Den nye Chefen

Så har Socialdemokratins ledarstrid kommit till en lösning. Mona avgår och Håkan blir ChefsAyatollah. Donkeyman måste erkänna att han hade inte en aning om vem Håkan Juholt var förrän detta offentliggjordes. Men han är i gott sällskap - det var inte så många andra heller som visste det. Vad som är värre är att det uppenbarligen inte är någon som egentligen vet vad herr Juholt har för politisk inriktning. Men det får vi väl reda på med tiden. Tidningarna har i vart fall spekulerat i att han är så kallad "VänsterSosse".

Men - å andra sidan var det inte många som visste vem Tage Erlander var den dagen han blev partiledare. Vem herr Juholt är och vad han har för förmåga återstår att se.

Hur som helst är han en rutinerad maktspelare. Vilket är en nödvändighet för att komma så långt inom "Rörelsen". Men samtidigt har han varit en "menig" Riksdagsman i över 15 år utan att klättra markant på karriärstegen. Vilket inte verkar vara särskilt framfusigt. Vi har fått veta att han blev bortspelad av Mona men så påstås han ha tackat för kaffet genom att vara den som regisserade hennes avgång. Men då är vi inne på rykten. Vad som egentligen rör sig i "Rörelsens" inre kretsar är det inte någon som vet något om.

Donkeyman ser direkt att karln har tre sympatiska drag:

• Håkan Juholt har haft ett helt vanligt jobb. Han har alltså inte haft sin försörjning från "Rörelsen" genom hela sitt liv. Vilket är ovanligt i dagens politik.
• Håkan Juholt tycker om Elvis och Bruce Springsteen. Vilket gör att Donkeyman känner en omedelbar sympati.
• Håkan Juholt ingår uppenbarligen inte i "silkesslirre och lacksko" - gänget. Han har till och med en rejäl "Stalin-mustsch". Det är uppenbarligen en karl som kostar på sig att "vara sig själv". Vilket är ytterligare en pluspoäng.
  

Nu är det inte bara Håkan Juholt som vi köper. För att få den korrekta könsfördelningen kvoterade man ut herr Baylan och kvoterade in Karin Jämtin på posten som partisekreterare. Vi får alltså i framtiden förhålla oss till Firma J&J.

Donkeyman förstår inte varför de politiska partierna med en dåres envishet använder posten som Partisekreterare som en strikt politisk post. Egentligen är det en administrativ position och en driftig partisekreterare är skillnaden mellan seger och nederlag i många sammanhang. Det traditionella sättet att rekrytera partiets viktigaste jobb är både orationellt och kontraproduktivt. Men i grunden gör alla partier på samma sätt.

Karin Jämtin som alltså kvoterades in som den andra delen av firma J&J är i grunden mer känd än hennes nye Chef. Hon påstås vara en god administratör vilket naturligtvis är en nödvändig egenskap för en framgångsrik partisekreterare. Som politiker och ledare för Stockholms Sossar har hon inte varit framgångsrik. Snarare tvärtemot, hennes valresultat kan beskrivas som katastrofala. Det bestående minnet av henne är förslagen om "Butler i Tunnelbanan" och om "Könsneutrala Toaletter".

För oss utomstående iakttagare står det alltså klart att utnämningarna av de två högsta posterna inom Socialdemokratin precis som vanligt har skett som en följd av internt mygel och maktspel. Och att kongressen som alltid blir till en manifestation. Flera ombud har också - med rätta - ifrågasatt vad de skall dit och göra. Men kongressen - och dess ombud - är ju en viktig del av Partiets liturgi. Precis som Partikongresser alltid varit i totalitära stater.

Socialdemokratins vägval:
Som Donkeyman ser saken står den interna Sossestriden mellan två vägar:

1) Partiet går tillbaka till "rötterna" genom att försöka "vrida klockan tillbaka" några år. Det blir en brytning med den pragmatiska inställning som partiet hade under regeringen Persson. Man lägger politiken närmare Vänsterpartiet. Med det resultatet att man mer eller mindre "äter upp" (v). Den politiska retoriken kommer att försöka övertyga en majoritet av väljarna att rösta på denna "vänsterlinje".

2) Partiet placerar sig mer påtagligt i politikens mittfåra och tar strid med (m) om den största väljargruppen - Medelklassen. Man överlämnar åt (v) att "ta hand om" vänstersidan och räknar iskallt med deras stöd den dag man vinner valet. Vilken politik partiet kommer att föra i de olika dagsaktuella frågorna avgörs i stor utsträckning av opinionen. Detta är innehållet i en "högerlinje".

Donkeyman tycker nog att linje 1) känns mer hederlig än linje 2). Det behövs mer ideologi i politiken. Partier som på Amerikanskt sätt låter gallup bestämma politikens innehåll har vi inte något behov av. Här är nog också kärnan till Sossarnas problem. Det är maktinnehavet som i sig är målsättningen - inte att få makt för att genomföra en viss politik.

Problematiken kan ställas upp på ett annat sätt: "Vill man vara Sossar eller vill man vinna val"? Många, inklusive Karin Jämtin, menar att Partiet inte fick fört fram sin politik vid senaste valet. Donkeyman menar att det var just det man fick gjort. Man förlorade därför att väljarna inte ville ha den politiken.

De som förkastade den Socialdemokratiska politiken var de som arbetar, framför allt i storstäderna. De som stödde deras politik var de som på ett eller annat sätt har bidrag. Förr i tiden var (s) ett parti för dem som hade det sämst. Vilket var det stora kollektivet av arbetare och lägre tjänstemän. I dag är (s) fortfarande ett parti för dem som har det sämst. Men numera är det de som på ett eller annat sätt har hamnat utanför arbetsmarknaden. Men dessa är inte tillräckligt många för att man skall vinna val. Problemet ligger alltså i att formulera en politik som är bra både för de som har arbete och för dem som "står utanför".

Råd till Firma J&J
1) Börja med att städa internt inom partiet. Demokratisera de interna strukturerna. Ta väck klyftan mellan Partietablissemang och Medlemmar. Gör slut på allt Pampvälde. Det får inte bli fler skandaler av typen Wanja och bonusar eller Wanja och Italienresor. Detta behövs för att skapa ett nytt förtroende för Rörelsen.

2) Erkänn att A-kassan spelade totalt konkurs under krisen förra året. Med handläggningstider på halvår och arbetslösa som måste leva på privata lån. Reformera organisationen så att man kan ge den service som medlemmarna behöver. Detta är nödvändigt för att motivera att A-kassan skall administreras av Facket. Men också för att kunna kritisera hur administrationen av Sjuk- och Socialsystemet fungerar. Man måste alltid städa framför egen dörr först.

Medan Rörelsen gör denna interna städning bör man skaffa sig en vinnande politik inför nästa val. Detta skall ske genom att man skaffar sig ordentligt genomarbetade förslag på några politiska fält.

3) Arbeta fram en strategi för hur Sjukkassa och Socialsystem bör organiseras för att producera bättre service till lägre kostnader. Ett av Partiets stora problem är att väljarna (med rätta) inte tror att mer pengar ger bättre service. Man tror att mer pengar ger oförändrad service till ännu högre kostnad. Och kom inte med att det behövs mer pengar, mer folk och större resurser som enda lösning. När man kommit så långt skall man "ta tag i" resten av Offentlig Sektor.

4) Arbeta fram en strategi för hur bostadsbyggandet skall kunna öka. Storstäderna är inne i en omfattande bostadsbrist. Detta måste lösas. Här måste det till nytänkande om man inte skall undgå en allvarlig kris. Ett lika dramatiskt nytänkande som 1930- och 40-talets Sossar visade. Samma här - kom inte med att allt ordnar sig bara man sätter stopp för bostadsrätter.

5) Arbeta fram en strategi för att "Få tågen att gå i tid". Men i det här fallet skall det gälla hela kollektivtrafiken. Men det krävs en heltäckande strategi. Det räcker inte med att kräva mer pengar och att monopolet återställs. Därför att det är inte lösningar, det är retorik. Man måste ha en heltäckande plan. Den som löser den nöten blir definitivt populär.

6) Arbeta fram en ny skattepolitik. En skattepolitik som inte höjer skatterna för "vanligt folk" som arbetar. Men som samtidigt "klämmer åt" de värsta avarterna inom Finansnäringen. Sök inspiration hos Obamas 95%-skatt på bonusar. En sådan skattepolitik ökar inte inkomsterna, den kommer inte heller att omfördela välståndet. Men den kommer att ge en otroligt viktig och populär signaleffekt.

När det gäller politisk strategi i övrigt tror jag man skulle vinna mycket på två erkännanden:

• Erkänn att Globaliseringen är ett faktum som man måste leva med. Det är bättre att skaffa sig en strategi för hur man skall hantera den.
  
• Ge Alliansen "Cred" för hanteringen av den ekonomiska krisen och erkänn att Sverige är i frammarsch men påpeka att härifrån önskar man en annan inriktning av politiken.

Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, håkan juholt