker det är synd att hon blandar in Terrasaken i den här viktiga diskussionen.
Clemets inlägg dräptes därefter därför att debatten snabbt gjordes till en debatt om könskvotering. Men verkligheten är ju att det förekommer direkt eller indirekt kvotering kring många andra parametrar.

En vallista har ett primärt syfte: Den skall se till att du vinner valet. Därför sätts vallistor i praktiken samman utifrån detta syftet.

Så har en vallista ett sekundärt syfte: Den bestämmer vilka som skall sitta i de olika församlingarna från de olika partierna. Det vill säga vilken grupp skall arbeta samman de nästa fyra åren. Dess värre är det syftet underordnat.

Och Donkeyman har praktisk politisk erfarenhet. Han var politiker på 70-talet och satt bland annat i Stockholms kommunstyre. Så han har deltagit i ett antal nominationsprocesser. Och studerade på den tiden alla partiers nominationer och interna demokratifunktioner. Så han har inte några illusioner längre.

Donkeymans parti kunde vänta sig att få från 6-12 platser i en församling på totalt sett lite över 100 personer. Som ung och idealistisk tog Donkeyman till orda under nominationen och föreslog att vi måste i första hand se till att vi garanterat får in någon som är duktig på och intresserad av vart och ett av de fyra politiska huvudämnena i kommunen. Det vill säga ekonomi och finans, trafik och stadsplan, skola och social. Samt att vår tilltänkta gruppledare kommer in. Vi måste börja med att välja ut de här personerna och få upp dem på "säkrast möjliga plats". Sedan kan vi diskutera resten av listorna.

Donkeyman fick ett bemötande som om han varit något som katten släpat in. Man spydde verbalt över Donkeyman. Han hade nämligen helt och hållet sett bort från den heliga representativiteten. Det måste nämligen vara en jämn fördelning med folk från de olika stadsdelarna. Det måste vara jämn fördelning av kön. Det måste vara jämn fördelning mellan yrken. Etc, etc, etc, etc. I all oändlighet.

Dessutom användes denna representativitet som politisk metod. Det var aldrig någon som stod upp och sade att: XX har politiska värderingar som är tveksamma inom vårt parti, eller att YY är både lat och oduglig, eller att ZZ inte bör nomineras av något annat skäl.

Nejdå. Man angrep i stället XX för att han var man - vi måste ha fler kvinnor, YY angreps därför att han var akademiker - vi måste ha fler arbetare, och ZZ därför att han bodde på fel plats. Fast man egentligen menade vad jag sade i stycket ovan. Men den typen av debatt är mycket mer krävande. Det var enklare att angripa XX, YY och ZZ utifrån representativa kriterier. Det vill säga en form av kvotering gjordes till politiskt verktyg.

Resultatet var att vi fick 10 mandat. Men en ganska svag grupp. Trots att partiet hade många både intresserade och kunniga personer. Vi hade bara kompetens på ett av de fyra viktigaste fackfälten. Dessutom var det ungefär halvparten av de 10 som i praktiken gjorde effektivt arbete. Resten var bara röstboskap på sammanträden. Men representativiteten var det inte något fel på.

Jag tror att det var egentligen detta Cristin Klemet var ute efter. Men det hela sågs som en attack enbart på kvoteringen av kvinnor.

Jag vill avsluta med ett intressant tankeexempel. Antag att något parti här i Tromsø har två "säkra" platser i Stortinget. Och man har två stycken otroligt duktiga personer bägge från Tromsø. Dessa två är i det närmaste ankare i partiets politiska verksamhet. Och man skulle helst vilja ha in bägge två. Så är det bara att konstatera att detta är totalt omöjligt. Därför att endast den ena kan nomineras. Den andra måste representera bygderna. Det vill säga Harstad, Målselv, Skjervøy, Finnsnes eller något annat. Huvudsaken han / hon kommer från någon annan plats än just Tromsø. Och den principen är överordnad principen om kompetens. Samma om bägge skulle råka vara kvinnor. Eller män. Så funkar politiken.

Och nu har jag ännu inte nämnt ett ord om det förslag som har rests om att man administrativt skall kunna korrigera väljarnas dom genom att könskvotera i det faktiska valresultatet. Inte bara på listenivå......