Valborg

Donkeyman är glad. Han sitter i sin containerliknande lägenhet uppe på ett hustak i "Downtown Tromsø". Och han kan höra måsarna skrika medan solen kikar in genom fönstren.

DONKEYMAN HAR ÖVERVINTRAT. I dag är det Valborg. Något som Norrbaggarna inte firar. Men som vi som har rötterna runt Östersjön ser som en av årets höjdpunkter. Sverige, Finland, Estland och hela varvet vidare runt till Tyskland firar Valborg eller Valpurgisnacht. Med att tända eldar, sjunga vårsånger och dricka brännvin.

Donkeyman är lite filosofisk och drar sig till minnes de deprimerande artiklarna från oktober, november och december. Den första med titeln Höstdepression. De följande med titlarna Höstdepression (2), Adventtid, Adventssöndag, Midvinterblot, Dagens som inte fanns, Soldag och Påskhelvetet. Dessa kan man läsa under taben "Donkeyman Filosoferar".

Men nu är det bara sol och glädje. Donkeyman körde droska i natt och upplevde byen på sitt absolut vackraste. Spegelblank sjö och massor med plusgrader och de snötyngda fjällen speglade sig i vattnet. Ofattbart fint. För en vecka sedan släckte man gatubelysningen för sommaren. Nu är det ljust dygnet runt ända fram till slutet på Augusti. Och allt är bara härligt. Men för bara en vecka sedan var det ett sista utbrott av deprimerande vinter.

Här uppe finns inte vår och höst. Har vi riktig flax så slår det över nu och då börjar sommaren om ett par dagar.

Efter droskkörningen sov Donkeyman några timmar och sedan var han ombord på en tankbåt och jobbade över dagen. För att så fara till vinmonopolet, invandrarbutiken och matservice för att inhandla varor till kvällens valborgsfest. När jourhavande fästmö skall trakteras. Och Donkeyman har planerat för en trerätters.

Till förrätt blir det marinerat sälkött, sallad och lite smått och gott. Som sköljes ned med "Alsace Riesling".

Till huvudrätt blir det en avancerad räkröra a la Cajun. Starkt och gott. Dricka blir "Casal Garcia".

Och som avrundning skall vi smälla i oss en flaska Alizé spetsad med konjak. Serverad i frysta och utgrävda apelsinskal. Och då är klockan långt över midnatt och vi kan glädja oss åt den ljusa sommarnatten.......

Men vi lär fortsätta till långt in på morgonen men då är det antagligen tunga groggar som gäller.

1:a maj blir en dag som bara försvinner ur kalendern. Men vi skall höra på hornmusiken och se demonstrationståget när det passerar nedanför fönstren. Om vi inte har viktigare ting att syssla med förstås.

Donkeyman önskar alla sina läsare God Valborg.

Lantbruket

Donkeyman tycker att det är intressant att jämföra Norge och Sverige. De senaste dagarnas utveckling i Norge med retoriken kring lantbruksförhandlingarna och i Sverige genom publiceringen av lantbruksbarometern ger Donkeyman mer vatten på sin kvarn. Se också artikeln om Distriktspolitik.

I Norge pågår just nu de så kallade lantbruksförhandlingarna. (info till Sv. läsare - priserna i lantbruket är fastslagna efter omfattande förhandlingar och innehåller stora subventioner).

Det Norska lantbruket är sedan 30 år tillbaka i tillbakagång. En utveckling som har accellererat under de senaste 10 åren. Antalet gårdar minskar och antalet lantbrukare minskar. Lönsamheten sägs vara allt från dålig till eländig. Böndernas organisationer beskriver lantbruket som en krisnäring och ser mycket pessimistiskt på framtiden. Givetvis är det en hel del retorik ute och går i samband med förhandlingarna men denna bild har man försökt förmedla i ganska många år nu.

Senterpartiet har en nästan religiös syn på EU som i deras värld är roten till allt ont. Dessutom förordar partiet höga tullar på lantbruksprodukter. Även på sådant som inte produceras i landet. Som ett resultat av denna politik har Norge skyhöga matpriser och dåligt, för att inte säga uselt, urval i butikerna. "Det Norska folket är beredda att betala för att bevara Norskt lantbruk" är budskapet. Ett eventuellt medlemskap i EU påstås vara en katastrof för Norsk matproduktion.

I Sverige rapporterar den så kallade Lantbruksbarometern att Svenskt lantbruk aldrig har sett så positivt på framtiden. Alla kurvor pekar uppåt. Produktionen ökar och 60% av bönderna anser sig ha "mycket god" eller "ganska god" lönsamhet.

Växtodlarna är mest nöjda tätt följda av mjölkbönderna. Ägg- och fjäderfäproducenterna kommer på tredje plats medan köttproducenterna och i synnerhet de som producerar svin har det sämst.

Det är knappast förvånande att bönderna i de bördiga områdena i Mälardalen och Södra Sverige är mest nöjda. Däremot är det nog mer förvånande att även bönder i Värmland och Norrland stort sett är nöjda och ser optimistiskt på framtiden.

"Svenskt Lantbruk är en tillväxtbransch med stadigt ökande intäkter. Man tar upp större åkerarealer och utvidgar produktionen" (Swedbank).

Centerpartiet är EU-vänliga och önskar därmed inte heller något omfattande tullskydd.

Norska och Svenska bönder har alltså totalt olika syn på vad medlemskap i EU kan medföra. Men någon katastrof har uppenbarligen inte drabbat Svenskt lantbruk.

Val i Rhodesia (2)

För ganska exakt en månad sedan skrev Donkeyman artikeln Val i Rhodesia. Och det är knappast överraskande att han kan konkludera med "Vad var det jag sade".....

Valresultatet har ännu inte offentliggjorts. Däremot har alla valurnor och röstsedlar samlats in och tagits till okänd plats för att "räknas om på nytt". Men till skillnad från vid tidigare val anslogs de lokala valresultaten sedan rösterna räknats direkt efter att lokalerna stängts. En räkning som på de flesta platser skedde under kontroll av oppositionen. Och oppositionen hade förberett sig väl denna gång. Man samlade in dessa första resultat på "country-wide" basis och ställde samman dem. Vilket antyder Tsvangirai 50.3%, Mugabe 43,8% samt oberoende (i huvudsak Makoni) resten.

Men som sagt - något offentligt resultat har ännu inte kommit. Och vilket resultat som än offentliggörs från officiellt håll har liten trovärdighet. Det har varit lite för många och märkliga turer sedan valet.

Det som däremot har inträffat är att verksamheten hos väpnade miliser som stödjer Mugabe har ökat. Med utgångspunkt i ett nätverk av "command centres" har man startat en ren terrorkampanj mot oppositionen. Man har invaderat ytterligare en mängd med farmer och kört bort ägarna. Och nu pågår en konsekvent misshandel av oppositionens företrädare samt sådana som "röstat fel". Dessa blir för övrigt inte bara misshandlade, man plundrar och ödelägger också deras bostäder. Vilket naturligtvis är en medveten taktik från ZANU-PF för att "mjuka upp" väljarna inför en andra valomgång.

Så har det kinesiska fartyget "An Yue Jing" dykt upp. I mitten av månaden anlände detta till Durban med en last bestående av stora mängder ammunition till handeldvapen, granatkastare och granater samt raketer. Den Sydafrikanska regeringen förklarade att man inte skulle stoppa skeppningen utan släppa igenom lasten. Men det Sydafrikanska Hamn- och Transport Facket, förklarade lasten i blockad. En blockad som stödjs world-wide av ITF (Int Transport Facket).

Dessutom har en Sydafrikansk domstol givit en Tysk bank rätt att ta beslag i lasten som ersättning för skulder som Zimbabwes regering har till banken i fråga. Något som är ett helt normalt rättsförfarande som inte har något som helst med politik att göra. Men som effektivt blockerar lasten från att komma till Zimbabwe.

Fartyget smet ut från Durban och styrde mot Luanda (Angola) men blev snart förklarat icke välkommet i såväl Angola som Mocambique. Och kombinationen av domstolsorder och ITF-aktion gör sannolikt att den enda "option" de har är att återvända till Kina.

Donkeyman tillhör normalt sett inte fanklubben till Jens Stoltenberg och hans röd/gröna regering. Men här och nu ger jag honom full och stor "credit" för hans agerande. Men det underlättar självfallet för honom och hans regering att både USA och UK har fördömt Mugabe. Kanske det till och med är på uppdrag av dessa som han agerar "torped" och håller ett tal som är kontroversiellt i stora kretsar i Afrika.

Samtidigt påminner Donkeyman än en gång om de Afrikanska ledarnas ryggradslösa agerande gentemot Mugabe genom åren. Speciellt president Mbeki i Sydafrika och det styrande partiet ANC har genom åren visat ett lite hedrande handlingssätt. Man kunde med lätthet ha tagit mr Mugabe i örat och tvingat honom att ändra sin politik. Eller så kunde man ha gjort precis som den vita Apartheid-regeringen gjorde för 25 år sedan när de drog undan mattan under fötterna på Ian Smith. Men detta har man alltså avstått från att göra. Det Afrikanska ledarskapet har ett kollektivt ansvar för utvecklingen i Zimbabwe. Hade man gripit in - något man inte ens gör i dag - så skulle situationen aldrig ha fått utveckla sig som den gjort.

Så kommer vi till ytterligare ett talesätt: "Ränderna går aldrig ur". I förra artikeln påpekar Donkeyman att mr. Mugabe har en lång "track record" av odemokratiskt beteende. Något som i praktiken alla i Väst valde att blunda för när han tog makten för 28 år sedan. Men man får inte glömma att det är ett antal "movements" även i grannländerna som i dag sitter vid makten och som den gången drev intern maktkamp med ungefär samma medel. Och ANC i Sydafrika har under resans lopp kontinuerligt uttalat sitt stöd för regeringen i Zim..... Kanske det beror på att man kan tänka sig en liknande utveckling för att förhindra att folket "röstar fel" på hemmabana.

Utskänkningstider (2)

Sedan Donkeyman skrev sin senaste artikel som behandlade politrukernas förslag om att korta ned på utskänkningstiderna har det publicerats en del statistik som stödjer Donkeymans synpunkter.

• Under åren 1998 - 2006 har den totala försäljningen av alkohol ökat med 23%
• Under samma period har försäljningen av alkohol på uteställena minskat med 23%
• Under samma period har försäljningen i butik och vinmonopol ökat med 56%

Sett ur detta perspektivet är det alldeles uppenbart att det har skett en vridning av alkoholförbrukningen från pubar och barer till hemmen.

Eller sagt så direkt att till och med en KrF - politiker kan begripa det: Förr drack folk i Tromsø på puben - Nu dricker man hemma.

Orsakerna är många. Den yngre generation som nu dominerar i byen har andra vanor. Ölpriserna ute är minst sagt styva. "Røykeloven". Plus antagligen en hel del annat. Men sammantaget ger de just den effekt som beskrivs.

Något som vem som helst med lite normal iakttagelseförmåga också upptäcker. Det är över huvud taget inte folk på pubarna sön-tors natt. Annat än när det är något speciellt på byen som fotbollsmatch, festival eller liknande. Det är lite mer folk ute på fredag och lördag men den stora massan kommer inte förrän vid midnatt och går hem när det är "fot i arschelet" klockan 03.30.

Sedan kommer man dragande med nedskräpningen runt Kebabsjapp och Kebabvagnar som ett skäl till att stänga ölkranarna tidigare. Vilket ju är en helt annan fråga. Och om man så skulle vilja vore det en enkel sak för "The Muppet Show" att göra något åt detta. Man skriver helt enkelt in som ett villkor för att få driva sådan verksamhet att all nedskräpning som kan hänföras till "fast food" försäljning skall vara bortstädad senast klockan 06 på morgonen. Och så anger man ett område. Som exempel skulle Kebabnissen på Strandtorget gott kunna tvingas plocka upp skräpet på Strandtorget inkl. taxihållplatsen samt Strandskillet fram till Storgata. Plus Strandgata från "Jernbanen" till "Kaos". Detta skulle ta honom högst en halvtimme i extra arbete.

Samtidigt skall sägas att en del "fast food" säljare faktiskt gör rent efter sig. Men dess värre inte alla.....

Läs också Donkeymans artiklar: Utskänkningstillstånd och Utskänkningstider

Distriktspolitik

AP:s senaste stjärnskott, den sköna Helga från Finnmarken har hållit tal. Där hon gör sig bred över den lyckade Norska distriktspolitiken och framhåller Sverige och Finland som skräckexempel. Vilket kanske är god retorik i partipolitiskt hänseende. Men dess värre ganska felaktigt. Därför att hon jämför inte äpplen med äpplen. Hon jämför situationen utmed Norska kusten med Sveriges och Finlands inland. Vilket är grovt felaktigt.

Utmed kustlandet i både norra Finland och Sverige är nämligen bebyggelsen betydligt tätare och mer omfattande än vad den är utmed den Norska kusten. Och frånflyttningen är minimal. Snarare går flyttströmmarna den andra vägen. Haparanda / Torneå är per i dag den mest expansiva regionen i hela Sverige och Finland. Med en tillväxt som slår storstadsregionerna.

Det Helga syftar till är inlandet. Och då har sannerligen inte Norge så mycket att skryta över. Norra Finland är faktiskt ett ganska lyckat exempel på god distriktspolitik. I områden som aldrig har varit särskilt tätbefolkade finns det trots allt en ganska omfattande bebyggelse. Man har en hel del industri och man har en kraftigt expanderande turistnäring. En turistnäring som stadigt besöks av avundsjuka studiedelegationer från just Norge. Och man baserar sig inte på "tillskudd" och tiltak".

Den Svenska glesbygdspolitiken har däremot förändrats genom åren. På 1960-talet öste den Svenska staten ut diverse bidrag till glesbygden. Det var milliard på milliard som kastades in i dödfödda näringar. Och man lyckades förlänga livet på en mängd förlustaktiviteter. Med si så där 10 år. Sedan lade man helt om politik. Därefter har man satsat på att ge goda villkor för näringsverksamhet i stället för direkta bidrag. Man har byggt infrastruktur. Järnväg, Landsväg, Hamnar, Telenät, Bredband samt välvillig och snabb handläggning av plan- och byggnadsfrågor. Dessutom genomförde man en mycket vällyckad kommunreform där man slog samman småkommunerna och fick fungerande organisationer med resurser och kompetens. Allt detta har gett goda resultat. Till skillnad mot i NordNorge där den sortens investeringar är i det närmaste helt frånvarande.

Ser man till Norra Sverige så kan man konstatera att merparten av det lantbruk som har lagts ned är sådant som öppnades under 1800-talet. Det är alltså inte några urgamla kulturbygder som har avfolkats. Storparten av Norrlands inland var nämligen nästan helt obebyggt fram till då. Men med stöd av statliga subventioner bröt man upp jordbruksmark runt om i obygden. Jordbruk som aldrig gav någon egentlig avkastning utan bara genererade hårt arbete. Och som sedermera har lagts ned igen. Däremot var älvdalarna bebyggda sedan gammalt. Men det mesta av den goda jorden i älvdalarna brukas den dag som är. Skillnaden är bara att man gör det på ett betydligt mer rationellt sätt.

Min moders hembygd uppe i Tornedalen (Korpikylä) bestod av en mängd med småbruk in på 1950-talet. I dag är det bara ett par lantbrukare kvar. Men dessa brukar i stort sett all brukbar mark i bygden. Dock med en arbetsinsats från en handfull människor i stället för flera hundra. Men till skillnad från 50-talets lantbrukare så tjänar de moderna bönderna pengar. Och har god hjälp av att vi är med i EU.

Men den direkta motorn till avflyttningen var givetvis industrins expansion under 1950-, -60 och -70-talen. Den Svenska industrin skrek efter arbetskraft. Man hade till och med rekryteringskontor i Grekland och Jugoslavien där man annonserade efter invandrare. Och det var många från NordNorge som jobbade i Sverige i de åren.

Den som lade ned sitt småbruk och arrenderade bort marken till grannen kunde omgående få jobb och bostad söderut. Med lönekuvert var fredag. Och det var en win-win situation. De lantbrukare som blev kvar fick disponera mer god mark och kunde lägga igen den sämsta jorden. Och de som flyttade fick en bättre försörjning.

Vi ser i dag exakt samma utveckling i Norge. Det finns gott om jobb i tätorterna. Vilket gör det lockande att lägga ned lantbruket och ta lönearbete någon annan stans. Faktum är att trots den "framgångsrika" distriktspolitik som Helga från Finnmarken skryter så kraftfullt om så har 85% av gårdsbruken i Troms fylke lagts ned sedan 1970. Och sedan 1995 har 50% slagit igen. Trots att vi har en regering med högljudda bondepartister i ledningen.

Skillnaden är att här i Norge står gårdarna helt tomma. Medan man i Sverige som sagt brukar den bästa marken på ett mer rationellt sätt medan bostäderna används antingen som sommarhus och i mer centrumsnära områden som bostäder. Vilket trots allt ger ett visst liv åt bygden.

Men som redan har sagts - i stora delar av inlandet är det en återgång till situationen före det sena 1800-talet. Skillnaden är bara att det i dagens teknologiska samhälle behövs väldigt mycket mindre med folk för att lösa de arbetsuppgifter som finns.

Donkeyman menar att det inte är möjligt att stoppa flyttningen från små platser. Det är som att försöka stoppa tidvattnet. Utmaningen ligger inte i att stoppa den strömmen. Den ligger i att skapa så goda förhållanden som möjligt för dem som blir kvar. Och det är den debatten man borde föra. Med den konkreta frågeställningen: "Hur organiserar man lämpligen samhället i en avfolkningsbygd så att de som blir kvar får så goda villkor som möjligt"? Och där har Norge en hel del att lära från Finland och Sverige.

Fageräng och Mupparna

En av äldre tiders mest populära TV-serier var "Mupparna" (The Muppet Show). När lokal-TV började sända kommunfullmäktiges (=bystyrets) möten upptäckte Tromsøværingarna (=invånarna i Tromsø) snabbt en viss likhet. Från den dagen fick kommunfullmäktige namnet "The Muppet Show". Ett namn som byens politruker sedan dess har försökt bli av med (utan framgång).

I dagens lokalbleckor finns en stor artikel om det nya bostadsområdet Fageräng. På Wanny Wollstads väg och sidogatorna till denna har man byggt stora flerbostadshus som rymmer tusentals människor. Så har man plussat på med några dussin villor runt omkring. Förmodligen behöver man nog lägga ihop 4-5 normala NordNorska kommuner för att komma upp till samma invånarantal.

Sist av allt har man byggt en skola i området. Och nu kommer kopplingen till The Muppet Show. När allt är färdigbyggt upptäcker man nämligen till sin förvåning att en så tät bebyggelse genererar trafik. Trafik som beroende på den dåliga trafiklösningen rundar hela skolan. Och korsar barnens skolväg. Bitvis delar trafiken och ungarna på vägen. Vilket ju kommer helt i motsättning mot skolans behov och önskemål.

Alltså måste man göra något. Därför har Mupparna kopplat in Barlindhaug Konsult för att konstatera det självklara. Något som vilken politiker eller trafikplanerare som helst hemmahörande i en riktig stad begriper med ryggmärgsreflex. Men Barlindhaug kan alltså sticka ned sugröret i kommunkassan och suga upp några kommunala spänn i arvode för att konstatera det självklara ( det som kommunens tjänstemän och politiker borde ha upptäckt redan på planstadiet). Vilket givetvis är ett lovvärt stöd till det lokala näringslivet.

Donkeyman upprepar härmed sin åsikt. Hornsundvegen bör modifieras så att den kan ta hela trafiken från Wanny Wollstadsområdet. En bussbom bör sättas upp i södra änden av WW mot krysset med Leo Seppolas veg. Leo Seppola bör läggas igen mellan Nordpolvegen och WW-veg. Gör man så leds trafiken bort från skolan och ut på Kvaløyvegen. Enda trafiken i närheten av skolan blir den som skall till själva skolan och till Alaskasvingen. Och då blir det bara trafik vid skolans SV hörn. (En positiv bieffekt blir att en del trafik frestas att använda Langnestunneln i stället för att köra över Røstbakktoppen). Problemet i sammanhanget är att Hornsundvegen är för smal och har en dumt utformad krok överst i backen. Något som inte är helt enkelt att rätta till därför att man har smällt upp några villor lite för nära.

Donkeyman menar att i allra värsta fall får man lösa ut de få (2-3) villaägarna överst i backen och konvertera husen till något annat bruk så man får plats att bredda vägen. (Tänk om någon kunde komma på den oNorska tanken att lägga en kvarterspub här. Mitt i bostadsområdet).
Men med lite fantasi och fingefärdighet går det kanske att klämma in en bättre väg "as is". Men grundproblemet kvarstår - trafikplaneringen är eländig. Som vanligt.

(Dessutom går den stora mängden av trafik till Fagerängområdet rätt igenom villaområdena på toppen av Tromsøya. Därför att man inte erbjuder något vettigt alternativ för trafiken. Men det är ett annat problem.)

Donkeyman hade glömt bort beteckningen "The Muppet Show" men kommer från och med nu konsekvent att använda den när det gäller kommunfullmäktige och trafikfrågor. Mupparna var nämligen också mästerliga i konsten att producera många och stora ord och måttligt med konstruktiv handling.

För övrigt är det bara någon vecka sedan som Donkeyman tog sig av trafiken på Sørøya i allmänhet och Fageräng i synnerhet i artikeln Tromsøtrafiken (5).

Demokrati är inte enkelt

Merparten av västvärlden ser demokrati som det bästa sättet att styra ett land. Man ser demokratin som en av grundvalarna för vår kultur. Och man ser det som moraliskt försvarbart att gå till krig för att tvinga demokratins välsignelser på andra kulturer (VietNam, Irak, Afganistan, You name it......).

Men trots detta debatterar vi i påfallande liten grad HUR vi skall organisera vår demokrati. Studerar man demokratiska länder som USA, UK, Frankrike, Tyskland, Norge, Sverige, Israel, Italien etc. etc. så har ju alla dessa olika "approach" till saken.

Visst är "one man - one vote" en av de gemensamma grundvalarna . Men det som är gemensamt är att en röstande lägger en röst. Sedan är det enorma skillnader i hur man räknar den rösten.

Donkeyman filosoferade över detta för inte så länge sedan i artikeln om Valsystem. Och här har vi ju två andra principer att ta hänsyn till. Den ena är tillvarata minoriteternas intressen. Den andra är att skapa en regering som kan styra landet. Och där har vi den gordiska knuten. HUR åstadkomma denna godast möjliga cigar. Det måste vara en blandning av olika principer.

Vad har Norge, USA och UK gemensamt ? JO, alla tre länder styrs av dem som förlorade valet. Räknat i antalet röster. Men som vann valet räknat i antalet mandat. Alltså var det valsystemet som utpekade segraren - inte väljaren.

Men OM man i stället skapar ett helt och hållet proportionellt system. Som till exempel det Israeliska. Då borde man ju ha bäst möjlig demokrati. Problemet blir bara att då får man i stället "Polsk Riksdag". Varje enskild intressegrupp har sitt parti (ibland flera). Alla dessa blir representerade och det blir omöjligt att styra utan att ta hänsyn till småpartierna. Vilket till exempel gör att ingen Israelisk regering i praktiken kan skriva under något fredsavtal och sedan genomföra detta. Även om de stora partierna nog önskar det.

Liknande problem finns överallt - även i Norge. Se till exempel på den aktuella frågan om att få söka efter olja utanför Lofoten / Vesterålen. Här säger AP, H och FrP ja. De har tillsammans 72 procent av rösterna. Medan KrF, V, och SV säger nej. De har tillsammans 19 procent. Och som vanligt ligger centerextremisterna i SP med sina 6 procent mitt emellan.

Då skulle man tro att det vore en självklarhet att sätta i gång oljeletning. Men det är det inte. Därför att de just nu tänkbara regeringsalternativen behöver en eller ett par av nejpartierna för att få bilda regering. Och därmed blir det inte någon oljeborrning. Är det demokrati? Svaret är nej. Är det praktisk politik? Svaret är ja. (Utan att ta ställning till sakfrågan).

Och har man folkomröstningar så kanske folket röstar "fel".

I Sverige hade vi folkomröstning om vi skulle gå över till högertrafik. Över 80 procent röstade nej. 7 (sju) år senare bestämde riksdagen att vi skulle gå över till högertrafik. Och i Norge tillåter sig delar av nej-sidan att av samvetsskäl blockera ett eventuellt JA i en eventuell ny omröstning av EU.

Och så vidare. Och så vidare.

Demokrati kan vara både "skydd för minoriteten", "majoritetens diktatur" eller "minoritetens diktatur". Beroende på situationen.

Ser vi till de "demokratiska" länderna i den så kallade tredje världen så kan man konstatera att partierna i allmänhet inte är organiserade efter ideologiska skiljelinjer. I många fall representerar de i stället olika etniska folkgrupper. Vilket betyder att den etniska grupp som är störst i antal alltid vinner valet och därmed styr de över de andra. Är det demokrati ? På vad sätt är det annorlunda än det traditionella klan- och hövdingsystemet ? Är det rätt att gå till krig för att införa ett sådant system ? Frågorna och infallsvinklarna är många.

Därför tycker Donkeyman att det är märkligt att man inte för en mer omfattande debatt om just demokratins utformning i de demokratiska länderna. Detta är ju frågor där man inte har klara svar i form av ja- eller nej. Det är frågor som är viktiga och intressanta. Och det är frågor som verkligen tål att debatteras. Så varför gör vi inte det ?