måndag 18 augusti 2008

Nomination

Den senaste tiden har en debatt rasat om hur man skall kunna säkra Jonas Gahr Støre en plats på Stortinget. Ledande krafter inom Arbeiderpartiet anser honom som så värdefull att man önskar lägga sig i de lokala nominationsprocesserna för att finna honom en "säker" plats. Ett problem som alla partier drabbas av då och då.

Donkeyman har tidigare filosoferat runt dessa och liknande frågor. Det finns många artiklar i arkivet som berör detta. En av dem är kvotering.

En valsedel har som sin främsta uppgift att få partiet att göra ett så gott val som möjligt. Och därmed är det en mängd faktorer som måste tillfredställas. Något som den lokala nominationen skall tillförsäkra. Men valsedeln har också som uppgift att skapa en så bra grupp som möjligt efter valet. Och denna andra uppgift kräver någon form av centralstyrning. Något som skapar stark irritation lokalt.

I praktiken är följande faktorer de viktigaste för hur en lista fastställs:
  • jämn fördelning geografiskt
  • jämn könsfördelning
  • jämn fördelning yrkesmässigt
Alla dessa faktorer är överordnade det som borde vara det viktigaste.
  • kompetens
Herr Støre beskrivs som AP:s duktigaste politiker och anses som ovärderlig på tinget. Men skall han nomineras i sitt eget fylke så måste antingen nuvarande stortingsman eller LO:s kandidat flyttas ned. Alternativt måste man frångå könskvoteringen. Vilken därmed anses som överordnad princip jämfört med kompetens.

Men denna Gordiska knut låter sig lösas. Fast inte till detta val. Nyckeln ligger i att ändra systemet med utjämningsmandat. I stället för att "pytsa ut" dessa på de olika fylkena så borde de fördelas utefter centralt bestämda listor. Då kunde partierna säkra platser för sådana som man absolut vill ha in. Samtidigt kunde man undvika det upprörande "Finnmarksfallet" vid senaste valet när en person som bara fått några hundra röster kom in på utjämningsmandat genom att gå förbi andra som fått långt fler röster.

Donkeyman som är miljöskadad av sin period i det politiska ser alltid konspirationer bakom alla liknande motsättningar. Och undrar i det stilla om inte det hela kan vara ett led i den alltid rådande maktkampen inom socialdemokratin. Som ju består av två falanger som kan betecknas som fundamentalister och pragmatiker (vänster- och högersida). Vänsterns klara kandidat till partiledare är uppenbarligen herr Giske. Medan herr Støre seglar ju mer och mer upp som en tänkbar kandidat för pragmatikerna. Kanske det kunde vara väldigt bekvämt för fundamentalisterna att hålla herr Støre utanför tinget för att slippa en besvärlig motkandidat.

Det vore långt ifrån första gången som den typen av intern kamp döljer sig bakom en enkel nominationsstrid. Det är enklare att göra det till en kvinnofråga än till en fråga om politisk hemvist.

Inga kommentarer: