fredag 18 mars 2011

Redundans

Donkeyman drar sig till minnes när han på 1960-talet jobbade på den stolta ångaren s/s "Waxholm". Med jämna mellanrum hade vi 50 säckar med koks som fraktgods till Sandhamns Värdshus. Spis och uppvärmning eldades nämligen med koks. Långt in på 1970-talet. Många frågade värdshusvärden Calle Zaar varför han inte moderniserade. Och svaret var alltid: "Strömavbrott en gång i veckan. Skall jag stänga krogen bara för att strömmen går?"

För 30 år sedan bodde Donkeyman i en gammal villa ute på Blidö. Även där var det strömavbrott ungefär en gång i veckan. Men villan var utrustad med kakelugn och vedspis. Donkeyman hade ett stort lager med koks och ved som reservbränsle till värmepannan och rörsystemet var byggt så att det gick med självcirkulation. Dessutom hade han ett litet dieseldrivet kraftverk stående. Så att det gick att se viktiga matcher på TV även om strömmen hade vissnat.

Inom ingenjörskonsten betyder ordet "Redundans" att man har reservsystem så att ett bortfall av någon viktig komponent inte innebär att processen måste stoppa. Som fartygsmaskinist jobbar Donkeyman dagligen med sådana system. Det är stand-byenheter, nödgeneratorer och så vidare, och så vidare, och så vidare - i all oändlighet. Och allt detta provas och kontrolleras med jämna mellanrum.

På samma sätt kan man hävda att krögaren Calle Zaar uppehöll en redundans för sin rörelse. Han behövde inte avstå från inkomster bara för att strömmen vissnade. Och Donkeyman hade utmärkt redundans för sin villa. Ett strömavbrott förändrade inte livet, däremot blev det kanske lite mindre bekvämt.

Man kan också ge sig ut i samhället i stort och studera vilken redundans som finns.

I "Donkeyman Towers", det vill säga Donkeymans containerliknande bostad på taket av Tromsø är tåligheten för strömavbrott minimal. Det är direktverkande elelement. Utan ström blir det kallt ganska så omgående. Det går inte heller att laga mat. Varmvattnet kommer att kallna ganska snart och med tiden upphör vattentrycket helt och hållet. Kyl- och Frys kommer att stanna. Redan inom något dygn är det dags att kasta de varor som förvaras där. Internet kommer att ligga nere. Inom något dygn är mobiltelefonerna urladdade. Sker detta på vintern blir lägenheten obeboelig ganska snabbt. (Å andra sidan kunde Donkeyman ha ett litet elverk stående ute på altanen. Men då kommer nästa problem, var skall han förvara bränslet utan att skapa en brandrisk i stället). Den enda redundans som Donkeyman håller sig med är reservbelysning, nödproviant, nödförråd av drycker och cigarrer, en bra sovsäck och varma kläder.

Skulle det visa sig att strömavbrottet är av allmän karaktär och blir varaktigt så stannar mycket annat i samhället. Donkeyman får inte sin eftermiddagspilsner därför att ölpumparna inte fungerar. Allt av kassaapparater slutar att fungera så butikerna kommer att stänga. Minibankerna upphör att fungera och det hjälper inte att gå in på ett bankkontor. Beskedet kommer att bli att man inte har kontakt med datasystemet så det blir "tji stålar". I takt med att bilar och bussar kör upp sitt bränsle så upphör trafiken. Bensinpumparna fungerar inte. Och i takt med att back-up batterierna till mobilsändarna kroknar så upphör mobilnätet. Samma gäller för övrigt numera även för det fasta telenätet. Ett allmänt strömavbrott i några dagar kommer att sätta samhället på stora prov. Skulle det bli frågan om ett omfattande avbrott som varar i veckor kommer sannolikt det mesta att upphöra. Donkeyman har personlig redundans i form av alltid ha ganska gott om cash men "that's it".

Tänk er: Inga pengar, ingen telefon, inget Internet, ingen belysning, ingen värme, inga butiker (och håller de öppet utan kassa så tar ändå varorna snart slut), ingen trafik, inga tåg, inget flyg, inga bilar. Och så vidare .......

Men det här är väl ändå att måla fanen på väggen. Ja visst är det så. Men det är trots allt inte helt otänkbart. Varje tekniker kan tänka ut ett scenario där just detta skulle kunna inträffa.

Vad är egentligen roten till händelserna i det Japanska kärnkraftverket. Väldigt schabloniserat kan man säga att strömmen gick, sedan havererade reservkraften och slutligen havererade reserven för reserven. Varefter processen började leva sitt eget liv. Visst var det en jordbävning som stoppade strömtillförseln och visst var det en tsunami som tog knäcken på reservsystemen men det är inte helt otänkbart att något liknande skulle kunna hända i Sverige också. Utan jordskalv och tsunami.

Antag att det sker en större explosion i ett centralt beläget ställverk. Eller antag att en förnyad Gudrunstorm bestämmer sig för att förvandla några centrala kraftledningsgator till förhuggningar*. Då kommer kraftförsörjningen till kärnkraftverket att "ta kväll" till dess "någon" har röjt upp och reparerat. Men det är inte bara kraftverket utan hela distriktet som är utan ström. Och landsvägarna är också belamrade med diverse bråte efter "Gudrun 2" (eller vad stormen nu kommer att heta) så det tar lång tid att transportera fram folk och förnödenheter.

När den yttre strömförsörjningen stoppar hoppar reservkraften i form av ett antal dieseldrivna kraftverk igång. Men den senaste påfyllningen av dieselolja innehöll dess värre en förorening av så kallade "catfines". Därför att bunkeroljekusken hade frestats att köra ett "svartlass" med utskottsolja på natten innan han levererade till kärnkraftverket. Dieslarna hoppar alltså i gång som de skall men ganska snart slipas bränslepumparna sönder, de börjar ryka och tappar orken. För att slutligen vissna. En efter en. (Just detta scenario har Donkeyman varit med om - fast inte i ett kärnkraftverk). Resultatet blir att nu är vi inne på Reservsystem 2 som innebär batteridrift.

Men de stora batteriställen orkar inte dra några pumpsystem mer än ett fåtal timmar. Och nu är vi inne på en kapplöpning med tiden när det gäller att få fram ström till kraftverket. Reparera kraftledning och ställverk, köra in portabla aggregat, felsöka och få fart på reservkraggarna eller masstransportera batterier. Men först måste man röja upp en väg. Det tar inte så lång tid innan kraftverket börjar "leva sitt eget liv". Här kommer det att råda dramatik.

Nu skriver inte Donkeyman detta inlägg för att polemisera för eller mot kärnkraft. Den debatten skjuter vi upp till en senare artikel. Däremot vill Donkeyman visa på att vi nu lever i ett samhälle som på många sätt är lika stabilt som ett "korthus". Även utan kärnkraft. Därför att vi är så totalt beroende av elektrisk ström att vi helt enkelt inte klarar ett längre avbrott. Och då ställs två frågor på sin spets. Dels varifrån skall vi få strömmen. Men också hur skall distributionsnätet organiseras. Det är frågor vi måste "ta tag i". Vi kan inte överlämna den debatten enbart till miljörörelsen.

Det vi däremot KAN göra något med är just redundansen. Redundans i kraftnäten. Samt reservkraft till viktiga funktioner. Och just reservkraften är en stor akilleshäl. Vi kan nog ganska säkert anta att kärnkraftverkens reservaggregat tillhör de mest välskötta och kontrollerade som över huvud taget finns. Men det visar sig att när "det stora mörkret" infinner sig så klickar reservkraften vid sjukhus och andra anläggningar alldeles för ofta.

Donkeyman vet om en jättelik processindustri som förlorade strömförsörjningen nu i helgen. Och där reservkraften klickade. Trots att där finns stora ånganläggningar och det hanteras en mängd med giftiga läskigheter. Och detta är sannerligen inte något ovanligt. Donkeyman vet också om flera exempel där reservkraften visserligen har startat som den skall, men eftersom man inte har kört några längre tider så visar det sig att när den skall gå timme efter timme, kanske i flera dygn, så kroknar prylarna. Sådant här sker gång på gång - landet runt.

* En "minerad förhuggning" var något Donkeyman lärde sig att arrangera under militärtjänsten. Genom att på ett vetenskapligt sätt fälla träd över vägen och sedan på ett listigt sätt minera området skulle man fördröja framryckningen för fi.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

4 kommentarer:

Anonym sa...

Det där att nödkärror körs alldeles för kort stund är väl en av mina gamla käpphästar...eller ta livbåts motorer för den skull.... men när båtarna skall konstrueras så missas det oftast att ha ett vettigt sätt att provköra nödsystemet, inte alla eltavlor går att splitta så man får belastning på kärran, och att ligga ett par timmar på bara nödknarren är oftast "no option" i dagens stressade shiping, fan, nu för tiden är det värsta som kan hända att printer pappret tar slut... hur skall man då skriva ut dagens arbetsorder.... det finns mycket att diskutera om detta donkeyman.

Mvh Trassel i trunken

tommy sa...

Samma fenomen, dvs att absolut allt "fett" skärs bort i organisationen sker numera överallt, från näringslivet till samhällsservice. Dvs redundansen elimineras, och "systemen" dimensioneras enbart för att klara av "happy day" scenarios. Det finns många aktuella exempel, allt ifrån SJ's oförmåga till att klara av sitt trafikåtagande på vintern till Viking Lines hänvisning till Force Majeur pga isläget utanför Åland i början av mars till sjukvårdens köer.

Anonym sa...

Klokt och välskrivet, borde få spridning. Undrar hur många chefer med anläggningsansvar som har koll på vad "catfines" är. Jag hade det inte, trots sjöingenjörsbakgrund. Kan möjligen skylla på att kunskaperna kring bränslen inte är uppdaterade sedan tiden innan katalytisk krackning blev vanlig.

Det som händer i Japan visar att när infrastrukturen slås sönder helt så är även moderna samhällen ganska hjälplösa - se på problemen med distribution av mat, vatten och bränsle.

Donkeyman sa...

Skall man vara riktigt krass så är det inte förrän den dagen det "går åt helvete" som den gamla stammen av maskinister, reparatörer och trikare behövs. Det vill säga dem som i moderna tider har ersatts rakt över med teoretiker.

Detta upplever många som ett stort problem inom alla typer av drift och underhåll. "Hands On" - erfarenhet undervärderas och teoretisk kunskap övervärderas.

Men Donkeyman tror att pendeln snart kommer att svänga till en sorts mellanläge. Därför att man behöver bägge sorters kompetens om det skall funka riktigt bra. Speciellt när "det som inte kan hända" råkar inträffa.