En het potatis

Donkeyman minns 1994 som i går. Det var den gången som Norge senast hade folkomröstning om medlemskap i EU. Och i NordNorge där Donkeyman bor var det liktydigt med att vara landsförrädare om man var JA-man.

Bäste vännen, mentorn, reservfadern och husvärden Jonny Jonsson hade inte röstat på många herrans år. Men den dagen tog han på sig slips och kavaj samt begav sig tvärs över gatan till Bjerkaker skole för att rösta NEJ. Efter 10 minuter kom han tillbaka, klädde om och drog upp en flaska konjak. Samt lät meddela att nu hade han röstat för sista gången i livet. "Om inte de förb***** Søringan försöker en gång till. För då måste jag gå och rösta NEJ igen.

Och stämningen i Norge än i dag när man snackar om EU är ganska entydig. EU är liktydigt med "Den Store Satan". Allt ont här i världen har sitt ursprung i EU. Samt att ett medlemskap i EU vore liktydigt med ockupationen under krigsåren. Uppfattningar som eldas fram av överste ayatollorna i de fundamentalistiska konservativa partierna SV och SP.

Därför är det lämpligt att Donkeyman skriver dessa rader när han är på långt avstånd från Tromsø. Han kommer helt säkert ändå att få ta emot mycket "peppar" när han kommer hem i sinom tid. Samtidigt behöver de Svenska läsarna få en liten uppdatering på Norge medan de Norska behöver få en påminnelse om att det finns en värld bortom den Norska gränsen.

Situationen i Norge har länge varit oförändrad gentemot EU. Man har haft EES-avtalet som i praktiken innebär medlemskap. Ungefär 8000 EU-regler har integrerats i Norsk lagstiftning som en följd av detta avtal. Samtidigt är Norge med i en radda med EU-samarbeten. Man kan nämna sådant som Schengenavtalet, Dublinavtalet om flyktingar, Eurojust som handlar om juridik och polissamarbete, Prümavtalet som handlar om DNA-register, Massor med forskningsprogram och fler andra avtal än vad vanligt folk klarar att hålla reda på. Och märkligt (eller snarare sensationellt) nog är man också med i EU:s snabbinsatsstyrkor......

I alla praktiska avseenden är man alltså EU-medlem. Men man är inte med om att bestämma något som helst. Man tar emot direktiv som träds över huvudet på Norge och så är det bara att implementera dessa. Utan att man skulle ha sagt något som helst.

Ett bra exempel är direktivet om statsgaranti för bankinsättningar. Utgångsläget var att några EU-länder hade sådan garanti med lite olika belopp, andra hade inte någon alls. Men det var önskvärt att hela Europa hade lika regler. Efter långvariga förhandlingar enades slutligen de 27 EU-länderna om att man skulle införa en sådan garanti. Och efter ännu längre förhandlingar kom man fram till att den skulle vara på 800.000 kronor. Varefter man tog beslut. Detta var en stor förbättring och en positiv reform för de flesta medborgarna i EU-området.

Därefter kallade man in någon lägre tjänsteman från Norge för att meddela vad Norge hade att rätta sig efter. Varvid Norrmannen blir helt förfärad och meddelar att "Vi har ju 2 millioner i garanti". Är det någon som tror att de 27 länderna sätter sig och förhandlar om det hela ett varv till ???? O, nej då. Man meddelar att det är ju tråkigt för Norge men så här har vi bestämt och så här blir det. Däremot antyder flera av dem som var med att det ganska säkert blivit ett betydligt högre belopp om Norge varit med vid förhandlingsbordet. Vilket man alltså frivilligt avstår ifrån.

Det som nu är på väg att ske är att förutsättningarna för EEC-avtalet håller på att radikalt förändras. Island är med full fart på väg in i EU. Därtill nödda och tvungna sedan deras finanselit spelat fallit med landets tillgångar. Bland folket finns det sedan länge en stor majoritet för medlemskap. Medan den politiska eliten har varit mer tveksam. En tveksamhet som nu håller på att blåsa bort. Trots att SP:s Åslaug Haga rest över och predikat om "Den Store Satan" för att "Tala Islänningarna till rätta". Något som inte verkar imponerat på dessa.

Och om Island går in så faller mycket av grundlaget för EES. Många av de grundläggande institutionerna måste ändras. Ett exempel är EES-domstolen som i så fall skulle bli en rent Norsk institution där Norrmän tolkar Norges anknytning till EES. Vilket givetvis vore ohållbart.

Sedan tycker sig Donkeyman ha sett en stigande irritation inom EU mot just Norge. Något som ger sig uttryck på olika sätt. Även om politikerna är ganska diplomatiska i sina uttalanden. Den gången år 1994 hade Norge fått förhandla fram ett mycket frikostligt anslutningsavtal till EU. Därför att EU verkligen VILLE ha med Norge. Man var färdiga med utvidgningen mot Medelhavet. Länder som Portugal, Spanien och Grekland hade blivit medlemmar och genomgått en radikal ekonomisk förbättring. Nästa steg var att integrera de resterande "västliga" staterna i Europa. Man ville ha en fullständig utvidgning mot Norr och var beredda att sträcka sig långt. Trots detta dög inte villkoren och Norge avstod.

Men sedan 1994 har det flutit mycket vatten genom Europas floder. En stor del av det gamla Sovjetstyrda Östblocket har integrerats. Och genomgått en fantastisk utveckling. Bara några få länder på Balkan återstår. Och nu är Norge inte längre på något sätt lika intressant. Redan 1994 sade man från EU att "nästa gång blir det inte lika bra villkor". Något som antagligen gäller.

Tvärtom är det många som betecknar Norge som ofina fripassagerare. De tar över huvud taget inte del i det största solidaritetsprojektet i Europas historia. Ett projekt som inneburit att man lyft upp Europas fattigaste länder i tre steg. Först var det länderna runt Medelhavet. Sedan var det länder som Irland. Och nu är det frågan om det gamla Östblocket. Men Norge avstår från att vara med. I stället för att skapa ett nytt och gemensamt Europa sitter man på sin smala kustremsa och bevakar sin egen rikedom. Och krånglar om skatteregler för jordbruk och fisk.

Samt klagar över att man betalar hela 2 milliarder i EES-avgift. Medan Sverige betalar 10 gånger så mycket och tycker det är värt varenda öre.

Så kan man undra vad Donkeyman har för åsikt? Jodå, här måste han lägga skorna på bordet och erkänna att år 1994 var Donkeyman en uttalad Nej-man. Men sedan dess har han sakta men säkert insett att han hade fel. I dag ser Donkeyman på EU som det absolut bästa som kunde ha inträffat. Och är glad över att detta sker i hans livstid så han får vara med om det. Och hoppas att Sverige snart går med i Eurosystemet.

Läs även andra bloggares åsikter om EU, Norge