tisdag 18 mars 2008

Tyst Hav

Isabella Lövin
"Tyst Hav - Jakten på den sista matfisken"
Ordfront, Stockholm 2007, ISBN 978-91-7037-278-0

Donkeyman har just läst en av de viktigaste och mest informativa böcker som givits ut på år och dag. Den handlar om ett ämne som intresserar få Svenskar. Fiske och fiskeindustri.

Det är sällan man upplever att en författare gör ett så omfattande research som det som ligger bakom denna bok. Ett research som också har givit utslag i en särdeles omfattande källhänvisning.

Lövin startade med noll kunskap om fiske och ägnade flera år att sätta sig in i ämnet. Hon har besökt en lång rad med personer, platser och institutioner som är av intresse: Forskare, forskningsfartyg och -institutioner, fiskebyråkrater, politiker, administratörer, EU-byråkratin, den kommersiella kedjan (fiskeköpare - fiskeauktioner - grossister - förädlingsindustri - detaljhandeln). För att inte tala om fiskare i olika länder. Och många fler. Fiskodling till exempel.
Samt sportfiskare.

Hon tar utgångspunkt i ålafisket. Där man konstaterat att beståndet har minskat med 99%. Ändå anser myndighterna inte att det är befogat med stopp i ålfisket. Trots att det tar många år för ålen att reproducera sig. Den skall bland annat tur och retur Sargassohavet....

Därifrån fortsätter hon med torsken och börjar med att dokumentera den sorgliga status som bestånden av torsk i våra Svenska vatten befinner sig i. Sedan tar hon med läsaren på en tur jorden runt. Bland annat till det som en gång var världens rikaste torskfiske. Grand Banks utanför NewFoundland där torsken försvann för 15 år sedan och sedan aldrig har kommit tillbaka trots totalt fiskestopp.

Vi får lära oss att det av sjösäkerhetsskäl varit förbjudet med trålfiske i Öresund sedan 1930-talet. Med resultat att det finns massor med stortorsk i Öresund medan de omgivande havsområdena är i det närmaste svart hav. Precis som i förbudszonen utanför Cape Kennedy där det finns en fantastisk artrikedom i havet sedan det rådit fiskeförbud i 30 år.

Vi får inblick i olika element i olika länders fiskeripolitik. Och får information om de katastrofala förhållandena i många u-länder. Kap Verde till exempel. Men får också lära oss att Namibia har gått tvärt emot det som är vanlig politik i sådana länder. Och lyckats skapa lönsamt fiske för landets egna invånare.

Läsaren får också besöka fiskeribyråkratin i EU på plats i Brüssel. Ett synnerligen lärorikt och tänkvärt reportage.

Lite provokativt frågar hon: "Vems är fisken"? Och svarar själv. Det är inte fiskarna, det är inte regeringarna, det är inte EU, det är inte fiskeindustrin som äger fisken. De bara disponerar den, men i grunden tillhör fisken mänskligheten, det vill säga oss alla. Problemet är bara att de som disponerar den på våra vägnar gör det dåligt.

Budskapet är: Du är fiskevattenägare. Fisken är din. Och min. Och mina barns. Och grannens barns. Fisken är allas egendom, musslor och tångräkor är allas, stjöstjärnor, plankton, valar och tumlare är allas – det vill säga ingens – egendom. Detta kallar Isabella för ”Allmänningens tragedi” innebärande att ingen tjänar på att vårda allas vårt bestånd av fisk. Den som försöker får ofta se någon annan fiska upp förtjänsten.

Efter en så noga genomgång av problematiken måste självfallet författaren komma med egna förslag. Vilket Lövin också gör. Hon kommer med en väl motiverad och konkret lista på "åtgärder för ett levande hav" vilken avrundas med en genomgång av de argument som fiskenäringens lobbyister använder.

Men det är inte ens slut där. Boken avrundas med en information angående vilken fisk den miljömedvetne läsaren bör köpa - och avstå från. En lista som med stor sannolikhet upplevs som kontroversiell på den Norska sidan av kölen.

Detta är en bok som skakar om läsaren. Och Donkeyman rekommenderar den till alla. Även till sina Norska läsare. Det kan vara intressant att få insikt i hur situationen är på andra håll och hur man ser på de här frågorna i andra länder.

Tips till de av Donkeymans Norska läsare som vill köpa boken. Gå in på www.bokus.se. De levererar även till Norge.

1 kommentar:

Anonym sa...

l?rt en masse