Reserapport

Hej mina vänner.

Donkeyman är ju känd som landets mest lovande författare. Han lovar och lovar och lovar ...... men det kommer inte något manuskript. Hur som helst kommer här en liten reserapport i stället. De senaste månaderna har inneburit att stadigt vara "on the road".

Så sent som i går tillbringade Donkeyman dagen i Honningsvåg. Ombord på ett av rederiets fartyg "Norvarg". Det innebar en flygtur med ett pytte litet Wideroeflyg från Tromsø till Hammerfest och sedan en till tur med ett likadant flyg från Hammerfest till Honningsvåg. Med returresa på samma sätt.

För den som inte vet det så ligger alltså "City of Honningsvåg" i Nordkapp kommun cirka 30 km från den världsbekanta turistattraktionen Nordkap. En plats som Donkeyman inte känner för att besöka. Därför att Norska affärsmän har förvandlat den till en av världens största Turistfällor.

Veckan innan var Donkeyman i Vestnes. Som ligger nära staden Molde. Det bästa med den resan var att på hemvägen lyckades han klämma in en resa med Hurtigruten från Molde till Trondheim. Något som ju alltid är en härlig upplevelse.

Men resan till Vestnes gick med flyg över Oslo. Och från Gardermoens flygplats (som läsarna aldrig någonsin kommer att uppleva att Donkeyman skriver ett enda gott ord om) så kommer dagens bildgåta.

Vad är detta:

Här kommer svaret:

Detta är vad man får för 475 Norska Oljedaler på Gardermoens Flygplats. En i och för sig god räksallad, en liten skål med halvdann dressing, tre högst ordinära brödkanter, ett paket med djufryst "pansarsmör" samt en halvpanna vitvin som Donkeyman inte tyckte om. Omräknat i Svenska Spänn bellar den här "måltiden" en god bit över en "Halvsläng". Häftigt  ....

Resten av månadens resande låter vi smyga in i glömskans mörka kammare. Med de bokförda och "pärmsatta" Reseräkningarna som enda påminnelser. Men om ett par dagar kommer en ny och mer intressant betraktelse som handlar om Donkeymans "Nya Liv". Det låter väl mer spännande.

Läs även andra bloggares åsikter om resa

Påskhelvetet

Donkeyman har just återkommit från en två timmars sittning på "Stampuben" mitt på blanka eftermiddagen på Långfredagen. Något som hade varit totalt otänkbart för bara 10 år sedan här i Tromsø. Men det var inte bara i Norge som man såg strängt på sådant.

Donkeyman drar sig till minnes sin ungdoms Påskhelger. Som inte var några trevliga tillställningar. Tvärtom. Det var dagar när folket verkligen skulle lida, till åminnelse av Jesu Krisi lidande på Korset.

Och led gjorde vi i gamla tider. Boendes i Stockholm för 60 år sedan så var absolut allt förbjudet. Butikerna var stängda, krogarna var stängda, allt annat var STÄNGT och FÖRBJUDET. Och barnens lek och rop var i vart fall förbjudet. Inte därför att föräldrarna var särdeles religiösa, men därför att det fanns grannar som "kunde ta illa upp". Och sådana tankar styrde de oskrivna lagarna i större hyresfastigheter den gången. Dessutom var modern religiös vilket gjorde att den unge Donkeyman tvingades delta i mångtimmeslånga Gudstjänster på Långfredagen. Evenemang som försiktigt sagt var mollstämda.

Detta var något som höll i sig länge. Donkeyman var en gott vuxen man när krogarna fick lov att ha öppet på Långfredagen. Och ännu senare kom motsvarande frihet i Norge.

Men när Donkeyman i dag har druckit sin eftermiddagspilsner på sjappet så har han samtidigt filosoferat en del kring just Påskhelgen. Och då har tankarna sprungit runt många vägar. Nu har det ju sig så att han är Ateist, det vill säga - icke troende. Men samtidigt så är ju kunskap om religionen basen för all kunskap om vår historia och kultur. Och i religionen ingår inte bara Kristendomen. Vill man förstå Kristendomen så måste man också ha en viss baskunskap i Judendomens grunder. Och Donkeyman menar att han har sådana kunskaper. Därför att han har varit intresserad av att lära sig det. Precis som han faktiskt har tagit reda på grunderna inom Kristendomens moderna kusin - Islam.

Kunskaper som han har förfinat i underbara intellektuella debatter med kamrater som är troende, några av dessa är faktiskt också Kristna präster.

Det som de allra flesta förknippar med Påskhelgen är ju Jesu Kristi lidande och död. Och korsfästning måste rimligen vara ett av de mest bestialiska sätt som människan har funnit på när det gäller att ta sin nästa av daga. Men allt detta lidande förklaras med att han "led på Korset och dog för våra synders skull". När Gud offrade sin egen son på Korset så var det för att sona människans synder. Det där är något som inte Donkeyman klarar att begripa på ett intellektuellt sätt.

Donkeyman föredrar att se på Jesus-gestalten på ett annat sätt. Men han är inte ensam. Det är många Kristna, bland annat moderna tiders frigöringsteologer som tänker likadant: Jesus var en revolutionär. Han var en upprorsman som fick det slut som en upprorsman fick på den tiden. För det första var Palestina ockuperat av Romarna. Men det var i grunden en "mild" ockupation. En ockupation där det Judiska folkets ledare samarbetade med makten. Jag tänker då på översteprästerna och de skriftlärde. Som också höll folket nere. På ett sätt så kan man jämföra dessa med Quislingregimen under den Tyska ockupationen av Norge. Det var först 100 år senare som ett Judiskt uppror ledde till "diasporan" - något som har stor inflytelse över situationen i Palestina i dag 2000 år senare men som inte stod på dagordningen på Jesu tid.

Jesus gick till kamp mot bägge dessa starka krafter och tog ståndpunkt för den svaga människan. Och fick den dom som vem som helst som opponerade sig mot makten fick på den tiden - Korset. Romarriket korsfäste inte bara en och annan oppositionell, det var ganska många kors som restes runt Medelhavet på den tiden. Men domen var också önskad av ledarna för det Judiska samhället. Som här hade gemensamma intressen med Romarna - bli av med "bråkstaken".

Och korsfäst blev han. Som tog ställning för de fattiga och undertryckta i den tidens Palestina, till irritation för både Quislingar och Ockupanter.

Så tänker Donkeyman. Men skall man se till den Kristna Påskhelgen så är korsfästelsen och Långfredagen bara ETT element. Kristendomens verkligt centrala ting är inte korsfästelsen - det är uppståndelsen. Därför att enligt myten återuppstod han från de döda. Vilket beskrivs i evengelierna.

Men Jesu återinträde på Jorden skedde på ett ganska speciellt sätt. Jesus visade sig för några. Men han kom och gick, försvann då och då. Någon har uttryckt det att han förde en "oscillerande" tillvaro. Innan han slutligen återuppsteg till himlen. Och det är väl här som gränslinjen mellan ateister och Kristna går. Tror man på återuppståndelsen så är man Kristen. Tror man inte på den så är man det inte.

Samtidigt är det ju detta som är Kristendomens geniala och lockande budskap. Alla Kristna som "sköter sig" skall komma till himlen och få en bättre tillvaro än deras eländiga jordaliv har varit. Och historiskt sett har ju merparten av mänskligheten inte haft någon särdeles avundsvärd tillvaro. Men de har haft möjligheten att tro - och därmed få löfte om en bättre tillvaro i ett framtida paradis. Sedan har de olika Kristna sekterna bråkat om vilka som är de utvalda och vilka som inte är det. Någon anser att alla frälsta skall få "evigt liv". Andra som Jehovas Vittnen har räknat ut hur många som får plats. Därmed vet de att paradiset redan är fullsatt, de som nu låter döpa sig står på "väntelista". Medan ytterligare andra begränsar sig ännu mer - Sarah Pahlin till exempel anser att det är de boende i Warsillah, Alaska som är utvalda.  

Och Donkeyman tror mycket väl på att Romarna på de Judiska ledarnas rådgivning spikade upp en besvärlig bråkstake på ett kors. De spikade som sagt upp ganska många som de ville bli av med på kors i den tiden. Men återuppståndelsen - No Way. Det klarar inte Donkeyman av att "köpa" rent intellektuellt. Även om det erbjuds mängder med förklaringar om man vill se texterna mer som "överförda" berättelser.

Så Donkeyman firar den enda verkligen Kristna helgen på året. Som också var en viktig Judisk helg långt innan Jesus avrättades. Men här i den hedniska Norden hade vi inte någon Påskhelg. Däremot firade vi Midsommar och Jul långt innan vi förärades besök av Kristna präster. Och nu skall Donkeyman sätta sig i solskenet på altanen, spilla upp en "MacAllan" samt fyra på en "Havanna Skogsbrand" av särdeles exklusiv sort.

Läs även andra bloggares åsikter om påsk, kristendom, jesus

Southampton

Donkeyman har varit ute och rest på diverse uppdrag. Bland annat har han varit på Norska Vestlandet, närmare bestämt "Vestnes" nära Molde. Men han har också tillbringat en vecka i Southampton.

Vilket var en välkommen "revival". Därför att i den staden har han tillbringat en hel del tid i sitt "gamla liv". Donkeyman har gått ett antal kurser på Warsash Maritime College som ligger mitt mellan Southampton och Portsmouth och då har givetvis besök i de två städerna stått på dagsordningen.

I Southampton finns det mycket att se. Bland annat ett Maritimt Museum men också en hel del annat av intresse. Men mycket förstördes under kriget genom de Tyska bombningarna. I själva "Downtown" finns ett par pubar som kräver ett besök.

Bland annat stadens äldsta pub  Red Lion Pub  men besökaren varnas - det finns en Red Lion Pub till längre upp i gatan som är modern. Det är därför att den bombades under kriget så bara själva skylten blev kvar.

En annan pub som absolut kräver ett besök är Duke of Wellington. Den platsen har "bara" varit pub sedan 1490 och fick sitt namn så sent som just efter slaget vid Waterloo. Puben blev hårt skadad under kriget, reparerades nödtorftigt men renoverades i början av 1960-talet. Bägge de här pubarna är också bevarade så pass att man har kvar både "Saloon Bar" och "Lounge Bar" precis som "in the good old days" (=Donkeymans ungdom). Även om bägge avdelningar inte alltid är öppna numera. Hur som helst är det bara ett par hundra meter mellan dessa pubar så man kan besöka bägge två med lätthet.

En annan sak som har med Southampton att göra är "Titanic". Därför att fartyget hade sin hemmahamn i just Southampton. Den staden är ju traditionellt utgångshamn för Atlanttrafiken. Och än i dag går Cunard Line mellan Southampton och New York, visserligen bara ett 20-tal seglingar om året men dock ........ Här kan den sjöintresserade känna historiens vingslag. Cunards Linje gick ju Southampton - Cherbourg - Queenstown - New York fast i både Cherbourg och Queenstown ankrade man på redden och passagerare och gods fraktades ombord med tenderfartyg. Ett sådant som faktiskt betjänade självaste "Titanic" är bevarat och ligger i hamnen.

Den som vill fördjupa sig i "Det Grå Bolaget", det vill säga militär sjöfart skall åka till grannstaden Portsmouth. Där finns oändligt mycket för den som har sjömilitärt intresse. Southampton däremot är handelsflottans hem. Här dyrkar man "The Red Ensign".

Den 5.Juni både ankommer och avgår "Queen Elisabeth", "Queen Mary 2" och "Queen Victoria" från Southampton. De kommer och seglar i konvoj och kommer att mötas av tusentals med stora och små båtar. Det blir verkligen pompa och ståt den dagen. Evenemanget ingår i firandet av Drottning Elisabeths 60 år på tronen och är Cunard Lines sätt att markera detta.

Men åter till "Titanic". Det var ju 2207 personer ombord i fartyget, varav 898 stycken besättningsmän. Och nästan hela besättningen bodde i Southampton så den händelsen var en enorm chock för staden. Ingen annan plats drabbades tillnärmelsevis på samma sätt som just den staden.

Det som är speciellt är också att de är dokumenterat att så många gjorde sin plikt in i det sista och kunde inte längre rädda sig när ordern "All men for themselves" gavs.

Det har skrivits mycket om fartygets musiker. Orkestern på 8 man spelade först i 1:a klassalongen men flyttade sig sedan ut på däck där de spelade under hela evakueringen. Därefter berättar vittnesmål att de fortsatte spela ända till slutet. Vilket hade en mycket lugnande inverkan på dem som var ombord. Självfallet finns det ett minnesmärke över dem. Titanic Musicians Memorial Minnesmärket restes redan 1913 men bombades under kriget och en replik sattes upp 1990.

Det som folk flest inte vet något om är Titanics Maskinpersonal. Efter haveriet stannade de kvar på sin post för att göra det som var nödvändigt. Och på en ångare av den sizen var det mycket som måste göras. Lämparna blev omedelbart frigivna av Chiefen, liksom en del av Eldarna och Smörjarna. Men man måste hålla några pannor i gång för att ha ånga till fartygets funktioner. Det vill säga länsning och strömförsörjning. Men den stora mängden av pannor måste släckas ned, fyrarna måste rakas ut och släckas och ångtrycket sänkas för att undvika pannexplosion när vattnet vällde in. Vidare jobbade man på att täta läckor i skotten för att försinka sjunkningsprocessen.

Inte en enda av fartygets maskinister överlevde. Därför att när de inte längre kunde göra nytta i maskin- och pannrum var det för sent att komma därifrån. En bidragande orsak till detta var att nödutgångarna inte var byggda ända upp till "main deck" utan slutade längre ned i fartyget. De hade alltså inte någon chans och visste antagligen detta väldigt väl.

Självfallet finns det ett  Titanic Engineers Memorial ett monument i den större skalan som avtäcktes ganska exakt två år efter olyckan. Det är ganska talande för hur stor katastrofen var för staden Southampton när ungefär 100.000 människor deltog i avtäckandet. I praktiken hela maskinpersonalen hörde hemma i staden.

Den som vill läsa lite mer om Maskinisterna på Titanic kan göra det på denna link.

Men det finns så mycket mer att se i den staden, liksom i alla Engelska städer. Jag vill bara snudda vid en modernare ting. Flyghistoria. Därför att här kan man även känna historiens vingslag på den fronten. Den första transatlantiska flyglinjen startades av "Pan American" år 1939 och man flög Southampton - Foynes - Botwood - Shediac - New York. Flygplanen var så kallade "Flygbåtar", det vill säga flygplan som startade och landade på vattnet. Orsaken till att man hade så många mellanlandningar var att den tidens flygplan inte klarade längre distanser utan att tanka.

Foynes ligger på Irlands Sydvästra udde. Botwood ligger på Östra sidan av NewFoundland. Shediac ligger i New Brunswick. Den flyghistoriskt intresserade kan ta sig till Botwood där det finns ett museum över flygbåtstrafiken. Men även i Foynes på Irland finns ett flygbåtsmuseum.

Mellan Southampton och  London kördes passagerarna i ett speciellt anslutande direkttåg. Efter kriget kom det ju flygplatser på land så då ändrades rutten till att gå Heathrow - Shannon - Gander - New York och flygbåtarnas dagar var över.

Det lilla samhället Foynes blev åter en bakgård som i grunden bara var platsen för en maritim radiostation. Men Foynes har likväl satt sitt avtryck i historien. Därför att under några år så kom världens vackraste människor och hade ett entimmes uppehåll där. Den lokala puben var minst sagt primitiv men ägaren var kreativ. Han uppfann drycken "Irish Coffee" som han serverade till dessa högt uppsatta gäster. Mannen hette Joe Sheridan och drycken gjorde sitt segertåg över världen. Men i efterhand har flygplatsen på Shannon hedrats för att vara ursprungsplatsen för Irish Coffee. Vilket alltså är fel. Och här är den förmodligen riktiga historien om Irish Coffee

Tänk vad mycket tankarna kan röra sig bara för att man tar ett par pints på "Duke of Wellington".

Läs även andra bloggares åsikter om titanic, southampton

Semlor och Årets Bästa Tid

I morgon börjar den så kallade "Fastlagen". En period som inte många längre vet vad det innebär. Men "Fastlagen" är förberedelse för "Fastan". Den börjar med den så kallade "Fastlagssöndagen", vilken också kallas Köttsöndagen. Så kommer Blåmåndagen, vilket också kallas Fläsk- eller Korvmåndagen. Slutligen kommer Fettisdagen. Under dessa tre dagar förväntades man "Feta upp sig" inför Fasteperioden.

Fettisdagen är också Semledagen. I riktigt gamla tider var det den enda dag på hela året som man serverade Semlor. I Donkeymans ungdom var det Semlepremiär den dagen. Det var då som Semlorna dök upp i bagerierna. Och i dag äter man ju Semlor hela vintern.

Fettisdagen infaller 47 dagar före Påsk. Dagen efter är den så kallade Askonsdagen då 40 dagars Fasta skall iakttagas. Men i modern Kristen tradition tar man inte uttrycket Fasta ordagrant. Däremot förväntas den religiöse avstå från ett eller annat under den här perioden.

I princip har alla de stora världsreligionerna någon form av fasta. Vi känner ju alla till den Muslimska Ramadan och den Kristna Fastan. Men Judendomen har sin Yom Kippur. Hinduer, Buddister ..... You name it. Alla har någon form av Fasta.

Donkeyman har ju tillbringat en hel del tid "Over There". Och har övervarat den stora karnevalen i New Orleans som ju heter "Mardi Gras". Och gissa vad - "Mardi Gras" är alltså Franska för Fettisdagen. Och "Mardi Gras" i NoLa sträcker sig från Trettondagsafton till just Fettisdagen. Detta är en lång festperiod som tilltar mer och mer ju närmare slutet man kommer. "Mardi Gras" avslutas vid midnatt på Fettisdagen. Då passerar slutet på det sista karnevalståget genom Bourbon Street. Efter karnevalståget kommer brandkåren med vattenslangar och spolar rent gatorna efter festen. The Party is Over.

Men Donkeyman har också varit på "Mardi Gras" i Mobile, Alabama. Som är betydligt kortare än varianten i New Orleans. Men nog så intensiv. Och man har motsvarande firande i många platser i världen. Karnevalen i Rio har faktiskt samma rötter.

Fast Donkeyman ser lite annorlunda på Fettisdagen. Han anser att då börjar årets absolut bästa period. Den varar från Fettisdag till Midsommar. Först kommer senvintern. Den sköna delen av vintern med vackra solfyllda vinterdagar med gnistrande snö. Så kommer våren. Och Valborg när vi kan fira att den Förb**** Helv**** Vintern är över. Så den tidiga sommaren i Maj och fram till Midsommar. Med vårblommor, hägg och syrén och allt annat. Det är perioden från slutet av Februari till Midsommar som gör livet värt att leva.

Och det är då som Donkeyman lever upp.

Efter Midsommar till September kommer en period som är tolerabel men deprimerande. Det blir mörkare och mörkare. Växtligheten tacklar av och den tidiga snön dyker upp.

Perioden mitt i Oktober till mitt i December är en helt onödig del av året. Den finns bara till för att  det skall bli 12 månader på året. Det är en period som lämpligen används till utlandsresor eller inomhusaktivitet. Medan Jul / Nyår och vintern fram till slutet av Febrari är tolerabel. Men inte mer.

Så nu går Donkeyman ut ur sitt mentala vinteride och börjar leva igen.

Läs även andra bloggares åsikter om snö, fasta, semlor

Pensionsrabalder

Nu har det varit en veckas rabalder om pensionerna. Ett rabalder som är ganska komplicerat rent politiskt sett. Skall man sammanfatta det hela så har följande skett:

Reinfeldt har sagt:  I framtiden måste vi tänka oss att folk arbetar längre. Vi måste lägga till rätta för att den som är frisk och rask jobbar, kanske ända till 75 års ålder. En av flera åtgärder kan vara att man lägger till rätta för att den som i 50-årsåldern känner att han inte kommer att orka länge till i sitt vanliga jobb kan få omskola sig till något lindrigare så denne kan fortsätta längre i arbetslivet.

Detta tolkade media så här:  Reinfeldt vill att alla skall jobba till 75 års ålder

Vänstern tolkade detta så här:  Regeringen vill höja den allmänna pensionsåldern till 75 år

Socialdemokraternas ledning tolkade detta så här:  ------  Total tystnad, eftersom man vet att något måste göras med pensionsåldern.

Men det är väldigt bra att någon faktiskt vågar ta upp den här heta potatisen till diskussion. Därför att verkligheten är ju så här:

- För 30-40 år sedan gick de flesta ungdomar ut i arbetslivet efter grundskolan. Det var en minoritet som fortsatte på högskola eller universitet, men då gick de rakt in i bra betalda jobb. Nu går de flesta ungdomar ut i arbetslivet vid 25-28 års ålder.

- För 30-40 år sedan jobbade de flesta till 65 års ålder. Nu går majoriteten i pension tidigare. De flesta mellan 60 och 65.

Konklusionen är att arbetslivet har förkortats från 50 till 35 år. Vem som helst kan räkna ut vad det betyder för skatteingången.

Men verkligheten är värre än så:

- Vi säger att vi skall ha ett "high tech"-samhälle. Vilket tolkas som att alla skall ha högskoleutbildning. Alltså låter vi enormt stora kullar av ungdomar studera på universitet och högskolor. Där påfallande många läser sociologi, konfliktforskning, historia och andra samhällsvetenskapliga utbildningar. Som visserligen är bra och intressanta - men de förmedlar inte några som helst jobb åt dem. Vi skapar en jättelik grupp med människor som slutar som droskchaffisar, öltappare och liknande.  Men - de har en studieskuld på hundratusentals kronor och minimal chans att få jobb som är relevanta till sin utbildning. (Flera ungdomar i Donkeymans krets har den sortens utbildning, är 25 år gamla och ser 200 sökande till varje jobb som är ledigt).

Samtidigt finns det inte folk inom till exempel ingenjörsvetenskap och diverse andra liknande yrken att uppbringa. Eller utbildade hantverkare. Oavsett hur mycket man erbjuder i lön.

- Sedan har vi den stora grupp av ungdomar som helt och hållet hamnar utanför. Som inte tar utbildning men som inte heller får jobb. Problemet för dem är att vårt samhälle totalt har "cuttat ut" alla okvalificerade jobb. Jobb som finns i stor utsträckning till exempel i USA eller England. Eller de flesta andra länder. Jobb som dessutom behövs. Därför att de tjänster som de jobben täckte för kanske 25 år sedan över huvud taget inte blir utförda i dag.

Donkeyman menar att följande två ting borde göras:

- För det första så borde man börja bekämpa åldersdiskriminering på samma sätt som man till exempel bekämpar könsdiskriminering, rasdiskriminering, religionsdiskriminering eller all annan diskriminering. Det är bara olika sidor av samma mynt. Det måste göras lika fult att diskriminera någon på grund av ålder som det är att diskriminera någon därför att det är en kvinna, någon med ovanlig sexuell läggning, främmande religion, främmande härkomst - eller vad som helst annat.

- För det andra så måste man återskapa de enkla och okvalificerade jobben. Visserligen dåligt betalda men dock jobb. Så att ungdomar kan välja att gå direkt från grudskolan och ut i arbete om de så önskar.

- För det tredje så måste man skapa möjligheter att när som helst under livet kunna omskola sig på samma villkor som ungdomar studerar. Är man 40 och inte trivs inom sitt yrke så skall man kunna omskola sig. Är man 25 och har gått ut i arbetslivet i ett okvalificerat jobb efter grundskolan men har kommit på att man vill "komma sig vidare" så skall det vara möjligt,. Är man 55 och känner att kroppen inte håller skall man kunna skaffa sig ny kompetens och börja en ny karrirär.

- För det fjärde så måste man skapa hårda regler som förbjuder åldersdiskriminering. På precis samma sätt som man bekämpar all annan diskriminering.

Gör man detta så kan vi kanske komma ett steg på vägen mot en minskad arbetslöshet samtidigt som vi klarar finansieringen av välfärden utan de av vänstern önskade skattehöjningarna.

Läs även andra bloggares åsikter om politik, samhälle, arbete, jobb, pension, socialdemokraterna, alliansen

Som en häst Travar

Donkeyman kan inte låta bli att komma med ytterligare en kommentar till de senaste dagarnas Sossologiska nyheter. En kommentar som på ett sätt är en reflektion kring media och åsikter.

Sosseriets partisekreterare Carin Jämtin har åtnjutit en massiv "cred" i media de senaste dagarna för hennes sätt att hantera situationen och hon framförs som en av de ledande kandidaterna till att ta över som "Den Store Chefen". Trots att hon på ett mycket klädsamt sätt har tackat Nej.

Donkeyman vill påpeka följande:

Carin Jämtin ljög hela Svenska folket rakt upp i ansiktet på Fredag när hon sade ungefär så här: "Vi har uttalat vårt förtroende för Håkan Juholt. Han fortsätter som Partiets ordförande".

Carin Jämtin ljög hela Svenska folket rakt upp i ansiktet på Lördag eftermiddag när hon sade ungefär så här: "Vi hade givit Håkan Juholt fullt förtroende att fortsätta som Partiets ordförande. Ingen ville att han skulle avgå".

Carin Jämtin ljög hela Svenska folket rakt upp i ansiktet på Söndagnär hon sade ungefär så här: "Vi hade landat på den slutsatsen att vi skulle fortsätta med Håkan Juholt som Partiordförande".

På Måndag synades Carin Jämtins uttalanden av media. Lyckligtvis för oss vanliga meniga medborgare läcker Sosseriets Verkställande Utskott som en tesil. Allt som sägs och görs blir omedelbart känt av media. Då framkommer att VU på Fredagen hade givit Håkan Juholt besked om att han inte hade deras förtroende längre. Röstsiffrorna var 9-3 mot den stackars "Åsa-Nisse". Som en mänsklig gest fick han möjligheten att organisera sin egen avgång i stället för att behöva schavottera i full skamfullhet.

Så kan man fundera över följande. En av de allvarligaste anklagelsepunkterna mot "Åsa-Nisse" var att han var ganska ovarsam med sanningen. Visst kan man påstå att det är Carin Juholts jobb att ljuga Svenska Folket rätt i ansiktet när Partiet så kräver. Något som hon uppenbarligen inte har några hämningar med. Men som Donkeyman ser saken så måste hon rimligen redan nu vara "bränd" som framtida partiledare. Som erfaren politiker kunde hon ha dränkt frågeställningen i typiskt "Politikersnack", det vill säga icke förpliktigande rundsnack. Men rena och skära lögner rakt i ansiktet på Svenska folket i direktsändning i TV är för kraftig kost. Fast det verkar som om påfallande många av Sosseriets talesmän inte ser några problem med detta.

Men nu får det vara nog med Sossologi på ett tag. Nästa artikel skall handla om något helt annat. Häng med ..................

Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Socialdemokraterna, Samhälle, Håkan Juholt, Carin Jämtin

Kniven i ryggen

Donkeyman konstaterar att "Åsa-Nisse" fick sparken ganska snart efter den senaste artikeln lades ut. Men sättet som detta skedde på kräver en del kommentarer:

1) Håkan Juholt tillkännagav sin avgång vid ett kort och kärnfullt tal på ett köpcentrum i Oskarshamn. Det vill säga hans hemmabana. Talet var i stort sett välskrivet, "Åsa-Nisse" är en stark retoriker, men Donkeyman saknade en ingrediens som nog hade gjort talet ännu starkare.

Håkan Juholt borde ha haft med något i likhet med: "Jag hade stora ambitioner när Partiet frågade om jag hade ställde upp som ordförande. Partiets medlemmar hade också stora förväntningar. Dess värre har jag misslyckats. Jag har inte klarat av att åstadkomma det som vi hade förväntat oss.

Det borde han ha sagt i klartext. Därför att det var vad han sade indirekt. Men han borde också ha påpekat att detta berott både på honom själv men också på omständigheter utom hans kontroll.

2) Men direkt skandalöst är att Carin Juholt redan någon timme senare står i direktsänd TV och medvetet ljuger hela Svenska folket rätt upp i ansiktet.

Tack vare de hårda motsättningarna inom Sossepartiet kan inte något som helst hållas hemligt eller internt. Absolut allt läcker ut till pressen. Alltså vet vi att numera att Håkan Juholt hade fått ultimatum. Antingen avgår han officiellt på egen begäran, annars offentliggör man att han inte längre har VU:s förtroende.

Vilket ju är en kopia på ett vanligt sätt att "bli av med" högre chefer i näringslivet. Antingen avgår du omedelbart med heder i behåll och får vårt stöd när du söker nytt jobb. Alternativet är att du får sparken i full offentlighet. Självfallet ingår det i Jämtins jobb att inte säga detta offentligt. Men hon borde inte heller uttala direkta lögner, i vart fall inte strax efter att den som upprepade gånger beslagits med att vara ovarsam med sanningen har avgått. Någon elegant omskrivning utan direkt osanning borde den som har en post som Partisekreterare klarat av.

Antagligen kommer Alliansen att "ta sitt ansvar" och ge Juholt en bra reträttpost som Landshövding, Generaldirektör eller något liknande. Fullt i enlighet med den praxis som råder när politiker blir avsatta eller inte blir omvalda. Här råder full enighet mellan Alliansen och de Röd-Gröna om att man måste "ta hand om de sina".

3) Detta är andra gången på bara ett par år som Sossarnas fraktionsstrider tar formen av internt "krypskytte" som avsätter en partiledare.

Först arbetade partiets vänsterfalang hårt för att bli av med Mona. Bland annat genom ständiga läckor av interna diskussioner och dokument. Det framgick i efterhand att en av de mer aktiva krypskyttarna var just Håkan Juholt.

Nu har partiets högerfalang lyckats bli av med Juholt. Med exakt samma metodik. Det måste vara minst sagt jobbigt att veta att allt som sägs bakom stängda dörrar omedelbart läcker ut till pressen. Men nu står det 1-1 i den matchen.

Fast det finns ju en mängd tidigare exempel på liknande agerande i de kretsarna. Mona var ju drabbad en gång för många år sedan. En bra fråga är denna: "Hur fick media tag på dokumenten som avslöjade "Toblerone"-affären". Var det ett resultat av grundläggande grävande journalistik eller var det möjligen någon av Görans supporters som "läckte".  Donkeyman tror på det senare.

4) Nu diskuterar Sossarna framtiden. Det är nog inte någon "högoddsare" att gissa att det blir en av de "gamla vanliga" från partiets högersida som får ordförandeposten. Därför att det verkar som om beslutet skall tas internt inom apparaten. Som i huvudsak stöttar högersidan. Bland annat därför att man vill vinna val. Om inte annat så av ekonomiska skäl. En koncern med tusentals anställda som får minskade partistöd, minskande antal betalda förtroendeposter, minskande antal medlemmar måste vända trenden mot högre intäkter och detta kan på kort sikt enbart ske genom en högervridning.

Donkeyman har däremot helt andra favoriter som han gärna skulle se som Sosseledare. Det allra bästa alternativet vore att man "dammade av" Anders Sundström och lockade honom tillbaka till politiken. Det näst bästa vore om man kunde locka Thomas Bodström att ställa upp.

Skulle en av de här två "ta över" kanske Donkeyman kunde tänka sig att passera linjen igen och rösta Rött. Dess värre inser Donkeyman att de här två herrarna inte står till förfogande, antagligen står de inte heller på VU:s "short list". Dels har de mycket bättre jobb som det är och dels har de knappast lust att utsätta sig för "krypskytte" och ryktesspridning från diverse fraktionärer inom Partiet.

Men om det blir en av "de vanliga" som utses så tänker i vart fall inte Donkeyman lägga en (s)-märkt lapp i valurnan.

Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Samhälle, Socialdemokraterna, Juholt