Söndag i Hamnstad

Söndagen påbörjades med att sova ut ordentligt. Dricka några morgonpilsner och njuta av femton plusgrader. Därefter var det möte med en gammal sjökompis på ett sjapp nere i Masthugget. Sen kväll med spårvagnsresa tillbaka till stugan och misstankar om att måndag morgon när Donkeyman skall vara seriös kan komma att bli lite jobbig.

Men det är festligt att vara tillbaka i Götet. Och träffa sina gamla lekkamrater från sjölivet.

Flyg, båt och buss

Lördagen tillbringades med en resa söderut. Natten mellan fredag och lördag körde Donkeyman droska i byen och parkerade vid femblåset. Så var det packning innan det blev drosktur tillsammans med jourhavande till Flygplatsen.

En plats där Donkeyman upplevde något positivt. Donkeyman har ju protes och därför går det inte att passera Security utan att det piper och tjuter. Varvid följande konversation normalt sett äger rum:

- Du måste tömma fickorna och gå igenom kontrollen igen.
- Det hjälper inte du måste söka mig.
- Du måste tömma fickorna och gå igenom kontrollen igen.
- De hjälper inte. Jag kan inte få väck metallen. Du måste söka mig.
- Du måste tömma fickorna och gå igenom kontrollen igen.

Och så vidare... med en dåres envishet. Och Donkeyman ser i sina mardrömmar för sig att han slår ned någon gorillaliknande typ i Securityn och gör sig olycklig.

Men denna gång var det en ung och trevlig figur som omedelbart snappade problematiken. Sökte igenom Donkeyman och släppte honom vidare i loppet av sekunder.....

Så var det flyg till Oslo. Fullspikat flygbuss till bussterminalen. Och ett par timmar med halvlitrar på Cafe Fiasco. Innan Göteborgsbussen tog honom till Sveriges baksida.

Och nu är Donkeyman väl etablerad i en campinghytta på Kärralund. 10 minuter med spårvagn från centrala staden. Och med standard som en liten villa. Här har Donkeyman och jourhavande sovit ut, lagat lunch, druckit öl och haft det bra. Nu blir det utgång till puben där vi skall träffa några av Donkeymans gamla dåliga sjövänner. Och i morn börjar allvaret. Då skall Donkeyman bilda sig i 14 dagar på Chalmers Tekniska Högskola. Mer info kommer i morn......

Resa igen

Det är inte så många år sedan som Donkeyman hade 250 resdagar om året. Världen runt. När man jobbar på teknisk avdelning på ett rederi som jobbar "world wide" blir det lätt så. Stick iväg till andra änden av klotet, jobba ett par dar och så hem igen.

Ovanpå detta så bodde Donkeyman i Tromsø och hade kontor i Oslo så det blev tur och retur så gott som var vecka.

Numera är det sällan som det blir några resor utanför byen. Fast nu är det dags. Det blir en aldrig så liten Sverigeresa igen. Fast denna gång till några andra destinationer än Stockholm. Man skall nämligen gå kurs i Göteborg i två veckor. Samt göra ett par småjobb på hemvägen.

Så nu har den gamle resefeber. Kofferten är packad och yngre släktingar som tycker det är trevligt att bo centralt i byen har flyttat in som blom- och lägenhetsvakt. Fast just nu försöker de lura i Donkeyman och jourhavande fästmö mer öl än vad som är lämpligt klockan 7 på morgonen.

Nu blir det alltså resebrev och allmänt filosoferande några veckor framöver

En Amerikansk Hjälte

Donkeyman har i många år arbetat med säkerhetsfrågor inom sjöfart och är därför intresserad i händelser inom det området. Han har precis hört talas om en säkerhetschef som var något utöver det normala. Och som bevisar att säkerhetsövningar gör nytta.

Cyril Richard Rescola var en Engelsk arméofficer som emigrerade till USA. Han hade en glänsande militär karriär med meriter från bland annat Rhodesia och VietNam. Med tiden pensionerade han sig och tog över jobbet som "Director of Security" hos Morgan Stanley.

Dessa hade sina kontor i World Trade Center.

När Rescola gjorde Riskanalyser insåg han snart den byggnadstekniska bristen som gjorde byggnaderna lämpliga mål för en lastbilsbomb. Men "Port Authorities" i NY som ägde byggnaderna trodde inte på honom.

1993 skedde det bekanta attentatet med en lastbilsburen bomb. Den gången ledde Rescola själv evakueringen och var siste man som lämnade byggnaden.

Han försökte övertala Morgan Stanley att lämna Manhattan. Han menade att en så pass profilerad byggnad som World Trade Center var ett uppenbart terroristmål och det var en helt onödig risk att ha kontor på en sådan plats. Han vann också fram. Meningen var att MS skulle flytta till New Jersey 2006.

Rescola tvingade igenom att alla Morgan Stanleys 2700 anställda över 20 våningsplan skulle ha evakueringsövning var 3:e månad. Något som också gällde "Senior Executives". Till stor irritation för många. Men man övade regelbundet.

När det första flygplanet träffade WT 1 var instruktionerna från myndighterna att alla skulle vara i ro där de befann sig och invänta instruktioner. Rescola gav f*****n. Han evakuerade omedelbart alla Morgan Stanleys anställda som befann sig i WT 2. Som siste man kom han ut och konstaterade att MS lokaler var tomma.

Ungefär då kom planet som gick rätt in i WT 2. Då hade han och hans 3 assistenter redan vänt tillbaka in i byggnaden för att evakuera andra. Sista gången han sågs i livet var på 72. våningen.

Morgan Stanley förlorade 6 av 2700 anställda, varav 4 var Rich och hans stab.

Läs även andra bloggares åsikter om hjältar, 11.september, terrorism, säkerhet

Ett imperium faller

Alla de stora imperierna har förr eller senare fallit. Trots att de en gång verkade så solida och starka. Faraoerna, Grekerna, Pererna, Romarriket, Osmanska Riket, Engelska imperiet och så vidare. Samma gäller inte bara imperier i militär bemärkelse utan även i mer bildlikt ekonomiskt och kulturellt avseende. Liksom giganterna inom affärsvärlden. Den som har hegemonin har förr eller senare stått bland "ruinerna" och sett någon annan ta ledningen. Trots att man en gång inte trodde någon skulle kunna utmana.

Frågan är om inte den nuvarande finansiella krisen blir droppen som får det Amerikanska imperiet att falla. USA har varit den ledande makten på Västsidan av världen ända sedan WW2 och den ledande makten i hela världen sedan Sovjetunionens nedgång och fall.

Nu visar USA svaghet. Militärt vinner man inte kriget i Afganistan och sitter tungt fast i Irak. Samtidigt som man inte har resurser till fler militära operationer. Ekonomiskt genomförs en tung "räddningsplan" som många hävdar inte alls kommer att hjälpa. Fed tar upp större lån och trycker fler dollar. Men kommer man att över huvud taget klara av att betala sina skulder eller försvinner de i inflation och devalveringar.

Det finns också flera klara utmanare som kan utnyttja USA:s svaghet. Kina, En radda Gulfstater, Ryssland med flera kan komma att utnyttja situationen till sin fördel. Ekonomiskt är de beredda att ta över ledningen. Kanske till och med köpa upp de friska delarna av den Amerikanska ekonomin. Det är i vart fall uppenbart att de länder som inte har motstått västvärldens "råd" och som inte har genomfört "American style" inom sitt finansväsen som står starkt just nu.

Kanske framtidens historiker pekar på finanskrisen år 2008 som ögonblicket när en ny världsordning skapades. En ordning där USA bara är en av flera stora makter. Som måste positionera sig. Vi står kanske inför en utveckling som rullar på med stor fart men som vi inte ser helt klart ännu.

Och då är det en osäker utveckling med många potentiella frågetecken. Kommer regimerna i Egypten och Pakistan att hålla? Hur blir förhållandet mellan Iran och Saudi om USA lämnar området? Kommer Ryssland att definitivt få övertaget i Kaukasus? Hur blir förhållandet mellan Kina och Ryssland? Vart går EU? Vad sker med Israel - Palestinakonflikten? Kommer Turkiet att börja vrida sig bort från Europa?

Frågorna är många. En sak är säker. Den som är politiskt intresserad kommer att få många ting att diskutera framöver.

Läs även andra bloggares åsikter om stormakter, usa, finanskrisen, den nya världsordningen

Terrorism på Hebreeiska

I skuggan av den stora finanskrisen har det inträffat intressanta ting nere i Israel - Palestina (vad man nu vill kalla det).

Dels har Olmert uttalat att han personligen anser att man bör avstå från all ockuperad mark. Det vill säga bosättningarna bör avvecklas. Synd bara att han väntade tills han har avgått med att torgföra de åsikterna. Fast å andra sidan hade antagligen de extrema elementen bland bosättarna tagit livet av honom om han sagt något sådant tidigare.

Ungefär som de gjorde med Isac Rabin i sin tid. Han ansågs ju som en förrädare i och med att han skrev under Osloavtalet som var långt försiktigare i sina krav.

Däremot skedde det ett annat högt profilerat attentat härom dagen. Det riktade sig mot Zeev Sternhell. En professor vid Hebrew University i Jerusalem. Men också en skarp kritiker av bosättarrörelsen. Sternhell är en av de överlevande från WW2. Han var ursprungligen Polsk men flyttade till Israel redan 1951. Men inte ens det räcker för att han skall kunna kritisera det som sker i landet. Någon placerade en bomb utanför dörren och ringde på. Rena flaxen gjorde att Sternhell överlevde. Och att inte någon helt oskyldig drabbades.

Israeliska staten har ju en mångårig tradition av att skicka bomber in genom fönstren hos folk som dom inte tycker om. Och om några andra som närvarar får himmelsfärd "på köpet" så tycker man antagligen att man gör en god gärning som gör dem till martyrer.

Men vad man inte skriver så mycket om längre är att den Sionistiska rörelsen även hade en militär gren som var mycket aktiv under perioden före staten Israels upprättande. Och attentaten riktade sig mot bland annat den brittiska styresmakten. Men också mot FN. Man mördade FN:s fredsmäklare, den Svenske Folke Bernadotte. Bernadotte hade under slutet av WW2 organiserat de så kallade "vita bussarna" som räddade många människor ut från de tyska koncentrationslägren. Men inte ens det var merit nog för att han skulle få leva. Den Sionistiska Sternligan såg sig betjänt av att likvidera honom i Jerusalem för att FN:s uppdrag skulle misslyckas.

Staten Israel är också ett av flera exempel på att terrorism faktiskt kan löna sig. Den sionistiska terrorn på 1930- och 40-talen hjälpte till att grunda staten Israel. Och den Israeliska statsterrorismen i modern tid hjälper till att skapa världens enda rasistiska stat.

Dagens Israel innehåller en stor mängd extrema sionister. Som finner en hemvist bland bosättarna. Vi snackar här om terrorister i ordets verkliga bemärkelse. En rörelse som är så stark att vare sig politiker, militären eller polisen vågar sig på den. Något som påminner om en "stat i staten".

För övrigt hittade jag en intressant bild som visar utvecklingen 1946-2000. Den talar för sig själv. Men den understryker Donkeymans åsikt att tvåstatslösningen är historia. Man borde gå in för en enstatslösning. Där Judar och Araber lever i samma stat och med samma rättigheter.

Donkeyman har skrivit en del artiklar tidigare om Israel - Palestina. Se speciellt 60-årsjubileum och Bantustans som jämför med Apartheids Sydafrika.

Läs även andra bloggares åsikter om Israel, Palestina, Terrorism

Det Svenska Stålbadet

Media, politiker, kommentatorer och vanliga tyckare här i Europa förfasar sig över de Amerikanska politiker som inte vill rösta för George W:s krispaket. Men vi Svenskar som har 90-talskrisen i friskt minne har nog lite förståelse för deras tvivel.

Det som förargar Amerikanska politiker är inte att man använder pengar man inte har. Det har de allra flesta Amerikanska presidenter och regeringar gjort sedan WW2. Grunden i kritiken ligger i att förslaget innebär att man räddar bankerna och spekulanterna som har orsakat hela den här krisen samtidigt som man slår undan benen på offren, dvs den fattige Amerikanen.

Därför att hela bankhärvan rör sig också om "The American Dream". De frikostliga krediterna innebar nämligen att dem som inte hade det särskilt fett fick råd att skaffa sig ett eget hem. Freddie Mac och Fannie Mae kan jämföras med den Norska Husbanken. Dessa har redan "räddats" av George W. De var återförsäkrade i AIG, som också har räddats. Men i slutänden skall även de här instituten rädda vad som räddas kan. Och då ligger de "dåliga" låntagarna löst till. Det blir "fot i arschelet" och tvångsförsäljning.

Detta har vi Svenskar som var med på 90-talet erfarenhet av.

Den Svenska krisen hade två orsaker. Det var dels en lånebubbla. När man avvecklade kreditregleringen något decennium före krisen startade en våldsam lånekarusell. Som påminner om den Amerikanska. Men i grunden låg även en annan faktor. Den Svenska staten sysslade med ett omfattande offentligt slöseri. Sverige på 70- och 80-talen påminner mycket om Norge i dag. Alla problem löstes med mer pengar. Det var inte PK att kritisera något som samhället gjorde. Och ALLT, absolut ALLT skulle lösas genom det offentliga. Många medborgare (Donkeyman till exempel) kände att vi levde under en Socialdemokratisk tvångströja.

Skillnaden var bara att Sverige inte hade någon olja. Man måste betala räkningarna med pengar som man tjänade in. Och skatterna gick inte att höja mer. Folk och företag kunde helt enkelt inte betala mer.

På toppen av det hela startade en omfattande internationell spekulation mot den Svenska valutan. Som regeringen kontrade med att sätta upp räntan. En kort tid hade vi faktiskt 500% ränta i Sverige. Spekulanterna väntade sig nämligen att Sverige skulle devalvera sig ur krisen. Men regeringen höll emot. Med stöd från oppositionen. Vilket ledde till en process som ändrade hela det Svenska samhället i grunden på bara några få år. Moderater och Sossar gick den gången hand i hand och genomförde en revolution, som inte något annat parti har tagit till orda för att reversera.

Men när det var som värst var 5 av 7 stora banker insolventa. Värst gick det för Nordbanken (dagens Nordea) som helt övertogs av staten. Men lösningen var snarlik det som man skisserar i USA. De sämsta lånen fördes över till ett nystartat företag: Securum. Och bankerna tillfördes pengar så man kunde rensa väck "dåliga lån" ur sin bokföring.

Vilket låter väldigt enkelt och trevligt. Men i verkligheten innebar det att man slog undan benen för privatpersoner och småföretag. Och inte bara små företag för den delen. Rederi AB Slite åkte med i "dragsuget". Donkeyman har recenserat en bok om den konken (klicka på länken). Här har vi också beviset för att vanligt folk inte har något som helst att vinna på att staten äger och driver banker. Snarare tvärtom.

Bankerna och Securum skulle nämligen ta hem restvärdena. Vilket innebar att alla som ägde något som kunde tänkas stiga i värde slogs konk så banken kunde ta hand om panten. Medan de som inte ägde något fick leva vidare. Ungefär enligt följande princip: Du har belånat din fastighet till 2 millar och får svårt att betala. Banken får sälja lånet för 1 mille och bärgar sig. Köparen (= ett nytt företag startat av banken eller staten) sätter dig i konk och lägger fastigheten på lager. För att sälja den för 1 1/2 mille ett par år senare. Dvs vinst på 1/2 mille för köparen medan du i all framtid måste betala på ett lån för något som du inte längre äger.

Än i dag går det många driftiga människor runt i Sverige och lever i en svart ekonomi därför att de offrades för att bankerna skulle överleva den gången. Därmed "kan de inte jobba vitt" därför att då tar kronis hand om lönen. Skillnaden mot USA är nämligen att i Sverige (och Norge) så kan du inte bli av med skulderna genom att konka. Bankerna förföljer dig resten av livet. Men i USA kan man flytta ut av huset när man inte klarar betalningarna. Och starta på nytt. Den statliga Nordbanken utvecklades den gången till en ren gangsterbank som slog undan benen på massor av livsduktiga företag. Speciellt ute i de mindre orterna runt om i Sverige.

Men krisen ledde också till något positivt. Det var full politisk consensus om åtgärderna och först var det en Moderat regering under Calle Bildt som agerade. Sedan kom en Sosseregering under Göran Person och gjorde färdigt jobbet. Ett jobb som förändrade Sverige. Från att vara ett land där samhället styrde allt blev Sverige ett liberalt och trevligt land. Det genomfördes omfattande privatiseringar av samfärdsel, skola, vård, äldrevård och så vidare. Man vände på varje sten och tryckte ned de offentliga kostnaderna högst avsevärt. Utan att servicen blev märkbart sämre. I många fall blev den faktiskt bättre. Man tillät konkurrerande radiostationer. Sverige gick med i EU. Listan på reformer kan göras oändligt lång.

Och skattetrycket sjönk till en nivå långt under den Norska. Vilket var möjligt genom att man genomförde omfattande besparingar i det offentliga. Det visade sig också att man kunde få samma service för långt mindre med pengar. Bara man slaktade en stor mängd med heliga kor. Och tvingade facket att "spisa kameler mothårs" som man skulle sagt i Norge.

Calle Bildt kan nu resa runt och hålla föredrag och skriva artiklar i världspressen om hur Sverige löste motsvarande kris för 15 år sedan. Men enligt Donkeymans åsikt så var det Göran P som var den verklige hjälten. En pamp som pekade med hela handen och som reformerade inte bara Sossepartiet utan också hela det Svenska samhället. Och gjorde Sverige till ett mycket bättre land att leva i. Man kan bli sosse för mindre.

Det som gjorde allt detta möjligt var utgången av det så kallade "Rosornas Krig" där Göran och de pragmatiska tog över sossepartiet från de dogmatiska. Därmed kunde man också gå in i en ohelig allians med Calle Bildt och Moderaterna. Donkeyman är helt övertygad om att framtidens historiker kommer att se på Göran som mannen som förändrade Sverige.

Läs även andra bloggares åsikter om finanskrisen