miljöpolitik (3) - uppvärmning

För inte så länge sedan rapporterade de lokala bleckorna att man skulle bygga ut fjärrvärme i Tromsø. Något som betecknades som sensationell modern teknik. Nära på "breaking news".

Välkomna i klubben säger en utlänning. Det är nämligen så att de allra flesta Svenska tätorter har fjärrvärmeanläggningar. Och uppvärmning är verkligen en stor faktor i miljöpolitiken.

Här i Norge värmer man upp merparten av bostäder med antingen 1) panel- eller fläktkaminer (=stor brödrost), 2) värmekablar i golv eller 3) oljefyllda elkaminer. Vilka alla tre är bland de absolut mest energislösande sätt som finns att värma upp en lokal på. Och som i Sverige används i liten utsträckning. Skälet är givetvis att man i Norge i alla år har haft (och har fortfarande) billig elkraft. Därmed har man inte haft den ekonomiska drivkraft som behövs för att bygga något annat.

Vilket i praktiken har ledit till att man i Tromsø har byggt stora stadsdelar med tät bebyggelse och fortsatt med uppvärmning enligt brödrostmodellen. Medan man i många år betalat för att exportera sopor till Kiruna. Som Norrbottningarna har eldat upp och fått värme ifrån genom deras fjärrvärmenät........

Svenskarna däremot som alltid har haft dyrare energi har varit tvungna av ekonomiska skäl att optimera sina system. Därför har i princip alla byggnader vattenburen värme. Antingen anknyten till fjärrvärmenät, anknyten till egen panna eller till jordvärme (värmepump). Detta av ekonomiska skäl. Undantaget är en kort och mörk period i samband med utbyggnaden av kärnkraften. Då var det några år som man uppmuntrade till installation av direktverkande elvärme som i Norge. Detta med tanke på den billiga ström som kärnkraften skulle generera. Många lät också lura sig av det löftet. Lyckligtvis blev den tiden bara en kort parentes (till skillnad mot kärnkraften). Och upphörde tvärt när man såg att strömmen från kärnkraften alls inte skulle säljas till "Norska" lågpriser.

När man i Norge alstrade all ström själv genom vattenkraften spelade värmesystemen inte någon roll rent miljömässigt. Tvärtom var elvärmen miljövänlig, bortsett från den estetiska sidan av kraftverken. Saken blir en helt annan femma om man skall generera strömmen genom kraftverk där förbränningsteknik är drivkälla.

I samband med stigande elpriser har nu många Norrmän gått över till värmepump eller vedeldning. Eftersom man inte har pannor med vattenburen värme i husen så kan man heller inte utnyttja jordvärme för att få en verkligt effektiv värmepump. Vad man använder är ett aggregat som sätts rätt i väggen och som påminner om en omvänd air condition. Av samma skäl eldar man inte ved eller flis i en panna. Man eldar ved i kaminer. Visserligen moderna, vedbesparande kaminer. Visserligen en ekonomisk besparing än direkt elvärme. Men ändå ett otroligt slöseri med energi jämfört med vad man faktiskt kan åstadkomma.

Dessutom nämner man inte med ett ord om att klassisk vedeldning är förbjudet i tätbyggda områden i många länder (till exempel stora delar av Sverige). Av hälsoskäl. Rökgaserna innehåller nämligen cancerframkallande ämnen som ofta inte skingras tillräckligt i stadsmiljö.

Senaste dagarnas debatt kring de gasdrivna kraftverken har också sin anknytning till bristen på fjärrvärmenät. Debatten går het kring behovet av CO2-rening eller ej. Här måste Donkeyman på ett sätt hålla med om att det är slöseri med pengar att använda tre miljarder spänn på en provisorisk lösning som bara skall existera ett par år. De tre miljarderna ger mycket bättre effekt om man lägger dem på bevarande av regnskogen.

Å andra sidan är saken ett minst sagt pinsamt löftesbrott. Som åter en gång är en påminnelse om att det är bäst att finna ut konsekvenserna av vad man lovar - innan man lovar något. Men antagligen var det löftet ett villkor för att det över huvud taget skulle bli någon röd / grön regering. Och så räknade majoriteten (=AP) med att ta smällen någon gång i framtiden (=nu, lagom långt från allt vad val heter) eftersom det inte är AP som försvagas - det är SV.

Men det verkligt pinsamma i hela saken är att bara en så rik nation som Norge skulle kunna komma på tanken att lägga stora gaskraftverk ute på en förblåst udde "in the middle of nowhere". Därför att all den värme som kyls bort i kondensorn går rätt ut i havet i form av kylvatten. Och kommer fiskarna till godo. Och då snackar vi om bortåt halvparten av den energi som man stoppar in i kraftverket som drivkraft i form av gas.

Självfallet skulle ett sådant kraftverk ligga i närheten av ett tätbebyggt område. Där man kan använda det varma vattnet till uppvärming av fastigheter. En uppvärmning som så att säga blir "gratis". Så gör man i fattigare länder, till exempel Sverige.

Sedan skall Donkeyman avrunda med en sista kommentar om uppvärmning. Här i landet har man vanligen temperaturer på si så där 23-24 grader inomhus. Och klagar på dyra elräkningar. I Sverige sänkte vi till 18-20 grader redan under de första energikriserna på 50-talet. En sådan sänkning innebär för de allra flesta en energibesparing på runt 25%. Utan att investera 5 öre.

När det gäller sammanhanget miljö- och uppvärmning så ligger alltså långt före Norge. Men detta beror alltså inte på omtanke om miljön. Det beror på ekonomiska hänsyn. Man har under 60 års tid investerat tungt för att få ned kostnaderna. Och så har bättre miljö kommit som en välkommen biprodukt. Energibesparing och god miljöpolitik är storheter som går hand i hand. Dagens Norska debatt är ensidigt inriktad på CO2 och dellösningar utan att gå in på helheten.